Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen fann att särskilda skäl förelåg att bevilja strandskyddsdispens för uppförande av ett fritidshus på en fastighet i Österåkers kommun.


Lagrum:
7 kap. 16 §, 18 §, 25 § och 26 § miljöbalken (1998:808)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, dom den 29 oktober 2003 i mål M 362-01, se bilaga A

KLAGANDE

MTW

Ombud

P-AO

MOTPART

Naturvårdsverket

SAKEN

Strandskyddsdispens

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen meddelar, med upphävande av miljödomstolens dom, strandskyddsdispens för uppförande av ett bostadshus för fritidsändamål med en byggnadsarea om ca 70 kvm på den plats som ansökan avser på fastigheten X 1:109 i Österåkers kommun.

Det markerade området på bilaga B utgör det område som får tas i anspråk som tomt.

________________________

BAKGRUND

FL, dåvarande ägare till den aktuella fastigheten, ansökte och beviljades strandskyddsdispens avseende bebyggelse på fastigheten av Byggnadsnämnden i Österåkers kommun. Efter överklagande av Naturvårdsverket fastställde Länsstyrelsen i Stockholms län beslutet. Därefter avslog miljödomstolen, genom den överklagade domen, FL:s ansökan, som inskränkts till strandskyddsdispens för ett fritidshus om cirka 70 kvm ungefär på den plats som tidigare angetts för en gäststuga. FL överklagade domen till Miljööverdomstolen. Under handläggningen här har MTW förvärvat fastigheten och övertagit FL:s talan.

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

MTW har yrkat bifall till FL:s talan vid miljödomstolen.

Naturvårdsverket har - som talan slutligen bestämts - medgivit strandskyddsdispens för en ersättningsbyggnad på samma plats som en befintlig byggnad med en storlek på ca 70 kvm och med en tomtplatsavgränsning som inte överstiger 2 000 kvm.

Miljööverdomstolen, som har hållit syn, har med stöd av 23 kap. 6 § miljöbalken tagit målet till avgörande utan förhandling.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

MTW har till stöd för sin talan hänfört sig huvudsakligen till vad FL anfört vid underinstanserna enligt vad som framgår av hans talan.

Naturvårdsverket har anfört bl.a. följande. På fastigheten finns en stuga med mycket låg standard. Att döma av dess utseende har den inte använts på åratal. Byggnaden är dock inte i så förfallet skick att den inte, efter mindre reparationer, i och för sig skulle kunna användas som fritidsbostad. Uppförande av en modern fritidsbostad skulle dock kräva rivning av den befintliga byggnaden. På fastigheten finns också en pontonbrygga. Området kring stugan förefaller inte iordningställt eller på annat sätt ianspråktaget. Fastigheten kan därmed inte anses ianspråktagen i den del som är belägen närmast vattnet, vilken är av störst intresse för friluftslivet, annat än på den yta som upptas av stugan. Fastigheten vetter åt ena hållet mot ett allmänt strandområdet där fastigheterna är belägna ovanför strandområdet och åt andra hållet åt bebyggda fastigheter med vattenområde. Fastigheten är därmed inte att betrakta som en egentlig lucktomt. Fastighetens värde för friluftslivet begränsas av att passage utmed strandlinjen hindras av intilliggande sjötomter. Badplatsen på den intilliggande fastigheten kan nås genom en stig belägen på allmänt område. Verket har sammanfattningsvis funnit att särskilda skäl för dispens föreligger för en ersättningsbyggnad på samma plats som den befintliga byggnaden och ansett att ärendet bör återförvisas till kommunen för förnyad strandskyddsprövning.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Fastigheten X 1:109 är belägen mellan två bebyggda fastigheter. Grannfastigheten åt nordväst, X 1:110, går inte ända ned till stranden medan den åt sydöst, X 1:108, omfattar även vattenområde. Såsom X 1:108 är ianspråktagen får allemansrätten anses utsläckt där. Därmed hindras allmänheten att passera längs stranden förbi X 1:109. Denna fastighet, som har karaktären av s.k. lucktomt, blir av begränsat allemansrättsligt intresse. Detta gäller särskilt som den norr om X 1:110 befintliga allmänna badplatsen nås via en stig på ett markområde intill denna fastighet, vilket område inte är utlagt som en särskilt fastighet. Vid anförda förhållanden och då endast tryggandet av allmänhetens friluftsliv aktualiseras i målet finner Miljööverdomstolen att särskilda skäl föreligger att meddela dispens från strandskyddet. En sådan dispens kan inte anses strida mot syftet med strandskyddet.

Den nordöstra delen av fastigheten närmast den allmänna badplatsen får inte tas i anspråk som tomt. Tomtplatsen skall därför avgränsas på det sätt som framgår av bilaga B.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anders Holmstrand och Rose Thorsén, referent, fastighetsrådet Anders Dahlsjö samt hovrättsassessorn Paul Magnusson. Enhälligt.

________________________

BILAGA A

STOCKHOLMS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

Naturvårdsverket Blekholmsterassen 36 106 48 STOCKHOLM

MOTPART

FL

Ombud: advokaten PAO

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Stockholms län beslut den 10 september 2001, dnr 18571-00-41365, se domsbilaga 1

SAKEN

Strandskyddsdispens

____________________

DOMSLUT

Med ändring av Länsstyrelsens i Stockholms län beslut avslår miljödomstolen FL:s ansökan om strandskyddsdispens för fastigheten Marum 1:109, Österåkers kommun.

_____________

YRKANDEN M.M.

Naturvårdsverket har överklagat länsstyrelsens beslut och yrkat att den sökta dispensen avslås.

FL har bestritt ändring. Han har uppgett att det som nu är aktuellt är att bygga ett fritidshus med en boyta om ca 70 kvm på ungefär den plats som tidigare angetts för en gäststuga om ca 30 kvm.

Parterna har anfört i huvudsak samma omständigheter som hos länsstyrelsen.

Syn har hållits på fastigheten den 13 oktober 2003. Vid synen har konstaterats bl.a. att på fastigheten finns ett mindre hus om ca 15-20 kvm ca 30 m från stranden samt ett uthus om ca 4 kvm en bit längre bort. Båda byggnaderna är i dåligt skick.

Hela Ljusterö omfattas enligt uppgift från länsstyrelsen av utökat strandskydd till 300 m från strandlinjen.

DOMSKÄL

Enligt 7 kap. 13, 14 och 16 §§ miljöbalken råder strandskydd vid havet och vid insjöar och vattendrag. Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet. Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd. Om det behövs för att tillgodose något av strandskyddens syften kan regeringen eller länsstyrelsen besluta att skyddet utvidgas till högst 300 m från strandlinjen. Inom strandskyddsområde får bl.a. inte nya byggnader uppföras. Strandskyddet utgör ett generellt byggnads- och anläggningsförbud inom det område som omfattas. I och med att särskilda skäl fordras för dispens förstås att skydd för stränderna är ett angeläget allmänt intresse.

Lagtextens utformning är i sig ett tydligt uttryck för att restriktivitet skall iakttas i fråga om att meddela undantag. Av förarbetena till miljöbalken (prop. 1997/98:45 del 2, sid 82-92) framgår bl.a. att vid dispensgivning skall hänsyn tas till omfattningen av åtgärden eller anläggningen och områdets betydelse nu och i framtiden. Inom områden av särskild betydelse för naturvården eller friluftslivet bör dispens normalt aldrig medges.

Möjligheterna till dispens från förbudet att uppföra ny bebyggelse på strandskyddade områden är, vilket framgår av ovanstående redogörelse, begränsad.

Det aktuella området omfattas även av de särskilda bestämmelserna för hushållning med mark och vatten i 4 kap. miljöbalken och är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i området, av riksintresse.

Av 7 kap 25 § MB framgår att hänsyn skall tas även till enskilda intressen. I förarbetena anges att ingrepp som motiveras av hänsyn till naturvårds- och miljöintressen betraktas som angelägna allmänna intressen.

Av förarbetena (prop. 1997/98:45 del 2 s 89) framgår att dispens kan meddelas för en fastighet som utgör en lucka i ett redan bebyggt tomtområde om tomten uppenbarligen har förlorat sin betydelse för allmänheten och för de boende i området. Det kan vara fallet när det i närheten finns andra och bättre passager till och från vattnet. Enligt förarbetena bör dock sådana dispenser inte komma i fråga inom de högexploaterade delarna av landet.

Stockholms skärgård tillhör enligt miljödomstolen utan tvekan de mest högexploaterade delarna av landet. Dispens skall då inte ges ens för s. k. lucktomter. Det saknar då betydelse att det som i detta fall finns en samfälld badplats på angränsande fastighet. Miljödomstolen finner därför att de skäl som klaganden anfört inte kan anses utgöra sådana särskilda skäl som erfordras för strandskyddsdispens. Inte heller i övrigt har det i målet framkommit någon omständighet som vid en avvägning mellan enskilda och allmänna intressen utgör skäl att meddela dispens från gällande strandskydd i den omfattning som ansökts om i detta mål. Miljödomstolen bifaller därför överklagandet och avslår ansökan om dispens från gällande strandskydd.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga (TSH-MD 2)

Överklagande, ställt till Miljööverdomstolen, Svea hovrätt, skall ha inkommit till miljödomstolen, Stockholms tingsrätt, senast den 19 november 2003. Prövningstillstånd krävs.

Liselott Yngve Lars Berggren

I avgörandet har deltagit tingsfiskalen Liselott Yngve, ordförande, och miljörådet Lars Berggren. Domen är enhällig.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2005-07-12

Målnummer:
M8650-03