Föreläggande att mäta radonhalt i bostad ----- En fastighetsägare kan vara adressat för ett föreläggande om att mäta radon i den egna bostaden. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att ägaren av en byggnad, oavsett om byggnaden nyttjas som bostad av ägaren och dennes familj, är att anse som verksamhetsutövare när det gäller byggnadens effekter på människors hälsa. Föreläggandet har ansetts motiverat då det funnits skäl att misstänka att radon kan finnas i marken samt i byggnadens konstruktion.


Lagrum:
9 kap. 9 § samt 26 kap. 9 §, 21 § och 22 § miljöbalken (1998:808); 33 § 1 p. Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2012-01-18 i mål nr

M 2048-11, se bilaga A

KLAGANDE

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Halmstads kommun

Box 153

301 05 Halmstad

MOTPARTER

1. F.S.

2. H.S.

SAKEN

Föreläggande att mäta radonhalt i bostad på fastigheten X 6:210 i Halmstads kommun

___________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen upphäver mark- och miljödomstolens dom och fastställer Miljö- och hälsoskyddsnämndens i Halmstad beslut den 4 oktober 2010, H § 330, med den ändringen att resultatet av radonmätningen ska inges till miljö- och hälsoskyddsnämnden senast tolv månader räknat från dagen för denna dom.

____________________

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Halmstads kommun har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen upphäver mark- och miljödomstolens dom och fastställer miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut.

F.S. och H.S. har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har till stöd för sitt överklagande anfört i huvudsak följande. Riksdagen har satt upp ett miljömål för radon inom miljökvalitetsmålet "God bebyggd miljö". Där anges att radonhalten i alla bostäder år 2020 ska vara lägre än 200 Bq/m3. Strålsäkerhetsmyndigheten uppskattar att det finns cirka 325 000 bostäder i Sverige som har radonhalter över 200 Bq/m3. För att hitta och åtgärda de bostäder med radonhalter över riktvärdet behövs mätningar i så gott som alla bostadshus. Enligt

Socialstyrelsens skrift "Radon i inomhusluft" (2005) är egnahemsägare att betrakta som verksamhetsutövare enligt miljöbalken. Kammarrätten i Göteborg har i ett mål (mål nr 2432-1995) fastställt länsstyrelsens beslut om att en egnahemsägare skulle vidta åtgärder mot höga radonhalter. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har fattat ett beslut om anvisningar för arbete med radon inom Halmstads kommun. Beslutet innebär att ett föreläggande om att mäta radon ska sändas till de fastighetsägare som äger ett hus som är byggt mellan år 1929-1975 om det på samma gata har gjorts mätning i något annat hus som visat på höga radonvärden. F.S:s och H.S:s fastighet ligger till största delen inom normalriskområde och det finns därför risk för att radongas kan komma in i huset. Huset är byggt år 1965 då blåbetong användes som byggnadsmaterial. Radon kan därför även finnas i konstruktionen. Radonmätningar har gjorts i ett bostadshus på samma gata som F.S:s och H.S:s fastighet är belägen. Mätningarna visade ett radonvärde på 420 Bq/m3. På fastigheten bor det två barn som är under tio år och dessa kan inte själva påverka sitt boende. Det enda säkra sättet att veta att radon inte förekommer är att mäta detta.

F.S. och H.S. har hänvisat till vad de tidigare anfört i målet.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Frågan i målet är om miljö- och hälsoskyddsnämnden, i sin egenskap av tillsynsmyndighet enligt miljöbalken, kan förelägga H.S. och F.S. att genomföra en radonmätning i deras egen villabostad.

Miljöbalken ska tillämpas bl.a. på så sätt att människors hälsa skyddas (1 kap. 1 § miljöbalken) och de grundläggande hänsynsreglerna i balkens andra kapitel - bland annat kravet i 2 kap. 3 § om att iaktta de försiktighetsmått som behövs för att förebygga olägenheter och skador - gäller också för skyddet av människor hälsa. Dessa hänsynsregler ska tillämpas av alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd, dock att åtgärder som är av försumbar betydelse i det enskilda fallet inte omfattas av tillämpningsområdet. Förutom de allmänna hänsynsreglerna finns det i miljöbalken bestämmelser som särskilt syftar till att reglera de olägenheter för människors hälsa som kan uppkomma i samband med användning av en byggnad, nämligen bestämmelserna om hälsoskydd i 9 kap. miljöbalken. Det är ägaren eller nyttjanderättshavaren som ska vidta åtgärder för att förhindra att det uppkommer olägenheter för människors hälsa samt undanröja redan uppkomna olägenheter (9 kap. 9 § andra stycket miljöbalken). Det finns dessutom bestämmelser som föreskriver att en bostad, för att hindra uppkomst av olägenhet för människors hälsa, ska ge betryggande skydd mot bl.a. radon (33 § 1. förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd).

Om en olägenhet föreligger kan tillsynsmyndighet med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken förelägga en ägare av en byggnad att vidta skäliga åtgärder för att undvika ohälsa eller skada, exempelvis att vidta åtgärder för att sänka en radonhalt som är så hög att den utgör en olägenhet för människors hälsa. I målet är fråga om tillsynsmyndigheten kan förelägga ägaren att utföra undersökning i syfte att reda ut om någon olägenhet förekommer.

Den som bedriver en verksamhet, vidtar en åtgärd eller som annars är skyldig att avhjälpa olägenheter från sådan verksamhet är skyldig att på tillsynsmyndighetens begäran lämna de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen (26 kap. 21 § miljöbalken). Enligt förarbetena till miljöbalken avses sådana uppgifter och handlingar som inte förutsätter närmare utredning (prop. 1997/98:45 del II s. 282). Samma krets har en skyldighet att utföra sådana undersökningar av verksamheten och dess verkningar som behövs för tillsynen om verksamheten eller åtgärden kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön (26 kap. 22 § miljöbalken). Sådan undersökningsskyldighet åligger även den som upplåter byggnad för bostäder eller för allmänna ändamål om det finns skäl att anta att byggnadens skick medför olägenheter för människors hälsa.

Eftersom de uppgifter som tillsynsmyndigheten i detta fall efterfrågar är sådana som kräver undersökning är det bestämmelsen i 26 kap. 22 § miljöbalken som ska tillämpas. Ett föreläggande enligt denna bestämmelse kan alltså riktas mot den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd eller som annars är skyldig att avhjälpa olägenheter från sådan verksamhet. Såsom mark- och miljödomstolen anfört anses en fastighetsägare i flera avseenden vara verksamhetsutövare, t.ex. vid utsläpp av avloppsvatten från och vedeldning på fastigheten samt vid upplåtelse till annan av bostad eller lokal. Enligt Mark- och miljööverdomstolen är ägaren av en byggnad, oavsett om byggnaden nyttjas som bostad av ägaren och dennes familj, att anse som verksamhetsutövare när det gäller byggnadens effekter på människors hälsa och miljön. H.S. och F.S. kan därför såsom fastighetsägare vara adressater för det aktuella föreläggandet.

Fråga är då om föreläggandet är motiverat i detta enskilda fall. Av bl.a. Socialstyrelsens allmänna råd om tillsyn enligt miljöbalken - radon i inomhusluft (SOSFS 1999:22 med ändring SOSFS 2004:6) framgår att om radonhalten i bostad överstiger 200 Bq/m3 bör förekomsten av radon anses utgöra olägenhet för människors hälsa. I aktuellt fall har radonmätning utförts i ett annat bostadshus i samma område, vilken visade en radonhalt på 420 Bq/m3. Makarna S:s hus är byggt år 1965 då blåbetong, vilket kan innehålla radon, användes som byggmaterial. Makarna S. har invänt att huset renove-rats år 2005-2007 och att all blåbetong tagits bort. Eftersom radon kan finnas i marken samt finnas kvar i konstruktionen anser Mark- och miljööverdomstolen att det, trots makarna S:s invändning, finns skäl att mäta radonhalten i bostaden.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har således haft fog för sitt föreläggande. Med upphävande av mark- och miljödomstolens dom fastställer därför Mark- och miljööverdomstolen miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut med den ändringen att tiden för när mätning ska vara gjord bestäms till tolv månader från dagen för denna dom.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Liselotte Rågmark, Henrik Runeson och

Vibeke Sylten, referent, samt tf. hovrättsassessorn Carl Wetter. Avgörandet är

enhälligt.

Föredragande har varit Anna Isberg.

____________________________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

1. H.S.

2. F.S.

MOTPART

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Halmstads kommun

Box 153

301 05 Halmstad

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Hallands län beslut den 9 maj 2011i ärende nr 505-4580-10, se bilaga 1

SAKEN

Föreläggande att mäta radonhalten i bostad på fastigheten X 6:210, Halmstads kommun

_____________

DOMSLUT

Med ändring av länsstyrelsens beslut upphäver Mark- och miljödomstolen Miljö- och hälsoskyddsnämndens i Halmstads beslut den 11 november 2011 § 105; dnr 2010 4307.

_____________

YRKANDEN M.M.

F. och H.S. har yrkat att föreläggandet upphävs och som grund för yrkandet anfört att fastigheten byggdes om åren 2005-2006 och att all blåbetong då avlägsnades.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har bestritt ändring.

DOMSKÄL

Miljö- och hälsoskyddsnämndens föreläggande syftar till att klarlägga om boende i F. och H.S:s villa utsätts för hälsovådliga radonhalter.

Föreläggandet har ett gott syfte och står i överensstämmelse med gällande miljömål. En förutsättning för föreläggandets laglighet är emellertid att det ryms inom miljöbalkens ram.

En förutsättning för ett tillsynsingripande enligt miljöbalken är att adressaten är att beteckna som verksamhetsutövare i miljöbalkens mening. En fastighetsägare kan vara att anse som verksamhetsutövare i vissa avseenden; bl.a. vad gäller utsläpp av avloppsvatten, vedeldning, förvaring av cisterner på fastigheten och vid upplåtelse till annan av bostad eller lokal. Det bör dock inte komma i fråga att betrakta någon som verksamhetsutövare enbart vad gäller sitt eget och sin familjs boende.

Vid angiven bedömning ska föreläggandet upphävas såsom icke lagligen grundat.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2

Överklagande senast den 8 februari 2012

Göran Stenman

_____________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Göran Stenman och tekniska rådet Joen Morales (skiljaktig, se nedan). Föredragande har varit beredningsjuristen Eva Högmark.

Tekniska rådet Joen Morales är skiljaktig och anför:

Enligt 26 kap. 22 § miljöbalken kan tillsynsförelägganden riktas mot alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa. Sammanföringen av hälsoskyddsbestämmelserna med annan miljölagstiftning i miljöbalken har inte avsetts innebära någon inskränkning av tillämpningsområdet för reglerna om hälsoskydd jämfört med den ordning som gällt enligt den upphävda hälsoskyddslagen (jfr Prop. 1997/98:45 del 1 sida 351) och ska heller inte påverka hälsoskyddets syn på verksamhetsutövarbegreppet. Oavsett hur verksamhetsutövarbegreppet tolkas ska nyttjande av en byggnad för bostads-ändamål vara jämställt med att vidta en åtgärd.

Vad som anges i kommentaren ovan om den vidsträckta tolkningen av begreppet verksamhet och om hur balken ska tillämpas jämfört med tidigare lag bör ledning för avgörandet i detta mål hämtas från Kammarrättens i Göteborg dom från den 5 oktober 1995 i Mål nr 2432-1995, gällande föreläggande, riktat mot en egnahemsägare, gällande åtgärder mot höga radonhalter.

Det får mot denna bakgrund anses vara möjligt att förelägga egnahemsägare att utföra de undersökningar som behövs för tillsynen inom hälsoskyddets område. Risken för förhöjda radonhalter i den aktuella byggnaden utgör, trots vad makarna S. anfört, skäl för att utredning utförs för att klarlägga exponeringen för dem som bor i huset. Kostnaderna för utredningen kan inte anses alltför betungande. Överklagandet bör därför avslås.

MÖD 2012:20

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2012-05-15

Målnummer:
M1118-12