Ansökan om biotopskyddsdispens ----- Mark- och miljööverdomstolen har fastställt en länsstyrelses beslut att inte bevilja dispens från biotopskyddsbestämmelserna för nedtagning av en ekallé. Allén har varit placerad på sådant sätt att den inte ligger i omedelbar anslutning till bebyggelse och har därigenom omfattats av områdesskydd för biotoper. Något sådant särskilt skäl som medger dispens från biotopskyddsbestämmelserna för att få ta ner träden, eller i varje fall stamma upp eller glesa ur träden, har inte förelegat.


Lagrum:
7 kap. 11 § miljöbalken (1998:808); 5 § och 8 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.; Bilaga 1 till förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2011-08-08 i mål M 768-11,

se bilaga A

KLAGANDE

Länsstyrelsen i Dalarnas län

791 84 Falun

MOTPART

B.T.

SAKEN

Ansökan om biotopskyddsdispens

___________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen upphäver mark- och miljödomstolens dom och fastställer Länsstyrelsens i Dalarna län beslut den 21 januari 2011 (dnr 521-6751-10) att inte bevilja dispens från biotopskyddsbestämmelserna.

___________________

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Dalarnas län har yrkat att mark- och miljödomstolens dom upphävs och att länsstyrelsens beslut att avslå B.T:s ansökan om dispens från biotopskyddsbestämmelserna i 7 kap. 11 § miljöbalken för nedtagning av ekallé fastställs.

B.T. har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Dalarnas län har till stöd för sitt överklagande anfört i huvudsak följande. Mark- och miljödomstolens bedömning att det är tveksamt om den aktuella raden av träd omfattas av definitionen av en allé ifrågasätts. Den aktuella raden träd består av vuxna ekar som står mellan bostadsbebyggelse och en åker. En åker utgör ett "öppet landskap". Även mark- och miljödomstolens bedömning att aktuell rad med träd står på mark som ligger i omedelbar anslutning till befintlig bebyggelse och att dispens därför inte krävs ifrågasätts. Bostadshusen på intilliggande fastigheter är placerade ca 25-30 meter från aktuella träd. Träden utgör inte någon risk för bostadshusen. Några få komplementbyggnader är placerade på närmare avstånd. Det är inte rimligt att ett fåtal komplementbyggnader ska kunna upphäva biotopskyddet för en hel allé. Mark- och miljödomstolens bedömning leder till en kraftig försvagning av biotopskyddsbestämmelserna.

B.T. har till stöd för sitt bestridande anfört i huvudsak följande. Hon delar mark- och miljödomstolens uppfattning att den aktuella raden träd ligger i omedelbar anslutning till bebyggelse. Oavsett om träden ifråga definieras som allé eller inte, omfattas de således inte av biotopskydd. Därmed krävs heller inte någon dispens för de önskade åtgärderna. Åtgärderna har blivit nödvändiga då träden har vuxit sig så stora att de orsakar angränsande fastigheter stora olägenheter genom rotsystemens utbredning och den stora mängden nedfallna löv, kvistar och ekollon. Det är helt orimligt att hon och övriga fastighetsägare ska behöva tåla dessa olägenheter.

Naturvårdsverket har som remissinstans anfört i huvudsak följande. De aktuella träden omfattas av definitionen av en allé och utgör därmed ett biotopskyddsområde. Träden är lövträd planterade i en enkel rad om minst fem vuxna träd i ett i övrigt öppet landskap (gräsmark, åker och låg bebyggelse). Vidare görs den bedömningen att allén inte är belägen i omedelbar anslutning till bebyggelse. Vad begreppet "i omedelbar anslutning till bebyggelse" innebär är svårt att definiera exakt. Ordet omedelbar understryker dock att det handlar om ett mycket kort avstånd och att utrymmet för att utföra åtgärder intill befintlig bebyggelse är begränsat. Utrymmet bör dock inte vara så snävt att pågående verksamhet intill byggnaden inte kan fortgå på ett rimligt sätt. Avgörande för vilket avstånd som bedöms vara i omedelbar anslutning för enskilda biotoper bör därför vara om det finns risk för skada på byggnader eller om biotopen förhindrar att byggnaderna kan användas på det sätt och för det ändamål de var avsedda för när de uppfördes. Ordet bebyggelse ska anses ha samma innebörd som byggnader och bör därför inte sättas i relation till tomt- eller fastighetsgränser. Allén hindrar inte att pågående verksamhet vid bostäderna kan fortgå på ett rimligt sätt. Det finns ett tillräckligt avstånd för att det inte ska föreligga risk för att bostäderna skadas. Undantaget i 8 § förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. är därmed inte tillämpligt. Åtgärder som kan skada allén, t.ex. avverkning, kräver dispens. Alléer har som funktion att vara ledlinjer och spridningskorridorer till nytta för djur- och växtliv i ett i övrigt rationaliserat och utarmat landskap. Eken hör dessutom till de trädslag som har störst betydelse för den biologiska mångfalden genom att den erbjuder livsmiljö för ett stort antal insekter, svampar och lavar. Mark- och miljödomstolens bedömning leder till en försvagning av biotopskyddsbestämmelserna, vilket bl.a. skulle kunna medföra att det blir svårare att uppnå miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv. Förekomsten av löv, grenar och ekollon kan inte utgöra särskilda skäl för undantag från biotopskyddsbestämmelserna.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Omfattas de aktuella träden av definitionen av en allé?

Enligt bilaga 1 till förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. är definitionen av en allé följande. Lövträd planterade i en enkel eller dubbel rad som består av minst fem träd längs en väg eller det som tidigare utgjort en väg eller i ett i övrigt öppet landskap. Träden ska, enligt definitionen, till övervägande del utgöras av vuxna träd.

I målet är utrett att de aktuella träden till övervägande del består av vuxna lövträd planterade i en enkel rad och att det är fråga om fler än fem träd. För att raden av träd ska definieras som en allé krävs emellertid i förevarande fall att träden är placerade i ett i övrigt öppet landskap. Det kan härvid konstateras att träden är placerade i kanten av en åker som gränsar till en i övrigt låg bostadsbebyggelse. Med beaktande av detta gör Mark- och miljööverdomstolen den bedömningen att den aktuella raden av träd får anses vara placerad i ett i övrigt öppet landskap och således uppfyller definitionen av en allé.

Är allén placerad i omedelbar anslutning till bebyggelse?

Mark- och miljööverdomstolen övergår härefter till att pröva frågan om allén ligger i omedelbar anslutning till bebyggelse och därigenom, i enlighet med 8 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m., inte omfattas av något områdesskydd för biotoper. I likhet med mark- och miljödomstolen har Mark- och miljööverdomstolen, som även har hållit syn på fastigheten, kunnat konstatera att träden står på ett mycket kort avstånd från tomtgränsen till ett antal fastigheter, men ca 20 till 30 meter från närmaste bostadshus. Även om allén således står i omedelbar anslutning till ett antal angränsande fastigheter är inte avståndet till närmaste bostadshus sådant att allén kan sägas vara placerad i omedelbar anslutning till bebyggelse. Avståndet är vidare sådant att det får antas att det inte föreligger någon risk för att träden ska orsaka skada på bostadshusen samt att biotopskyddet inte skulle få orimliga konsekvenser för närliggande bebyggelse. Sammanfattningsvis finner därför Mark- och miljööverdomstolen att allén inte ligger i omedelbar anslutning till bebyggelsen. Undantaget i 8 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. är därför inte tillämpligt i förevarande fall.

Finns särskilda skäl för dispens från biotopskyddsbestämmelserna?

Dispens från biotopskyddsbestämmelserna får enligt 7 kap. 11 § miljöbalken endast medges om det finns särskilda skäl. Mark- och miljööverdomstolen finner att den omständigheten att träden fäller löv, kvistar och ekollon inte kan anses utgöra ett sådant särskilt skäl som medger undantag från biotopskyddsbestämmelserna. Inte heller i övrigt har någon sådan omständighet framförts, även vad gäller B.T:s ansökan om att i varje fall få stamma upp träden eller glesa ur allén, som skulle medföra att dispens ska medges från biotopskyddsbestämmelserna. Mark- och miljödomstolens dom ska därför upphävas och länsstyrelsens beslut fastställas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Liselotte Rågmark och Rose Thorsén, tekniska rådet Mikael Schultz samt tf. hovrättsassessorn Carl Wetter, referent. Domen är enhällig.

Föredragande har varit Anna Isberg.

_______________________________________________

BILAGA A

NACKA TINGSRÄTTS, MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

B.T.

MOTPART

Länsstyrelsen i Dalarnas län

791 84 Falun

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Dalarnas län beslut 2011-01-21 i ärende nr 521-6751-10, se domsbilaga 1

SAKEN

Ansökan om biotopskyddsdispens

_____________

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen upphäver det överklagade beslutet och förklarar att dispens från biotopskyddet inte krävs för de aktuella åtgärderna.

_____________&
8195;

YRKANDEN M.M.

B.T. har fullföljt sin talan och anfört bl.a. följande. Skälet till att hon vill överklaga är i första hand grannsämjan. Enligt 3 kap. 2 § jordabalken ska grenar och rötter, som medför olägenhet för grannarna, få borttagas efter överenskommelse med trädägaren.

Länsstyrelsen har bestritt bifall till överklagandet.

Domstolen har hållit syn.

DOMSKÄL

Enligt 7 kap. 11 § första stycket 1 miljöbalken får regeringen meddela föreskrifter om att samtliga lätt igenkännbara områden i landet eller i en viss del av landet ska utgöra biotopskyddsområden. Av lagrummets andra stycke framgår att man inom sådana områden inte får vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön, men att dispens från förbudet kan ges i det enskilda fallet under förutsättning att det finns särskilda skäl.

Enligt 5 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. utgör sådana mark- eller vattenområden som anges i bilaga 1 till förordningen biotopskyddsområden enligt 7 kap. 11 § första stycket 1 miljöbalken. I bilagan anges bl.a. alléer.

Definitionen av en allé är enligt bilagan lövträd planterade i en enkel eller dubbel rad som består av minst fem träd längs en väg eller det som tidigare utgjort en väg eller i ett i övrigt öppet landskap. Vidare ska träden till övervägande del utgöras av vuxna träd.

Det kan enligt mark- och miljödomstolens mening ifrågasättas om den i målet aktuella raden av träd omfattas av den nyss angivna definitionen. Oavsett hur därmed förhåller sig kan emellertid konstateras att det i 8 § förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. anges att bestämmelsen i 5 § inte gäller markområden i omedelbar anslutning till bebyggelse. Alléer på sådan mark kan således inte omfattas av något områdesskydd för biotoper.

Domstolen har vid synen kunnat konstatera att de i målet aktuella träden står på mark som ligger i omedelbar anslutning till bebyggelse. Dispens från förbudet i 7 kap. 11 § andra stycket miljöbalken krävs därför inte för någon av de önskade åtgärderna.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 2 (DV 427)

Överklagande senast den 29 augusti.

Denny Heinefors                                       Staffan Ljung

_____________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Denny Heinefors, ordförande, och tekniska rådet Staffan Ljung. Föredragande har varit beredningsjuristen Annica Johansson.

MÖD 2012:12

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2012-05-04

Målnummer:
M7156-11