Tillsynsbeslut om förbud mot fortsatt vattenverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att länsstyrelsens beslut att förbjuda utövare av vattenverksamhet avseende vattenkraftproduktion, som saknade tillstånd men som hade visat att de hade rätt enligt privilegiebrev att förfoga över vattnet vid anläggningen, att bedriva verksamheten var alltför ingripande. Länsstyrelsen bör dock, för att kunna fullgöra sin skyldighet att utöva tillsyn, kunna förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd till bedrivande av vattenverksamheten för fastställande av villkor för densamma. Målet återförvisades därför till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.


Lagrum:
2 kap. 1 §, 11 kap. 9 § och 26 kap. 1 § och 9 § miljöbalken (1998:808); 17 § och 18 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Nacka tingsrätts, miljödomstolen, dom 2011-02-24 i mål nr M 2561-10, se bilaga A

KLAGANDE

Länsstyrelsen i Västmanlands län

721 86 Västerås

MOTPART

Kungsådran Kraft Aktiebolag, 556236-1211

c/o G.

SAKEN

Tillsynsbeslut om förbud mot fortsatt kraftproduktion vid Färna kraftverk i Skinnskattebergs kommun

___________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och Länsstyrelsens i Västmanlands län beslut 2010-04-20 i ärende dnr 535-1607-10 samt återförvisar målet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.

____________________________

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Västmanlands län har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva miljödomstolens dom och fastställa länsstyrelsens beslut den 20 april 2010 i ärende dnr 535-1607-10 på så sätt att Kungsådran Kraft Aktiebolag i avsaknad av tillstånd enligt miljöbalken förbjuds bedriva vattenverksamhet ett år från Mark- och miljööverdomstolens dom. Länsstyrelsen har frånfallit yrkandet att förbudet ska förenas med vite.

Kungsådran Kraft Aktiebolag har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Mark- och miljööverdomstolen har hållit sammanträde och syn i målet. Parterna har vidhållit vad som tidigare har framförts i målet och därutöver bl.a. anfört följande.

Länsstyrelsen i Västmanlands län

Bolaget bedriver tillståndspliktig verksamhet i form av vattenbortledning för elproduktion. Avsikten med länsstyrelsens beslut är att få till stånd en tillståndsprövning av verksamheten vid Färna kraftverk. Att verksamheten har ett tillstånd med villkor för kraftproduktionen är en förutsättning för såväl länsstyrelsens tillsynsverksamhet som verksamhetsutövarens egenkontroll som handlar om kontroll av miljöeffekterna av den egna verksamheten. En förutsättning för denna egenkontroll är att det klart framgår vad som gäller för verksamheten. Det är uppenbart att den elproduktion som startade runt år 1940 har en påverkan på allmänna intressen, bl.a. vattenmiljön, som är av annan karaktär än när vattenkraften började utnyttjas vid Färna under 1600-talet. Det förhållandet att en ursprunglig vattenverksamhet för vattenbortledning kan anses hävdvunnen är inte detsamma som att det finns en rätt att öka vattenbortledningen. Den tidiga järnhanteringen vid Färna bruk nyttjade, möjligen med undantag för enstaka tillfällen, vattenbortledningen dagtid. Ett kraftverk för elproduktion nyttjar vattenbortledningen dygnet runt. Förändringen från tidig industriverksamhet till elkraftproduktion är inte heller liktydigt med att vattenbortledningen momentant förblev oförändrad. Vattenverksamheten vid Färna kraftstation måste också ses i ett större sammanhang då bolaget enligt hävd nyttjar de regleringsmagasin som ligger uppströms kraftstationen; Norrsjön respektive Kedjensjöarnas regleringsmagasin. Bolagets regleringsmagasin och deras handhavande ingår som en viktig del i elproduktionen vid Färna kraftstation och ska därför ingå i den tillståndprövning som länsstyrelsen efterlyser. De rättigheter som uppkommit genom urminnes hävd har inte meddelats genom beslut och har således inte rättskraften av ett tillstånd.

Länsstyrelsen har åberopat två skrivelser från Kammarkollegiet daterade den 19 mars respektive 6 maj 2010. Ur dessa kan sammanfattningsvis utläsas följande. Det har gjorts en omfattande utredning av Kammarkollegiet om institutet urminnes hävd och därefter har Kammarkollegiet reviderat sin inställning till vad för slags rättighet som kan utgöra en hävdvunnen rättighet. Det framgår av ordalydelsen i 5 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken att bestämmelsen inte omfattar rättigheter som tidigare angavs i 2 kap. 41 § i 1918 års vattenlag, vilken i doktrinen anses omfatta urminnes hävd. En urminnes hävd kan därför aldrig få status av ett tillstånd enligt miljöbalken. Urminnes hävd avser äganderätt till det objekt som hävden rör. Till exempel har urminnes hävd omfattat fiskerätt och jakträtt. Urminnes hävd kan avse äganderätten till själva dammbyggnaderna och tillbehör såsom regleringsanordningar m.m. men inte omfatta "rätten att driva elproduktion" eftersom denna rätt inte har någon fastighetsanknytning eller ens kan jämställas med en servitutsliknande rättighet. Äganderätt till damm eller servitut innebär enligt miljöbalken endast rättigheten "rådighet" över vattnet. Även om det skulle föreligga tillstånd enligt äldre lagstiftning har allmänna intressen i många fall inte haft någon företrädare och möjlighet att komma med invändningar mot en verksamhet. Endast om ägaren kan bevisa att allmänna intressen "har prövats" tidigare kan rättskraft ha uppkommit. Detta framgår av miljöbalkens bestämmelser, särskilt 24 kap. 1 § miljöbalken. Lagnings- och underhållsåtgärder, andra slags byggnadsåtgärder eller andra ändringar av en anläggning som kan innebära konsekvenser för miljön ska prövas enligt miljöbalken. Vattenanläggningar som är uppförda efter 1880-talet förmår inte uppnå det tidskrav för urminnes hävd som uppställts enligt 1734 års lag. Anläggningar uppförda under 1900-talet bör inte ens komma ifråga för bedömning av urminnes hävd. Tillsynsåtgärder bör kunna utgöra krav på att ägaren (den som påstår sig kunna åberopa urminnes hävd eller fastighetsägaren) till en verksamhet ska genomföra de skyddsåtgärder som kan behövas för att uppfylla syftet med skyddet enligt 7 kap. miljöbalken. Om det behövs och inte är orimligt kan länsstyrelsen förbjuda verksamheten.

Kungsådran Kraft Aktiebolag

Vattenverksamheten vid Färna kraftstation bedrivs enligt urminnes hävd. Färna som järnbruk var med säkerhet i drift år 1607. Dammen vid Färna byggdes senast i 1600-talets början dvs. mer än 100 år före 1734 års jordabalk. Dammen vid Färna är en hålldamm och har utnyttjats för att ansamla vatten under perioder av låg vattenföring,

t ex nattetid och under helger för att driva stångjärnshammare. År 1641 priviligierades bruket till 1 200 skeppund stångjärnssmide. Dammens fallhöjd från uppströmsytan, Norrsjön, till lugnvattenytan nedströms, Lillsjön, utnyttjades till fullo varför någon fri vattenföring inte har förekommit. Någon åfåra att skydda eller reglera finns inte. Det är sannolikt att på grund av topografiska förhållanden utgjorde forsnacken redan innan dammens tillkomst ett naturligt vandringshinder. Fiskbeståndet i aktuella sjöar lever och fortplantar sig under oförändrade förhållanden alltsedan 1600-talet. Färna kraftverk utnyttjar idag, i full paritet med bruksdriften, inte vattenbortledning dygnet runt eftersom vattentillgången för sådan drift mestadels är otillräcklig. Kraftverket, som uppfördes omkring 1940, består av en enda francisturbin vars tekniska verkningsgrad raskt avtar om den drivs med en vattenmängd som avviker från turbinens optimum. En uppenbar parallell till den gamla mumblinghammaren. Ersättningen för levererad el under dagtid ligger högt över ersättningen nattetid och under helger varför det inte finns ekonomiska skäl att driva kraftverket dygnet runt. Vad gäller rättigheterna föreligger även officialservitut. Av motiven till 9 § 2 st i lagen om införande av 1983 års vattenlag uttalas följande. "Som lagliga räknas vattenanläggningar som har tillkommit med stöd av tillstånd enligt gällande vattenlag eller däremot svarande äldre bestämmelser. De regler som har gällt i fråga om tillståndsplikt m.m. enligt dessa författningar har dock inte alltid krävt att tillstånd måste ha inhämtats till en anläggning, för att den skall anses vara laglig. Enligt förevarande stadgande kan också sådana anläggningar räknas som lagliga, om de har tillkommit före den nya lagens ikraftträdande. Något tillstånd på grund av den nya lagens strängare regler om tillståndsplikt behöver inte inhämtas." De privilegier och den urminnes hävd som åberopas får jämställas med erforderligt tillstånd. Detta sammantaget med den kunskap och förmåga att sköta vattenkraftverket som finns inom bolaget utgör tillräcklig grund för att länsstyrelsen ska kunna utöva tillsyn i enlighet med miljöbalken.

Verksamhetsförbudet står i strid med Förnybarhetsdirektivet 2009/28/EG. Att efterkomma detta förbud skulle antingen ha orsakat en lokal dammkatastrof eller i det närmaste en torrläggning av Norrsjön. Vidare har anläggningens taxeringsvärde minskats från två miljoner kronor till under 1000 kronor. Kraftverket är i dagsläget osäljbart och länsstyrelsen har genom sitt agerande brutit mot 2 kap. 18 och 20 §§ regeringsformen samt artikel 1 i tilläggsprotokollet i EU-konventionen om mänskliga fri- och rättigheter.

YTTRANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kammarkollegiet

Kraftverket med damm, driftmetoder, avledning av vatten genom kraftverket till dess turbin och korttidsreglering är vattenverksamhet enligt miljöbalken. Den har inget tillstånd enligt miljöbalken eller äldre lagstiftning. Hävd utgör inget tillstånd. För prövning enligt 26 kap. 9 § miljöbalken saknar frågan om hävd relevans. Länsstyrelsen har till kollegiet uppgett att verksamheten har en skadlig påverkan på fisk och fiskvandring. Då verksamheten har denna inverkan är föreläggandet inte för ingripande. Länsstyrelsen har haft fog för att förbjuda verksamheten och länsstyrelsens överklagande bör bifallas.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

En verksamhetsutövare som bedriver verksamhet som kräver tillstånd enligt miljöbalken eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av miljöbalken har att visa att giltigt tillstånd föreligger. Ett tillstånd enligt tidigare lagstiftning kan fortfarande vara gällande men även i detta fall är det verksamhetsutövaren som har att visa att så är fallet.

Kungsådran Kraft Aktiebolag har åberopat urminnes hävd och hänvisat till privilegier som staten förlänade Färna bruk redan år 1641 att anlägga stångjärnshammare och dämma upp vattnet vid Färna. Bolagets inställning får tolkas så att detta ska jämställas med en tillståndsdom. Något privilegiebrev har inte uppvisats men under handläggningen av mål M 7763-10 avseende förbud mot fortsatt vattenverksamhet vid Gisslarbo kraftverk som Mark- och miljööverdomstolen också har meddelat dom i denna dag har privilegier från år 1804 för Färna bruk kommit domstolen till känna. Då gav staten tillstånd till att tillverkning av 350 skeppund smide fick flyttas från Gisslarbo bruk till Färna bruk som därefter fick tillverka 1 870 skeppund smide vid tre hamrar och sex härdar. En rätt enligt privilegiebrev utgör en särskild rättighet att förfoga över vattnet men kan inte jämställas med ett tillstånd enligt miljöbalken. Kungsådran Kraft Aktiebolag har i målet inte visat att något tillstånd enligt miljöbalken eller de tidigare gällande vattenlagarna (1918:523 och 1983:291) finns för vattenverksamheten vid Färna kraftverk. Bolaget har inte heller gjort gällande att någon prövning enligt 1880 års vattenrättsförordning har gjorts av anläggningen.

Om en vattenanläggning har tillkommit utan tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre lagstiftning eller om tillståndsfrågan beträffande en sådan anläggning är oklar, får enligt 17 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken (MP) den som äger anläggningen eller avser att nyttja den för vattenverksamhet begära prövning av anläggningens laglighet hos mark- och miljödomstolen. Om det begärs ändring av en sådan vattenanläggning måste enligt samma paragraf samtidigt ansökas om lagligförklaring av anläggningen. Vid ansökan om lagligförklaring av en vattenanläggning som har tillkommit före ikraftträdandet av miljöbalken utan tillstånd enligt äldre bestämmelser ska enligt 18 § MP lagligheten av anläggningen bedömas enligt de bestämmelser som gällde vid anläggningens tillkomst. Med hänsyn till vad som framkommit om de för Färna bruk meddelade privilegierna finns det skäl att anta att anläggningen skulle bli lagligförklarad vid en sådan prövning. Vid en lagligförklaring ska dock den framtida vattenverksamheten regleras enligt nu gällande rätt (se prop. 1997/98:45 Del 2 s. 391 och NJA 2010 s. 246, jfr Strömberg, Vattenlagen med kommentar, 1984, s. 77).

Bestämmelser och villkor för driften och skötseln av det omkring år 1940 etablerade kraftverket i Färna saknas eftersom någon prövning då inte gjordes. Detta försvårar länsstyrelsens möjligheter att uppfylla sin skyldighet enligt 26 kap. 1 § miljöbalken att genom tillsyn säkerställa syftet med miljöbalken och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Länsstyrelsen bör därför, med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken, kunna förelägga verksamhetsutövaren att vid mark- och miljödomstolen inom viss tid ansöka om tillstånd till bedrivande av vattenverksamheten för fastställande av villkor för densamma. Länsstyrelsen har därför haft fog för ett ingripande men med hänsyn till att avsikten med länsstyrelsens beslut om förbud är att få till stånd en tillstånds-prövning av verksamheten vid Färna kraftverk får ett förbud att bedriva fortsatt vattenverksamhet anses vara för ingripande. Miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut ska därför upphävas och målet återförvisas till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Henrik Löv, Roger Wikström, referent, och Peder Munck samt f.d. miljörådet Sven Bengtsson. Domen är enhällig.

Föredragande har varit EvaLinda Sederholm.

____________________________________________

BILAGA A

NACKA TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

Kungsådran Kraft AB

U.G

MOTPART

Länsstyrelsen i Västmanlands län

721 86 Västerås

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Västmanlands län beslut den 20 april 2010 i ärende nr

535-1607-10, se domsbilaga 1

SAKEN

Föreläggande att upphöra med vattenverksamhet i form av kraftproduktion

vid Färna kraftverk, Skinnskattebergs kommun

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen upphäver det överklagade beslutet.

_____________

BAKGRUND

Länsstyrelsen i Västmanlands län (länsstyrelsen) beslutade den 20 april 2010 att, i avsaknad av tillstånd enligt miljöbalken, förbjuda Kungsådran Kraft AB att bedriva fortsatt vattenverksamhet i form av kraftproduktion vid Färna kraftverk i Skinnskattebergs kommun efter den 1 juli 2010.

YRKANDEN M.M.

Kungsådran Kraft AB (bolaget) har överklagat länsstyrelsens beslut till miljödomstolen och i första hand yrkat att det överklagade beslutet upphävs, i andra hand att ärendet återförvisas till länsstyrelsen för förnyad handläggning.

Till stöd för dess talan har bolaget anfört i huvudsak följande.

Kraften i det framrinnande vattnet vid Färna bruk har, åtminstone sedan 1600-talets början, använts till att driva turbiner - till en början öppna sådana (vattenhjul) och småningom tekniskt mer utvecklade anordningar. Dämning, tappning och vattenhushållning har, så långt det kunnat beläggas, varit oförändrad genom århundraden. De eventuella skador på allmänna eller enskilda intressen som verksamheten kunnat orsaka har kompenserats eller varit så obetydliga att några anspråk inte framställts. Påverkan på de biologiska systemen har haft århundraden på sig att finna en ny balanspunkt och systemen är i dag, och sedan länge, stabila. Det är sålunda uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen kommer att skadas av verksamheten. Eftersom lagtextens formulering är framåtriktad och rimligen åsyftar en förändring är denna inte tillämplig på en sedan mycket länge fortgående och vad gäller vattenregleringen oförändrad verksamhet.

Dämningen och utnyttjandet av vattenkraften vid Färna har pågått i nuvarande omfattning åtminstone sedan början på 1600-talet. Av länsstyrelsens industri-inventering 2009 framgår att vattenverksamheten och dämningen vid Färna tog sin början, i vart fall inte senare än, vid 1600-talets början och att den aktuella kraftstationen av miljö-, estetiska och teknikhistoriska skäl bör dokumenteras och en bevarande- och åtgärdsplan utarbetas.

I regeringens proposition 1997/98:45 med särskilda bestämmelser om vatten-verksamhet inskränks inte den rätt som någon hade före miljöbalkens ikraftträdande i kraft av dom eller urminnes hävd.

Verksamheten vid Färna har genom århundradena med växlande framgång förvaltats av olika ägare; under förra århundradet i huvudsak av svenska staten. Den nuvarande kraftstationen i Färna byggdes av staten 1940 och försåldes 1993 till Kungsådran Kraft AB. Utnyttjandet har inte förnärmat någon annans rätt eller medfört skada på allmänna eller enskilda intressen. Någon kommande skada kan inte heller förutses eller befaras.

Bolaget anser att om det funnits synpunkter på kraftverkets laglighet skulle dessa ha väckts senast vid det nuvarande kraftverkets tillkomst 1940 eller tidigare. Det måste ses som obilligt att sjuttio år senare och på basis av en hos länsstyrelsen ändrad "praxis" hävda bristande legalitet. Att använda ändrad praxis på det sätt som här skett skulle innebära retroaktiv lagstiftning och är därmed oförenlig med vår rättstradition.

Miljöbalkens huvudsyfte torde vara att i görligaste mån hindra eller lindra oönskad miljöpåverkan vid bl. a. vattenverksamhet. Länsstyrelsen skriver i dess beslut att verksamheten inte är tillståndspliktig om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen kommer att skadas. Vattenmiljön vid Färna är inte opåverkad, jämfört med ett urtillstånd, men är sedan flera hundra år stabil och balanserad. Det är alltså uppenbart att verksamheten inte kommer att skada vare sig allmänna eller enskilda intressen; däremot skulle en nedläggning av nuvarande verksamhet komma att allvarligt rubba rådande jämviktstillstånd.

Länsstyrelsen, som har bestritt ändring, har anfört i huvudsak följande.

Vattenverksamhet är enligt huvudregeln tillståndspliktig om den inte är anmälningspliktig eller om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen kommer att skadas av verksamheten.

Tillstånd, utöver dom, att använda en anläggning kan också uppkomma genom urminnes hävd. Institutet urminnes hävd upphävdes genom den nuvarande jordabalken som trädde i kraft den 1 januari 1972. En giltig urminnes hävd måste ha uppkommit 90 år före detta datum d.v.s. före 1 januari 1882.

Enligt 3 a § Förordning (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar är en vattenverksamhet med minikraftverk eller kraftverk en verksamhet som alltid ska antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Sammantaget gör länsstyrelsen bedömningen att kraftproduktionen vid Färna kraftverk i Skinnskattebergs kommun kräver tillstånd. Då tillstånd saknas måste verksamheten upphöra.

DOMSKÄL

I 26 kap. 9 § miljöbalken föreskrivs att tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att miljöbalken ska efterlevas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas och bör bara omfatta sådana delar av verksamheten där verkligen åtgärder fordras. Om det saknas anledning att anta att verksamheten underlåter behövliga åtgärder ska man inte ta till ett föreläggande eller ett förbud. Vid bedömningen ska beaktas hur pass sannolikt det är att verksamhetsutövaren tredskas, hur pass brådskande åtgärden är och hur stor risken är för miljö och hälsa.

I 18 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken stadgas att frågan om lagligheten av en vattenanläggning som har tillkommit före ikraftträdandet av miljöbalken utan tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre bestämmelser bedöms enligt de bestämmelser som gällde vid anläggningens tillkomst.

Miljödomstolen gör följande bedömning.

Fråga är om anläggningen uppförts i laga ordning enligt de bestämmelser som gällde vid anläggningens tillkomst. Av utredningen i målet framgår att det nuvarande kraftverket uppfördes omkring 1940 och att vattenkraften innan dess, sedan 1600-talet, utnyttjats för industriell verksamhet samt att dämning, tappning och vattenhushållning varit oförändrad sedan dess. År 1940 reglerades vattenverksamhet i vattenlagen (1918:523) (1918 års lag) och avseende huruvida och under vilka villkor byggande i vatten fick ske främst i dess andra kapitel.

2 kap. 20 § första stycket 1 mom. 1918 års lag lyder:

"Ej må i älv, ström, å eller större bäck arbete för uppförande eller förändrande av damm påbörjas, förrän efter ansökan i den ordning, som i 11 kap. sägs, vattendomstolen meddelat besked, huru och under vilka villkor arbetet må göras. Om genom annat byggande i älv, ström, å eller större bäck märkbar inverkan kan ske på vattenståndet eller vattnets lopp, gälle ock därom vad nu sagts, såframt det ej är uppenbart, att varken allmän eller enskild rätt genom byggnaden förnärmas".

I NJA II 1919 s. 137 kommenteras 2 kap. 20 § bland annat sålunda "¿ Vidare är det allenast ändring av själva dammbyggnaden, varom här är fråga. Så t.ex. hör frågan om utbyte i en med dammen förenad kraftstation av en turbin mot en annan icke under detta stadgande. Huruvida för en dylik åtgärd förundersökning är erforderlig, avgöres enligt andra punkten i första stycket. "

I L. af Klintbergs kommentar Om byggande i vatten enligt 2, 3 och 5 kap. vattenlagen s. 110 kommenteras 2 kap. 20 § första stycket andra punkten enligt följande:

"Den sålunda förutsatta inverkan på vattenförhållandena skall, för att vinna beaktande, vara märkbar. Häri torde ligga, att förändringen icke är så obetydlig att för dess konstaterande skulle krävas mera ingående mätningar, utan det förutsättes att en för ögat skönjbar inverkan sker på de naturliga vattenförhållandena."

Slutsatsen av ovanstående är att tillståndsplikten, vid tiden då Färna kraftverk uppfördes, enligt 1918 års lag torde ha varit begränsad dels till uppförande eller förändringar av dammar, dels till när byggandet inverkade på vattenståndet eller vattnets lopp på ett för ögat skönjbart sätt. Miljödomstolen bedömer att förhållanden enligt ovan inte förelegat och att det därmed saknas grund att förbjuda verksamheten vid Färna kraftverk. Miljödomstolen, som anser att länsstyrelsens förbud går längre än vad som rimligen kan krävas, finner att det överklagade beslutet ska upphävas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 2 (DV 427)

Överklagande, ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, ska ha inkommit till Nacka tingsrätt, miljödomstolen senast den 17 mars 2011. Prövningstillstånd krävs.

Anders Enroth                                            Staffan Ljung

_____________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Anders Enroth, ordförande, och miljörådet Staffan Ljung. Enhälligt. Föredragande har varit beredningsjuristen Katrin Strömberg.

MÖD 2012:26

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2012-04-19

Målnummer:
M2350-11