Anmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken för uppförande av en radiomast; nu fråga om avvisning av överklagande-----Efter anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken förbjöd länsstyrelsen uppförandet av en radiomast, varefter miljödomstolen upphävde förbudet. Miljödomstolens dom överklagades av en enskild person. Miljööverdomstolen avvisade överklagandet eftersom prövningen enligt 12 kap. 6 § miljöbalken tar sikte på skyddet av naturmiljön, som är ett allmänt intresse, och rätt att föra talan mot en dom med åberopande av ett allmänt intresse normalt sett inte tillkommer en enskild klagande.


Lagrum:
12 kap. 6 § miljöbalken (1998:808)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Östersunds tingsrätts, miljödomstolen, dom 2003-10-01 i mål M 3023-03, se bilaga

KLAGANDE

EN

MOTPARTER

1. Aktelo Aktiebolag

2. Länsstyrelsen i Gävleborgs län

SAKEN

Anmälan enligt 12 kap 6 § miljöbalken för uppförande av en radiomast; nu fråga om avvisning av överklagande

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Miljööverdomstolen avvisar överklagandet.

____________________

YRKANDE I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

EN har yrkat att Miljööverdomstolen skall förbjuda uppförandet av den aktuella radiomasten.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL

Aktelo Aktiebolags anmälan om samråd beträffande uppförande av radiomasten har prövats av länsstyrelsen enligt bestämmelsen i 12 kap. 6 § miljöbalken. En sådan prövning tar sikte på skyddet av naturmiljön i vidsträckt bemärkelse. Skyddet av naturmiljön anses vara ett allmänt intresse. Rätt att föra talan mot en dom med åberopande av ett allmänt intresse tillkommer normalt sett inte en enskild klagande (jfr Miljööverdomstolens beslut 2001-06-27 i mål nr M 3550-00). Däremot har den som äger en fastighet som berörs av ett beslut enligt miljöbalken ansetts ha rätt att överklaga beslutet om det negativt påverkar hans eller hennes rättsställning, exempelvis genom att det inskränker möjligheten att nyttja den egna fastigheten eller rättigheten (jfr RÅ 83 2:85).

EN har som grund för sitt överklagande gjort gällande bl.a. att masten är avsedd att placeras i ett område av riksintresse för naturvården, där den kommer att påtagligt skada landskapsbilden och ändra naturmiljön till nackdel för närboende och besökare. Hon har därvid inte anfört någon omständighet som utvisar att hennes rättsställning påverkas av den överklagade domen på nyss angivet sätt (jfr RÅ 1997 not 257). Det har inte heller i övrigt under målets handläggning framkommit att någon av EN ägd fastighet eller tillkommande rättighet berörs av att miljödomstolen upphävt länsstyrelsens beslut att förbjuda masten.

EN har till stöd för sitt överklagande även gjort gällande att de elektromagnetiska fält som kommer att bildas när masten tagits i bruk är hälsovådliga och kommer att särskilt påverka henne, som är elöverkänslig. Som tidigare har nämnts har prövningen i samrådsärendet tagit sikte på skyddet av naturmiljön. För att en prövning skall komma tillstånd av huruvida radiomasten kan anses utgöra miljöfarlig verksamhet som inte bör tillåtas krävs att ett ärende om detta initieras vid den kommunala nämnd som ansvarar för tillsynen av sådan verksamhet. Ett påstående om eventuella hälsovådliga effekter av masten ger alltså ingen talerätt i detta mål.

På grund av det anförda finner Miljööverdomstolen att EN inte är berörd av samrådsbeslutet på ett sådant sätt att hon har rätt att överklaga miljödomstolens dom. Hennes överklagande skall därför avvisas.

Beslutet får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anders Holmstrand, referent, och Rose Thorsén, miljörådet Rolf Svedberg samt hovrättsrådet Henrik Runeson. Enhälligt.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2005-02-08

Målnummer:
M7839-03