Ansökan om tillstånd till fortsatt drift vid avfallsanläggningen Storskogen, Oskarshamns kommun ----- Miljööverdomstolen fann att kommunen som verksamhetsutövare är skyldig ställa säkerhet för kostnaderna för avhjälpande av miljöskada eller andra återställningsåtgärder. En avsättning i räkenskaperna utgör inte en ekonomisk säkerhet och har inte motsvarande verkan.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2009-05-29 i mål nr M 2790-07, se bilaga A

KLAGANDE OCH MOTPARTER

1. Oskarshamns kommun, Tekniska kontoret, Box 712, 572 28 Oskarshamm

Ombud: P.L.

2. Länsstyrelsen i Kalmar län, 391 86 Kalmar

SAKEN

Ansökan om tillstånd till fortsatt drift vid avfallsanläggningen Storskogen m.m.

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens dom endast på så sätt att det föreskrivs att villkor 2 i miljödomstolens dom och bestämmelsen om igångsättningstid ska ha följande lydelse.

Villkor 2

2. I deponi för icke farligt avfall får deponeras endast avfallstyperna hushåll, park, bygg, industri, bottenaska, aska biobränsle, slam, gallerrens, döda djur samt jordmassor. Inom sådan deponi får också deponeras farligt avfall i form av asbest om det sker inom ett för detta ändamål särskilt avsatt område. Efter tillsynsmyndighetens godkännande får dock även andra avfallstyper deponeras, under förutsättning att dessa bedöms ha egenskaper som är likvärdiga med de nyss nämnda avfallstyperna.

Igångsättningstid

Verksamheten avseende nya anläggningsdelar ska ha påbörjats senast fem (5) år från det att domen vunnit laga kraft. I annat fall förfaller tillståndet i inte ianspråktagna delar.

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Oskarshamns kommun (kommunen) har yrkat dels att miljödomstolens dom ändras så att kravet på ekonomisk säkerhet upphävs eller i andra hand lindras så att det är tillräckligt med budgetreservation och att kravet på förvaring hos länsstyrelsen tas bort, dels att villkor 2 ändras så att deponeringen av asbest på vissa villkor får ske även inom ytor för icke farligt avfall.

Länsstyrelsen i Kalmar län har medgivit kommunens yrkanden.

Länsstyrelsen i Kalmar län (länsstyrelsen) har yrkat dels att miljödomstolens dom ändras så att ytterligare villkor föreskrivs med lydelsen: "Om farligt avfall deponeras löpande ska detta ske under nederbördsskydd (t.ex. båghall eller motsvarande) som förhindrar att nederbörd infiltrerar i avfallet. Nederbördsskydd ska finnas tills sluttäckning enligt gällande regler sker. Alternativt kan farligt avfall lagras på hårdgjord yta under nederbördsskydd och deponeras kampanjvis när tillräcklig mängd uppkommit. Dagvatten ska ledas bort från avfallet", dels att det föreskrivs att tiden för igångsättning av nya anläggningsdelar ska vara fem istället för tio år.

Oskarshamns kommun har bestritt länsstyrelsens yrkanden.

UTVECKLANDE AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Frågan om säkerhet

Oskarshamns kommun

Miljödomstolen har meddelat tillstånd för kommunen till fortsatt drift och utökad verksamhet vid Storskogens avfallsanläggning och för ianspråktagandet av tillståndet föreskrivit att kommunen ska ställa säkerhet.

Miljöbalken har sedan tillkomsten gett en generell möjlighet att kräva säkerhet för återställningsåtgärder m.m. som villkor för verksamhetens bedrivande (16 kap. 3 § miljöbalken). Utöver denna generella bestämmelse finns specialbestämmelser om säkerhet för vissa slags verksamheter, t.ex. deponi (15 kap. 34 § miljöbalken). Specialbestämmelsen om säkerhet för deponi infördes 2002 med motivet att den generella bestämmelsen endast möjliggjorde säkerhet medan deponeringsdirektivet krävde sådan.

Det förhållandet att deponisäkerhet inte kan vara valbar, ska emellertid skiljas från frågan hur tillräcklig säkerhet skapas. Synen på hur säkerhet skapas har förändrats sedan miljöbalkens tillkomst. Den generella bestämmelsen hänvisade ursprungligen till utsökningsbalken, vilket innebär att det skulle vara ekonomisk säkerhet i form av pant, borgen eller företagsinteckning. Specialbestämmelsen för deponi var redan från början mer flexibel vad avser säkerhetens utformning och innebär att säkerhet kan skapas genom ekonomisk säkerhet eller genom någon annan lämplig åtgärd. Från 2008 är även den generella bestämmelsen mer flexibel vad gäller säkerhetens utformning och anger att säkerhet kan godtas om den visas vara betryggande för sitt ändamål.

Genom lagändring av 15 kap. 34 § miljöbalken 2008 infördes hänvisning till den generella bestämmelsen för att få gemensamma bestämmelser för hur säkerhet ska ställas. I förarbetena (prop. 2006/07:95) anförde regeringen bl.a. följande. Direktivet medger inte generella undantag från kravet att ställa säkerhet för offentliga organ, men tillräcklig säkerhet kan åstadkommas redan genom att bedriva verksamheten genom offentligt subjekt. Detta innebär att offentliga verksamhetsutövare normalt inte behöver ställa säkerhet bl.a. med hänsyn till att beskattningsrätten normalt innebär tillräckligt säkerställande.

Syftet med deponisäkerheten är att skydda samhället, dvs. skattebetalarna, från att stå för efterbehandlingen när den ansvarige inte kan fullfölja skyldigheterna. Mot denna bakgrund framstår ställningstagandet i praxis att beskattningsrätten inte utgör tillräcklig säkerhet märkligt. Sökandens status som kommun innebär att det normalt inte behövs separata åtgärder för säkerhet.

I detta fall är kostnaderna för återställning inte onormalt stora och det finns inga omständigheter som indikerar att kommunens beskattningsrätt i detta fall inte är betryggande. Syftet med säkerhet är fullt tillgodosett och kravet innebär en administrativ belastning utan att säkerheten ökas.

I andra hand bör kravet på säkerhet lindras så at det är tillräckligt med budgetreservation. Kravet på förvaring hos länsstyrelsen bör strykas eftersom bestämmelsen ändrats i denna del.

Frågan om deponering av asbest

Oskarshamns kommun

Asbest är ett farligt avfall, som dock är undantaget från generella krav att farligt avfall får deponeras enbart i områden avsedda för just farligt avfall. Undantaget framgår av Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2004:10 (främst 32 §). Brukligt är att villkor föreskrivs om bl.a. täckning och inmätning när deponering sker inom ytor för icke-farligt avfall.

Frågan om nederbördsskydd för farligt avfall

Länsstyrelsen i Kalmar län

Det är angeläget att minska lakvattenbildningen vid deponering av farligt avfall. Om deponerat avfall ligger öppet eller endast enkelt övertäckt sker infiltration av nederbörd i avfallet med lakvattenbildning som följd. Tillståndet medger anläggande och behandling av lakvatten i våtmarkssystem vid Överby med Kalmarsund som slutlig recipient. Liknande villkor har ställts på andra anläggningar, exempelvis Moskogens avfallsanläggning i Kalmar kommun.

Oskarshamns kommun

Frågan om täckning diskuterades vid huvudförhandlingen i miljödomstolen. Kommunen motsatte sig krav på generell täckning av farligt avfall och vidhöll sina villkorsförslag. Miljödomstolen har i domskälen angett att kommunens villkorsförslag är i huvudsak ändamålsenliga. Frågan har behandlats och kommunens förslag har godtagits.

Att som länsstyrelsen begärt helt förhindra att nederbörd når sådant som klassificeras som farligt avfall är kostsamt. Nyttan beror på vilken typ av farligt avfall det gäller och den vid tillfället aktuella ytan. Inflödet av farligt avfall är i princip oförutsägbart och kostnadseffektiv planering av täckning kan inte ske. Det är därför inte rimligt att generellt kräva täckning av farligt avfall i form av nederbördsskydd. Villkoren anger redan att avfall som deponeras ska täckas regelbundet. I egenansvaret ligger att bedöma hur täckningen ska ske så att miljöpåverkan minimeras till en kostnad som inte är orimlig. En utgångspunkt för denna bedömning är vilken typ av avfall det gäller och hur känsligt det är för nederbörd. Det ligger i kommunens intresse att begränsa mängden lakvatten mot bakgrund av den reglering av detta som ska ske. Det är lämpligare att tillämpningen av gällande villkor om regelbunden täckning diskuteras i det löpande samrådet med tillsynsmyndigheten.

Länsstyrelsens bemötande

Villkoret om regelbunden täckning är ett standardvillkor som syftar till att hindra avfall från att spridas omkring av blåst, fåglar och råttor. Det ger inte tillsynsmyndigheten möjlighet att kräva skydd mot nederbörd för att begränsa uppkomsten av lakvatten i det farliga avfallet. Frågan är därför inte lämplig att lämna över till löpande samråd med tillsynsmyndigheten.

Villkoret ska gälla endast farligt avfall som ska deponeras, vilket innebär begränsade typer och mängder av avfall. Av bilaga 1 i domen framgår att endast förorenade jordmassor får deponeras i stora mängder på anläggningen. Vid saneringsprojekt som ger upphov till stora mängder förorenade massor sker normalt deponering utan uppehåll och deponin täcks snabbt. Mindre mängder farligt avfall som tas emot i avvaktan på att volymen ska bli tillräckligt stor för deponering bör lagras under nederbördsskydd. Länsstyrelsen kan acceptera att lagringsytan inte är invallad om dagvatten leds bort. I Sakabs anläggning i Kumla lagras farligt avfall under tält eller presenning i avvaktan på deponering som sker kampanjvis. Samma förfarande tillämpas på Dåva avfallsanläggning i Umeå kommun.

Frågan om igångsättningstid

Länsstyrelsen

Miljödomstolen har medgivit en igångsättningstid på tio år, vilket är en exceptionellt lång tid. Igångsättningstiden för motsvarande anläggningar brukar vara 4-6 år. För Moskogens avfallsanläggning har föreskrivits en igångsättningstid av fem år. En alltför lång igångsättningstid kan innebära att gammal teknik kommer att tillämpas och att miljöbalkens krav på bästa teknik åsidosätts. Igångsättningstiden bör därför sänkas till fem år.

Oskarshamns kommun

Det finns ingen miljönytta med kortare igångsättningstid. Det är inte troligt att grundkraven vad avser avfallsanläggningar, som tätning m.m., kommer att ändras under den tid som länsstyrelsen föreslagit. När det gäller byggandet av avfallsanläggningar har de senaste åren visat att det finns ett behov av beredskap vad gäller ytor eftersom samhällsbehovet snabbt ändras. Samtidigt kräver god hushållning att investeringar sker utifrån aktuellt behov av ytor. Kort tid kan också ge onödiga svårigheter i upphandling och det praktiska genomförandet. Ju kortare tid desto mer sannolikt att det kommer att behövas ytterligare myndighetsprövning för förlängning av tiden.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Frågan om säkerhet

Kommunen har i första hand gjort gällande att den som offentlig verksamhetsutövare har beskattningsrätt och att detta utgör tillräcklig säkerhet i lagens mening.

Enligt 16 kap. 3 § miljöbalken får som villkor för tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken krävas att verksamhetsutövaren ställer säkerhet för kostnaderna för avhjälpande av miljöskada eller andra återställningsåtgärder. Enligt bestämmelsen behöver staten, kommuner, landsting och kommunalförbund inte ställa säkerhet.

I 15 kap. 34 § miljöbalken finns en särskild bestämmelse som gäller ställande av säkerhet vid verksamhet som omfattar deponering av avfall. Bestämmelsen, som infördes till undanröjande av varje tvivel om att det s.k. deponeringsdirektivet (rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall) var korrekt genomfört i den svenska lagstiftningen, uppställer ett obligatoriskt krav på att verksamhetsutövaren ställer säkerhet enligt 16 kap. 3 § för fullgörandet av de skyldigheter som gäller för deponeringsverksamheten eller vidtar någon annan lämplig åtgärd för sådant säkerställande.

Bestämmelsen i 15 kap. 34 § miljöbalken fick sin nuvarande lydelse den 1 augusti 2007. Den lagändring som då genomfördes innebar att säkerhet ska ställas enligt 16 kap. 3 § miljöbalken. Med de samtidigt genomförda ändringarna i den sistnämnda bestämmelsen skapades enligt förarbetena ett mer flexibelt utrymme för bedömningen av vilka säkerheter som kan accepteras.

I lagstiftningsärendet påpekade Lagrådet att det för sin del fann att deponeringsdirektivet inte uppställde krav på att staten och kommuner ställer säkerhet. Lagrådet ansåg, på angivna skäl, att offentligrättsliga organ uttryckligen skulle undantas och föreslog en annan lydelse av bestämmelsen i 15 kap. 34 § miljöbalken än den som intagits i lagrådsremissen. Regeringen anförde emellertid att deponeringsdirektivet inte medgav något sådant undantag (prop. 2006/07:95 s. 106). Krav på säkerhet skulle därför ställas. Regeringen anförde dock att det förhållandet att en verksamhet bedrivs av staten, en kommun, ett landsting eller ett kommunalförbund bl.a. med hänvisning till beskattningsrätten normalt borde innebära ett tillräckligt säkerställande. Det borde därför uttryckligen framgå av 15 kap. 34 §, anförde regeringen, att säkerställande ska ske med säkerhet enligt 16 kap. 3 § eller på annat lämpligt sätt.

Av den nämna propositionen framgår vidare (s. 111 f) att regeringen - till skillnad från vad Miljööverdomstolen funnit i en dom den 16 februari 2006 i mål nr M 6940-05 (MÖD 2006:12) - ansåg att staten, kommuner landsting och kommunalförbund borde kunna hänvisa till sin beskattningsrätt som säkerhet och att normalt borde ett sådant säkerställande anses betryggande. En metod att säkerställa återställande efter en deponeringsverksamhet kunde alltså vara att se till att verksamheten bedrivs av kommunen (a. prop. s. 134).

Av bestämmelsen i 15 kap. 34 § miljöbalken följer enligt ordalydelsen att även en kommun som bedriver deponeringsverksamhet är skyldig att ställa säkerhet eller vidta någon annan lämplig åtgärd för att säkerställa fullgörandet av sina skyldigheter. Bestämmelsen kan - särskilt mot bakgrund av det uttryckliga undantag som görs i 16 kap. 3 § samma balk - inte tolkas så att själva det förhållandet att verksamhetsutövaren är en kommun utgör en säkerhet. Att ett sådant faktiskt undantag från kravet på säkerhet, som lagrådet anfört, vore sakligt motiverat och borde komma till uttryck i lagtexten är en annan sak.

Oskarshamns kommun är i enlighet med det sagda skyldig att ställa säkerhet. Kommunen har i andra hand gjort gällande att en budgetreservation utgör tillräcklig säkerhet. En sådan avsättning i räkenskaperna utgör emellertid inte en ekonomisk säkerhet och har inte heller motsvarande verkan (jfr MÖD 2006:12, Miljööverdomstolens dom den 25 augusti 2009 i mål nr M 7348-08 och NJA 2009 s. 667). Kommunen har inte föreslagit någon annan åtgärd för säkerställande av sina skyldigheter. Miljödomstolens dom ska mot bakgrund av det anförda inte ändras i denna del.

Frågan om deponering av asbest

Enligt tillståndspunkten 13 får farligt avfall i form av asbest deponeras inom särskilt angivet område. Detta torde gälla även om det särskilt angivna området ligger inom ytor som används för icke-farligt avfall. I villkorspunkten 2 föreskrivs dock vilka slags avfall som får deponeras i deponi för icke farligt avfall och i denna uppräkning ingår inte asbest. Med hänsyn till att Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) vad avser asbest gör undantag från kravet att deponering måste ske inom deponi för farligt avfall och då länsstyrelsen medgivit yrkad ändring finner Miljööverdomstolen att punkten 2 under rubriken Villkor i miljödomstolens domslut ska ändras i enlighet med vad som framgår av domslutet.

Frågan om nederbördsskydd för farligt avfall

Länsstyrelsen har bedömt att farligt avfall som deponeras eller lagras i avvaktan på slutlig täckning ska skyddas från nederbörd för att förhindra uppkomsten av förorenat lakvatten. Kommunen har motsatt sig ett generellt krav på nederbördsskydd i aktuellt fall under åberopande av att kostnaden för åtgärden blir orimligt stor i förhållande till nyttan. Miljööverdomstolen, som finner att nyttan kan antas vara begränsad, bedömer att kraven enligt miljöbalkens hänsynsregler är tillräckligt uppfyllda genom vad kommunen här angett om hur deponeringen och täckningen av det farliga avfall ska ske samt genom de villkor som föreskrivits i miljödomstolens dom. Länsstyrelsens yrkande om ytterligare villkor avseende nederbördsskydd ska därför avslås.

Frågan om igångsättningstid

Som länsstyrelsen anfört är tio år en ovanligt lång tid för arbetenas igångsättande. Vad kommunen anfört utgör inte skäl för att avvika från vad som normalt brukar föreskrivas. Länsstyrelsens yrkande ska därför i denna del bifallas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2010-07-08.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Lars Dirke, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Ulla Bergendal och hovrättsassessorn Anita Seveborg, referent. Enhälligt.

______________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SÖKANDE

Oskarshamns kommun, Tekniska kontoret

Box 712, 572 28 Oskarshamn

Ombud: P.L.

SAKEN

Ansökan om tillstånd till fortsatt drift vid avfallsanläggningen Storskogen och utökad verksamhet samt utökning av våtmarksanläggning för behandling av lakvatten, med omgrävning av Klämnabäcken

Ao: 73/74                            N: 6344500                         E: 586100

(Sweref 99)

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen lämnar Oskarshamns kommun tillstånd till miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet enligt miljöbalken att inom i ansökan angivna områden vid Storskogens avfallsanläggning inom fastigheterna Oskarshamn 3:4 och Klämna 1:1 i Oskarshamns kommun bedriva följande verksamheter.

1. Mellanlagra och behandla (sortera, flisa m.m.) hushållsavfall samt bygg- och industriavfall, på befintliga och på nya ytor.

2. Mellanlagra och behandla organiskt avfall (hushållsavfall och slam eller liknande), genom sluten kompostering, rötning eller liknande.

3. Mellanlagra och behandla park- och trädgårdsavfall, genom öppen kompostering, i förekommande fall med efterföljande blandning med andra material som externt fiberslam och komposterat avloppsslam.

4. Behandla genom avvattning, kompostering m.m. flytande avfall från rensbrunnar och liknande.

5. Mellanlagra (återvinningscentral) och sortera farligt avfall från hushåll och mindre industrier, inklusive elektronikskrot och vitvaror.

6. Mellanlagra och behandla genom flisning farligt avfall i form av tryckimpregnerat virke, samt mellanlagra slipers.

7. Behandla förorenade jordmassor (saneringsavfall), såväl sådan som klassificerats som icke farlig som sådan klassificerad farlig, genom kompostering, jord- tvätt, termisk avdrivning, stabilisering m.m. Mellanlagra jord-, täck- eller konstruktionsmassor. Deponera massor som härefter inte uppfyller villkoren för återbruk.

8. Behandla icke farligt avfall i form av bottenaska från avfallsförbränning och aska från biobränsleanläggningar.

9. Behandla flygaska från avfallsförbränning, såväl farligt som icke farligt avfall.

10. Deponera avfall från industri, såväl farligt som icke farligt.

11. Deponera byggavfall såväl farligt som icke farligt avfall.

12. Deponera icke farligt hushållsavfall samt behandlat slam.

13. Deponera farligt avfall i form av asbest, inom särskilt angivet område.

14. Deponera icke farligt avfall i form av döda djur.

15. Deponera icke farligt avfall i form av bottenaska från avfallsförbränning samt aska från biobränsleanläggningar.

16. Deponera flygaska från avfallsförbränning, såväl farligt som icke farligt avfall.

17. I lokal behandlingsanläggning (etapp I) behandla lakvatten; i befintligt lakvattenmagasin, luftad säsongslagringsdamm samt kompletterande våtmarksanläggning vid Överby (etapp II). Överledning av vatten till Överby via Örbäcken, med omgrävning av Klämnabäcken (vattenverksamhet) och med slutlig recipient Kalmar sund (Sjöboviken). För hantering av diffust lakvattenläckage, även behandling i mindre våtmarker öster om deponin.

Tillståndet omfattar de mängder som anges i bilaga 1 till denna dom.

Miljödomstolen medger undantag från förordningen (2001:512) om deponering när det gäller "motfyllnadsslänten". Utformningen av "motfyllnadsslänten" kan ske med geomembran och dränerande material enligt vad som är beskrivit i Teknisk PM 1 (aktbil. 14).

* Med mellanlagring avses lagring av avfall på en plats där avfallet inte har uppkommit och där avfallet inte heller skall bortskaffas eller återvinnas, jfr 4 § avfallsförordningen (2001:1063)

Generella föreskrifter

I den utsträckning det avfall som omfattas av tillståndet utgör utsorterat brännbart avfall eller organiskt avfall får det deponeras endast under förutsättning att Naturvårdsverket meddelar föreskrifter om undantag från förbuden enligt 9 och 10 §§ förordningen (2001:512) om deponering av avfall mot att deponera sådana avfall, eller att länsstyrelsen medger dispens från samma förbud.

I den utsträckning det avfall som omfattas av tillståndet inte uppfyller de gränsvärden för utlakning som föreskrivs i Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall (NFS 2004:10) får det deponeras endast under förutsättning att tillsynsmyndigheten medger dispens från föreskrifterna.

Villkor

1. Verksamheten - inbegripet åtgärder för att begränsa skador eller olägenheter för människors hälsa och miljön ska bedrivas i huvudsak på det sätt som kommunen angett eller åtagit sig i målet om inte annat framgår av denna dom.

2. I deponi för icke farligt avfall får deponeras endast avfallstyperna hushåll, park, bygg, industri, bottenaska, aska biobränsle, slam, gallerrens, döda djur samt jordmassor. Efter tillsynsmyndighetens godkännande får dock även andra avfallstyper deponeras, under förutsättning att dessa bedöms ha egenskaper som är likvärdiga med de nyss nämnda avfallstyperna.

3. I deponi för farlig avfall får endast avfallstyperna industri och byggavfall bl. a. jordmassor, jordbruk, asbest samt flygaska från avfallsförbränning deponeras.

4. Deponering får ske till högst nivån +42,0 (RH 70)

5. För befintlig deponi ska finnas en av tillsynsmyndigheten godkänd anpassningsplan.

6. Anläggningen ska i erforderlig omfattning vara inhägnad för att hindra obehöriga tillträde.

7. Aktuellt kontrollprogram med angivande av mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder skall finnas.

8. Avfall som ska behandlas får inte mellanlagras under längre tid än tre år. Mellanlagring mer än ett år av organiskt avfall får ske efter tillsynsmyndighetens godkännande.

9. Avfall som ska deponeras får inte mellanlagras under längre tid än ett år.

10. Sortering, mellanlagring och behandling av icke farligt avfall ska ske på hårdgjord yta med uppsamling och avledning av avrinnande vatten till det övergripande lakvattensystemet.

11. Behandling av flytande avfall genom avvattning ska ske på tät platta.

12. Mellanlagring av farligt avfall, med undantag för träavfall och kylutrustning, ska ske på invallad, tät yta under tak eller i täckta behållare. Lysrör och elektronikavfall skall lagras på hårdgjord yta under tak.

13. Slipers och flisat tryckimpregnerat virke ska lagras under täckning.

14. Behandling och mellanlagring inför behandling av förorenad jord ska ske på hårdgjord yta med uppsamling av avrinnande vatten, vilket efter oljeavskiljning och eventuell ytterligare rening ska avledas till det övergripande lakvattensystemet. Det vatten som avrinner från ytan för behandling av förorenad jord får som riktvärden** inte överstiga följande halter.

PAH                                     0,5 mg/l
Olja, summa opolära alifatiska kolväte  15 mg/l
Bly                                     0,2 mg/l
Kadmium                                 0,005 mg/l
Krom                                    0,075 mg/l
Kvicksilver                             0,001 mg/l
Nickel                                  0,2 mg/l
Zink                                    2 mg/l
Koppar                                  1 mg/l

15. Jord som förorenats med olja eller andra kolväten ska behandlas under täckning med avledning av luften till ett biofilter. Täckningen får avbrytas om avfallet som riktvärde** har en totalhalt opolära alifatiska kolväten som inte överstiger 5000 mg/kg TS eller någon av följande koncentrationer:

- Alifatiska kolväten C5-C8 och C8-C10, 2750 mg/kg TS,

- Aromatiska kolväten C8-C10, 1000 mg/kg TS,

- Bensen, refererat till halten 0,4 mg/kg TS, 2 mg/kg TS,

- Summa toluen, etylbensen och xylen (TEX), refererat till halten 60 mg/kg TS, 300 mg/kg TS.

16. Oljeförorenad jord härrörande från olycka ska hanteras på akutplatta med möjlighet till uppsamling av avrinnande vatten som, efter oljeavskiljning, ska avledas till det övergripande lakvattensystemet.

17. Massor som efter behandling klassificeras som icke farligt avfall kan efter tillsynsmyndighetens godkännande användas som konstruktionsjord inom anläggningen. Tillsynsmyndigheten får meddela villkor om hantering av massorna.

18. Bottenaska får i samråd med tillsynsmyndigheten användas som konstruktionsjord inom anläggningen.

19. Deponerat avfall ska regelbundet täckas med lämpliga massor. Asbest ska täckas efter varje deponering.

20. Första gången metod för behandling av avfall ska nyttjas ska det anmälas till tillsynsmyndigheten senast 6 veckor i förväg.

21. Deponigas från den del av upplaget där hushållsavfall och annat organiskt avfall deponerats ska samlas upp och användas för energiproduktion. Överskottsgas från deponigasutvinning ska facklas om den inte kan användas för energiproduktion.

22. Buller från verksamheten får utomhus vid bostäder inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå än

50 dB(A) mån-fre kl 07.00-18.00 samt lördagar kl 07-13.

45 dB(A) övrig tid.

Om bullret från verksamheten innehåller impulsljud eller hörbara tonkomponenter ska angivna värden sänkas med 5 dB(A).

23. Skriftliga instruktioner ska finnas dels för kontroll och klassificering av inkommande avfall, dels för omhändertagande och behandling samt för underhåll av systemet för lakvattenbehandling.

24. Sökanden ska minst 6 veckor i förväg innan sluttäckning av varje etapp redovisa till tillsynsmyndigheten hur kontrollen av tätskiktet ska ske samt en läggnings- och kvalitetsplan över arbetena.

25. Arbeten i Örbäcken och Klämnabäcken ska utföras så att grumling undviks.

26. Förorenat vatten från avfallsanläggningen ska - under prövotiden - tas om hand och behandlas lokalt samt därefter överledas till kommunens avloppsanläggning och Ernemars avloppsreningsverk. Behandlingen ska kontrolleras, utvecklas och utvärderas under en prövotid. Redovisning och förslag till slutliga villkor för lokal behandling av förorenat vatten ska ges in till tillståndsmyndigheten senast två år från det att domen vunnit laga kraft.

27. Under prövotiden ska utökad provtagning och eventuellt annan undersökning göras för att kartlägga det diffusa läckaget av lakvatten från deponin. Redovisningen ska även innehålla förslag till skyddsåtgärder. Redovisningen ska ske senast två år efter det att domen vunnit laga kraft.

** Med riktvärde avses ett värde som, om det överskrids, medför skyldighet för tillståndshavaren att vidta åtgärder så att värdet kan innehållas.

Delegerade frågor

Miljödomstolen överlåter enligt 22 kap. 25 § miljöbalken åt tillsynsmyndigheten att fastställa ytterligare villkor mm enligt följande:

- Fastställa ytterligare villkor beträffande lagring av matavfall och livsmedelsrelaterat verksamhetsavfall.

- Avgöra skyddsfyllningens mäktigheten ovan tätskikten i de delar där "motfyllning" sker mellan äldre och nya deponidelar.

- Godkänna avfallstyper som får deponeras på deponi för icke farligt avfall i enlighet med villkor 2.

- Godkänna anpassningsplan för befintlig deponi enligt villkor 5.

- Godkänna och meddela villkor för hantering av behandlade massor enligt villkor 17.

- Avgöra omfattningen på rening av vatten från behandlingen och mellanlagringen av förorenad jord under villkor 14.

- Åtgärder vid befintlig deponi.

- Kontroll av verksamheten.

Uppskjutna frågor

Miljödomstolen skjuter enligt 22 kap. 27 § miljöbalken upp frågan om vilka villkor som skall gälla för utsläpp av förorenat vatten. Under en prövotid ska provtagning och karakterisering göras av lakvattnet efter förbehandling i säsongslagringsmagasinet samt utreda möjligheten att leda lakvatten från de mindre våtmarkerna öster om deponin till det övergripande lakvattensystemet. Redovisning av erfarenheterna ska ske senast två år efter det att domen vunnit laga kraft. Redovisningen ska innehålla kommunens bedömning, förslag till åtgärder samt slutliga villkor av Överby våtmark som behandlingsmetod och, om uppmätta värden ger anledning härtill, bedömningen av annan lämpligare rening.

Verkställighetsförordnande

Miljödomstolen förordnar med stöd av 22 kap. 28 § första stycket miljöbalken att det i denna dom meddelade tillståndet får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft.

Igångsättningstid

Verksamheten avseende nya anläggningsdelar skall ha påbörjats senast tio (10) år från det att domen vunnit laga kraft. I annat fall förfaller tillståndet i icke ianspråktagna delar.

Arbetstid

Arbetena vad avser vattenverksamheten skall vara utförda inom fem (5) år från dagen för denna dom, annars förfaller tillståndet.

Oförutsedd skada

Anspråk enligt 24 kap. 13 § miljöbalken på grund av oförutsedd skada skall, för att få tas upp till prövning, anmälas till miljödomstolen inom fem (5) år från utgången av ovan angivna arbetstid.

Klassificering

Deponin hänförs i sin helhet till deponiklassen farligt avfall.

Miljökonsekvensbeskrivning

Miljödomstolen godkänner den i målet upprättade miljökonsekvensbeskrivningen.

Förordnade om tidigare tillstånd

Detta tillstånd ersätter tidigare tillstånd samt beslut om prövotid och prövotidsutredningar meddelade av Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Kalmar län.

Säkerhet

Detta tillstånd får tas i anspråk endast under förutsättning att sökanden, för att säkerställa att de skyldigheter som gäller för verksamheten fullgörs, har ställt ekonomisk säkerhet om minst 25 Mkr med möjlig revidering vart tredje år. Säkerheten skall ställas i form av pant eller borgen enligt bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken och prövas av miljödomstolen i särskild ordning. Säkerheten skall förvaras hos Länsstyrelsen i Kalmar län.

Avgift för prövning

Miljödomstolen ändrar inte den avgift som domstolen fastställt för målets prövning.

_____________

ANSÖKAN

Yrkanden

Oskarshamns kommun yrkar tillstånd enligt miljöbalken att på fastigheten Oskarshamn 3:4 respektive Klämna 1:1, på befintliga och nya ytor bedriva verksamhet och vidta åtgärder enligt följande.

1. Mellanlagra och behandla (sortera, flisa m.m.) hushållsavfall samt bygg- och industriavfall, på befintliga och på nya ytor.

2. Mellanlagra och behandla organiskt avfall (hushållsavfall och slam eller liknande), genom sluten kompostering, rötning eller liknande.

3. Mellanlagra och behandla park- och trädgårdsavfall, genom öppen kompostering, i förekommande fall med efterföljande blandning med andra material som externt fiberslam och komposterat avloppsslam.

4. Behandla genom avvattning, kompostering m.m. flytande avfall från rensbrunnar och liknande.

5. Mellanlagra (återvinningscentral) och sortera farligt avfall från hushåll och mindre industrier, inklusive elektronikskrot och vitvaror.

6. Mellanlagra och behandla genom flisning farligt avfall i form av tryckimpregnerat virke, samt mellanlagra slipers.

7. Behandla förorenade jordmassor (saneringsavfall), såväl sådan som klassificerats som icke farlig som sådan klassificerad farlig, genom kompostering, jord tvätt, termisk avdrivning, stabilisering m.m. Mellanlagra jord-, täck- eller konstruktionsmassor. Deponera massor som härefter inte uppfyller villkoren för återbruk.

8. Behandla icke farligt avfall i form av bottenaska från avfallsförbränning och aska från biobränsleanläggningar.

9. Behandla flygaska från avfallsförbränning, såväl farligt som icke farligt avfall.

10. Deponera avfall från industri, såväl farligt som icke farligt.

11. Deponera byggavfall såväl farligt som icke farligt avfall.

12. Deponera icke farligt hushållsavfall samt behandlat slam.

13. Deponera farligt avfall i form av asbest, inom särskilt angivet område.

14. Deponera icke farligt avfall i form av döda djur.

15. Deponera icke farligt avfall i form av bottenaska från avfallsförbränning samt aska från biobränsleanläggningar.

16. Deponera flygaska från avfallsförbränning, såväl farligt som icke farligt avfall.

17. I lokal behandlingsanläggning (etapp I) behandla lakvatten; i befintligt lakvattenmagasin, luftad säsongslagringsdamm samt kompletterande våtmarksanläggning vid Överby (etapp II). Överledning av vatten till Överby via Örbäcken, med omgrävning av Klämnabäcken (vattenverksamhet) och med slutlig recipient Kalmar sund (Sjöboviken). För hantering av diffust lakvattenläckage, även behandling i mindre våtmarker öster om deponin.

De totala mängderna som skall deponeras är 60 000 ton icke farligt avfall och 6 600 ton farligt avfall samt högst 200 000 ton jordmassor av arten farligt eller icke farligt avfall.

Vidare yrkar sökanden dels med stöd av 24 § deponiförordningen avsteg från deponiförordningens krav när det gäller "motfyllnadsslänten"

- i första hand att konstruktionen med geomembran och dränerande material beskrivet i Teknisk PM 1 (aktbil. 14) godtas för "motfyllnadsslänten" mellan ny deponiyta och den hittillsvarande deponin,

- i andra hand, om domstolen inte delar sökandens bedömning att geomembran ger tillräcklig säkerhet för hälsa och miljö, att det i stället för geomembran används bentonitliner,

dels att tillsynsmyndigheten delegeras rätten att

- fastställa ytterligare villkor beträffande lagring av matavfall och livsmedelsrelaterat verksamhetsavfall,

- avgöra skyddsfyllningens mäktigheten ovan tätskikten i de delar där "motfyllning" sker mellan äldre och nya deponidelar,

- godkänna avfallstyper som får deponeras på deponi för icke farligt avfall i enlighet med villkor 1,

och dels att omgrävningen av Klämnabäcken ska vara utförd inom fem år från det att domen har vunnit laga kraft samt att anspråk för oförutsedd skada med anledning av denna vattenverksamhet ska framställas senast fem år efter arbetstidens utgång. Den miljöfarliga verksamhetens nya anläggningsdelar ska påbörjas senast tio år från det att domen har vunnit laga kraft.

Avfallsslag

Avfallsslag                           Behandla Deponera
Behandling och deponering IFA         (t/år)   (t/år)
Hushåll mm                             10 000    2 000
Park mm                                 2 000
Bygg, industri                         12 000   35 000
Bottenaska                              5 600
Aska biobränsle                         1 000
Slam, gallerrens mm                    10 500    3 500
Döda djur mm                                        50
Jordmassor                            200 000  200 000
Totalt                                234 500  257 150
Mellanlagring IFA                     (t/år)   (t/år)
Konstruktionsmassor mm                         150 000
Sorterat avfall hushåll mm                      15 000
Avvattnat slam                                   3 500
Aska                                             1 000
Latrin                                              50
Totalt                                         165 000
Behandling och deponering FA          (t)      (t)
Jordmassor                            200 000  200 000
Asbest                                             200
Flygaska                                         1 400
Diverse                                          5 000
Tryckimpregnerat m.m.                   1 000
Totalt                                201 000  206 600
Mellanlagring FA - vid ett tillfälle  (t/år)  (t/år)
Hushåll mm (återvinningC)                       200
Virke, slipers mm                             1 000
Totalt                                        1 200

Förslag till villkor

1. Verksamheten - inbegripet åtgärder för att begränsa skador eller olägenheter för människors hälsa och miljön- ska bedrivas i huvudsak på det sätt som kommunen angett eller åtagit sig i målet om inte annat framgår av denna dom.

I deponi för icke farligt avfall får deponeras endast avfallstyperna hushåll, park, bygg, industri, bottenaska, aska biobränsle, slam, gallerrens, döda djur samt jordmassor. Efter tillsynsmyndighetens godkännande får dock även andra avfallstyper deponeras, under förutsättning att dessa bedöms ha egenskaper som är likvärdiga med de nyss nämnda avfallstyperna.

I deponi för farlig avfall får endast avfallstyperna industri och byggavfall bl.a. jordmassor, jordbruk, asbest samt flygaska från avfallsförbränning deponeras

2. Avfall som ska behandlas får inte mellanlagras under längre tid än tre år. Mellanlagring mer än ett är av organiskt avfall får ske efter tillsynsmyndighetens godkännande.

3. Avfall som ska deponeras får inte mellanlagras under längre tid än ett år.

4. Sortering, mellanlagring och behandling av icke farligt avfall ska ske på hårdgjord yta med uppsamling och avledning av avrinnande vatten till det övergripande lakvattensystemet.

5. Behandling av flytande avfall genom avvattning ska ske på tät platta.

6. Mellanlagring av farligt avfall, med undantag för träavfall och kylutrustning, ska ske på invallad, tät yta under tak eller i täckta behållare. Lysrör och elektronikavfall skall lagras på hårdgjord yta under tak.

7. Slipers och flisat tryckimpregnerat virke ska lagras under täckning.

8. Behandling och mellanlagring inför behandling av förorenad jord ska ske på hårdgjord yta med uppsamling av avrinnande vatten, vilket efter oljeavskiljning ska avledas till det övergripande lakvattensystemet.

Förslag riktvärden för vatten som avrinner från ytan för behandling av förorenad jord:

PAH                                         0,5 mg/l
Olja, summa opolära alifatiska kolväte Bly  15 mg/l
Kadmium                                     0,2 mg/l
Krom                                        0,075 mg/l
Kvicksilver                                 0,001 mg/l
Nickel                                      0,2 mg/l
Zink                                        2 mg/l
Koppar                                      1 mg/l

9. Jord som förorenats med olja eller andra kolväten ska behandlas under täckning med avledning av luften till ett biofilter. Täckningen får avbrytas om avfallet som riktvärde har en totalhalt opolära alifatiska kolväten som inte överstiger 5000 mg/kg TS eller någon av följande koncentrationer:

- Alifatiska kolväten C5-C8 och C8-C10, 2750 mg/kg TS,

- Aromatiska kolväten C8-C10, 1000 mg/kg TS,

- Bensen, refererat till halten 0,4 mg/kg TS, 2 mg/kg TS,

- Summa toluen, etylbensen och xylen (TEX), refererat till halten 60 mg/kg TS, 300 mg/kg TS.

10. Oljeförorenad jord härrörande från olycka ska hanteras på akutplatta med möjlighet till uppsamling av avrinnande vatten som, efter oljeavskiljning, ska avledas till det övergripande lakvattensystemet.

11. Massor som efter behandling klassificeras som icke farligt avfall får användas som konstruktionsjord inom anläggningen.

Om oljehalten (opolära alifatiska kolväten) är högre än 0,1 % (1000 mg/kg TS) får behandlade massor användas endast under tätskiktet i sluttäckningen.

Sökanden är beredd att åta sig att - efter eventuell behandling bortskaffa gallerrens på annat sätt än att använda det som konstruktionsjord.

12. Bottenaska får i samråd med tillsynsmyndigheten användas som konstruktionsjord inom anläggningen.

13. Deponerat avfall ska regelbundet täckas med lämpliga massor. Asbest ska täckas efter varje deponering.

14. Första gången metod för behandling av avfall ska nyttjas ska det anmälas till tillsynsmyndigheten senast 6 veckor i förväg.

15. Deponigas från den del av upplaget där hushållsavfall och annat organiskt avfall deponerats ska samlas upp och används för energiproduktion. Överskottsgas från deponigasutvinning ska facklas om den inte kan användas för energiproduktion.

16. Buller från verksamheten får utomhus vid bostäder inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå än

50 dB(A) mån-fre kl 07.00-18.00 samt lördagar kl 07-13.

45 dB(A) övrig tid.

Om bullret från verksamheten innehåller impulsljud eller hörbara tonkomponenter ska angivna värden sänkas med 5 dB(A).

17. Skriftliga instruktioner ska finnas dels för kontroll och klassificering av inkommande avfall, dels för omhändertagande och behandling samt för underhåll av systemet för lakvattenbehandling.

18. Sökanden ska minst 6 veckor i förväg innan sluttäckning av varje etapp redovisa till tillsynsmyndigheten hur kontrollen av tätskiktet ska ske samt en läggnings- och kvalitetsplan över arbetena.

19. Lakvatten och förorenat ytvatten ska tas omhand och behandlas lokalt huvudsakligen så som beskrivits i ansökan. Under prövotiden gäller istället villkor 23.

20. Arbeten i Örbäcken och Klämnabäcken ska utföras så att grumling undviks.

21. Under en prövotid ska provtagning och karakterisering göras av lakvattnet efter förbehandling i säsongslagringsmagasinet. Redovisning av erfarenheterna ska ske senast två år efter det att domen vunnit laga kraft. Redovisningen ska innehålla kommunens bedömning av Överby våtmark som behandlingsmetod och om uppmätta värden ger anledning härtill, bedömningen av annan lämpligare rening.

22. Under en prövotid ska utökad provtagning och eventuellt annan undersökning göras för att kartlägga det diffusa läckaget av lakvatten från deponin. Redovisningen ska även innehålla förslag till skyddsåtgärder. Redovisningen ska ske senast två år efter det att domen vunnit laga kraft.

23. Insamlat lakvatten ska under prövotiden avledas till Ernemars avloppsreningsverk, efter att ha lagrats och luftats i säsongslagringsmagasinet.

24. Tillstånd som innebär utökning av tidigare medgiven verksamhet får, i den mån det strider mot kommunal planläggning, tas i anspråk när planläggningen ändrats eller kommunen medger lov med motivet att byggnaden, annan anläggning eller åtgärd endast i mindre mån avviker från planläggningens syfte.

Förslag till kontroll

Aktuellt kontrollprogram som anger mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod ska finnas.

Till tillsynsmyndigheten ingiven anpassningsplan för verksamheten avslutas i och med meddelad dom.

Tidigare beslut

Verksamheten vid Storskogens avfallsanläggning som bedrivs regleras bl.a. med Miljöprövningsdelegationens beslut Dnr 242-74-00 av den 20 december 2001. Tillståndet anger bl.a. att högst 26 300 ton avfall per år får deponeras och hur lakvatten från anläggningen skall hanteras.

Länsstyrelsens (Miljöprövningsdelegationen) i Kalmar län beslut den 20 december 2001 i 242-74-00, med prövotid avseende lakvatten m.m.

Bakgrund

Vid Storskogen pågår sedan 1979 avfallshantering. Den regionala avfallsplaneringen pekar ut Storskogen jämte Moskogen i Kalmar och Målserum i Västervik som framtida fullvärdiga deponier. Verksamheten vid Storskogen är nyligen prövad men med tanke på den framtida regionala funktionen så planeras utökning med b1.a. farligt avfall. Vidare har det i arbetet med anpassningsplan och prövotidsutredning om lakvatten visat sig att vissa åtgärder är så omfattande att de i sig fordrar en prövning.

Denna ansökan har således upprättats för att både pröva utökningen och de tillkommande försiktighetsmåtten. Teknisk beskrivning liksom miljökonsekvensbeskrivning omfattar därmed befintlig såväl som tillkommande verksamheter, för att möjliggöra en samlad bedömning.

Orientering

Storskogens avfallsanläggning är belägen några hundra meter väster om europaväg 22, ca 4 km sydväst om Oskarshamns centrum, i ett område som huvudsakligen används för skogsbruk. Söder och väster om anläggningen finns några mindre jordbruk.

Storskogens avfallsanläggning togs i drift vid årsskiftet 1978/79 och här sker deponering och behandling av avfall samt mottagning och sortering av återvinningsbart material. Anläggningen har främst nyttjats för deponering av bl.a. hushållsavfall, bygg och industriavfall och aska. På senare år har mängderna som deponeras minskat betydligt till följd av ökad återvinning/återanvändning. Numera fungerar Storskogen främst som en anläggning för behandling, sortering och mellanlagring av avfall. Nya deponeringsytor kan bli aktuella för att ta emot bl. a. farligt avfall och förbränningsaskor. Stora ytor för olika typer av behandlingar planeras bl. a. behandling av förorenad jord och organiskt avfall.

Planförhållanden

Deponeringsområdet saknar detaljplan. Anläggningen ingår i kommunens översiktsplan. I översiktsplanen pekas området ut som lämpligt för avfallshantering.

Hydrogeologiska förhållanden

Storskogens deponi är lokaliserad till ett område som till stor del består av berg i dagen. Området ligger väl under högsta kustlinjen. I samband med landhöjningen har moränen som överlagrat berget blivit svallad vilket innebär att den är relativt vattengenomsläpplig. I terrängens lågpunkter finns det tunna lager av morän som delvis omlagrats. Norr om själva deponeringsytan ligger en svacka där jordlagret befunnits vara upp till ett par meter tjockt. Överst finns här ett ca en meter tjockt lager med organisk jord, gyttja och torv och därunder mineraljord.

Berget är generellt sprickfattigt och består av en röd granitliknande porfyr. Berggrunden har ett svagt utbildat spricksystem som huvudsakligen löper i nordsydlig riktning. Söder om deponeringsområdet har VLF-undersökningar utförts för att identifiera sprickzoner. Tre sprickzoner har därvid konstaterats. Två av dessa löper i nord-sydlig riktning och den tredje i sydväst-nordostlig riktning.

Den del av anläggningen som använts för deponering av avfall har före deponering avjämnats med bortsprängning av bergets höjdpartier. Inerta massor har lagts ut över de partier som bedömts ha den största sprickfrekvensen. Delvis ligger avfallet direkt på berget. Vattnets strömning ovan berg kan i stort förväntas följa bergytans lutning och dräneras ut till närliggande dike med lägst nivå.

Vid de undersökningar som utfördes inför anläggandet av deponin på 70-talet konstaterades bl. a. att andelen berg i dagen var hög inom området och att jordtäcket var tunt, endast 1-3 m tjockt. Jordlagren bestod huvudsakligen av ett i ytan svallat moräntäcke, i lågpunkterna av organisk jord. I de djupare svackorna påträffades gyttja och lös lera under torvlagret.

Recipient

Örbäcken norr om Storskogen avvattnar markerna kring Storskogen. Örbäckens övre lopp är i viss mån påverkad av nickel och kadmium från deponerat metallhydroxidslam vid Storskogen. Sanering baserat på omfattande studier av de mest påtagligt förorenade sedimenten har inletts.

I Örbäcken har en inventering av naturvärdena utförts. Denna inventering visar att det inte finns några kända speciella naturvärden i bäcken. Örbäcken har inget speciellt naturvärde i form av något formellt skydd, riksintresse för natur, naturreservat eller liknande, men har naturligtvis ett allmänt naturvärde. Örbäcken har därför ett visst skyddsvärde. Örbäcken når vid Klämna Klämnabäcken som i sin tur rinner ut mot Kalmarsund och Östersjön vid Sjöboviken. Klämnabäcken är relativt påverkad av mänskligt aktivitet bland annat ifrån dagvatten från industriområden i Oskarshamn.

Vid mynningen mot Sjöboviken finns ett större våtmarksområde. Sjöboviken används i viss utsträckning för fritidsändamål, bland annat bad. Kalmarsund är sedan många år påverkat av övergödning och miljögifter med bland annat förändrad artsammansättning som följd. I Storskogens deponi bildas påtagliga mängder vattenlösligt ammoniumkväve som, om lakvattnet inte behandlas, kan bidra till övergödningen av Kalmarsund. Deponin kan också potentiellt släppa ifrån sig kända eller okända organiska föreningar som på olika sätt påverkar miljön. Kalmarsund och Östersjön är att betrakta som en skyddsvärd recipient.

I nuläget pumpas lakvattnet från Storskogen till Ernemar reningsverk. Efter att ha genomgått behandling i reningsverket avleds vattnet till Kalmarsund, med andra ord samma slutliga recipient som är tänkt i det planerade systemet. I nuläget sker utsläppet till Kalmarsund längre norrut, i hamnbassängen i centrala Oskarshamn.

Geologisk barriär

De befintliga förhållandena vid Storskogen bedöms vara sådana att transporttiden för lakvatten genom jord och berg via grundvattnet till Örbäcken och Östersjön är under 50 år. Den geologiska barriären kan därmed inte sägas ha egenskaper som motsvarar kraven i förordningen om deponering av avfall.

Bottentätning och dränering

Under etapp 1 finns grunda dräneringar i form av makadambäddar omgivna av fiberduk. Utmed etappens västra kant finns också ett öppet lakvattendike. Berg i dagen har tätats av med finkornig morän eller lera.

Etapp 2 har ett öppet lakvattendike utmed västra kanten samt utmed större delen av den södra kanten. I sydöstra kanten finns dränering i form av makadambädd omgiven av fiberduk. De östra delarna av etapp 2 är redan ianspråktagna för deponering av avfall. Bergklackar inom de centrala delarna av etapp 2 har sprängts bort och kala bergytor har successivt tätats med lera innan avfall har upplagts. För att säkerställa torra förhållanden också i de undre avfallslagren har grunda dräneringar i form av makadambäddar omgivna av fiberduk lagts ut i upplagets botten för avledning av lakvatten till lakvattendiket. De bottentätningar och konstruktioner som finns under befintliga deponiytor är inte sådana att de lever upp till kraven på bottentätning i deponiförordningen.

Deponering

Såväl inert som icke farligt och farligt avfall planeras tas emot. Som helhet kommer därför anläggningen att klassas som deponi för farligt avfall.

Vid Storskogens avfallsanläggning hanteras det inkommande avfallet på olika sätt. Hanteringen kan delas upp i behandling och sortering, mellanlagring och deponering.

Deponeringsdelen består av följande anläggningsdelar:

- Deponi avseende hushålls-, bygg- och industriavfall

- Askdeponi

- Deponi för asbest

- Deponi för järnhydroxidslam (FA)

- Deponi för färgslam (FA)

- Deponigasanläggning

I nuläget sker den huvudsakliga deponeringen på den västra delen av etapp 1. Asbestavfall deponeras på en speciell plats i den norra delen av deponin. Aska som i nuläget skickas vidare för behandling deponerades tidigare separat på ett område i den norra delen av deponin.

Övriga avfallsslag som deponeras på särskilda ytor är gips och brunstensbatterier.

Fyllnadsvolymen på etapp 1-2 som är ianspråktagna är ca 480 000 m3. Kvarstående utfyllnadsvolymer på etapp 1-2 är beräknade till ca 215 000 m3.

De typer och mängder icke farligt avfall som planeringen av den fortsatta deponeringen vid Storskogen utgår ifrån sammanfattas i följande tabell.

Avfallsslag                           Mängd, ton/år
Hushållsavfall och liknande           12 000
Bygg- och industriavfall              35 000
Asbest                                200
Bottenaska från avfallsförbränning    5 600
Aska från biobränsle                  1 000
Förorenade jordmassor                 200 000
Slam                                  3 500
Döda djur och slakteriavfall          50
Summa                                 257 350

Framtida mängder farligt avfall till deponi beräknas uppgå till följande.

Avfallsslag                       Mängd, ton/år
Diverse farligt avfall            5 000
Flygaska från avfallsförbränning  1 400
Förorenade jordmassor             200 000
Summa                             257 350

De sedan tidigare tillståndsgivna etapp 1-2 reserveras för fortsatt deponering av icke farligt avfall. Aska och asbest deponeras även fortsättningsvis vid de ytor som används i nuläget. De i nuläget icke ianspråktagna ytorna inom etapp 2 avses användas för hushållsavfall, bygg- och industriavfall samt förorenade jordmassor. I den västra delen av etapp 2 reserveras en yta för en specialcell för farligt avfall. Denna cell planeras anläggas under år 2008.

Söder om etapp 2 planeras för en större yta för deponering av icke farligt avfall. Denna yta kommer att tas i anspråk när deponeringsvolymerna på etapp 1 och 2 är fullt utnyttjade.

Söder om etapp 1 planeras även för en större yta för deponering av bottenaska från avfallsförbränning.

Bottenkonstruktioner

Vid de befintliga och planerade deponeringsytorna vid Storskogen råder ej sådana förhållanden att det finns en naturlig geologisk barriär.

De delar av etapp 2 som ännu inte har tagits i anspråk kommer att som föreskrivs i gällande tillstånd och beskrivs i inlämnad anpassningsplan förses med en konstgjord geologisk barriär samt en bottentätning.

Den konstgjorda geologiska barriären kommer att byggas upp med hjälp av olika material för att leva upp till kraven i deponiförordningen. Kraven innebär att barriären ska vara minst 0,5 m tjock och ger ett skydd som är likvärdigt med en permeabilitet på minst 1¿10-9 m/s och en mäktighet på minst 1 m. Materialet kommer att bestå av naturligt förekommande mineraljord eller material med motsvarande egenskaper. Exempel på material som kan bli aktuella att använda är naturlig lera, morän eller gjuterisand/stenmjöl som blandas med bentonit för att uppnå hög täthet.

De framtida ytorna för icke farligt avfall kommer under driftsfasen vara försedda med en bottentätning och ett dränerande materialskikt som är minst 0,5 m. Denna bottentätning kommer att konstrueras så att lakvatten från deponin inte läcker med mer än 50 liter/m2 och år.

De nya deponiytorna i söder som är avsedda för farligt avfall kommer innan deponering förses med en konstgjord geologisk barriär som är minst 0,5 m tjock och ger ett skydd som är likvärdigt med en permeabilitet på minst 1*10-9 m/s och en mäktighet på minst 5 meter. Under driftfasen kommer ytorna för farligt avfall vara försedda med en bottentätning och ett dränerande materialskikt som är minst 0,5 m. Denna bottentätning kommer att konstrueras så att lakvatten från deponin inte läcker med mer än 5 liter/m2 och år.

Deponigas

Deponigassystemet består av gasbrunnar med horisontella dräner och gasledningssystem för gasinsamling. Den gas som samlas upp i gasbrunnarna sugs av en kompressor via ledningssystemet till en gasinsamlingsstation där gasen torkas så att en större energimängd kan utvinnas. Gasen leds därefter via en tre kilometer lång ledning in till Oskarshamn där gasen förbränns och energi utvinns. Gasöverföring från Storskogens deponi till Oskarshamns energiverk upphörde under år 2006 då energibolaget i Oskarshamns kommun ansåg att gasmängderna var för små. I nuläget facklas gasen vid deponin. Gasmängden förväntas minska successivt.

Behandling/återvinning

För behandling/sortering finns följande anläggningsdelar vid Storskogen:

- Platta för oljeförorenade jordmassor.

- Kompostering av oljeförorenade massor

- Kompostering av park- och trädgårdsavfall

- Återvinningscentral

- Yta för sortering av bygg- och industriavfall

- Flisning av trä och park- och trädgårdsavfall

De anläggningsdelar som finns för mellanlagring är följande:

- Ytor för mellanlagring av metall, glas, vitvaror, tryckimpregnerat, brännbart hushållsavfall (omlastning) m.m.

- Mellanlager för hushållens farliga avfall.

- Ytor för mellanlagring av aska

För att utveckla verksamheten och minska mängden avfall till deponering vill kommunen utöka sin befintliga återvinnings- och behandlingsverksamhet samt införa nya typer av behandling. Kommunen anser att det är önskvärt att samla avfallsverksamheten till Storskogen med hänsyn till samordningsfördelar och att området redan är "påverkat" av den befintliga verksamheten. De befintliga ytorna för behandling och lagring av avfall som finns i den nordvästra delen av deponin föreslås utökas främst åt söder, dvs. väster om själva deponin.

För behandling av förorenad jord finns ett antal olika metoder. Exempel på olika alternativa metoder som kan vara aktuella är kompostering, behandling i bioslurryreaktorer, termisk behandling, mark- och bioventilering samt jordtvätt. Det kan också bli aktuellt med sortering och krossning samt avvattning och koncentrering av förorenade massor, främst som en förberedande behandling. Val av lämplig metod avgörs från fall till fall i samband med sanering av ett förorenat område.

De oljeförorenade jordmassorna anses färdigbehandlade när resthalten opolära alifatiska kolväten uppgår till högst 0,1 % (1 000 mg/kg TS) och kan då användas som konstruktionsmaterial inom avfallsanläggningen. För att de behandlade massorna ska kunna användas utanför deponin, bör resthalten opolära alifatiska kolväten understiga 0,01 % samt vad gäller övriga föroreningar understiga de nivåer som anges för mindre känslig markanvändning i naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889.

Betraktas massorna som farligt avfall även efter behandling skall de i första hand användas som konstruktionsmaterial under tätskiktet på ytan för farligt avfall. Är detta inte lämpligt kommer de att deponeras på ytan för farligt avfall.

Kommunen har ambitionen att i större skala börja behandla organiskt avfall. Därför har en yta reserverats för denna verksamhet. De flesta metoder som används i nuläget för behandling av organiskt avfall innebär någon typ av kompostering. Komposteringsprocessen kan ske öppet eller i någon form av inneslutning eller t.o.m. inomhus. En sluten process torde rimligen innebära att man har bättre kontroll på vad man tillför komposten och vad som avgår ifrån den. Det finns dock ett flertal metoder med både öppen och sluten kompostering.

I framtiden förväntas sortering och återvinningsverksamheten öka och därmed också behovet av att kunna mellanlagra olika typer av avfall på ett bra sätt. För att effektivisera denna verksamhet planeras för utökade ytor. Den befintliga ytan planeras att utökas åt söder och väster. Framförallt är det material som sorterats ut från bygg- och industriavfall som kräver större lagringsytor.

Lakvattenhantering

Det befintliga systemet för lakvatteninsamling vid Storskogen fungerar inte på ett helt tillfredställande sätt. Orsaken till det är framförallt att deponin är uppbyggd med en teknik som efter hand har visat sig inte fungera tillfredställande. Innebörden av det är att det tidvis bedöms strömma ut lakvatten från Storskogen diffust till omgivningen. Det lakvatten och nederbördsvatten som samlas upp i lakvattenmagasinet leds vidare till det kommunala reningsverket Ernemar. Lakvattenhanteringen för den befintliga verksamheten är satt på prövotid.

Den föreslagna lakvattenbehandling innebär att lakvatten från Storskogen samlas in i ett säsongslagringsmagasin under vinterhalvåret. Lagringsmagasinet förses med luftare för att förbättra förutsättningarna för nitrifikation, övrig oxidation, nedbrytning av organiska ämnen samt sedimentation.

Under sommarhalvåret planeras det lagrade, förbehandlade lakvattnet släppas i Örbäcken vid Storskogen för att på naturlig väg transporteras i Örbäcken till Överby. Omedelbart uppströms platsen där Örbäcken och Klämnabäcken rinner ihop anläggs en mindre uppsamlingsgrop så att vattnet kan ledas i ledning den sista biten ned till Överby våtmark där den slutliga behandlingen av lakvattnet görs. Vattnet som leds till Överby våtmark kommer då att vara en blandning av naturligt rinnande vatten, lagrat förbehandlat lakvatten som letts ut i bäcken och lakvatten som läckt ut från deponin diffust utan att samlas in i lakvattensystemet. Klämnabäckens vatten leds förbi våtmarken i ett separat dike. Vid perioder med låg belastning från Örbäcken kan det bli aktuellt att även leda in Klämnabäckens vatten i våtmarken. Det diffusta läckaget av lakvatten öster om Storskogen samlas upp av lokala våtmarker.

Vattenverksamhet och sakägare

Omgrävningen av Klämnabäcken sker helt inom kommunens fastighet Klämna 1:1. Som sakägare uppges ägare till fastigheterna Klämna X, X, X och Kristineberg X samt Fredriksbergs dikningsföretag av år 1958.

Efterbehandling

Deponin för icke farligt avfall kommer att sluttäckas i etapper fram till år 2017. Deponier för farligt avfall kommer att förses med en täckning som väl uppfyller gällande krav.

Kostnader

Kostnaden för att efterbehandla etapp 1 och 2 vid Storskogens avfallsanläggning har grovt beräknats till ca 25 miljoner kronor för täckning av befintlig deponi och ca 5 miljoner kronor för täckning av ny deponi för icke farligt avfall. Kostnaden för kontroll och underhåll under efterbehandlingsfasen bedöms uppgå till ca 100 000 kr/år.

Miljökonsekvensbeskrivning

Storskogens avfallsanläggning togs i drift vid årsskiftet 1978/79 och här sker deponering och behandling av avfall samt mottagning och sortering av återvinningsbart material. Anläggningen drivs av tekniska kontoret, Oskarshamns kommun. I nuläget tas främst avfall från Oskarshamns kommun emot men tanken är att Storskogen i framtiden skall bli mer av en regional anläggning.

Anläggningen har främst nyttjats för deponering av bl.a. hushållsavfall, bygg- och industriavfall och aska. På senare år har mängderna som deponeras minskat betydligt till följd av ökad återvinning/återanvändning. Numera fungerar Storskogen främst som en anläggning för behandling, sortering och mellanlagring av avfall. Oskarshamns kommun har för avsikt att utveckla Storskogen för framtiden. Nya deponeringsytor kan bli aktuella för att ta emot bl.a. farligt avfall och förbränningsaskor. Stora ytor för olika typer av behandlingar planeras bl.a. behandling av förorenad jord och organiskt avfall. För omhändertagande av lakvatten planeras för ett lokalt system bestående av säsongslagringsmagasin med luftning samt våtmarksdammar.

Hanteringen av det avfall som uppstår i samhället är inne i en stor förändringsprocess, främst till följd av nya lagkrav. Det innebär att det i nuläget är svårt att förutse exakt vilket avfall som kommer hanteras vid Storskogen i framtiden. Vid Storskogen planeras därför, för att kunna möta framtida behov, för en anläggning med en mängd beståndsdelar. Det kommer att finnas deponeringsytor för olika typer av avfall, en mängd olika behandlingsytor och en möjlighet till omfattande sortering. Lakvattnet kommer att behandlas i ett naturnära system bestående av säsongslagringsmagasin med luftning och våtmarksdammar.

Upprättad miljökonsekvensbeskrivning visar att miljöeffekterna till följd av föreslagen utbyggnad av Storskogens avfallsanläggning är begränsade och acceptabla från omgivningssynpunkt. Aktuella anläggningar och verksamheter bedöms inte medföra olägenheter som står i konflikt med hänsynsreglerna eller bestämmelserna för hushållning med mark och vatten varken vad avser lokalisering eller verksamhetens bedrivande.

YTTRANDE

Fiskeriverket har i yttrande anfört följande.

Fiskeriverket kan acceptera sökandens förslag att under en prövotid utreda lakvattenbehandlingen genom provtagning och karakterisering av lakvattnet efter förbehandling i säsongsmagasinet samt genom utökad provtagning och undersökning för att kartlägga det diffusa läckaget av lakvatten från deponin. Redovisning av erfarenheterna ska ske senast den 30 april 2009. Fiskeriverket avser lämnar synpunkter på den kommande prövotidsredovisningen.

Fiskeriverket anser att spridningen av "det renade" lakvattnet inte får leda till påvisbara negativa effekter i recipienten. Det är viktigt att anläggningens utsläpp av kväve, fosfor och miljöskadliga ämnen (bl a läckage av tungmetaller från deponin) till recipienten minimeras framförallt med tanke på den av övergödning och miljögifter hårt belastade slutrecipienten Kalmarsund som är ett viktigt lek- och uppväxtområde för ett flertal fiskarter. Sjöboviken ingår även i ett område utpekat som riksintresse för yrkesfisket som fångstområde för ål och torsk (Finfo 2006:1).

Länsstyrelsen i Kalmar län anför bl.a. följande.

Styrning av avfallshanteringen

Av aktbilaga 19 framgår att kommunen är medveten om att flytande avfall inte får deponeras. Länsstyrelsen anser ändå att det är en fördel om detta även framgår av tillståndet eftersom kommunen i tidigare inlagor uttryckt sig svävande på den punkten. Vad gäller frågan om hur preciserat avfallet till deponi skall regleras i tillståndet kan länsstyrelsen konstatera att MÖD i mål M 4585-06, gällande Bubbetorps avfallsanläggning i Karlskrona kommun, godtagit en grov specificering utan angivande av avfallskoder. Av domskälen framgår att frågan måste avgöras i varje enskilt fall men att en sådan enklare och mer allomfattande beskrivning av avfallstyperna torde vara tillräcklig i de flesta fall. Länsstyrelsen anser inte att MÖD mycket grova indelning i Bubbetorpsmålet är tillräcklig men kommer givetvis att beakta domen i kommande ärenden.

För Storskogens del anser dock länsstyrelsen att åtminstone det farliga avfallet skall redovisas med fullständiga avfallskoder eftersom det rör sig om betydligt fler avfallstyper än i Bubbetorpsfallet.

Mellanlagring

När det gäller mellanlagring av organiskt avfall vidhåller länsstyrelsen sitt yttrande från 2008-04-25. Dessutom bör tillsynsmyndigheten delegeras möjlighet att fastställa ytterligare villkor för hanteringen av avfallet.

Riktvärde för vatten från jordbehandlingsyta

Länsstyrelsen vidhåller sitt tidigare yttrande att riktvärdet för olja, summa opolära alifatiska kolväten bör vara 5 mg /l. Lakvattensystemet som planeras består helt av biologiska steg vilka påverkas negativt av olja. Olja kan bl.a. ha toxiska effekter på vattenlevande växt- och djurliv. Enligt europanormen (SS-EN 858) för oljeavskiljare skall en klass 1- avskiljare klara 5 mg/l i utgående vatten. Länsstyrelsen anser att detta riktvärde är ett rimligt krav i detta fall.

Vad gäller det föreslagna riktvärdet för PAH anser länsstyrelsen att detta bör sänkas till 0,05 mg/l. I RVF:s rapport 00:7 (Handbok för lakvattenbedömning) redovisas analysresultat från ett stort antal avfallsupplag i Sverige. Medelhalten Summa PAH 16 ligger på 0,003 mg/l i obehandlat lakvatten. Uppmätt maximal halt ligger på 0,011 mg/l (Se tabell bilaga 5.1 i rapporten).

Karakterisering av lakvatten

Vad gäller karaktärisering av lakvattnet vidhåller länsstyrelsen sin tidigare åsikt att karakterisering åtminstone enligt Länsstyrelsen i Västra Götalands förslag utförs. Kommunen uppger själv, på sid 38 i den tekniska beskrivningen i ansökan, att någon fullständig karakterisering med identifiering av nyckelparametrar inte utförts. Med tanke på avfallsanläggningens kommande storlek och omfattning anser länsstyrelsen att det behövs mycket goda kunskaper om lakvattnets karaktär för att hitta en bra behandlingsmetod. Redan nu bör därför utökade provtagningar ske. Ett flertal viktiga parametrar som finns med i Västra Götalands förslag kontrolleras uppenbarligen inte i dagsläget på Storskogen. Det finns tyvärr inga tecken på att Naturvårdsverket inom överskådlig tid kommer att fastställa enhetliga, nationella riktlinjer för karakterisering av lakvatten.

Driftstörningar

Länsstyrelsen vidhåller sitt yttrande från 2008-04-25 i frågan.

Hushållning

Av MB 2.1 och 2.5 framgår att hushållningsfrågorna normalt skall ingå i en prövning. Ansökan gäller en A-verksamhet med betydande miljöpåverkan. Hushållningsskyldigheten gäller även i anläggningsskedet. Det kan inte vara orimligt med hänsyn till miljönytta och kostnader att utreda hushållningsfrågorna i denna prövning. Kommunens inställning är därför förvånande. Länsstyrelsen vidhåller bestämt att hushållningsfrågorna skall utredas och redovisas.

Samhällsbyggnadsnämnden i Oskarshamns kommun tillstyrker ansökan om fortsatt och utökad verksamhet vid Storskogens avfallsanläggning under förutsättning att

- verksamhetsutövaren vidtar funktionella skyddsåtgärder som minimerar omgivningspåverkan, främst med avseende på buller, lukt, kemikalier eller andra för vattnet skadliga ämnen som kan förorena yt- eller grundvattnet,

- Applerumsbäckens avrinningsområde skyddas från utsläpp från deponin,

- prövotiden för lakvatten förlängs till minst 2 år efter att tillståndet vunnit laga kraft med etappvisa utredningsvillkor,

- Miljödomstolen beslutar om behövliga avsteg/undantag för övergångszoner mellan befintlig etapp och de nya etapper enligt deponeringsförordningen under förutsättning att skyddsåtgärder vidtas, som bedöms motsvara deponeringsförordningens krav,

- avfall som deponeras ska uppfylla både kraven i NFS 2004:4 och mottagningskriterierna NFS 2004:10 för respektive deponiklass och detta gäller även konstruktionsmassor under tätskiktet för sluttäckning.

SÖKANDENS BEMÖTANDEN

Sökandena har bemött vad motparter anfört i ovan redovisade yttranden. Därvid har anförts bl. a. följande.

Inställning i sak

Samhällsbyggnadsnämnden - idag tillsynsmyndighet, finner miljöpåverkan begränsad och tillstyrker ansökan på vissa villkor. Nämnden tillstyrker även verkställighet före lagakraftvunnen dom. Sökanden uppfattar att länsstyrelsen och Fiskeriverket har samma inställning till tillåtligheten. Övriga myndigheter, enskilda sakägare eller allmänheten i övrigt har inte framfört någon erinran. Sökandens slutsats är att det inte finns hinder mot tillåtlighet och att kvarstående frågor gäller detaljerna i villkor för genomförandet.

Styrning av avfallshantering

Deponering av avfall sker alltid under vissa förutsättningar, exempelvis förbehandling, dispensprövning eller liknande, och det är fortfarande sökandens mening att detaljerna i dessa frågor i första hand ska styras genom de från tid till annan gällande regelverken, inte genom onödigt detaljerade tillståndsbeslut. Skälet är att besluten ligger stilla under lång tid och bindningarna kan ge både miljömässigt och för verksamheten sämre resultat.

Sökandens slutsats är att tillräcklig precisering för farligt avfall uppnås genom yrkandenas beskrivning av de typer av avfall som är aktuella att lagra, behandla och deponera. Sammanfattningsvis framgår av ansökan att det gäller att hantera följande avfall som klassificeras farligt:

- från hushåll och mindre industrier, inklusive elektronikskrot och vitvaror, (yrkande nr 5),

- tryckimpregnerat virke och slipers (nr 6),

- förorenade jordmassor (saneringsavfall) (nr 7),

- flygaska från avfallsförbränning (nr 9)

samt deponera farligt avfall:

- från industrier (nr 10),

- byggavfall (nr 11),

- asbest (nr 13)

- flygaska från avfallsförbränning (nr 16).

Försiktighetsmått och genomförande allmänt

Samhällsbyggnadsnämndens villkor för tillstyrkan är att funktionella skyddsåtgärder ska vidtas för att minimera omgivningspåverkan, varvid prioriteras buller, lukt och skydd för vatten särskilt med avseende på kemikalier. Sökanden uppfattar att föreslagna skyddsåtgärder är genomförbara och tillförlitliga och därför måste anses funktionella.

Anläggande, geologisk barriär mm

Sökanden uppfattar att samhällsbyggnadsnämnden stödjer förslaget att utnyttja området i övergången mellan äldre deponidelar och nya på förslaget sätt, dvs. med vissa undantag på kravet på geologisk barriär.

Sökanden håller med nämnden om att massor ska uppfylla mottagningskriterier - med de värden som må medges vid dispens oavsett om dessa går till deponi eller används för konstruktion.

Mellanlagring

Länsstyrelsens begäran om ändrat villkor för mellanlagring medgavs redan i mars 2008 och sökanden är även nu enig med länsstyrelsen om detta. Detsamma gäller länsstyrelsens begäran att tillsynsmyndigheten får fastställa ytterligare villkor för mellanlagring av organiskt avfall. Ingen oenighet kvarstår.

Hantering av lakvatten

Sökanden godtar en prövotiden för lakvattenhanteringen under 2 år.

Sökanden anser att fortsatt provtagning och karaktärisering ska ske som föreslagits med prövotid och samråd med tillsynsmyndigheten. Vilka parametrar som behöver följas och varför blir med andra ord en fråga för de löpande samråden om den specifika verksamheten, vilket torde ge bättre stöd för god styrning än generella värden som ska fungera för ett helt land.

Kvalitet hos vatten från jordbehandlingsyta

Sökanden föreslår riktvärdet 15 mg/l för olja och det bör betraktas som hög målsättning med avseende på miljöhänsyn. Vid denna nivå kan markanta störningar i det lokala lakvattenbehandlingssystemet undvikas och det är därmed även driftsmässigt en lämplig nivå. Länsstyrelsens förslag är avsevärt strängare, nämligen 5 mg/l. Som tidigare redovisats torde detta förutsätta behandling i någon form av högteknologiska membranfilter/ultrafilter. Sökanden kan icke finna miljönytta - mot bakgrund av de samlade försiktighetsmåtten och i synnerhet våtmarker - som motiverar en sådan insats och vidhåller att 15 mg är den nivå som kan anses rimlig.

Beträffande PAH anser länsstyrelsen att detta ska sänkas till 0,05 mg/l med hänvisning till typiska värden för obehandlat lakvatten. Det är emellertid inte en rimlig eller ens relevant jämförelse. Detta avser vatten som avrinner från en separat behandlingsyta, som ska ledas över till det samlade lakvattensystemet. Jordbehandlingen avser att starta en effektiv nedbrytning av bland annat kolväten. I den samlade lakvattenbehandlingen kommer uppehållstiden att vara flera månader och med god tillgång på syre. Vattnet från jordbehandlingsytan är relativt liten del av den totala lakvattenmängden. Med hänsyn till den totala reningen - kompostering på jordbehandlingsytan och efterföljande rening i det övergripande lakvattensystemet - bedöms riktvärdet 0,5 mg/l vara tillfyllest för att den totala reningseffekten för det samlade lakvatten ska anses god. Miljömässiga skäl saknas således att sätta resurser på att skärpa kraven på delar av flödena inom anläggningen.

Påverkan i avrinningsområde

Samhällsbyggnadsnämnden tar upp frågan om avgränsning av ytor och hantering av avrinning så att Applerumsån inte nås. Sökanden vill framhålla att avrinningen från nya verksamhetsytor, som teoretiskt har avrinning mot Applerumsån, kommer att samlas upp via bottenkonstruktioner och ledas till det gemensamma lakvattensystemet för behandling. Detta system ligger inom Örbäckens avrinningsområde. Sökandens slutsats är att det inte finns skäl att befara negativ inverkan på Applerumsån.

Hushållningsutredning

Sökanden anser att det inte finns skäl att utreda hushållningsfrågor ytterligare för den aktuella verksamheten. Vidare anser sökanden att det finns olika redskap för styrning av god hushållning och med avseende på avfallshantering hör frågan hemma i den kommunala avfallsplanen och inte i prövningen av olika verksamheter. Särskild utredning om hushållningsfrågor i allmänhet när det gäller avfall är inte heller därför rimlig att genomföra.

Planförenlighet

För Storskogen sker planläggning genom detaljplan och miljökonsekvensbeskrivning finns i ärendet. Pågående detaljplaneläggning kan därmed fortgå. Planen har varit utställd men är inte antagen. Sökandens slutsats är att ansökan är förenlig med pågående planläggning; denna görs i avsikt att säkerställa området just för framtida avfallshantering.

En tänkbar utformning av villkor - för det fall den här aktuella detaljplanen inte hinner vinna laga kraft innan dom meddelas - kan vara: Tillstånd som innebär utökning av tidigare medgiven verksamhet får, i den mån det strider mot kommunal planläggning, tas i anspråk när planläggningen ändrats eller kommunen medger lov med motivet att byggnaden, annan anläggning eller åtgärd endast i mindre mån avviker från planläggningens syfte.

DOMSKÄL

Miljödomstolen har i samband med huvudförhandlingen i målet hållit syn. Därvid har besetts bl a det område där vattenverksamhet skall utföras samt nuvarande verksamhet vid Storskogens avfallsanläggning.

Miljökonsekvensbeskrivning, m.m.

Miljödomstolen anser inledningsvis att den av sökandena upprättade miljökonsekvensbeskrivningen i målet uppfyller kraven på en sådan beskrivning enligt 6 kap miljöbalken. Även i övrigt anser domstolen att den i målet redovisade utredningen är tillräcklig för att domstolen skall kunna pröva och avgöra målet.

Rådighet

Ansökan rör bl a vattenverksamhet som behövs för att skapa våtmarksanläggningen vid Överby. Sökanden är ägare av fastigheten på vilken anläggningen skall anläggas. Sökanden har därför erforderlig rådighet såvitt avser vattenverksamheten.

Lokalisering och tillåtlighet

Verksamheten vid Storskogens avfallsanläggning som pågått sedan slutet av 1970-talet har inte ifrågasatts. Enligt miljödomstolens mening föreligger inte något hinder mot det sökta tillståndet till miljöfarlig verksamhet på grund av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. eller hushållningsbestämmelserna i 3-4 kap. miljöbalken.

Av 16 kap. 4 § miljöbalken följer att tillstånd inte får meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Sökanden har under huvudförhandlingen visat att detaljplan för Storskogens avfallsanläggning är antagen och har vunnit laga kraft samt att den sökta verksamheten inte strider mot planen. Detta är tillräckliga omständigheter för att domstolen kan bedöma att verksamheten inte strider mot nämnda lagrum. Således finns inte skäl att fastställa villkor som reglerar tillståndet i förhållande till den kommunala planläggningen.

Miljödomstolen finner att kommunen har erforderlig rådighet för den sökta vattenverksamheten och att det inte finns hinder mot att tillåta omgrävning av Klämnabäcken.

Miljödomstolen finner således, med de villkor m.m. som föreskrivits i denna dom, att den befintliga verksamheten samt utbyggnaden och driften av avfallsanläggningen vid Storskogen samt de sökta åtgärderna vad gäller hanteringen av lakvatten från verksamheten inte strider mot miljöbalkens tillåtighetsregler. Tillstånd skall därför ges.

Enligt miljödomstolens bedömning är det i detta fall tillräckligt att avfallstyperna i tillståndet i huvudsak precisera på sätt som sökanden yrkat. Att precisera avfallstyperna utöver detta finner miljödomstolen inte nödvändigt.

Generella föreskrifter

För verksamheten gäller i tillämpliga delar bl a avfallsförordningen (2001:1063), förordningen (2001:512) om deponering av avfall, förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll liksom Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:4) om hantering av brännbart och organiskt avfall och (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall. Miljödomstolen bedömer att de skyldigheter som följer av nämnda författningar kommer att uppfyllas. Krav med motsvarande innehåll bör inte uttryckas som villkor (se Miljööverdomstolens dom den 1 december 2000 i mål M 7173-99).

Villkor m.m.

De av sökanden förslagna eller åtagna villkoren för verksamheten finner miljödomstolen i huvudsak ändamålsenliga och de skall fastställas som villkor för tillståndet. Härutöver anser domstolen att ytterligare villkor bör gälla för tillståndet.

Sökanden har angivit att deponering kan ske till nivån +42,0. Detta bör förskrivas som villkor.

Anläggningen skall hägnas in för att obehöriga inte kan komma in på området.

För verksamheten skall finnas ett kontrollprogram som möjliggör en bedömning av om villkoren följs. I kontrollprogrammet skall anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder.

Sökanden har under huvudförhandlingen yrkat att den till tillsynsmyndigheten inlämnade anpassningsplanen skall avslutas i samband med det nya tillståndet. Eftersom anpassningsplanen varken har redovisats eller kommunicerats under målets handläggning finner miljödomstolen sig förhindrad att pröva denna fråga inom ramen för detta mål. Domstolen anser att godkännandet av anpassningsplanen bör hanteras av tillsynsmyndigheten.

Vilka förutsättningar och restriktioner som skall gälla för att nyttiggöra behandlade massor är enligt miljödomstolens mening lämpligt att tillsynsmyndigheten får fastställa.

Sökanden anger att en inte oansenlig andel av lakvattnet från befintlig deponi läcker ut mot de mindre våtmarkerna öster om deponin på sätt som enligt sökanden gör att det inte går att samla upp och behandla i det övergripande lakvattensystemet. Enligt miljödomstolens uppfattning bör det under en prövotid undersökas om förutsättningar finns att detta läckage helt eller delvis kan ledas till lakvattensystemet. Även frågan om behandlingsmetoder för lakvatten bör sättas på prövotid i enlighet med parternas samstämmiga uppfattning. Under prövotiden skall det lokalt behandlade lakvattnet överledas till kommunens avloppsanläggning och Ernemars avloppsreningsverk.

Delegering

Miljödomstolen anser att delegering till tillsynsmyndigheten bör ske i den omfattning som framgår av domslutet.

Igångsättningstid m.m.

Igångsättningstid för den miljöfarliga verksamheten, arbetstid för vattenverksamheten och tid för anmälan av oförutsedd skada i anledning av vattenverksamheten skall fastställas i enlighet med vad domslutet utvisar.

Tidigare tillstånd

Det nya tillståndet ersätter det gällande tillståndet samt beslut om prövotid och prövotidsredovisning meddelade av Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Kalmar län.

Säkerhet för tillståndet

Enligt 15 kap 34 § miljöbalken är sökanden skyldig att ställa säkerhet för att fullgöra de skyldigheter som gäller för deponeringsverksamheten. Miljödomstolen finner att säkerheten, på det underlag som presenterats, bör bestämmas till 25 Mkr. Det bör förordnas att säkerheten skall förvaras hos länsstyrelsen. Eftersom det står bolaget fritt att hos miljödomstolen ansöka om nedsättning av säkerheten enligt 24 kap 8 § miljöbalken i den takt som sluttäckningen framskrider eller andra åtgärder vidtas som kan minska behovet av säkerhet, bör en revidering av säkerheten ske var tredje år.

Prövningsavgift

Skäl för ändring av den tidigare fastställda prövningsavgiften föreligger inte.

Verkställighet

Vad som anges ovan angående behovet att finna en slutlig lösning för lakvattenhanteringen och vad sökanden i övrigt har angett är skäl för att godta yrkade verkställigheter.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (Dv 425)

Överklagande, på grund av mellankommande helg, senast den 22 juni 2009

Bengt Johansson                                                            Roger Ödmark

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Bengt Johansson och miljörådet Roger Ödmark samt de sakkunniga ledamöterna Kerstin Kellerman och Ingemar Fredjdh.

Bilaga 1 - Tillståndets omfattning - avfallsmängder

Avfallsslag                            Behandla       Deponera
Behandling och deponering IFA          (t/år)         (t/år)
Hushåll mm                             10 000         12 000
Park mm                                 2 000
Bygg, industri                         12 000         35 000
Bottenaska                                             5 600
Aska biobränsle                                        1 000
Slam, gallerrens mm                    10 500          3 500
Döda djur mm                                              50
Jordmassor                            200 000        200 000
Totalt                                234 500        257 150
Mellanlagring IFA                     (t/år)         (t/år)
Konstruktionsmassor mm                               150 000
Sorterat avfall hushåll mm                            15 000
Avvattnat slam                                         3 500
Aska                                                   1 000
Latrin                                                    50
Totalt                                               169 550
Behandling och deponering FA          (t)            (t)
Jordmassor                            200 000        200 000
Asbest                                                   200
Flygaska                                               1 400
Diverse                                                5 000
Tryckimpregnerat m.m.                                  1 000
Totalt                                201 000        206 600
Mellanlagring FA - vid ett tillfälle  (t/år)         (t/år)
Hushåll mm (återvinningC)                                200
Virke, slipers mm                                      1 000
Totalt                                                 1 200
NJA 2009 s. 667; MÖD 2006:12

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2010-06-10

Målnummer:
M5292-09