I ett mål om artskyddsbrott har hovrätten funnit att brottet, mot bakgrund av bl.a. det intresse som är avsett att skyddas genom straffbestämmelsen och det förhållandet att gärningen skett i vinstsyfte inom en kommersiell verksamhet, har ett relativt högt straffvärde. Även med beaktande av den företagsbot som dömts ut har hovrätten därför kommit fram till att det av tingsrätten utdömda dagsbotsantalet inte bör sättas ned.


Lagrum:
29 kap. 2 b § miljöbalken (1998:808); 29 kap. 5 § första stycket 8 brottsbalken (1962:700)

Nyköpings tingsrätt

Åklagaren väckte åtal mot B.V. för artskyddsbrott samt framställde yrkande om företagsbot enligt följande.

1. Artskyddsbrott (29 kap. 2 b § första stycket 4 a miljöbalken). B.V. har under tiden 16 januari-9 april 2013 i butiken D.M. (B. och K.W. Handelsbolag), Katrineholms kommun, uppsåtligen eller av oaktsamhet haft till försäljning och förevisat två (2) ryska stäppsköldpaddor (Testudo horsfieldii) vilken art varit upptagen på bilaga B till rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem trots att intyg eller tillstånd till detta saknats (Art. 8.5).

Vidare har B.V. salutfört och förevisat en av de ryska stäppsköldpaddorna vilken han trott och påstått varit en grekiska landsköldpadda (Testudo hermanni), vilken art varit upptagen på bilaga A till samma förordning, trots att intyg eller tillstånd till detta saknats (Art. 8.1).

2 .Företagsbot (36 kap. 7 § brottsbalken).

Det yrkas att B. och K.W. Handelsbolag åläggs en företagsbot om 25 000 kr. Brottet under åtalspunkt 1 har begåtts i utövning av handelsbolagets näringsverksamhet. Brottet har begåtts av en person i ledande ställning grundad på befogenhet att företräda näringsidkaren och näringsidkaren har inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten.

B.V. förnekade brott med hänvisning till att sköldpaddorna inte var till försäljning och att de inte förevisades i kommersiellt syfte. B. och K.W. Handelsbolag bestred yrkandet om företagsbot.

Tingsrätten (rådmannen Maria Widebeck samt nämndemännen Khalil Abadrabeh, Carin Garbåge och Kjell Bernhardsson) anförde i dom den 30 oktober 2013 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Ansvarsfrågor

B.V. har förnekat gärningarna med hänvisning till att sköldpaddorna inte var till försäljning och att de inte förevisades i kommersiellt syfte. Enligt 29 kap. 2 b § första stycket 4 miljöbalken döms den som med uppsåt eller oaktsamhet bl.a. förevisar, saluför eller innehar för försäljning djur eller annan vara i strid med artikel 8.1 och 8.5 i Rådets förordning (EG) nr 338/97 (CITES-förordningen), till böter eller fängelse för artskyddsbrott. I artikel 8.1 i förordningen anges bl.a. att det är förbjudet att för kommersiella ändamål för allmänheten förevisa, att inneha för försäljning och att saluföra exemplar av arter som upptagits i bilaga A. Grekisk landsköldpadda är en art som upptagits i bilaga A. Enligt artikel 8.5 i förordningen ska förbudet också tillämpas på exemplar av de arter som upptagits i bilaga B, utom då den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten övertygats om att exemplaren har förvärvats och, om de har sitt ursprung utanför gemenskapen, att de har införts i enlighet med gällande lagstiftning för bevarande av vilda djur och växter. Rysk stäppsköldpadda är en art som upptagits i bilaga B. Undantag från förbudet kan ges i enlighet med artikel 8:3 CITES-förordningen om ett intyg om detta utfärdas (fortsättningsvis CITES-intyg) av den administrativa myndigheten i den medlemsstat där exemplaren finns.

Av utredningen framgår inledningsvis följande. B.V. har tidigare haft tillstånd att sälja levande djur upptagna på lista B i CITES-förordningen. I tillståndet angavs att det för kommersiell aktivitet med exemplar av arter på bilaga B krävs bevis på att exemplaret är åtkommet på lagligt sätt.

B.V. har uppgett i huvudsak följande. Han har drivit zoologaffär sedan 1956. Han har gått utbildningar för att känna till reglerna om artskydd. Polisen lämnade för några år sedan in en sköldpadda till honom och sa att det var en grekisk landsköldpadda. Han har inte haft för avsikt att sälja den, utan har hjälpt till och tagit hand om den. Han var medveten om att ett CITES-intyg krävs för att sälja en grekisk landsköldpadda. Han var också medveten om att det var fel att ha den ute i butiken där de saluförde andra djur. Den skylt med prisuppgift som fanns på terrariet måste någon praktikant satt upp utan hans kännedom. Han köpte två ryska stäppsköldpaddor från en grossist, Imazo, i Vara. En sålde han och den andra blev kvar; han gjorde inte några försök att sälja den. Hade någon kund kommit och velat köpa den hade han emellertid sålt den. Han fick med intyg och chip för märkning från grossisten, men vet inte var dessa är nu; butiken har flyttat, de hade inbrott och handlingarna har kommit bort. Han trodde inte att B-listade djur behövde intyg, utan att det räckte med chipmärkning. Ingen av sköldpaddorna var dock chipmärkta. Han hade sköldpaddorna i butiken; det drog in kunder som tyckte de var roliga att titta på och det ledde ofta till försäljning av något annat. Verksamheten omsätter ca 7 miljoner kr per år.

M.A.F. har uppgett följande. Hon är naturvårdshandläggare hos länsstyrelsen och sköter bl.a. artskyddsfrågor. Hon besökte djuraffären i slutet av mars med anledning av en rapport från en djurskyddshandläggare om att affären hade en CITES-listad sköldpadda till salu. Två sköldpaddor fanns i butiken i varsitt terrarium. På ett av dessa satt en skylt med information om att det var en grekisk landsköldpadda och om CITES-bestämmelserna. B.V. sa att han inte kände till hur han skulle skaffa ett CITES-intyg. Hon informerade och sa till honom att genast sätta upp en skylt att den grekiska landsköldpaddan inte var till salu. I april gjordes ett nytt besök. Förhållandena var desamma och sköldpaddorna togs omhand. Hon har sett att länsstyrelsen tidigare gjort flera besök i butiken och det är för henne uppenbart att B.V. kände till bestämmelserna. Hon kunde inte se att det egentligen var två stäppsköldpaddor. Jordbruksverket har särskilda artbestämmare för den bedömningen.

Av utredningen, bl.a. intyg om artbestämning och B.V:s egna uppgifter, framgår att B.V. hade två ryska stäppsköldpaddor i butiken under aktuell tidsperiod och att han då inte hade några handlingar om lagligt ursprung, något intyg eller tillstånd beträffande dessa. Av utredningen framgår vidare att B.V. trodde och påstod att en av stäppsköldpaddorna var en grekisk landsköldpadda.

Redan av B.V:s uppgifter följer att han hade en rysk stäppsköldpadda till försäljning och att hans syfte med att förevisa sköldpaddorna i butiken var kommersiellt. Av åberopade fotografier, skriftlig utredning från länsstyrelsens tillsynsbesök och de tillförlitliga uppgifterna från M.A.F. framgår att den sköldpadda B.V. trodde var en grekisk landsköldpadda salufördes, för 2 500 kr, och förevisades som en sådan. Det framstår som osannolikt att en praktikant skulle ha prissatt sköldpaddan utan B.V:s godkännande; det kan med hänsyn till omständigheterna hållas för visst att han kände till förhållandena. Någon villfarelse om gärningarnas tillåtlighet kan inte ha förelegat. Åtalet är styrkt; i fråga om första stycket i gärningsbeskrivningen kan B.V. emellertid - med hänsyn till svårigheterna att artbestämma sköldpaddorna - varken anses ha haft uppsåt eller ha varit brottsligt oaktsam i förhållande till att ha haft mer än en rysk stäppsköldpadda till försäljning och förevisning utan intyg eller tillstånd. Brottet är inte ringa.

Även om gärningarna är begångna inom ramen för yrkesmässig handel kan påföljden med hänsyn till den begränsade omfattningen och omständigheterna i övrigt stanna vid ett kraftigt bötesstraff.

Företagsbot

Handelsbolaget har bestritt yrkandet och har anfört att, om företagsbot ska åläggas, denna bör bestämmas till ett lägre belopp än det yrkade. Förutsättningar finns att enligt 36 kap. 7 § brottsbalken ålägga handelsbolaget företagsbot med det av åklagaren yrkade beloppet, dvs. skäliga ansedda 25 000 kr.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde B.V. för artskyddsbrott till dagsböter 120 å 150 kr.

B. och K.W. Handelsbolag ålades företagsbot med 25 000 kr.

Svea hovrätt

B.V. överklagade tingsrättens dom och yrkade att åtalet skulle ogillas, alternativt att påföljden skulle ändras och bestämmas till ett avsevärt lägre antal dagsböter.

B. och K.W. Handelsbolag yrkade att yrkandet om företagsbot skulle ogillas eller att boten skulle bestämmas till ett avsevärt lägre belopp.

Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten meddelade den 24 januari 2014 prövningstillstånd endast såvitt avsåg frågan om påföljd för B.V.

Hovrätten (hovrättsråden Lars Borg, Vibeke Sylten och Åsa Marklund Andersson, referent) anförde i dom den 27 mars 2014 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Hovrätten har med stöd av 51 kap. 13 § andra stycket 5 rättegångsbalken avgjort målet utan huvudförhandling.

Samma utredning som i tingsrätten har åberopats i hovrätten.

När det gäller bedömningen av brottets straffvärde konstaterar hovrätten att B.V. har dömts för artskyddsbrott som består i att han med uppsåt salufört och förevisat en rysk stäppsköldpadda under påstående att den varit en grekisk landsköldpadda, vilken är en art som är upptagen på bilaga A till rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll med dem (CITES-förordningen), samt haft till försäljning och förevisat en rysk stäppsköldpadda som är upptagen på bilaga B till samma förordning.

Artskyddet har stor betydelse för bevarandet av den biologiska mångfalden och inte minst det internationella regelverk som på EU-nivå genomförts genom CITES-förordningen syftar till att skydda hotade arter genom förbud och restriktioner för handel med dem. Det finns mot den bakgrunden anledning att se allvarligt på den typ av överträdelse av artskyddsreglerna som B.V. gjort sig skyldig till.

Det kan konstateras att det av miljöbalkens allmänna hänsynsregler följer att den som bedriver en verksamhet är skyldig att ha de kunskaper som behövs för att förhindra skador på miljön. B.V. har bedrivit zoologaffärsverksamhet under mycket lång tid och har enligt egen uppgift gått utbildningar för att känna till reglerna om artskydd. Trots detta har han förevisat och salufört skyddade arter i strid med gällande förbud. Gärningen har skett i vinstsyfte inom ramen för en kommersiell verksamhet av en inte obetydlig omfattning. Vidare har B.V. trots påpekanden från tillsynsmyndighetens representant inte vidtagit åtgärder som inneburit att det otillåtna förfarandet upphört. Samtliga dessa omständigheter bidrar till att den gärning som B.V. dömts för har ett relativt högt straffvärde.

Även om det handlat om två exemplar, varav enbart det ena saluförts som en A-listad art, kan det noteras att Högsta domstolen särskilt har understrukit att till och med relativt oskyldiga fall av saluhållande av skyddade arter innebär ett stöd för en oönskad marknad och ett incitament för den som vill utnyttja denna marknad för sin vinning (se NJA 2012 s. 281). Det nu aktuella fallet är, enligt hovrättens mening, inte ett oskyldigt fall och synen på saluhållande av skyddade arter gör sig därmed ännu starkare gällande här.

Vid en samlad bedömning finner hovrätten att brottets straffvärde ligger på bötesnivå, men anser att antalet dagsböter bör vara högt. Även med beaktande av den företagsbot som tingsrätten ålagt B. och K.W. Handelsbolag, bör därför det av tingsrätten utdömda dagsbotsantalet inte sättas ned (jfr 29 kap. 5 § första stycket 8 brottsbalken).

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Hovrättens dom meddelad: den 27 mars 2014.

Mål nr: B 11005-13.

Lagrum: 29 kap. 2 b § miljöbalken; 29 kap. 5 § första stycket 8 brottsbalken.

Rättsfall: NJA 2012 s. 281.

RH 2014:19

Rättsfall från hovrätterna
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2014-03-27

Målnummer:
B11005-13