Anmälan av ett sänkningsföretag om rensning ----- Ett sänkningsföretag anmälde till länsstyrelsen att det ville utföra underhållsrensning av en å. Länsstyrelsen bedömde att ett nytt naturtillstånd hade etablerats och att sänkningsföretaget var övergivet, eftersom det inte hade skett några årensningar under 80 år. Länsstyrelsen ansåg att sänkningsföretagets tillstånd hade förfallit och förbjöd rensningen. Miljödomstolen delade, mot bakgrund av att inga rensningsarbeten utförts under de senaste 80 åren, länsstyrelsens bedömning att ett nytt naturtillstånd inträtt och att tillstånd därför krävdes för att utföra rensningen. Miljööverdomstolen uttalade, att den omständigheten att lång tid förflutit utan att rensningsarbeten förekommit inte ensamt är avgörande för frågan om företaget ska anses övergivet. Även behovet av rensning måste vägas in liksom hur lång tid som förflutit sedan sådant behov uppstått. Då miljödomstolen inte prövat frågan om sänkningsföretaget skulle betraktas som övergivet visades målet åter till miljödomstolen för fortsatt behandling.


Lagrum:
11 kap. 2 § 1 och 4, 9 §, 15 § och 17 §, 24 kap.1 § och 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808); Lag från 1879 om dikning och annan avledning av vatten; 5 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken; NJA 1984 s. 790

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom den 3 januari 2007 i mål nr M 2541-06, se bilaga A

KLAGANDE

Viskaåns sänkningsföretag, c/o G.K.

Ställföreträdare: G.K.

MOTPART

Länsstyrelsen i Hallands län, 301 86 Halmstad

SAKEN

Anmälan av sänkningsföretag om rensning

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS AVGÖRANDE

1. Miljööverdomstolen meddelar prövningstillstånd.

2. Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och visar målet åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Viskaåns sänkningsföretag har yrkat att Miljööverdomstolen skall meddela prövningstillstånd samt upphäva miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut den 14 september 2006 (dnr 535-3822-05) att förbjuda rensning.

Länsstyrelsen i Hallands län har motsatt sig ändring.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Viskaåns sänkningsföretag

Sänkningsföretaget har här åberopat i allt väsentligt samma omständigheter som vid miljödomstolen med de tillägg och förtydliganden som anges i det följande.

Fråga är om underhåll av ett tillståndsgivet företag. Företaget ska och får underhållas oberoende av särskilt tillstånd för nämnda ändamål. Frågan om huruvida nytt naturtillstånd inträtt eller ej är härvid utan relevans. Bestämmelsen i 11 kap. 15 § miljöbalken är inte tillämplig på underhåll av laga dikningsföretag. Något nytt naturtillstånd har ej inträtt, varför särskilt tillstånd för utförande av anmälda åtgärder ej under några förhållanden erfordras.

Endast i de fall tillståndsbeslutet enligt allmänna rättsgrundsatser kan anses förfallet, på grund av att diket sedan länge är övergivet, eller tillståndet lagligen har återkallats eller omprövats bör tillståndsplikt för rensningar kunna aktualiseras i de fall det görs gällande att ett nytt naturtillstånd inträtt. Tillståndet har varken återkallats eller omprövats. Sänkningsföretaget är inte övergivet. Något nytt naturtillstånd har inte inträtt. Någon utredning eller annat som vederlägger ovanstående har ej förebringats.

Som framgår av handlingar ingivna till länsstyrelsen och miljödomstolen har rensningsarbete och aktiviteter inom ramen för sänkningsföretaget förekommit på närmare angivna sätt. Det framgår vidare av vad sänkningsföretaget anfört till miljödomstolen att föreningen varit aktiv med flera årsmöten (stämmor) under de senaste 35 åren. Aktiviteterna har inte inskränkts till enbart stämmor. Föreningens styrelseledamöter och medlemmar har fortlöpande haft ån under uppsikt och följt dess funktion som sänkningsföretag. Som tidigare nämnts så började man observera viss slamning i Viskan i Drans utlopp, i sjön och i ån närmast uppströms Dran för några decennier sedan. Till en början tillväxte slambankarna långsamt. Under senare delen av 1990-talet ökade tillväxttakten så att åns vattenavledande funktion började påverkas och ett underhållsbehov började uppstå, vilket medförde att företaget började planera för rensning och inledde mätningar för att fastställa underhållsbehovet och skaffa underlag för en upphandling. Pejlingarna av åbotten gjordes vid ett lågvattenförhållande, därav det ringa vattendjupet och någon slambank över vattenytan. Beträffande Dran har slamning främst skett i den västra sidan av sjön. Det är också där som betesmarken i någon mån har utökats. Vattenavledningen genom sjön har fungerat väl. Slambankarna i västra delen av sjön har inte inkräktat på sänkningsföretagets funktion förrän i slutet av 1990-talet.

Sänkningsföretaget har inte sett det som ett självändamål att underhålla. Så länge företagets funktion inte äventyrats har inget underhåll skett. Detsamma gäller även för nu aktuellt underhåll. Det är endast ca hälften av företaget som ska underhållas, på övrig del finns fortfarande inget behov.

Naturmiljön är i allt väsentligt oförändrad nu jämfört med när senaste åtgärder vidtogs. Sålunda utgörs stränderna och dess omgivningar nu liksom tidigare väsentligen av hävdad åker- och betesmark och någon förändring härvidlag av nämnvärd betydelse har inte förevarit och inte heller påvisats.

Länsstyrelsen Hallands län

I förarbetena till 1981 års vattenlag (prop. 1981/82:130 s. 432 ff.) uttalade statsrådet, angående tillämpningen av 4 kap. 3 § vattenlagen (1983:291), motsvarande 11 kap. 15 § miljöbalken, att enligt hans mening måste i allmänhet den av fiskevårdsskäl motiverade anmälningsskyldigheten fullgöras även när det gäller normala underhållsåtgärder i vatten beträffande tidigare medgivna vattenföretag, om inte något annat framgår av tillståndsbeslutet. Några utlåtanden, som skulle undanta det nu aktuella sänkningsföretaget från den stadgade anmälningsplikten, står inte att finna i de dokument som får anses utgöra själva sänkningsföretaget. Sänkningsföretaget har de facto inkommit med en anmälan om planerad rensning, vilket närmast ger intryck av att det är allmänt känt att anmälningsplikten gäller vid förestående eller planerade underhållsrensningar. En sådan allmän rättspraxis är sedan länge gällande i dessa sammanhang. Med hänvisning till vad som ovan framgått i denna fråga bör det således kunna anses som klarlagt att en skyldighet att inge en anmälan enligt 11 kap. 15 § miljöbalken föreligger, om fisket kan skadas och innan åtgärder i form av underhållsrensning vidtas, samt att denna anmälningsskyldighet gäller även vid sådana åtgärder i tidigare tillståndsgivna företag.

Ett nytt naturtillstånd har etablerats. Livsbetingelserna för i första hand fågel-, växt- och fiskarter på platsen och i ån har under de senaste decennierna stabiliserat sig till naturliga förhållanden jämfört med de förhållanden som rådde tiden efter att sänkningsföretaget genomfördes och ökat i värde sett ur naturvetenskapligt ekologiska utgångspunkter och med den biologiska mångfalden som bedömningsgrund. Denna utveckling kan enligt Länsstyrelsens mening sättas i samband med och är ett direkt resultat av att underhållsåtgärder inte vidtagits under den långa tidsrymd om ca 80 år som är fråga om i detta fall. Hade sänkningsföretaget underhållits, så som tillståndet medgett och förpliktigat, och de återkommande översvämningarnas omfattning därigenom minimerats och företagets tidigare vattenavbördande förmåga i övrigt bibehållits, hade denna utveckling inte varit möjlig.

Det faktum att ett nytt naturtillstånd inträtt utgör inte ensamt grunden för det meddelade förbudet. Konstaterandet får dock anses som en viktig omständighet i sammanhanget, då de faktiska naturförhållandena idag, i jämförelse med dem som rått vid och en tid efter den senaste rensningen, utgör ett väsentligt kriterium vid bedömningen om vilka tidsaspekter frågan rör i det enskilda fallet samt vilka förändringar underlåtenheten att utföra rensningar fört med sig i området.

Den tidigare meddelade rensningsrätten har inte utnyttjats under en avsevärd tidsrymd. Från år 1918/1920 till dagens dato har inga åtgärder, trots fortlöpande uppgrundning i Viskan, vidtagits för att underhålla sänkningsföretaget. Det kan inte betraktas som rimligt att det nu angivna behovet att uppta 75 000 m3 rensmassor, i form av sediment /nedrasat material, skulle ha uppstått under den korta tid om ca tio år, som företaget hävdat. Företaget har inte på något synbart sätt visat att man haft för avsikt att återuppta rensningsrätten förrän anmälan inlämnades år 2005, dvs. en mycket lång tid efter att det verkliga behovet att rensa uppstått. Det är inte heller rimligt att så lång tid som 80 år ska kunna förflyta mellan rensningarna.

Av bestämmelsen om tillstånds rättskraft i 24 kap. 1 § miljöbalken samt dess motsvarighet i tidigare vattenlagen kan anses följa att så länge ett tillståndsbeslut gäller, bör den ansvarige för diknings- eller sänkningsföretaget ha rätt att verkställa rensningar för att nå föreskrivna bottennivåer, oavsett hur lång tid som förflutit sedan föregående rensning. Emellertid gäller, i de fall ett tillståndsbeslut enligt allmänna rättsgrundsatser kan anses som förfallet på grund av att det sedan länge är övergivet, att en tillståndsplikt kan aktualiseras om det görs gällande att ett nytt naturtillstånd har inträtt. Den här angivna tidsrymden, sett isolerat, behöver inte nödvändigtvis utgöra en självständig grund för bedömningen om huruvida den nu aktuella rensningen är tillståndspliktig eller inte. Tidsaspekten utgör under alla förhållanden en viktig faktor i sammanhanget och tillsammans med det faktum att bristen på underhållsåtgärder under lång tid medfört mycket omfattande uppgrundning i vattendraget och att ett nytt naturtillstånd på grund av detta inträtt får denna tidsaspekt en direkt avgörande betydelse.

Länsstyrelsen gör, efter en sammanvägning av de omständigheter som framkommit i ärendet, således gällande att sänkningsföretaget skall anses som övergivet och att rätten att utföra rensningsåtgärder därigenom förfallit. Miljödomstolen har inte berört denna fråga i sina domskäl.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL

Viskaåns Sänkningsföretag tillkom efter syneförrättning som pågick åren 1897-1899 och som fastställdes den 12 juni 1907. Företaget avser fördjupning och utvidgning av en sträcka av Viskaån för att skydda intilliggande marker från översvämning. Sedan arbetsplan fastställts den 9 mars 1917 utfördes företaget och bevis om att företaget utförts i enlighet med arbetsplanen utfärdades den 31 december 1921.

Sänkningsföretaget har medgivits med stöd av 1879 års lag om dikning och annan avledning av vatten. Av 5 § miljöbalkens promulgationslag följer att medgivandet nu gäller som tillstånd enligt motsvarande bestämmelser i miljöbalken.

Sänkningsföretaget har anmält att det avser att utföra underhållsrensning för att förbättra vattenavledningsförmågan hos de närliggande markerna.

Av rättskraftsregeln i 24 kap. 1 § miljöbalken följer att en dom eller ett beslut som avser tillstånd till en verksamhet och som vunnit laga kraft gäller mot alla, om inte tillståndet inskränkts genom föreskrifter för särskilda skyddsområden eller återkallats eller ändrats efter ansökan hos miljödomstol.

Tillståndet till sänkningsföretaget har inte återkallats eller omprövats. Vid detta förhållande krävs inget nytt tillstånd för underhålls- och rensningsåtgärder som följer av det ursprungliga medgivandet.

Endast om ett tillståndsbeslut enligt allmänna rättsgrundsatser kan anses förfallet på grund av att sänkningsföretaget sedan länge är övergivet bör tillståndsplikt för rensningar kunna aktualiseras i de fall det görs gällande att ett nytt naturtillstånd har inträtt (se Bengtsson m.fl., Miljöbalken, En kommentar, Del I, s. 11:41 och rättsfallen NJA 1984 s. 790 och Miljööverdomstolens dom den 11 april 2003 i mål nr M 1367-02, MÖD 2003:36). Detta är i sin tur en förutsättning för att länsstyrelsen som tillsynsmyndighet skall kunna genom föreläggande förbjuda åtgärderna.

Den omständigheten att lång tid förflutit utan att rensningsarbeten förekommit är inte ensam avgörande för frågan om företaget ska anses övergivet. Det måste också vägas in om det förelegat behov av sådana åtgärder och hur lång tid som förflutit sedan sådant behov uppstått. I bedömningen måste också vägas in vilken bevakning och aktivitet som sänkningsföretaget utövat.

Sänkningsföretaget har i målet gjort gällande att det fortlöpande har haft ån under uppsikt och följt dess funktion som sänkningsföretag samt att viss slamning observerats i sjön Drans utlopp, i sjön och i ån närmast uppströms Dran för några decennier sedan, men att tillväxttakten först under senare delen av 1990-talet ökade så att åns vattenavledande funktion började påverkas och ett underhållsbehov började uppstå, vilket medförde att företaget började planera för rensning och inledde mätningar för att fastställa underhållsbehovet och skaffa underlag för en upphandling.

Av sänkningsföretagets anmälan till länsstyrelsen framgår dessutom att jordras under senare år har orsakat sandbankar (igenslamning och uppgrundning) och att en markant försämring skett särskilt under åren 2003 och 2004 när det gäller antalet dagar med översvämning.

Länsstyrelsen har invänt att företaget måste anses vara övergivet då behovet av rensningsåtgärder har tillåtits att bli så stort på grund av bristande underhåll att ett nytt naturtillstånd inträtt.

Miljödomstolen har mot bakgrund av att inga rensningsarbeten utförts under lång tid funnit att ett nytt naturtillstånd inträtt och att nytt tillstånd till rensningsåtgärderna därför erfordras för att utföra den anmälda rensningen. Av domen framgår emellertid inte om domstolen prövat om sänkningsföretaget skall betraktas som övergivet.

Med hänsyn till instansordningen bör frågan om sänkningsföretaget kan anses övergivet inte prövas först i Miljööverdomstolen. Miljödomstolens dom skall därför upphävas och målet visas åter till miljödomstolen för fortsatt behandling.

Beslutet får inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Per-Anders Broqvist, referent, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Peder Munck (som inte har deltagit i beslutet om prövningstillstånd) samt hovrättsassessorn Anita Seveborg. Enhälligt.

____________________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

Viskaåns sänkningsföretag

c/o G.K.

MOTPART

Länsstyrelsen i Hallands län

301 86 Halmstad

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Hallands läns beslut den 14 september 2006 i ärende nr 535-3822-05; se bilaga 1

SAKEN

Förbud att rensa inom Viskaåns Sänkningsföretag 1917

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen avslår överklagandet.

_____________

BAKGRUND

Efter anmälan om samråd förbjöd Länsstyrelsen i Hallands län i beslut den 14 september 2006 rensning av Viskan inom Viskaåns sänkningsföretag 1917.

YRKANDEN M.M.

Viskaåns sänkningsföretag 1917 (sänkningsföretaget) har överklagat länsstyrelsens beslut med yrkande att den anmälda åtgärden tillåts. Sänkningsföretaget har anfört bl.a. följande. Sjösänkningsföretaget konstaterar först att respektive länsstyrelses beskrivning av ärendet i huvudsak är korrekt men att bedömningen att företaget anses som övergivet är felaktig. Av protokoll framgår att Sjösänkningsföretaget varit verksamt från slutet av 1800-talet till dags dato med årsmöten under de senaste 35 åren under åren 1971, 1978, 1981, 1987 samt 2006. Viskaåns Sjösänkningsföretag avvattnar mer än 500 ha åker- och ängsmark. Av protokoll framgår att sjösänkningsföretaget uppträtt som motpart vid förhandlingar angående kraftverksbyggnadsärende vid Kullagård Veddige i början av 1980 (bevakande av dämningshöjd m.ö.h. mm). Företaget var även genom ordf. G.K. involverat när det framfördes förslag att anordna en kvävefälla i Veselången genom att anlägga en fördämning av Viskans flöde med ca 150 cm vid Dran över då- och nuvarande botten. Om förslaget blivit verklighet hade såväl enskilt som allmänt ägande blivit ännu mera sårbart vid högvattenstånd än i nuläget med en tillskapad konstgjord sjö med en area av ca 400 ha. Enligt länsstyrelsen i Hallands län har grävning förekommit i Dran under år 1989 men denna anges i beslutet som begränsad. Enligt verksamhetsberättelsen var fråga om borttagandet av ca 15 000 m3 schaktmassor på en sträcka om 300 m. Detta kan inte anses som begränsade åtgärder. I samanhanget noteras att fastighetsägarna - tillika grannar med varandra - under årens lopp fört informella diskussioner om åtgärder på grund av de ofta återkommande ras som delvis eliminerat åfåran med 1/3 av dess bredd på 24 m.

Orsaken till att åtgärder inte vidtagits vare sig enskilt eller inom sjösänkningsföretaget är givetvis att det är fråga om relativt stora kostnader samt att det är svårt för en enskild fastighetsägare att få en fullständig och tydlig bild av det totala tillståndet i den aktuella delen av Viskan. Vidare torde det vara så att fastighetsägarna inte reagerat/agerat förrän nu när situationen blivit ohållbar.

Det ovan sagda har upplysts till utvisande av att länsstyrelsens bedömning att vattenföretaget får anses som övergivet är felaktig.

Med vattenområde avses ett område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd. Vid ett flertal gånger när Viskan svämmat över har vattenföringen vid högvatten varit 4-5 m över det normala vilket bl.a. vårfloden 1990 med 250 m3/s är ett exempel på. Landsvägen nordost Horred översvämmades ca 40 cm över vägbana och det var 1-2 cm kvar till järnvägsspåret Varberg-Borås. Ett tiotal fastigheter i Horred och Sundholmen drabbades av vatten i källare, bakvatten i avlopp och översvämmade tomter. Även hösten 2006 är vattenföringen ovanligt hög. Horreds reningsverk berörs vid högvatten med stor risk för skada.

Ekolodningen är utförd för att fastställa förekomsten av igenslammande områden i Viskan (Veselången) från sjön Dran till länsgränsen N-O. Punkt 1-10 motströms P 12-16 nedströms i aktuellt område. P 17-22 utgår. 2006-07-17 utfördes pendling av vattendjup i Veselången från 0,00 till 1 m, gräsbeväxta öar 0,50 m och högre över vattenspegeln.

Viskaån börjar sydväst om Ulricehamn och mynnar ut i Klosterfjorden norr om Varberg. Upptagningsområdet är 216 400 ha med en fallhöjd på ca 300 m. Vattenflödet varierar mellan 2-3 m3/s upp till 301 m3/s år 1943. Medelflödet är ca 33 m3/s (Ås bro mätstation). Det relativa fallet är ca 0,10 m i Veselången (4000 m) emot 0,35:1 000 m uppströms såsom nedströms. Genom denna ringa fallhöjd blir genomströmningen i Veselången lägre vilket medför ökad deportering av oorganiskt material i den så kallade åfåran. (Sand om 1-3 mm med inslag av större partiklar). Sandbankar som växer till gräsbeväxta öar ökar accelerationsartat. Från Veselången med sina flata stränder ner till Västerhavet passerar Viskan genom två rullstensåsar, en före och en efter Dran. Båda har extremt höga och branta stränder. På grund av vattendragets begränsade bredd, ca 25 m, och de extremt branta stränderna regleras flödesintensiteten per m3 endast i höjdled. Passagen här är något av en flaskhals. Nivåskillnaden mellan sjöns in- och utlopp (800 m) är ca 3 cm.

Åfårans sträckning genom Dran befanns före igenslamningen i den nordvästra delen av sjön. Sedan något årtionde har deponering av oorganiskt material i sjön Drans nordvästra del ökat mycket snabbt. Idag är ca 1/4 av Drans ursprungliga area (nordvästra delen) beväxt med gräs av olika slag. Sedan några år betar nötboskap på de igenslammade områden som för något årtionde sedan var sjö. Den allt mer under senare årtionden tilltagande igenslamningen med sand i Veselången och Dran under vinterhalvåret är med största sannolikhet följden av samhällets expansion med planlagd bebyggelse, dagvattenledningar och sandningar av vägar.

Med hänvisning till det överklagade beslutet anförs att våtmarkerna (fuktiga ängar) utmed Viskan i det aktuella området hela tiden efter grävningarna år 1917-1920 har varit beväxta med gräs som skördats till foder (hö, bete) i första hand till nötkreatur. Skörden av foder (gräs) har under senare år ökat om och när bärigheten i marken så medgett. Något nytt naturtillstånd har således inte inträtt. För att bibehålla de floristiska höga värdena i fukt- och ängsmarkerna inom det aktuella området förutsätts att åfårans djup bibehålls. Om så inte sker kommer angivna ängsmarker att försumpas. Det kan ifrågasättas om länsstyrelsen har rätt när man menar att skyddet för djur och växter skulle försämras vid en rensning då förhållandena i stället närmast är de motsatta då de mindre översvämningarna knappast kan vara positiva för vare sig djur eller växter med undantag möjligen för vattenlevande djur och växter.

Angående förorening från textilindustrin anföres att Enligt rapport Golder projektnamn Viskan nr 990311 som är beställd av Länsstyrelsen i Västra Götalands län är föroreningsrisken liten nedströms Kinna dock undantaget BDE 209 men enligt samma källa är det positivt då BDE 209 anses vara biologiskt svårtillgängligt.

Nedan citeras ur Goldersid 4 (56) andra stycket. "Förutsättningarna för ackumulation av fina och lätta partiklar och därigenom även av miljögifter är goda uppströms Kinna, där flera stora och små sjöar utgör större sammanhängande sedimentationsområden.

Nedströms Kinna bedöms endast begränsade areor, där viss temporär ackumulation av fina partiklar kan ske, finnas. Fina partiklar inklusive eventuella miljögifter transporteras där istället ut med Viskans vatten till Kattegat". "Nedströms Kinna har, utöver de bromerade flamskyddsmedlen, inga särskilt förhöjda halter av miljögifter uppmätts i analyserade sedimentprover. Riskerna för negativa effekter orsakade av sedimentföroreningar bedöms med nuvarande underlag därmed vara liten nedströms Kinna. Detta bekräftas också av de bottenfaunor undersökningar som genomförts regelbundet de senaste åren. I stationer vid Skene och Åsbro visar undersökningarna att antalet arter och individer är höga och att bottenfaunan t o m har höga eller mycket höga skyddsvärden." "I denna undersökning har endast förhöjda halter av BDE 209 detekterats i sedimentprover nedströms Kinna. Ur risksynpunkt är detta positivt då BDE 209 anses vara biologiskt svårtillgängligt, dvs. upptaget i organismer är litet eller obetydligt. I tidigare undersökningar har det också uppmätts höga halter av andra mer tillgängliga BDE i fiskar. Dessa mer tillgängliga BDE har uppmätts i betydligt lägre halter eller inte alls detekterats i sedimentprover från samma områden."

Såvitt delägarna i sjösänkningsföretaget förstår är respektive fastighetsägare enligt miljöbalken skyldiga att hålla/rensa Viskan på sätt att flödet inte förändras och dessutom ansvariga för de skador som kan uppstå om så ej sker till följd av utebliven rensning. Sannolikt gäller även detta för skador uppströms, t.ex. reningsverket Horred. Konsekvenserna av ett avslag på överklagandet blir vidare att produktiv jordbruksmark inte kommer att utnyttjas med uteblivna intäkter som följd. Detta föranleder också att mycket växtmaterial dör och förmultnar vilket i sin tur ökar näringsläckaget till Viskan - Västerhavet. Genom rensningsförbud fråntar länsstyrelsen ett antal fastighetsägare del av sedan årtionde/sekel naturliga utkomster vilket innebär inskränkningar i äganderätten på ett sätt som inte minst efter EU-inträdet förefaller främmande för ett rättssäkert samhälle. Enligt 11:4 miljöbalken avses med vattenområde ett område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd. Enligt 11:15 behövs ej något tillstånd för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge. Det skall poängteras att här ifrågavarande åtgärder ej avser något annan än rensning för återställande av naturligt flöde och djup. Det är inte frågan om att förändra. Något nytt naturtillstånd har inte inträtt.

DOMSKÄL

Enligt 11 kap. 13 § miljöbalken får markavvattning inte utföras utan tillstånd. Tillstånd behövs dock inte enligt 15 § samma kapitel för att bl.a. utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge.

Har en förändring av vattnets djup eller lägen fått en bestående karaktär krävs tillstånd för rensningen. I sådana fall brukar man tala om att ett nytt naturtillstånd har inträtt. Enligt förarbetena till nuvarande lagstiftning, prop. 1997/98:45, Del 2, sid. 137, i vilka hänvisas till Naturvårdsverkets allmänna råd 96:3, har ett nytt naturtillstånd inträtt när flora och fauna eller naturmiljön i övrigt under tiden efter den senaste dikningen förändrats och detta naturtillstånd genom en upprepad dikning eller rensning skulle försvinna. Som länsstyrelsen anfört finns i nämnda förarbeten ingen generell tidsangivelse för hur lång tid som får ha gått sedan senaste rensningen utan att ett nytt tillstånd behöver sökas.

Av utredningen i målet framgår att inga rensningsarbeten utförts under de senaste 80 åren med undantag för en mindre delsträcka som efter ett ras rensats i slutet av 1980-talet. Miljödomstolen delar mot bakgrund härav länsstyrelsens bedömning att ett nytt naturtillstånd får anses ha inträtt och att tillstånd därför krävs för att utföra den anmälda rensningen. Överklagandet skall därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (formulär D)

Överklagande skall ges in till Vänersborgs tingsrätt, miljödomstolen, senast den 24 januari 2007 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen. Prövningstillstånd krävs.

Gunnar Bergelin

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Gunnar Bergelin och miljörådet Staffan Ljung. Föredragande har varit beredningsjuristen Eva Högmark.

NJA 1984 s. 790; MÖD 2003:36 (M 1367-02)

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2007-10-22

Målnummer:
M936-07