Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till utökad verksamhet vid deponianläggning ----- Miljööverdomstolen prövade tillåtligheten av en utökad verksamhet vid en anläggning för behandling, mellanlagring och deponering av icke-farligt avfall samt om det deponerade avfallet (främst grönlutsslam) även skulle få användas som konstruktionsmaterial i deponin (tätskiktet). Miljööverdomstolen ansåg att verksamheten var tillåtlig. Vad avser frågan om användning av avfall som konstruktionsmaterial i en deponi anförde Miljööverdomstolen att det är att anse som ett återvinningsförfarande, om avfallet ersätter ett naturmaterial som annars skulle ha använts. Vidare uttalade Miljööverdomstolen att en absolut förutsättning för detta är att avfallet har samma eller bättre funktion och att användningen inte medför ökade störningar för människors hälsa eller miljön jämfört med naturliga material. Miljööverdomstolen fann att bolaget visat att avfallets permeabilitet uppfyllde kraven i 31 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall och att användningen av avfallet i tätskiktet inte skulle medföra ökade störningar för människors hälsa eller miljön. Med stöd av detta ansåg Miljööverdomstolen att de förutsättningar som krävs för användningen av avfall som konstruktionsmaterial i deponin var uppfyllda och godtog användningen av avfall i tätskiktet.


Lagrum:
9 kap. 1 § miljöbalken (1998:808); 31 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall
MÖD 2010:15

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2010-02-09

Målnummer:
M7008-08