Miljösanktionsavgift-----En verksamhetsutövare hade tillstånd till mjölk- och slaktsvinsproduktion samt spridning av stallgödsel. Minskad djurhållning innebar att det fanns utrymme i gödselbrunnen för att ta emot överskottsmjölk m.m. från ett externt livsmedelsföretag. Mottagen mängd mjölk motsvarade två procent av den totala gödselvolymen. Den kommunala nämnden ansåg att åtgärden var att rubricera som mellanlagring av avfall och utgjorde ny anmälningspliktig verksamhet. Den åsidosatta anmälningsplikten medförde uttag av miljösanktionsavgift om 25 000 kr. Enligt Miljööverdomstolen var det fråga om en mindre ändring av befintlig verksamhet utan olägenhet av betydelse för människors hälsa och miljön. Visserligen var ändringen anmälningspliktig men en överträdelse av 21 § 3 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd var inte avgiftssanktionerad varvid miljösanktionsavgift inte kunde tas ut. Beslutet undanröjdes.


Lagrum:
30 kap. 2 § miljöbalken (1998:808); 21 § 1 och 3 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd; 1 § förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter och punkt 1.1 i bilagan till denna förordning

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom den 21 november 2005 i mål nr M 3053-04, se bilaga A

KLAGANDE

Boarps Gård AB, 556413-4152, 310 31 Eldsberga

Ombud: advokaten M.F.

MOTPART

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Halmstads kommun, Box 153, 301 05 Halmstad

SAKEN

Miljösanktionsavgift

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med ändring av miljödomstolens dom undanröjer Miljööverdomstolen det av Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Halmstads kommun den 21 januari 2004, § 11, meddelade beslutet att påföra Boarps Gård AB miljösanktionsavgift.

__________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Boarps Gård AB (Boarps Gård) har yrkat att miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut om miljösanktionsavgift skall upphävas.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Halmstads kommun har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i Miljööverdomstolen utvecklat sin talan i huvudsaklig överensstämmelse med vad som antecknats i den överklagade domen. De har tillagt bl.a. följande.

Boarps Gård

Den aktuella hanteringen av mjölk är att betrakta som en mindre ändring av tillståndsgiven verksamhet vilken inte medför någon olägenhet för människors hälsa eller miljön och omfattas därför inte 21 § 1 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (MHF). Miljösanktionsavgift skall därför inte utgå. Den redan tillståndsgivna verksamheten innefattar redan lagring och hantering av andra liknande avfallsslag (gödsel från stallarna, flytgödsel, urin och organiskt avfall). Överskottsmjölken blandas dessutom direkt med flytgödslet i befintlig gödselbehållare och hanteras därefter enligt gällande tillstånd för flytgödsel. Den aktuella typen av anmälningspliktiga ändringar av befintliga tillståndsgivna verksamheter är inte förenad med miljösanktionsavgift.

Det måste i vart fall anses uppenbart oskäligt att ta ut miljösanktionsavgift då det är ostridigt att bolaget först fick information av tillsynsmyndigheten att någon skriftlig anmälan inte behövdes för hanteringen av överskottsmjölken, utöver den muntliga kontakt som skedde.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden

Hanteringen av kasserad mjölk ryms inte inom befintligt tillstånd. Konsekvenserna av länsstyrelsens synsätt innebär att en verksamhet med en slags inriktning skulle kunna ändras till en helt annan med andra miljöpåverkande faktorer än den ursprungliga. Även om spridning av mjölk till åkermark kan jämställas med gödsling så kan inte spridning ske omedelbart. Mellanlagring torde vara nödvändig, vilket kräver något slag av utrustning. Mellanlagring av organiskt avfall torde även innebära risk för luktstörningar och flugförekomst m.m., vilket även framförts som farhågor från närboende vid efterföljande prövning. Även befarad störning på grund av antalet transporter till och från anläggningen har varit föremål för diskussioner.

Det är inte oskäligt att miljösanktionsavgift beslutas eftersom Boarps Gård, trots uppmaning, inte inkom med ny anmälan samt då bolaget sedan tidigare känt till att anmälningsplikt förelåg för hantering av insamling av avfall som uppkommit hos andra.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 30 kap. 1 § miljöbalken skall miljösanktionsavgift betalas av en näringsidkare som vid bedrivandet av näringsverksamhet bland annat påbörjar en verksamhet som är anmälningspliktig enligt miljöbalken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken utan att anmälan har gjorts. Skyldigheten att betala miljösanktionsavgift gäller enbart för överträdelser för vilka regeringen har föreskrivit om avgift enligt 30 kap. 2 § miljöbalken.

Av 1 § förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgift och punkten 1.1 i bilagan till förordningen - som hänvisar till 21 § 1 MHF - framgår att en miljösanktionsavgift om 25 000 kr skall betalas av näringsidkare som innan anmälan gjorts driver en miljöfarlig verksamhet som i bilagan till MHF har beteckningen C. Den anmälningsplikt som enligt miljö- och hälsoskyddsnämnden har åsidosatts gäller anläggning för mellanlagring av avfall till en mängd mellan 10 och 10 000 ton (SNI-kod 90.002-4).

Den grundläggande frågan i målet är om Boarps Gårds hantering av överskottsmjölk m.m. är en sådan anmälningspliktig verksamhet för vilken miljösanktionsavgift kan uttas.

Boarps Gård har tillstånd till mjölk- och slaktsvinsproduktion samt till spridning av stallgödsel på vissa fastigheter. Djurhållningen på gården har minskat betydligt i omfattning och för närvarande förekommer endast svinproduktion. Den minskade djurhållningen innebär att lagringsutrymmet för flytgödsel i dagsläget inte utnyttjas till sin fulla kapacitet. Mängden mottagen mjölk motsvarar endast ca 2 % av den totala gödselvolymen.

Miljööverdomstolen anser inte att Boarps Gård har påbörjat en ny anmälningspliktig s.k. C-verksamhet på sätt som miljö- och hälsoskyddsnämnden gjort gällande. Boarps Gård har således inte brutit mot förbudet i 21 § 1 MHF. Enligt Miljööverdomstolen rör det sig istället om en mindre ändring av verksamheten som, såvitt framkommit i målet, inte medför någon olägenhet av betydelse för människors hälsa och miljön. Ändringen är därmed anmälningspliktig enligt 21 § 3 MHF. En överträdelse av 21 § MHF är avgiftssanktionerad endast såvitt gäller punkten 1 i paragrafen. Det saknas därför grund för att ta ut någon miljösanktionsavgift av Boarps Gård. Miljödomstolens dom skall därför ändras och miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut undanröjas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anders Holmstrand och Eva Wagner, miljörådet Rolf Svedberg samt hovrättsrådet Henrik Runeson, referent. Enhälligt.

______________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

Boarps Gård AB, 556413-4152

310 31 Eldsberga

MOTPART

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Halmstads kommun Box 153 301 05 Halmstad

ÖVERKLAGAT BESLUT

Miljö- och hälsoskyddsnämndens i Halmstads kommun beslut den 21 januari 2004, § 11; se bilaga 1

SAKEN

Miljösanktionsavgift

Nbo: 99

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen avslår överklagandet.

_____________

BAKGRUND

Genom det överklagade beslutet påförde Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Halmstads kommun (nämnden) Boarps Gård AB (bolaget) en miljösanktionsavgift på 25 000 kr. Nämnden anförde därvid att bolaget på fastigheten Tönnersjö-Boarp 3:5 mellanlagrat mer än 10 ton avfall utan att i förväg anmäla detta.

YRKANDEN M.M.

Bolaget har yrkat att beslutet om miljösanktionsavgift skall undanröjas och att avgiften snarast skall återbetalas till bolaget. Bolaget har härvid anfört huvudsakligen följande.

Omkring den 10 oktober 2003 kontaktade bolaget Miljö- och hälsoskyddskontoret angående en leverans av ca 20-30 ton överskottsmjölk från handeln. Tillstånd för leveransen erhölls. I samtalet uppfattade bolaget att leveransen låg inom ramen för en av bolaget den 22 april 2002 gjord anmälan om komposteringsverksamhet med beteckningen C. Samtalet omkring den 10 oktober 2003 är att betrakta som anmälan av verksamheten. Miljö- och hälsoskyddskontoret borde vid det tillfället ha upplyst om att skriftlig anmälan av verksamheten krävdes. Nämnden utförde den 20 november 2003 en inspektion hos bolaget varvid det konstaterades att anläggningen drevs i enlighet med beslut och anmälningar. Betydande investeringar hade vid inspektionstillfället gjorts för att kunna ta emot och tömma mjölk. Någon specifik anmodan att anmäla ytterligare leveranser av överskottsmjölk fick bolaget inte. Den 10 december 2003 gjorde nämnden en ny inspektion varvid man påtalade att hanteringen av överskottsmjölk inte blivit korrekt anmäld. Det fanns då ca 60 ton mjölk på anläggningen. När det stod klart för bolaget att nämnden ansåg att hanteringen av mjölk måste anmälas skriftligen gjordes detta omgående. Skriftlig anmälan ingavs den 11 december 2003. Nämnden har varit otydlig i sin kommunikation med bolaget.

I ett beslut från länsstyrelsen i Halland den 17 december 2004 upphävdes ett förbud beträffande hantering och mellanlagring av mjölk etc. som nämnden den 3 maj 2004 ålagt bolaget. Centralt i länsstyrelsens resonemang är bland annat att mjölken är att betrakta som naturlig resurs och att hanteringen av mjölken inte kan sorteras in under A- B- eller C-kategorierna i bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd utan kan ses som en mindre ändring av befintlig verksamhet. Mjölk som används på åkermark är biogödsel. Mjölken är inte avfall. Mjölken faller in under biproduktsförordningen. Skriftlig anmälan för verksamheten krävs inte.

Nämnden har bestritt bifall till överklagandet och anfört huvudsakligen följande: Tydlig information om anmälningsplikten har lämnats. Anmälan den 10 oktober 2003 avsåg mottagande av mjölk vid ett tillfälle. Vid inspektionen den 20 november 2003 informerades bolaget av inspektörerna om att bolaget inte fick ta emot ytterligare mjölk utan att en formell anmälan inlämnats och behandlats av nämnden. Vid ytterligare inspektion den 10 december 2003 kunde inspektörerna konstatera att ytterligare mjölk tagits emot. Den mottagna mjölken kunde beräknas uppgå till mellan 60 och 120 ton. Mjölken är att betrakta som avfall. Vad bolaget gör med avfallet efter mellanlagringen har inget samband med sanktionsavgiften för underlåtenheten att anmäla mottagandet och mellanlagringen av avfallet. Länsstyrelsen har i beslutet den 17 december 2004 angett att hanteringen av avfallet, mjölken, inte är anmälnings- eller tillståndspliktig under någon punkt i bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Denna bedömning delas inte av nämnden som menar att även om spridning av mjölk till åkermark kanske kan jämställas med gödsling så kan spridningen inte ske omedelbart. Mellanlagring torde vara nödvändig. I punkten 90.002-4 i bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd anges att anläggning för mellanlagring av avfall 10 till 10 000 ton skall anmälas. Mellanlagring av den här typen av flytande avfall kräver alltid något slags utrustning, till exempel täta plattor samt behållare, när förpackningarna avlägsnats. Antingen använder man sig av befintliga gödselplattor och gödselbrunnar etc. eller för ändamålet särskilt införskaffade behållare. Dessa skall då betraktas som hela eller delar av en anläggning för mellanlagring. Det hänvisas till Miljööverdomstolens dom i mål nr M 7488-03 om mellanlagring av avfall i hamnutfyllnaden i Halmstad.

DOMSKÄL

Enligt 30 kap. 1 § miljöbalken skall miljösanktionsavgift betalas av en näringsidkare som vid bedrivandet av näringsverksamhet påbörjar en verksamhet som är anmälningspliktig enligt miljöbalken eller föreskrifter meddelade med stöd av balken, utan att anmälan gjorts. Miljösanktionsavgift skall tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Miljösanktionsavgift skall dock inte tas ut om det är uppenbart oskäligt.

Av 21 § första stycket 1 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd framgår att det är förbjudet att utan anmälan enligt miljöbalken anlägga eller driva fabriker eller andra inrättningar eller bedriva annan miljöfarlig verksamhet som i bilagan till förordningen har beteckningen C.

Av bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd framgår under kod 90.002-4 att anläggning för mellanlagring av avfall om den totala avfallsmängden är större än 10 ton men högst 10 000 ton vid något enskilt tillfälle har beteckningen C (omfattar inte anläggning för lagring av avfall under längre tid än ett år innan det bortskaffas eller under längre tid än tre år innan det återvinns eller behandlas).

I 15 kap. 1 § miljöbalken anges att med avfall avses varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med.

Enligt 3 § i avfallsförordningen (2001:1063) skall med avfallskategorier enligt 15 kap. 1 § miljöbalken förstås de kategorier som anges i bilaga 1 till förordningen. Bilaga 2 till avfallsförordningen utgör en förteckning över avfall som hör till avfallskategorierna i bilaga 1 till förordningen.

I 22 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd anges att en anmälan om åtgärd enligt 21 § första stycket 1 skall ges in till den kommunala nämnden i god tid innan åtgärden vidtas samt att anmälan skall vara skriftlig.

Av punkten 1.1 i bilagan till förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter framgår att miljösanktionsavgift om 25 000 kr skall betalas av näringsidkare som vid bedrivande av näringsverksamhet innan anmälan har gjorts anlägger eller driver fabrik, annan inrättning eller annan miljöfarlig verksamhet som i bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd har beteckningen C.

Miljödomstolen gör följande bedömning.

Den mjölk som bolaget har mottagit ingår i en avfallskategori (20 01 99 i bilaga 2 till avfallsförordningen och kategori Q14 i bilaga 1 till samma förordning). Efter att mjölken blivit för gammal för att användas för konsumtion har innehavaren gjort sig av med mjölken. Miljödomstolen anser följaktligen att mjölken i enlighet med avfallsdefinitionen i 15 kap. 1 § miljöbalken är att betrakta som avfall. Den bedömningen påverkas inte av vad bolaget har anfört om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel.

Miljödomstolen anser med hänsyn till det anförda att bolaget har drivit verksamhet vid en anläggning för mellanlagring av avfall, en verksamhet som faller in under koden 90.002-4 i bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Verksamheten har därmed varit anmälningspliktig.

En anmälan skall enligt 22 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd vara skriftlig. De muntliga kontakter som bolaget har haft med miljö- och hälsoskyddskontoret och nämnden uppfyller alltså inte formkraven för en anmälan. Det är i princip verksamhetsutövarens ansvar att se till att anmälningsskyldigheten uppfylls. Det som bolaget har anfört om kontakterna med miljöförvaltningen innebär enligt miljödomstolens uppfattning inte att bolaget med fog har kunnat anse sig ha uppfyllt den skyldigheten.

Undantagsregeln i 30 kap. 1 § tredje stycket andra meningen miljöbalken skall tillämpas restriktivt (prop. 1997/98:45 del 2 s. 315). Miljödomstolen anser inte att det föreligger några omständigheter som gör att beslutet om miljösanktionsavgift skulle vara uppenbart oskäligt.

ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär D)

Överklagande till senast den 12 december 2005.

På miljödomstolens vägnar

Stefan Nilsson

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Stefan Nilsson och miljörådet Nils-Göran Nilsson. Föredragande har varit tingsnotarien Peter Andersson.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2006-10-31

Målnummer:
M9714-05