Skadestånd ----- Makarna S, ägare till en fastighet belägen invid en sjö, yrkade skadestånd av RS som ca 2 km nedströms sjön drev ett vattenkraftverk i en kanal som går från sjöns utlopp. RS hade tillstånd till att dämma vattnet i kraftverkets damm upp till en viss nivå. Makarna S åberopade som grund för sin talan att RS hade låtit vattnet i kraftverksdammen överstiga den tillåtna nivån, vilket påverkat vattennivån i sjön så att makarna S:s fastighet översvämmats. Miljööverdomstolen fann att fråga inte var om sådan verksamhet som avses i 32 kap. miljöbalken och att frågan skulle avgöras enligt allmänna skadeståndsrättsliga priciper. Miljööverdomstolen fann vidare att ett sänkt beviskrav beträffande kausalsambandet kunde tillämpas i ett fall som detta. Då det emellertid var utrett i målet att översvämningarna inte kunde ha orsakats av den otillåtna dämningen i kraftverksdammen ogillades makarna S:s talan.


Lagrum:
32 kap. 1 § miljöbalken (1998:808); 7 kap. 2 § 11 p. lagen (1988:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2007-05-28 i mål M 156-01, se bilaga A

KLAGANDE

1. A.S.

2. A.S.

Ombud: Advokat B.L.

MOTPART

R.S.

Ombud: Advokat PW.

Tekniskt biträde: J.A.

Tekniskt biträde: C.S.

SAKEN

Skadestånd

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens dom.

Miljööverdomstolen förpliktar A.S. och A.S. att solidariskt ersätta R.S. för kostnader i Miljööverdomstolen med 733 379 kr, varav 300 000 kr avser ombudsarvode, 361 689 kr avser ersättning till J.A. och 53 540 kr avser ersättning till C.S., jämte ränta på förstnämnda belopp enligt 6 § räntelagen från den 27 september 2010 till dess betalning sker.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

A.S. och A.S. (härefter makarna S.) har yrkat att Miljööverdomstolen ska bifalla deras vid miljödomstolen förda skadeståndstalan och befria dem från skyldighet att ersätta R.S:s rättegångskostnader vid miljödomstolen. Makarna S. har vidare yrkat ersättning för sina rättegångskostnader vid miljödomstolen.

R.S. har bestritt ändring.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Parterna har i Miljööverdomstolen åberopat samma grunder och omständigheter som vid miljödomstolen enligt vad som antecknats i den överklagade domen. Nya förhör med A.S., A.S., R.S., F.M., L.B., J.A., W.T. och F.S. har hållits. Parternas sakkunniga har under förhören delvis hänfört sig till nya utredningar och har mera ingående redogjort för sina uppfattningar om sjösystemets eventuella påverkan av s.k. dynamisk effekt. Parterna har åberopat samma skriftliga bevisning som vid miljödomstolen. Miljööverdomstolen har hållit syn.

Parterna har särskilt framhållit och tillagt följande.

A.S. och A.S.:

Miljödomstolens slutsats att påverkan från Kvarndammen på vattenstånden i Östra Hästefjorden sker endast vid låga vattenföringar och vattenstånd är felaktig. Genom den förhöjda dämningen enligt 1986 års dom tillskapades en högre lägsta lågvattennivå i sjösystemet uppströms. Vid hög tillrinning i sjön påverkas dess magasineringskapacitet och därmed dess vattennivå av de tidigare förhöjda nivåerna.

R.S.:

Miljödomstolen har beaktat dynamiska förhållanden. Östra Hästefjordens magasineringskapacitet påverkas vidare även av att vatten rinner bakåt i Futtenkanalen vid stigande vattenstånd. Kanalens avbördningsförmåga påverkas av brister i rensning och annan skötsel för vilket R.S. inte är ansvarig.

Miljööverdomstolen gör följande bedömning.

Makarna S. yrkar i målet ersättning för skada på den grunden att R.S. i vattenverksamhet inte följt villkoren i en tillståndsdom. Som rättslig grund för sin talan har makarna S. åberopat 32 kap. miljöbalken. Huruvida det kapitlet är tillämpligt har betydelse bland annat för frågorna om skadeståndsansvaret är strikt eller beroende av vårdslöshet och om hur stark bevisning som krävs till styrkande av att orsakssamband föreligger mellan påstådd skadegörande handling och skada.

Enligt 32 kap. 1 § miljöbalken ska skadestånd enligt det kapitlet betalas för skada som verksamhet på en fastighet har orsakat i sin omgivning. Begreppet "verksamhet" i kapitlets mening bör väsentligen tolkas i överensstämmelse med den i 9 kap 1 § miljöbalken angivna definitionen av miljöfarlig verksamhet (se Bengtsson m.fl., Kommentar till miljöbalken, sid. 32:17). Den verksamhet som läggs R.S. till last i målet och som ligger till grund för käromålet - dämning utöver vad hans tillstånd till vattenverksamhet medger - är emellertid av ett annat slag. Enligt Miljööverdomstolen är 32 kap. miljöbalken inte tillämpligt i ett fall som detta.

Enligt 7 kap. 2 § 11 p. lagen (1988:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet ska mål av nu aktuellt slag handläggas som stämningsmål av miljödomstol. Enligt miljööverdomstolen bör fråga om ersättningsansvar bedömas enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler, d.v.s. ersättningsansvar bör i ett fall som detta komma ifråga endast om verksamhetsutövaren förfarit vårdslöst.

Även vid tillämpning av skadeståndslagens bestämmelser kan emellertid en bevislättnad beträffande kausalsambandet tillämpas, då särskilda svårigheter anses föreligga att framlägga en fullständig bevisning om att alternativa skadeorsaker varit uteslutna (se t.ex. NJA 1993 s. 764).

Makarna S. har dock inte ens med ett sänkt beviskrav styrkt orsakssambandet mellan otillåtna överdämningar i Forsane kvarn och översvämningar på deras fastighet. Det får tvärtom anses utrett i målet att de otillåtna överdämningar som R.S. påstås ha gjort sig skyldig till inte kan ha orsakat översvämningarna. Skälen för denna bedömning är de följande. I likhet med miljödomstolen konstaterar Miljööverdomstolen att utredningen i målet ger entydigt stöd för att dämningen i kvarndammen kan påverka vattennivåerna i Östra Hästefjorden endast vid låga flöden. Vid synen iakttogs sålunda stråkande vatten mellan broarna uppströms dammen, trots att vattenföringen enligt parternas samstämmiga uppfattning inte var högre än omkring 1 m³/s. Makarna Sjösten har i Miljööverdomstolen särskilt pekat på de dynamiska effekterna som orsak till att översvämningar skett på deras fastighet. Vid en analys av de utredningar som redovisats i målet finner Miljööverdomstolen att den dynamiska effekten inte påverkar Östra Hästefjorden när vattennivån i sjön överstiger +63,02 m. (RH 70). Mellan nivåerna +62,03 och 63,02 uppgår påverkan till högst ca. 5 cm. Gunnarstorps invallningsföretag år 1964 var utformat för att skydda mot översvämningar upp till vattennivån +63,40 i sjön. Miljööverdomstolen gör således bedömningen att inte heller de dynamiska effekterna kan ha varit orsaken till de översvämningar som skett på makarna S:s fastighet.

Makarna S:s överklagande ska redan av detta skäl lämnas utan bifall.

Vid denna utgång ska makarna S. förpliktas att ersätta R.S. för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen. M.S. har vitsordat ett arvode till P.W. om 200 000 kr och till J.A. om 60 000 kr, liksom J.A:s ersättning för utlägg och ersättningarna till C.S., W.T. och F.S. i sin helhet.

P.W. har vid huvudförhandlingen angivit att 100 000 kr av de 660 000 kr som angivits i kostnadsräkningen hänför sig till arbete i tillsynsärenden. Begärd ersättning avseende arbete i målet är således 560 000 kr. Ersättning ska utgå endast för sådan kostnad som varit skäligen påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Ombudsarvodet ska bestämmas i första hand inte med hänsyn till nedlagd tid utan till dels målets omfattning och beskaffenhet, dels den omsorg och skicklighet med vilken uppdraget har utförts. Fråga är om en långdragen tvist som gäller stora värden. Målet har vidare varit både omfattande och svåröverskådligt, vilket emellertid delvis kan tillskrivas det förhållandet att bägge parter i Miljööverdomstolen tillfört målet omfattande nytt material - i många fall utan att det varit motiverat av bevisföringen eller målets handläggning i övrigt. Miljööverdomstolen bedömer med hänsyn till nämnda omständigheter att skäligen påkallat arbete i Miljööverdomstolen för P.W. motsvarar ett arvode om 300 000 kr. Av J.A. yrkad ersättning för arbete bedöms skälig. Det anförda leder till att makarna S. ska förpliktas ersätta R.S. för rättegångskostnader med det belopp som framgår av domslutet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast den 25 oktober 2010

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Lars Dirke, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Henrik Runeson och tf. hovrättsassessorn Olle Bergsten (referent). Enhälligt

____________________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KÄRANDE

1. A.S.

2. A.S.

Ombud för 1 och 2: Advokaten B.L.

SVARANDE

R.S.

Ombud: Advokaten P.W.

Tekniskt biträde: civilingenjören J.A.

SAKEN

Skadestånd

Ao: 130:1      x: 6490286    y:1293381

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen ogillar käromålet.

A och A.S. skall solidariskt betala ersättning till R.S. för hans rättegångskostnader med fyrahundrafyrtiosjutusenåttahundrasjuttiotre (447 873) kronor 50 öre, varav 300 000 kronor avser ombudsarvode och 130 190 kr arvode åt J.A, jämte ränta enligt lag.

_____________

BAKGRUND

Målet gäller anspråk på skadestånd till följd av olaga överdämning vid R.S:s kraftverk X. Med hänsyn till ostridiga uppgifter och entydig utredning framstår till en början följande beskrivning som okontroversiell.

X, som består av en damm och ett vattenkraftverk, ligger i Frändeforsån som via Dalbergsån rinner ut i Vänern. Ca 2 km uppströms kraftverket ligger sjön Östra Hästefjorden. X ägs och drivs idag av R.S.

Östra Hästefjorden bildades vid en sjösänkning 1868. Sjön Hästefjorden sänktes med ca 4 meter och sjön delades i två sjöar - Östra (Lilla) respektive Västra (Stora) Hästefjorden. Enligt tillgängligt kartmaterial hade Hästefjorden en yta på ca 27 km2 (26 813 ha) före sjösänkningen. Enligt topografiska kartan har Västra Hästefjorden numera en area om 842 ha och Östra Hästefjorden om 249 ha.

För att utföra sjösänkningen krävdes att det dåvarande vattenverket vid X revs. Ägaren tilläts dock uppföra en ny anläggning längre ner i det som då benämndes "älven".

A och A.S. (makarna S.) äger fastigheten X 1:2, en jordbruksfastighet belägen sydväst om Östra Hästefjorden. Utefter makarna S:s fastighet löper även den grävda/sprängda kanal - Futtenkanalen (eller Holmens kanal) - som sedan sjösänkningen förbinder Östra och Västra Hästefjorden. Utefter södra sidan av denna kanal finns en vall som tillhör Gunnarsbergs invallningsföretag.

Förhållandena kring Östra Hästefjorden och Forsane framgår bl.a. av kartkopia, aktbil. 4.

Anläggningen X nämns i tillgängliga handlingar för första gången i ett av lantbruksingenjören B.E.H. avgivet syneförrättningsutlåtande från 1905. Utlåtandet innehåller förslag till vattenregleringsföretag för förbättrad torrläggning av mark vid Västra och Östra Hästefjorden. Företaget kom aldrig till utförande.

Lantbruksingenjören J.R. upprättade i samband med en ny förrättning ett förslag till Hästefjordens sänkningsföretag 1954-55, vilket förslag heller aldrig fullföljdes.

1955 ansökte dåvarande ägaren till X om förrättning för torrläggning av markområden genom invallning mot Östra Hästefjorden. Två år senare inledde R. syneförrättning enligt dåvarande vattenlagen. Förrättningen fullföljdes sedan av lantbruksingenjören K.D. Utlåtandet underställdes vattendomstolens prövning, som i dom den 8 september 1964 fastställde det. Genom utlåtandet regleras bl.a. skyddsvallarnas krönhöjd.

Vattendomstolen lagligförklarade i dom den 18 december 1986, DVA 60, den då befintliga anläggningen vid X. I domen gavs även tillstånd till vissa ombyggnationer, bl.a. installerandet av ytterligare en turbin. I domen föreskrevs bl.a. att kraftverksdammen genom påsadling av dammens skibord fick dämmas upp till en nivå av maximalt +61,46 m RH70 (+61,26 m RH00). Det meddelades även föreskrifter om hur påsadlingen skulle utföras. I domen angavs dock ej var den tillkommande turbinen skulle placeras. Turbinen kom att byggas i anslutning till flodutskovet på höger sida av skibordet och ett nytt flodutskov anlades på vänster sida av intagsrännan till turbinen. När utskovet öppnas kommer vattnet i kontakt med det vatten som rinner över skibordet.

Vattenhushållningsbestämmelserna för kraftverket anger vidare följande.

3. Vid de tillfällen när vattenståndet vid dammen börjar stiga över nivån + 61,46 m skall påsadlingen på skibordet borttagas och flodluckan i dammen öppnas i den utsträckning som erfordras förhindrande av att vattenståndet vid dammen, såvitt på påsadlingens och flodluckans skötsel beror överskrider nivån + 61,46 m. 4. Överskrider vattenståndet vid dammen nivån + 61,46 m skall samtliga vattenvägar i dammen och kraftverket hållas helt öppna intill dess vattenståndet vid dammen nedgått till nivån + 61,46 m.

Vad gäller påverkan på vattenstånden i Östra Hästefjorden gjorde vattendomstolen följande bedömning (s. 11 i domen): "En granskning av sökandenas utredning om dämningens inverkan ger vidare vid handen, att en dämning genom påsadling till nivån + 61,46 m inte medför någon inverkan på annan tillhörig mark annat än möjligen i undantagsfall vid enstaka tillfällen av osedvanligt lågt vattenstånd i Västra och Östra Hästefjorden. Denna inverkan är, såsom nämnda utredning visar, ytterst marginell och saknar betydelse ur torrläggningssynpunkt och kan uppenbarligen inte anses förorsaka någon skada på mark."

Det kom därefter att ifrågasättas om tillbyggnaden och påsadlingen utformats och genomförts helt i enlighet med föreskrifterna i vattendomen från 1986. Under 1990 förordnades fastighetsrådet Lars Fors att med stöd av vattenlagen förrätta undersökning av om den utbyggnad som kommit till stånd kunde godtas. Lars Fors utlåtande (bilaga till aktbil. 15) berörde även om de genomförda åtgärderna kunde vara tillståndspliktiga eller om de annars kunde påverka förhållandena i sjösystemet.

R.S. gav därefter år 2000 SwedPower AB (W.T.) i uppdrag att utreda hur vattenståndet uppströms i Östra Hästefjorden eventuellt kunde påverkas av vattenståndet i kvarndammen. Uppdraget redovisades i utlåtande den 13 april 2000 (aktbil. 39).

Samma år förordnade länsstyrelsen en besiktningsman från VBB Viak (B.H.) som fick uppdraget att kontrollera hur kvarnens utformning överensstämde med vattendomen (aktbil. 166).

I april 2001 ingavs stämningsansökan i nu aktuellt mål.

Samma år ansökte R.S. på nytt om lagligförklaring av den utformning anläggningen kommit att få i de delar den avvek från tillståndet från 1986. I samband därmed fick ingenjör J.A. i uppdrag att undersöka om såväl den tillståndsgivna dammen med tillhörande vattenhushållningsbestämmelser som den ansökta dammen påverkar vattennivån i Östra Hästefjorden (yttranden 2001-10-18 och 2002-04-18). Makarna S. lämnade samma uppdrag till geologen H.L., som i februari 2002 presenterade sina slutsatser i en PM (aktbil. 47).

2002 genomfördes även ett examensarbete - "Översvämningsproblem efter sjösänkning" - inom lantmäteriteknik vid Högskolan Trollhättan-Uddevalla som behandlade översvämningsproblematiken i området (aktbil. 157). Ansvariga för mätningarna och rapporten var studenterna B-G. K., J.P. och F.S.

I dom den 26 september 2003 i mål M 240-01 lagligförklarade miljödomstolen, med vissa villkor, den befintliga anläggningen vid X. Domen fastställdes, med vissa mindre ändringar och tillägg, av Miljööverdomstolen i dom den 16 december 2005 i mål M 7797-03.

Miljööverdomstolen hade även ta ställning till frågan om talerätt för A. och A.S, som i egenskap av skadedrabbade närboende överklagade miljödomstolens dom 2003. Miljööverdomstolen fann det emellertid utrett att risken för skada eller annan olägenhet för makarna S, genom dämning vid anläggningen med förskrivna bestämmelser, endast är helt obetydlig. Deras överklagande avvisades därför.

Makarna S. anlitade därefter en ny sakkunnig, F.M., från WSP Environmental för att utreda sambandet mellan vattennivån och förhållandena i kvarndammen och vattennivån och förhållandena i Östra Hästefjorden. Dennes PM (aktbil. 104) behandlade även huruvida det finns en bestämmande sektion i kanalen samt vilken avbördningsförmåga kvarndammen besitter vid höga flöden.

WSP:s utlåtande från i mars 2006 har granskades av professor L.B. vid Chalmers tekniska högskola (aktbil. 105). L.B. uttalade sig även om de slutsatser som såväl miljödomstolen som Miljööverdomstolen dragit i målet om lagligförklaring (aktbil 108).

Trots åberopade utlåtanden meddelade Högsta domstolen inte prövningstillstånd i målet (beslut den 1 juli 2006).

I augusti 2006 genomförde HMK, O.O, GPS-mätningar av kanalbotten i Frändeforsån. (aktbil. 123-128).

WSP, F.M, lämnade ett andra utlåtande i oktober 2006 (aktbil. 172).

Universitetslektor H.B. vid KTH fick därefter i uppdrag av R.S. att bedöma i vilken utsträckning som vattenståndet i Östra Hästefjorden beror av vattenföringen då vattenståndet i kvarndammen är +61,46 m. H.B. kommenterade bl.a. de slutsatser professor L.B. tidigare gjort (aktbil. 119).

I mars 2007 hölls huvudförhandling med syn.

YRKANDEN M.M.

Makarna S. har yrkat att miljödomstolen skall förplikta R.S. att till dem utge 1 959 332 kronor samt ränta på beloppet från och med den 31 januari 2007 till dess betalning sker. Makarna S. har vidare yrkat ersättning för rättegångskostnader.

R.S. har bestritt käromålet men vitsordat yrkandet om ränta såsom skäligt i och för sig. Han har vidare yrkat att miljödomstolen skall förplikta A. och A.S. att solidariskt till honom utge ersättning för rättegångskostnader.

Makarna S. har åberopat följande grunder och sakomständigheter till stöd för sin talan.

A.S. har gjort löpande iakttagelser av vattenstånden i kvarndammen och i Östra Hästefjorden. Nederbörden påverkar vattenståndet i dammen som i sin tur påverkar vattenståndet i sjön. Det är därför angeläget att R.S. håller vattennivån i dammen på föreskriven nivå. Vid en dämningshöjd om +61,46 m RH70 blir vattennivån i Östra Hästefjorden ca +63,10 m RH70. Vallen utefter Holmens kanal som ingår i Gunnarsbergs invallningsföretag år 1964 skyddar till en vattennivå om +63,20 m RH00 eller 63,40 m RH70. Om vattennivån i kvarndammen vid X överstiger +61,76 m RH70 översvämmas markerna innanför vallen inom deras fastighet. Det måste finnas en säkerhetsmarginal om 10-20 cm för vågor och vattenhöjning p.g.a. vindtryck. I egenskap av innehavare av en vattenanläggning är R.S. skyldig att underhålla denna så att inte skada uppkommer för enskilda intressen genom ändringar i vattenförhållandena. R.S. har inte följt meddelad vattendom från 1986, vilket har lett till ändringar i vattenförhållandena som i sin tur förorsakat skada på kärandenas fastighet. Han har vidare sedan länge haft kännedom om att den överdämning som förekommit vid kvarnen föranlett skador på uppströms liggande fastigheter. Han har därför haft att vidta försiktighetsmått för att motverka översvämningar, vilket han underlåtit. Enligt den tidigare domen måste R.S., om vattenståndet vid dammen börjar stiga över nivån + 61,46 m, ta bort påsadlingen på skibordet samt öppna flodluckan. R.S. har vid åtskilliga tillfällen anmanats att iaktta villkoren i vattendomstolens dom av den 18 december 1986.

R.S. är strikt ansvarig för de skador som orsakas av de olagliga överdämningarna. De påstår dock även att han har förfarit oaktsamt med avseende på skötseln av dammen och kraftverket.

De har, genom den utredning som åberopats i målet, visat på orsakssambandet mellan R.S:s underlåtenhet och de skador som drabbat deras fastighet. Därigenom har R.S. bevisbördan för att skadorna inte orsakats av att aktuella villkor i vattendomen inte iakttagits. Översvämningarna inom makarna S:s fastighet har berört både invallad mark utefter kanalen och stranden längs sjöns södra vik. Skadorna på invallad mark har åtgärdats genom att invallningen återställts och områdena pumpats torra. Det senaste vallbrottet har dock inte ännu åtgärdats. Skadorna utefter stranden har bestått i att betesmark inte kunnat nyttjas.

Skadorna har sammanställts i aktbil. 131. Utöver de skador som har specificerats där yrkas ytterligare 500 000 kr till följd av det senaste vallbrottet, som inträffade den 6 december 2006. Därvid uppkom kostnader för förlorad första och andra skörd med totalt 180 000 kr, kostnader för ersättningsbete för 50 000 kr samt kostnader för nysådd, reparationer m.m. med 270 000 kr.

R.S. har anfört följande grunder och omständigheter till stöd för bestridandet.

R.S. delar inte makarna S:s uppfattning att det är han som har att visa att en höjning inte orsakar översvämningar uppströms. Denna omvända bevisbörda utgör inte gällande rätt.

Det finns emellertid inte något sådant av makarna S. påstått orsakssamband mellan hans åtgärder eller underlåtna sådana och påstådda översvämningar i Östra Hästefjorden och inom makarna S:s fastighet. Som framgår av J.A:s yttranden i målet har denne funnit, med stöd av omfattande mätningar och med tillämpning av vattenhydrologiska bestämmelser/regler, att den tillståndsgivna dammen inte påverkar vattennivån i Östra Hästefjorden. Översvämningarna beror istället av andra omständigheter såsom bl.a. mängden nederbörd vid olika tidpunkter, den bristande avbördningsförmågan via den trånga sektionen, d v s kanalen, samt brister i invallning av X 1:2. Vallarna har enligt uppgift under långa tider inte hållit föreskrivna höjder.

Att orsakssambandet saknas stöds vidare av ett stort antal andra sakkunnigutredningar och av 1986 års vattendom, miljödomstolens dom från 2003 och miljööverdomstolens dom från 2005. Miljööverdomstolen har till och med ansett att makarna S. inte är att betrakta som sakägare. De av makarna S. åberopade utredningarna är grundade på av A.S. själv angivna bottenhöjder. Det har visat sig att om man i professor B:s utredning inlägger de bottenhöjder som följer av Högskolans och andra tidigare gjorda utredningar, kommer man till väsentligen andra resultat, mera överensstämmande med vad R.S. åberopar i målet.

Makarna S:s talan omfattar ersättning för skador som uppkommit genom att R.S. inte följt vattendomarna. De noteringar som A.S. gjort angående överskridna nivåer i kvarndammen är dock inte kopplade till noteringar om R.S. iakttagit föreskrifterna i vattendomen vad gäller lucköppning och borttagande av påsadling m m. Makarna S. har inte heller i övrigt erforderligt preciserat på vad närmare sätt och när som han vid de olika angivna skadetillfällena har överdämnt och inte följt vattenhushållningsbestämmelserna. Bl.a. saknas uppgifter om vattennivåer vid skadetillfällena, hur skador kan uppkomma om nivåerna understiger vallhöjden, samt grunden för R.S:s ansvar om vallarna inte hållit eller håller den höjd som anges i vattendomen och/eller är bristfälligt underhållna.

Frågan om eventuell överdämning (i kvarndammen) är vidare en skötselfråga. Även om han vid några tillfällen, av omständigheter som han inte kunna råda över, inte hunnit ta bort sättare och öppna luckor med en gång när vattnet börjar stiga över nivån + 61,46 m, har detta, av skäl som beskrivits ovan, ändå inte kunnat orsaka några översvämningar i sjön eller skador på kärandenas fastighet.

DOMSKÄL

Utredningen

Parterna har åberopat omfattande skriftliga bevisning.

Förhör under sanningsförsäkran har hållits med A. och A. S. samt med R.S.

Vittnesförhör har hållits med F.M, L.B, O.O, J.A, F.S. och W.T.

Miljödomstolen har hållit syn vid kraftverket, vid pegeln vid X och på X 1:2.

Miljödomstolens bedömning

Käromålet grundas på att R.S. har överdämt i strid med 1986 års tillståndsdom och att detta har orsakat de skador för vilka kärandena yrkar ersättning. För framgång med käromålet krävs då att kärandena visar

- att R.S. verkligen har överdämt olagligt,

- att skada verkligen har uppkommit på deras fastighet, och

- att skadan beror på R.S:s överdämning.

Vad gäller orsakssambandet är beviskravet endast att sambandet skall vara övervägande sannolikt. Övriga moment i käromålet skall styrkas med det beviskrav som normalt gäller i tvistemål, "fullt bevis".

Till en början står det klart att X 1:2 verkligen uppvisar sådana skador som A. och A.S. har påstått att fastigheten drabbats av. Vid synen kunde domstolen iaktta översvämmade marker och brott på invallningen. Makarna S. har också givit in bilddokumentation av dessa skador. Deras påstående att skadorna har uppkommit under den period som käromålet avser måste godtas. Slutsatsen blir att kärandena har styrkt att åtminstone vissa sådana skador som käromålet avser har uppkommit.

Det anförda betyder inte att domstolen godtar makarna S:s samlade sammanställning av skador på fastigheten (aktbil. 131 med komplettering enligt vad som redovisats ovan). För merparten av ersättningsposterna i sammanställningen gäller att det saknas närmare dokumentation av skadorna och av det som bäst kan kallas skadornas uppkomsthistoria.

I frågan om R.S. har överdämt i strid med 1986 års dom har S:s åberopat dels anteckningar över egna mätningar vid kraftverksdammen, dels en serie fotografier (aktbil. 130). R.S. har inte direkt bestritt att han vid något tillfälle kan ha överdämt i strid med domen, men har invänt att detta i så fall skett under ursäktliga omständigheter. Han har anfört att de åberopade fotografierna visar situationer där sidoluckan har varit öppen.

Fotografierna är inte helt lättolkade men miljödomstolen anser sig kunna utläsa att sidoluckan inte är lika mycket dragen i alla bilder, dvs. vid några tillfällen har den inte varit fullt dragen. Vattenhushållningsbestämmelserna innebär dock att vid överskriden dämningsgräns skall alla avbördningsanordningar vid anläggningen vara helt öppna. Miljödomstolen finner därför styrkt att det åtminstone vid några tillfällen förekommit överdämning i strid med vattendomens bestämmelser. Däremot kan domstolen inte, lika lite i fråga om skadorna, finna att S:s har visat att olaglig överdämning skett vid alla de tillfällen som de gjort gällande i sina sammanställningar (aktbil. 114 och 131). Även för överdämningarna gäller att dokumentationsgraden varierar mellan de olika påstådda tillfällena.

Vad sedan gäller orsakssambandet mellan överdämning och skador har parterna förebragt vidlyftig utredning i frågan. Makarna S. har dels åberopat tekniska sakkunnigutlåtanden till stöd för att samband föreligger, dels sammanställningar av egna vattenståndsmätningar. R.S. har åberopat motsvarande utlåtanden och mätresultat.

I sitt utlåtande (aktbil. 119) anger H.B. bl.a. följande. På s. 3 i L.B:s utlåtande redovisas två diagram som visar vattenståndet i Östra Hästefjorden som funktion av vattenföringen vid fyra olika vattenstånd kvarndammen: +61,09, +61,46, +61,65 och +61,85 m. Av det nedre diagrammet framgår att för vattenföringar större än 3,5 m3/s sammanfaller kurvorna för de båda lägsta vattenstånden +61,09 och +61,46 m. Vattenståndet i Östra Hästefjorden påverkas alltså inte av vattenståndet i kvarndammen när detta ligger mellan +61,09 m och +61,46 m, dvs. bl.a. inte när vattenståndet i kvarndammen är +61,46 m. För vattenföringar mindre än 3,5 m3/s fås enligt B. en marginell inverkan på vattenståndet i Östra Hästefjorden vid en ökning av vattenståndet i kvarndammen från +61,09 till+61,46 m. Av B:s utlåtande framgår av diagrammen på s 6 att påverkan på vattenstånden 300 m uppströms dammen t.ex. vid 15 m3/s är försummbar vid ett vattenstånd i dammen på +61,85 m.

WSP (F.M) anger bl.a. följande i aktbil. 172: Kvarndammens inverkan på nivån i Östra Hästefjorden är obetydlig för en stationär jämviktssituation vid vattenföringar större än ca 10 m3/s. Däremot är enligt M. påverkan stor i en dynamisk situation då nivån stiger från en låg nivå på grund av en kraftig tillrinning, vilket är en normal situation vid exempelvis vår/höstflod. Avbördningen via kanalen har i den situationen relativt liten betydelse jämfört med sjöns ursprungliga nivå eftersom sjön är mer beroende av magasineringskapaciteten för att dämpa flödestopparna.

Vid synen under huvudförhandlingen uppskattade parterna att vattenföringen uppströms kraftverket var mellan 6-7 m3/s (R.S) och 8 m3/s (A och A.S), samtliga turbiner var i drift och vattenståndet i dammen var +61,38 m. Det iakttogs högre vågor och högre vattenhastighet i området under broarna uppströms kvarndammen. Enligt miljödomstolens uppfattning var vattnet stråkande på den aktuella sträckan. Förhållandena var alltså sådana att dammens vattennivå inte påverkade vattenståndet i sjön. Vid pegeln uppe vid X avläste R.S. vattennivån +62,22 m och A.S. 62,24 m (nivåskillnaden i avläsningarna beror på att parterna gjorde avläsningen på olika sätt). Vattenståndet i Östra Hästefjorden avlästes till +62,37 m i anslutning till invallningen på X 1:2. - I SwedPower AB:s utredning (aktbil. 39) finns ett diagram som anger hur höga vattenstånden i kvarndammen högst kan vara utan att en påverkan sker på vattenståndet i Östra Hästefjorden. Den av parterna bedömda vattenföringarna skulle enligt detta diagram motsvara vattenstånd i intervallet +62,13--62,27 resp. ca 62,30--62,46 vid X resp. Östra Hästefjorden. Nivån i kvarndammen skulle kunna vara så hög som ca +61,65-61,75 m vid samma vattenföringar utan att dammens nivå skulle påverka vattenståndet i sjön. De avlästa vattenstånden vid X pegel skulle enligt av SwedPower redovisat diagram motsvara en vattenföring om ca 7,5 m3/s.

H.B. anger (aktbil. 119), med B:s beräkningar som underlag, att för vattenföringar mindre än 3,5 m3/s fås en marginell inverkan på vattenståndet i Östra Hästefjorden vid en ökning av vattenståndet i kvarndammen från +61,09 till +61,46 m.

Sammantaget talar de ovan relaterade tekniska utredningarna, även de av makarna S. åberopade, för att dämningen i kvarndammen kan påverka vattennivåerna i sjön endast vid låga flöden - lägre än de som rådde vid synen. Som vattendomstolen anförde i 1986 års dom blir påverkan på vattenståndet i sjön under sådana förhållanden typiskt sett betydelselös från torrläggningssynpunkt.

I anslutning till sin bedömning i det närmast föregående vill domstolen särskilt kommentera följande två tekniska frågor.

WSP har i sin utredning, aktbil. 172, angett att R.S./rättare hans konsulter, domstolens anmärkning/ har överskattat dammens avbördningsförmåga. Miljödomstolen delar denna uppfattning utifrån det underlag som redovisats i målet. Sidoutskovet torde inte avbörda så mycket som R.S:s beräkningar visar. Vidare bör det vara så att den turbin som är ansluten till samma intag från dammen som sidoutskovet får en lägre drivvattenföring när sidoutskovet öppnas jämfört med när utskovet är stängt om vattenståndsförhållandena i dammen är likartade. Detta ändrar dock inte miljödomstolens bedömning att påverkan på vattenstånden i Östra Hästefjorden vid nivån +61,46 i kvarndammen endast sker vid lägre vattenföringar än den som rådde vid synetillfället.

S. har gjort gällande det höjdsystem som J.R. använde i sitt förslag 1954-55 till Hästefjordens säkningsföretag har ett 0-plan som ligger ca 20 cm lägre än RH00. I det utlåtande som ingivits i aktbil. 165 rörande Gunnarsbergs invallningsföretag framgår att förrättningsmannen använt Rikets Allmänna Kartverks Höjdsystem (RH00). (Där konstaterades även att det höjdsystem som användes vid 1905 års förrättning ligger med ett antaget jämförelseplan 52,99 m över nollplanet i Rikets Allmänna Kartverks Höjdsystem). Då R. inledningsvis var förordnad som förrättningsman för vad som blev Gunnarsbergs invallningsföretag år 1964 vore det märkligt om han i dessa två förrättningar använde olika höjdsystem med så liten differens mellan nollplanen som 20 cm. Generellt vore det också säreget om en erfaren lantbruksingenjör använde lokala höjdsystem i områden där inmätning i ett allmänt system inte skulle möta några särskilda svårigheter, liksom även att han, vid användning av lokala system, valde nollplan som kunde medföra risk för förväxling med ett allmänt höjdsystem. Utifrån den uppmätning av kvarndammen som redovisats i aktbil. 168 av S. framgår det att flodluckan på höger sida om skibordet har en tröskelnivå +58,94 m (där nu intaget till tredje turbinen och sidoutskovet sitter) och jämfört med och den inmätning som gjordes av VBB VIAK 00-10-23 aktbil. 166 i RH70 framgår att flodluckan har en tröskelnivå +59,13 m i RH70. Även detta tyder på att R. använt RH00 då nivåskillnaden mellan de två höjdsystemen 0,20 m på platsen. Miljödomstolen delar makarna S:s uppfattning R:s rensningsförslag bör ligga i det höjdsystem som nu kallas RH00. I ovan nämnda uppmätning av kvarndammen framgår också att skibordets överkant hade höjden +60,57 m i använt höjdsystem vilket motsvarade +60,77 m i RH70. Även om skibordet tidigare legat lägre än det gjorde vid tiden för avgörande av målet VA 45/83 innebär detta ingen skillnad i påverkan på vattenstånden i Östra Hästefjorden vid högre vattenföringar.

Utöver sakkunnigutredningarna har makarna S. presenterat sammanställningar av vattenståndsmätningar (aktbil. 163). Enligt domstolens bedömning ger dessa dock inget starkare stöd åt att det finns ett tydligt samband mellan dämningen vid kvarndammen och vattenståndet i Östra Hästefjorden. Miljödomstolen anser sammanfattningsvis att det inte är sannolikt att dämningen i kvarndammen till nivån +61,46 m kan påverka vattennivåerna i sjön annat än vid låga flöden. När de översvämningsskador som makarna S. yrkat ersättning för har inträffat är det allmänt sett mera rimligt att tänka sig att flödena varit höga. Att vattendomstolen i sin dom varit medveten om att finns tillfällen när vattennivån i kvarndammen överskrider nivån +61,46 m framgår av punkten 4 i vattenhushållnings- bestämmelserna. Även med den minskning på avbördningskapaciteten som placeringen den tredje turbinen och utförandet av sidoutskovet innebär finns inget redovisat i målet som tyder på att denna minskning skulle ha medfört någon påverkan på vattenstånden i Östra Hästefjorden jämfört med vad som skulle ha rått enligt 1986 års dom.

Sammantaget rubbar den utredning som makarna S. har förebragt inte slutsatsen att påverkan från kvarndammen på vattenstånden i Östra Hästefjorden endast sker vid låga vattenföringar och vattenstånd.

Med hänsyn till det anförda krävs för bifall till käromålet att makarna S. visar att överdämningar har skett under sådana förhållanden - låga flöden och vattenstånd - att det kan framstå som sannolikt att skador har uppkommit på grund av överdämningen. Vidare måste de visa på specifika skadeförlopp i tidsmässigt samband med dessa specifika överdämningar. Någon sådan detaljerad utredning har de dock inte presenterat.

M. har även behandlat den dynamiska påverkan på de lägre vattenstånden i sjön som dämning inom nuvarande dämningsgräns i kvarndammen kan orsaka jämfört med tidigare förhållande, vilket i sin kan påverka sjöns magasinerings- kapacitet under vissa förhållanden. Utredningen tyder på att en sådan påverkan sker i Östra Hästefjorden. I den mån sådana effekter har någon betydelse för vattenförhållandena i anslutning till fastigheten X 1:2, så att skador uppkommer där, kan skadorna dock inte anses vara en följd av överdämning vid kvarndammen utan av den dämning som tillåtits i 1986 års dom.

Slutligen förtjänar det att framhållas att det redan vid upprättandet av förslaget till Hästefjordens sänkningsföretag 1954/55 insågs att vattenståndet i Östra Hästefjorden kunde komma att stiga betydligt över det vattenstånd som Gunnarsbergs invallningsföretag senare dimensionerades för. Vad gäller vattenstånd i Östra Hästefjorden framgår av makarna S. ingivna kopia av en profilritning (aktbil. 168), ett utdrag från förslag till Hästefjordens sänkningsföretag, följande vattenståndsuppgifter i det då använda höjdsystemet (höjderna i RH70 är 0,2 m högre):

Nuv HHvy  +63,6 texten otydlig som det ser ut pga. kopieringen
Nuv MHvy  +63,0 dito
Nuv NMvy  +62,0
Nuv NLvy  +61,3

I det slutliga förslag, aktbil. 174, som finns arkiverat hos Jordbruksverket i Skara, finns ingen uppgift om HHW. NMW anges till +61,90 m, de övriga vattenstånden är oförändrade.

Slutsatsen av det anförda blir att käromålet skall ogillas.

Vid denna utgång skall makarna S. svara för sina egna och för R.S:s rättegångskostnader. Det yrkade ombudsarvodet om 330 000 kr är inte vitsordat, ej heller yrkat arvode åt J.A. Makarna S. har endast vitsordat 150 000 kr för W:s arbete och 40 000 kr för A:s, båda beloppen exklusive mervärdesskatt. De har vidare anfört att eftersom R.S. under huvudförhandlingen har åberopat uppgifter ur B:s utredning skall R.S. oavsett utgången betala hälften av kostnaden för B:s utlåtande.

Miljödomstolen anser att den arbetsinsats som W. och A. lagt ner står i rimlig proportion till målets omfattning. Processen har pågått sedan 2001 och har gällt stora värden för parterna. Processmaterialet har blivit omfattande och svåröverskådligt och detta har lika väl berott på makarna S. som på R. S. - För W:s del kan arbetsredogörelsen tyda på att ersättningsyrkandet avser åtgärder som vidtagits för att ta tillvara R.S:s intressen även i andra processer, särskilt i domstolens mål M 240-01. Det framgår inte tydligt hur W. fördelat kostnaderna mellan olika mål och makarna S:s ersättningsskyldighet bör reduceras med hänsyn till den osäkerheten. En reduktion till 300 000 kr framstår som rimlig. Domstolen ser inga skäl till invändningar mot A:s ersättningsanspråk. Ersättning för utlägg skall därutöver utgå på sätt som yrkats. Yrkandet att R.S. skall betala del av utredning som makarna S har beställt saknar såvitt domstolen kan se laga grund.

ÖVERKLAGANDE, se bilaga (Formulär A)

Överklagande senast den 18 juni 2007.

På miljödomstolens vägnar

Stefan Nilsson

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Stefan Nilsson och miljörådet Staffan Ljung och de sakkunniga ledamöterna Håkan Falck och Dan Löfving. Målet har beretts av beredningsjuristen Helena Wising.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2010-09-27

Målnummer:
M4962-07