Ansökan om dammsäkerhetshöjande åtgärder ----- Regleringsföretaget har ett rättskraftigt tillstånd att under vissa villkor reglera vattenståndet vid och driva kraftstationen. En ansökan om att få bygga om regleringsdammen med enda syfte att underhålla och förbättra säkerheten vid denna kan inte föranleda en omprövning av hela verksamheten vid kraftstationen eller av villkor som inte har ett direkt samband med ombyggnaden. De frågor Kammarkollegiet hade väckt i målet om ändrad vattenhushållning m.m. ansåg Miljööverdomstolen kunna prövas endast efter särskild talan därom enligt 24 kap. 5 och 7 §§ miljöbalken. Att ett delvis nytt naturtillstånd inträtt p.g.a. att dammen med åren blivit otät ansågs sakna betydelse för frågan om tillåtligheten att återställa dammen i tillståndsgivet och dammsäkerhetsmässigt förbättrat skick.


Lagrum:
11 kap. 2 § 1 och 24 kap. 1 §, 5 § och 7 § miljöbalken (1998:808); 7 kap. 13 § och 16 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Östersunds tingsrätts, miljödomstolen, dom 2008-06-18 i mål nr M 540-08, se bilaga A

KLAGANDE

Kammarkollegiet

Box 2218

103 15 Stockholm

MOTPART

E.ON Vattenkraft Sverige Aktiebolag, 556026-3120

Box 850

851 24 Sundsvall

Ombud: jur. kand. J.S.

SAKEN

Ansökan om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken att utföra dammsäkerhetshöjande åtgärder vid Lagfors kraftverk i Ljustorpsån, Timrå kommun

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens domslut.

___________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kammarkollegiet har yrkat att Miljööverdomstolen upphäver den överklagade domen och återförvisar målet till miljödomstolen för vidare handläggning.

E.ON har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kammarkollegiet har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande.

Prövningens omfattning

Miljödomstolens prövning har avgränsats på ett felaktigt sätt och har inte omfattat hela verksamheten vid Lagfors kraftverk. Prövningen borde ha omfattat samtliga anläggningar och driften av kraftverket samt den miljöpåverkan som sker på grund av verksamheten. Miljödomstolen har inte förelagt sökanden att justera ansökan och komplettera miljökonsekvensbeskrivningen i enlighet med principen om prövningens omfattning, och har inte handlagt målet på det sätt som föreskrivs enligt 22 kap. 2 § miljöbalken. Miljödomstolens dom bör därför upphävas och målet återförvisas till miljödomstolen, som sålunda har att begära komplettering av ansökan samt miljökonsekvensbeskrivningen. Utgångspunkten för miljöprövningen ska enligt huvudregeln i miljöbalken avse hela verksamheten. Verksamhetens omfattning och tillståndsprövningens omfattning ska tillståndsmyndigheten bedöma i varje fall för sig. Den bedömningen ska ske utifrån de kriterier som uppställts enligt Miljööverdomstolens praxis. Syftet med huvudregeln är enligt både förarbetena till miljöbalken och Miljööverdomstolens praxis att verksamheter som omfattas av miljöbalken ska prövas enligt hänsynsreglerna och att verksamheter inte får bedrivas så att miljömålen och syftet med balken enligt 1 kap. 1 § motverkas. Principen om en samlad prövning gäller verksamheter som regleras enligt miljöbalken. Detta gäller oavsett om definitionen av en verksamhet samt dess tillståndsplikt är att hänföra i första hand till 9 kap. miljöbalken eller till 11 kap. miljöbalken. Miljödomstolen har inte något rättsligt stöd för sin uppfattning att principen om en samlad prövning inte varit tänkt att omfatta vattenverksamheter. Det framgår inte av förarbetena till miljöbalken att principen skulle vara avgränsad till viss typ av verksamhet. Istället har principen klargjorts i rättspraxis. Miljööverdomstolen har varit mycket tydlig med att principen gäller alla verksamheter enligt miljöbalken när dessa ska tillståndsprövas. Rättskraften av tidigare meddelade tillstånd är inte något hinder för principens tillämpning. Tillståndsplikten enligt 11 kap. 2 och 9 §§ miljöbalken skiljer sig inte principiellt från tillståndspliktens omfattning enligt 9 kap. 6 § miljöbalken, av vilken framgår att ändringar är tillståndspliktiga. Det förhållandet att tillståndsplikten enligt 11 kap. får anses mer generellt beskriven än vad som är fallet enligt 9 kap. 6 § miljöbalken ger inte något stöd för att principen om prövningens omfattning inte ska vara tillämplig.

Av rättspraxis är det vidare klargjort att det inte är tillståndsplikten som avgör vad prövningen ska omfatta. Denna princip framgår tydligt av Miljööverdomstolens avgörande 2006-02-03 i mål nr M 10104-04. I nämnda avgörande omfattade sökandens ansökan en ändring av damm och det framgår tydligt av Miljööverdomstolens resonemang att domstolen ansåg att vid prövning enligt miljöbalken ska den sökta verksamheten inte särskiljas från övriga verksamheter som har ett samband med den ansökta. Principen gäller självklart även när det gäller ändringar av en och samma vattenverksamhet. Miljödomstolens hänvisning till äldre lagstiftning och den praxis som tillämpats före miljöbalkens ikraftträdande har inte någon relevans för tillämpningen av miljöbalken. Det framgår också av doktrinen att försiktighet ska tillämpas vad gäller äldre rättspraxis, som inte alls på samma sätt som miljöbalken syftar till en hållbar utveckling och som bl.a. omfattar principen om att den som skadar naturen har ett ansvar för att återställa skadorna när så inte är orimligt. En lagning av en damm utgör en faktisk ändring av en pågående vattenverksamhet. Den nuvarande anläggningen, dammen vid Lagfors kraftverk och driften av densamma, kan sålunda inte särskiljas från den i målet ansökta verksamheten. De ansökta ändringarna påverkar både anläggningens utformning och driften av densamma samt de skador som verksamheten orsakar miljön. Vidare har det visats i målet att driften inte har bedrivits på ett sätt som är förenlig med hänsynsreglerna i miljöbalken.

Miljödomstolen har funnit att den är förhindrad att pröva frågan om minimitappningen till följd av 11 kap. 2 § miljöbalken. Kammarkollegiet anser att miljödomstolens bedömning är felaktig. Istället kan det ifrågasättas om det enligt miljöbalkens ordalydelse är möjligt att meddela s.k. ändringstillstånd för verksamhet vars tillståndsplikt härrör från 11 kap. miljöbalken. Bestämmelsen i 16 kap. 2 § miljöbalken anger endast att den är tillämplig på miljöfarliga verksamheter. Vad gäller de ansökta ändringarna är det klarlagt att ändringen som miljödomstolen har meddelat tillstånd till innebär att verksamheten orsakar skada på det nedströms liggande området. Det nya naturtillståndet som finns nedströms kommer att förstöras och värdefulla lekplatser för fisk kommer inte att kunna nyttjas om det inte föreskrivs om minimitappning till torrfåran. Områdets värden, skadorna och risken för skador samt möjligheten att begränsa dessa beskrivs i Fiskeriverkets utredning i målet. En prövning enligt miljöbalken ska självfallet utgå från de faktiska förhållanden som föreligger i omgivningen när prövningen sker. Miljödomstolen har överhuvudtaget inte bedömt frågan om åtgärdernas konsekvenser på området nedströms dammen. Detta borde ha skett oavsett hur prövningens omfattning ska avgränsas.

Ändringstillstånd

Enligt Fiskeriverkets bedömning krävs en minimitappning till torrfåran motsvarande lägst medellågvattenföringen vid dammläget. Åtgärder för att säkerställa en minimitappning går att genomföra genom att t.ex. spettluckorna i dammen förändras eller att flottningsutskovet byggs om till ett överfall. Det miljömässiga sambandet mellan ansökta ändringar och den kommande torrfårans beskaffenhet är uppenbart. Samma bedömning gäller behovet av villkoret enligt 2 kap. 3 § miljöbalken. Sökanden har slutligen inte visat att villkor om minimitappning får orimliga konsekvenser enligt 2 kap. 7 § miljöbalken.

Bolaget har bemött Kammarkollegiets överklagande och anfört i huvudsak följande.

Kammarkollegiets talan synes grundad på ett synsätt som efter miljöbalkens tillkomst tillämpats för miljöfarlig verksamhet, men som numera snarast korrigerats genom möjligheten till s.k. ändringstillstånd. Vid prövning av vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken har aldrig förelegat motsvarande oklarhet om vad prövningen ska omfatta. Enligt definitionen i 11 kap. 2 § miljöbalken framgår att ändring och lagning av damm utgör vattenverksamhet. Inte i något avseende har lagstiftaren givit uttryck för att en ansökan om ändring eller lagning av damm därtill skulle innefatta en total omprövning av tillståndet till hela anläggningen eller till utnyttjandet av denna. Miljöbalken innehåller klara och tydliga regler avseende omprövning av tillstånd för vattenverksamhet. Kammarkollegiet, som kan ansöka om omprövning, ska i ett sådant mål påvisa och värdera fördelarna för miljön som kan uppnås genom en omprövning med samtidigt beaktande av de kostnader och olägenheter som uppkommer för tillståndshavaren. Omprövningen får inte resultera i att tillståndshavaren tillfogas en produktionsskada motsvarande mer än 5 % utan att ersättning utges.

Kammarkollegiet gör gällande att omprövning av tillståndet i sin helhet ska ske och att minimitappning på årsbasis motsvarande medellågvattenföringen ska föreskrivas. Dessa yrkanden framställs utan att någon utredning framtagits. Inga uppgifter om produktionsförlust redovisas. Inte ens uppgift om medellågvattenföring har Kammarkollegiet redovisat. De regler för omprövning som finns i miljöbalken får anses väl täcka det allmännas intresse och behov av förändring av vattendomar. Därtill är reglerna utformade bl.a. med beaktande av rättssäkerhet och tillstånds rättskraft. Kammarkollegiet bör ägna sig åt att tillämpa det regelverk som finns för ändamålet. De skyddsbestämmelser som finns för vad verksamhetsutövare bör tåla utan ersättning ska inte kunna kringgås av Kammarkollegiet. Bolaget vill åter framhålla att de säkerhetshöjande åtgärderna utförs för att fullgöra en lagstadgad underhållsskyldighet som åligger ägaren av en vattenanläggning samt för att förebygga uppkomsten av skada på allmänna och enskilda intressen. Vidare föreligger ett lagakraftägande tillstånd att hålla befintlig damm samt till att avleda och nyttja vattenkraften vid Lagfors. Rättskraften av nämnda tillstånd medför att det inte är möjligt att i detta mål pröva Kammarkollegiets yrkande om minimitappning förbi kraftverksdammen. Ansökta säkerhetshöjande åtgärder för Lagforsdammen förändrar inte vattenhushållningen vid dammen sådan den bestämts genom vattendomstolens dom 1984-04-13 i mål nr VA 3/82 och Vattenöverdomstolens dom 1985-06-28 i mål nr

TV 13/84, i vilken bl.a. krav på minimitappning ogillats. De säkerhetshöjande åtgärderna medför således inte att verksamhetens drift förändras.

Fiskeriverket har inkommit med yttrande och har anfört i huvudsak följande.

Det saknas vandringshinder för uppvandrande fisk från havet upp till Lagfors kraftverksdamm vilken utgör definitivt vandringshinder för uppströmsvandrande fisk. Befintligt bestånd av öring på berörd sträcka kan därför antas vara havsvandrande. I det fall sökandens åtgärder av befintlig damm genomförs utan att utbyggnadssträckan tillförs någon minimitappning kommer detta att innebära att förutsättningarna för befintlig fiskfauna, bottenfauna samt vattenanknuten flora försvinner varigenom dessa värden permanent kommer att slås ut.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolen, som instämmer i miljödomstolens bedömning i målet, vill för egen del göra följande tillägg i frågan om prövningens omfattning.

E.ON har ett rättskraftigt tillstånd att under vissa villkor reglera vattenståndet vid och driva Lagfors kraftstation. En ansökan om att få bygga om regleringsdammen med enda syfte att underhålla och förbättra säkerheten vid denna kan inte föranleda en omprövning av hela verksamheten vid kraftstationen eller av villkor som inte har ett direkt samband med ombyggnaden. De frågor Kammarkollegiet väckt i målet om ändrad vattenhushållning m.m. får prövas enligt reglerna i 24 kap. 5 och 7 §§ miljöbalken.

Att ett delvis nytt naturtillstånd inträtt på grund av att en tillståndsgiven damm med åren blivit otät torde sakna betydelse för frågan om tillåtligheten att återställa dammen i tillståndsgivet och dammsäkerhetsmässigt förbättrat skick (jfr 24 kap. 1 § miljöbalken och 7 kap. 13 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet).

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2009-06-04

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Henrik Löv och Rose Thorsén, miljörådet Sven Bengtsson samt hovrättsrådet Peder Munck, referent.

Föredragande har varit Erik Ludvigsson

_______________________________________

BILAGA A

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

SÖKANDE

E.ON Vattenkraft Sverige AB

Box 850

851 24 Sundsvall

Ombud: Jur.kand. J.S.

SAKEN

Ansökan om tillstånd enligt 11 kap miljöbalken att utföra dammsäkerhetshöjande åtgärder vid Lagfors kraftverk i Ljustorpsån, Timrå kommun

Ao: 40 : IV                           x: 69 50 75                          y: 15 71 25

_____________

DOMSLUT

1. Tillstånd

Miljödomstolen lämnar E.ON Vattenkraft Sverige AB tillstånd enligt miljöbalken

att på dammen för Lagfors kraftstation på uppströmssidan längs dammfoten utföra rensning av bottensediment genom uppsugning och att på dammen göra pågjutning av en ny tätskärm av betong,

att i torrhet reparera betongskador på dammens nedströmssida, cementinjektera betongdammen och göra montage av efterspända förankringsstag i pelare och skibord samt

att under byggnadstiden tillfälligt avsänka vattenytan uppströms dammen med ca 2,3 m under högst 10 veckor.

2. Villkor för tillståndet

a) Om inte annat följer av denna dom ska arbetena utföras och verksamheten bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad sökanden angett i ansökningshandlingarna eller i övrigt åtagit sig i målet.

b) Innan bottensugning av sediment påbörjas ska sökanden genom provtagning undersöka sedimentens eventuella innehåll av miljögifter. Resultatet av provtagningen ska redovisas till tillsynsmyndigheten.

c) Grumlande arbeten får inte utföras under tiden 1 oktober - 1 december.

3. Övriga frågor

a) Arbetena ska vara utförda inom tre år från det att lagakraftägande tillstånd föreligger.

b) Anspråk i anledning av oförutsedd skada får framställas inom fem år från arbetstidens utgång.

c) Tillståndet får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft under förutsättning att sökanden ställer sådan säkerhet som sägs i 22 kap 28 § 1 st. miljöbalken.

d) Den till ansökan bifogade miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap miljöbalken.

e) Den slutliga prövningsavgiften fastställs till samma belopp som tidigare beslutats, d. v. s. 10 000 kr.

f) Ljustorpsåns fiskevårdsområdesförenings yrkanden (se s.8 kursiv stil) avvisas.

g) Sökanden förpliktas ersätta Kammarkollegiet dess rättegångskostnader med 24 516 kr, varav 22 400 kr avser arbete.

h) Sökanden förpliktas ersätta E.S:s huvudmän deras rättegångskostnader med 27 830 kr, varav 25 000 kr avser ombudsarvode.

___________________&
8195;

YRKANDEN

E.ON Vattenkraft Sverige AB har framställt de yrkanden som framgår av domslutet. Bolaget har också begärt att verkställighetstillstånd ska meddelas.

ANSÖKAN

E.ON Vattenkraft Sverige AB (bolaget) har anfört i huvudsak följande.

Bakgrund

Lagfors kraftverk är beläget i Ljustorpsån, som är ett biflöde till Indalsälven. Ån rinner upp i terränglägen på höjder mellan 300 och 400 m över havet i gränstrakterna mellan Ångermanland och Medelpad. Inom nederbördsområdet ligger Stor-Laxsjön på nivån ca +267 m i rikets höjdsystem RH 00. Vattenavrinningen ur sjön har reglerats med dammanläggningar i utloppet sedan mitten av 1700-talet. Älvsträckan mellan Stor-Laxsjön och det från höger tillrinnande biflödet Bredsjöån kallas lokalt för Laxsjöån. Sträckan från sammanflödet med Bredsjöån ned till Lagfors, ca 3 km, kallas lokalt Lagforsån. Från Lagfors rinner Ljustorpsån vidare drygt 1,5 mil och utmynnar i Indalsälven ca 3 km nedströms Bergeforsens kraftstation. År 1915 byggdes Lagfors kraftstation och till en början utnyttjades den gamla såg- och hammardammen. 1919 raserades den gamla dammen och en ny damm uppfördes. Kraftstationen drevs till år 1958. I dom 1984 förklarades anläggningarna vid Lagfors kraftstation tillkomna i laga ordning. I domen föreskrivs att vid kraftverksdammen i Lagforsen får Ljustorpsån hållas uppdämd till höjden +88, 60 m och allt vatten avledas genom kraftstationens tubintag intill maskinens maximala slukförmåga vid en nominell utbyggnadsvattenföring om 5,0 m3/s. Vattenöverdomstolen har i dom 1985 fastställt vattendomstolens domslut med ogillande av framställda yrkanden om fisktrappa i Lagforsdammen och vattenframsläppning i denna.

Planförhållanden

Kraftverket ligger utanför detaljplanelagt område. För området finns en gällande översiktsplan från 1990, vilken pekar ut skyddsvärda ängsmarker och kulturminnesaspekter i närområdet. Nedströms Lagfors utgör Ljustorpsån ett riksintresse för naturvård. I riksintresset ingår även Mjällån, vilken är ett större biflöde till Ljustorpsån.

Planerat företag

Efter genomförda dammbesiktningar och efterföljande utredningar av Lagforsdammen har konstaterats att dammsäkerhetshöjande åtgärder behöver utföras vid kraftverket. Ett relativt kraftigt läckage förekommer genom betongdammen som orsakar skador till följd av frostsprängning. Kraftverkets funktion kommer inte att beröras och avbördningskapaciteten, som är tillräcklig med hänsyn till dimensionerande flöde, kommer att vara oförändrad efter de planerade åtgärderna. För att öka tätheten hos dammkonstruktionen kommer en ny skärm av betong att gjutas på dammens uppströmssida. Arbetet utförs som undervattensgjutning med föregående rensning av botten för att uppnå anslutning mot dammens grundläggningsnivå. Betongskador på dammens nedströmssida ska repareras i torrhet efter det att dammens tätskärm utförts. Cementinjektering av betongkonstruktioner genomförs därefter i torrhet. Slutligen monteras efterspända förankringsstag i pelare och skibord för att höja stabiliteten hos dammen. Även detta arbete utförs i torrhet. För att underlätta arbetet med pågjutning av dammen och minimera grumling i åns vatten kommer nivån i dammen under arbetet att avsänkas med ca 2 m till nivån +86,6 m. Efter att tätningsåtgärderna är avslutade kommer nivån i Lagforsdammen att återställas till normal dämningsnivå. Gällande vattenhushållningsbestämmelser kommer att efterlevas. Inverkan av planerad avsänkning kommer att sträcka sig knappt 500 m uppströms kraftverksdammen. Rensning ned till dammens grundläggningsnivå kommer att genomföras med sugbil för att minimera risken för grumling under arbetet. De mark- och vattenområden som behöver tas i anspråk för företaget ägs av bolaget. Arbetena planeras att utföras under innevarande sommar och vara färdigställda till hösten. Den tid under vilken vattenytan kommer att behöva hållas avsänkt bedöms uppgå till högst 10 v.

Miljökonsekvenser och påverkan på motstående intressen

Bolaget har genomfört samråd med Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Timrå kommun, Fiskeriverket, Vägverket och Ljustorpsåns fiskevårdsområdesförening. Länsstyrelsen har gjort den bedömningen att vattenverksamheten inte kommer att medföra betydande miljöpåverkan. I gällande översiktsplan pekas närbelägna ängsmarker ut som värdefulla ur kulturmiljöhänseende. Kärnområdet för fritidsfisket ligger nedströms Lagforsdammen där Ljustorpsån även utgör riksintresse för naturvård.

Slutsats

De planerade åtgärderna genomförs för att höja säkerheten på dammen, allt för att undvika skador på såväl människor och egendom som miljön. Några nämnvärda skador bedöms inte uppkomma under byggnadstiden och det förutses inte heller några bestående skador. Det kan därför inte råda någon tvekan om att de planerade åtgärderna är tillåtliga enligt 2 kap miljöbalken. Tillåtlighetskraven i 11 kap miljöbalken uppfylls vid genomförande av de dammsäkerhetshöjande åtgärderna.

SYNPUNKTER PÅ ANSÖKAN

Kammarkollegiet tillstyrker ansökan endast under förutsättning att det beslutas om minimitappning genom dammen till den gamla åfåran. Sådan minimitappning ska på årsbasis motsvara medellågvattenföringen. Ljustorpsån nedströms Lagfors utgör riksintresse för naturvården. Riksintresset utgörs av åns värde som reproduktions- och uppväxtområde samt vandringsstråk för havsöring och harr. Som framgår av fiskeriverkets yttrande har på grund av det långvariga läckaget från dammen ett nytt naturtillstånd etablerats på en ca 400 m lång sträcka av åfåran nedströms dammen. Bolaget har i ansökan begärt tillstånd att täta läckaget. I ansökan begär dock bolaget ingen ändring av den nuvarande vattenhushållningen. En tätning av dammen kommer att medföra en förändring av driften vid anläggningen. Bolaget har gjort en avgränsning av ansökan som inte är ändamålsenlig för prövning av verksamheten i enlighet med miljöbalkens syfte. De ansökta åtgärderna ger upphov till en skadlig påverkan på miljön nedströms dammen (utbyggnadssträckan). Skadorna består i att fisken inte kan utnyttja biotopen och att värdet av friluftsliv på platsen begränsas kraftigt. Ansvaret för att skadorna avhjälps åligger verksamhetsutövaren enligt 2 kap 8 § miljöbalken. Det åligger därför miljödomstolen att avgöra om det är lämpligt med en prövning till enbart den avsedda ändringen eller om prövningen bör inkludera hela verksamheten. Utgångspunkten enligt rättspraxis för frågans bedömning är att prövningen ska ha en sådan omfattning att relevanta miljömässiga konsekvenser ska beaktas och att de får den reglering som bedöms nödvändig. I regeringens proposition 2004/2005:129 har frågan om prövningens omfattning eller avgränsning belysts. Det framhålls att prövningens omfattning alltid bör bestämmas utifrån vad som från miljösynpunkt är nödvändigt med anledning av den avsedda ändringen. Verksamhetsdelar som har ett miljömässigt samband med ändringen måste naturligtvis prövas i sitt sammanhang (se sid. 63). Enligt Kammarkollegiet föreligger ett miljömässigt samband med den ansökta ändringen och den huvudsakliga verksamheten. Båda ger upphov till angivna skador nedströms dammen. Villkor om minimitappning är enligt Fiskeriverket och Kammarkollegiet relevant från miljösynpunkt. Om kraftverket skulle visa sig olönsamt på grund av att ett sådant högst normalt villkor som kollegiet yrkat, blir slutsatsen att verksamheten inte uppfyller miljöbalkens krav på att vara förenlig med en hållbar utveckling och dessutom samhällsekonomiskt lönsamt.

Timrå kommun, miljönämnden, har anfört i huvudsak följande. Det nuvarande läckaget från Lagforsdammen har sannolikt betydelse för att minska påverkan av de nivåfluktuationer som uppstår när kraftverket drabbas av driftstörningar. Ljustorpsåns fiskevårdsområde har tillsammans med Timrå kommun sedan 2005 kontinuerligt mätt nivån i Ljustorpsån strax nedströms Lagforsdammen. Det kan konstateras att det varit flera kraftiga nivåförändringar årligen trots åtgärder från bolaget att minimera driftstörningarna. Nivåförändringarna har sannolikt haft en negativ effekt på fisköverlevnaden i Ljustorpsån. Om läckaget i dammen helt tas bort kommer läckagets utjämnande effekt på nivåförändringarna att upphöra. Denna fråga är inte belyst i ansökan och i miljökonsekvensbeskrivningen. Det bör ingå som ett villkor i kommande tillstånd att avsänkning och påfyllnad av dammen görs över ett tidsintervall som säkerställer att större nivåförändringar i Ljustorpsån undviks.

Fiskeriverket har anfört i huvudsak följande. Ljustorpsån nedströms Lagfors kraftverk utgör riksintresse för naturvården grundat bl. a. på förekomsten av självreproducerande havsöring. Första vandringshinder för uppvandrande fisk från havet utgörs av Lagfors kraftverksdamm. I Ljustorpsån finns förutom havsöring bestånd av flodnejonöga, harr samt sporadiskt förekommande lax. Fisket i de vattenområden som kan komma att påverkas av de ansökta arbetena förvaltas av Ljustorpsåns fiskevårdsområdesförening, som också upplåter fiske till allmänheten genom försäljning av fiskekort. Kraftverket har en maximal slukförmåga om 5 m3/s och drivs som ett strömkraftverk, varför tillrinningen oreglerad ska släppas genom kraftverket och/eller dammen. Från den uppströms belägna Stor-Laxsjön ska under perioden 1 juli - 31 augusti alltid släppas minst 0, 75 m3/s, vilket innebär att vattenföringen under denna tid aldrig understiger detta värde. I tillägg till detta tillkommer under hela året de sidoflöden som inflyter på sträckan från Laxsjön till Lagfors kraftverk. Någon minimitappning förbi kraftverket till den ca 400 m långa s. k. torrfåran finns inte föreskriven i gällande tillståndsdom för Lagfors kraftverk. Genom planerad tätning av dammen kommer befintligt läckage från denna till den nedströms belägna torrfåran att upphöra. Vid genomförd syn av påverkansområdet kunde konstateras att nuvarande läckage av vatten från dammen till torrfåran synes ha pågått under en längre tid. Läckaget har gett upphov till ett förhållandevis konstant vattenflöde i den s. k. torrfåran. Fiskeriverket bedömer att läckaget vid synetillfället uppgick till i storleksordningen 150 - 200 l/s. Det faktum att läckaget inte har varit obetydligt och kan antas ha pågått förhållandevis kontinuerligt under året samt under en följd av år, har medfört att ett nytt naturtillstånd kan anses ha uppkommit på sträckan. Ett nytt naturtillstånd på sträckan har inneburit att såväl bottenfauna som flora etablerats. Även förutsättningarna för att fiskbestånd ska kunna existera på sträckan bedöms ha möjliggjorts till följd av dammläckaget. Fiskeriverkets bedömning av nuvarande förhållanden i torrfåran är att dessa är väl ägnade för reproduktion och uppväxt av bl. a. laxartad fisk, om än i en omfattning som begränsas av storleken av rådande vattenföring. Planerade arbeten innebär att grumling i viss omfattning kommer att uppstå. Uppkommen skada på fiskbestånd och fiske i Ljustorpsåns huvudfåra till följd av planerad grumling bedöms i huvudsak bli mindre och av övergående karaktär under förutsättning att erforderliga skadeförebyggande åtgärder genomförs. Fiskeriverket har inget att invända mot att ansökta åtgärder kommer till stånd men anser att ett tillstånd till dessa bör förenas med adekvata villkor för att minska åtgärdernas inverkan på de intressen som finns knutna till Ljustorpsån nedströms dammen. För att inte påverka havsöringens lek bör grumlande arbeten vara avslutade före den 15 september. Någon minimivattenföring från dammen till torrfåran nedströms finns inte föreskriven i gällande tillståndsdom. Att sådan saknas anser Fiskeriverket inte är förenligt med intentionerna i miljöbalkens 1 och 2 kap. Ansökta arbeten kommer att innebära att det läckage som medfört att ett nytt naturtillstånd uppkommit på sträckan upphör och existerande akvatiska värden försvinner. Fiskeriverket anser att en sådan negativ påverkan på Ljustorpsån inte är acceptabel, särskilt inte med hänsyn till dess klassning som riksintressant för naturvården. Således föreslås att för framtiden ska föreskrivas en minimitappning till torrfåran motsvarande lägst medellågvattenföring vid dammläget.

Ljustorpsåns Fiskevårdsområdesförening har anfört i huvudsak följande. Enligt gällande vattendom finns ingen tillåtlighet för att någon del av den riksintresseklassade Ljustorpsån nedströms Lagfors kraftverk ska tillåtas vara utan vatten. Domen innehåller inte heller några föreskrifter om avgifter för fiskeskada, vare sig för enskilt eller allmänt fiske. För att Ljustorpsåns fiskbestånd ska kunna fortleva får denna del av ån aldrig torrläggas. Föreningen yrkar därför att minst medellågvattenföring ska släppas förbi Lagfors kraftverksdamm. Kraftverksägaren lovade 2003 att vattenregleringen i Lagfors skulle upphöra. Trots löftet har problemen med flödesvariationerna kvarstått. Sedan mitten av mars 2005 har föreningen mätt vattennivån på en plats nedströms Lagfors. Föreningen yrkar att miljödomstolen ska ålägga kraftverksägaren att bekosta de undersökningar som behöver genomföras för att föreningen ska kunna belägga eventuella skador förorsakade genom drift och reparationer av Lagfors kraftverk. Vid två tillfällen under 2007 har Länsstyrelsen i Västernorrland polisanmält E.ON Vattenkraft Sverige AB för sin oförmåga att efterfölja gällande vattendomsbestämmelser som innebär att vattnets framrinning vid Lagfors inte får regleras. Detta har uppenbarligen inte räckt eftersom bolaget har fortsatt sin reglering av vattnet i Lagfors enligt föreningens mätningar. Föreningen yrkar därför att miljödomstolen ska fastställa en skälig och kännbar konsekvens för verksamhetsutövaren om vattennivåfluktuationerna upprepas. Man kan tänka sig t.ex. en specificerad penningsumma till fiskerättsägarna per påbörjad cm - minut. I dammen uppströms Lagfors kraftverk har sediment ansamlats under en lång följd av år. Viss verksamhet av industriell karaktär har förekommit uppströms Lagfors och mycket omfattande skogsbruk bedrivs där. Vad sedimentet i dammen innehåller avseende potentiella miljögifter framgår inte av ansökans miljökonsekvensbeskrivning men detta bör undersökas innan sedimentet börjar hanteras.

MILJÖDOMSTOLENS SKÄL

Frågan om prövningens omfattning

Motparter till sökanden har gjort gällande att hela tillståndet till vattenverksamheten vid Lagfors kraftverk ska omprövas och att viss minimivattenföring förbi kraftverket ska fastställas som villkor för verksamheten. Motparterna har ansett att mål om vattenverksamhet ska behandlas på samma sätt som mål om miljöfarlig verksamhet och att ansökan därför inte kan avgränsas på det sätt som bolaget har gjort. Under miljöbalksarbetet påtalade Koncessionsnämnden för miljöskydd i remissyttrande att det blivit allt vanligare att företagare ansökte om tillstånd endast till den ändring av verksamheten som det var fråga om och att det för en enda verksamhet fanns ett flertal tillståndsbeslut, vilket gjorde det svårt att få en samlad bild av tillåtna utsläpp etc. Koncessionsnämnden föreslog därför en ordning med en samlad prövning varje gång en verksamhet ändrades i någon inte helt obetydlig omfattning. Regeringen förklarade i propositionen att den delade Koncessionsnämndens uppfattning (se prop. 1997/98:45 del 1 sid. 337). Principen om en samlad prövning av hela verksamheten gäller emellertid miljöfarlig verksamhet och den har inte alls varit tänkt för vattenverksamhet. Enligt definitionen i 11 kap 2 § miljöbalken anges som särskilt slag av vattenverksamhet bl.a. lagning av dammar eller andra anläggningar i vattenområden. Definitionen har överförts i princip oförändrad från dåvarande vattenlagen till miljöbalken, dock med den terminologiska ändringen att vad som tidigare benämndes vattenföretag i stället skulle betecknas vattenverksamhet. I 1918 års vattenlag användes uttrycket byggande i vatten, som definierades bl.a. som ändrings- eller reparationsarbete på damm nedom det högsta kända vattenståndet. Enligt vattenrättslig lagstiftning har det således sedan lång tid tillbaka varit möjligt att ansöka om tillstånd till reparation av en befintlig dammanläggning utan krav på omprövning av hela tillståndet till anläggningen eller till utnyttjandet av den. Den omständigheten att kraftverksägaren inte ansöker om ett helt nytt tillstånd i förevarande mål är således inte ägnad att hindra en prövning av ansökan i dess nu föreliggande skick. Frågan om minimitappning förbi kraftverksdammen kan således inte prövas i detta mål.

Tillstånd till ansökta arbeten

Enligt 11 kap 17 § miljöbalken är den som äger en vattenanläggning skyldig att underhålla den så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i vattenförhållandena. Enligt 18 § i samma kapitel är den som är skyldig att underhålla en dammanläggning för vattenreglering ersättningsskyldig för skada som orsakas av att anläggningen inte ger avsett skydd mot utströmmande vatten (dammhaveri). Miljödomstolen har vid syn på platsen kunnat iaktta att kraftverksdammen har allvarliga skador och det är därför angeläget att dammen lagas så snabbt som möjligt. Miljödomstolen finner att arbetena är tillåtliga enligt miljöbalken. Tillstånd till ansökta arbeten ska därför lämnas. Befarade olägenheter kan framför allt hänföras till avsänkningen uppströms dammen och grumlingar nedströms. Eventuell påverkan bedöms dock bli av övergående karaktär. Olägenheterna torde minimeras om arbetena genomförs på det sätt sökanden har föreslagit. Vad sökanden åtagit sig i ansökan och i övrigt ryms inom det allmänna villkoret.

Eftersom det är angeläget att kraftverksdammen lagas så snabbt som möjligt finns det skäl att meddela verkställighetsförordnande.

Yrkanden av Ljustorpsåns fiskevårdsområdesförening

De yrkanden fiskevårdsområdesföreningen har framställt (se s. 8 kursiv stil) måste hänföras till själva driften av kraftverket. Huruvida driften av kraftverket sköts i enlighet med gällande tillstånd eller inte är en tillsynsfråga. Yrkandena kan därför inte prövas i detta mål.

Rättegångskostnader

Sökanden har medgivit Kammarkollegiets yrkande.

Fiskevårdsområdesföreningen har yrkat ersättning för rättegångskostnader med 61 655 kr, varav 58 825 kr för ombudsarvode. Sökanden, som inte har bestritt att fiskevårdsområdesföreningen är sakägare i målet, har bestritt att utge högre ersättning för rättegångskostnader till föreningen än 20 000 kr. Med hänsyn till målets beskaffenhet och omfattning och med beaktande av att föreningen yrkat och argumenterat rörande bl.a. tillsynsfrågor, finner miljödomstolen att fiskevårdsområdesföreningen måste anses skäligen gottgjord med ett ombudsarvode på 25 000 kr samt yrkad ersättning för utlägg.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se överklagandehänvisning.

Överklagande ges in till Östersunds tingsrätt, miljödomstolen, senast den 9 juli 2008 och ska vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen.

På miljödomstolens vägnar

Jim Emilsson

__________

I domstolens avgörande, enhälligt, har deltagit chefsrådmannen Emilsson och miljörådet Lars Fors samt sakkunnigledamöterna Lars Dahlin och Bengt Taflin.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2009-05-07

Målnummer:
M5367-08