Fråga om avfall i form av frukt och grönsaker från en livsmedelsaffär är jämförligt med hushållsavfall ----- En livsmedelsaffär önskade att själv transportera bort avfall i form av utrensad frukt och grönsaker. Kommunen ansåg att avfallet var att jämställa med hushållsavfall vilket innebar att endast kommunen hade rätt att transportera avfallet. Kommunen ansåg vidare att det inte fanns skäl för dispens. Samtliga instanser ansåg att även om avfallet till sin karaktär påminde om hushållsavfall uppstod det som en följd av verksamheten och inte som en följd av att människor vistas i lokalerna. Avfallet var därmed inte jämförligt med hushållsavfall. Kommunens överklagande avslogs.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2012-06-05 i mål nr

M 1652-12, se bilaga A

KLAGANDE

Avfallshantering Östra Skaraborg

Ombud: M.E.

MOTPART

Coop Konsum Karlsborg

SAKEN

Fråga om avfall i form av frukt och grönsaker från livsmedelsaffär utgör hushållsavfall

___________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.

___________________

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Avfallshantering Östra Skaraborg (AÖS) har yrkat bifall till sin i mark- och miljödomstolen förda talan.

Coop Konsum Karlsborg (Coop), som har fått tillfälle att yttra sig med anledning av överklagandet, har inte hörts av.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

AÖS har sammanfattningsvis anfört följande. Länsstyrelsens resonemang är felaktigt utifrån vad lagstiftaren angett i propositionen till miljöbalken. Lagstiftaren har som exempel på avfall från verksamheter som är jämförligt med hushållsavfall angett bl.a. avfall från personalmatsalar och restaurangavfall. Det finns i renhållningshänseende ingen principiell skillnad mellan restaurangavfall och utrensade vegetabilier i en affärslokal. Båda avfallstyperna har uppkommit genom att människor vistas i verksamhetslokalerna och att de inte i tillräcklig grad har köpt de livsmedel som näringsidkarna utbjuder till försäljning. Närvaron av människor/kunder är ytterst det enda skälet till att avfall genereras, eftersom människor/kunder är en förutsättning för både livsmedelsbutikers och restaurangers existens. Utan kunder hade det överhuvudtaget inte funnits vare sig livsmedelsaffärer eller restauranger och därmed inte heller något avfall. Det kan även vara intressant att göra en jämförelse mellan kasserad frukt som slängs i hemmet och kasserad frukt som slängs av en butik. Den enda skillnaden mellan förfarandena är att frukten i det första fallet har inhandlats av en person och transporterats hem och att frukten i det andra fallet ännu inte har sålts. Frukten finns i affären för att säljas till kunder och affären är öppen för allmänheten. Det är således inte fråga om en sluten hantering som är utmärkande för en verksamhetsutövares, t.ex. livsmedelsindustrins, hantering av livsmedel.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Fråga i målet är om avfall i form av utrensad frukt och grönsaker från en livsmedelsbutik, ska anses vara jämförligt med hushållsavfall eller om det ska betraktas som annat avfall från den verksamhet som bedrivs på fastigheten. AÖS har hävdat att aktuellt avfall är jämförligt med hushållsavfall och att Coop därför är skyldig att låta kommunen svara för borttransporten. Coop har å sin sida menat att avfallet utgör sådant annat avfall från verksamheten som livsmedelsbutiken själv ansvarar för. Det är i målet ostridigt att hushållsavfall ska lämnas till AÖS för hantering.

Enligt 15 kap. 8 § miljöbalken ska varje kommun svara för att hushållsavfall inom kommunen, med undantag för avfall som omfattas av producentansvar, transporteras till en behandlingsanläggning om det behövs för att tillgodose såväl skyddet av människors hälsa och miljön som enskilda intressen. När avfall ska transporteras genom kommunens försorg, får enligt 15 kap. 21 § miljöbalken inte någon annan än kommunen eller den som kommunen anlitar för ändamålet ta befattning med transporten. Avfallet får enligt 15 kap. 18 § första stycket miljöbalken inte heller komposteras eller på annat sätt återvinnas eller bortskaffas av fastighetsinnehavare eller nyttjanderättsinnehavare. Undantag gäller enligt andra stycket samma paragraf om avfallet kan tas om hand på fastigheten utan risk för olägenhet för människors hälsa eller miljön. Vidare gäller enligt tredje stycket att kommunen i enskilda fall får tillåta fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att själva ta hand om avfall som uppkommer hos dem och som annars ska tas hand av kommunen, om de kan göra detta på ett sätt som är betryggande för människors hälsa och miljön och det finns särskilda skäl för sådan dispens.

Med hushållsavfall avses enligt 15 kap. 2 § miljöbalken avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall.

I förarbetena till miljöbalken sägs att med avfall från annan verksamhet som är jämförligt med hushållsavfall menas avfall från industrier, affärsrörelser och annan likartad verksamhet som i renhållningssammanhang är jämförligt med avfall som kommer från hushåll. Det är sådant avfall som uppkommer som en direkt följd av att människor oavsett ändamål eller verksamhet uppehåller sig inom en lokal eller i en anläggning. Som exempel nämns avfall från personalmatsalar, restaurangavfall och toalettavfall

 (prop. 1997/98:45 del 2 s. 185).

Med hänsyn till uttalandena i förarbetena anser Mark- och miljööverdomstolen att bedömningen av om visst avfall från en verksamhet ska anses vara jämförligt med hushållsavfall ska göras utifrån dels avfallets härkomst, dvs. om det uppkommit till följd av att människor uppehållit sig i lokaler (jfr MÖD 2006:65), dels om avfallet i ett renhållningssammanhang är jämförligt med avfall från hushåll. Av förarbetena till den tidigare gällande renhållningslagen (1979:596) framgår att uttrycket renhållningssammanhang närmast tar sikte på nedskräpningseffekten (prop. 1978/79:205 s. 10 och 14). Vid bedömningen av om avfall från annan verksamhet kan anses jämförligt med hushållsavfall ska hänsyn därmed tas till om avfallet har en potential att skräpa ner på samma sätt som avfall från hushåll har.

Även om avfall i form av utrensad frukt och grönsaker från en livsmedelsbutik till sin karaktär påminner om hushållsavfall, uppstår avfallet som en följd av den verksamhet som bedrivs i lokalerna och inte som en följd av att människor uppehåller sig där. Avfallet är därmed inte att anse som jämförligt med hushållsavfall enligt 15 kap. 2 § miljöbalken. Coop är därmed inte skyldig att lämna det i målet aktuella avfallet till kommunen för bortforsling. Eftersom avfallet inte är att anse som jämförligt med hushållsavfall får Coop, utan dispens enligt 15 kap. 18 § tredje stycket miljöbalken, själv ta hand om avfallet. AÖS överklagande ska därmed avslås.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Peder Munck, tekniska rådet Mikael Schultz samt hovrättsråden Åsa Marklund Andersson och Malin Wik, referent. Avgörandet är enhälligt.

Föredragande har varit kammarrättsfiskalen Anna Stenberg.

____________________________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

Avfallshantering Östra Skaraborg

541 83 Skövde

MOTPART

Coop Konsum Karlsborg

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut den 5 april 2012 i ärende nr

505-9005-2012, se bilaga 1

SAKEN

Fråga om avfall från livsmedelsaffär utgör hushållsavfall

_____________

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

_____________

YRKANDEN M.M.

Avfallshantering Östra Skaraborg har yrkat - som det får uppfattas - att länsstyrelsens beslut upphävs och att kommunalförbundets beslut att upphäva dispensen från kommunal sophämtning fastställs.

DOMSKÄL

Mark- och miljödomstolen delar länsstyrelsens bedömning att avfallet från frukt- och grönsaksdisken i en livsmedelsaffär inte kan bedömas som avfall jämförligt med hushållsavfall. Någon skyldighet att lämna avfallet till kommunen för omhändertagande föreligger därmed inte. Kommunalförbundets överklagande ska därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV 427)

Överklagande senast den 26 juni 2012.

Patrick Baerselman                                    Nils-Göran Nilsson

_____________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Patrick Baerselman, ordförande, och tekniska rådet Nils-Göran Nilsson. Föredragande har varit beredningsjuristen Eva Högmark.

MÖD 2012:49

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2012-12-07

Målnummer:
M5773-12