Tillsynsavgift för radonmätning ----- En fastighetsägare till ett flerfamiljshus hade låtit utföra en radonmätning vars resultat inte var invändningsfritt. Eftersom det är verksamhetsutövaren som har bevisbördan för att det inte föreligger någon olägenhet för människors hälsa var det befogat av miljönämnden att förelägga fastighetsägaren att utföra en kompletterande mätning. Miljönämnden har haft rätt att ta ut en avgift för sin tillsynsinsats.


Lagrum:
2 kap. 1 §, 3 § och 7 § samt 9 kap. 3 § miljöbalken (1998:808); 33 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Nacka tingsrätts, miljödomstolen, dom 2010-09-21 i mål nr M 6736-09, se bilaga A

KLAGANDE

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholms kommun

Box 8136

104 20 Stockholm

MOTPART

H.G.N.

SAKEN

Tillsynsavgift för radonmätning

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och fastställer Länsstyrelsens i Stockholms län beslut den 26 oktober 2009, i ärende nr 505-07-117737.

____________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholms kommun (nedan Miljönämnden) har yrkat att Miljööverdomstolen, med upphävande av miljödomstolens dom, ska fastställa Länsstyrelsens i Stockholms län beslut den 26 oktober 2009, i ärende nr 505-07-117737.

H.G.N. har bestritt ändring.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Parterna har i Miljööverdomstolen åberopat i huvudsak samma grunder, omständigheter och bevisning som vid miljödomstolen.

Av 2 kap. 3 § miljöbalken följer att en verksamhetsutövare ska utföra skyddsåtgärder i syfte att bl.a. hindra olägenhet för människors hälsa, i den mån det är rimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken. Olägenhet för människors hälsa är enligt 9 kap. 3 § miljöbalken störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsa menligt och som inte är ringa eller tillfällig. Förekomst av radon är en sådan störning enligt 33 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Det är enligt 2 kap. 1 § miljöbalken verksamhetsutövaren som har bevisbördan för att miljöbalkens regler efterföljs samt att det inte föreligger någon olägenhet för människors hälsa.

Miljööverdomstolen instämmer i miljödomstolens konstaterande att det inte uttryckligen anges i den godkända mätplanen eller i Strålsäkerhetsmyndighetens (nedan SSM) metodbeskrivning att mätning ska ske med två dosor i enrumslägenheter, varav en ska placeras i rummet och en i köket. I metodbeskrivningen anges emellertid under rubriken "Placering av radonmätare i bostaden" att för hus och lägenheter i ett plan ska minst två rum mätas, varav ett sovrum och ett rum som ofta används av boende, t.ex. vardagsrum. Genom ordalydelsen i metodbeskrivningen, vilken förtydligas i en skrivelse från SSM daterad den 21 oktober 2010, är det enligt Miljööverdomstolen visat att kravet på två mätdosor per lägenhet gäller för samtliga lägenheter oavsett storlek.

Vad gäller frågan om tidpunkten för mätningens genomförande konstaterar Miljööverdomstolen att - vid tidpunkten för det aktuella ärendet - det var ett vedertaget förfarande att utföra mätning endast under eldningssäsong. Anledningen härtill var att mätning vid andra tider på året bedömdes kunna leda till ett missvisande resultat. Härefter har kunskapsutveckling skett vilket innebär att mätmetoden numera accepterar mätning även utanför eldningssäsong, dock under förutsättning att mätning sker minst två månader under eldningssäsong.

Utifrån det ovan redovisade anser Miljööverdomstolen att den första radonmätning som H.G.N. utförde inte var invändningsfri med hänsyn till de dåvarande kraven på hur en mätning ska genomföras. Eftersom det är verksamhetsutövaren som har bevisbördan för att miljöbalkens regler efterföljs och att det inte föreligger någon olägenhet för människors hälsa, var det enligt Miljööverdomstolen befogat av Miljönämnden att förelägga H.G.N. om en kompletterande radonmätning. Vid sådant förhållande har Miljönämnden även haft rätt att ta ut avgift för sin tillsynsinsats oberoende av att praxis för vid vilken tidpunkt på året mätning ska utföras senare har ändrats (jfr MÖD 2006:56).

H.G.N. har begärt att Miljööverdomstolen avgör målet efter förhandling samt syn av fastigheten. Med hänsyn till att det numera är otvistigt hur fastigheten ser ut finns det enligt Miljööverdomstolen inte skäl att hålla syn på fastigheten. Eftersom parterna skriftligen utvecklat sin respektive talan på ett utförligt sätt samt att den fråga som Miljööverdomstolen har att bedöma är en ren rättsfråga, finns det inte heller behov av att hålla förhandling i målet.

Miljödomstolens dom ska sammanfattningsvis upphävas och länsstyrelsens beslut fastställas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Henrik Löv, miljörådet Anna-Lena Rosengardten, hovrättsrådet Eywor Helmenius samt tf. hovrättsassessorn Malin Broman Lindfors, referent

________________________________________

BILAGA A

NACKA TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Nacka tingsrätts, miljödomstolen, dom 2010-09-21 i mål nr M 6736-09, se bilaga A

KLAGANDE

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholms kommun

Box 8136

104 20 Stockholm

MOTPART

H.G.N.

SAKEN

Tillsynsavgift för radonmätning

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och fastställer Länsstyrelsens i Stockholms län beslut den 26 oktober 2009, i ärende nr 505-07-117737.

____________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholms kommun (nedan Miljönämnden) har yrkat att Miljööverdomstolen, med upphävande av miljödomstolens dom, ska fastställa Länsstyrelsens i Stockholms län beslut den 26 oktober 2009, i ärende nr 505-07-117737.

H.G.N. har bestritt ändring.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Parterna har i Miljööverdomstolen åberopat i huvudsak samma grunder, omständigheter och bevisning som vid miljödomstolen.

Av 2 kap. 3 § miljöbalken följer att en verksamhetsutövare ska utföra skyddsåtgärder i syfte att bl.a. hindra olägenhet för människors hälsa, i den mån det är rimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken. Olägenhet för människors hälsa är enligt 9 kap. 3 § miljöbalken störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsa menligt och som inte är ringa eller tillfällig. Förekomst av radon är en sådan störning enligt 33 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Det är enligt 2 kap. 1 § miljöbalken verksamhetsutövaren som har bevisbördan för att miljöbalkens regler efterföljs samt att det inte föreligger någon olägenhet för människors hälsa.

Miljööverdomstolen instämmer i miljödomstolens konstaterande att det inte uttryckligen anges i den godkända mätplanen eller i Strålsäkerhetsmyndighetens (nedan SSM) metodbeskrivning att mätning ska ske med två dosor i enrumslägenheter, varav en ska placeras i rummet och en i köket. I metodbeskrivningen anges emellertid under rubriken "Placering av radonmätare i bostaden" att för hus och lägenheter i ett plan ska minst två rum mätas, varav ett sovrum och ett rum som ofta används av boende, t.ex. vardagsrum. Genom ordalydelsen i metodbeskrivningen, vilken förtydligas i en skrivelse från SSM daterad den 21 oktober 2010, är det enligt Miljööverdomstolen visat att kravet på två mätdosor per lägenhet gäller för samtliga lägenheter oavsett storlek.

Vad gäller frågan om tidpunkten för mätningens genomförande konstaterar Miljööverdomstolen att - vid tidpunkten för det aktuella ärendet - det var ett vedertaget förfarande att utföra mätning endast under eldningssäsong. Anledningen härtill var att mätning vid andra tider på året bedömdes kunna leda till ett missvisande resultat. Härefter har kunskapsutveckling skett vilket innebär att mätmetoden numera accepterar mätning även utanför eldningssäsong, dock under förutsättning att mätning sker minst två månader under eldningssäsong.

Utifrån det ovan redovisade anser Miljööverdomstolen att den första radonmätning som H.G.N. utförde inte var invändningsfri med hänsyn till de dåvarande kraven på hur en mätning ska genomföras. Eftersom det är verksamhetsutövaren som har bevisbördan för att miljöbalkens regler efterföljs och att det inte föreligger någon olägenhet för människors hälsa, var det enligt Miljööverdomstolen befogat av Miljönämnden att förelägga H.G.N. om en kompletterande radonmätning. Vid sådant förhållande har Miljönämnden även haft rätt att ta ut avgift för sin tillsynsinsats oberoende av att praxis för vid vilken tidpunkt på året mätning ska utföras senare har ändrats (jfr MÖD 2006:56).

H.G.N. har begärt att Miljööverdomstolen avgör målet efter förhandling samt syn av fastigheten. Med hänsyn till att det numera är otvistigt hur fastigheten ser ut finns det enligt Miljööverdomstolen inte skäl att hålla syn på fastigheten. Eftersom parterna skriftligen utvecklat sin respektive talan på ett utförligt sätt samt att den fråga som Miljööverdomstolen har att bedöma är en ren rättsfråga, finns det inte heller behov av att hålla förhandling i målet.

Miljödomstolens dom ska sammanfattningsvis upphävas och länsstyrelsens beslut fastställas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Henrik Löv, miljörådet Anna-Lena Rosengardten, hovrättsrådet Eywor Helmenius samt tf. hovrättsassessorn Malin Broman Lindfors, referent

MÖD 2011:12

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2011-04-01

Målnummer:
M7762-10