Miljösanktionsavgift ----- Efter miljödomstolens dom har ändringar i 30 kap. miljöbalken och förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter trätt i kraft. Genom lagändringen blev det möjligt att påföra miljösanktionsavgift för andra än näringsidkare. Syftet med övergångsbestämmelsen beträffande ändringen i 30 kap. 1 § miljöbalken har ansetts vara enbart att förhindra att bestämmelsens utvidgade tillämpningsområde skulle få retroaktiv verkan. Detta innebär för näringsidkares överträdelser att de bestämmelser som gällde vid överträdelsen ska tillämpas. Gäller andra bestämmelser när målet avgörs ska dock dessa tillämpas om de leder till att miljösanktionsavgift inte ska påföras eller att sådan avgift ska påföras med lägre belopp.


Lagrum:
30 kap. 1 § miljöbalken (1998:808); Punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen (2006:1014) om ändring i miljöbalken; 5 § 2 st. lagen (1964:163) om införande av brottsbalken; 1 § förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter och punkt 7.3.1 i bilagan till denna förordning; 2 § förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar; NJA 2004 s. 472
NJA 2004 s. 472; MÖD 2007:9 (M 3031-06); MÖD 2007:8 (M 9096-06 )
MÖD 2007:40

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2007-12-27

Målnummer:
M7650-06