Tillstånd till ökad produktion vid en kartongfabrik-----Miljödomstolen hade vid tillståndsgivning funnit att bolagets uppgifter om transporter till och från anläggningarna var tillräckliga och inte behövde utredas ytterligare. Naturvårdsverket överklagade och yrkade prövotidsvillkor ang transportfrågan. Miljööverdomstolen (MÖD) avslog överklagandet och fann att förhållandena i målet i allt väsentligt var jämförbara med dem som rådde i ett annat mål prövat av Högsta domstolen där det inte framkommit att det fanns ett verkligt behov av prövotidsförordnande för transporter. MÖD fann vidare att det inte heller hade framkommit något som talade för att verkningarna av transporterna i anläggningens närområde påkallade ett prövotidsförordnande. Två ledamöter var skiljaktiga.


Lagrum:
6 kap. 7 §, 16 kap. 7 § och 22 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2004-01-23 i mål nr M 103-03, se bilaga A

KLAGANDE

Naturvårdsverket, 106 48 STOCKHOLM

MOTPART

Stora Enso Fors AB, 791 80 FALUN

Ombud:

Bolagsjuristen UJ,

SAKEN

Tillstånd till utökad produktion av kartong vid Stora Enso Fors AB:s kartongfabrik i Avesta kommun

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens dom i överklagad del.

____________________

YRKANDEN M. M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har yrkat att Miljööverdomstolen skall uppskjuta ett ställningstagande till frågan om villkor för transporter och ålägga bolaget följande prövotidsvillkor Bolaget skall redovisa möjligheterna att minska miljöpåverkan från de externa transporterna. Redovisningen skall innehålla exempel på åtgärder och deras miljö och kostnadsmässiga konsekvenser samt bolagets förutsättningar att genomföra dem.

Utredningen samt förslag till åtgärder och slutliga villkor skall redovisas till miljödomstolen inom ett år efter lagakraftvunnen dom.

Stora Enso Fors AB (bolaget) har bestritt Naturvårdsverkets yrkande.

Miljööverdomstolen har tagit målet till avgörande utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.

Länsstyrelsen i Dalarnas län har yttrat sig.

UTVECKLING AV TALAN M. M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket

Enligt 22 kap. 1 § miljöbalken skall en ansökan bl.a. innehålla förslag till skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått samt de övriga uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. iakttas. Vidare skall, enligt 6 kap. 7 § miljöbalken, en miljökonsekvensbeskrivning bl.a. innehålla de uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga inverkan på människors hälsa, miljön och hushållningen med mark och vatten samt andra resurser som verksamheten kan antas medföra. Ansökan uppfyller i flera delar inte dessa krav.

Bolaget ger i miljökonsekvensbeskrivningen "en översiktlig redovisning av transportarbetet". Vid huvudförhandlingarna presenterade bolaget en utförligare beskrivning av dagens transportarbete. Utifrån de presenterade uppgifterna går det dock inte att bedöma vilka möjligheter som finns att minska miljöpåverkan från transporterna.

Enligt Naturvårdsverkets mening är det både möjligt och lämpligt att föreskriva villkor för transporter. Detta har också gjorts i ett flertal mål hos miljödomstolar och hos Miljööverdomstolen. Dock kan man med det underlag som föreligger i detta mål inte avgöra vilka krav som är skäliga att ställa, varför bolaget bör föreläggas att utreda frågan ytterligare.

Bolaget

De externa transporterna är inte en del av den tillståndssökta verksamheten och kan därför inte bli föremål för prövotidsutredning och villkorsreglering på den grunden.

För det fall följdföretag skulle kunna bli föremål för villkorsreglering med stöd av 16 kap. 7 § miljöbalken faller externa transporter i det vida avseende Naturvårdsverket avser utanför bestämmelsens begränsningar, vilket tydligt framgår av prop. 1997/98:45 del 2 sid. 208.

Länsstyrelsen i Dalarnas län

Det aktuella målet har stora likheter med det som gällde långväga transporter till och från Hyltebruk och som avgjorts av Högsta domstolen. Högsta domstolens dom bör därför vara vägledande även i detta fall.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2004 s. 421 (Stora Enso Hylte Aktiebolag) tagit ställning till om och i vilken omfattning ett tillstånd till en miljöfarlig verksamhet kan förenas med prövotidsförordnande och villkor för transporter. Av domen framgår att transporter till och från en miljöfarlig verksamhet kan utgöra följdföretag. Högsta domstolen uttalade bl.a. att det kunde vara en rimlig avgränsning att kräva att den som sökt tillstånd redovisar miljökonsekvenser av transporter till och från en anläggning i anläggningens närområde och om olägenheterna visar sig alltför allvarliga kan det ytterst innebära att ansökan avslås. En möjlighet kan också vara enligt Högsta domstolen att villkor för transporter meddelas eller – om ett verkligt behov föreligger – att tidpunkten för prövning och fastställande av ett slutligt villkor skjuts upp. Högsta domstolen fann härefter att bolaget hade redovisat vad det hade för transporter och omfattningen av dessa samt att det inte fanns något i utredningen som talade för att ett prövotidsförordnande påkallades av verkningarna från transporter som enbart rörde sig inom bolagets anläggningar eller som främst trafikerade anläggningarnas närområde. Högsta domstolen fann slutligen att det av handlingarna inte framgick att det fanns ett verkligt behov av ett prövotidsförordnande för transporter i tillståndsärendet.

Bolaget har redovisat vad det har för transporter och omfattningen av dessa. Detta och övrig redovisning i målet utvisar att förhållandena i allt väsentligt är jämförbara med dem som rådde i målet Stora Enso Hylte. Det gäller bl.a. anläggningens storlek och produktion, lokaliseringen i utkanten av en tätort, landsvägs- och järnvägsanslutning, råvarutransporter på lastbil och uttransporter på i huvudsak järnväg. Vid denna bedömning och då det inte vare sig gjorts gällande några omständigheter eller i övrigt framkommit något i målet som talar för att verkningarna av transporter i anläggningens närområde påkallar ett prövotidsförordnande, bör ett sådant förordnande inte föreskrivas. Naturvårdsverkets överklagande skall således inte bifallas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2005-08-10.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anders Holmstrand och Rose Thorsén, referent, miljörådet Rolf Svedberg, skiljaktig, samt hovrättsrådet Henrik Runeson, skiljaktig.

Skiljaktig mening, se bilaga C

Bilaga C

Miljörådet Rolf Svedberg och hovrättsrådet Henrik Runeson är av skiljaktig mening beträffande transportvillkoret och anför följande.

Miljööverdomstolen har, mot bakgrund av Högsta domstolens dom i målet Stora Enso Hylte AB, i ett flertal fall tagit ställning till behovet av att meddela prövotidsförordnanden avseende utredningar av den miljömässiga inverkan som transporter till och från en verksamhet har i en anläggnings närområde (se t.ex. dom 2005-05-10, i mål nr M 8553-03, rörande Billerud Karlsborg AB). Beträffande den nu aktuella ansökan görs följande bedömning.

Bolaget har i ansökan på ett relativt utförligt sätt redovisat hur dess transporter till och från anläggningen utförs. Transporterna till och från bolagets anläggning är omfattande och ger upphov till stora utsläppsmängder och andra störningar. Från miljösynpunkt måste det således anses föreligga ett behov av att överväga om tillståndet för verksamheten kan behöva förenas med villkor som även omfattar transporterna. Av den miljökonsekvensbeskrivning och den utredning som i övrigt föreligger i målet framgår t.ex. inte vilka utsläpp transporterna ger upphov till, vilka alternativa transportlösningar som kan tillgripas och vilka de kostnads och miljömässiga konsekvenserna av olika sådana lösningar förväntas bli. Utredningen bör därför kompletteras, vilket lämpligen bör ske inom ramen för ett prövotidsförordnande.

Utredningsvillkoret bör ges följande lydelse.

”Bolaget skall redovisa den miljöpåverkan som transporter till och från bolagets anläggning kan orsaka i anläggningens närområde samt möjligheterna att genom val av transportslag eller transportlösningar minska denna påverkan. Redovisningen skall innehålla exempel på åtgärder och deras miljö och kostnadsmässiga konsekvenser samt bolagets förutsättningar att genomföra dem.

Utredningen samt förslag till åtgärder och slutliga villkor, skall redovisas till miljödomstolen senast ett år efter det att denna dom vunnit laga kraft.”

Överröstade i denna fråga är vi i övrigt ense med majoriteten.

________________________________

BILAGA A

STOCKHOLMS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SÖKANDE

Stora Enso Fors AB

Ombud: Bolagsjuristen UJ

SAKEN

Tillstånd till utökad produktion av kartong vid Stora Enso Fors AB:s kartongfabrik i Avesta kommun (SNI-kod 21.111-2)

_____________

DOMSLUT

Tillstånd

Miljödomstolen lämnar Stora Enso Fors AB tillstånd att vid bolagets kartongfabrik i Avesta kommun producera 370 000 årston kartong med bibehållen CTMP-produktion om 175 000 årston.

Denna dom ersätter tidigare tillstånd respektive dom och till dessa meddelade villkor. Denna dom omfattar dock ej deponin vid Mälbydalen, fastigheten SD 29:1.

Uppskjutna villkor, prövotidsutredningar

Miljödomstolen uppskjuter enligt 22 kap 25 § miljöbalken fastställandet av - slutliga villkor beträffande utsläpp av kväve till vatten, - slutliga villkor avseende åtgärder som kan aktualiseras med anledning av kemisk-biologisk karakterisering av avloppsvattnet samt - slutliga villkor beträffande energihushållningen.

Bolaget skall under en prövotid utreda möjligheterna att vidta åtgärder för att minska utsläppet av kväve till vatten.

Bolaget skall under en prövotid utföra en biologisk kemisk karakterisering av utgående avloppsvatten och utreda möjligheterna att vidta eventuella erforderliga åtgärder.

Bolaget skall under en prövotid utreda möjligheterna att vidta åtgärder för att minska den specifika energiförbrukningen eller på annat sätt förbättra energihushållningen.

Beträffande ovan nämnda åtgärder skall det av utredningen framgå förväntad effekt av åtgärderna, kostnader samt andra eventuella för- och nackdelar.

Resultatet av ovan angivna utredningar skall tillsammans med förslag till åtgärder och slutliga villkor redovisas till miljödomstolen senast den 1 mars 2005. Utredningarna skall genomföras efter samråd med tillsynsmyndigheten.

Villkor

För verksamheten skall gälla följande slutliga villkor:

1. Verksamheten skall bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget i ansökningshandlingarna och i övrigt i målet angett eller åtagit sig.

2. Det renade processavloppsvattnet skall överföras till Bäsingen.

3. Om det renade processavloppsvattnet på grund av haverier eller av annan orsak inte kan överföras till Bäsingen, får detta tillfälligt avledas till Forssjön. När på detta sätt utsläppet till Forssjön uppgår till sammanlagt 14 ton COD, dock senast efter tre dygn, skall utsläppet begränsas till högst 2,5 ton COD per dygn. Sådant utsläpp får fortgå under högst 12 dygn. Så länge utsläpp i enlighet härmed pågår och under 45 dygn därefter skall det genom vattendomstolens deldom 1975-06-26 lämnade tillståndet att överleda spädvatten utnyttjas i tillåten omfattning. Det åligger bolaget att tillse att skadan på avloppstuben avhjälps skyndsamt, så att medgiven avledning till Forssjön blir så kortvarig som möjligt.

Om i samband med utsläpp som nu sagts syrehalten i recipienten blir så låg att störningar av någon betydelse uppstår skall bolaget anmäla detta till tillsynsmyndigheten samt föreslå åtgärder för att förhindra ett upprepande.

4. Användningen av komplexbildare får inte överstiga 2,0 kg per ton blekt massa i medeltal för år.

5. Utsläppet av stoft från oljeeldning får uppgå till högst 1,0 g per kg olja.

6. Utsläppet av stoft från den fastbränsleeldade pannan får inte överstiga följande värden.

50 mg/m3 torr gas vid 10 % CO2-halt som riktvärde och månadsmedelvärde

500 mg/m3 norm torr gas vid 10 % CO2-halt som momentanvärde

7. Utsläppet till luft av svaveldioxid från energianläggningarna får inte överstiga 70 ton/år.

8. Utsläppet till luft av kväveoxider, räknat som kvävedioxid, från energianläggningarna får inte överstiga 120 ton/år.

9. För omgivningen besvärande damning får inte förekomma.

10. Bullret från verksamheten får utomhus vid bostäder som riktvärde och ekvivalent ljudnivå nattetid (kl 22-07) inte överstiga 50 dB(A)

Vi ny och ombyggnad av anläggningsdelar skall dessa utföras så att den ekvivalenta ljudnivån vid bostäder som härrör från den ombyggda eller nytillkomna anläggningsdelen inte överstiger

- 50 dB(A) dagtid (kl 07-18)

- 45 dB(A) kvällstid (kl 18-22)

- 40 dB(A) nattetid (kl 22-07)

11. Utsläppet till vatten av suspenderade ämnen mätt som SÄ70 får som gränsvärde uppgå till högst 80 kg per dygn som medeltal för år och får som riktvärde inte överstiga 100 kg per dygn som medeltal för månad.

12. Utsläppet av syreförbrukande ämnen mätt som COD på filtrat från SÄ70-analys får som gränsvärde uppgå till högst 10 ton per dygn som medeltal för år och får som riktvärde inte överstiga 12 ton per dygn som medeltal för månad.

13. Utsläppet av totalfosfor till vatten får som gränsvärde uppgå till högst 4,4 kg per dygn som medeltal för år och som riktvärde inte överstiga 5,6 kg per dygn som medeltal för månad.

Delegation

Miljödomstolen överlåter med stöd av 22 kap. 25 § miljöbalken till tillsynsmyndigheten att föreskriva närmare villkor om

D1. Åtgärder med anledning av anmälan enligt villkor 3.

D2. Omhändertagande av avfall.

Miljökonsekvensbeskrivning

Miljödomstolen godkänner miljökonsekvensbeskrivningen med kompletteringar.

Verkställighet

I denna dom meddelat tillstånd får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft.

_____________

TIDIGARE PRÖVNING

Koncessionsnämnden lämnade i beslut den 5 maj 1998 Stora Fors AB tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) tillstånd till verksamheten dels vid bolagets massa och kartongfabrik i Avesta kommun vid en produktion av högst 175 000 ton CTMP-massa och högst 350 000 ton kartong per år dels till bolagets deponeringsanläggning i Mälbydalen på fastigheten SD 29:1. I beslutet förordnades om viss prövotid. Miljödomstolen meddelade i dom 2000-10-17 slutliga villkor, punkterna 13-15 för verksamheten. Följande villkor gäller i dag för verksamheten.

1. Om annat inte framgår av beslut skall verksamheten inbegripet åtgärder för att begränsa vatten och luftföroreningar och andra störningar för omgivningen bedrivas i huvudsak på det sätt som bolaget angett eller åtagit sig i ärendet. Mindre ändring av produktionsprocess eller reningsförfarande får vidtas efter medgivande av tillsynsmyndigheten om ändringen inte bedöms kunna medföra ökning av förorening eller annan störning.

2. Det renade processavloppsvattnet skall överföras till Bäsingen. Lakvattnet från deponin i Mälbydalen skall likaså överföras till Bäsingen om undersökning av lakvattnet skulle visa att vattenkvaliteten motiverar detta.

3. Om det renade processavloppsvattnet på grund av haverier eller av annan orsak inte kan överföras till Bäsingen, får detta tillfälligt avledas till Forssjön. När på detta sätt utsläppet till Forssjön uppgår till sammanlagt 14 ton COD, dock senast efter tre dygn, skall utsläppet begränsas till högst 2,5 ton COD per dygn. Sådant utsläpp får fortgå under högst 12 dygn. Så länge utsläpp i enlighet härmed pågår och under 45 dygn därefter skall det genom vattendomstolens deldom 1975-06-26 lämnade tillståndet att överleda spädvatten utnyttjas i tillåten omfattning. Det åligger bolaget att tillse att skadan på avloppstuben avhjälps skyndsamt, så att medgiven avledning till Forssjön blir så kortvarigt som möjligt.

Om i samband med utsläpp som nu sagts syrehalten i recipienten blir så låg att störningar av någon betydelse uppstår skall bolaget anmäla detta till tillsynsmyndigheten samt föreslå åtgärder för att förhindra ett upprepande.

4. Bolaget skall i samråd med tillsynsmyndigheten gå igenom kemikaliehanteringen i syfte att byta ut miljöfarliga kemikalier mot mindre miljöfarliga. Bolaget skall vidare medverka till att dokumentation tas från där sådan saknas.

5. Användningen av komplexbildare får inte överstiga 2,0 kg per ton massa i medeltal för år.

6. Utsläppet av stoft från oljeeldning får uppgå till högst 1,0 g per kg olja.

7. Utsläppet av stoft från den fastbränsleeldade pannan får inte överstiga följande värden.

- 50 mg/m3 norm torr gas vid 10 % CO2-halt som riktvärde och månadsmedelvärde

- 500 mg per m3 norm torr gas vid 10 % CO2-halt som momentanvärde.

8. Vid vattenföringar understigande 1 m3/s genom Forssjön skall bolaget pumpa vatten från Bäsingen/Fellbosjön till Forssjön, dock högst 0,2 m3/s.

9. Utsläppet till luft av svaveldioxid från energianläggningarna får inte överstiga 145 ton per år.

10. Utsläppet till luft av kväveoxider, räknat som kvävedioxid, från energianläggningarna får inte överstiga 120 ton per år. Värdet är ett riktvärde till utgången av 2000 och därefter ett gränsvärde.

11. För omgivningen besvärande damning får ej förekomma.

12. Bullret från verksamheten får utomhus vid bostäder som ekvivalent ljudnivå nattetid (kl 22-07) inte överstiga 50 dB(A).

Vid ny- eller ombyggnad av anläggningar eller anläggningsdelar skall dessa utföras så att ljudnivån inte överstiger

- 50 dB(A) dagtid (kl 07-18)

- 45 dB(A) kvällstid (kl 18-22)

- 40 dB(A) nattetid (kl 22-07)

13. Utsläppet till vatten av suspenderade ämnen mätt som SÄ70 får som gränsvärde uppgå till högst 80 kg per dygn som medeltal för år och får som riktvärde inte överstiga 100 kg per dygn som medeltal för månad.

14. Utsläppet av syreförbrukande ämnen mätt som COD på filtrat från SÄ70-analys får som gränsvärde uppgå till högst 10 ton per dygn som medeltal för år och får som riktvärde inte överstiga 12 ton per dygn som medeltal för månad.

15. Utsläppet av totalfosfor till vatten får som gränsvärde uppgå till högst 4,4 kg per dygn som medeltal för år som riktvärde inte överstiga 5,6 kg per dygn som medeltal för månad.

Följande frågor har Koncessionsnämnden överlåtit åt tillsynsmyndigheten att föreskriva ytterligare villkor om.

D1. Ågärder med anledning av anmälan enligt villkor 3.

D2. Omhändertagande av avfall

D3. Uppläggning av avfall på deponin i Mälbydalen, skötsel av anläggningen, uppsamling och behandling av lakvatten, överledande av lakvatten till Bäsingen om vattenkvaliteten motiverar detta samt efterbehandlingsåtgärder.

D4. Utsläpp av föroreningar till vatten från vedgården.

D5. Lagring av kemikalier.

YRKANDEN, VILLKORSFÖRSLAG M.M.

Bolaget yrkar att få öka produktionen av kartong till 370 000 årston med bibehållen CTMP-produktion om 175 000 årston i enlighet med vad som anges i ansökan och miljökonsekvens beskrivningen.

Bolaget yrkar vidare att dom i målet skall gälla med omedelbar verkan utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft.

Sammanställning av bolagets förslag till prövotidsutredningar, villkor och delegationer

Prövotidsutredningar

Vatten

Bolaget skall under en prövotid utreda förutsättningarna att minska utsläppen från verksamheten av kväve till vatten samt utföra en kemisk biologisk karakterisering av avloppsvattnet. Prövotidsutredningen skall inges till Miljödomstolen senast tolv månader efter lagakraftvunnen dom och utöver angivna utredningar innehålla förslag till villkor beträffande utsläpp av kväve till vatten.

Energi

Bolaget skall under en prövotid utreda verksamhetens energieffektivitet och därvid särskilt beakta möjligheten att minska den specifika energiförbrukningen i linje med 2 kap. 5 § miljöbalken. Utredningen skall i likhet med ovanstående utredning om vatten redovisas till Miljödomstolen senast tolv månader efter lagakraftvunnen dom och därvid innehålla förslag till eventuella villkor.

Villkor och delegationer

1. Verksamheten skall bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget i ansökningshandlingarna och i övrigt i målet angett eller åtagit sig.

2. Det renade processavloppsvattnet skall överföras till Bäsingen.

3. Om det renade processavloppsvattnet på grund av haverier eller av annan orsak inte kan överföras till Bäsingen, får detta tillfälligt avledas till Forssjön. När på detta sätt utsläppet till Forssjön uppgår till sammanlagt 14 ton COD, dock senast efter tre dygn, skall utsläppet begränsas till högst 2,5 ton COD per dygn. Sådant utsläpp får fortgå under högst 12 dygn. Så länge utsläpp i enlighet härmed pågår och under 45 dygn därefter skall det genom vattendomstolens deldom 1975-06-26 lämnade tillståndet att överleda spädvatten utnyttjas i tillåten omfattning. Det åligger bolaget att tillse att skadan på avloppstuben avhjälps skyndsamt, så att medgiven avledning till Forssjön blir så kortvarig som möjligt.

Om i samband med utsläpp som nu sagts syrehalten i recipienten blir så låg att störningar av någon betydelse uppstår skall bolaget anmäla detta till tillsynsmyndigheten samt föreslå åtgärder för att förhindra ett upprepande.

4. Bolaget skall i samråd med tillsynsmyndigheten gå igenom kemikaliehanteringen i syfte att byta ut miljöfarliga kemikalier mot mindre miljöfarliga. Bolaget skall vidare medverka till att dokumentation tas fram där sådan saknas.

Bolaget har vid huvudförhandlingen förklarat att detta villkor kan utgå om miljödomstolen finner det lämpligt. Bolaget anser att villkoret inte behövs eftersom det finns bestämmelser i miljöbalken och kemikalielagstiftningen som reglerar dessa frågor

5. Användningen av komplexbildare får inte överstiga 2,0 kg per ton blekt massa i medeltal för år.

6. Utsläppet av stoft från oljeeldning får uppgå till högst 1,0 g per kg olja.

7. Utsläppet av stoft från den fastbränsleeldade pannan får inte överstiga följande värden.

- 50 mg/m3 norm torr gas vid 10 % CO2-halt som riktvärde och månadsmedelvärde

- 500 mg/m3 norm torr gas vid 10 % CO2-halt som momentanvärde

8. Vid vattenföringar understigande 1 m3 /s genom Forssjön skall bolaget pumpa minst 0,2 m3/s vatten från Bäsingen/Pellebosjön.

Bolagets kommentar: Detta villkor har gällt sedan länge och bolaget har i och för sig inget emot att det står kvar, men om Miljödomstolen finner det överflödigt har bolaget inget emot att det stryks. Under alla förhållanden kan domstolen se det som ett åtagande från bolaget att vid behov pumpa vatten så länge nu gällande vattendomar gäller.

9. Utsläppet till luft av svaveldioxid från energianläggningarna får inte överstiga 70 ton/år.

10. Utsläppet till luft av kväveoxider, räknat som kvävedioxid, från energianläggningarna får inte överstiga 120 ton/år.

11. För omgivningen besvärande damning får inte förekomma.

12. Bullret från verksamheten får utomhus vid bostäder som riktvärde och ekvivalent ljudnivå nattetid (kl 22-07) inte överstiga 50 dB(A)

Vid ny- eller ombyggnader av anläggningar eller anläggningsdelar skall dessa utföras så att ljudnivån inte överstiger

- 50 dB(A) dagtid (kl 07-18)

- 45 dB(A) kvällstid (kl 18-22)

- 40 dB(A) nattetid (kl 22-07)

13. Utsläppet till vatten av suspenderade ämnen mätt som SÄ70 får som gränsvärde uppgå till högst 80 kg per dygn som medeltal för år och får som riktvärde inte överstiga 100 kg per dygn som medeltal för månad.

14. Utsläppet av syreförbrukande ämnen mätt som COD på filtrat från SÄ70-analys får som gränsvärde uppgå till högst 10 ton per dygn som medeltal för år och får som riktvärde inte överstiga 12 ton per dygn som medeltal för månad.

15. Utsläppet av totalfosfor till vatten får som gränsvärde uppgå till högst 4,4 kg per dygn som medeltal för år och som riktvärde inte överstiga 5,6 kg per dygn som medeltal för månad.

Följande frågor bör delegeras till Länsstyrelsen att föreskriva villkor om.

D1. Åtgärder med anledning av anmälan enligt villkor 3.

D2. Omhändertagande av avfall.

ANSÖKAN

Bolaget har i ansökan samt i kompletteringar och bemötanden med anledning av synpunkter (redovisade under rubriken SYNPUNKTER nedan) anfört.

Stora Enso Fors AB ingår i Stora Enso-koncernen. I Fors har det bedrivits skogsindustriell verksamhet sedan 1890-talet. Bolaget har för närvarande tillstånd att producera 175 000 ton CTMP och 350 000 ton kartong per år. Utöver den egenproducerade massan används inköpta massor, främst sulfatmassa, och fyllnadsmedel vid kartongtillverkningen.

Sedan nu gällande tillstånd meddelades den 5 maj 1998 och avgörande av uppskjutna frågor den 17 oktober 2000 har trimningar och ombyggnader inom ramen för givet tillstånd genomförts som gör att det nu med mindre insatser går att öka produktionskapaciteten på kartong maskinerna till sammanlagt 370 000 årston för att möta en god efterfrågan på bolagets produkter. Det ökade behovet av massa kommer att täckas genom köp från andra bruk i huvudsak inom koncernen.

Den aktuella produktionsökningen är liten och kommer att kunna ske inom ramen för nuvarande villkor. Efterfrågan på bolagets kartongprodukter är, som ovan angetts, för närvarande stark varför bolaget är mycket angeläget att få tillstånd till produktionsökningen snarast.

Lokalisering och planförhållanden

Bolagets verksamhet är belägen i samhället Fors ca 1,5 mil nordost om Avesta. Fabriksanläggningarna ligger på fastigheten V 7:11 mellan Fors samhälle och Forssjön längs med riksväg 68. De närmaste bostäderna ligger ca 100 meter från bullrande enheter inom verksamheten. Anläggningarna för bolagets verksamhet är uppförda i enlighet med gällande planer. Den aktuella produktionsökningen föranleder inga nya byggnader eller anläggningar utan kan ske inom befintliga byggnader.

Beskrivning av verksamheten

Produktionen

Fors Bruk producerar kartong för produktområdena cigarett, grafisk och förpackningskartong samt kartong för plastbeläggning. Vidareförädlingen genom plastbeläggning sker vid bolagets anläggning i Hammarby. Vid anläggningen tillverkas även CTMP-massa (kemi termomekanisk massa) som utgör kartongens mittskikt. CTMP-massan tillverkas av granved. Till kartongens övre och undre skikt används inköpt blekt kemisk massa av lövved och barrved. Bolagets produktion sker på två kartongmaskiner med bredderna 5,4 respektive 3,7 m. Båda maskinerna är konstruerade med tre planviror för vardera ovan, mellan och underskiktet vilket möjliggör en varierad råvarusammansättning. De är även försedda med bestrykningsanläggning för båda sidorna. Ytviktsområdet är 180-400 g/m2 Slutprodukten levereras i form av ark eller rullar.

Vedhanteringen

Ved och flistransporter till Fors sker med lastbil. Vedlagret utgör normalt ca 10 000 m3 och bevattnas sommartid vid behov. Vattnet grovrenas och pumpas till Dalälven. Veden torrbarkas i en barktrumma och barken nyttiggörs som bränsle i anläggningens fastbränslepanna. För CTMP-linjerna huggs veden till flis i en flishugg. Flisen mellanlagras i tre silos om vardera 350 m3. Flistransporter från silos till massalinjen sker genom blåsning.

CTMP-anläggningen

Anläggningen består av två linjer med i huvudsak samma uppbyggnad.

Flisen till CTMP-linjerna tvättas i en flistvätt varefter den basas med ånga i två steg vid ca 100°C. Syftet med detta moment är att få bort så mycket luft som möjligt inne i fiberfasen. En bra basning är en förutsättning för att erhålla god kemikalieimpregnering. Efter basningen impregneras flisen med en lösning innehållande 3-4 % natriumsulfit och 0,5 % natriumhydroxid räknat på torr flis. I en utjämningsdel erhålls sedan en jämn koncentrationsfördelning med hjälp av ånga. Därefter leds flisen ned i en pluggskruv som fungerar som urvattnare. Här pressas vätskan ur flisen varvid en del av förtvålade fettsyror avlägsnas ur systemet. I förvärmaren värms sedan flisen till en temperatur av 115 - 130°C. Förvärmaren fungerar som reaktionskärl där sulfiten reagerar med ligninet och bildar sulfonsyragrupper, d.v.s. binds till ligninet i fiberfasen. Därefter raffineras flisen i raffinörer under ångtryck. Från raffinörerna faller massan ned i en massacistern, s.k. latencykar, varefter den silas, avvattnas på skivfilter och tvättas. Tvättvattensystemet är kopplat i motström. Temperaturen i tvättsystemet regleras med ett varmvattensystem som är uppbyggt kring en varmvattencistern och värmeväxlare. Massan i CTMP 1 tvättas i tre steg och massan i CTMP 2 i fyra steg. Bakvattensystemet är kopplat så att högsta möjliga tvättning av massan uppnås. Det finns ett bakvattenkar för filtrat från respektive press och för filtrat från skivfilter. Överskottsvatten från tvättsystemet leds till avlopp eller till indunstningsanläggningen. Samtliga bakvattenkar nivåhålls vid låg nivå med vatten från varmvattensystemet. Vid hög nivå pumpas överskott bakåt i systemet och prioriteras som spädvatten före närmast föregående avvattningssteg. CTMP-massan bleks med väteperoxid i ett blektorn som är placerat före sista tvättpress i respektive linje. Ånga som uppstår vid tillverkningen används för att driva en indunstningsanläggning för rening av CTMP-avloppsvatten.

Massaupplösning

Inköpt massa upplöses i pulprar med bakvatten från kartongmaskinerna. Fyra separata linjer finns. Efter upplösning och spädning med bakvatten från kartongbruket mellanlagras massan i torn. Massasuspensionen pH-regleras med natronlut. Vid upplösningen tillsätts även avhartsningsmedel.

Kemikaliehantering smetkök

I denna avdelning bereds bestrykningssmetar och ytlimningsstärkelse. Huvudingredienserna är lera, krita, latex och CMC. I smetköket iordningställs även den stärkelse som används i mälden. Alla kemikalier är godkända för livsmedelsemballage.

Kartongmaskinerna

KM2 togs i drift 1961 och moderniserades 1984 och är numera en planviramaskin. Vissa ombyggnader utfördes 1997. KM 3, som också är en planviramaskin, togs i drift 1976 och har byggts om 1983, 1998 och 1999.

Mälderiet är uppbyggt i tre linjer, en för vardera ytskikt, centerskikt och baksida. Efter malning och koncentrationsreglering av respektive mäld sker ytviktsreglering, silning och slutlig spädning. Maskinernas våtparti är uppbyggt av tre planviror, en för vardera ytskikt, centerskikt och baksida. Mälden för de tre skikten, som kartongen är uppbyggd av, pumpas från maskinkaren via kvarnar för justering av malgraden. Härefter späds respektive mäld till ca 0,5 % koncentration. Den utspädda mälden slutrenas därefter i trycksilar innan den tillförs kartongmaskinernas våtparti. Maskinerna består av våtparti, pressparti, förtorkparti samt eftertorkparti med bestrykningsutrustning. I presspartiet pressas och sugs vatten ur kartongbanan. Erforderligt undertryck erhålls med vakuumpumpar. I torkpartierna sker torkning, ytlimning och bestrykning av kartongen. Den färdiga produkten har en torrhalt av 90-94 %. Slutligen överförs kartongen i rullar till en efterbearbetningsanläggning för eventuell arkskärning och därefter paketering.

Kartongmaskinernas bakvattensystem är hårt slutet. De olika skiktens bakvattensystem är av kvalitetsskäl strikt åtskilda. Bakvattenöverskottet leds till filtrering i mikrosilar eller skivfilter, varvid renat vatten används som spritsvatten. Som buffertvolym för bakvattnet finns förutom två bakvattenkar på 300 m3 och 250 m3 två bakvattentorn på vardera 1000 m3 . Det renade vattnet används som spolvatten och i spritsar. Bakvattenöverskottet leds till en pumpgrop varifrån det pumpas till den externa reningsanläggningen.

Färskvatten som utnyttjas i systemet värms upp genom cirkulation över ett värmeåtervinningssystem. Merparten av utnyttjat vatten utgörs av uppsamlat kylvatten från bl.a. kompressorer, värmeväxlare, växellådor etc. Största enskilda vattenförbrukare är högtrycksspritsar för viror och filtar. Vakuumpumparnas vatten återanvänds efter filtrering och värmeväxling.

Energiblocket

Anläggningen har fyra pannor samt en ångturbin för energiförsörjningen. Panna 4 är en CFB-panna (cirkulerande fluidiserande bädd) som har en effekt på 56 MW. Denna fastbränslepanna eldas huvudsakligen med biobränsle, kol och inom anläggningen (inkl. i Hammarby) uppkommet slam och produktionsspill i form av trä och pappersavfall. Panna 2 och 3 är kompletterande pannor som använder WRD-olja som bränsle. Effekten är 12,5 MW respektive 62 MW. Panna 1 är en elpanna och har en effekt på 20 MW. Ångturbinen har effekten 10 MW. Panna 4 är utrustad med elektrofilter för avskiljning av stoft i rökgasen. Förbränningstemperaturen styrs med hjälp av recirkulerad rökgas. Rökgasen efter elfiltret övervakas via kontinuerlig analys och registrerig av stoft, SO2, NOx, CO och O2. Stoftmätning sker direkt i rökgas kanal och övriga analyser utförs på uttagen provgas. Utrustningen för rökgasanalys uppfyller prestandakrav enligt SNFS 1991:4 och 1991:5. Mätdata från den kontinuerliga emissionsmätningen bearbetas och lagras i en separat mätdator. Ett NOx-reduktionssystem (SNCR –teknik) som reducerar NOx med hjälp av ammoniak är installerat i Panna 4. Elpannan eller panna 3 används när panna 4 inte räcker till. För värme i fabriken under storhelgsstopp används elpannan eller panna 2. Panna 3 är utrustad med låg NOx-brännare. Övervakning av panna 3 sker med hjälp av O2-, CO-, NOx-analysatorer och fotoceller. Panna 2 övervakas med hjälp av fotoceller och O2-analysator. Oljan som eldas i panna 2 och 3 är av typen WRD och innehåller <0,1 % svavel.

Indunstning

En del av avloppsvattnet från CTMP-anläggningen indunstas, som mest 2 400 m3 /d. Indunstningsanläggningen är av fallfilmsstyp med sju effekter. Som drivande värmemedia används ånga från CTMP-processen. Fast substans i inkommande avloppsvatten avskiljs genom sedimentering i en buffertcistern. Slammet pumpas till reningsanläggningens slamhanteringssystem där det avvattnas tillsammans med övrigt slam. Koncentratet från indunstningen samlas och transporteras till Stora Ensos sulfatfabriker i Skutskär och Norrsundet, där det tillförs kemikaliecykeln. Kondensatet används i stället för färskvatten i CTMP-anläggningen.

Råvatten

Allt processvatten tas in från Forsån med tillhörande sjösystem samt från Forssjön dit vatten pumpas från sjön Bäsingen. Inkommande råvatten renas från fasta föroreningar och humus ämnen via kemisk flockning och sandfiltrering. Dessutom tillsätts hypoklorit för att eliminera bakterier. Slammet från råvattenreningen går till reningsverkets försedimenteringsbassäng. För att kompensera råvattenuttaget i de situationer när flödet vid Dicka Kvarn är lägre än 1 m3/s skall bolaget tillföra älvvatten. Det sker genom att pumpa upp minst 0,2 m3 /s från Bäsingen (Dalälven) till Pellbosjön och därefter till Forssjön.

Råvaror/kemiska produkter

Kemiska produkter används för följande ändamål:

- Avloppsvattenrening

- Bestrykning

- Energiproduktion

- Massaproduktion

- Mäldframställning

- Rengöringar

- Råvattenrening

- Skumbekämpning

- Slembekämpning

Avloppsvattenrening

Allt processavloppsvatten från verksamheten leds till recipienten efter rening i en extern reningsanläggning.

Reningsverket består av följande delar:

- Rensgaller här avskiljs grövre föroreningar.

- Försedimentering i bassängen utförs flockning. Avskilt sediment leds till avvattningsutrustningen.

- Kyltorn hit pumpas avloppsvattnet vid behov för att kylas och syresättas inför den biologiska reningen.

- Biologisk rening vattnet renas med hjälp av mikroorganismer i tre seriekopplade steg med efterföljande sedimenteringsbassäng. Syresättningen sker dels via luftare, dels med utrustning för tillsats av ren syrgas. Överskottsslam pumpas till slamförtjockare före avvattning.

- Kemisk fällning klarfasen från den biologiska reningen leds till två parallella linjer för flockning/kemisk fällning och sedimentering. Bildat slam leds till slamförtjockare före slutavvattning.

- Mikrosilar slutsteget i reningsanläggningen utgörs av två parallella mikrosilar. Poröppningen i viradukarna är 61 µm. Efter passage genom mikrosilarna pumpas det renade avloppsvattnet till recipienten.

- Slamhantering består av två slamförtjockare, en skruvpress samt en centrifug. Överskottsslam från reningsstegen pumpas till två cirkulära slamförtjockare. Slammet förs sedan antingen till skruvpressen eller till centrifugen för att minska vatteninnehållet ytterligare. För att förbättra avvattningen tillsätts polymer. Klarfasen återförs till reningsanläggningen.

Förändringar och skyddsåtgärder

Under 2002 blev produktionen 304 300 ton kartong.

Den aktuella produktionsökningen från 350 000 till 370 000 ton kartong per år kommer att kunna ske genom trimningar av befintlig utrustning i kartongbruket. Vissa ändringar av reningsutrustningen kommer även att vidtagas enligt följande:

- Ökad kylkapacitet för ingående avloppsvatten till biologin.

- Ökning av luftningskapaciteten i den biologiska reningen.

- Förbättrad tillgänglighet i indunstningsanläggningen.

Avloppsvattenreningen

Sommaren 2001 utökades kapaciteten i den biologiska reningsanläggningen genom att en bassäng som tidigare använts som mellansedimenteringsbassäng byggdes om till en luftningsbassäng. Härigenom ökades den sammanlagda volymen för luftningsbassängerna med ca 80 %. Erfarenheterna av reningsanläggningen efter ombyggnad visar att för att få optimal funktion i anläggningen behöver syresättningskapaciteten i två av de tre luftningsbassängerna ökas. Vidare behöver kapaciteten för kylning av avloppsvattnet ökas för att komma ner till en temperatur, som är lämplig för den biologiska reningen. Syresättningskapaciteten kommer att ökas genom installation av mer luftningskapacitet i luftningsbassäng 1 och 3. Kylkapaciteten kommer att ökas antingen genom ökning av kylvolymen i befintligt torn och/eller ökad kyl luftgenomströmning genom tornet eller genom separat kylning av vissa heta delavloppsflöden.

Indunstningsanläggningen

Indunstningsanläggningen måste stoppas för rengöring flera gånger per år. Efter en rengöring sjunker kapaciteten successivt tills en ny rengöring behövs. För att förbättra verkningsgraden och tillgängligheten kommer försök att göras med att förbättra systemet för distribution av vätska på värmeytorna i indunstningseffekterna genom att byta ut de befintliga hålplåtarna mot dysor. Härigenom beräknas igensättningarna minska vilket skulle innebära en minskning av rengöringsbehovet och en ökning av den genomsnittliga kapaciteten i anläggningen.

Miljöpåverkan

Verksamhetens miljöpåverkan yttrar sig i utsläpp till vatten och luft samt förbrukning av råvaror och halvfabrikat, energianvändning, buller och avfall samt transporterna till och från bruket.

Utsläpp till vatten

Produktionen av massa och kartong ger upphov till utsläpp av avloppsvatten. Den dominerande källan är CTMP-fabriken. Begränsningen av utsläppen till vatten sker dels med processinterna åtgärder och dels med extern reningsutrustning såsom:

- Indunstning av CTMP-avloppsvatten.

- Sedimenteringsanläggningar.

- Biologisk reningsanläggning.

- Kemisk fällning och sedimentering.

- Mikrosilning

Recipienten för verksamhetens processavloppsvatten är Dalälven. Efter det att avloppsvattnet renats, släpps det ut genom en 7,2 km lång tub från fabriken till Bäsingen i Dalälven. Avloppstuben i älven är försedd med diffusorer för att fördela avloppsvattnet i älvfåran. Dagvattenavlopp liksom eventuella (registrerade) bräddningar går till Forssjön.

De parametrar som främst är av intresse för utsläpp till vatten är COD, suspenderade ämnen och fosfor. Nedan redovisas utsläppsdata för dessa parametrar samt flöde och kväve vid nuvarande produktion, full produktion enligt nuvarande tillstånd samt vid den sökta kartongproduktionen.

Tabell 1 (se nedan)

Under 2002 överskreds riktvärdet för fosfor (5,6 kg/d) i augusti. Orsaken var för hög temperatur i den biologiska reningen, vilket förorsakade svällning av slammet med slamflykt som konsekvens. Beslut har därför fattas om installation av ökad kylkapacitet för att förhindra ett upprepande. Anmälan har inlämnats till Länsstyrelsen.

Påverkan på recipienten Bäsingen, som är en sjölik utvidgning av Dalälven, har under ett flertal år kontrollerats av Dalälvens Vattenvårdsförening. Sammanfattningsvis kan sägas att tillståndet i recipienten (Dalälven) är gott och att bidraget från Fors Kartongbruk är av storleks ordningen 1 % gällande organisk substans och fosfor.

De planerade förändringarna av verksamheten förväntas inte leda till någon negativ inverkan på recipienten.

I bemötande av länsstyrelsens yttrande har bolaget anfört följande. Beträffande kväveutsläppen från verksamheten vill bolaget erinra om att detta utsläpp är mycket litet i förhållande till övrig transport i älven. Enligt Miljöforskargruppens utredning, är andelen mindre än 1 %. Andra samhällsaktiviteter, som t.ex. jordbruk, torde vara långt mera betydelsefulla. Bolaget är dock berett att utreda kväveutsläppen och möjligheten att minska dessa under en prövotid på sätt som Länsstyrelsen föreslagit.

Bolaget är även berett att genomföra en kemisk-biologisk karakterisering under en prövotid på sätt som Länsstyrelsen föreslagit. Bolaget har vid huvudförhandlingen dock motsatt sig att även villkor för COD skjuts upp under en prövotid.

I bemötande av Fiskeriverkets yttrande har bolaget anfört följande. Bolaget anser att Fiskeriverkets farhågor beträffande den nu aktuella produktionsökningens miljöpåverkan är överdrivna. Fosforutsläppen kommer, som framgår ovan, inte att öka och den beräknade ökningen av kväveutsläppen jämfört med fullt utnyttjande av befintligt tillstånd är liten. Avloppsvattnet från anläggningen släpps inte heller ut i den egentliga Bäsingen utan till Dalälven i Bäsingens utlopp. Detta innebär att avloppsvattnet inte påverkar vattenkvalitén i Bäsingen. Bolaget motsätter sig därför att genomföra mätningar av syrgasförhållandena i Bäsingen på det sätt som Fiskeriverket angett.

Beträffande villkor om pumpning av vatten från Bäsingen har bolaget kompletterat ansökan med följande uppgifter. Villkor 8 om skyldighet att pumpa vatten från Bäsingen till Forssjön togs in i tillståndet för verksamheten i Fors genom tillståndsbeslutet den 26 februari 1988. Mängden som angivits (0,2 m3/s) motsvarar det uttag av fabriksvatten som görs från Forsån och är således en kompensation för den vattenmängd som tas ur systemet. Samtidigt fick bolaget tillstånd att leda vattnet till Bäsingen som är en del av Dalälven. Tidigare hade allt avloppsvatten, sedan det renats i avloppsreningsverket, avletts ut i Forssjön.

Det finns även en dom från Södertörns tingsrätt, Vattendomstolen (1975-06-26) om att från Pellbosjön till Forssjön få överleda spädvatten intill en myckenhet av 1 m3/s, dock endast i den mån det behövs för att vattenföringen genom Forssjön skulle bli 2,0 m3/s. Länsstyrelsen fastställde i beslut den 22 juli 1980 villkor för överpumpning av vatten från Dalälven till Forssjön om att pumpningen skulle styras av syrgashalten i Forssjön och mätning av syrgashalten.

Villkoret är i sin nuvarande utformning i gällande tillstånd felskrivet eftersom avsikten varit att tillföra Forssjön ytterligare vatten och inte att begränsa vattenflödet till sjön.

Utsläpp till luft

Utsläppen till luft består främst av svaveldioxid, kväveoxider och stoft. I verksamhetsbeskrivningen beskrivs reningsutrustning och övriga åtgärder för att hålla utsläppen på en låg nivå. Bolagets fastbränslepanna står för merparten av utsläppen till luft. Övriga källor är de oljeeldade pannorna. Utsläppet av stoft från fastbränslepannan är lågt, eftersom rening sker i elektrofilter. Utsläppet av kväveoxider reduceras genom injicering av ammoniak i panna 4 och att panna 3 är försedd med låg NOx-brännare. Utsläppet av svaveldioxid reduceras genom att oljepannorna eldas med olja av typ WRD som innehåller <0,1 % svavel. Denna olja är också kvävefattig, vilket minskar NOx-utsläppet.

I nedanstående tabell redovisas utsläppen till luft av svaveldioxid och kväveoxider vid nuvarande produktion, full produktion enligt gällande tillstånd och efter förändring. Den låga utsläppsnivån under 2001 för SO2 och CO2 berodde på att under året användes endast biobränsle och inget kol i panna 4. Beräkningen av utsläppen vid full produktion och vid den sökta ökade produktionen har gjorts med förutsättningen att en viss andel kol används.

Tabell 2 (se nedan)

Sammanställningen visar att utsläppen av svaveldioxid, fossil koldioxid och kväveoxider kommer att öka något beroende på en tänkt användning av kol och ökad användning av oljepannorna. Ökningen kan dock begränsas av ett större utnyttjande av elpannan.

Både panna 3 och panna 4 har låga specifika utsläpp av kväveoxider och ligger inom de gränser som BAT referensdokumentet (referensdokument till IPPC-direktivet) anger. Dessa är för biobränsleeldade pannor med ammoniakinsprutning 40-60 mg NOx/MJ tillfört bränsle och skall jämföras med panna 4 som i medeltal hade 41 mg/MJ år 2001 och 43 mg/MJ år 2000.

För oljeeldade pannor med låg NOx-brännare ligger intervallet för BAT- referensvärdet på 50-80 mg/MJ. Uppmätta värden för panna 3 har varit mellan 40 och 60 mg/MJ för de senaste tre åren (2000-2002).

I bemötande av länsstyrelsens yttrande har bolaget anfört följande. För närvarande används inget kol som bränsle i panna 4, men det kan inte uteslutas att det kommer att bli nödvändigt för att upprätthålla ångproduktionen. I sådant fall kommer leveranserna av kol att samordnas med Stora Enso Kvarnsveden AB, som för närvarande använder extra lågsvavligt kol från Ryssland. Av energibalansen i miljökonsekvensbeskrivningen framgår bolagets bränsleförbrukning för år 2001. I redovisning bränsleförbrukningen för produktion av ånga under en längre följd av år framgår tydligt att bolaget prioriterar biobränsle samt några olika ångförsörjningsalternativ vid produktion av 370 000 årston kartong.

Eftersom bolaget är nettoköpare av massa får man mindre mängder biobränsle från den egna produktionen än om bolaget varit självförsörjande på massa, vilket inte är tekniskt möjligt. Den värme som alstras i CTMP-raffinörerna åtgår för att driva CTMP-indunstningen. Det varmvatten som finns inom verksamheten och inte utnyttjas för värmeväxling är så pass lågvärdig att den inte går att utnyttja i verksamheten, vilket framgår av kompletteringen. Bolaget är således beroende av externt bränsle för att klara energiförsörjningen. Av pannorna är det panna 4 som är huvudpanna, vilken eldas med biobränsle. Panna 4 har emellertid inte tillräcklig kapacitet för att ensam klara ångförsörjningen vid verksamheten. Panna 2 och 3 samt el-pannan är således nödvändiga för verksamhetens drift. Oljepannorna kan av tekniska skäl inte eldas med något annat bränsle än olja. Med hänsyn härtill och den turbulens som för närvarande råder på biobränslemarknaden med kraftigt ökad efterfrågan är det inte möjligt att utlova någon ökad användning av biobränsle eller att utesluta användning av kol.

När det gäller oljeanvändningen nyttjar bolaget redan idag den svavel- och kvävefattigaste kvalitet som finns att tillgå på marknaden. Låg-NOx-brännare används också på panna 3 för att begränsa NOx-utsläppen och panna 2 används mycket sparsamt t.ex. vid storhelgsstopp och samtidigt höga elpriser. På panna 4 tillämpas SNCR-teknik med ammoniakinsprutning för att minska NOx-utsläppen.

I dagsläget ser bolaget ingen möjlighet att ytterligare minska utsläppen från befintliga pannor. De utsläppsökningar som kan komma ifråga jämfört med fullt utnyttjat tillstånd i dagsläget är dessutom mycket små.

Länsstyrelsen har påpekat att bolaget inte utrett hälsoeffekterna av de ökade utsläppen och det är riktigt. Bolaget kan dock inte se att vare sig de nuvarande eller framtida utsläppen kan utgöra någon hälsorisk. Som jämförelse kan anföras den avsevärt större verksamheten vid Kvarnsvedens pappersbruk som efter planerad utökning av verksamheten kommer att ha en kapacitet överstigande en miljon årston papper. Där har luftutsläppen granskats och halterna i omgivningsluften är mycket låga. Även Landstinget har därstädes ansett att utsläppen till luft inte utgör något problem. Bolaget finner det därmed uteslutet att utsläppen i Fors skulle kunna utgöra något sådant problem.

Bolaget har optimerat ammoniaktillsatsen vid tillämpning av SNCR, varvid man funnit en optimal nivå kring 15-20 ppm ammoniakutsläpp. Vid lägre utsläpp ökar NOx-utsläppen. Bolaget anser med hänsyn härtill och då utsläppet får anses vara lågt att någon prövotidsutredning inte är nödvändig.

I bemötande av miljö och byggstyrelsens yttrande har bolaget anfört följande. Att bolaget i förväg exakt skall kunna veta vilken bränslemix som kommer att tillämpas är orimligt dels med hänsyn till att tillgång och pris på olika typer av bränslen varierar över tiden dels på grund av att det inte går att köra en industrianläggning statiskt utan produktionen varierar utifrån de marknadsförutsättningar som vid varje tid råder samt med hänsyn till anläggningarnas tekniska funktion. Vad bolaget gjort är att redovisa en försiktig bedömning av vilka utsläpp som kan komma att uppstå i ett scenario med eldning av kol. Som framgår av bolagets energibalans är biobränsle redan idag prioriterat. Bolaget har dock ingen möjlighet att binda sig till att inte använda t.ex. kol eller olja.

Att kräva att bolaget utan hänsyn till kostnader och tekniska förutsättningar under alla förhållanden skall använda biobränsle är orimligt. Lika orimligt är det att bolaget i fall av brist på biobränsle skall begära tillstånd från tillsynsmyndigheten för att använda annat bränsle. Bränslemixen i en stor industrianläggning varierar ständigt och det är inte möjligt att via en myndighet bedriva verksamheten på det sätt som Miljö och byggstyrelsen synes förutsätta.

Eftersom olja i viss mån måste användas och kol kan behöva användas för att klara av verksamhetens energiförsörjning på ett effektivt sätt är det likaledes orimligt att som miljö och byggstyrelsen föreslår i andra hand att föreskriva ett villkor för utsläpp av CO2 som bygger på att olja och kol i princip inte används. Ett sådant villkor skulle i realiteten omöjliggöra en långsiktig drift av verksamheten och därmed stå i strid med ett meddelat tillstånd. Sådana villkor får enligt fast praxis inte föreskrivas utan villkoren för ett tillstånd skall vara anpassade till den tillståndsgivna verksamheten. Att miljö och byggstyrelsens krav är orimligt framgår tydligt av de redovisade utsläppen av fossilt CO2.

Råvaror

Ved

En av de viktigaste råvarorna för tillverkningen av CTMP-massan är ved. Ett skogsbruk med säkrad återväxt av skog erbjuder en förnyelsebar råvara som ingår i ett naturligt kretslopp. Vedråvaran (gran) levereras av Stora Ensos Skogs Virkesenhet och kommer från Stora Ensos egna skogar samt inköp från andra leverantörer i Sverige. Vid tillverkning av 175 000 årston CTMP-massa, enligt nuvarande tillstånd, uppgår vedförbrukningen till ca 446 000 m3 fub per år.

Massa

Utöver den egna producerade CTMP-massan används kemisk massa som främst köps från Stora Ensos massafabriker i Skutskär, Enocel (Finland) och Norrsundet. Inköp av CTMP kommer även att ske från Imatra (Finland).

Vatten

Vattenanvändningen kommer inte att förändras av den sökta produktionsökningen. Nuvarande vattenintag är ca 20 000 m3 /d vid full produktion. Vattnet används främst som processvatten och som kyl- och brandvatten.

Kemiska produkter

Alla kemiska produkter som används måste först godkännas av bolagets kemikaliegrupp innan inköp får ske. Kemikaliegruppen bedömer kemikalierna från säkerhets, hälso- och miljö synpunkt. Kemikaliegruppen tillämpar produktvalsprincipen, vilket innebär att utbyte skall ske av sådana kemiska produkter som kan ersättas med mindre miljö och hälsopåverkande produkter.

Energihushållning

Bolagets fastbränslepanna står för den övervägande delen av värmeproduktionen. Den ånga som alstras i CTMP-fabrikens raffinörer används för indunstning av avloppsvattnet som uppstår i CTMP-processen.

Följande energibesparande åtgärder har genomförts under de senaste åren:

- Installationer av frekvensriktare på främst pumpdrifter.

- Kontrollerat samtliga kondensatavledare på fabriken med avseende på funktion, lämplighet och installation. Besparing 500 000 kr/år.

- Ersatt primärvärme med sekundärvärme på ett flertal applikationer på bruket.

- Installation av en ny bränslerivare för ökad utvinning av restprodukter.

- Installation av ett styrsystem för fabrikens samtliga kompressorer. Sparar elenergi genom att man erhåller ett lägre och jämnare tryck på stamnätet och minskar av och pålastningarna på kompressorerna.

- Ombyggnad har genomförts på kondensatsystemet, KM 2.

Större hänsyn till energiförbrukning tas i samband med alla nya projekt via projekthandledning, U51.

I bemötande av länsstyrelsens yttrande har bolaget anfört följande. Bolaget har redovisat vilka förutsättningar som föreligger för att upprätthålla och öka kartongproduktionen. Energibesparing är ett ständigt pågående arbete inom ramen för ISO 14001 samt EMAS och bolaget anser att man har en god energieffektivitet. Bolaget kan därför i dagsläget inte se några enskilda åtgärder som skulle leda till några betydande energibesparingar. Bolaget vänder sig mot Länsstyrelsens statiska syn på hushållning när man anger att en ökad produktion vid Stora Enso Fors AB med nödvändighet måste leda till att andra enheter i samhället måste kompensera detta. Ett sådant tänkande är präglat av en planekonomisk syn och ett motstånd mot tillväxt. Att Stora Enso Fors AB har möjlighet att öka produktionen av kartong innebär inte med nödvändighet en ökad energiutgång som måste kompenseras någon annanstans. Det kan istället vara ett tecken på att verksamheten är effektiv och producerar produkter av hög kvalitet som därmed driver på någon annan att effektivisera sin produktion för att möta den ökade konkurrensen. Det är så en väl fungerande ekonomi arbetar och det är så tillväxt och välstånd skapas. Energikostnaderna är en viktig komponent för att vara konkurrenskraftig och energipriset sätts på en öppen marknad. Energihushållningen är således en fråga som regleras i fri konkurrens dels mellan bränsle- och energileverantörer dels mellan producenter av i detta fall kartong. Att genom planer låta myndigheter styra över denna fråga anser bolaget är fel och verklighetsfrämmande i en marknadsekonomi. Bolaget är dock berett att genomföra en utredning om verksamhetens energieffektivitet mot bakgrund av den nya hushållningsregeln i 2 kap 5 § miljöbalken.

I bemötande av miljö och byggstyrelsens yttrande har bolaget anfört följande. Bolaget anser att man på ett tillräckligt sätt redovisat hur den framtida energianvändningen kan förväntas bli. Bolaget har även redogjort för hur bolaget kontinuerligt arbetar med energibesparande åtgärder. Den nu aktuella produktionsjusteringen är dock så pass liten (5,7 %) att den i sig inte medför några ändringar avseende energianvändningen. De avgörande frågorna för den framtida energianvändningen är vilken tillgång det kommer att finnas på olika bränslen och till vilket pris. Som ovan angetts kan bolaget inte upprätthålla en tillräcklig ångproduktion med enbart biobränsle och det går inte heller att garantera att biobränsle finns att tillgå i tillräckliga volymer och till rimliga priser vid varje givet tillfälle för att inte kol skall behöva användas i panna 4. Detta gör med hänsyn till försiktighetsprincipen att bolaget måste utgå från att även kol kan behöva användas i panna 4. I panna 2 och 3 används uteslutande WRD-olja eller motsvarande svavelfattig kvalitet. Det som mera radikalt skulle kunna förändra energianvändningen vid verksamheten är att det blir möjligt att nyttja naturgas. Detta är dock inte en fråga som bolaget självt råder över. Beträffande energihushållningen hänvisas även till bemötandet av Länsstyrelsens yttrande ovan.

Transporter

Företagets råvaror (ved, massa och kemiska produkter) och tillverkade produkter levereras företrädesvis med lastbil. Uttransporter sker med tåg och lastbil.

I bemötande av Naturvårdsverkets yttrande har bolaget anfört följande. Beträffande externa transporter, d.v.s. sådana transporttjänster som bolaget köper av fristående transportföretag för leverans av färdiga produkter och sådana transporter som bolagets leverantörer köper har Naturvårdsverket begärt att frågan skall sättas på prövotid. Bolaget motsätter sig en sådan utredning eftersom man anser att frågan om de externa transporternas miljöpåverkan i allmänhet inte kan omfattas av villkor, vilket är en förutsättning för att en fråga skall kunna sättas på prövotid, och att den aktuella produktionsökningen är så pass begränsad att den inte kommer att ha någon märkbar påverkan på transporterna och hur dessa hanteras. Bolagets motivering för sitt ställningstagande framgår av Stora Enso Hylte AB:s överklagande av Miljööverdomstolens dom avseende frågan om externa transporter kan omfattas av prövotidsutredning. Eftersom frågan är av principiell natur är argumentationen densamma i båda fallen.

I komplettering och bemötande med anledning av länsstyrelsens yttrande har bolaget anfört följande. Bolagets maskinpark för interna transporter består av följande fordon.

2 st. vedgårdstraktorer (Volvo L 180)

1 st. massatraktor (Cat IT38)

1 st. fastbränsletraktor (962)

11 st. dieseltruckar

12 st. gasoltruckar

Vedgårdstraktorerna är från 1997 respektive 2000, massatraktorn från 2001, fastbränsletraktorn från 2000 och av dieseltruckarna är en från 1997, 8 st. från 1999 och en från 2001. Maskinparken är således relativt ny. MK1-diesel används som bränsle till samtliga ovan nämnda fordon exklusive gasoltruckarna. Dieseltruckarna är dessutom försedda med katalysatorer för att bl.a. möjliggöra körning inomhus.

Bolaget anser med hänsyn till vad som angetts att maskinparken är av en sådan hög standard att det inte finns mycket mer att göra för att i nuläget minska miljöpåverkan från de interna transporterna. En utredning framstår därmed inte som meningsfull.

Vid huvudförhandlingen har bolaget härutöver redovisat bl.a. följande. I upphandling av transporter är Stora Enso Transport och Distribution, Stora Enso Wood Supply Sweden, Stora Enso Purchasing och Stora Enso Fors involverade. Råvaror och kemikalier levereras till största delen “fritt fabriken”, d v s leverantören står för transporten.

Åtgärder för att minska transporternas miljöpåverkan: Ett system benämnt COM PASS används för att bedöma leverantörens miljöledningsförmåga. Vedbyten sker mellan skogsbolagen. Transportsystemet BasePort används för transport av färdig produkt till vissa marknader.

Projektet BasePort initierades 1997 och togs i drift årsskiftet 1998/1999. Utlastning med BasePort från Fors sker från och med 2003. S.k. Stora Enso Cargo Unit (SECU) som används för järnväg och sjö minskar energiförbrukningen för tågen med 20-25%. Transport sker med nybyggda Ro-Ro fartyg mellan Göteborg och Zeebrugge som använder lågsvavligt bränsle (<1% S), katalytisk avgasrening (reducerar NOx-emission med ca 90%) och elanslutning för färjorna vid kaj (reducerar buller och CO-emission). BasePort ger lägre kostnader, färre transportskador, lägre miljöbelastning. Totalt för Stora Enso i Sverige transporteras med BasePort 1,4 miljoner årston motsvarande ett varuvärde på en miljard EUR.

Buller

Buller från verksamheten kommer inte att påverkas av den nu aktuella förändringen. Arbete med bullerfrågorna och behov av bullerskyddsåtgärder pågår fortlöpande.

I bemötande av länsstyrelsens yttrande har bolaget anfört följande. Bolaget vill poängtera att man arbetar mycket seriöst med bullerfrågorna. Närheten till omgivande bebyggelse gör det dock orealistiskt att komma ner till 45 dB(A) i alla mätpunkter. En sådan sänkning av buller nivån skulle kräva omfattande nybyggnader inom industriområdet och att avståndet till omgivande bebyggelse ökade avsevärt. De bullervärden som bolaget idag innehåller får dock i jämförelse med andra skogsindustriella verksamheter anses vara bra. Bolaget har ingen erinran mot Länsstyrelsens förslag till villkorskomplettering.

I bemötande av miljö- och byggstyrelsens yttrande har bolaget anfört följande. Att sänka bullernivån till 40 dB(A) nattetid är som Miljö och byggstyrelsen påpekat fysiskt omöjligt med den lokalisering som verksamheten och omgivande bebyggelse har. Det är dock felaktigt att de bullervärden som idag gäller för verksamheten i Fors skulle vara höga. Tvärtom ligger de i nivå med många andra större skogsindustriella verksamheter i detta land och många skogsindustrier har högre bullervärden. Att överhuvudtaget nämna nivån 40 dB(A), som Miljö och byggstyrelsen gjort, visar på en stor okunnighet och/eller motvilja mot i kommunen verksam industri. Nivån om 40 dB(A) gäller som rekommendation för nyetablerad industri och i Fors fall kan det nämnas att redan bakgrundsnivåerna ger upphov till högre bullernivå än 40 dB(A). Det nämnda bullervärdet har emellertid inte ens tillämpats vid nyetablering av skogsindustriella verksamheter. Som exempel kan därvid nämnas Braviken och Värö som torde vara de sista nyetableringarna i Sverige för vilka bullervärden om 45 dB(A) gäller nattetid trots att det i båda fallen finns väl tilltagna skyddsavstånd till omgivande bebyggelse. Att inom ramen för nuvarande ansökan minska bullret på något märkbart sätt torde vara omöjligt. För att åstadkomma det skulle det krävas omfattande ingrepp i den befintliga produktionsutrustningen inom verksamheten, vilket inte omfattas av den ansökan. Bolaget motsätter sig således att bullerfrågan skall sättas på prövotid eftersom det inte skulle leda till någon märkbar förbättring. Bolaget kommer dock att fortsätta att kontinuerligt arbeta med att nedbringa och begränsa bullret från verksamheten. I nuläget finns det dock inte förutsättningar för några direkta sänkningar som skulle manifesteras i sänkta värden i de mätpunkter där buller mäts.

I bemötande av O m.fl. yttrande har bolaget anfört följande. Beträffande buller sker det, som ovan nämnts, ett kontinuerligt arbete för att begränsa störningarna. Detta arbete har bl.a. skett i dialog med S-EO och bolaget ser gärna att denna dialog kan fortsätta och även innefatta andra närboende som känner sig störda.

Komplettering har skett från bolaget enligt följande. Ett villkor om 50 dB(A) ekvivalent ljudnivå nattetid är ett relativt lågt värde och det krävs, som framgår ovan, omfattande åtgärder för att vidmakthålla denna nivå. Det är endast helt nyetablerade skogsindustriella verksamheter som har lägre bullervillkor och då beror det framförallt på att omkringliggande bebyggelse ligger betydligt längre från verksamheten.

Avfall och restprodukter

De dominerande restprodukterna vid verksamheten är CTMP-koncentrat, bark och aska

samt slam från avloppsreningsanläggningen. Huvuddelen av restprodukterna nyttiggörs.

Följande användningsområden finns idag:

Bark Bränsle i fastbränslepannan Täckningsmaterial för deponier

Slam Bränsle i fastbränslepannan Täckningsmaterial för deponier Tillverkning av adsorptionsmedel

Aska Täckningsmaterial för deponier

CTMP-koncentrat Levereras till Stora Enso Skutskär eller Norrsundet för återanvändning av kemikalierna

Försök med användning av de icke utnyttjade restprodukterna för olika användningsområden pågår fortlöpande. En mindre del av det icke brännbara materialet deponeras på den kommunala deponin i Karlslund. En del av restprodukterna utgörs av så kallat industriavfall. Detta består bland annat av trä, plast, papper, metall samt farligt avfall. Källsortering sker av en rad restprodukter. Det källsorterade materialet levereras till olika återvinningsföretag för materialåtervinning eller energiutvinning. Det farliga avfallet består till övervägande del av oljeavfall. Allt farligt avfall hämtas av godkänd transportör som transporterar avfallet till likaledes godkända företag för slutbehandling. Tillstånd finns att förbränna maximalt 50 m spillolja i fastbränslepannan. De mängder restprodukter, som inte kan utnyttjas, deponeras på deponin i Mälbydalen. Deponin tar endast emot produkter från bolaget. Separat tillstånd, som reglerar verksamheten, finns från Länsstyrelsen. En anpassningsplan gällande fortsatt verksamhet har inlämnats till Länsstyrelsen. Mängden avfall som deponeras beräknas inte öka till följd av produktionsökningen.

Bolaget har i komplettering ingivit följande redovisning av vilka typer och mängder av avfall som faller vid verksamheten i Fors och vilka mängder som för närvarande går till deponi och/eller nyttiggörs gällande år 2002.

Tabell 3 (se nedan)

2002 var således ett mycket framgångsrikt år när det gäller användningen av restprodukterna. Målsättningen är att även fortsättningsvis kunna återanvända huvuddelen av restprodukterna för olika ändamål (inklusive som täckningsmaterial). Det måste alltid finnas en möjlighet att långsiktigt deponera en del, vilket inte kan kvantifieras.

Lukt

I bemötande av O m.fl. yttrande har bolaget anfört följande. Bolaget är medvetet om att det har förekommit problem med lukt från i första hand tanken för indunstningskoncentrat, men i vissa fall även från avloppsvattenreningen. Lukten från indunstningskoncentratet har åtgärdats genom ombyggnad av tanken och problemet bedöms vara åtgärdat. Om det erfordras ytterligare insatser kommer de att vidtas. De problem som funnits vid avloppsreningsanläggningen har orsakats av tidvis för hög temperatur hos avloppsvattnet och/eller för låg lufttillförsel. Även detta har åtgärdats genom att befintligt kyltorn byggts om och luftningskapaciteten har ökats genom installation av nya effektivare luftare. Kostnaden för dessa åtgärder har sammanlagt uppgått till 9 miljoner kr. Bolaget kommer även i fortsättningen att följa hur luktförhållandena utvecklas och är positiv till en fortsatt dialog med de närboende så att problemen kan åtgärdas så fort som möjligt.

Nedskräpning

I bemötande av O m.fl. yttrande har bolaget anfört följande. Problemet med kringflygande kartongrester beror på lagring och användning av biobränsle, som i vissa fall innehåller denna typ av material. När problem uppstått har det påtalats och åtgärder har vidtagits omgående.

Säkerhet

Bolaget har till Länsstyrelsen inlämnat en anmälan jämlikt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Verksamheten har inte befunnits att omfattas av Sevesolagens bestämmelser.

Alternativa lokaliseringar och alternativa utföranden

Bolaget har endast en anläggning för produktion av massa och kartong. Någon alternativ lokalisering till Fors av den tillkommande produktionen är därför inte aktuell. Nollalternativet är att det inte sker någon kapacitetsökning alls utan verksamheten fortsätter på samma sätt som nu. Beträffande alternativa utföranden är inte det heller realistiskt. Den utrustning som finns är endast lämpad för tillverkning av CTMP-massa och kartong.

Deponin i Mälbydalen

Villkor och delegationer i nuvarande tillstånd avseende Mälbydalen skall fortsätta att gälla eftersom den verksamheten inte är föremål för prövning. Några villkor eller delegationer avseende Mälbydalen skall således inte ingå i det nya tillståndet utan det gamla tillståndet kommer att leva vidare i de delar som avser Mälbydalen. Bolaget har nyligen mottagit Länsstyrelsens beslut beträffande anpassningsplanen för Mälbydalen och bolaget kommer att inge en tillståndsansökan för deponin till Länsstyrelsen.

SYNPUNKTER

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket har tagit del av länsstyrelsens yttrande 2003-06-10 och ställer sig bakom detta yttrande, med tillägget att den av länsstyrelsen föreslagna utredningen om transporter bör omfatta även de externa transporterna.

Länsstyrelsen

Utsläpp till vatten

I Dalälvens Vattenvårdsförenings rapport 2002:17 framgår det att 75 % av det kväve som släpps ut i detta område i Dalälven når Bottenviken som är hårt ansträngd av näringsämnen. Detta torde innebära att ca 38 ton kväve per år tillförs Bottenviken från Fors Bruk vid fullt utnyttjat tillstånd. I de nationella miljömålet ”Ingen övergödning” framgår att vi ska minska utsläppen av kväve från mänsklig aktivitet till haven med minst 30 % från 1995 års nivå. Med anledning av detta föreslår länsstyrelsen att bolaget bör utreda vilka möjligheter som finns att reducera kväveutsläppen från anläggningen. Ett utredningsvillkor vad avser utsläpp av kväve till vatten bör därför sättas.

Av utredningen bör bland annat framgå möjliga tekniker och kostnader för att reducera kväveutsläppen. Redogörelse samt förslag till slutliga villkor för utsläpp till vatten bör redovisas till miljödomstolen inom ett år efter lagakraftvunnen dom.

Bolaget använder ett stort antal kemikalier i produktionen. Alla kemikalier som används ska godkännas av kemikaliegruppen på företaget och produktvalsprincipen tillämpas. Någon bedömning av utgående vatten och dess eventuella påverkan av restkemikalier och andra miljöstörande ämnen har dock inte genomförts på senare tid. Länsstyrelsen bedömer att det är viktigt att bolaget utför en kemisk och biologisk karakterisering av avloppsvattnet från vattenreningsanläggningen för att bedöma vattnets omgivningspåverkan. Ett utredningsvillkor som omfattar en kemisk biologisk karakterisering av avloppsvattnet bör anges. Redogörelse samt förslag till slutliga villkor för utsläpp till vatten bör redovisas till miljödomstolen inom ett år efter lagakraftvunnen dom.

Länsstyrelsen har vid huvudförhandlingen anfört att resultatet av en sådan utredning kan ha betydelse för bedömningen av vilka begränsningsvärden som bör gälla beträffande COD. Länsstyrelsen vill därför att även avgörandet av vilka villkor som skall gälla för COD bör skjutas upp under prövotiden.

Utsläpp till luft

När det gäller utsläppen av SO2 har länsstyrelsen vid huvudförhandlingen accepterat bolagets slutliga förslag till villkor samt med hänsyn till uppgifter som bolaget då lämnat, frånträtt kravet på ytterligare utredning beträffande utsläppen av ammoniak

Buller

Bolaget har i sin ansökan yrkat att nuvarande gränsvärden ska ändras till riktvärde. Flera större industrier har idag riktvärden för bullervillkoret vilket delvis är en följd av den komplexitet som finns avseende mätningar och bedömningar. Vissa bostadshus ligger mycket nära bruket och i bullerutsatta lägen vilket får till följd att bolaget måste arbeta med bullersaneringsfrågor mer intensivt i framtiden. Länsstyrelsen bedömer att riktvärden kan gälla för bullervillkoret men vill påtala att arbetet med att minska bulleremissionen ska intensifieras i bolagets egen kontroll med mål att nå ner till 45 dB(A).

Länsstyrelsen har vid huvudförhandlingen accepterat bolagets slutliga förslag till formulering av bullervillkor.

Energi

Bolaget är en stor användare av energi varför länsstyrelsen bedömer att det är viktigt att bolaget har en strategi för hur man ska minska energianvändningen. Bolaget bör redovisa en energihushållningsplan. Planen ska innehålla exempel på åtgärder och deras miljö och kostnadsmässiga konsekvenser samt bolagets möjlighet att genomföra dem. Planen samt förslag till åtgärder och slutliga villkor bör redovisas till miljödomstolen inom ett år efter lagakraft vunnen dom.

Transporter

Bolaget har översiktligt redogjort för transportarbetet som en följd av verksamheten i Fors. Länsstyrelsen begränsar yttrandet till de interna transporterna. Lokalt och till viss del regionalt är det de interna transporterna som har störst inverkan på miljö och hälsa. Bolaget har inte presenterat om/hur transporterna och utsläppen från desamma kommer att öka med ökad produktion. En ökning förutsätts av länsstyrelsen men detta borde utredas bättre. Bolaget bör redovisa möjligheterna att minska miljöpåverkan från de av bolaget presenterade interna transporterna. Redovisningen bör innehålla exempel på åtgärder och deras miljö och kostnadsmässiga konsekvenser samt bolagets förutsättningar att genomföra dem. Länsstyrelsen vill erinra om att det kan vara en tolkningsfråga vad som är interna transporter. I bolagets miljökonsekvensbeskrivning har bolaget beskrivit att även transporter av aska, slam och bark är interna transporter som transporteras inom kommunen men även till andra platser i länet. Man har dock i synpunkter inkomna på Länsstyrelsens yttrande endast beskrivit de fordon som används innanför fabriksområdet.

Fiskeriverket

Den ökade belastning av fosfor och kväve samt de fortsatta utsläppen av organiskt material och suspenderade ämnen som blir följden av sökandens verksamhet kan medföra en ökad växtlighet i älven, både i form av plankton, påväxtalger och högre växter. Ökad växtlighet och direkta utsläpp av organiskt material medför att större mängder organiskt material hamnar på fjärdarnas bottnar än vad som annars skulle vara fallet och att siktdjupet kan försämras. Eftersom syrgas förbrukas vid nedbrytningen av organiskt material kan en ökad deposition leda till försämrade syrgasförhållanden i recipienten. Detta gäller särskilt fjärden Bäsingen, vilken redan idag kan ha ansträngda syrgasförhållanden vid botten under vintrarna. Syrgasbrist kan leda till en negativ påverkan på fisk och bottenlevande födoorganismer.

På grund av de rådande syrgasförhållandena i Bäsingen anser Fiskeriverket att man inte kan utesluta att även relativt små ökningar av mängden näringsämnen på sikt kan försämra syrgas situationen i Bäsingen. Fiskeriverket anser därför att sökanden bör föreläggas att, i samråd med tillsynsmyndigheten, se till att mätningar av syrgashalterna i Bäsingen genomförs på sådant sätt att omfattningen av en eventuell syrgasbrist i bottenvattnet vintertid kan kartläggas och jämföras mellan olika år. Detta kräver upprepad provtagning vid flera mätpunkter i Bäsingen under vinterhalvåret.

Miljö- och byggstyrelsen

Utsläpp till luft/Energi

Bolaget kan genom att avstå från att använda kol och olja till förmån för användning av biobränsle minska utsläppen till luft. Det visar utsläppsdata från år 2001. Krav bör ställas på minskade utsläpp av CO2 genom ett villkor som reglerar användning av biobränsle. Villkoret kan utformas så att i det fall biobränsle inte skulle finns att tillgå på marknaden och annat alternativ måste användas får detta ske först efter beslut av tillsynsmyndigheten (delegering). Alternativt ska ett villkor sättas för CO2-utsläppen som mer står i relation till utsläppen år 2001 när enbart biobränsle och inget kol användes. Med utgångspunkt från bolagets ansökningshandlingar är det svårt att se vilken utsläppsnivå som borde vara rimlig. Miljö och Byggstyrelsen uppskattar, utifrån CO2-utsläppen år 2001, att ett villkor på 10 000 ton per år kan vara rimligt. Med detta resonemang och med utgångspunkt från NOx-utsläppen från år 2001 (73 ton) borde ett rimligare villkor ligga på 90 ton per år.

När det gäller utsläppen av ammoniak har miljö- och byggstyrelsen liksom länsstyrelsen ursprungligen krävt ytterligare utredning. Miljö och byggstyrelsen har därutöver anfört bl.a. följande. Vid en jämförelse med andra anläggningar i Naturvårdsverkets skrift ”Utsläpp av ammoniak och lustgas från förbränningsanläggningar med SNCR/SCR” Fakta okt 2002, framstår bolagets nivå på 15-20 ppm ammoniak något hög. Vid huvudförhandlingen har miljö och byggstyrelsen, med hänsyn till uppgifter som bolaget då lämnat, frånträtt kravet på ytterligare utredning.

Bolaget har åtagit sig att genomföra en utredning om verksamhetens energieffektivitet mot bakgrund av den nya hushållningsregeln i 2 kap 5 § miljöbalken. Detta ser Miljö och bygg-styrelsen som mycket positivt och åtagandet sammanfaller med delar av styrelsens krav på strategiska beskrivningar om hur hushållning med energi ska ske för att uppfylla kravet i hushållningsprincipen. Styrelsen vill betona att styrelsens krav på strategiska beskrivningar om hur hushållning med energi är betydligt mer omfattande än bolagets åtagande.

Utsläpp till vatten

Miljö och Byggstyrelsen är av den uppfattningen att de redovisade ökade utsläppen av total-kväve är oroande. Det är väsentligt att bolaget redogör för avloppsvattnets sammansättning när det gäller t ex svårnedbrytbara, bioackumulerbara och toxiska ämnen. För detta fodras en karaktärisering av avloppsvattnet. Miljö och byggstyrelsens slutliga inställning är att bolagets förslag till prövotidsutredning avseende kväveutsläpp och karakterisering av avloppsvattnet kan accepteras.

Buller

Miljö- och Byggstyrelsen föreslår att ett utredningsvillkor fastställs för att bolaget ska kunna utreda hur man ska kunna minska bullret från verksamheten och att nu gällande gränsvärden för buller kan fortsätta att gälla under prövotiden.

Bolaget har kompletterat ansökan med vilka bullerreducerande åtgärder som skett de senaste fem åren. En jämförelse med bolagets redovisningar i de senaste årens miljörapporter visar att bulleråtgärderna egentligen inte bidragit till någon förbättring ute i omgivningarna. Fortfarande saknar Miljö och byggstyrelsen väsentliga uppgifter om vilka planer bolaget har för att ytterligare reducera bullret i framtiden. Miljö och byggstyrelsens krav på ett utredningsvillkor för att bolaget ska kunna utreda och beskriva hur man ska kunna minska bullret från verksamheten kvarstår liksom kravet att nu gällande bullervillkor ska fortsätta att gälla under prövotiden. Miljö och byggstyrelsen vill precisera att en lämplig prövotid kan vara att utredningen redovisas till miljödomstolen ett år efter dom.

A-KS och EG

Som berörd fastighetsägare till Ö 9:4 och granne till ovanstående industri anser vi att både buller och lukt redan i dag utgör ett problem. De luktproblem som idag finns innebär stundtals att man, som närmaste granne, finner det svårt at vistas utomhus. Dagens bullernivå är besvärande dygnet runt. Vid utökad produktion är det av yttersta vikt att både lukt och bullerproblem elimineras. Vi yrkar att Naturvårdsverkets uppsatta gränsvärden för buller följs. Vidare finner vi det viktigt att utökad produktion inte innebär att vattenkvalitén i berörda vattendrag (Forssjön och nedströmsliggande vattendrag) försämras.

S-E och GO

Som närboende fastighetsägare till Ö 8:9 och 8:11 understryker vi de olägenheter som redan idag föreligger vad beträffar lukt och buller från kartongbruket. Dessa medför att man många gånger avstår från att vistas utomhus. Man vill inte sitta ute och äta. Det är mycket svårt att göra sig hörd om man kommunicerar i normal samtalston dagtid utomhus. Dagens bullernivå är besvärande dygnet runt. Mot bakgrund härav begär vi därför att Naturvårdsverkets uppsatta gränsvärden för buller följs samt att bruket åläggs att utreda hur bullerstörningarna och luktproblemen kan elimineras. Vidare är det viktigt att ökad produktion inte försämrar vattenkvaliteten i Forssjön och nedströms liggande vattendrag. Nerskräpning i form av kringspridda kartongrester långt utanför fabriksområdet är ett annat besvärande problem som behöver elimineras.

DOMSKÄL

Tillstånd

Enligt miljödomstolens mening finns det inte något hinder enligt miljöbalken att meddela tillstånd till ansökt verksamhet varvid dock vissa frågor bör närmare utredas samt villkor och delegation meddelas på sätt anges nedan. Tillståndet bör ersätta tidigare tillstånd för den nu aktuella verksamheten.

Uppskjutna frågor, prövotidsutredningar och slutliga villkor

Utsläpp till vatten

Det råder enighet mellan bolaget och myndigheterna om att det behövs en utredning beträffande kväveutsläppen till vatten. Miljödomstolen delar den uppfattningen och finner lämpligt att det föreskrivs att en utredning skall ske i detta avseende under en prövotid, i enlighet med vad som framgår av domslutet.

Bolaget har vidare accepterat att under en prövotid genomföra en kemisk och biologisk karakterisering av utgående avloppsvatten. Miljödomstolen bedömer att det är angeläget att en sådan karakterisering kommer till stånd och finner att ett prövotidsförfarande bör föreskrivas även i detta avseende, enligt vad som anges i domslutet.

Det har i målet diskuterats om det nu bör föreskrivas slutliga villkor eller provisoriska föreskrifter för COD-utsläppen. Länsstyrelsen har härvid anfört att resultatet av den kemiska och biologiska karakterisering som bolaget accepterat att genomföra kan komma att visa att COD-utsläppen behöver begränsas ytterligare och att slutliga villkor därför inte bör föreskrivas för COD. Bolaget har motsatt sig detta. Miljödomstolen gör följande bedömning. Om resultatet av karakteriseringen visar att avloppsvattnet har toxiska eller andra miljöegenskaper som kräver åtgärder är det inte troligt att åtgärder för att ytterligare begränsa COD skulle leda till den reduktion av eventuell toxicitet m.m. som då är nödvändig. I ett sådant läge torde bolaget istället behöva först noga gå igenom processer, kemikaliehantering m.m. för att hitta en orsak till problemen och därefter föreslå åtgärder som är mer specifikt inriktade på möjliga och troliga orsaker. Miljödomstolen anser således med hänsyn till den karakterisering som skall göras att det inte finns anledning att nu skjuta upp fastställandet av slutliga villkor för COD. Däremot skulle den utredning rörande kväveutsläppen, som skall genomföras, i princip kunna visa att det finns tänkbara åtgärder för att minska kväveutsläppen, bl.a. åtgärder i reningsverket, som skulle kunna medföra något ökade COD-utsläpp. Miljödomstolen anser dock att det redan nu kan bedömas att det inte är acceptabelt att, i syfte att minska kväveutsläppen, låta den rådande COD-reduktionen försämras annat än marginellt. Mot denna bakgrund finns det inte heller p.g.a. kväveutredningen skäl att nu skjuta upp fastställandet av slutliga villkor för COD.

Utredningen i målet visar, enligt miljödomstolen, att de COD-utsläpp som beräknas ske från den nu ansökta verksamheten knappast torde medföra några beaktansvärda miljöeffekter i recipienten Bäsingen och Dalälven nedströms Bäsingen. Det har heller inte framförts några invändningar mot de av bolaget föreslagna begränsningsvärdesnivåerna som sådana. Mot denna bakgrund och med hänsyn till vad som anförts ovan finner miljödomstolen att bolagets förslag till slutligt villkor kan accepteras.

Energihushållning

Bolaget har åtagit sig att genomföra en utredning beträffande möjligheterna att minska den specifika energiförbrukningen. Myndigheterna har påpekat att energifrågorna getts en ökad betydelse genom miljöbalken och att en energiutredning därför bör ha inriktningen att ta fram en plan för energihushållningen, som enligt myndigheterna innebär ett bredare grepp när det gäller energifrågorna än vad bolagets förslag innebär. Även miljödomstolen anser att det är lämpligt att bolaget åläggs att genomföra en utredning avseende energihushållningen. Miljödomstolen anser dock att det räcker med ett utredningskrav i enlighet med vad som anges i domslutet. Utredningen bör således omfatta möjligheterna att minska förbrukningen av energi men även möjligheter att på annat sätt förbättra energihushållningen. Exempel på möjligheter som bör övervägas i utredningen är att i ett fjärrvärmesystem nyttja värme från bl.a. bolagets avloppsvatten. Det underlag som skall tas fram bör innehålla information om tänkbara åtgärders potential till minskad energiförbrukning, kostnader förknippade med åtgärderna och de förutsättningar som i övrigt gäller för genomförandet.

Transporter

Naturvårdsverket, som inte närvarit vid huvudförhandlingen, har inte närmare utvecklat sitt påstående att såväl externa som interna transporter behöver utredas. Miljödomstolen finner att de uppgifter, som bolaget numera har lämnat om transporter inom respektive till och från anläggningen, är tillräckliga. Det har inte framkommit något som visar att bolagets transporter behöver utredas ytterligare.

Kemikalier

Det har i målet diskuterats behovet av ett kemikalievillkor enligt villkor 4 i gällande tillstånd. Bolaget och myndigheterna har förklarat att det, mot bakgrund av att motsvarande krav redan gäller enligt miljöbalken och kemikalielagstiftningen, inte är nödvändigt att ha detta villkor kvar. Miljödomstolen delar denna uppfattning.

Pumpning

Bolaget och myndigheterna anser inte att det är nödvändigt att ha kvar ett särskilt villkor motsvarande villkor nr 8 i gällande tillstånd. Bolaget har åtagit sig att ändå uppfylla de krav på överpumpning som villkoret avser. Med hänsyn härtill finner miljödomstolen att ett sådant villkor inte bör meddelas.

Buller

S-EO m.fl. har påtalat bullerproblem. Miljö och byggnämnden har föreslagit att bullerfrågorna blir föremål för prövotidsutredning. Bolaget har framhållit att man kontinuerligt arbetar med frågorna och att det inte är möjligt utan omfattande investeringar att nedbringa bullret väsentligt. Däremot är bolaget som framgår av dess villkorsförslag berett att vid ny eller ombyggnad av anläggningar uppfylla strängare bullerkrav. Miljödomstolen finner att bolagets redovisning beträffande buller räcker som underlag för att nu fastställa slutliga villkor. Miljödomstolen finner med hänsyn till vad som gäller för andra industrier i branschen vid befintliga anläggningar skäligt att slutligt villkor föreskrivs i huvudsak i enlighet med bolagets förslag. Villkorets lydelse framgår av domslutet.

Bränsleanvändning, CO2

Miljödomstolen finner mot bakgrund av vad bolaget anfört om bränsleval och bränsleanvändning att det inte är rimligt att, såsom miljö och byggstyrelsen föreslagit, i särskilt villkor reglera bolagets bränslemix i pannorna. Det är inte heller rimligt att föreskriva villkor beträffande CO2-utsläppen.

Ammoniak

När det gäller ammoniakutsläpp till luft visar utredningen i målet att en optimal begränsning av kväveoxid och ammoniakutsläppen erhålls om ammoniak doseras så att ammoniakutsläppen ligger mellan 10 och 20 ppm. Bolaget har uppgivit att man avser att driva anläggningen så att dessa optimala betingelser vidmakthålls. Mot denna bakgrund bedöms det inte nödvändigt att föreskriva något särskilt villkor för ammoniakutsläppen.

Nedskräpning, lukt

Bolaget har förklarat sig berett att omgående vidta åtgärder så snart bolaget fått kännedom om att nedskräpning har skett eller luktolägenheter rapporterats. Miljödomstolen finner därför att det inte erfordras särskilda villkor i dessa hänseenden.

Mätning av syrehalter

Med anledning av Fiskeriverkets yttrande avseende att mätningar bör företas har bolaget och länsstyrelsen uppgivit att regelbundna mätningar utförs redan nu och att det inte torde finnas behov av ytterligare mätningar. Miljödomstolen delar bolagets och Länsstyrelsens uppfattning i denna fråga.

Övriga villkor

Någon väsentlig erinran har i övrigt inte framförts mot bolagets föreslagna villkor. Miljödomstolen finner att övriga villkor bör i allt väsentligt utformas enligt bolagets förslag och få den lydelse som framgår av domslutet.

Delegation

De frågor som avses i D1 och D2 i domslutet bör lämpligen överlåtas till tillsynsmyndigheten att besluta i.

Miljökonskvensbeskrivningen

Miljödomstolen finner att miljökonsekvensbeskrivningen med kompletteringar bör godkännas.

Deponin

Ansökan omfattar inte deponin i Mälbydalen, SD 29:1. Deponin omfattas därför inte av vad som regleras genom denna dom.

Verkställighetsförordnande

Bolaget har framhållit att det är angeläget att av produktionsskäl kunna ta i anspråk tillståndet utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft. Någon erinran har inte framförts häremot.

Miljödomstolen finner skäl att meddela verkställighetsförordnande.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, domsbilaga

Överklagandeskrift ställd till Miljööverdomstolen skall inges till Stockholms tingsrätt, miljödomstolen senast 2004-02-13

Ulrika Tengelin Jan-Olof Arvidsson

I detta avgörande har deltagit rådmannen Ulrika Tengelin och miljörådet Jan-Olof Arvidsson samt sakkunniga ledamöterna Nils Jirvall och Knut Lundstedt. Domen är enhällig.

Tabell 1

Kartong- CTMP- Avlopps- COD Tot-P Tot-N SÄ produktion produktion vatten-

flöde

ton ton m3/d ton/d kg/d kg/d kg/d

År 2000 311000 138000 12200 7,64 3,8 63 27

År 2001 281000 120000 10340 4,61 2,2 57 28

År 2002 304300 131000 10648 3,1 3 99 25

Beräknade 350000 150000 11500 4,5 3,5 130 27

årsmedelvärden Beräknade 370 000 160000 12000 5 3,5 140 30

årsmedelvärden

Tabell 2

Parameter År 2000 År 2001 År 2002 Tillverkn. av Tillverkn. av

310.000 ton 350.000 ton

kartong/år kartong/år

SO2 40 14 27 50 55

NOX (som NO2) 83 73 81 98 110

CO2 (fossilt) 33 800 8 400 26 600 17 000 20 000

Stoft 14 12 12 15 201

Tabell 3

Restprodukt Total Återanvänd Till deponi i Till Avesta mängd mängd Mälbydalen kommuns

deponi deponi

Aska,

m3S/år 9 280 9 280 0 0

Renseribark,

m3S/år 106 950 106 9500 0 0

Slam,

m3S/år 47 576 47 576 0 0

Industrisopor,

m3 /år 3 187 2 872 0 315

Schaktmassor,

ton/år 21 108 0 20 020 1 088

(återställning)

Returpapper,

ton/år 163 163 0 0

Skrot, ton/år 377 377 0 0

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2005-07-13

Målnummer:
M1367-04