Tillstånd till nytt anriknings- och pelletsverk m.m.-----Miljödomstolen gav i deldom bolaget tillstånd att uppföra nytt anriknings- och pelletsverk. Naturvårdsverket överklagade domen och yrkade bl.a. att energifrågan skulle sättas på prövotid med föreskrift att under prövotiden utreda möjligheter till energieffektivisering. I likhet med Naturvårdsverket ansåg Miljööverdomstolen att hushållningsprincipen i 2 kap. 5 § miljöbalken ställer längre gående krav på energihushållning än vad som motsvaras av bolagets arbete enligt PFE (Programmet För Energieffektivisering), som är inriktat på åtgärder av företagsekonomiskt intresse. Miljööverdomstolen biföll därför Naturvårdsverkets yrkande.


Lagrum:
2 kap. 5 § och 7 § samt 9 kap. miljöbalken (1998:808); Rådets direktiv 1996/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC), senaste ändring förordningen (EG) nr 166/2006

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, deldom den 30 november 2005 i mål nr M 8-05, se bilaga A

KLAGANDE

1. Naturvårdsverket, 106 48 Stockholm

2. P.N.

MOTPART

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, 556001-5835, Box 952, 971 28 Luleå

Ombud: Advokaten T.C.

SAKEN

Tillstånd till nytt anriknings- och pelletsverk inom Kiirunavaara industriområde m.m.

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med ändring av miljödomstolens dom gör Miljööverdomstolen följande ändringar och tillägg.

1. Rubriken "Uppskjuten fråga" skall ersättas av "Uppskjutna frågor" och stycket som följer ersätts av följande.

Miljööverdomstolen skjuter upp avgörandet av frågorna om villkor för utsläpp av kväveoxider från pelletsverken och villkor för energieffektivisering. Bolaget skall under prövotiden utreda följande:

- Möjligheterna att reducera utsläppen av kväveoxider genom rening eller genom processinterna åtgärder. Utredningen skall avse reningsalternativ, reningsgrad och kostnaderna för de olika alternativen.

- Möjligheterna till energieffektiviseringar och vilka möjligheter som finns att utnyttja spillvärme från verksamheten. Av utredningen skall framgå vilka åtgärder som är tekniskt möjliga att genomföra och kostnaderna för dessa samt vilka åtgärder som bolaget är berett att vidta och motiveringen till varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder.

Utredningarna skall genomföras i samråd med tillsynsmyndigheten och Naturvårdsverket och redovisas till miljödomstolen, med förslag till slutliga villkor, senast den 30 september 2009.

2. Ett nytt slutligt villkor, nr 12, föreskrivs med följande lydelse.

Efterbehandling

12. Ett förslag till efterbehandlingsplan för Kiirunavara gruvindustriområde skall upprättas och ges in till tillsynsmyndigheten senast den 31 december 2007. Bolaget skall uppdatera planen när nya omständigheter eller ny teknik ger anledning till detta.

3. Miljööverdomstolen avvisar P.N:s yrkande om skadestånd.

4. Miljööverdomstolen avslår överklagandena i övrigt.

___________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket

Utsläpp av kväveoxider: Följande skall fastställas.

- Beträffande NOx-rening i KK4 skall Miljööverdomstolen förklara att bolagets åtagande att installera sådan rening skall ingå i det allmänna villkoret.

- Bolaget skall utreda möjligheterna att införa rening och/eller processinterna åtgärder i KK2 och KK3 för att minska NOx-utsläppen. Delredovisning skall inges till miljödomstolen senast den 1 januari 2008.

Alternativt skall följande tillägg ske till miljödomstolens förordnande.

Vid oenighet om utredningens innehåll får Naturvårdsverket och länsstyrelsen hänskjuta frågan till miljödomstolen för prövning.

- Slutlig redovisning av genomförda utredningar skall inges senast den 30 september 2009 för miljödomstolens prövning.

Energi: Energifrågan skall sättas på prövotid och följande förordnande om utredning skall föreskrivas.

- Bolaget skall, senast ett år efter beslut, till miljödomstolen redovisa möjligheter till energieffektiviseringar och vilka möjligheter som finns att utnyttja spillvärmen från verksamheten. Redovisningen skall innehålla de åtgärder som är tekniskt möjliga att genomföra och kostnaderna för dessa. Vidare skall bolaget redovisa vilka åtgärder som det är beredd att vidta och motivering varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder.

Ekonomisk säkerhet och verkställighetsförordnande: Ett nytt stycke med följande lydelse skall läggas till i domslutet under rubriken "verkställighetsförordnande".

- Tillståndet får tas i anspråk endast under förutsättning att den ekonomiska säkerhet som föreskrivits ställts.

P.N.

Miljödomstolens dom skall upphävas, alternativt skall den rättelse av miljödomstolens dom som rådmannen Elisson har gjort den 21 december 2005 strykas.

Vidare har P.N. framställt följande yrkanden.

- Att även brytningstillståndet skall ingå i denna miljöprövning, dock att endast mängden malm som får brytas per år skall omprövas, däremot inte villkoren i övrigt. Krav enligt nedanstående angivna yrkanden skall därutöver fastställas.

- Att LKAB åläggs att undersöka risk för bergras på stadssidan av malmen och hur sådana skador kan förhindras.

- Att LKAB skall visa hur de sulfidmineraler som finns lagrade ovanpå malmen och som nu rasar ner i rasmassorna bl.a. från Ön-området skall hanteras och vad de innehåller.

- För att förbättra boendemiljön skall LKAB förbjudas att spränga efter kl. 22:00.

- Att LKAB åläggs att ta fram andra brytningsmetoder som förhindrar skador på befintliga samhällsfunktioner och om någon alternativ metod inte presenteras, åläggas att upphöra med brytningen i de områden som redan genererat eller kommer att generera ifrågavarande skador.

- LKAB skall förvara allt dammande råmaterial under tak och bygga in kross- och bearbetningsanläggningar för att förhindra damning och spridning med vind och vatten.

- Förbud mot att deponera organiskt material på det öppna deponiområdet. Om organiska bindemedel ämnas användas skall LKAB åläggas att förvara och hantera dessa inneslutna i tankar inomhus eller på likvärdigt sätt så att spridning av desamma ej möjliggöres.

- Innan användning påbörjas av en ny produkt skall LKAB tillse att produkten och dess hantering först godkänns av central kemikaliemyndighet och Naturvårdsverket.

- Innan nya tillsatsmedel tillåts skall LKAB redovisa vilka rester och sönderfallsprodukter som bildas vid hantering i verk samt hur bolaget ämnar hantera uppsamlad destruktion och eventuell deponi av desamma.

- LKAB skall redovisa vilka ämnen som bildas som biprodukter vid pelletsbränningen och i samråd med tillsynsmyndigheten utarbeta gränser för maximala utsläpp. Vidare skall bolaget vid en faktisk föroreningssituation vara skyldigt att själv stänga ner verksamheten. Dessutom skall tillsynsmyndigheten åläggas ett ansvar för bevakning och planering för när och på vilket sätt nedkoppling/neddragning av föroreningskällor skall genomföras vid exempelvis inversion.

- LKAB skall åläggas att separera de delar av avfallsslammet som innehåller höga eller mycket höga halter av apatit/fosformineral och deponera dessa separat i återvinningsbara deponier.

- LKAB skall redovisa en lösning så att slammet i slamdeponeringsdammen som i dagsläget ej är täckt av vatten skall åtgärdas så att vidare damning och lakning upphör.

- LKAB skall redovisa vilka processkemikalier som används och vilka nedbrytningsprodukter som bildas från dessa, både till mängd och till innehåll.

- LKAB skall åläggas att bygga reningsverk för utläckande vatten och överloppsvatten från klarningsdammen innan detta tillåts rinna ut i Rakkuri systemet (Kalix älv).

- LKAB skall åläggas att vidta sådana åtgärder, för att tillse att all personal som arbetar med aktuell verksamhet och som utsätts för miljöbelastning från avfallsslam i den del den ej omfattas av Arbetsmiljölagstiftningen skall undersökas och föras register om på LKAB:s bekostnad

- LKAB skall åläggas att utföra damningsbegränsande åtgärder, exempelvis genom att gröngöra områden med viss procentandel av ytan årligen.

- LKAB skall förpliktigas att utge skälig ersättning till boende som har drabbats av störningar, ingrepp och påverkan.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB)

LKAB har följande inställning till yrkandena.

Utsläpp av kväveoxider:

- Rening i KK4 gäller inom ramen för beslutad prövotid.

- Skäl saknas att förordna om delredovisning för KK2 och KK3. Alternativyrkandet, som är i enlighet med gällande rätt, gäller oavsett förordnande i dom, men bolaget har ingen invändning mot yrkandet.

Energieffektivisering:

- Bolaget motsätter sig utredningsvillkor för energi. Bolaget bedriver aktivt arbete, betingat av företagsekonomiska incitament, som går så långt att ytterligare krav utifrån miljöbalken är onödiga.

Ekonomisk säkerhet:

- Säkerheten är redan ställd, varför en komplettering inte är nödvändig, men bolaget har ingen invändning mot en sådan.

P.N:s yrkanden

Bolaget motsätter sig att miljödomstolens dom ändras i enlighet med något av yrkandena.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket och LKAB har i allt väsentligt anfört samma omständligheter till stöd för sin talan som vid miljödomstolen, med nedan redovisade tillägg och förtydliganden.

Naturvårdsverket

Kväveoxider

Pelletsverken är de enskilt största punktkällorna i Sverige. För att få ett beslutsunderlag om möjligheterna att rena utsläppen av kväveoxider genomför bolaget försök på befintlig anläggning, KK2. Dessa försök var inte avslutade vid tidpunkten för miljödomstolens förhandling. Naturvårdsverket anser att frågan om införande av NOx-rening i KK4 skall prövas av miljödomstolen och har därför föreslagit ett villkor om detta. Syftet med utredningen är att ge underlag för en bedömning enligt 2 kap. miljöbalken. Eftersom bygget av KK4 redan påbörjats är det viktigt att resultaten från de pågående försöken i KK2 redovisas så snart som möjligt till miljödomstolen. Försöken har hittills visat att förutsättningarna är goda för att införa rening.

Anläggningen måste konstrueras så att rätta förhållanden för rening finns bl.a. avseende temperatur på rökgaserna. Miljödomstolen bör med ledning av resultaten från det genomförda pilotförsöket, och efter remissmyndigheternas hörande, pröva om det är rimligt att kräva att åtgärder vidtas för att minska utsläppen av NOx med hänsyn till nyttan av sådana åtgärder i förhållande till kostnaderna för åtgärderna. Det är inte bolaget självt som skall avgöra detta, vilket miljödomstolen godtagit.

Enligt Naturvårdsverkets uppfattning kommer miljödomstolen inte att kunna göra en helhetslösning och samlad prövning av kväveoxidfrågan år 2009, som miljödomstolen kan antas eftersträva. Detta eftersom domstolen överlåtit åt bolaget att avgöra väsentliga delar av den tänkta samlade prövningen långt tidigare.

Naturvårdsverket anser vidare att tidpunkten för slutredovisning vad gäller möjligheterna att införa rening och/eller vidta andra åtgärder i KK2 och KK3 är så långt fram i tiden att en delredovisning till miljödomstolen bör ske. Detta för att miljödomstolen skall få information om utredningsläget och kunna besluta om vad som skall ingå i det fortsatta utredningsarbetet.

Det nya pelletsverket KK4 planeras starta våren 2008, varför bolaget bör kunna inkomma med en slutredovisning av genomförda utredningar beträffande reducering av NOx-utsläppen, vilka skall ge underlag för slutliga villkor, senast den 30 september 2009.

Energi

Den ökande produktionen i bolagets anläggningar i Kiruna ger en ökad mängd spillvärme. Värmeproduktionen uppskattas till ca 100 GWh/år och bolaget har nämnt att utredningar pågår som syftar till att fastställa vilken mängd spillvärme som finns tillgänglig och hur denna värmemängd kan nyttjas. Under förhandlingen har bolaget redovisat att det arbetar med att införa energiledningssystem och deltar i programmet för energieffektivisering (PFE). Bolaget anser att detta är ett tillräckligt åtagande när det gäller energifrågan. Naturvårdsverket vill påpeka att programmet för PFE och de åtaganden om energieffektivisering som skall göras enligt detta program endast omfattar direkta åtgärder som minskar elanvändningen och som har en återbetalningstid på 3 år eller mindre. Kravet på hushållning av energi enligt 2 kap. 5 § miljöbalken omfattar mer än bara effektivisering av elanvändningen.

Kostnaden för att genomföra energihushållande åtgärder är beroende av flera olika faktorer såsom investeringskostnader, investeringens livslängd, kalkylränta och priser. Kalkylerna kan bli delvis olika beroende på om man har ett företagsekonomiskt eller ett samhällsekonomiskt perspektiv. Avvägningen mellan kostnad och nytta enligt 2 kap. 7 § miljöbalken för energihushållande åtgärder skall - liksom för andra åtgärder till skydd för hälsa och miljö - utgå från ett samhällsperspektiv med syftet att allt skall göras som är meningsfullt för att miljöbalkens mål skall uppnås. Det kan konstateras att många åtgärder som vidtas p.g.a. krav med stöd av 2 kap. miljöbalken inte har någon direkt företagsekonomisk nytta. Naturvårdsverket anser att ett komplett underlag behövs för att kunna bedöma om det finns behov av energivillkor.

Ekonomisk säkerhet och verkställighetsförordnande

Den överklagade domen innehåller ett verkställighetsförordnande och ett villkor om ställande av ekonomisk säkerhet. Krav på ekonomisk säkerhet för deponeringsverksamhet framgår av 15 kap. 34 § miljöbalken och är ett obligatoriskt krav för att kunna meddela tillstånd till verksamhet som omfattar deponering. Det framgår emellertid inte av domen när säkerheten skall vara ställd. Enligt praxis måste säkerhet ställas för att tillståndet skall få tas i anspråk. Ett sådant villkor skall därför läggas till i domslutet.

P.N.

LKAB:s rätt att bryta råmalm i Kiirunavaara grundas på ett tillstånd som är 30 år gammalt. Innan ny miljöförstörande verksamhet tillåtlighetsprövas borde det vara rimligt att ompröva LKAB:s tillstånd att bryta malm. Gruvbrytningen får mycket stora konsekvenser för helt livsnödvändiga funktioner i centrala Kiruna och då borde det inte vara möjligt att hänvisa till ett i forntiden tillkommet tillstånd. Att inte göra en omprövning av mängden malm som får brytas per år är i strid med av regering och riksdag antagna beslut om hållbar utveckling och i strid med miljöbalkens regler.

Med hänsyn till den risk som föreligger för hastiga och stora bergras på stadssidan av malmen skall LKAB i proaktivt syfte åläggas att undersöka risken och ta fram alternativa brytningsmetoder som förhindrar sådana skador.

Sulfidminerallakning tillsammans med uranförande bergarter är ingen bra kombination. Vidare är det ett problem att en stor del av mineralslammet i slamdammen inte är vattentäckt, utan ligger öppet fritt tillgängligt för väder och vind. Den huvudsakliga vindriktningen i området är varianter på västliga vindar som innebär att damm och då särskilt den finfraktion som är särskilt skadlig förs in mot bostadsområden och den centrala stadskärnan. Bolaget skall därför åläggas att förvara alla deponerade material under tak, skyddade från att spridas med vind och vatten.

Många av de ämnen som är biprodukter i verksamheten är antingen allergena eller i vissa fall cancerogena. Under vintertid hamnar vid kyla LKAB:s anläggning och Kiruna stad under ett gemensamt inversionsskikt, vilket i vissa fall leder till att extremt höga halter av föroreningar ackumuleras. Förutsättningar för att åstadkomma allergier, astma och vissa typer av cancer föreligger därför i olyckligt hög grad. Det är därför angeläget att slutgiltiga gränser för maximalt utsläpp för respektive ämne och kategori fastställs, att bolaget redovisar vilka ämnen som bildas som biprodukter vid pelletsbränningen och att det löpande sker undersökningar som omedelbart redovisar föroreningshalten i luften. Bolaget skall också vara skyldigt att stänga ner verksamheten vid överskridande av maximalt utsläpp och tillsynsmyndigheten ett aktivt ansvar att bevaka detta.

För att förhindra att avfall som kommer ner i slamdammen kontamineras med apatit/fosforavfall bör detta separeras och deponeras separat i återvinningsbara deponier.

Entreprenörer, som inte ingår i LKAB:s kontrollverksamhet för egen personal, arbetar ofta i de mest kontaminerade miljöerna med sämsta personskyddet. Bolaget skall ansvara för att även denna personal undersöks och registreras på bolagets bekostnad.

För att minska dammande ytor bör konkreta åtgärder stipuleras, exempelvis att 20 % av ej gröngjorda ytor skall gröngöras eller besås årligen. Genom en sådan åtgärd skulle huvuddelen av de områden som är aktivt dammande såväl som de passivt dammande vara täckta/dammbegränsade före år 2015.

Boende och fastighetsägare har utsatts för betydande olägenheter, bl.a. genom sprängningar varje natt klockan halv två, oro för astma/allergi, frekvent fönsterputsning, oro för sjunkande fastighetsvärden och risk för nedsmutsning och neddamning. Ett förbud mot sprängningar efter klockan tio på kvällen och skälig ersättning för störningar yrkas därför.

LKAB

Kväveoxider

En fullskalig driftanläggning för rening av PH-zonens rökgaser med avseende på kväveoxider med s.k. SCR-teknik kommer att ingå vid uppförandet av KK4. Syftet med Naturvårdsverkets yrkande i denna del är därmed uppfyllt och en utredningsföreskrift överflödig.

Utredningsyrkandet i övrigt om NOx-rening överensstämmer med vad LKAB åtagit sig och miljödomstolen föreskrivit. Om ambitionsnivån i arbetet skulle bedömas som otillräckligt får myndigheterna en möjlighet att påkalla miljödomstolens prövning och ett sådant förfarande synes vara betydligt bättre anpassat till de verkliga förutsättningarna förenade med ett successivt utredningsarbete. Den 1 januari 2008 kommer utredningsarbetet sannolikt inte att vara genomfört till så stor del att en redovisning av vad som gjorts då är meningsfull.

Energi

LKAB:s pelletsverk utgör bästa tillgängliga teknik (BAT) såväl i förhållande till vad som anges i EU:s BREF-dokument som i förhållande till konkurrerande pelletsverk utanför EU. Detta gäller i synnerhet i jämförelse med den konkurrerande sintermetoden för produktion av stål. Trots det utgör energikostnaderna mer än 10 % av LKAB:s totala kostnader.

LKAB har utomordentligt starka incitament att spara elenergi. Regleringen av energianvändningen genom bolagets åtaganden beträffande PFE och regleringen av användningen av kol och olja genom fastställda miljövillkor och genom handelssystemet med utsläppsrätter utgör fullt tillräckliga drivkrafter för en effektiv energianvändning tillsammans med det rent företagsekonomiska behovet av att begränsa energikostnaderna. En prövning av samma frågor vid miljödomstolen inom ramen för ett prövotidsförfarande i enlighet med Naturvårdsverkets yrkande anser LKAB som överflödigt.

P.N.s yrkanden

Bolaget har i huvudsak anfört följande. Rättelsen av domen är inte felaktig och skäl för återförvisning/ändring saknas. Yrkandet förefaller vara baserat på en felaktig uppfattning om den ursprungliga formuleringens innebörd och bakgrund samt missförstånd ifråga om förutsättningarna för rättelse.

Separata tillstånd för produktion av råmalm å ena sidan och malmförädling å andra sidan har förelegat sedan lång tid tillbaka. Denna uppdelning av verksamhetens prövning har varit ändamålsenlig och möjlig med hänsyn till de två verksamhetsdelarnas olika förutsättningar och i huvudsak åtskilda miljökonsekvenser. Gruvbrytningen har ingen direkt inverkan på anriknings- och pelletsverken, men bytningstakten från gruvan kommer att öka när den nya kapaciteten tas i drift. Varken miljödomstolen eller remissmyndigheterna har invänt mot detta. Motsvarande begränsning av prövningens omfattning har tillämpats vid tillståndsprövningen av LKAB:s verksamhet i Malmberget/Vitåfors.

Någon omprövning av tillståndet tillgruvbrytning är inte planerad, men i vart fall kommer nytt tillstånd enligt minerallagen att behövas så småningom. Först när en ny översiktsplan för Kiruna är antagen kommer bolaget att kunna gå vidare i denna fråga. Villkor om tillåten markdeformation enligt Koncessionsnämndens beslut nr 44/98 kommer då att behöva omprövas.

De samhällsfunktioner P.N. räknar upp utgör livsviktiga funktioner även för bolagets verksamhet. Frågorna utreds för närvarande inom ett antal samordningsprojekt och anläggningsprojekt på såväl lokal som regional och nationell nivå under medverkan av LKAB, Kiruna kommun, Länsstyrelsen, Banverket med flera för att säkerställa att alla kommande förändringar för Kiruna stad med omnejd förorsakade av den fortsatta gruvdriften genomförs så att berörda anläggningar och förändringar säkerställs långsiktigt. De aktuella frågorna utgör framförallt frågor om vilken markanvändning som skall tillåtas och prövas därför i första hand inom ramen för plan- och bygglagen samt minerallagen.

Den markanvändning som beslutas inom plan- och bygglagen och minerallagen blir styrande vid en eventuell tillkommande tillståndsprövning av råmalmsproduktionen. En sådan prövning hade därför för närvarande och utan de markanvändningsbeslut som först är nödvändiga inte varit möjlig att genomföra tillsammans med den nu genomförda prövningen av pelletsverken m.m.

När det gäller damning från sandmagasinet har dammarna höjts sedan de bilder P.N. visar togs. Sandmagasinet är noggrant undersökt och det finns inga indikationer på farliga utsläpp där.

Damning - stoftspridning - undersöks genom fasta mätpunkter. Mängden finfraktion är klart under högsta tillåtna nivå enligt miljökvalitetsnormen.

Någon deponering av organiskt material sker inte öppet, utan materialet hanteras slutet på området.

Fosforåtervinning har utretts och det finns inget koncentrat att omhänderta. Skulle situationen förändras är det lika lätt att återvinna fosfor ur dammarna som ur en separat deponi.

De villkor P.N. yrkar att bolaget skall åläggas bestrids med hänsyn till att de redan är föreskrivna, onödiga antingen genom att bolaget redan uppfyller det som yrkas eller eftersom något problem inte föreligger, eller är tekniskt i det närmaste omöjliga att uppfylla.

När det gäller P.N.s skadeståndsyrkande har bolaget anfört att ersättning för skada inte kan fastställas i ett mål om tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Bolaget har därutöver framhållit att det principiellt ersätter fastighetsägare som drabbas av sänkta fastighetsvärden på grund av bolagets verksamhet.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljööverdomstolen har hållit huvudförhandling i målet och vid denna har i huvudsak följande anförts.

Kväveoxider

LKAB har presenterat vilket arbete som hittills har lagts ner i fråga om minskning av NOx-utsläpp och vad som planeras fram till prövotidens slut.

NOx-strategi: En ny sektion, Energiteknik och Emissioner, har tillsatts och verksamheten skall under 2007 i första hand prioritera arbetet inom problemområdet NOx. Under 2006 har NOx-bildningen kartlagts och utrustning för försöksverksamhet har framtagits. En SCR-reaktor skall installeras i KK4 i gasflödet från PH-zonen innan avkylningen. Utsläppen av NOx beräknas genom reningen minskas till ca 100-130 Mton/år pellets i KK4 jämfört med 570 Mton/år för KK2 och 875 Mton/år för KK3. Uppföljning och utvärdering av SCR-rening i KK4 skall ske från planerad driftsstart i april 2008 till juni 2009. Utredning skall också ske av möjligheter för rening i övriga verk för att visa på eventuella lämpliga reningstekniker samt tekniska lösningar. Vidare har ett forskningsprojekt kring processinterna åtgärder för minimering av NOx-bildning inletts för att utveckla den första kolpulverbrännaren med låg NOx-utsläpp för den typ av pelletsverk som finns i Kiruna. Därutöver pågår en studie av möjliga alternativa bränslens påverkan på pelletsprocessen, inledningsvis LNG (flytande naturgas) och förgasat kol. Bolaget har lämnat förslag på uppläggning av samrådet med tillsynsmyndigheten och Naturvårdsverket.

Det står Naturvårdsverket fritt att när som helst under prövotiden begära omprövning av utredningsföreskriften hos miljödomstolen. En delredovisning är därför inte nödvändig och ett bifall till verkets alternativyrkande tillför ingenting eftersom denna möjlighet alltid finns.

Naturvårdsverket

Det är positivt att bolaget har åtagit sig att installera SCR-rening i KK4. Enligt miljödomstolens dom skall samråd ske med bl.a. Naturvårdsverket i det pågående arbetet. Det är emellertid först vid huvudförhandlingen i Miljööverdomstolen som verket får uppdaterad information. Detta indikerar tydligt att en delredovisning är motiverad för att miljödomstolen skall ha möjlighet att komplettera eller skärpa bolagets utredning. Genomgången visar också att det finns fem delutredningar som kommer att vara klara innan den av verket föreslagna delredovisningen skall ske. Det är av stor vikt att verket får ta del av och bedöma utredningen under hand. Ett samråd med fasta datum är därför positivt, men det är ändå viktigt att miljödomstolen är delaktig genom en delredovisning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Länsstyrelsen instämmer i Naturvårdsverkets yrkanden. Det är positivt att utredningar är tillsatta, men av erfarenhet poängterat att det är viktigt att få vara med från början och eventuellt kunna påverka vilka utgångspunkter utredarna får för utredningen. På så sätt blir utredningarna mest ändamålsenliga och kan ge svar även på länsstyrelsens frågor.

Energieffektivisering

LKAB har redogjort för vilket arbete som pågår med energifrågor.

Energikostnaden för bolaget uppgår till nästan 1 miljard kr/år, varför det är mycket viktigt för bolaget att säkra tillgången till energi med konkurrenskraftliga priser och vidare att iaktta hushållningsregeln i miljöbalken. Elförbrukningen har ökat de sista åren, men energiåtgången per tusen ton pellets har minskat genom effektiviseringar. Bolaget planerar att starta egen elproduktion och att gå in som delägare i vindkraftverk. Bolaget är beroende av fossila bränslen, men förbrukningen av sådana är ändå avsevärt lägre än för konkurrenterna på grund av att bolaget utnyttjar magnetitmalm. Bolaget vidtar åtgärder för att minska utsläpp av svavel, stoft och kväveoxider och deltar i forskningsprojekt för att minska koldioxidutsläpp och ta fram alternativa bränslen. Vidare produceras värme och spillvärmen skall utnyttjas i högre grad än tidigare. Processinterna åtgärder vidtas för att få en så jämn process som möjligt, vilket bedöms minska energianvändningen.

Naturvårdsverket

Verket vidhåller att PFE inte är tillräckligt utan att miljöbalken ställer vidare krav. Bolaget skall därför efter en prövotid inkomma med underlag till miljödomstolen för att domstolen skall kunna göra en fullständig bedömning utifrån allmänna hänsynsregler och ta ställning till om några slutliga villkor bör föreskrivas. Verket har tidigare begärt den information från bolaget som nu har presenterats. Några konkreta exempel på vilka åtgärder bolaget kan vidta är inte så lätt att ge, utan det viktiga är att ett fullständigt material presenteras och att detta inte enbart är baserat på företagsekonomiska överväganden. PFE-kartläggningen bör lämpligen ingå i underlaget, men detta bör vara bredare och med miljömässiga aspekter på möjliga energiminskningar.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen instämmer i Naturvårdsverkets yrkanden. En lista med åtgärder som kan komma i fråga bör ingå i redovisningen, där miljönytta, huruvida åtgärden är realistisk, kostnad och underlag framgår. Av principiella skäl vore det bra, då vägledning behövs i fråga om vad miljöbalkens krav innefattar.

P.N.

Det är viktigt att blicka framåt i denna fråga och att vad som nu kan förefalla vara ett orimligt krav i själva verket visar sig inte alls vara det. Myndigheternas ambition måste därför gå längre än bolagets.

P.N:s yrkanden

P.N.

Slamdammen, det s.k. sandmagasinet, är i stora delar öppen och torr, vilket medför stora problem med damning både för närboende i Kiruna stad och för arbetarna. Dammet innehåller polyakrylamid och andra processkemikalier och det är okänt hur detta påverkar omgivningen. Dessutom är det inte tillåtet med öppna deponier, som detta i själva verket är. I vart fall borde domen innehålla ett krav på att deponierna skall täckas. Varken LKAB eller tillsynsmyndigheten verkar bry sig om detta problem. Han kräver bättre kontroll av damningen och dammets innehåll. För att mätresultatet skall vara tillfredsställande bör mätprogrammet för damning vara sådant att det fångar upp både stora och små partiklar.

Enligt gällande tillstånd till gruvverksamhet får LKAB:s verksamhet inte skada området utanför ett specificerat skyddsområde. Med hänsyn till risken för skador på Kiruna stad, som ligger utanför området, bör den mängd malm bolaget får ta ut per år minskas. Nytt anriknings- och pelletsverk innebär att brytningstakten kommer att öka och därför bör även brytningen regleras inom ramen för aktuell prövning. Ett nytt villkor om den markdeformation som får förekomma behöver därmed föreskrivas. Vidare bör bolaget åläggas att undersöka de mineraler som finns i området för att klargöra vad som kan ramla ner i gruvan, bl.a. eftersom uran förekommer.

LKAB

Sandmagasinet är hanterat i miljödomstolen. De undersökningar som har genomförts visar inga indikationer på utsläpp. Beträffande damningen är den överdriven av P.N.. Sedan slutet av 90-talet har damningen minskat högst väsentligt och jämfört med de bilder P.N. har visat är nivån på dammarna högre i dag. Mätning av stoft sker vid mätstationer utplacerade i omgivningen på 2 meters höjd där nedfallande stoft mäts. När det gäller finfraktioner, under 10 µm, visar mätningarna att denna mängd klart understiger miljökvalitetsnormen.

Beträffande brytningstillståndet upplyser bolaget att det finns en ny översiktsplan för Kiruna, där det accepteras att gruvbrytningen påverkar utanför dagens område. Denna påverkan utanför det område som omfattas av tillståndet är en villkorsfråga och när planen är antagen kommer bolaget begära villkorsändring. Dessförinnan är det inte möjligt.

Länsstyrelsen

I tillsynsarbetet har länsstyrelsen fått ytterst få klagomål på damning och bedömer därför att något behov av ytterligare villkor inte föreligger. Länsstyrelsen har inte heller funnit att just sandmagasinet har stor del i damningen. Det är svårt för länsstyrelsen att ta upp ett tillsynsärende angående damning utan att några närboende klagar eftersom det då är svårt att veta vilka krav som bör ställas på bolaget. Länsstyrelsen utgår normalt från att det finns en efterbehandlingsplan för deponier/upplag, men vid kontinuerlig deponering, som den i sandmagasinet, är det inte möjligt att vidta efterbehandlingsåtgärder. Länsstyrelsen har därför inte funnit det verkningsfullt med villkor i denna delen och är nöjd med den delegering som finns i miljödomstolens dom.

När det gäller gruvbrytningen har länsstyrelsen inte motsatt sig avgränsningen och anser dessutom att det utifrån IPPC-direktivet 96/61/EG, som även omfattar malmförädling, är viktigt att anriknings- och pelletsverken har relevanta villkor och krav på BAT före den 30 oktober 2007. Gruvtillståndet är emellertid gammalt och länsstyrelsen undersöker om verksamheten uppfyller miljöbalkens krav för att ta ställning till om en omprövning skall initieras. Även minerallagen styr tillståndet, varför länsstyrelsen inte råder helt över processen.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Utsläpp av kväveoxider

Miljööverdomstolen konstaterar att bolaget numera har åtagit sig att installera SCR-rening i pelletsverket KK4. Bolaget är genom det allmänna villkoret i miljödomstolens dom bundet av detta åtagande. Miljööverdomstolen bedömer att något särskilt förtydligande i domslutet inte behövs.

Miljööverdomstolen finner, mot bakgrund av vad bolaget har presenterat om pågående och planerat arbete fram till dess att slutlig redovisning skall ske enligt miljödomstolens dom, att ett särskilt villkor med delredovisning den 1 januari 2008 av utredning för att reducera kväveoxidutsläpp i pelletsverken KK2 och KK3 inte är nödvändigt. Syftet - att ge myndigheterna möjlighet till insyn och styrning av arbetet - uppnås enligt Miljööverdomstolens mening bättre genom ett fungerande samrådsförfarande.

Det har emellertid framkommit att föreskrivet samråd mellan bolaget, Naturvårdsverket och länsstyrelsen hittills inte har fungerat tillfredsställande. Miljööverdomstolen vill därför särskilt erinra om att Naturvårdsverket och länsstyrelsen vid oenighet med bolaget om utredningens innehåll och uppläggning har möjlighet att hänskjuta frågan till miljödomstolen för prövning. För ändring av provisoriska föreskrifter under löpande prövotid finns inte några sådana särskilda förfaranderegler som finns för ändring av slutliga villkor. Behov av en särskild föreskrift om detta, i enlighet med Naturvårdsverkets alternativyrkande, föreligger därmed inte.

Bolaget, Naturvårdsverket och länsstyrelsen är överens om att slutlig redovisning skall ske senast den 30 september 2009, i enlighet med miljödomstolens dom.

Energieffektivisering

Enligt 2 kap. 5 § miljöbalken skall alla som bedriver en verksamhet hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheten till återanvändning och återvinning. I första hand skall förnybara energikällor användas.

Denna hushållningsprincip innebär att all verksamhet skall bedrivas och alla åtgärder skall vidtas på ett sådant sätt att energi används så effektivt som möjligt och förbrukningen minimeras. Den gäller vid all verksamhet och alla åtgärder som inte är av försumbar betydelse och tar sikte både på energiproduktion och på energianvändning. Regeln har även stöd i IPPC-direktivet 96/61/EG på så sätt att det vid fastställande av vad som är bästa tillgängliga teknik särskilt skall beaktas bl.a. energieffektivitet (prop. 1997/98:45, del 2, sid. 20f).

Bolaget utnyttjar stora mängder energi i sin verksamhet. Av bolagets redovisning i Miljööverdomstolen framgår att det pågår ett intensivt arbete för att effektivisera energianvändningen. Arbetet är organiserat enligt programmet för energieffektivisering (PFE). Detta innebär bl.a. att bolaget åtar sig att genomföra vissa energieffektiviseringsåtgärder mot att få vissa skattereduktioner. Programmet är inriktat på åtgärder som är av företagsekonomiskt intresse.

Miljööverdomstolen delar Naturvårdsverkets uppfattning att miljöbalkens allmänna hänsynsregler ställer längre gående krav på energihushållning än vad som motsvaras av bolagets arbete enligt PFE. Bolaget bör därför åläggas att under en prövotid utreda vilka energieffektiviseringar som är tekniskt möjliga att genomföra och vilka kostnader de olika åtgärderna skulle medföra. Utredningen skall omfatta alla energislag, inklusive exempelvis tillvaratagande av spillvärme. Av kostnadsberäkningen skall framgå vilken avskrivningstid och ränta bolaget baserat beräkningen på. Bolaget skall även redovisa vilken miljöpåverkan utöver själva energibesparingen som åtgärderna skulle medföra. Det ankommer sedan på miljödomstolen att göra en avvägning mellan de enskilda åtgärdernas nytta och deras kostnader. Vid denna avvägning är det inte de rent företagsekonomiska aspekterna som är avgörande.

När det gäller att bestämma prövotidens längd finner Miljööverdomstolen att en sammanhållen prövning i miljödomstolen av samtliga frågor som nu är satta på prövotid är fördelaktig och att några tyngre vägande skäl att tidigarelägga prövning av energieffektiviteten inte har framkommit.

Ekonomisk säkerhet

Det är utrett att bolaget har ställt föreskriven säkerhet och tagit tillståndet i anspråk. Miljööverdomstolen anser därmed att frågan om särskilt förordnande i domen har fallit.

P.N:s yrkanden

Vid tillståndsprövning av stora verksamheter som består av flera komplexa produktionssteg uppkommer ofta frågan om och hur prövningen lämpligen bör avgränsas. I förevarande fall har anriknings- och pelletsverk samt sandmagasin prövats vid miljödomstolen, men inte själva gruvverksamheten och därtill tillhörande verksamhet. Miljööverdomstolen anser att den avgränsning av prövningens omfattning som har skett är ändamålsenlig och kan godtas. De av P.N. framställda yrkandena som enbart har bäring på gruvverksamheten kan därför inte tas upp till prövning.

Det yrkande om skadestånd som P.N. har framställt kan inte tas upp till prövning inom ramen för denna process. Ett sådant yrkande kan enbart prövas efter det att en särskild talan om miljöskada väckts vid miljödomstolen.

Av de övriga yrkanden P.N. har framställt finner Miljööverdomstolen inte skäl att ta upp annat än frågan om damning m.m. från sandmagasinet som aktualiserar behovet av efterbehandling. Miljödomstolen har i sin dom överlåtit till tillsynsmyndigheten att meddela de ytterligare villkor som kan behövas beträffande efterbehandling (punkt a). För att tillsynsmyndigheten skall ha ett underlag för villkor fordras att bolaget ger in en efterbehandlingsplan. Planen skall redovisa det behov av efterbehandling som är aktuellt vid varje tidsperiod och den skall således successivt revideras på grund av nya omständigheter i verksamheten eller omgivningarna eller ny teknik för efterbehandling. Planen skall också ligga till grund för tillsynsmyndighetens bedömning av hur stor säkerhet som behövs (se miljödomstolens dom under rubriken Säkerhet för efterbehandling). Efterbehandlingsplanen bör i sin första utformning ges in till tillsynsmyndigheten senast den 31 december 2007.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast den 13 mars 2007.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Anna-Lena Rosengardten, hovrättsrådet Liselotte Rågmark och tf. hovrättsassessorn Christina Ericson, referent. Enhälligt.

_____________________________________

BILAGA A

UMEÅ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SÖKANDE

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, 556001-5835, Box 952, 971 28 LULEÅ

Ombud: Advokaten T.C

MOTPARTER

1. Naturvårdsverket, 106 48 STOCKHOLM

2. Länsstyrelsen i Norrbottens län, 971 86 LULEÅ

3. Kiruna kommun, 981 85 KIRUNA

SAKEN

Tillstånd till nytt anriknings- och pelletsverk inom Kiirunavaara industriområde m.m.

Avrinningsområden: 1:1 och 4:1

Kod enligt SFS 1998:899:  13.1-1

Koordinater: X= 7533 700  Y= 1683 870  (RT 90 2,5 gon V)

_____________

DOMSLUT

Tillstånd

Miljödomstolen, som godkänner den ingivna miljökonsekvensbeskrivningen, lämnar Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB) tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken att uppföra nytt anriknings- och pelletsverk inom Kiirunavaara industriområde och att vid malmförädlingsanläggningarna inom industriområdet årligen tillverka 14,8 miljoner ton malmkoncentrat och samma mängd prima pellets.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag medges också tillstånd att i ettvart av pelletsverken KK2 och KK3 inom Kiirunavaara industriområde som bränsle årligen använda högst 1 000 ton spillolja, huvudsakligen härrörande från bolagets verksamhet.

Uppskjuten fråga

Miljödomstolen skjuter upp avgörandet av frågan om villkor för utsläpp av kväveoxider från pelletsverken. Bolaget skall under prövotiden utreda möjligheterna att reducera utsläppen av kväveoxider genom rening eller genom processinterna åtgärder. Utredningen skall avse reningsalternativ, reningsgrad och kostnaderna för de olika alternativen. Utredningarna skall genomföras i samråd med tillsynsmyndigheten och Naturvårdsverket samt redovisas till miljödomstolen, med förslag till slutliga villkor, senast den 30 september 2009.

Slutliga villkor

Allmänt villkor

1. Om inget annat framgår av denna dom skall verksamheten - inbegripet åtgärder för att minska vatten- och luftföroreningar och andra störningar för omgivningen - bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgett eller åtagit sig i målet.

Utsläpp till luft

Svaveldioxid

2. Utsläppsmängden av svaveldioxid från det nya pelletsverket får under det första driftåret inte överstiga 15 gram per ton prima pellets som riktvärde* och årsmedelvärde. Utsläppsmängden av svaveldioxid från de befintliga pelletsverken får under denna tid inte överstiga 15 gram per ton prima pellets som ett gemensamt gräns- och årsmedelvärde. Efter det första driftåret för det nya verket skall begränsningsvärdet 15 gram per ton prima pellets gälla som ett gemensamt gräns- och årsmedelvärde för samtliga verk. Det skall beräknas som medelvärde för kalenderår eller del av kalenderår.

Fluorföreningar och klorväte

3. Utsläppsmängderna av vardera fluorföreningar, räknat som fluor, och klorväte från det nya pelletsverket får under det första driftåret inte överstiga 6 gram per ton prima pellets som riktvärde* och årsmedelvärde. Utsläppsmängderna av vardera fluorföreningar, räknat som fluor, och klorväte från de befintliga pelletsverken får under denna tid inte överstiga 6 gram per ton prima pellets som ett gemensamt gräns- och årsmedelvärde. Efter det första driftåret för det nya verket skall begränsningsvärdet 6 gram per ton prima pellets gälla som ett gemensamt gräns- och årsmedelvärde för samtliga verk. Det skall beräknas som medelvärde för kalenderår eller del av kalenderår.

Stoft

4. Utsläppsmängden av stoft från det nya pelletsverket får under det första driftåret inte överstiga 0,05 kg per ton prima pellets som riktvärde* och årsmedelvärde. Utsläppsmängden av stoft från de befintliga pelletsverken får under denna tid inte överstiga 0,1 kg per ton prima pellets som ett gemensamt gräns- och årsmedelvärde. Efter det första driftåret för det nya verket skall begränsningsvärdet 0,05 kg per ton prima pellets gälla som ett gemensamt gräns- och årsmedelvärde för samtliga verk. Det skall beräknas som medelvärde för kalenderår eller del av kalenderår. I värdena inräknas utsläpp från avsugningspunkter före, i och efter pelletsmaskinen i respektive verk.

5. Utsläppshalten av stoft från reningsutrustning i de nya anriknings- och pelletverken och från utbytt eller tillkommande sådan utrustning i de befintliga verken får som riktvärde* inte överstiga 10 mg/m3 norm torr gas. Motsvarande utsläppshalt från nuvarande reningsutrustning i de befintliga verken får som riktvärde* inte överstiga 20 mg/m3 ntg.

Klorhalt i spillolja som förbränns

6. Klorhalten i spillolja som förbränns får inte överstiga 0,1 viktsprocent.

Diffus damning

7. Förslag till reviderat program för åtgärder och upprättande av rutiner för bekämpning av den diffusa damningen från Kiirunavaara gruvindustriområde skall senast 12 månader efter dagen för denna dom redovisas till tillsynsmyndigheten.

Utsläpp till vatten

Bräddvatten

8. Halten suspenderade ämnen i bräddvattnet från klarningsmagasinet får som riktvärde* inte överstiga 10 mg/l.

Förorenat dagvatten

9. Bolaget skall vidta åtgärder för att förhindra att förorenat dagvatten från industriområdet med tillhörande upplag och deponier avrinner till Luossajärvi-/Luossajokisystemet.

Oljeutsläpp

10. Bolaget skall vidta åtgärder och upprätta rutiner för att begränsa utsläpp och spill av olja.

Buller

11. Den ekvivalenta ljudnivån från bolagets verksamhet får som riktvärde* utomhus vid bostadsbebyggelse inte överstiga

50 dB(A) under dagtid (kl. 07-18),

45 dB(A) under kvällstid (kl. 18-22) och

40 dB(A) nattetid (kl. 22-07).

Ej heller får den momentana ljudnivån som riktvärde* nattetid vid bostäder överstiga 60 dB(A).

Säkerhet för efterbehandling

Bolaget skall ställa säkerhet för kostnaderna för efterbehandlingsåtgärder och andra återställningsåtgärder som den verksamhet till vilken tillstånd lämnas genom denna dom kan föranleda. Säkerheten skall ställas genom insättning av medel på ett bankkonto, som pantförskrivs till förmån för Länsstyrelsen i Norrbottens län. Insättning skall ske med ett belopp om sextiotremiljoner

(63 000 000) kr.

Om det efter upprättande av detaljerad avslutnings- och efterbehandlingsplan visar sig att den ställda säkerheten är större än de beräknade efterbehandlingskostnaderna skall tillsynsmyndigheten kunna bestämma säkerheten till ett lägre belopp än som bestämts ovan. Tillsynsmyndigheten skall också äga rätt att medge att säkerhetsbeloppet succesivt sänks i takt med att sluttäckning eller andra efterbehandlingsåtgärder genomförs. Säkerhetsbeloppet skall då nedsättas med ett belopp motsvarande kostnaderna för respektive genomförd åtgärd.

Delegation

Miljödomstolen överlåter med stöd av 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken åt tillsynsmyndigheten att meddela de ytterligare villkor som kan behövas beträffande

a. avfallshantering och efterbehandling av Kiirunavaara gruvindustriområde ovan och under jord.

b. åtgärder för att förhindra diffus damning från upplag, avfallsmagasin, transporter inom industriområdet m.m.

c . förhindrande av att förorenat dagvatten från industriområdet avrinner till Luossajärvi/Luossajokisystemet enligt villkorspunkten 9 ovan. Tillsynsmyndigheten får därvid föreskriva att sådant dagvatten återpumpas till upplag eller ansluts till industrivattensystemet. Tillsynsmyndigheten får också föreskriva andra erforderliga åtgärder för att förebygga och förhindra förorening genom dagvattenutsläpp.

d . rutiner för att begränsa utsläpp och spill av olja enligt villkorspunkten 10 ovan.

Verkställighetsförordnande

Tillståndet får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft., under förutsättning att Boliden Mineral Aktiebolag dessförinnan ställer sådan säkerhet som sägs i 22 kap. 28 § första stycket miljöbalken.

Övriga yrkanden m.m.

Yrkanden och framställningar som inte behandlas ovan avslås.

_____________

* Med riktvärde avses ett värde som, om det överskrids, medför en skyldighet för tillståndshavaren att vidta sådana åtgärder att värdet kan hållas.

YRKANDEN M.M.

Luossavaara-Kiirunavaara AB (bolaget) har ansökt om tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken att inom Kirunavaara industriområde anlägga ett nytt anrikningsverk och ett nytt pelletsverk samt att därefter bedriva verksamheten vid de befintliga och nya anriknings- och pelletsverken vid en högsta årlig produktion av 14,8 miljoner ton malmkoncentrat och samma mängd prima pellets.

Bolaget har hemställt också om tillstånd att i vartdera KK2 respektive KK3 som bränsle årligen använda högst 1 000 ton spillolja, huvudsakligen härrörande från bolagets verksamhet.

Bolaget har vidare hemställt om godkännande av miljökonsekvensbeskrivningen.

Bolaget har slutligen hemställt om verkställighetsförordnande.

PRÖVNINGENS OMFATTNING

Prövningen av verksamheten inom Kirunavaara industriområde har gått till så att gruvdelen har prövats i ett sammanhang medan övrig del, anrikning, pelletisering, sanddeponering m.m. prövats särskilt.

Det grundläggande tillståndet för gruvdelen är från 1976 medan villkoren är från ett beslut av Koncessionsnämnden 1998-04-02 då man på initiativ från Naturvårdsverket omprövade villkoren för gruvverksamheten. Då upphävdes alla villkor i tidigare meddelade beslut för den gruvrelaterade verksamheten inom Kiruna gruvindustriområde exklusive sprängmedelstillverkning, anrikning, pelletisering och apatitframställning. Orsaken var att bolaget några år tidigare i ett tillstånd av koncessionsnämnden 1992-12-03 erhållit tillstånd att anlägga ett nytt anrikningsverk och pelletsverk med åtföljande villkor.

Föreliggande ansökan avser att bygga ut den verksamhet som erhöll tillstånd 1992 med ett nytt anrikningsverk och pelletsverk inklusive hanteringen på sandmagasinet och vattenavledningen dit, med undantag av de frågor och den belastning som har sitt ursprung i gruvan. Det gäller i första hand närsalter, framförallt kväve, som prövas och handläggs i ett särskilt mål vid Miljödomstolen M 501-99. Det är de frågor som återstår av omprövningsmålet från 1998. I det målet har bolaget begärt förlängd utredningstid för att ta hänsyn till de konsekvenser som föreliggande ansökan kan innebära.

SÖKANDENS TALAN

Orientering

Luossavaara-Kiirunavaara AB bryter järnmalm i gruvor i Kiruna och Malmberget. Malmen, bestående av högfosformalm (Kiruna) och lågfosformalm (Kiruna och Malmberget), förädlas till slutprodukter i form av järnmalmspellets, styckemalm och fines. Bolaget tillverkar i dag järnmalmspellets vid fem pelletsverk, varav två finns i Kiruna, ett i Svappavaara och två i Malmberget. Ett tredje pelletsverk är under uppförande i Malmberget. När detta tagits i drift avvecklas den minsta anläggningen i Malmberget, det så kallade stålbandsverket. Anläggningarna i Kiruna och Svappavaara försörjs med rågods från Kirunagruvan. Anläggningen i Malmberget förses med rågods från gruvan i Malmberget.

Gruvdriften i Kiruna äger rum i Kiirunavaara under jord. Stora delar av gruvverksamheten är väl synlig från tätorten. Malmbehandlingsanläggningarna ligger dock på berget Kiirunavaaras västra sluttning, det vill säga på bergets baksida sett från tätorten.

Antalet anställda vid bolaget i Kiruna är ca 1 800 personer. Invånarantalet i tätorten Kiruna uppgår till ca 20 000 personer.

Tidigare prövning

Tillstånd till driften av befintliga anriknings- och pelletsverk i Kiruna har lämnats av Koncessionsnämnden för miljöskydd i beslut 1992-12-03, nr 187/92. I beslutet lämnade Koncessionsnämnden bolaget tillstånd enligt miljöskyddslagen att inom Kiirunavaara industriområde anlägga ett nytt anrikningsverk och ett nytt pelletsverk samt att därefter bedriva verksamheten vid de befintliga och nya anriknings- och pelletsverken vid en högsta årlig produktion av 8,8 miljoner ton malmkoncentrat och samma mängd prima pellets. Bolaget lämnades också tillstånd enligt miljöskyddslagen att i vartdera pelletsverk som bränsle årligen använda högst 1 000 ton spillolja, huvudsakligen härrörande från bolagets verksamhet.

För verksamheten föreskrevs följande villkor utöver sådana villkor i tidigare beslut som fortfarande skall gälla enligt nedan.

1. Om inget annat framgår av detta beslut skall verksamheten - inbegripet åtgärder för att minska vatten- och luftföroreningar och andra störningar för omgivningen - bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgett eller åtagit sig i ärendet.

2. Utsläppsmängden av svaveldioxid från det nya pelletsverket får under det första driftåret inte överstiga 15 gram per ton prima pellets som rikt- och årsmedelvärde. Under denna tid skall för det befintliga verket gälla villkorspunkt 3 i beslut nr 189/85. Efter det första driftåret skall begränsningsvärdet 15 gram per ton prima pellets gälla gemensamt för det nya och det gamla verket. Det skall utgöra ett riktvärde och beräknas som medelvärde för kalenderår eller del av kalenderår. Från och med det tredje kalenderåret efter det att det nya verket tagits i drift gäller värdet som ett gemensamt gräns- och årsmedelvärde för de båda verken.

3. Utsläppsmängderna av vardera fluorföreningar, räknat som fluor, och klorväte från det nya pelletsverket får under det första driftåret inte överstiga 6 gram per ton prima pellets som rikt- och årsmedelvärde. Under denna tid skall för det befintliga verket gälla i fråga om fluor vad som är föreskrivet i p 2 i beslut nr 15/85. Efter det första driftåret skall begränsningsvärdet 6 gram per ton prima pellets gälla gemensamt för det nya och det gamla verket. Det skall utgöra ett riktvärde och beräknas som medelvärde för kalenderår eller del av kalenderår. Från och med det tredje kalenderåret efter det att det nya verket tagits i drift gäller värdena som ett gemensamt gräns- och årsmedelvärde för de båda verken.

4. Utsläppsmängden av stoft från det nya pelletsverket, inberäknat utsläpp från avsugningspunkter före, i och efter pelletsmaskinen, får under det första driftåret inte överstiga 0,1 kg per ton prima pellets som rikt- och årsmedelvärde. Under denna tid skall för det befintliga verket i tillämpliga delar gälla villkorspunkt 2 i beslut nr 14/76, p 3 i beslut nr 165/79, p 5 i beslut nr 189/85 samt p 2 i beslut nr 170/89. Efter det första driftåret skall begränsningsvärdet 0,1 kg per ton prima pellets gälla gemensamt för det nya och det gamla verket. Det skall utgöra ett riktvärde och beräknas som medelvärde för kalenderår eller del av kalenderår. Från och med det tredje kalenderåret efter det att det nya verket tagits i drift gäller begränsningsvärdet som ett gemensamt gräns- och årsmedelvärde för de båda verken.

5. Utsläppshalten av stoft från reningsutrustning i de nya anriknings- och pelletverken och från utbytt eller tillkommande sådan utrustning i de befintliga verken får som riktvärde (se p 2) inte överstiga 20 mg/m3 norm torr gas.

6. Klorhalten i spillolja som förbränns får inte överstiga 0,1 viktprocent.

I villkorsfrågan förordnade Koncessionsnämnden därutöver följande.

"Utöver ovan upptagna villkor skall i tillämpliga delar gälla följande villkor som föreskrivits för verksamheten inom Kiirunavaara industriområde nämligen punkterna 5, 6, 7, 11, 12 och 13 i beslut nr 14/76 samt punkterna 17 och 18 i beslut nr 17/82."

Nu åsyftade villkor har upphävts av Koncessionsnämnden efter omprövning av villkoren för tillstånd till verksamheten inom Kiirunavaara gruvindustriområde enligt vad som närmare redovisas nedan. De upphävda villkoren hade följande lydelse.

Beslut nr 14/76

5. Bolaget skall vidta de åtgärder i syfte att minska den diffusa damningen från upplag, avfallsmagasin, sprängning, bolagets transporter m.m. som länsstyrelsen föreskriver. Förslag till program för sådana åtgärder skall före den 1 januari 1977 redovisas till länsstyrelsen för godkännande.

6. Sanitärt avloppsvatten från toaletter, avloppsvatten från kök och liknande inrättningar samt spolvatten från garage, verkstäder, lokstallar m.m. som kan vara oljeförorenat, skall vara anslutet till kommunens spillvattennät eller transporteras till kommunens reningsverk. Vatten som kan vara oljeförorenat skall dessförinnan behandlas i oljeavskiljare.

7. Förorenat dagvatten från industriområdet och upplagen skall genom återpumpning till upplag eller anslutning till industrivattensystemet förhindras att avrinna till Luossajärvi. Länsstyrelsen äger föreskriva eventuella erforderliga åtgärder för att förhindra förorening genom dagvattenutsläpp.

11. Bolaget skall vidta åtgärder och upprätta rutiner för att begränsa utsläpp och spill av olja.

12. Närmare föreskrifter i fråga om avfallshanteringen, inklusive uppläggning av gråberg och slutligt iordningställande av tippar och sandmagasin, får meddelas av länsstyrelsen på förslag av bolaget eller efter dess hörande.

13. Den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostadsbebyggelse, i vad mån denna nivå påverkas av bolagets verksamhet, får ej överstiga

50 dB(A) under dagtid (kl. 07-18),

45 dB(A) under kvällstid (kl. 18-22) och

40 dB(A) nattetid (kl. 22-07)."

Beslut nr 17/82

"17. Halten suspenderade ämnen i bräddvattnet från klarningsmagasin får som riktvärde ej överstiga 10 mg/1 som månadsmedeltal.

18. Avfalls- och klarningsmagasinen skall handhas i huvudsaklig överensstämmelse med åberopad beskrivning."

Slutligen överlät Koncessionsnämnden med stöd av 20 § miljöskyddslagen åt länsstyrelsen att meddela beslut angående villkor för minskning av utsläpp av kväveoxider från pelletsverken genom processinterna och förbränningstekniska åtgärder.

Koncessionsnämnden har i beslut 1976-02-18, nr 14/76, lämnat bolaget tillstånd enligt miljöskyddslagen att producera ca 32 miljoner ton råmalm per år i Kiirunavaara under jord och i Luossavaara, varav kan utvinnas 25 miljoner ton sovrad malm per år. Av råmalmen får minst 30 miljoner ton tas ut i Kiirunavaara.

Koncessionsnämnden har dessutom i beslut 1985-10-29, nr 189/85, bland annat lämnat bolaget tillstånd att genom torrmalning producera tillsatsmedel av 1,5 miljoner ton rågods.

Efter ansökan av Naturvårdsverket om omprövning av villkoren för tillstånden till verksamheten inom Kiirunavaara gruvindustriområde upphävde Koncessionsnämnden i beslut 1998-04-02, nr 44/98, alla villkor i tidigare meddelade beslut för den gruvrelaterade verksamhet som bedrivs inom Kiirunavaara gruvindustriområde, exklusive sprängmedelstillverkning, anrikning, pelletisering och apatitframställning.

Därutöver förordnade Koncessionsnämnden följande.

"För den gruvrelaterade verksamheten, förutom ovan undantagna verksamheter, skall gälla de föreskrifter och villkor som anges nedan. Dock skall de villkor m.m. som meddelats av tillsynsmyndigheten med stöd av Koncessionsnämndens tidigare beslut fortsätta att gälla intill annat förordnats.

Enligt 21 § miljöskyddslagen uppskjuter Koncessionsnämnden under en prövotid avgörandet av vilka villkor som skall gälla beträffande dels utsläpp av kväve från klarningsmagasinet till recipienten och dels damning från gråbergsdeponeringen.

Under prövotiden skall bolaget utreda de tekniska möjligheterna samt ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att minska utsläppet av kväve från klarningsmagasinet till recipienten. Utredningen skall i första hand syfta till att minska användningen av sprängämnen samt minimera förlusten av sådana ämnen. Utredningen om bolagets förslag till åtgärder och villkor skall redovisas till Koncessionsnämnden senast 3 år efter det detta beslut vunnit laga kraft. Bolaget skall vidare under en prövotid utreda möjligheterna att ytterligare begränsa damningen från gråbergsdeponeringen i dagbrottet eller helt upphöra med denna verksamhet. Utredningen skall redovisas till Koncessionsnämnden senast 12 månader efter det detta beslut vunnit laga kraft.

A. Om inget annat föreskrivs i de särskilda villkoren nedan skall bolagets verksamhet inom Kiirunavaara gruvindustriområde, exklusive anriknings- och kulsinterverken som regleras i ett särskilt beslut, bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angivits i miljöeffektbeskrivningen och i tillämpliga delar i ansökningshandlingar som givits in i samband med tidigare prövningar. Mindre ändring av verksamheten får vidtas efter godkännande av tillsynsmyndigheten om ändringen inte bedöms leda till att störningen ökar eller ändrar karaktär.

1. Kiirunavaaragruvan får ej brytas på ett sådant sätt eller ges en sådan utformning att deformationer utanför Kiirunavaara gruvindustriområde, definierat enligt detaljplan 1994-12-22, får uppgå till högst ± 1 cm sedan stabila mätförhållanden inträtt. Med stabila mätförhållanden menas när jorden under mätplinten stabiliserats, dvs. satt sig på grund av mätplintens tyngd.

2. Sprängningarna i gruvan skall genomföras på ett sådant sätt att vibrationerna i mätpunkterna utanför gruvindustriområdet minimeras. Högsta svängningshastigheten i mätpunkterna får inte överstiga 5,0 mm/s och som riktvärde* inte överstiga 2,0 mm/s i mer än 10 % av fallen, räknat per år och mätt enligt SS 460 4866.

3. Stoftutsläpp från punktkällor i gruvan, finkrossverket och sovringsverket får inte överstiga 20 mg/Nm3 som riktvärde vid mätning.

4. Förslag till reviderat program för åtgärder och upprättande av rutiner för bekämpning av den diffusa damningen från Kiirunavaara gruvindustriområde skall senast 12 månader efter Koncessionsnämndens beslut redovisas till tillsynsmyndigheten.

5. Bolaget skall genomföra regelbundna kontroller av vattenutsläppens påverkan på recipienterna i Rakkurisystemet ner till Kalixfors i Kalixälven. Bolaget skall senast 6 månader efter Koncessionsnämndens beslut redovisa förslag till tillsynsmyndigheten på hur kontrollerna skall utföras inom ramen för kontrollprogrammet.

6. Bolaget skall med hjälp av jordprov och mätningar i förekommande grundvatten senast 12 månader efter Koncessionsnämndens beslut ha utrett och till tillsynsmyndigheten ha redovisat i vilken utsträckning föroreningar från oljedeponierna har spridits i marken eller grundvattnet.

7. Utsläppet av stoft från panncentralerna får som riktvärde* vid mätning ej överstiga 1,0 g/kg olja.

8. Sanitärt avloppsvatten från toaletter, avloppsvatten från kök och liknande inrättningar samt spolvatten från garage, verkstäder, lokstallar m.m. som kan vara oljeförorenat, skall vara anslutet till kommunens spillvattennät eller transporteras till kommunens reningsverk. Vatten som kan vara oljeförorenat skall dessförinnan behandlas i oljeavskiljare. Vatten som avleds till kommunens reningsverk skall regelbundet kontrolleras med avseende på dess innehåll av olja och kväve.

9. Bolaget skall vidta åtgärder för att förhindra att förorenat dagvatten från industriområdet med tillhörande upplag och deponier avrinner till Luossajärvi-/Luossajokisystemet.

10. Förorenat gruvvatten får ledas till Luossajärvi/Luossajokisystemet endast om det till följd av pumphaveri eller annan sådan omständighet är nödvändigt. Sker sådant avledande skall anmälan därom ofördröjligen göras till tillsynsmyndigheten och till Miljönämnden i Kiruna kommun.

11. Bolaget skall vidta åtgärder och upprätta rutiner för att begränsa utsläpp och spill av olja.

12. Den ekvivalenta ljudnivån från bolagets verksamhet får som riktvärde* utomhus vid bostadsbebyggelse inte överstiga

50 dB(A) under dagtid (kl. 07-18),

45 dB(A) under kvällstid (kl. 18-22) och

40 dB(A) nattetid (kl. 22-07).

Ej heller får den momentana ljudnivån som riktvärde nattetid vid bostäder överstiga 60 dB(A).

13. Halten suspenderade ämnen i bräddvattnet från klarningsmagasinet får som riktvärde* inte överstiga 10 mg/1.

Med stöd av 20 § andra stycket miljöskyddslagen överlåter Koncessionsnämnden till tillsynsmyndigheten att meddela närmare villkor i fråga om:

a. Avfallshantering och efterbehandling av Kiirunavaara gruvindustriområde ovan och under jord.

b. Åtgärder för att förhindra diffus damning från upplag, avfallsmagasin, transporter inom industriområdet m.m. - exklusive damning från gråbergshantering i dagbrottet - enligt villkorspunkten 4 ovan.

c. Efterbehandlingsåtgärder av oljedeponin enligt villkorspunkten 6 ovan.

d. Förhindrande av att förorenat dagvatten från industriområdet avrinner till Luossajärvi/Luossajokisystemet enligt villkorspunkten 9 ovan. Tillsynsmyndigheten får därvid föreskriva att sådant dagvatten återpumpas till upplag eller ansluts till industrivattensystemet. Tillsynsmyndigheten får också föreskriva andra erforderliga åtgärder för att förebygga och förhindra förorening genom dagvattenutsläpp.

e. Åtgärder med anledning av pumphaveri enligt villkorspunkten 10 ovan.

f. Rutiner för att begränsa utsläpp och spill av olja enligt villkorspunkten 11 ovan.

Vidare har Umeå tingsrätt, miljödomstolen, i slutligt beslut 1999-09-23, efter anmälan från bolaget att gråbergsdeponeringen i dagbrottet avvecklats, avskrivit frågan om fastställande av villkor beträffande damning från gråbergsdeponering från vidare handläggning. Den föreskrivna prövotiden i frågan avslutades därmed.

Sedan bolaget redovisat i Koncessionsnämndens beslut nr 44/98 föreskrivna utredningar vad gäller utsläppet av kväve från klarningsmagasinet till recipienten har miljödomstolen i beslut intaget i protokoll 2002-07-17 (mål M 501-99), förordnat följande.

"Miljödomstolen skjuter på nytt upp frågan om vilka villkor som skall gälla beträffande utsläpp av kväve från Kirunagruvans klarningsmagasin till recipienten.

Till dess annat förordnas skall gälla följande provisoriska villkor:

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag skall i samråd med tillsynsmyndigheten vidta processinterna åtgärder för att i skälig omfattning begränsa mängden odetonerat sprängmedel i Kirunagruvan. LKAB skall senast den 1 juli 2005 till miljödomstolen redovisa erfarenheterna av genomförda åtgärder, förslag eventuella ytterligare åtgärder samt aktuella utsläpp av kväve från verksamheten. Utredningen skall även innehålla en revidering av de tekniska, ekonomiska samt miljömässiga konsekvenserna av att genomföra s.k. extern kväverening av utgående vatten från klarningsmagasinet till recipienten. Slutligen skall utredningen även innehålla förslag till villkor avseende utsläpp av kväve från klarningsmagasinet."

Länsstyrelsen har med stöd av ovannämnda delegation bland annat i beslut 1998-03-27 medgivit bolaget att genomföra vissa processförändringar i pelletsverken i Kiruna samt att omfördela produktionen mellan dessa.

Länsstyrelsen har vidare i beslut 2000-06-13 och 2004-03-05 godtagit en anmälan från bolaget om att använda organiskt bindemedel vid pelletsproduktionen vid bolagets anläggningar i Kiruna.

Denna ansökan

Bolaget avser att med denna ansökan erhålla tillstånd att dels uppföra ett nytt anrikningsverk och ett nytt pelletsverk i anslutning till befintliga anläggningar i Kiruna och dels tillstånd att i de befintliga och nya enheterna i Kiruna årligen tillverka 14,8 miljoner ton malmkoncentrat och samma mängd prima pellets.

Bolaget söker också förnyat tillstånd att i vartdera av KK2 och KK3 som bränsle årligen använda högst 1 000 ton spillolja, huvudsakligen härrörande från bolagets verksamhet.

Ansökan omfattar alltså dels den verksamhet vartill tillstånd lämnades i Koncessionsnämndens beslut nr 187/92 och dels tillstånd till uppförande och drift av ett nytt anrikningsverk och ett nytt pelletsverk. Ansökan omfattar däremot inte verksamheten i gruva och sovringsverk. Dessa verksamhetsdelar förutsätts som hittills drivas vidare med stöd av tidigare tillstånd och villkor enligt Koncessionsnämndens beslut nr 14/76 och 44/98.

Planfrågor m.m.

Bolagets industriområde är avsatt för gruvindustri i kommunens 2002-06-07 antagna översiktsplan.

Gällande detaljplan är huvudsakligen antagen 1992-06-15. Planbeslutet vann laga kraft 1994-12-22. Berörda markområden är enligt detaljplanen avsatta för gruvindustriändamål.

Verksamheten bedrivs inom fastigheterna Kiruna 1:1, Jukkasjärvi Kronoöverloppsmark 1:1 och Ön 1:1. De båda förstnämnda fastigheterna ägs av staten genom Statens Fastighetsverk. Den sistnämnda fastigheten ägs av bolaget.

Nuvarande verksamhet

All råmalm från gruvan behandlas i ett sovringsverk bestående av finkrossverk, styckemalmsverk och mullverk. I enheterna separeras gråberg från malmen genom siktning, separering och krossning. Den sovrade malmen, rågodset, anrikas i anrikningsverken, KA1 och KA2. Processen består av malning och magnetseparering i flera steg under vattentillsats. Fosforhalten i rågodset varierar. När det gäller högfosforhaltigt rågods måste fosfor avskiljas genom flotation.

Erhållet malmkoncentrat, också kallat pelletsslig, överförs till pelletsverkens slurrytankar, där tillsatsmedel tillsätts för att ge slutprodukten en optimal kemisk sammansättning. I dag använda tillsatsmedel är olivin, dolomit, kalksten och kvartsit. Tillsatsmedel levereras i finkrossad form till anrikningsverken där medlen mals.

Som specialprodukter erhålls för närvarande så kallad sinter fines (KBF) och sidoprodukten KRBC från sovringen, och malmstycken (KMR) från anrikningen. Vidare produceras avvattnat pelletskoncentrat (KPC).

I pelletsverken blandas pelletssligen efter avvattning med bindemedel. Bindemedel är bentonit och organiskt bindemedel. Därefter rullas sligen till råkulor som siktas, torkas, förvärms, sintras och kyls till färdiga pellets. Pelletsverken, KK2 och KK3, är båda av typen GrateKiln eller bandrullugnar. Respektive pelletsverk består av ett ändlöst transportband (Grate) en rullugn (Kiln) och en kylare. Transportbandet börjar med en pålastningspunkt för råkulor och är därefter indelat i flera temperaturzoner med olika funktioner i processen. Först kommer en zon för torkning med en uppåtgående luftström (UDD), därefter en zon för torkning med en nedåtgående luftström (DDD). Sedan följer en tempereringszon (TPH) och slutligen en förvärmningszon (PH) där sintringen påbörjas.

I rullugnen sker den slutliga sintringen. Rullugnen eldas via en centralt placerad brännare för kol och olja i ugnens nedre ände. Lågan från brännaren når fram till PH-zonen från vilken kulorna förs över till den roterande ugnen och tack vare ugnens lutning vidare genom ugnen. När kulorna nått ugnens nedre ände, är sintringen klar och kulorna överförs till kylaren och vidare till lager. Kylvärmen återförs till processen.

Malmbehandlingsanläggningarnas processvattensystem kan delas upp i ett yttre och ett inre vattensystem. I det yttre systemet leds anrikningssand till ett sandmagasin och ett klarningsmagasin. Från klarningsmagasinet återförs vatten till malmförädlingsprocessen. Ett överskott avleds via Rakkurijokkis vattensystem till Kalixälven. Det inre systemet består av förtjockare, pumpstationer och ledningar för att förse verken med processvatten. I förtjockarna avskiljs så långt det är möjligt returvatten från anrikningssanden. Returvattnet återgår till processen.

Tillkommande verksamhet

Produktionen i Kiruna sker som ovan nämnts enligt bandrullugnsprincipen (GrateKiln). Samma princip tillämpas i Svappavaara medan tillverkningen i Malmberget sker med bandugnsprincipen respektive stålbandsprincipen. Huvudalternativet vad gäller expansionen i Kiruna är att det nya pelletsverket blir ett bandrullugnsverk.

Ett nytt anrikningsverk, KA3, kommer att byggas i nära anslutning till befintliga KA1 och KA2 och enligt samma principer som dessa. KK4 får en kapacitet om 6 miljoner ton per år.

KK4 kommer i huvudsak att utföras som det nuvarande KK2 och KK3 med mottagning av slurry, avvattning, kulrullning, sintring samt utfraktssystem för den färdiga produkten.

Produktionen i de framtida anläggningarna bedöms komma att likna dagens produktion, det vill säga bestå av masugnspellets och direktreduktionspellets. Som framgått ovan tillsätts bindemedel, idag vanligen bentonit, för att stabilisera de råkulor som senare skall sintras till pellets. Fullskaleförsök har genomförts med användning av organiskt bindemedel vid produktion av direktreduktionspellets (KPRS). Införande av organiskt bindemedel är ett starkt och växande kundönskemål. Bolaget avser därför att permanent öka användningen av organiskt bindemedel och minska andelen bentonit i direktreduktionspellets och eftersträvar full frihet att tillverka de pelletskvaliteter som bolagets kunder vid varje tid efterfrågar, utan begränsningar vad gäller val av tillsatsmedel och/eller bindemedel.

Här kan även nämnas att i den tekniska beskrivningen avsnitt 3.1.2 redovisas vissa kompletterande investeringar i sovringsverken. Dessa investeringar säkerställer en högre järnhalt till anrikningsverket än idag och motsvarande minskad hantering av anrikningssand i anrikningsprocessen i KA2 och det nya anrikningsverket, på grund av förbättrad torrseparering i sovringsprocessen.

Förbrukning av råvaror och andra resurser

Rågods

Nuvarande brytningstillstånd är tillräckligt för att producera ansökt mängd pellets. Dock krävs utbyggnader av nuvarande brytningssystem eftersom kapaciteten för transport och uppfordring av råmalm utgör flaskhalsar i systemet.

Tillsats- och bindemedel

Förbrukningen av tillsatsmedel och bindemedel kommer att vara beroende av produktmixen och bedöms kunna variera enligt vad som framgår av nedanstående tabell.

Ämne       Idag tillå-           Ansökt produktionto
           tenproduktion         ton/å
           ton/år          Min   Norma                 Max
Olivin     32 604       82 000    113 000             250 000
Dolomit   110 000      104 000    173 000             200 000
Kalk       32 186       53 000     65 000              88 000
Kvartsit   64 790       72 000    118 000             166 000
Bentonit   41 460       63 000     77 000              88 000
Organiskt
bindemedel    600          400        800               1 900

Kemikalier

Förbrukningen av kemikalier är inte statisk utan förändras med utvecklingen för olika kemikalietyper och bolagets produkter. I bilaga 2 återfinns uppgifter om den nuvarande förbrukningen.

Processbränsle

De bränslen som i dag används vid KK2 och KK3 är kol och olja. Kol är det huvudsakliga bränslet.

Bränsleförbrukningen i processerna vid dagens förhållanden respektive vid ansökt produktion redovisas i nedanstående tabell.

Verksamhet        Nuvarande produktion       Ansökt produktion
26 507 ton kol             30 000 ton kol
Befintligt          3 680 ton olja (E05)      3 800 ton olja (E05)
pelletsverk KK2       660 ton olja (EO1)        650 ton olja (EO1)
                   33 595 ton  kol           40 000 ton kol
Befintligt          5 405 ton olja (E05)      5 000 ton olja (EO5)
pelletsverk KK3       960 ton olja (EO1)      1 000 ton olja (EO1)
                                             48 000 ton kol
Nytt                                          6 000 ton olja (E05)
pelletsverk KK4                               1 000 ton olja (EO1)

I KK2 och KK3 har under 2003 totalt 60 102 ton kol och 10 705 ton eldningsolja förbrukats.

På KK2 pågår för närvarande fullskaleförsök med så kallad indirekt kolpulvereldning, vilket förväntas leda till lägre specifik kolförbrukning. Förväntad framtida förbrukning av kol och olja redovisas i ovanstående tabell. Hänsyn har i denna inte tagits till möjligheterna att minska kolförbrukningen med hjälp av tekniken för eldning med indirekt kol. Det är dock bolagets ambition att utnyttja tekniken i samtliga pelletsverk i Kiruna.

Bolaget bevakar även förutsättningarna för användning av naturgas som processbränsle enligt vad som redovisas i den tekniska beskrivningen avsnitt 5.1.3.

Energibränsle

I bolagets panncentraler finns el- och oljepannor. Två avgaspannor finns i pelletsverken. De senare utgör bolagets huvudvärmeproducenter. Betydande mängder spillvärme tillgodogörs i avgaspannorna för uppvärmning av lokaler och gruvgångar samt för produktion av fjärrvärme till kommunens energibolag.

Under 2003 producerades ca 200 MWh i avgaspannorna och ca 40 MWh i panncentralerna.

Vid utbyggnad med ett nytt pelletsverk förses detta med en ytterligare avgaspanna vilket leder till att produktionen i avgaspannor kommer att öka till ca 300 MWh medan produktionen i panncentralerna minskar till ca 30 MWh.

Transportbränsle

Dieselförbrukningen från tranporter uppgår till följande volymer (m3/år) vid idag tillåten produktion respektive vid ansökt produktion.

Typ av transport             Idag tillåten produktion  Ansökt produktion
                             m3/år                     m3/år
Summa externa transporter       528                       830
Interna transporter,          1 255                     1 714
truckar m.m.
Interna transporter,          1 314                     1 076
diesellok
Summa interna transporter     2 569                     2 790
Totalt                        3 097                     3 621

Den framtida dieselförbrukningen avser ett läge där nuvarande transportsystem till stora delar bibehålls. Om beslut fattas avseende förändringar för framtiden som för närvarande utreds, se vidare härom nedan under avsnitt 8.5, förväntas bränsleanvändningen vid ansökt produktion bli i stort sett oförändrad jämfört med vid den idag tillåtna produktionen.

Elenergi

Bolaget är en mycket stor förbrukare av elenergi. Användningen av el motsvarar således ca 1 % av elförbrukningen i Sverige. Elanvändningen vid den i dag tillståndsgivna och vid den ansökta produktionsnivån redovisas i nedanstående tabell (GWh/år). I tabellen ingår sovringsverkens elenergiförbrukning som i sin tur inkluderar elförbrukningen för produktion av rågods till pelletsverket i Svappavaara.

Verksamhetsdel          Idag tillåten produktion   Ansökt produktion
                        GWh/år                     GWh/år
Sovringsverk            ca  70                     ca   65
Anrikningsverk KA1      ca 120                     ca 120
Anrikningsverk KA2      ca 130                     ca 130
Nytt anrikningsverk KA3  -                         ca 160
Pelletsverk KK2         ca 90                      ca 90
Pelletsverk KK3         ca 65                      ca 65
Nytt pelletsverk KK4    -                          ca 70
Övrig verksamhet          280                      ca 280
Totalt                 ca 755                      ca 980

Vatten

Separering av gråberg från malmen sker genom torr separering, våt separering och gravimetrisk separering. Speciellt den våta processen kräver mycket vatten. Vattenanvändningen i malmförädlingen är till övervägande del kopplad till anrikningsprocesserna, där magnetitsligen tvättas/späds ut respektive avvattnas i flera steg. I pelletsverken hänger vattenhanteringen i huvudsak ihop med avvattning av koncentrat samt till viss del rening av rökgaser.

Processvatten kommer från två huvudkällor nämligen dels från uppumpat gruvvatten, dels från nederbörd. Processvattensystemet kan delas upp i ett yttre vattensystem och inre cirkulationskretsar. Det yttre systemet består av pumpkedjan för gruvans dräneringsvatten, dammsystemet samt pumpstation och klarvattenledningar från dammsystemet. Gruvans dräneringsvatten pumpas upp till en högreservoar. På motsvarande sätt pumpas klarvatten från dammsystemet till en andra högreservoar. Från högvattenreservoarerna leds vattnet till användning i verksamheten.

Den mängd vatten som avgår med producerade produkter på grund av förångning kommer att öka till följd av ökad pelletsproduktion. Mängden bräddat vatten till recipienten förväntas således att minska till följd av att den mängd vatten som följer med produkterna ökar. Ändringen förväntas uppgå till ca 0,4 Mm3 per år.

En vattenbalans för det yttre vattensystemet vid idag tillåten produktion respektive en trolig framtida vattenbalans vid sökt produktion framgår av tabellen nedan.

Idag tillåten produktion     Ansökt produktions
                                                    nivå
                                   ca Mm3/år
Nettonederbörd              3,7                      3,7
Vatten från gruvan          5,3                      5,3
Vatten till recipient       8,2                      7,8
Vatten med produkter        0,8                      1,2

Det yttre systemet stöder det inre systemet som innebär en rening av vattnet i s.k. förtjockare i nära anslutning till verken med syfte att minska vattnets värmeförlust. Detta system innehåller förutom förtjockare även returvattenreservoarer, pumpstationer och ledningar. Från förtjockare tas returvatten tillvara för användning i processerna. På detta sätt förses verksamheten med klarvatten och returvatten för processen, samt för spolnings-, kylnings- och brandvattenändamål.

Under senare tid har vikten av stabil och hög processvattentemperatur i interna vattensystem visat sig viktig för en stabil och jämn våt process fram till och med avvattning i pelletsverk. Den gemensamma tillförseln från det yttre systemet styr temperaturen på returvatten. De framtida vattensystemen kommer att struktureras för att bli lättöverskådliga och lätta att övervaka och för att underlätta möjligheterna att styra processvattnets temperatur.

De interna vattenbalanserna påverkas bland annat av val av avvattningsteknik samt rökgasrening i det nya pelletsverket. Vid omstrukturering av klarvattensystemet i samband med en ökning av pelletskapaciteten, kommer den totala klarvattenförbrukningen i verksamheten att minska jämfört med idag.

Vatten från processerna avleds tillsammans med vått sovringsgråberg och anrikningssand till ett dammsystem bestående av ett sandmagasin och ett klarningsmagasin. I sandmagasinet sedimenteras den största mängden anrikningssand, varefter vattnet avleds till klarningsmagasinet, där ytterligare sedimentering sker. Från klarningsmagasinet bräddas vatten till Mettä Rakkurijärvi, som ingår i Kalix älvs vattensystem.

Miljökonsekvenser

Utsläpp till luft

Utsläppen av luftburna föroreningar från den ansökta verksamheten består framför allt av kväveoxider, ozon, svaveldioxid, stoft, dioxiner, väteklorid, vätefluorid och koldioxid.

Investeringskostnaden för att även låta rena processgaser från de befintliga pelletsverken bedöms orimligt höga mot bakgrund av att tekniken är komplicerad.

I miljökonsekvensbeskrivningen redovisas bland annat genomförda spridnings- och depositionsberäkningar.

Kväveoxider

Utsläppen av kväveoxider beräknas idag uppgå till 1 410 ton per år varav 1 160 ton från den verksamhet som berörs av denna ansökan. Vid idag tillåten produktion bedöms motsvarande utsläpp uppgå till 1 712 ton per år respektive 1 445 ton per år. Vid ansökt produktion antas utsläppen öka till 2 551 ton per år respektive 2 285 ton per år.

Trots de betydande utsläppen bedöms att kommande miljökvalitetsnormer för kvävedioxid och kväveoxider inte kommer att överskridas. Den kritiska belastningsgränsen beträffande övergödningseffekter av årligt kvävenedfall i Norrbotten har uppskattats till 0,3 g N/m2 och den regionala kvävedepositionen har uppskattats vara 0,3-0,4 g N/m2 för 2001. Det finns därmed en risk för att den kritiska belastningsgränsen (0,3 g N/m2) för känsliga miljöer i området överskrids. Depositionsbidraget från bolaget är dock litet jämfört med bakgrundsbelastningen och bedöms inte öka risken för övergödningseffekter på ett betydande sätt.

Bolaget avser trots det att genomföra försök med rening av den mest belastade zonen i det nya pelletsverket med avseende på kväveoxider. Teknikutvecklingen har lett till att det idag eventuellt finns tillgängliga alternativ för NOx-rening i pelletsverk. LKAB utreder därför möjligheten att rena PH-zonens avgaser i det nya pelletsverket, bland annat genom att utföra försök med katalysator (SCR) i pilotskala. Även leverantörer av annan reningsteknik än SCR-teknik kommer att erbjudas att utföra tester. Om utredningen visar att detta är tekniskt möjligt och driftskostnadsmässigt acceptabelt, är avsikten att installera kväveoxidrening i full skala i det nya pelletsverket för slutlig utvärdering i full skala.

När det gäller emissioner av kväveoxider från KK2 och KK3 bedöms investeringskostnaderna för att även rena processgaser från KK2 och KK3 bli orimligt höga. Sådana åtgärder avser bolaget därför inte att utreda. Det är istället bolagets avsikt att i första hand fortsätta arbetet med att reducera utsläppen genom processinterna åtgärder. Bolaget avser också att installera kontinuerlig mätning av kväveoxider i KK2 och KK3.

Ozon

Lokala eller regionala källor, inklusive bolaget, bedöms inte bidra till någon mätbar ökning av ozonhalten i och runt Kiruna. Detta gäller idag och vid ansökt produktion.

Stoft

Stoftutsläppen bedöms uppgå till 476 ton per år vid i dag tillåten produktion, varav 401 ton från den verksamhet som berörs av denna ansökan. Motsvarande utsläpp vid ansökt produktion beräknas uppgå till 607 ton per år respektive ca 526 ton per år.

Bolaget planerar inte att vidta några kompletterande reningsåtgärder med avseende på de befintliga anläggningsdelarna. De nya anläggningsdelarna avses bli utrustade med motsvarande reningsutrustning som befintliga verk.

UDD-zonen i KK2 saknar i dag stoftrening. Bolaget planerar således heller inte att installera sådan. Bolaget anser att de tekniskt/ekonomiska osäkerheterna med att installera sådan rening är allt för stora. Om det är tekniskt möjligt att installera rening har reningskostnaden bedömts kunna uppgå till mellan

ca 27,5 - 31,8 kronor per kilo avskiljt stoft.

En bedömning av de framtida miljökonsekvenserna har gjorts för en tänkt situation med och situationen utan kompletterande åtgärder i K2. Beräknade emissioner och haltbidrag av stoft och PM10 är av samma storleksordning i båda alternativen. Såväl vid idag tillåten produktion som vid ansökt produktion bedöms risken för att gällande miljökvalitetsnormer för PM10 skall överskridas som liten. Inga påtagliga miljöskäl kan således anföras till stöd för ett krav att komplettera stoftreningen i KK2.

Svaveldioxid

Utsläppen av svaveldioxid beräknas vid idag tillåten produktion uppgå till 117 ton per år varav 108 ton från den verksamhet som berörs av denna ansökan. Vid ansökt produktion antas utsläppen öka till 189 ton per år respektive 180 ton per år.

Haltbidraget från bolagets verksamhet bedöms inte vare sig vid idag tillåten eller vid sökt produktion som enskilt bidrag eller tillsammans med övriga haltbidrag i området överskrida någon av miljökvalitetsnormerna för svaveldioxid.

Depositionen av svavel i regional bakgrund i Kirunas omgivningar har på årsbasis uppskattats vara cirka 0,15-0,20 g S/m2. Den kritiska belastningen för svavelnedfall uppskattas till ca 0,3 g S/m2. Denna gräns bedöms inte överskridas i området runt Kiruna. Depositionsbidraget beräknas såväl i nuläget som vid ansökt produktion i stort sett vara försumbart.

Dioxiner

Vid malmförädlingen bildas små mängder dioxiner i den del av pelletsprocessen där förbränning sker; det vill säga i TPH- och PH-zonerna. Det beräknade haltbidraget från bolaget på den mest belastade platsen i Kiruna har beräknats till endast 0,004% av en bedömd lågrisknivå. Miljö- och hälsoriskerna förenade med utsläpp av dioxiner i luft bedöms därmed vara små.

Väteklorid och vätefluorid

Miljö- och hälsoriskerna av väteklorid och vätefluorid i luft bedöms vara små eftersom beräknat haltbidrag av ämnena från bolaget i nuläget bedöms vara lågt. Samma bedömning gäller för förhållandena vid ansökt produktion. Depositionen av svavel samt vätefluorid och väteklorid från bolaget medför endast ett totalt sett litet syrabidrag i förhållande till bakgrundsbelastningen i skyddsvärda områden.

Koldioxid

Bolagets pelletsverk och pannanläggningar ingår i handelsystemet med utsläppsrätter för växthusgaser som genomförs under en försöksperiod 2005-2007. Detta innebär att LKAB:s utsläpp av koldioxid regleras av lagstiftningen för utsläppshandeln.

Utsläpp till vatten

Nedan redovisas beräknade framtida koncentrationer i bräddat vatten. Beräkningarna är endast utförda på element som är påverkade av mängden malm som förädlas. I tabellen redovisas även beräknade tonnage av elementen i det bräddade vattnet vid ansökt produktion.

Differens
                                                     Tonnage utökad prod. ./.
Element          Koncentration i     Bräddat tonn    Tonnage nollalternativ
                 bräddat vatten     (ton/år)         (ton/år)
                                    (mg/1)
Nitrat           29                 226                21
Kalium           92                 718               111
Klorid          306               2 387               329
Sulfat          608               4 742               -71
Natrium         205               1 599               213
Kalcium         230               1 794               -67
Magnesium        37                 289                27
Fluorid         3,1                  24               3

Det bräddade vattnet från klarningsmagasinet till recipienten har relativt högt pH och en hög koncentration av lösliga oorganiska joner. Metallhalterna klassificeras som låga till mycket låga enligt Naturvårdsverkets "Bedömningsgrunder för miljökvalitet - sjöar och vattendrag".

Halten av näringsämnet kväve i det bräddade vattnet är hög. Undersökningar har dock visat att fosfor, liksom i de flesta sötvatten, är det tillväxtbegränsade näringsämnet i recipienten Rakkurisystemet.

Sammanfattningsvis är vattensammansättningen tydligt påverkad nära utsläppspunkten, men till följd av en kraftig utspädning är påverkan liten i Kalix älv. I utloppet från Mettä Rakkurijärvi motsvarar bräddningen ca 30 % av flödet. Vid utloppet från Rakkurijärvi är motsvarande andel ca 17 % och i Kalix älv ca 0,8 %.

Avfall

Avfall består framförallt av utsorterat brännbart avfall, järn- och metallskrot samt elektronikskrot. Avfallskalk från pelletsverkens svavelreningsanläggningar deponeras. Därtill kommer farligt avfall i form av till exempel spillolja, spillfett, kemikalier och lysrör.

Mängden avfall förväntas vid ansökt produktion öka med i storleksordningen

20-30 %, medan hantering och rutiner blir oförändrade.

Buller

Bullermätningar har visat att gällande bullervillkor har kunnat innehållas i samtliga mätpunkter. Bolaget bedömer att bullersituationen inte kommer att förändras vid ansökt produktion, vilket gör att nuvarande bullervillkor bedöms kunna innehållas även i framtidsläget.

Transporter

Bolaget är ett transportintensivt företag som till stor del nyttjar tåg- och båttransporter för de stora flöden av malm, slig, produkter och varor som transporteras i gruvorna, mellan anläggningar, till hamnar och slutligen till kund.

Bolaget arbetar aktivt för att minska andelen vägtransporter till förmån för järnvägstransport eller annan energieffektiv teknik.

Frågan om framtida trafiklösningar för järnvägstransporter inom LKAB och genom Kiruna stad är för närvarande föremål för separat utredning, bl.a. i samverkan med Banverket. Utredning om den framtida järnvägssträckningen och ny lastningsstation pågår. En ändrad logistiklösning ingår ej i denna ansökan. Bolaget har därför utgått från nuvarande trafiklösningar vid bedömning av miljöbelastningen från transporter vid såväl nuvarande förhållanden som vid ansökt produktion.

Fjärrtransporter

Transporter av bolagets produkter i form av pellets, fines och specialprodukter till kunder sker med tåg och båt via egna utskeppningshamnar i Luleå och Narvik. Dessutom körs rågods med järnväg från Kiruna till Svappavaara. Fjärrtransporter av vissa tillsatsmedel och bindemedel sker med tåg till Kiruna från hamnarna i Narvik och Luleå. På samma sätt transporteras även kol, som används som bränsle i verken. Dessutom transporteras olja från Luleå. Till Kiruna från Narvik nyttjas returtåg.

Tillsatsmedlet dolomit körs till Kiruna med lastbil från Masugnsbyn där brytningen av dolomiten sker. Organiskt bindemedel transporteras från Luleå till Kiruna med lastbil.

Emissionerna från transporter har beräknats utgående från bedömd förbrukning av diesel. Vid en ökning av den hanterade mängden ökar bränsleförbrukningen, och därmed också emissionerna, linjärt. Vid ansökt produktion har förbrukningen bedömts till knappt en miljon kubikmeter diesel som i första hand föranleder ett årligt utsläpp om ca 16 ton kväveoxider och ca 2.500 ton koldioxid.

Interna transporter

Interna transporter sker med diesellok, lastbilar, hjullastare och truckar (dumpers).

Emissioner från interna transporter vid ansökt produktion av kväveoxider, PM10 och koldioxid bedöms bli 126, 5,5 respektive 7 300 ton per år. Dessa emissioner har medtagits i ovan redovisade spridnings- och depositionsberäkningar.

Miljörisker

Risker förenade med förhållandena vid onormala situationer är redovisade i miljökonsekvensbeskrivningen avsnitt 13. Vid den riskanalys som genomförts har inga andra händelser identifierats än sådana med beteckningen liten risk.

Miljömål

I miljökonsekvensbeskrivningen redovisas (avsnitt 11) hur bolagets verksamhet direkt och indirekt påverkar möjligheten att uppfylla nationella, regionala och lokala miljömål.

Effekterna beträffande de miljömål som direkt berörs av verksamheten vid LKAB är sammanfattningsvis följande.

Frisk luft

Det föreligger en liten risk för överskridande av miljömålets årsmedelhalt av kvävedioxid och risk för överskridande av miljömålets timmedelvärde för kvävedioxid och för miljömålen (årsmedelvärde och dygnsmedelvärde) för PM10. Ingen risk föreligger däremot för överskridande av miljömålen gällande ozon och svaveldioxid.

Ingen övergödning

Depositiopnsbidraget av kväve från LKAB är litet och bedöms inte öka övergödningseffekter i omgivningen, vilket är i linje med miljömålet.

LKAB:s utsläpp av kväve till vatten beräknas år 2010 ha ökat jämfört med utsläppen år 2005, vilket ej är i linje med miljömålet.

LKAB:s utsläpp av fosfor till vatten beräknas år 2010 ha minskat något jämfört med utsläppen år 1995, vilket är i linje med miljömålet.

Bara naturlig försurning

Utsläpp till luft från LKAB har drastiskt minskat jämfört med 1995 och beräknat depositionsbidrag i Kiruna av försurande element beräknas ej överskridas vilket är i linje med miljömålet.

Vattnet som bräddas från LKAB har ett nära neutralt pH-värde och god buffertkapacitet och bidrar således sannolikt inte till försurning, vilket är i linje med miljömålet.

Samråd

Tidigt samråd har hållits med Statens fastighetsverk, länsstyrelsen, Naturvårdsverket, Laevas sameby samt Miljö- och byggnämnden i maj och juni 2004. Information om ärendet har därutöver under samma period utgått till Räddningstjänsten i Kiruna, politiska partigruppledare i Kiruna samt Naturskyddsföreningen i Kiruna.

Vid samrådet framställda utredningsönskemål har beaktats i ansökningshandlingarna.

Länsstyrelsen fattade 2004-07-15 beslut om att ökad pelletskapacitet genom anläggande av ett nytt anriknings- och pelletsverk i Kiruna medför en betydande miljöpåverkan.

Utökat samråd hölls 2004-10-11.

2 kap. miljöbalken

Kunskapskravet enligt 2 kap. 2 §

Bolaget har bedrivit gruvverksamhet i Norrbotten under drygt 100 år. Malmförädlingsanläggningarna i Kiruna har drivits i ca 50 år. Motsvarande verksamhet drivs i Svappavaara och i Malmberget. Bolagets personal har därför goda kunskaper om de verksamheter ansökan avser.

Kunskapskravet måste anses vara uppfyllt.

Försiktighetsmått enligt 2 kap. 3 §

Bolagets verksamhet är till sin natur storskalig och medför, delvis oundvikliga, miljökonsekvenser. I första hand gäller detta utsläpp till luft från malmförädlingen. Med de genomförda och planerade skyddsåtgärder som redovisats ovan vad gäller rökgasrening, innefattande försök i pilotskala för att reducera utsläpp av kvävedioxider, anser bolaget att kraven i 2 kap. 3 § miljöbalken uppfylls.

Lokaliseringskravet enligt 2 kap. 4 §

Någon annan lokalisering av tillkommande anläggningsdelar i Kiruna än till det nuvarande industriområdet är inte möjlig.

Hushållningskravet enligt 2 kap. 5 §

I bland annat miljökonsekvensbeskrivningen avsnitt 5 har redovisats att bolagets verksamhet är mycket energieffektiv i förhållande till verksamheten hos bolagets konkurrenter på världsmarknaden. Detta är bland annat positivt för den globala miljösituationen.

Även ovan redovisade försök med så kallat indirekt kol förväntas sänka verksamhetens energiförbrukning ytterligare.

Vad gäller interna transporter kommer ökad användning av moderna mobila arbetsmaskiner som motsvaras av en minskad användning av diesellok att delvis resultera i lägre emissioner trots en ökad förbrukning av diesel.

Vad gäller vattenanvändningen vidtas i samband med produktionsökningen effektiviserande åtgärder som minskar den specifika vattenanvändningen. Vattenförbrukningen ökar något på grund av ökad förångning från färdiga produkter på grund av ökad produktion.

Hushållningskravet måste sammanfattningsvis anses vara uppfyllt.

Slutsats angående tillåtligheten

Av ovanstående redogörelse framgår att de förpliktelser som följer av hänsynskraven i 2 kap. miljöbalken blir uppfyllda. Den ansökta verksamheten är därmed tillåtlig.

Villkor m.m.

Bolaget föreslår följande villkor för den nu ansökta verksamheten. Villkoren motsvarar de idag gällande villkoren med undantag för villkor 4 i vilket ett skärpt stoftvillkor föreslås.

1. Om inget annat framgår av denna dom skall verksamheten - inbegripet åtgärder för att minska vatten- och luftföroreningar och andra störningar för omgivningen - bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgett eller åtagit sig i ärendet.

2. Utsläppsmängden av svaveldioxid från det nya pelletsverket får under det första driftåret för detta inte överstiga 15 gram per ton prima pellets som riktvärde* och årsmedelvärde. Utsläppsmängden av svaveldioxid från de befintliga pelletsverken får under denna tid inte överstiga 15 gram per ton prima pellets som ett gemensamt gräns- och årsmedelvärde. Efter det första driftåret för det nya verket skall begränsningsvärdet 15 gram per ton prima pellets gälla som ett gemensamt gräns- och årsmedelvärde för samtliga verk. Det skall beräknas som medelvärde för kalenderår eller del av kalenderår.

3. Utsläppsmängderna av vardera fluorföreningar, räknat som fluor, och klorväte från det nya pelletsverket får under det första driftåret för detta inte överstiga 6 gram per ton prima pellets som riktvärde* och årsmedelvärde. Utsläppsmängderna av vardera fluorföreningar, räknat som fluor, och klorväte från de befintliga pelletsverken får under denna tid inte överstiga 6 gram per ton prima pellets som ett gemensamt gräns- och årsmedelvärde. Efter det första driftåret för det nya verket skall begränsningsvärdet 6 gram per ton prima pellets gälla som ett gemensamt gräns- och årsmedelvärde för samtliga verk. Det skall beräknas som medelvärde för kalenderår eller del av kalenderår.

4. Utsläppsmängden av stoft från det nya pelletsverket, inberäknat utsläpp från avsugningspunkter före, i och efter pelletsmaskinen, får under det första driftåret för detta inte överstiga 0,05 kg per ton prima pellets som riktvärde* och årsmedelvärde. Utsläppsmängden av stoft från de befintliga pelletsverken får under denna tid inte överstiga 0,1 kg per ton prima pellets som ett gemensamt gräns- och årsmedelvärde. Efter det första driftåret för det nya verket skall begränsningsvärdet 0,05 kg per ton prima pellets gälla som ett gemensamt gräns- och årsmedelvärde för samtliga verk. Det skall beräknas som medelvärde för kalenderår eller del av kalenderår.

5. Utsläppshalten av stoft från reningsutrustning i de nya anriknings- och pelletverken och från utbytt eller tillkommande sådan utrustning i de befintliga verken får som riktvärde* inte överstiga 20 mg/m3 norm torr gas.

6. Klorhalten i spillolja som förbränns får inte överstiga 0,1 viktprocent.

7. Utöver ovan upptagna villkor skall i tillämpliga delar gälla följande villkor och förordnanden till tillsynsmyndigheten som föreskrivits beträffande verksamheten inom Kiirunavaara industriområde i beslut av Koncessionsnämnden för miljöskydd 1998-04-02, nr 44/98, nämligen punkterna 4, 9, 11, 12 och 13 samt förordnandena a, b, d och f.

YTTRANDEN

I målet har yttranden avgivits av Naturvårdsverket, länsstyrelsen i Norrbottens län, Fiskeriverket, Miljö- och byggnämnden i Kiruna kommun. Räddningsverket har avstått från att yttra sig i målet.

Naturvårdsverket

Naturvårdsverkets yrkanden

Naturvårdsverket tillstyrker att bolagets ges tillstånd till den utvidgade verksamheten, och är i huvudsak enigt med bolaget om slutliga villkor, provisoriska föreskrifter och ytterligare utredningar, men yrkar därutöver på följande.

Hantering av anrikningssanden och vått sovringsgråberg

Verket anser att det aktuella avfallet inte skall klassificeras som ett inert avfall. Avfallet omfattas därmed av deponeringsförordningen (SFS 2001:512). Bolaget har även därmed inte visat motsvarande åtgärder som krävs för att förebygga eller i möjligaste mån begränsa sådana skadliga effekter på miljön och människors hälsa som kan uppkomma till följd av den efterbehandlade deponin. Deponeringsverksamheten omfattas av krav på ekonomisk säkerhet enligt 15 kap. 34 § miljöbalken. Vid bedömning av säkerhetens storlek måste hänsyn tas till klassningen av avfallet och de därtill hörande kraven enligt deponeringsförordningen. Bolaget bör komma in med förslag till ekonomisk säkerhet före huvudförhandlingen.

Möjlighet till framtida tillvaratagande av fosfor

Anrikat apatitkoncentrat ska deponeras separat och i övrigt hanteras på ett sådant sätt så att en framtida utvinning av fosfor ur apatiten inte försvåras.

Kväveoxider

Naturvårdsverket yrkar att NOX- rening införs på KK4. Bolaget skall till miljödomstolen redovisa resultat av de pilotförsök med NOX- rening som genomförts på KK3. Med detta som ett underlag skall bolaget inkomma med förslag på hur reduktionen av NO, kan ske på KK4. Av redovisningen skall framgå vilka reningsalternativ som finns, reningsgrad och kostnad för de olika alternativen. Redovisningen bör inkomma i god tid innan domstolsförhandling.

Vidare skall bolaget vidare utreda de tekniska möjligheterna att införa motsvarande reduktion på KK2 och KK3 genom rening eller förbränningstekniska åtgärder eller kombinationer av dessa. Målsättningen skall vara att minska det totala utsläppet från bolagets anläggningar, som omfattas av denna ansökan, jämfört med dagen nivå på utsläppen. Utredningen skall inkomma till miljödomstolen senast ett år efter beslut.Dioxin och stoft                                                    

Naturvårdsverket yrkar att bolaget skall utreda hur man skall minska dioxinutsläppen från verksamheten i Kiruna. Utredningen skall inkomma till miljödomstolen senast ett år efter beslut. Den skall innehålla redovisning av tekniska möjligheter att reducera de totala dioxinutsläppen från verksamheten i Kiruna jämfört med dagens nivå. Som riktvärde för utsläpp av stoft från reningsutrustning i de nya anriknings- och pelletsverken och från utbytt eller tillkommande sådan utrustning i de befintliga verken får utsläppen som riktvärde inte överstiga 10 mg/m3 norm torr gas. För idag orenade utsläpp skall motsvarande värde gälla senast 2 år efter beslut.

Kemikalier

Innan nya kemiska produkter som innehåller för verksamheten nya ämnen tas i bruk i produktionen skall tillsynsmyndigheten informeras. Informationen skall innehålla uppgifter om miljöegenskaper som nedbrytbarhet, ekotoxicitet och potentialen för bioackumulering.

Fr.o.m. 1 januari 2008 får det i produktionen inte användas sådana kemiska produkter för vilka det saknas dokumenterad kunskap om risken för den yttre miljön p.g.a. dålig nedbrytbarhet, akut och kronisk toxicitet och potential för bioackumulering. Tillsynsmyndigheten får medge undantag från kravet på dokumenterad kunskap och anstånd från tidskravet i det enskilda fallet.

Energieffektivitet

Naturvårdsverket yrkar att bolaget, senast ett år efter beslut, till miljödomstolen skall redovisa möjligheter till energieffektiviseringar och vilka möjligheter som finns att utnyttja spillvärmen från verksamheten. Redovisningen skall innehålla vilka åtgärder som är tekniskt möjliga att genomföra och kostnaderna för dessa. Vidare vilka åtgärder som bolaget är beredda att vidta och motivering varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap. 7 § MB att vidta övriga redovisade åtgärder

Bakgrund

Avfall

Avfallens klassning är av direkt betydelse för vilket regelverk som ska användas för regleringen av hanteringen av dem. Bolaget anser att anrikningssanden bör klassas som ickefarligt inert avfall. Som motivering anges att syraneutraliserande potential i avfallet är flera gånger högre än syraproducerande potential. Dessutom konstateras att utlakade mängder i laktester är låga i förhållande till kraven i mottagningskriterierna för avfall (NFS 2004:10).

Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2004:10 om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall är enligt 2 § tillämpliga på sådant avfall som omfattas av förordningen (2001:512) om deponering av avfall. Enligt 2 § andra stycket är de dock inte tillämpliga på sådant avfall från utvinningsindustrin som deponeras på plats. I detta fall deponeras avfallet på plats, varför nämnda föreskrifter alltså inte är tillämpliga. De testmetoder som hänvisas till i föreskriften är dessutom inte lämpliga för att bedöma miljöpåverkan från ett sulfidhaltigt gruvavfall eftersom metoderna inte tar hänsyn till att oxidering av sulfidmineral sker efter hand.

Deponering av avfall regleras av förordningen (2001:512) om deponering av avfall. Förordningen är dock enligt 4 § inte tillämpliga på deponering av icke-farligt inert avfall som uppkommer vid prospektering, utvinning, behandling eller lagring av mineraltillgångar eller vid drift av stenbrott. 13 § deponeringsförordningen definieras inert avfall som "avfall som inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar. Inert avfall löses inte upp, brinner inte och reagerar inte fysikaliskt eller kemiskt på något annat sätt, inte heller bryts det ned biologiskt eller inverkar på andra material som det kommer i kontakt med på ett sätt som kan orsaka skador på miljön eller människors hälsa. Den totala lakbarheten och det totala föroreningsinnehållet i avfallet samt ekotoxiciteten hos lakvattnet skall vara obetydliga och får inte äventyra kvaliteten på yt- eller grundvatten."

Naturvårdsverket anser inte att bolaget har visat att avfallet uppfyller nämnda definition. Däremot talar uppgifter i det material som bolaget presenterar emot att avfallets totala föroreningsinnehåll, lakbarhet och ekotoxicitet hos lakvattnet är så obetydlig att avfallet skulle betraktas som ett inert avfall. Bolagets anger att anrikningssand och vått sovringsgråberg innehåller 0,4 % respektive 0,5 % svavel, och 211 ppm respektive 356 ppm koppar. Bolaget konstaterar att de totala halterna av koppar överstiger den ekotoxiska bedömningen som ligger till grund för det generella riktvärdet för mindre känslig markanvändning (Naturvårdsverket Rapport 4638). Bolaget har inte visat att avfall med det innehåll av sulfider som angetts, inte genomgår någon väsentlig kemisk förändring som kan orsaka skada på miljön. Svavlet anges förekomma som FeS2 och CuFeS2. Det kan därför även förmodas att koppar kan komma att frigöras från mineral och bli mer tillgängligt vid en oxidering av avfallet. De laktester som bolaget har använt ger ingen information om lakvattenhalterna efter en oxidation av sulfiderna i avfallet. Bolaget har även redogjort för att avfallen har en nettoneutraliserande potential genom deras innehåll av buffrande mineral så att bildad syra kan neutraliseras. Enligt verkets uppfattning har dock avfallen en vittringspotential och reaktivitet genom angivet innehåll av sulfider och bör därmed inte betraktas som inert avfall.

Enligt 15 kap. 34 § miljöbalken får tillstånd till en verksamhet som omfattar deponering av avfall endast meddelas om verksamhetsutövaren ställer en ekonomisk säkerhet för att de skyldigheter som gäller för deponeringsverksamheten fullgörs eller vidtar någon annan lämplig åtgärd för sådant säkerställande. Denna skyldighet är till skillnad från motsvarande reglering i 16 kap. 3 § obligatorisk. 15 kap. 34 § infördes som ett led i genomförandet av deponeringsdirektivet (1999/31/EG) då bestämmelserna i 16 kap. 3 § inte ansågs tillräckliga för att uppfylla direktivets krav (prop. 2001/02:65 s.65 f.). Vid beräkning av den ekonomiska säkerhetens storlek måste hänsyn tas till de åtgärder som enligt deponeringsförordningen krävs för omhändertagandet av det aktuella ickeinerta avfallet. Bolaget bör komma in med förslag till ekonomisk säkerhet före huvudförhandlingen.

Möjlighet till framtida tillvaratagande av fosfor

Naturvårdsverket anser att apatitkoncentratet från fosforreningen ska deponeras separat för att underlätta en framtida utvinning av fosfor ur apatiten. Det anrikade apatitkoncentratet deponeras idag tillsammans med övrig anrikningssand på sandmagasinen. Idag är det inte aktuellt att tillvarata fosforresursen i apatitkoncentratet, men med hänsyn till den resurs som apatitkoncentratet utgör bör en framtida utvinning av fosfor inte försvåras genom att blandas upp med annat avfall utan deponeras separat.

Kväveoxider

Utsläpp av kväveoxider (NOX) bidrar till flera av de allvarligaste miljöproblemen i Sverige. Tillsammans med utsläppen av svavelföreningar leder de till försurning av mark och vatten. Nedfallet av kvävehaltiga föroreningar från luften kan också åstadkomma övergödning av framför allt ängsmark, skogsmark och hav. Utsläppen av kväveoxider kan därtill vara skadliga för såväl människor som vegetation; i tätortsmiljö främst genom direktverkan, på andra håll även genom att de medverkar till bildandet av marknära ozon. Vidare kan utsläppen medföra ökad korrosion av exempelvis metallföremål och dessutom bidra till växthuseffekten.

Utsläppen av kväveoxider är därför ur miljömålssynpunkt ett prioriterat område. Miljömålet för kväveoxider är 148 000 ton. Utsläppen i Sverige 2003 var 206 000 ton. Enligt DeFacto 2005 tyder mycket på att miljökvalitetsmålet "Bara naturlig försurning" inte kommer att nås till 2020. Man säger vidare att: "Nedfallet av svavel har under perioden 1990-2002 minskat med ca 60 % i Götaland och Svealand och med ca 55 % i Norrland. Inga tydliga tendenser kan ses för nedfallet av kväve. För att miljökvalitetsmålet ska nås krävs betydande ytterligare åtgärder i Europa utöver Göteborgsprotokollet, EU:s takdirektiv och direktivet för stora förbränningsanläggningar. Särskilt prioriterade områden är energiproduktion, vägtrafik, sjöfart och jordbruk. Klimatpolitiken är också en viktig drivkraft för att minska försurande utsläpp. Nationellt bör ytterligare åtgärder vidtas, främst för att minska utsläppen av kväveoxider och för att minska skogsbrukets försurande påverkan."

Depositionen av kväve i regionen uppskattas vara 0,3-0,4 g N/m2*år för 2001 (MATCH). Det finns därför risk att den kritiska belastningen, som är 0,3 g N/m2*år, för känsliga miljöer i området överskrids. Detta gör att ytterligare utsläpp av kväveoxider i regionen ökar risken för överskridande.?

Pelletsverken är de enskilt största punktkällorna i Sverige. En jämförelse med det samlade utsläppet från de anläggningarna som är med i NOX-avgiftssytemet är relevant i sammanhanget. Deklarerade utsläpp för 2004 är 14 937 ton. De enskilt största anläggningarna har ett utsläpp på vardera ca 400 ton/år. Detta skall jämföras med 1 445 ton/år vid idag tillståndsgiven produktion och 2 285 ton/år vid ansökt produktion vid bolagets anläggning i Kiruna. De redovisade utsläppen i miljörapporten från bolagets anläggningar i Kiruna, Malmberget och Svappavaara uppgår till 3 335 ton (2004).

Naturvårdsverket anser det därför vara viktigt att minska det totala utsläppet från anläggningen i Kiruna jämfört med idag. Byggandet av ett nytt pelletsverk, KK4, leder till ökade utsläpp även om det införs rening på den nya anläggningen. Naturvårdsverket ser det positivt att bolaget är berett att installera rening på det nya KK4 men verket anser, till skillnad mot bolaget, att det inte är tillräckligt. Även om rening införs så kommer det totala utsläppet att öka. Bolaget genomför försök med rening av en delström från KK3 som underlag för införande av rening på det nya pelletverket KK4. Resultatet från detta har inte redovisats i ärendet. Det finns därför inte möjlighet att ta ställning om den föreslagna tekniken ger acceptabel reduktion. Denna redovisning bör göras i god tid före huvudförhandlingen.

Det är miljömässigt motiverat att kraftigt minska utsläppen även på övriga verk KK2, KK3. Däremot finns det enligt verkets mening inte idag tillräckligt underlag i hittills inlämnat material för att fatta beslut om till vilken nivå. Naturvårdsverket anser därför att möjligheterna att reducera utsläppen skall redovisas av bolaget senast ett år efter beslut. Målsättningen skall vara att minska utsläppen jämfört med dagens nivå från hela anläggningen i Kiruna. För att få den miljö- och kostnadsmässigt bästa lösningen måste den omfatta alla pelletsverk, de befintliga KK2, KK3 och det nya KK4.

Dioxin och stoft

Dioxiner bildas i mycket små mängder vid de flesta förbränningsprocesser samt som föroreningar vid tillverkning av vissa klorerade organiska ämnen. Dioxiner kan p.g.a. hög kemisk stabilitet och god fettlöslighet anrikas vid vandring i naturens näringskedjor, t.ex. i fettdepåerna i fiskar och däggdjur.

Svenskens genomsnittliga exponering för dioxiner och dioxinlika PCB ligger idag, trots vidtagna åtgärder, endast marginellt under det högsta tolerabla dagliga intag (TDI) som tagits fram inom EU. Detta innebär även att cirka 10 % av Sveriges befolkning överskrider TDI. Minskningen av dioxin- och PCB-halterna i miljön har på många håll blivit allt mindre uttalad under senare år. Det finns delar av miljön där denna minskning sannolikt upphört eller till och med förbytts till en ökning, enligt Naturvårdsverkets rapport 5462.

Naturvårdsverket har i rapporten redovisat kunskapsläget idag när det gäller bl.a. dioxinutsläppen från pelletsverk. I rapporten sägs vidare att "Det finns en stor osäkerhet om hur stora utsläppen är beroende på att så få mätningar genomförts. Då dioxinerna är bundna till stoftpartiklar i hög grad gäller det att minimera stoftutsläppen från verksamheterna. I samband med ny- eller omprövning kommer frågor om dagens och framtida utsläpp från den aktuella anläggningen aktualiseras. Ett sådant underlag behövs för att avgöra vilka krav på stoftreducerande åtgärder, eventuellt kompletterade med andra åtgärder direkt inriktade på dioxinutsläppen, som bör ställas så att ökad produktion inte leder till ökade utsläpp."

Den planerade investeringen och byggande av ett nytt pelletsverk leder till att utsläppen från verksamheten i Kiruna kommer att öka från beräknade 0,25 g/år till 0,5 g/år. Naturvårdsverket anser att bolaget bör redovisa möjligheterna att minska utsläppen av dioxin från verksamheten. Då dioxiner i hög grad är bundna till stoft partiklar är en förbättrad stoftrening i många fall en viktig faktor för att reducera utsläppen till miljön. Andra faktorer är förbränningstekniska åtgärder som kontroll och styrning av temperaturen.

Bolaget redovisar att stoftutsläppen från hela verksamheten i Kiruna kommer att öka från 476 ton/år till 607 ton/år vid tillståndsgiven produktion. Från den verksamhet som berörs av denna ansökan kommer stoftutsläppen att öka från 401 ton/år till ca 526 ton/år. Detta är en ökning av stoftutsläppen med ca 30%. Idag sker ingen rening av utsläppen från torkzonen UDD i pelletsverk KK2. I miljörapport för år 2004 redovisas stoftutsläppen från UDD-kanalen på KK2 till 46,1 g stoft/ton pellets. Detta skall jämföras med utsläppen från UDD-kanalen på KK3 som var 6,5 g stoft/ton pellets. Införande av stoftrening på de idag orenade processgaserna från UDD-zonen, beräknas reducera utsläppen med 228,6 ton.

Naturvårdsverket anser att som riktvärde för stoft bör gälla 10 mg/m3. Detta värde, eller lägre, är normalt riktvärde för stoftutsläpp från industrier. I BREF-dokumentet från 2001 som beskriver pelletverk så redovisas BAT som en stoftavskiljning som är > 95% och mindre än 10 mg stoft/ Nm3. Reningsanläggningarna på KM bör därför dimensioneras för att klara 10 mg/Nm3. För KK2 och KK3 bör ny och utbytt reningsutrustning klara 10 mg/ Nm3. Vidare anser verket anser det är motiverat att införa rening på UUD-zonens processgaser från KK2, som idag är orenade.

Kemikalier

Naturvårdsverket anser att tillsynsmyndigheten bör ges ytterligare insyn, och möjlighet att påverka dessa val, och föreslår därför två villkor.

Enligt 2 kap. 2 § MB skall den som bedriver en verksamhet skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skador eller olägenhet. Enligt 6 § i samma kapitel skall alla som bedriver en verksamhet undvika att använda sådana produkter som kan befaras medföra risker för människors hälsa och miljön om produkterna kan ersättas med andra som är mindre farliga. Vidare skall enligt 2 kap. 3 § försiktighetsmått vidtagas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människans hälsa eller miljön.

För att kunna fullgöra dessa skyldigheter krävs det enligt Naturvårdsverkets uppfattning att verksamhetsutövaren har kännedom om de risker för effekter på människans hälsa och miljön som användningen av olika produkter kan medföra. Saknas någon väsentlig del av denna kunskap så anser verket att kraven i MB innebär att kemikalien inte bör användas.

Väsentliga kunskaper som verksamhetsutövaren bör känna till anser verket är risken för akut- och kronisk toxicitet för människor och miljön, graden av nedbrytbarhet och risken för bioackumulering. På sikt bör kemiska produkter som saknar sådana data inte få användas i verksamheten om kraven 12 kap. 2, 3 och 6 §§ MB skall kunna sägas vara uppfyllda. För att ge bolaget tid att få in behövliga kompletterande uppgifter bör det yrkade villkoret börja gälla först fr.o.m. år 2008.

Av Naturvårdsverkets yrkande följer inte nödvändigtvis att bolaget själva måste ta fram data om de kemikalier som man använder. Innebörden av verkets villkorsförslag är att se till att man, enligt vad som krävs enligt 2 kap. 2 § MB, har kunskap om kemikaliernas egenskaper för att därigenom kunna tillämpa 2 kap. 6 § MB. För att på ett korrekt sätt kunna tillämpa utbytesprincipen är det nödvändigt att verksamhetsutövaren har tillräckliga kunskaper om de kemikalier som används för att kunna göra en riskbedömning av deras påverkan på människors hälsa och miljön. Kunskapskraven enligt Naturvårdsverkets villkorsförslag är en mininivå för att kunna göra en meningsfull riskbedömning. Kunskaperna kan antingen inhämtas av bolaget självt genom att söka i databaser eller genom att tillverkare och leverantörer av kemikalier lämnar information.

De regler om utredningar som åligger tillverkare/importörer enligt 14 kap. 7 § MB kan inte tolkas så att den information som lämnas i varuinformationsblad och genom märkning alltid är tillräcklig för att göra en riskbedömning för kemikalieanvändningen vid en verksamhet. Som hjälp vid klassificering av ämnens miljöfarlighet finns Kemikalieinspektionens klassificeringslista och prioriteringsguide. Ingen av dessa är emellertid fullständig utan det finns långt fler ämnen än dem som finns på dessa listor, som kan medföra risk för olägenheter för den yttre miljön. Kriterierna för miljöfarlighet är dessutom mycket grova mått på miljöfarlighet och i vissa fall går företagens klassificeringsarbete trögt. Sammantaget innebär detta att en användare kan behöva ytterligare information utöver den som en leverantör lämnar för att göra en relevant riskbedömning (enligt 2 kap. 2 § miljöbalken) av sin egen användning.

Det bör poängteras att villkorets utformning inte ställer några krav på att tester måste göras. I en del fall kan allmänna resonemang föras i fråga om kemikalier som rimligen inte kan medföra olägenheter. Det finns även en metodik (QSAR) med vars hjälp det under vissa förutsättningar går att beräkna miljödata.

Inom EU pågår ett arbete med ett nytt regelverk (REACH) som bl.a. avser att förbättra förutsättningarna för riskbedömningar. Emellertid kan användarna även sedan detta har införts behöva göra egna riskbedömningar om relevanta sådana inte finns tillgängliga. Miljööverdomstolen har i mål nr M 10 499-02 och M 9408-03 fastställt kemikalievillkor i enlighet med Naturvårdsverkets yrkande.

Energieffektivisering

Bolaget har i kompletteringsrundan kort redovisat planerat arbete för att nyttja spillvärmen från AP4. Där nämns att ett antal utredningar pågår som syftar till att fastställa vilken mängd spillvärme som finns tillgänglig och hur denna värmemängd kan nyttjas. Med det begränsade underlag som finns presenterat i ärendet finns det inte möjlighet att bedöma vilka krav på hänsyn som följer av 2 kap MB i detta mål. Naturvårdsverket anser att bolaget senast ett år efter beslut skall inkomma med kompletterande underlag där de tekniska möjligheterna redovisas för att minska energianvändningen och hur spillvärmen från verksamheten i Kiruna bättre kan utnyttjas.

Fiskeriverket

Fiskeriverket har avgivit yttranden i målet vid två tillfällen. Sedan bolaget i sitt bemötande tillmötesgått huvuddelen av de synpunkter verket framfört har verket i yttrande den 21 september 2005 anfört följande.

Fiskeriverket ser positivt på att sökanden tagit fasta på och i stort accepterat verkets tidigare synpunkter. I nedanstående punktlista bemöter Fiskeriverket sökandens svar mer ingående.

Undersökningar av bottenfauna och fisk.

Fiskeriverket kan acceptera att de föreslagna undersökningarna utförs inom ramen för bolagets egenkontrollprogram i enlighet med sökandens förslag under förutsättning att resultaten årligen redovisas till verket.

Ammoniak

Fiskeriverket har ingen erinran mot förslaget att halten ammoniak beräknas ur halten ammonium inom ramen för bolagets egenkontrollprogram i enlighet med sökandens förslag under förutsättning att resultaten årligen redovisas till verket.

Kväve och fosfor

Fiskeriverket accepterar sökandens svar och har inget vidare att tillägga i frågan.

Referensvatten

Fiskeriverket ser positivt på att även sökanden övervägt byte av referensvatten. Slutligt val av referensvatten bör dock diskuteras i samråd med tillsynsmyndigheten och Fiskeriverket.

Suspenderat material

Fiskeriverket accepterar sökandens svar och ser fram emot att få ta del av kommande samråd med tillsynsmyndigheten avseende suspenderat material, metaller och eventuell påverkan på fisk.

Miljörapport

Fiskeriverket ser positivt på att sökanden införlivar de av verket föreslagna uppgifterna i sin miljörapport och kan acceptera att sökanden ej utför några toxicitetsstudier i egen regi utan förlitar sig på befintlig information.

Miljö- och byggnämnden i Kiruna kommun

Ansökningshandlingarna innehåller mycket information om nuvarande miljösituation samt prognoser och beräkningar av framtida miljöpåverkan. Av speciellt intresse är den ökade pelletsproduktionen påverkan av luftkvalitén vad gäller stoft och kväveoxider. Spridningsriktningen för luftföroreningar och stadsbildens förändring förorsakad av malmbrytningens sprickbildning mot samhället måste synkroniseras.

Miljökontoret ser det som utomordentligt viktigt att hänsyn tas till den ökade mängd luftföroreningar vid planeringen av nya bostadsområden. Från miljökontoret har det tidigare påtalats att stoftmängderna är mycket ojämnt fördelade från de olika utsläppspunkterna i kulsinterverken. Detta beror på om stoftrening finns eller ej.

LKAB har i sin ansökan på ett förtroendeingivande sätt redovisat svårigheterna med att installera stoftrening i den förvärmningszon i KK2 som det gäller.

Miljökontoret vill dock vidhålla kravet på stoftrening i UDD-zonen i KK2.

Detta eftersom så stor del av den sammanlagda mängden stoft härrör från detta relativt begränsade rökgasflöde. Det senast byggda kulsinterverket KK3 har stoftrening även i UDD-zonen.

Av de spridningsberäkningar som redovisats i miljökonsekvensbeskrivningen framgår att kvävedioxid riskerar att överskrida det haltvärde i utomhusluft då mätningar av luftkvalitén blir tvingande. Denna så kallade nedre utvärderingströskel kommer att tvinga kommunen till obligatorisk luftkontroll. I SMHI:s bedömning kommer delar av Kiruna C att få en utomhusluft som kan komma att överskrida denna nedre tröskel av miljökvaliteten enligt miljöbalken.

Miljökontoret anser att reningsåtgärder bör vidtagas vad avser kväveutsläppen från det ansökta pelletsverket.

Fortsatt tillstånd till att använda spillolja som bränsle tillstyrks eftersom kulsinterverken med de höga temperaturer som är aktuella har goda förutsättningar för detta.

Alternativet långa transporter till centralt omhändertagande tillämpas redan i alltför stor utsträckning inom avfallsområdet.

Miljö- och byggnämnden beslutar att ha följande synpunkter till Miljödomstolen vid prövningen av LKAB:s ansökan om nya anriknings- och kulsinterverk i Kiruna:

- Kväverening bör installeras i det nya kulsinterverket.

- Lokalt insamlad spillolja bör vara möjlig att använda som bränsle i kulsinterverken.

- Den spillvärme som genereras från kulsinterverkens avgaspannor bör i så stor utsträckning som möjligt användas som energikälla.

- LKAB bör på sikt även rena stoftutsläppen från UDD-zonen i det äldsta kulsinterverket KK2

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen har i målet avgivit yttranden vid två tillfällen. I det första yttrandet som är daterat den 5 juli 2005 anförs följande. (Ett senare avgivet yttrande redovisas i det följande på sid. 44 ff.).

Sammanfattning

1. Länsstyrelsen tillstyrker bolagets ansökan om tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken att inom Kiirunavaara gruvindustriområde anlägga ett nytt anrik-nings- och pelletsverk samt att bedriva verksamheten vid de befintliga och nya anriknings- och pelletsverken till en högsta årlig produktion av 14,8 miljoner ton malmkoncentrat och samma mängd prima pellets i enlighet med bolagets ansökan och förslag till villkor, med följande yrkanden om ändringar och villkor.

2. Länsstyrelsen yrkar att bolagets förslag till villkor 5, beträffande utsläppshalten av stoft från reningsutrustning ändras enligt följande.

Utsläppshalten av stoft från reningsutrustning i de nya anriknings- och pelletsverken och från utbytt eller tillkommande sådan utrustning i de befintliga verken får som riktvärde inte överstiga 10 mg/m3 norm torr gas.

Länsstyrelsen yrkar även att bolaget skall åläggas att under en prövotid utreda de tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att införa stoftrening av UDD-kanalens rökgaser. Bolaget skall senast tre år efter lagakraftvunnet beslut i frågan, redovisa resultatet för miljödomstolens prövning.

3. Länsstyrelsen godtar bolagets förslag att skjuta upp avgörandet ifråga om utsläpp av kväveoxider från det nya pelletsverket KK4 och att bolaget som villkor åtar sig under en prövotid att med ledning av genomförda pilotförsök i befintliga anläggningar, utreda förutsättningarna för att vidta reningsåtgärder med avseende på emissionerna av kväveoxider från det planerade nya pelletsverket KK4.

Länsstyrelsen yrkar vidare att bolaget under den ovan nämnda prövotiden, utöver bolagets åtagande att utreda förutsättningarna för att vidta reningsåtgärder med avseende på emissionerna av kväveoxider från det planerade nya pelletsverket KK4, åläggs att även utreda detsamma för de befintliga pelletsverken KK2 och KK3. Utredningarnas utgångspunkt måste vara att det nya pelletsverket skall ha rening och att utsläppen av kväveoxider totalt sett inte skall öka påtagligt från malmförädlingsverksamheten.

Bolaget bör inkomma med förslag till prövotid inför miljödomstolens prövning.

4. Länsstyrelsen yrkar att bolaget skall åläggas ett provisoriskt villkor som skall gälla för tiden intill dess att annat bestäms, att tillståndet får tas i anspråk under förutsättning att bolaget ställer säkerhet för kostnaderna för avslutnings- och efterbehandlingsåtgärder för den till malmförädlingen hörande deponeringsverksamheten i sandmagasinet.

Bolaget skall inför miljödomstolens prövning i frågan lämna förslag till ekonomisk säkerhet, baserat på uppskattade kostnader för erforderliga efterbehandlingsåtgärder.

5. Länsstyrelsen yrkar slutligen att bolaget skall åläggas att under en prövotid utreda möjligheterna till energieffektiviseringar och de tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att nyttja energiöverskottet från verksamheten, med förslag till åtgärder. Bolaget skall ett år efter lagakraftvunnet beslut i frågan, redovisa resultatet för miljödomstolens prövning.

Länsstyrelsens övergripande syn på verksamheten

Den malmförädlingsverksamhet som bolaget bedriver inom Kiirunavaara gruvindustriområde, i direkt anslutning till Kiirunavaara underjordsgruva, utgör den största malmförädlingsverksamhet som bedrivs i Sverige.

Verksamheten är i ett Europeiskt perspektiv unik i ett flertal avseenden, främst mot bakgrund av att någon motsvarande malmförädlingsprocess inte finns i hela Europa. Detta återspeglas inte minst av att bolagets befintliga malmförädlingsverksamhet i Kiruna ligger till grund för stora delar av det BAT-dokument som utarbetats inom Europeiska Unionen och som bland annat är av betydelse vid denna prövning. Närmast belägna jämförbara malmförädlingsprocesser finns enligt länsstyrelsens bedömning i huvudsak i Kanada och Brasilien.

Länsstyrelsen ser med tillfredsställelse på att ett flertal av bolagets utsläpp minskat väsentligt under den senaste tioårsperioden från bolagets malmförädlingsverksamhet i Kiruna. I samband med den senaste prövningen av bolagets malmförädlingsverksamhet i början av 1990-talet, ställde bland annat länsstyrelsen långtgående krav på minskning av utsläppen av bland annat svaveldioxid och stoft. Länsstyrelsen konstaterar att bolagets utsläpp av svaveldioxid minskat drastiskt från bolagets anläggningar i Kiruna vilket är mycket positivt.

Länsstyrelsen konstaterar dock att bolagets malmförädlingsverksamhet i Kiruna står för en av de enskilt största utsläppen av kväveoxider i Sverige. Mot bakgrund av de miljömål som antagits såväl nationellt som regionalt är det enligt länsstyrelsens uppfattning mycket viktigt att bolaget fortsätter sitt hittills positiva arbete med att reducera utsläppen av försurande ämnen.

Länsstyrelsens bedömning

Prövningens omfattning

Länsstyrelsen konstaterar att den miljöfarliga verksamhet som bolaget för närvarande bedriver inom Kiirunavaara gruvindustriområde tidigare har prövats av koncessionsnämnden genom ett flertal beslut.

Länsstyrelsen har i tidigare yttrande den 1 mars 2005, över kompletteringar av bolagets ansökan, bedömt att av den miljöfarliga verksamhet som bolaget bedriver dels genom malmförädlingen, dels genom den gruvrelaterade verksamheten i Kiirunavaara, så långt möjligt bör prövas i ett sammanhang genom en samlad prövning. Länsstyrelsen har dock godtagit att den nu aktuella prövningen begränsas till bolagets malmförädlingsverksamhet i Kiirunavaara. Länsstyrelsen har dock framhållit att det är av stor vikt att klargöra vilka verksamheter som bör omfattas av den nu aktuella prövningen av malmförädlingsverksamheten.

Länsstyrelsen har anfört att den nu aktuella prövningen av malmförädlingsverksamheten skall inbegripa den miljöfarliga verksamhet som utsläppet av processavloppsvatten från malmförädling och klarningsmagasin utgör, såväl som deponeringen av anrikningsavfall i sandmagasinet. Detta eftersom utsläppen och avfallet i huvudsak är en direkt följd av malmförädlingsverksamheten.

Stoft

Länsstyrelsen konstaterar av bolagets ansökan att utsläppen av stoft från bolagets hela verksamhet vid idag tillåten produktion, uppgår till omkring 476 ton per år, varav omkring 401 ton härrör från malmförädlingsverksamheten (KK2 står för ca 299 ton per år och KK3 för ca 95 ton per år) i den nu aktuella ansökan.

Utsläppen av stoft vid utökad sökt produktion bedöms enligt bolaget öka till totalt 607 ton per år, varav ca 526 ton per år beräknas från malmförädlingsverksamheten (KK2, ca 299 ton per år och KK3 för ca 95 ton per år samt KK4 för 120 ton per år).

Länsstyrelsen konstaterar att bolaget inte planerar att vidta några kompletterande reningsåtgärder med avseende på de befintliga anläggningsdelarna. De nya anläggningsdelarna föreslår bolaget skall bli utrustade med motsvarande reningsutrustning som befintliga verk.

Enligt bolaget saknar den så kallade UDD-zonen i KK2 stoftrening och bolaget planerar således inte heller någon sådan. Anledning till detta är de enligt bolaget stora tekniska och ekonomiska osäkerheterna med att installera sådan rening. Bolaget har bedömt under förutsättning att det är tekniskt möjligt att installera rening, att reningskostnaden kan uppgå till mellan 17-29 kronor per kilo avskiljt stoft. Länsstyrelsen konstaterar att bolaget bedömt att inga påtagliga miljöskäl kan anföras till stöd för ett krav att komplettera stoftreningen i KK2.

Länsstyrelsen konstaterar av bolagets ansökan, att bolaget uppgett att utsläppen av stoft varierat över tiden. Under den senaste 10-årsperioden har utsläppen enligt bolaget varierat mellan knappt 300 ton per år och drygt 1000 ton per år. Enligt länsstyrelsen bedömning visar detta, med hänsyn till rådande produktion, ändå på relativt stora variationer på utsläppen av stoft.

Länsstyrelsen bedömer att den planerade utökade produktionen, med ledning av de uppgifter som bolaget redovisat från de senaste åren, medför en ökning av stoftutsläppen med ca 30 %, vilket är en betydande ökning. Det är därför angeläget att bolaget vidtar åtgärder så att utsläppen från i vart fall det nya pelletsverket KK4 hålls på ett minimum.

Länsstyrelsen konstaterar att bolaget föreslagit följande villkor för utsläppsmängden av stoft.

"4. Utsläppsmängden av stoft från det nya pelletsverket, inberäknat utsläpp från avsugningspunkter före, i och efter pelletsmaskinen, får under det första driftåret för detta inte överstiga 0,05 kg per ton prima pellets som riktvärde* och årsmedelvärde. Utsläppsmängden av stoft från de befintliga pelletsverken får under denna tid inte överstiga 0,1 kg per ton prima pellets som ett gemensamt gräns- och årsmedelvärde. Efter det första driftåret för det nya verket skall begränsningsvärdet 0,05 kg per ton prima pellets gälla som ett gemensamt gräns- och årsmedelvärde för samtliga verk. Det skall beräknas som medelvärde för kalenderår eller del av kalenderår."

Vidare har bolaget föreslagit följande villkor för utsläpp av stoft från reningsutrustning.

" 5. Utsläppshalten av stoft från reningsutrustning i de nya anriknings- och pelletsverken och från utbytt eller tillkommande sådan utrustning i de befintliga verken får som riktvärde* inte överstiga 20 mg/m3 norm torr gas."

Länsstyrelsen konstaterar att bolagets förslag till utsläppsmängd av stoft från det nya pelletsverket i enlighet med det nu föreslagna villkor 4, i huvudsak är en skärpning av det nu gällande villkoret. Länsstyrelsens bedömer att bolagets förslag är godtagbart med hänsyn till den planerade utökade produktionen.

Länsstyrelsen anser däremot att bolagets förslag till utsläppshalt av stoft från reningsutrustning i de nya anriknings- och pelletsverken i enlighet med det av bolaget nu föreslagna villkoret 5, inte är tillräckligt. För att så långt möjligt minska utsläppen från reningsutrustning och utsugningspunkter, anser länsstyrelsen att utsläppsvärdet bör sättas väsentligt lägre och att det som riktvärde inte tillåts överstiga 10 mg/m3 norm torr gas. I det BREF-dokument som gavs ut från EU-kommissionen i december 2001, Best Available Techniques Reference Document on the Production of Iron and Steel, kapitel 5, anges att bästa tillgängliga teknik (BAT) för pelletsverk är en stoftavskiljning överstigande 95% och mindre än 10 mg stoft/m3 norm torr gas. Länsstyrelsen bedömer att detta är en skälig reningsnivå för den nu aktuella ansökan.

Vad beträffar stoftavskiljning av UDD-kanalens rökgaser i KK2, konstaterar länsstyrelsen att de totala stoftemissionerna beräknas uppgå till 607 ton per år utan stoftavskiljning. Enligt bolaget minskar stoftmängden med 229 ton per år om stoftavskiljning införs. Detta skulle enligt länsstyrelsens bedömning innebära en avsevärd minskning av stoftutsläppen. Länsstyrelsen anser att utgångspunkten bör vara att stoftavskiljning av UDD-kanalens rökgaser bör införas på sikt, men att det i dagsläget föreligger vissa oklarheter för att kunna ta ställning till detta. Länsstyrelsen konstaterar att bolaget uppgett att det för närvarande föreligger stora tekniska och ekonomiska osäkerheter med att installera sådan rening. Innan ställning kan tas ifråga om stoftrening av UDD-kanalens rökgaser, bör enligt länsstyrelsen bolaget utreda i första hand de tekniska och ekonomiska osäkerheter som enligt bolaget föreligger och vilka möjligheter som finns. I utredningen bör även, för att erhålla en samlad bedömning, de enligt bolaget miljömässiga tveksamheterna redovisas tydligare.

Länsstyrelsen yrkar således att bolaget skall åläggas att under en prövotid utreda de tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att införa stoftrening av UDD-kanalens rökgaser. Bolaget skall senast tre år efter lagakraftvunnet beslut i frågan, redovisa resultatet av utredningen för miljödomstolens prövning.

Kväveoxider

Länsstyrelsen konstaterar att bolaget har i ansökan uppgett att de nuvarande utsläppen av kväveoxider från den befintliga malmförädlingsprocessen i KK2 och KK3, uppgår till ca 1160 ton per år, varav utsläppen från KK2 och KK3 uppgår till ca 480 ton per år respektive 680 ton per år.

Vid idag tillåten produktion, motsvarande 8,8 miljoner årston pellets, beräknar bolaget att utsläppen från den befintliga malmförädlingsprocessen uppgår till ca 1445 ton per år, varav utsläppen från KK2 och KK3 uppgår till ca 570 ton per år respektive 875 ton per år. De specifika utsläppen av kväveoxider vid idag tillåten produktion uppgår enligt bolaget till 150 g/ton (KK2) respektive 175 g/ton (KK3).

Enligt bolaget beräknas utsläppen av kväveoxider vid en ökad produktion, motsvarande 14,8 miljoner ton pellets per år, att öka med 840 ton per år till totalt närmare 2000 ton per år. Motsvarande specifika utsläpp av kväveoxider kommer enligt bolaget att vara detsamma för KK2 och KK3. För det planerade KK4, beräknas ett tillkommande specifikt utsläpp av kväveoxid att uppgå till 140 g/ton.

Länsstyrelsen bedömer att utsläppen av kväveoxider till följd av den planerade produktionsökningen, kommer att öka med ca 76 % i förhållande till utsläppen av kväveoxider vid idag tillåten produktion. Detta är enligt länsstyrelsens bedömning en mycket stor ökning, inte minst mot bakgrund av att malmförädlingsverksamheten i Kiruna är den klart dominerande utsläppskällan av kväveoxider till luft i Norrbottens län, tillsammans med malmförädlingsprocessen vid bolagets anläggningar i Malmberget, Vitåfors. Malmförädlingsverksamheten i Kiruna tillhör enligt länsstyrelsens bedömning även ur ett nationellt perspektiv, en av de enskilt största utsläppskällorna av kväveoxider i Sverige.

Enligt länsstyrelsens bedömning är frågan om utsläpp av kväveoxider viktig, eftersom utsläppen medför negativa effekter på människors hälsa och miljön.

Höga halter av kväveoxider kan ur ett hälsoperspektiv orsaka allvarliga skador främst på lungor och luftvägar såväl på kort som på lång sikt. Särskilt utsatta är barn, allergiker och personer med nedsatt immunförsvar, för vilka lungfunktionen kan bli nedsatt eller allvarligt skadas, speciellt i kombination med i övrigt inandningsbara småpartiklar i luften. Det är därför mycket viktigt att de ökade utsläppen av kväveoxider till följd av bolagets planerade produktionsökning, inte försämrar luftkvaliteten i Kiruna.

Av bolagets ansökan framgår att mätningar och beräkningar tyder på att bolaget står för ca 75 % av kväveoxidhalten i urban bakgrundsluft (halter i tätortens centrum, utan direkt påverkan från enskilda utsläppskällor) i Kiruna centrum och att bolaget sannolikt bidrar med en stor del av kväveoxidhalterna i hela Kiruna.

Enligt bolaget uppgick vinterhalvårsvärdena för uppmätt kvävedioxid i Kiruna till ca 12 &
956;g/m3 i urban bakgrundsluft i slutet av 1990-talet. Den så kallade 98-percentilen (det haltvärde som underskrids under 98 % av tiden) för dygnshalter under de senaste fem vinterhalvåren som mätningar utfördes, uppgick enligt bolaget till ca 33 &
956;g/m3 som medelvärde under åren. 98-percentilen för en timme har utifrån mätningar vinterhalvåret 1998/99, uppskattats enligt bolaget till ca 65 &
956;g/m3 i urban bakgrundsluft. Det beräknade haltbidraget (den haltnivå som bolaget ger upphov till) av kvävedioxid uppgår enligt bolaget i den mest belastade mätpunkten till 11 mg/m3 som årsmedelhalt, 36 &
956;g/m3 under ett dygn och 44 &
956;g/m3 under en timme.

Enligt bolaget är miljökvalitetsnormen för kvävedioxid i utomhusluft som inte får överskridas efter den 31 december 2005, 40 &
956;g/m3 luft som årsmedelvärde, 60 &
956;g/m3 under ett dygn och 90 &
956;g/m3 under en timme.

Enligt bolaget kommer haltbidraget av kväveoxider vid en planerad utökad produktion i den mest belastade mätpunkten att uppgå till 17 &
956;g/m3 som årsmedelhalt, 69 &
956;g/m3 under ett dygn och 127 &
956;g/m3 under en timme.

Länsstyrelsen bedömer att bolaget står för en mycket stor del av kväveoxidhalten i urban bakgrundsluft i Kiruna. Bolagets haltbidrag av kväveoxider ligger enligt länsstyrelsens bedömning visserligen i dagsläget inom acceptabla ramar, men bör heller inte tillåtas öka påtagligt i samband med den planerade utökade produktionen.

Vad beträffar utsläppen av kväveoxider från bolagets malmfördlingsverksamhet och dess effekter på miljön i övrigt vill länsstyrelsen anföra följande.

Utsläpp av kväveoxider bidrar utöver de ovan nämnda hälsomässiga negativa effekterna, även till övergödning och försurning av mark och vatten. Utsläppen av kväveoxider är därför såväl ett nationellt som regionalt prioriterat område.

Bland de miljömål som antagits för Norrbottens län, finns angivet ett antal regionala delmål. I delmål "bara naturlig försurning" anges bland annat följande för kväveoxider. "År 2010 har utsläppen i Norrbotten av kväveoxider till luft minskat med minst 25 procent från 1995 års nivå från 13 000 ton till 9 700 ton."

Länsstyrelsen konstaterar att utsläppen av kväveoxider från bolagets planerade utökade malmförädlingsverksamhet kommer att öka i betydande omfattning, även om de specifika utsläppen (g/ton) kommer att minska något. Eftersom bolagets malmförädlingsverksamhet i Kiruna redan i dagsläget utgör en dominerande utsläppskälla för kväveoxider såväl i Norrbottens län som för Sverige i övrigt samt att utsläppen kommer att öka i betydande omfattning till följd av den planerade produktionsökningen, bedömer länsstyrelsen att bolaget i vart fall inte bidrar till att uppnå det regionala delmålet för kväveoxider, vilket är oroande. Länsstyrelsen bedömer att detta är ett tungt vägande skäl för att åtgärder behöver vidtas för att utsläppen av kväveoxider inte skall tillåtas öka påtagligt från bolagets verksamhet.

Länsstyrelsen konstaterar av bolagets ansökan att den kritiska belastningsgränsen för övergödningseffekter av kvävenedfall har uppskattats till 0,3 g N/m2 och år samt att den regionala kvävedepositionen i regionen har uppskattas vara 0,3-0,4 g N/m2 och år för år 2001 (enligt MATCH-beräkningar). Länsstyrelsen bedömer att de ökade utsläppen av kväveoxider till följd av bolagets planerade utökade malmförädlingsverksamhet, riskerar att bidra till övergödningseffekter. Länsstyrelsen anser därför att detta är ytterligare skäl för att utsläppen av kväveoxider inte skall tillåtas öka påtagligt från bolagets verksamhet.

Länsstyrelsen konstaterar att bolaget redovisat ett antal åtgärder för att reducera utsläppen av kväveoxider. Åtgärderna har i första hand koncentrerats till det planerade nya pelletsverket KK4. Bolaget har i ansökan redogjort för i huvudsak katalytisk rening genom en så kallad SCR-anläggning. Placeringen av den katalytiska reningen kan enligt länsstyrelsens bedömning, beroende på var i processen detta görs, medföra betydande för- respektive nackdelar. Om den katalytiska reningen bedöms kunna användas, är enligt bolaget ett alternativ att placera den som en så kallad "tail-end" lösning för att undvika stoftavlagringar med förkortad livslängd på katalysatorn som följd. Om denna princip skulle nyttjas för kväveoxidrening av PH-zonens gaser som är den enskilt största utsläppskällan, krävs enligt bolaget en uppvärmning av avgaserna från ca 85o C till ca 350o C, vilket enligt bolaget medför ett stort behov av energi. Energibehovet kan lösas på olika sätt enligt bolaget. Antingen genom att man tillför extern energi helt eller delvis.

Ett annat alternativ är enligt bolaget att placera den katalytiska reningen efter det första stoftreningssteget i PH-zonen, före avgaspanna och efterföljande svavelrening och stoftavskiljning. För detta krävs enligt bolaget ingen förvärmning av avgaser. Svårigheten med detta alternativ är dock att det är svårt att förutse livslängden på katalysatorn samt hur stor del av svaveldioxiden som kan renas m.m.

Länsstyrelsen bedömer sammantaget ifråga om rening av kväveoxider från det planerade nya pelletsverket KK4, att det finns skäl att skjuta upp avgörandet ifråga om utsläpp av kväveoxider från det nya pelletsverket som bolaget föreslagit och att bolaget som villkor åtar sig under en prövotid, med ledning av genomförda pilotförsök i befintliga anläggningar, att utreda förutsättningarna för att vidta reningsåtgärder med avseende på emissionerna av kväveoxider från det planerade nya pelletsverket.

Vad beträffar rening av kväveoxider från de befintliga pelletsverken, KK2 och KK3, konstaterar länsstyrelsen att bolaget angett att kostnaderna för att installera en SCR-anläggning i dessa bedöms vara något billigare jämfört med en installation i KK4 på grund av de lägre gasflödena. Enligt bolaget är det dock osäkert hur en SCR-anläggning kan byggas in i befintliga anläggningar.

Länsstyrelsen konstaterar att bolaget angett att investeringskostnaderna för att även rena processgaser från KK2 och KK3 blir orimligt höga, varför bolaget inte avser att utreda detta. Bolaget avser istället att fortsätta arbetet med att reducera utsläppen genom processinterna åtgärder.

Länsstyrelsen anser att bolaget under den ovan nämnda prövotiden inte skall begränsa utredningen till att omfatta förutsättningarna för att vidta reningsåtgärder med avseende på emissioner av kväveoxider endast från det planerade nya pelletsverket KK4, utan att utredningen även skall inbegripa reningsåtgärder för de befintliga pelletsverken KK2 och KK3. Länsstyrelsen anser att avgörandet ifråga om utsläpp av kväveoxider skall göras genom en samlad bedömning av verksamheten i sin helhet. Utredningarnas utgångspunkt måste vara att det nya pelletsverket skall ha rening och att utsläppen av kväveoxider totalt sett inte skall öka påtagligt från malmförädlingsverksamheten.

Länsstyrelsen yrkar således att bolaget under den ovan nämnda prövotiden, utöver bolagets åtagande att utreda förutsättningarna för att vidta reningsåtgärder med avseende på emissionerna av kväveoxider från det planerade nya pelletsverket KK4, åläggs att även utreda detsamma för de befintliga pelletsverken KK2 och KK3. Utredningarnas utgångspunkt måste vara att det nya pelletsverket skall ha rening och att utsläppen av kväveoxider totalt sett inte skall öka påtagligt från malmförädlingsverksamheten.

Bolaget bör inkomma med förslag till prövotid inför miljödomstolens prövning.

Ekonomisk säkerhet

Sedan miljöbalkens ikraftträdande har ett tydligt lagstöd ifråga om krav på ekonomisk säkerhet tillkommit. Av 15 kap. 34 § miljöbalken framgår följande. "Tillstånd till en verksamhet som omfattar deponering får meddelas endast om verksamhetsutövaren ställer en ekonomisk säkerhet för de skyldigheter som gäller för att deponeringsverksamheten fullgörs eller vidtar någon annan lämplig åtgärd för sådant säkerställande. Lag (2002:175)". Även i 16 kap. 3 § miljöbalken har föreskrivits följande avseende ställande av säkerhet. "Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller föreskrifter meddelade med stöd av balken, får för sin giltighet göras beroende av att den som avser bedriva verksamheten ställer ekonomisk säkerhet för kostnaderna för efterbehandling och andra återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda".

Länsstyrelsen konstaterar att frågan om ställande av ekonomisk säkerhet för delar av bolagets verksamhet i Kiruna väcktes av miljödomstolen i samband med prövningen av påbyggnaden av sandmagasinets dammar och förstärkningsåtgärder av dammarna, år 2002. I den till denna fråga hörande deldomen, meddelad av miljödomstolen den 16 december 2002, mål nr M 67-01, konstaterade miljödomstolen att det inte framställts krav på att tillståndet borde förenas med villkor om ekonomisk säkerhet. Miljödomstolen anförde dock i domskälen att frågan om behovet av säkerhet kommer att aktualiseras i samband med kommande prövning av sandmagasinet.

Länsstyrelsen yrkar att bolaget skall åläggas ett provisoriskt villkor som skall gälla för tiden intill dess att annat bestäms, att tillståndet får tas i anspråk under förutsättning att bolaget ställer säkerhet för kostnaderna för avslutnings- och efterbehandlingsåtgärder för den till malmförädlingen hörande deponeringsverksamheten i sandmagasinet.

Bolaget skall inför miljödomstolens prövning i frågan lämna förslag till ekonomisk säkerhet, baserat på uppskattade kostnader för erforderliga efterbehandlingsåtgärder.

Avfall

Länsstyrelsen bedömer att det avfall som uppkommer till följd av produktionen vid bolagets gruv- och malmförädlingsanläggningar i huvudsak utgörs av industriavfall (oljor, fetter, järn- och metallskrot, brännbart avfall m.m.), gasreningsavfall (avfallskalk), gråberg, sovringsgråberg (torrt- och vått) från sovringsverket samt anrikningssand.

Länsstyrelsen konstaterar att uppkomsten och deponeringen av anrikningssand i bolagets sandmagasin är en direkt följd av den malmförädlingsprocess som bolaget bedriver i anrikningsverket. Länsstyrelsen har i tidigare yttrande den 1 mars 2005, över kompletteringar av bolagets ansökan, bedömt att deponeringen av anrikningssand bör omfattas av den nu aktuella prövningen. Länsstyrelsen efterlyste dock i yttrandet en tydlig beskrivning av hur bolaget klassat anrikningssanden som deponeras i sandmagasinet. Länsstyrelsen konstaterar att bolaget i bemötande den 8 april 2005, redovisat sin syn på detta. Enligt bolaget är anrikningssanden att betrakta som ickefarligt inert avfall. Bolaget har dock angett att om anrikningssanden inte utgör inert avfall så är det därför ändå uppenbart att anrikningssanden utgör ickefarligt avfall och att avfallet deponeras på ett sätt som hindrar skador på människors hälsa och miljön och att 19-23 §§ deponiförordningen inte skall tillämpas när det gäller anrikningssanden.

Länsstyrelsen konstaterar av den redovisning av anrikningssandens innehåll som bolaget redovisat i bemötandet, bland annat att svavelinnehållet uppgår till omkring 0,5 %. Av 3 § avfallsförordningen framgår att inert avfall är sådant avfall som inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar. Inert avfall löses inte upp eller reagerar inte fysikaliskt eller kemiskt eller inverkar inte på andra material det kommer i kontakt med på ett sätt som kan orsaka skador på miljön eller människors hälsa.

Vad beträffar bolaget ståndpunkt att avfallet deponeras på ett sätt som hindrar skador på människors hälsa och miljön och att 19-23 §§ deponiförordningen inte skall tillämpas när det gäller anrikningssanden, anser länsstyrelsen att sandmagasinet den dag det kan bli aktuellt, i vart fall måste efterbehandlas så att en acceptabel vegetering kan uppnås, bland annat för att undvika damning.

Länsstyrelsen bedömer att bolaget inte visat att anrikningssanden är ett inert avfall. Länsstyrelsen kan därmed inte utesluta att oxidering av sulfidmineral sker på lång sikt, varför länsstyrelsen anser att anrikningssanden i vart fall är att betrakta som ickefarligt avfall.

Energi

Länsstyrelsen konstaterar att bolaget är en mycket stor förbrukare av energi, trots de stora fördelar som det energitillskott som oxidationsprocessen i malmförädlingsprocessen ger. Enligt bolaget uppgår bolagets användning av el till motsvarande 1 % av elförbrukningen i Sverige.

Mot bakgrund av att energifrågan är av stort intresse, inte minst i samband med frågan om åtgärder för att minska utsläppen av kväveoxider (bl.a. driftkostnader för uppvärmning för rening med den så kallade "tail-end" principen), anser länsstyrelsen att det finns skäl att få en närmare bild av hur bolaget nyttjar energiöverskottet som uppkommer inom delar av verksamheten och hur detta på bästa sätt kan nyttjas för att minska utsläppen från verksamheten.

Länsstyrelsen anser att det är positivt att bolaget relativt nyligen beslutat att införa ett energi- och miljöledningssystem, bland annat för energieffektivisering. Länsstyrelsen anser dock att det är av stor vikt i samband med prövningen av bolagets malmförädlingsverksamhet att bolaget så långt möjligt kan redovisa vilka huvudsakliga möjligheter till energieffektiviseringar som finns och vilka tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser som föreligger i syfte att nyttja energiöverskottet från verksamheten, med förslag till åtgärder

Länsstyrelsen yrkar således slutligen att bolaget skall åläggas att under en prövotid utreda möjligheterna till energieffektiviseringar och tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att nyttja energiöverskottet från verksamheten, med förslag till åtgärder. Bolaget skall ett år efter lagakraftvunnet beslut i frågan, redovisa resultatet för miljödomstolens prövning.

I ett kompletterande yttrande daterat den 3 oktober 2005 har länsstyrelsen anfört följande.

Länsstyrelsen yrkanden

Länsstyrelsen yrkar - med följande justering av det tidigare framställda yrkandet - att bolagets förslag till villkor 5, beträffande utsläppshalten av stoft från reningsutrustning ändras enligt följande.

Utsläppshalten av stoft från reningsutrustning i de nya anriknings- och pelletsverken och från utbytt eller tillkommande sådan utrustning i de befintliga verken får som riktvärde inte överstiga 10 mg/m3 norm torr gas.

Länsstyrelsen yrkar även att bolaget skall åläggas att under en prövotid utreda de tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att införa stoftrening av UDD-kanalens rökgaser.

Bolaget skall senast vid utgången av år 2007, redovisa resultatet för miljödomstolens prövning.

1. Länsstyrelsen vidhåller - med följande justering avseende prövotid för utredningar av kväveoxider - det tidigare framställda yrkandet.

Länsstyrelsen godtar bolagets förslag att skjuta upp avgörandet ifråga om utsläpp av kväveoxider från det nya pelletsverket KK4 och att bolaget som villkor åtar sig under en prövotid att med ledning av genomförda pilotförsök i befintliga anläggningar, utreda förutsättningarna för att vidta reningsåtgärder med avseende på emissionerna av kväveoxider från det planerade nya pelletsverket KK4.

Länsstyrelsen yrkar vidare att bolaget under den ovan nämnda prövotiden, utöver bolagets åtagande att utreda förutsättningarna för att vidta reningsåtgärder med avseende på emissionerna av kväveoxider från det planerade nya pelletsverket KK4, åläggs att även utreda detsamma för de befintliga pelletsverken KK2 och KK3. Utredningarnas utgångspunkt måste vara att det nya pelletsverket skall ha rening och att utsläppen av kväveoxider totalt sett inte skall öka påtagligt från malmförädlingsverksamheten.

"Bolaget skall senast vid utgången av år 2006 redovisa samtliga ovan nämnda utredningar för miljödomstolens samlade prövning i frågan".

2. Länsstyrelsen godtar bolagets förslag till säkerhet för kostnaderna för avslutnings- och efterbehandlingsåtgärder för den till malmförädlingen hörande deponeringsverksamheten i sandmagasinet.

3. Länsstyrelsen vidhåller - med följande justering avseende prövotid - det tidigare framställda yrkandet att bolaget skall åläggas att under en prövotid utreda möjligheterna till energieffektiviseringar och de tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att nyttja energiöverskottet från verksamheten, med förslag till åtgärder. Bolaget skall senast vid utgången av år 2007, redovisa resultatet för miljödomstolens prövning.

Länsstyrelsens bedömning

Kväveoxider

Länsstyrelsen har i yttrande den 5 juli 2005 över bolagets ansökan anfört följande i fråga om utsläpp av kväveoxider från malmförädlingsverksamheten.

" Länsstyrelsen godtar bolagets förslag att skjuta upp avgörandet ifråga om utsläpp av kväveoxider från det nya pelletsverket KK4 och att bolaget som villkor åtar sig under en prövotid att med ledning av genomförda pilotförsök i befintliga anläggningar, utreda förutsättningarna för att vidta reningsåtgärder med avseende på emissionerna av kväveoxider från det planerade nya pelletsverket KK4.

Länsstyrelsen yrkar vidare att bolaget under den ovan nämnda prövotiden, utöver bolagets åtagande att utreda förutsättningarna för att vidta reningsåtgärder med avseende på emissionerna av kväveoxider från det planerade nya pelletsverket KK4, åläggs att även utreda detsamma för de befintliga pelletsverken KK2 och KK3. Utredningarnas utgångspunkt måste vara att det nya pelletsverket skall ha rening och att utsläppen av kväveoxider totalt sett inte skall öka påtagligt från malmförädlingsverksamheten.

Bolaget bör inkomma med förslag till prövotid inför miljödomstolens prövning".

Länsstyrelsen konstaterar av bolagets bemötande att bolaget dels redogjort för vad resultaten från försöken med katalytisk rening av kväveoxider (SCR-teknik) hittills visat, dels i vilken omfattning försöken måste fortgå, innan bolaget slutligt kan utvärdera försöken innan ett ställningstagande om implementering av reningstekniken kan göras i KK4. Enligt bolaget tar tiden för utvärderingen av de nu pågående försöken tiden fram till årsskiftet 2005/2006 för att sedan slutligt utvärderas.

Vidare konstaterar länsstyrelsen att bolaget uppgett att om den försöksvis utredda tekniken enligt bolaget inte kan installeras, åtar sig bolaget att istället utreda andra tekniker respektive processinterna åtgärder under en prövotid, dock ej andra tillkämpningar av SCR-tekniken som enligt bolaget är orimligt dyra.

Bolaget har även uppgett att det även avser att utreda möjligheterna att införa rening i KK2 och KK3 och/eller processinterna åtgärder. Utredningarna kan enligt bolaget även komma att omfatta KK4 om de pågående försöken med SCR-teknik inte leder till beslut om att installera tekniken i KK4.

Avslutningsvis konstaterar länsstyrelsen av bolagets bemötande i frågan att bolaget oavsett om SCR-tekniken kan installeras i KK4 eller ej - åtar sig att redovisa utredningar som skall genomföras beträffande KK2 och KK3 till miljödomstolen senast den 30 september 2009.

Länsstyrelsen uppfattar av bolagets bemötande i fråga de aktuella utredningarnas inriktning och omfattning rörande utsläpp av kväveoxider, att bolaget godtar länsstyrelsens yrkande. Länsstyrelsen har därför inget ytterligare att anföra i denna del.

Vad beträffar frågan om tiden för utredningarnas genomförande och redovisningen av detsamma (prövotiden) vill länsstyrelsen anföra följande.

Länsstyrelsen uppfattar med ledning av bolagets redogörelse för de nu pågående försöken med katalytisk rening (SCR-tekniken), att resultaten med ett slutligt ställningstagande om implementering av reningstekniken från bolagets sida, tidigast kan göras under första halvåret år 2006 och senast vid utgången av år 2006, vilket länsstyrelsen bedömer som rimligt.

Vad beträffar bolagets förslag att senast den 30 september 2009 inkomma till miljödomstolen med en redovisning av de utredningar som skall genomföras beträffande KK2 och KK3, anser länsstyrelsen vara en allt för lång tid för redovisning. Länsstyrelsen har inte kunnat finna någon motivering från bolagets sida till varför bolaget behöver omkring ytterligare drygt två och ett halvt år på sig att presentera den aktuella utredningen efter det att ställning tagits till frågan om katalytisk rening (SCR-tekniken) för KK4.

Länsstyrelsen har i tidigare yttrande den 5 juli 2005 anfört att avgörandet ifråga om utsläpp av kväveoxider skall göras genom en samlad bedömning av verksamheten i sin helhet. Vidare har länsstyrelsen anfört att utredningarnas utgångspunkt måste vara att det nya pelletsverket skall ha rening och att utsläppen av kväveoxider totalt sett inte skall öka påtagligt från malmförädlingsverksamheten.

Länsstyrelsen anser att en samlad bedömning av åtgärder för att minska utsläppen av kväveoxider inte kan göras om delar av frågan skjuts på framtiden i sådan utsträckning som bolaget nu föreslagit för KK2 och KK3. Länsstyrelsen anser att en betydligt kortare utredningstid motiveras dels av att bolaget redan har ett relativt gott underlag om vilka tänkbara åtgärder som kan vara möjliga att vidta i KK2 och KK3, dels är det av stor vikt att det redan innan en byggnation av KK4 påbörjas, är klarlagt vilka förutsättningar som skall gälla för utsläpp av kväveoxider från verksamheten i sin helhet.

Länsstyrelsen yrkar med ledning av det hittills presenterade materialet, att bolaget skall redovisa den ovan nämnda utredningen beträffande KK2 och KK3, tillsammans med utredningen om förutsättningarna för att vidta reningsåtgärder med avseende på emissioner av kväveoxider från det planerade nya pelletsverket KK4 för miljödomstolens samlade bedömning, senast vid utgången av år 2006.

Stoft

Länsstyrelsen har i yttrande den 5 juli 2005 över bolagets ansökan anfört följande i fråga om utsläpp av stoft från malmförädlingsverksamheten.

"Länsstyrelsen yrkar att bolagets förslag till villkor 5, beträffande utsläppshalten av stoft från reningsutrustning ändras enligt följande.

Utsläppshalten av stoft från reningsutrustning i de nya anriknings- och pelletsverken och från utbytt eller tillkommande sådan utrustning i de befintliga verken får som riktvärde inte överstiga 10 mg/m3 norm torr gas.

Länsstyrelsen yrkar även att bolaget skall åläggas att under en prövotid utreda de tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att införa stoftrening av UDD-kanalens rökgaser. Bolaget skall senast tre år efter lagakraftvunnet beslut i frågan, redovisa resultatet för miljödomstolens prövning".

Länsstyrelsen konstaterar av bolagets bemötande att det godtar yrkandet om att utsläppshalten av stoft från reningsutrustning i de nya anriknings- och pelletsverken och från utbytt eller tillkommande sådan utrustning i de befintliga verken som riktvärde inte får överstiga 10 mg/m3 norm torr gas, vilket är positivt.

Länsstyrelsen konstaterar vidare att bolaget motsätter sig att motsvarande villkor skall bli gällande för i dag orenade utsläpp i befintliga anläggningar, i praktiken den så kallade UDD-kanalen i KK2. Bolaget har även uppgett att det motsätter sig även att ytterligare utreda förutsättningarna för sådan rening eftersom såväl teknik som kostnader och miljönytta får anses tillräckligt utredda och inte pekar på något behov av utredning enligt bolaget.

Bolaget har ifråga om utsläpp av stoft erinrat om att det i bemötandet föreslagit att idag gällande gräns - och årsmedelvärde för utsläpp av stoft från pelletsverken efter uppförandet av KK4 föreslås bli halverat beträffande mängden stoft per ton prima pellets (från 0,1 kg/ton till 0,05 kg/ton).

Vad beträffar bolagets inställning till att villkoret enligt ovan skall bli gällande för i dag orenade utsläpp i befintliga anläggningar, närmare bestämt den så kallade UDD-kanalen i KK2, vill länsstyrelsen anföra följande.

Länsstyrelsen har i det nu yrkade villkoret inte inkluderat det i dag orenade utsläppet av stoft från den befintliga UDD-kanalen i KK2. Detta eftersom det enligt länsstyrelsens bedömning har presenterats ett allt för bristfälligt underlag i frågan från bolagets sida, bland annat beträffande de tekniska och ekonomiska osäkerheterna, vilket bolaget även tidigare självt påpekat.

Länsstyrelsen anser därför att frågan om villkoret skall bli gällande för i dag orenade utsläpp från den så kallade UDD-kanalen i KK2, måste utredas närmare innan ett ställningstagande i denna del. Frågan bör enligt länsstyrelsens bedömning utredas av bolaget under en prövotid för att därefter redovisas och prövas av miljödomstolen.

Länsstyrelsen anser att det är av stort värde att den nu aktuella frågan så långt möjligt kan avgöras snarast möjligt och genom en samlad bedömning, varför länsstyrelsen yrkar att den yrkade prövotiden sätts till utgången av år 2007 av miljödomstolen. Länsstyrelsen yrkar således med följande justering av det tidigare framställda yrkandet.

"Länsstyrelsen yrkar även att bolaget skall åläggas att under en prövotid utreda de tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att införa stoftrening av UDD-kanalens rökgaser. Bolaget skall senast vid utgången av år 2007, redovisa resultatet för miljödomstolens prövning".

Avfall

Anrikningssand och vått sovringsgråberg

Länsstyrelsen konstaterar av bolagets bemötande att bolaget ifråga om anrikningssand och vått sovringsgråberg accepterar att avfallet inte kan betraktas som inert, utan att det utgör ett ickefarligt avfall. Länsstyrelsen har därför inget ytterligare att anföra i denna fråga.

Kalkavfall

Länsstyrelsen konstaterar av bolagets redovisning beträffande kalkavfallets klassning, det vill säga resterna från rökgasreningen i pelletsverket, att detta avfall bör kunna deponeras på en deponi för icke - farligt avfall.

Länsstyrelsen godtar bolagets bedömning av kalkavfallet och har därför inget ytterligare att anföra i denna fråga.

Ekonomisk säkerhet

Länsstyrelsen har i yttrande den 5 juli 2005 över bolagets ansökan anfört följande i fråga om ekonomisk säkerhet.

"Länsstyrelsen yrkar att bolaget skall åläggas ett provisoriskt villkor som skall gälla för tiden intill dess att annat bestäms, att tillståndet får tas i anspråk under förutsättning att bolaget ställer säkerhet för kostnaderna för avslutnings- och efterbehandlingsåtgärder för den till malmförädlingen hörande deponeringsverksamheten i sandmagasinet.

Bolaget skall inför miljödomstolens prövning i frågan lämna förslag till ekonomisk säkerhet, baserat på uppskattade kostnader för erforderliga efterbehandlingsåtgärder".

Länsstyrelsen konstaterar av bolagets bemötande att bolaget uppgett att sandmagasinet skall betraktas som en deponi. Bolaget har därför i enlighet med länsstyrelsens yrkande ställt ett förslag till ekonomisk säkerhet för kostnaderna för avslutnings- och efterbehandlingsåtgärder för sandmagasinet.

Bolaget föreslår och accepterar att säkerheten bestäms till 63 miljoner kronor.

Länsstyrelsen godtar bolagets förslag till ekonomisk säkerhet.

Länsstyrelsen har inget ytterligare att anföra i denna fråga.

Energi

Länsstyrelsen har i yttrande den 5 juli 2005 över bolagets ansökan anfört följande i fråga om energieffektivitet.

"Länsstyrelsen yrkar slutligen att bolaget skall åläggas att under en prövotid utreda möjligheterna till energieffektiviseringar och de tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att nyttja energiöverskottet från verksamheten, med förslag till åtgärder. Bolaget skall ett år efter lagakraftvunnet beslut i frågan, redovisa resultatet för miljödomstolens prövning."

Länsstyrelsen konstaterar av bolagets bemötande att det enligt bolaget genomförts ett omfattande och långvarigt arbete med att effektivisera bolagets energianvändning, varför behovet av föreslagna utredningar kan ifrågasättas. Vidare har bolaget anfört att det beviljats deltagande i Program För Energieffektivisering (PFE) och att bolagets energiledningssystem i Svappavaara certifierats som första företag i Sverige, varför det prövotidsförfarande som länsstyrelsen föreslagit är överflödigt. Enligt bolaget kommer berörda frågor att bli tillräckligt fokuserade inom ramen för bolagets arbete med ett energiledningssystem.

Länsstyrelsen har i det tidigare yttrandet framhållit att det är positivt att bolaget beslutat att införa ett energi- och miljöledningssystem och att det enligt bolaget vidtagits åtgärder som baseras på redan genomförda utredningar om energieffektivisering. Länsstyrelsen bedömer dock att bolaget av - i och för sig av naturliga skäl - i första hand inriktat energieffektiviseringsarbetet utifrån rent företagsekonomiska bedömningar och kalkyler.

Länsstyrelsen anser att det är av stor vikt att bolaget i förevarande mål även kan presentera energifrågan ur ett miljömässigt konsekvensperspektiv, för vilket de ekonomiska motiven nödvändigtvis inte är de tyngst vägande skälen, utan snarare vilka miljövinster som kan uppnås.

Länsstyrelsens erfarenhet av de senaste årens allt mer ökade energikostnader är att energieffektiviseringslösningar som tidigare (bara något år sedan) bedömdes medföra en relativt stor miljönytta men som sett ur ett företagsekonomiskt perspektiv var olönsamma, under senare tid har behövts revideras.

Länsstyrelsen vidhåller - med följande justering avseende prövotid - det tidigare framställda yrkandet att bolaget skall åläggas att under en prövotid utreda möjligheterna till energieffektiviseringar och de tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att nyttja energiöverskottet från verksamheten, med förslag till åtgärder. Bolaget skall senast vid utgången av år 2007, redovisa resultatet för miljödomstolens prövning.

BOLAGETS BEMÖTANDEN

Utsläpp till luft

Kväveoxider

Bolaget har påbörjat försök med katalytisk rening, s.k. SCR-teknik, i kulsinterverk 2 (KK2) för i första hand utvärdering av möjligheterna att införa denna teknik i den så kallade PH-zonens avgaser i det nya pelletsverket. Försöken har så här långt indikerat möjligheten att SCR-tekniken fungerar enligt försöksupplägget och att en reningsgrad om maximalt 90 % kan uppnås med avseende på det renade gasflödet. Försöken måste dock fullföljas, vilket tar tiden till årsskiftet 2005/2006 för att sedan slutligt utvärderas inför ett ställningstagande om implementering av reningstekniken i KK4. Först efter försökens genomförande kan bolaget erhålla en tillräckligt exakt kostnadskalkyl för att beslut om reningsteknikens införande skall kunna fattas.

Om den försöksvis utredda tekniken enligt bolagets beslut inte kan installeras åtar sig bolaget att i stället utreda andra tekniker respektive processinterna åtgärder under en prövotid. Andra tillämpningar av SCR-teknik avser dock bolaget inte att utreda. Enligt vad som redovisas i bilaga A är sådana alternativ orimligt dyra.

Bolaget avser också att utreda möjligheterna att införa rening i KK2 och KK3 och/eller processinterna åtgärder. Dessa utredningar kan alltså också komma att omfatta KK4 om pågående försök med SCR-teknik inte leder till beslut om att installera tekniken i KK4.

Oavsett om den prövade SCR-tekniken installerades i KK4 eller ej åtar sig bolaget att redovisa de utredningar som i vart fall skall genomföras beträffande KK2 och KK3 till miljödomstolen senast den 30 september 2009.

Dioxin

LKAB åtar sig att kartlägga förekomsten av dioxin i verksamheten och, utgående från erhållen kunskap, vid behov utreda eventuella åtgärder för att minska utsläpp av dioxiner.

Bolaget anser att kunskapsuppbyggnaden och utförande av åtgärder kan genomföras i samråd med tillsynsmyndigheten eller, om överenskommelse inte kan nås, efter omprövning av villkoren i denna del. Bolaget anser således inte att ett prövotidsförfarande är vare sig lämpligt eller nödvändigt.

Stoft

Bolaget godtar framförda yrkanden om att utsläppshalten av stoft från reningsutrustning i de nya anriknings- och pelletsverken och från utbytt eller tillkommande sådan utrustning i de befintliga verken som riktvärde inte får överstiga 10 mg/m3 norm torr gas.

Bolaget motsätter sig emellertid att motsvarande villkor skall bli gällande för i dag orenade utsläpp i befintliga anläggningar, i praktiken den så kallade UDD-kanalen i KK2. Bolaget motsätter sig även att ytterligare utreda förutsättningarna för sådan rening. Såväl teknik som kostnader och miljönytta får anses tillräckligt utredda och pekar inte på något behov av rening.

Det må samtidigt erinras om att bolaget i sin ansökan föreslagit att i dag gällande gräns- och årsmedelvärde för utsläpp av stoft från pelletsverken om 0,1 kg per ton prima pellets efter uppförande av KK4 föreslås bli halverat till 0,05 kg stoft per ton prima pellets.

Utsläpp till vatten

Fiskeriverket har framställt ett antal yrkanden rörande undersökningar av hur bolagets utsläpp av renat processvatten påverkar fisk.

Bolaget ställer sig principiellt positivt till att genomföra föreslagna utredningar rörande bottenfauna och fisk samt suspenderat material. Utredningarna kan genomföras inom ramen för bolagets egenkontrollprogram. Skulle resultaten av undersökningarna motivera det, kan det läggas till grund för omprövning av berörda villkor. Något prövotidsförfarande anser bolaget således inte vara påkallat.

Fiskeriverket har anfört att ytterligare utsläpp av kväve och fosfor bör undvikas.

Bolaget har redovisat att dessa utsläpp inte har sin grund i den nu prövade verksamheten, utan att dessa utsläpp härrör från det gruvvatten som pumpas upp från gruvan.

Det kan även erinras om att frågan om utsläpp av kväve till recipienten är föremål för ett prövotidsförfarande i det vid miljödomstolen anhängiga målet M 501-99. I det målet har bolaget hemställt att tidigare föreskriven utredningstidpunkt skall flyttas fram till senast den 30 december 2005.

Fiskeriverket har vidare påtalat att det kan vara av intresse att diskutera byte av referensvatten; ett synsätt som bolaget delar. Det alternativ som Fiskeriverket nämner, Vuonassystemet, är ett av de alternativ som övervägs av bolaget.

Slutligen avser bolaget att i enlighet med Fiskeriverkets yrkande komplettera sin miljörapport med vissa uppgifter rörande föroreningar som bedöms härröra från verksamheten.

Avfall

Anrikningssand och vått sovringsgråberg

Bolaget framförde i ansökan att anrikningssand och vått sovringsgråberg är att betrakta som ett inert icke farligt avfall. Efter ytterligare utredningar accepterar bolaget nu att avfallet inte kan betraktas som inert, men att det utgör ett icke farligt avfall. Konsekvensen av detta är bland annat att flertalet bestämmelser i deponeringsförordningen blir tillämpliga på hanteringen av avfallet. Enligt 5 § 2 st. gäller detta dock inte bestämmelserna i 19-23 §§. Utöver regler som gäller vid lokalisering av en deponi innehåller dessa bestämmelser i första hand regler om krav på en naturlig eller konstgjord geologisk barriär, bottentätning, insamling och behandling av lakvatten samt skydd mot att ytvatten och grundvatten tränger in i deponin.

Av Naturvårdsverket utfärdade föreskrifter om deponering m.m. (NFS 2004:10) är enligt 2 § föreskrifterna inte tillämpliga.

Bolaget anser sammanfattningsvis att dagens hantering av anrikningssand och vått sovringsgråberg uppfyller tillämpliga krav i deponeringsförordningen. Några särskilda villkor för deponeringen behövs således inte.

Vad gäller sluttäckning och efterbehandling anser bolaget att detaljer härvidlag kan tas fram och beskrivas i en efterbehandlingsplan som upprättas närmare tidpunkten för påbörjande av efterbehandlingsåtgärder. Planen förutsätts bli framtagen i samråd med tillsynsmyndigheten. I avsnittet nedan om ekonomisk säkerhet redovisas kortfattat ett tänkbart sätt att efterbehandla dammanläggningarna.

Det kan erinras om att omfattningen av erforderliga efterbehandlingsåtgärder inte bedöms komma att påverkas av den nu ansökta produktionsökningen.

Apatitkoncentrat

Naturvårdsverket har yrkat att anrikat apatitkoncentrat skall deponeras separat och i övrigt hanteras på ett sådant sätt att en framtida utvinning av fosfor ur apatiten inte försvåras.

Yrkandet synes baserat på en missvisande formulering i bolagets ansökan som anger att ett apatitkoncentrat uppkommer vid reningen av malmen från fosfor. Skrivningen är missvisande genom att det som kallats apatitkoncentrat i själva verket är en skumprodukt med inslag av apatit och magnetit. Något egentligt apatitkoncentrat föreligger inte i dagens processkedja. En eventuell framtida utvinning av fosfor ur deponerad apatit försvåras därför inte av nuvarande sätt att deponera avfallet. Bolaget motsätter sig således Naturvårdsverkets yrkande.

Ekonomisk säkerhet

Sandmagasinet skall betraktas som en deponi enligt vad som anförts ovan. Därmed skall i enlighet med myndigheternas yrkanden en ekonomisk säkerhet ställas avseende kostnaderna för avslutnings- och efterbehandlingsåtgärder av sandmagasinet. Bolaget föreslår och accepterar att säkerheten bestäms till 63 Mkr. Förslaget är baserat på ett exempel med täckning av magasinet med packad morän och därefter vegetationsetablering till en kostnad av ca 20 kronor per m2 och därtill ca 100 000 kronor per år för den provtagning och övervakning som enligt deponiförordningen skall ske under 30 år efter avslutning av deponeringen.

Tillsynsmyndigheten bör även ges mandat att dels anpassa säkerheten till det lägre belopp som kan visa sig vara tillräckligt efter upprättande av en mer detaljerad avslutnings- och efterbehandlingsplan, och att dels medge att säkerheten successivt sänks i takt med att sluttäcknings- eller andra efterbehandlingsåtgärder genomförs med ett belopp motsvarande kostnaden för respektive genomförd åtgärd.

Kalkavfall

En av bolaget genomförd grundläggande karaktärisering av kalkavfall, det vill säga rester från rökgasrening i pelletsverken, har visat att kalkavfallet bör kunna deponeras på en deponi för icke farligt avfall med hänsyn till mottagningskriterierna i Naturvårdsverkets föreskrifter om bland annat sådana kriterier (NFS 2004:10). Bolaget avser att anlägga en på så sätt anpassad deponi som ersättning för nuvarande deponi. Ett alternativ är att förbehandla avfallet så att det uppfyller kraven för att få deponeras på en deponi för inert avfall.

Kemikalier

Naturvårdsverket har yrkat att kemikalievillkor skall föreskrivas som överensstämmer med vad som under det senaste året förordnats beträffande flera större cellulosaindustrier. Enligt förslaget får bolaget inte efter den 1 januari 2008 använda sådana kemiska produkter för vilka viss närmare angiven dokumenterad kunskap saknas. Fram till denna tidpunkt får för verksamheten nya ämnen inte introduceras i produktionen utan föregående information till tillsynsmyndigheten innefattande uppgifter om den nya produktens miljöegenskaper.

Tillsynsmyndigheten föreslås få medge undantag från kravet på dokumenterad kunskap och anstånd från tidskravet i det enskilda fallet.

Bolaget motsätter sig villkorsförslaget.

Bolaget konstaterar att kemikalievillkor enligt Naturvårdsverkets yrkande som nämnts endast föreskrivits för större anläggningar inom cellulosaindustrin, det vill säga anläggningar med en betydligt mer omfattande kemikaliehantering än bolagets. Bolagets kemikaliehantering avser ett begränsat antal kemiska produkter med i huvudsak kända egenskaper. Miljöbedömningar avseende kemikalieanvändningen har redovisats i ansökans miljökonsekvensbeskrivning. Bolagets kemikalieanvändning är inte av den omfattningen och har inte sådana konsekvenser att kemikalievillkor enligt Naturvårdsverkets yrkande kan motiveras.

Energieffektivitet

I yttrandena har framställts krav på att bolaget under en prövotid skall utreda möjligheterna till energieffektiviseringar m.m.

I aktbilaga 20, bilaga A beskrivs bolagets omfattande långvariga arbete för att effektivisera bolagets energianvändning. Redan mot denna bakgrund kan behovet av föreslagna utredningar ifrågasättas. Vidtagna åtgärder baserar sig således på redan genomförda utredningar om energieffektivisering.

Efter ansökan rörande bland annat Kiruna Malmförädling har bolaget i juni 2005 beviljats deltagande i Program För Energieffektivisering (PFE). Under samma månad certifierades bolagets energiledningssystem inom Svappavaara Malmförädling som första företag i Sverige.

Medverkan i PFE innebär i korthet krav på att införa ett energiledningssystem samt att certifiera systemet i fråga. I kraven ingår också att en speciell energianalys skall genomföras.

Mot ovanstående bakgrund anser bolaget att det prövotidsförfarande myndigheterna föreslagit är överflödigt. Berörda frågor kommer att bli tillräckligt fokuserade inom ramen för bolagets arbete med ett energiledningssystem.

DOMSKÄL

Godkännande av miljökonsekvensbeskrivning

Den i målet ingivna miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller de krav som miljöbalken uppställer och skall därför godkännas.

Tillåtlighet

Tillåtligheten av den utökade verksamheten och av uppförande av de anläggningar som behövs för densamma har inte mött någon erinran. Inte heller yrkandet om tillstånd till spilloljeförbränning har mött någon erinran. Tillstånd skall sålunda lämnas till den ansökta verksamheten.

Villkor

Allmänt villkor

Bolaget har föreslagit att tillståndet förenas med ett s.k. allmänt villkor. Miljödomstolen finner att tillståndet bör förenas med ett sådant villkor.

Svaveldioxid

Bolagets förslag till villkor rörande utsläpp av svaveldioxid per ton prima pellets har godtagits av samtliga remissmyndigheter. Miljödomstolen finner att tillståndet skall förenas med det föreslagna villkoret.

Fluorföreningar och klorväte

Även bolagets förslag till villkor rörande utsläppsmängderna av fluorföreningar, och klorväte har godtagits av samtliga remissmyndigheter. Miljödomstolen finner att tillståndet skall förenas med det föreslagna villkoret.

Stoft

Bolaget har accepterat att villkoret rörande utsläpp av stoft från reningsutrustning i de nya anriknings- och pelletsverken skärps till 10 mg/l norm torr gas samt att villkoret skall gälla även för utbytt eller tillkommande utrustning i befintliga verk. För utsläpp från reningsutrustning i de befintliga verken har bolaget föreslagit att riktvärdet 20 mg/l norm torr gas skall gälla även fortsättningsvis. Remissmyndigheterna har godtagit förslaget till villkor. Miljödomstolen finner att tillståndet skall förenas med det föreslagna villkoret.

För pelletsverken har bolaget föreslaget ett övergripande villkor för stoft uttryckt som utsläpp per ton prima pellets där, efter mönster från tillståndet från 1992, hänsyn tas till behovet av intrimning av det nya pelletsverket under det första driftåret. Förslaget innebär en skärpning jämfört med motsvarande villkor från 1992.

Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget till villkor och miljödomstolen finner att tillståndet bör förenas med det föreslagna villkoret.

När det gäller idag orenade utsläpp, vilket i praktiken innebär UDD-kanalen i KK2,  motsätter sig bolaget att rening installeras och att skärpta villkor införs för den kanalen samt att frågan skall utredas ytterligare. De utredningar som redan utförts och presenterats anser bolaget är fullt tillräckliga. Bolaget erinrar om att bolaget trots detta accepterar det skärpta övergripande villkoret för stoft.

Naturvårdsverket anser att UDD-kanalen utgör ett stort orenat utsläpp och att den inte uppfyller vad som utgör BAT-teknik för denna typ av anläggningar. Naturvårdsverket anser därför att kanalen skall förses med stoftrening. Länsstyrelsen har föreslagit att frågan om UDD-kanalens rening skall utredas under en prövotid för att undanröja vissa oklarheter. Utredningen bör före utgången av år 2007 redovisa resultatet för miljödomstolens prövning. Miljönämnden i Kiruna kommun har uttalat att LKAB på sikt bör rena stoftutsläppen från UDD-zonen. Miljönämnden har vid huvudförhandlingen framfört att situationen beträffande nedfall av stoft och sot har blivit betydligt bättre i Kiruna de sista 15-20 åren. Miljödomstolen finner, mot bakgrund av de svårigheter och kostnader som är förenat med installation av sådan rening i en befintlig anläggning och i relation till den nytta som kan förväntas, att bolaget ej skäligen kan åläggas att installera stoftrening för UDD-zonen i KK2. Ej heller finner domstolen att frågan för närvarande erfordrar ytterligare utredning.

Klorhalt i spillolja som förbränns

Bolagets förslag till villkor rörande klorhalt i spillolja som förbränns har ej mött några erinringar. Miljödomstolen finner att tillståndet skall förenas med föreslaget villkor.

Dioxin

Naturvårdverket har yrkat att bolaget skall utreda hur man skall minska utsläppen av dioxin och att utredningen senast ett år efter beslut skall inges till miljödomstolen.

Bolaget har åtagit sig att kartlägga förekomsten av dioxin i verksamheten och, utgående från erhållen kunskap, vid behov utreda eventuella åtgärder för att minska utsläpp av dioxiner. Bolaget anser att kunskapsuppbyggnaden och åtgärder kan genomföras i samråd med tillsynsmyndigheten eller, om överenskommelse ej kan nås, efter omprövning av villkoren i denna del. Bolaget anser att ett prövotidsförfarande vare sig är lämpligt eller nödvändigt. Naturvårdsverket har påpekat att stoftutsläpp och dioxinutsläpp ofta är kopplade till varandra. Bolaget har genmält att temperaturen i den orenade UDD-kanalen är för låg för att dioxiner ska kunna bildas. Motivet med ett prövotidsförfarande tycks snarare vara det allmänna tillståndet i landet än att det finns ett konstaterat behov i den aktuella verksamheten. Ett sådant behov skall vara en förutsättning för ett prövotidförfarande. Eftersom ett sådant behov inte är uppenbart så är ett tillsynsförfarande den rimliga vägen att gå där man från bolagets sida åtar sig att bygga upp den kunskapsbank som omnämnts. Bolagets åtagande att utreda förekomsten av dioxiner och föreslå åtgärder för att begränsa dioxinbildningen omfattas av det allmänna villkoret. Miljödomstolen finner att frågan kan hanteras på sätt som bolaget redovisat och att något prövotidsförfarande således ej är påkallat.

Diffus damning

Bolaget har föreslagit att villkoret i Koncessionsnämndens beslut nr 14/76 rörande diffus damning från tillståndet för gruvverksamheten på motsvarande sätt även skall föreskrivas för den verksamhet som nu prövas. Till villkoret föreslås fogas viss delegation till tillsynsmyndigheten. Remissmyndigheterna har samtliga tillstyrkt förslaget. Miljödomstolen finner att tillståndet skall förenas med föreslaget villkor.

Utsläpp till vatten

Bolaget har föreslagit villkor rörande dels bräddvattnet från klarningsmagasinet, dels förorenat dagvatten. Villkoren överensstämmer med motsvarande villkor i det av koncessionsnämnden 1998 meddelade tillståndet (44/98, villkor nr 9 och 13). Bolaget har även föreslagit viss delegation med anknytning till villkoren. Remissinstanserna har tillstyrkt föreslagna villkor och delegation till tillsynsmyndigheten. Miljödomstolen finner att tillståndet skall förenas med föreslagna villkor och med föreslagen delegation.

Det allmänna fiskeintresset

Bolaget har vid huvudförhandlingen redovisat att man avser att byta referensvatten, fortsätta att undersöka fisk, undersöka bottenfaunan, undersöka suspenderat material, beräkna ammoniakhalten, beräkna vissa toxicitetsparametrar m.m. allt inom ramen för bolagets egenkontroll. Fiskeriverket har godtagit bolagets redovisning av kontroll m.m. under förutsättning av att man får en årlig redovisning samt att slutligt val av referensvatten görs i samråd med Fiskeriverket och tillsynsmyndigheten. Bolaget har åtagit sig detta. Bolagets åtagande omfattas av det allmänna villkoret och någon villkorsreglering i denna del är inte nödvändig.

Apatit

Naturvårdsverket har ursprungligen yrkat att apatitkoncentrat skall deponeras separat och skild från övrig sanddeponering så att framtida utvinning av fosfor ej försvåras. Bolaget har motsatt sig Naturvårdsverkets yrkande.

Efter en utförlig redovisning under huvudförhandlingen av möjligheterna till återvinning av fosfor vid de alternativa deponeringsmetoderna har Naturvårdsverket frånfallit sitt yrkande.

Kemikalier

Naturvårdsverket har yrkat att ett kemikalievillkor skall föreskrivas som överensstämmer med vad som under det senaste året förordnats beträffande flera större cellulosaindustrier. Enligt förslaget skall föreskrivas att tillsynsmyndigheten skall informeras innan nya kemiska produkter som innehåller för verksamheten nya ämnen tas i bruk. Informationen skall innehålla uppgifter om miljöegenskaper som nedbrytbarhet, ekotoxicitet och potentialen för bioackumulering. Enligt förslaget får bolaget vidare inte efter den 1 januari 2008 använda sådana kemiska produkter för vilka det saknas dokumenterad kunskap om risken för den yttre miljön p.g.a. dålig nedbrytbarhet, akut och kronisk toxicitet och potential för bioackumulering. Tillsynsmyndigheten föreslås få medge undantag från kravet på dokumenterad kunskap och anstånd från tidskravet i det enskilda fallet.

Bolaget har motsatt sig villkorsförslaget.

Bolaget har anfört följande. Kemikalievillkor enligt Naturvårdsverkets yrkande har endast föreskrivits för större anläggningar inom cellulosaindustrin, det vill säga anläggningar med en betydligt mer omfattande kemikaliehantering än bolagets. Bolagets kemikaliehantering avser ett begränsat antal kemiska produkter med i huvudsak kända egenskaper. Miljöbedömningar avseende kemikalieanvändningen har redovisats i miljökonsekvensbeskrivningen. Bolagets kemikalieanvändning är inte av den omfattningen och har inte sådana konsekvenser att kemikalievillkor enligt Naturvårdsverkets yrkande kan motiveras.

Miljödomstolen gör följande bedömning. Miljööverdomstolen har i ett flertal domar prövat frågan om kemikalievillkor (Miljööverdomstolens domar 2004-06-30 i mål  M 10499-02, 2005-03-30 i mål M 9408-03 och 2005-05-12 i mål M 3225-04). Miljööverdomstolen har härvid uttalat att det med hänsyn till arten och omfattningen av verksamheten funnits skäl att uppställa ett särskilt villkor om kemikaliehanteringen. I förevarande mål innefattar bolagets verksamhet enligt miljödomstolens mening inte kemikaliehantering av sådan omfattning som det är fråga om i de ovannämnda domarna. Miljödomstolen finner därför inte skäl att föreskiva ett sådant villkor som Naturvårdsverket föreslagit.

Energieffektivitet

Naturvårdsverket har yrkat att bolaget senast ett år efter domstolens avgörande skall till domstolen redovisa möjligheterna till energieffektiviseringar och vilka möjligheter som finns att utnyttja spillvärme från verksamheten. Redovisningen skall innehålla vilka åtgärder som är tekniskt möjliga att genomföra och kostnaderna för dessa. Vidare vilka åtgärder som bolaget är berett att vidta och motiveringen varför det är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder. Länsstyrelsen har framställt motsvarande yrkande men yrkat att redovisningen skall ske före utgången av år 2007.

Bolaget har bestritt yrkandet. Som skäl för bestridandet har bolaget i huvudsak anfört följande. Bolaget bedriver ett omfattande och långvarigt arbete för att effektivisera bolagets energianvändning. Redan mot denna bakgrund kan behovet av föreslagna utredningar ifrågasättas. Vidtagna åtgärder baserar sig således på redan genomförda utredningar om energieffektivisering. Efter ansökan rörande bland annat Kiruna Malmförädling har bolaget i juni 2005 beviljats deltagande i Program För Energieffektivisering (PFE). Under samma månad certifierades bolagets energiledningssystem inom Svappavaara Malmförädling som första företag i Sverige. Medverkan i PFE innebär i korthet ett krav på att införa ett energiledningssystem och att certifiera systemet i fråga. I kraven ingår också att en speciell energianalys skall genomföras. Mot ovanstående bakgrund anser bolaget att det prövotidsförfarande myndigheterna föreslagit är överflödigt. Berörda frågor kommer att bli

tillräckligt fokuserade inom ramen för bolagets arbete med ett energiledningssystem.

Bolaget är genom sitt åtagande enligt det allmänna villkoret bundet vid utfästelsen att inom ramen för det redovisade energiledningssystemet förbättra energihushållningen inom verksamheten. Den viktigaste möjligheten till energieffektivisering som föreligger är vidare enligt vad som framkommit beroende av att externa aktörer är beredd att ta emot överskottsenergi från bolagets verksamhet. Beträffande en av de väsentligaste möjligheterna till energieffektivisering saknar bolaget sålunda möjlighet att på egen hand åstadkomma förändringar. Mot denna bakgrund anser miljödomstolen att någon villkorsreglering inte bör komma ifråga.

Säkerhet för efterbehandlingskostnad

Bolagets förslag beträffande säkerhet för efterbehandlingskostnader har inte mött någon erinran.

Länsstyrelsen har dock yrkat att bolaget skall åläggas ett provisoriskt villkor, som skall gälla för tiden intill dess annat bestäms, att tillståndet får tas i anspråk under förutsättning att bolaget ställer säkerhet för kostnaderna för avslutnings- och efterbehandlingsåtgärder för den till malmförädlingen hörande deponeringsverksamheten i sandmagasinet.

Miljödomstolen finner att villkoret om säkerhet för efterbehandlingskostnader bör utformas på det sätt bolaget föreslagit.

Avfallsfrågor

Bolaget har inledningsvis ansett att anrikningssanden och det våta sovringsberget är att betrakta som inert icke farligt avfall. Efter ytterligare utredningar har bolaget därefter accepterat att avfallet inte kan betraktas som inert, men att det utgör icke farligt avfall. Detta medför att deponeringsförordningens föreskrifter med undantag av 19-23 §§ är tillämpliga. Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering m.m. (NFS 2004:10) är däremot inte tillämpliga. Bolaget har gjort gällande att dagens hantering av anrikningssand och vått sovringsberg uppfyller tillämpliga krav i deponeringsförordningen och att några särskilda villkor beträffande deponeringen inte erfordras. Miljödomstolen delar bolagets bedömning i denna del.

Prövotid

Utsläpp av kväveoxider (NOx)

Bolaget har föreslagit att frågan om villkor för utsläpp av kväveoxider blir föremål för ett prövotidsförordnande och att utredningar och förslag till slutliga villkor redovisas till miljödomstolen senast den 30 september 2009.

Naturvårdsverket och Länsstyrelsen har yrkat att frågan om åtgärder för att begränsa utsläppen av kväveoxider från det nya pelletsverket KK4 blir föremål för prövotid. Utredningen i denna del skall redovisas för miljödomstolens prövning senast den 1 juni 2006. Naturvårdsverket har vidare yrkat att bolaget utreder möjligheterna att genom rening eller genom processinterna åtgärder begränsa motsvarande utsläpp från de befintliga pelletsverken, KK2 och KK3. Delredovisning i denna fråga skall inges till miljödomstolen senast den 1 januari 2008. Slutlig redovisning av genomförda utredningar skall ske vid den av bolaget föreslagna tidpunkten, dvs. senast den 30 september 2009.

Som skäl till den långa utredningstiden har bolaget bl.a. anfört att det nya pelletsverket kommer att tas i drift tidigast i april 2008. Vidare avser bolaget att utreda möjligheterna att begränsa utsläppen med en katalytisk metod, s.k. SCR-teknik. Det är här fråga om en teknik som inte används i dessa sammanhang någon annanstans i världen.

Miljödomstolen gör följande bedömning

Miljödomstolen delar bolagets bedömning att det krävs en helhetslösning när det gäller att finna bästa möjliga lösning för att begränsa utsläppen av kväveoxider från verksamheten. Uppgiften att den nya anläggningen kan tas i drift tidigast i april 2008 har inte ifrågasatts. Då det behövs viss tids driftserfarenhet innan utredningen kan slutföras är den av bolaget föreslagna tidpunkten för redovisning godtagbar. Enligt miljödomstolens mening bör redovisningen i denna del ske i ett sammanhang. Domstolen kan inte finna beaktansvärda fördelar med delredovisningar av bolagets arbete med dessa frågor. Villkoret bör därför utformas på det sätt bolaget föreslagit.

Övriga villkorsfrågor m. m

I de delar som inte berörts i det föregående har bolagets förslag beträffande villkor och förslag om delegation inte mött någon erinran. Dessa frågor bör regleras i enlighet med bolagets förslag.

Verkställighetstillstånd

Skäl föreligger att bifalla bolagets yrkande om verkställighetstillstånd.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga

Överklagande skall ges in till Umeå tingsrätt, miljödomstolen, senast den 21 december 2005 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen.

Nils-Gunnar Elisson                                   Jerker Marklund

______________________

I domstolens avgörande som är enhälligt har deltagit rådmannen Nils-Gunnar Elisson och miljörådet Jerker Marklund samt de sakkunniga ledamöterna Sten Backlund och Hans Petrini.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2007-02-13

Målnummer:
M9927-05