Föreläggande vid vite-----Ett vitesföreläggande om anläggande av trekammarbrunn och markbädd har omformulerats till att avse förbud mot utsläpp av allt avloppsvatten med hänsyn till att det inte kan uteslutas att en godtagbar rening av avloppsvattnet kan uppnås med andra metoder än de förelagda.


Lagrum:
2 kap. 3 § och 7 §, 9 kap. 7 §, 26 kap. 9 § och 14 § miljöbalken (1998:808)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2004-06-11 i mål nr M 3006-04, se bilaga

KLAGANDE

Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden i Eslövs kommun, 241 80 ESLÖV

Ombud

Advokaten LP

MOTPARTER

1. SÅH

2. AH

SAKEN

Vitesföreläggande angående enskild avloppsanläggning

________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen förordnar med ändring av miljödomstolens dom och länsstyrelsens i Skåne län beslut den 2 december 2003, dnr 505-23197-03, att Miljö- och samhällsbyggnadsnämndens i Eslövs kommun beslut den 12 mars 2003, § 53, skall avse förbud för SÅH och AH, vid vite om 20 000 kr vardera, mot att efter den 31 augusti 2005 från fastigheten Västra Strö x:x i Eslövs kommun släppa ut allt slags avloppsvatten som inte undergått en av nämnden godkänd längre gående rening än slamavskiljning.

________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden i Eslövs kommun (nämnden) har yrkat att vitesföreläggandet skall fastställas.

SÅH och AH har bestritt ändring.

Miljööverdomstolen har tagit målet till avgörande utan förhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har åberopat samma förhållanden som vid miljödomstolen samt i allt väsentligt utvecklat sin talan i enlighet med vad som framgår av den överklagade domen. De har tillagt i huvudsak följande.

Nämnden

SÅH och AH har uppgett att allt avloppsvatten från fastigheten leds till en septiktank under bostadshuset. Septiktanken är relativt liten och töms en gång per år. För nämnden framstår det som uppenbart att septiktanken inte är sluten utan att avloppsvatten avleds från denna. Eftersom avståndet till Saxån är ca 300 m är det uppenbart att ån påverkas av detta utsläpp.

Miljödomstolen har funnit att nämnden har ett utredningsansvar beträffande avloppsanläggningen. Enligt miljöbalkens regler är det verksamhetsutövaren som är skyldig att visa att avloppsanläggningen uppfyller balkens krav.

När SÅH och AH förvärvade fastigheten var de medvetna om att avloppsanläggningen inte var godkänd. Kostnaden för att åtgärda avloppsanläggningen bör mycket väl rymmas inom en normal boendekalkyl.

SÅH och AH

När septiktanken senast tömdes fungerade tömningen bra och chauffören upplyste dem om att han inte kände någon lukt. Inte heller miljödomstolens ledamöter kände någon lukt från septiktanken eller brunnar i närheten av fastigheten i samband med synen. Det har därför inte gått att bedöma om det sker något utsläpp från septiktanken som når Saxån.

De är pensionärer och har begränsade ekonomiska resurser. Och de saknar möjlighet att finansiera de förelagda åtgärderna genom lån.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

I målet är fråga om rening av dels avloppsvatten från vattentoalett, dels bad-, disk, och tvättvatten. Det framgår inte av utredningen att det från fastigheten sker något utsläpp av avloppsvatten i ett vattenområde. 12 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd är därför inte tillämplig. Det är i stället bestämmelsen i 9 kap. 7 § miljöbalken som är tillämplig och en individuell bedömning av behovet av rening av avloppsvattnet skall göras med stöd av bestämmelserna i 2 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken. Vid denna bedömning skall nyttan av den förelagda åtgärden jämföras med kostnaden för att utföra den. Och det är verksamhetsutövaren som är skyldig att visa att de förpliktelser som följer av bestämmelserna i 2 kap. miljöbalken iakttas.

Den befintliga avloppsanläggningen på fastigheten Västra Strö x:x består av en septiktank som töms en gång per år. Av utredningen framgår att tanken saknar kapacitet för att ta emot allt avloppsvatten från fastigheten. Ett avledande av avloppsvatten måste därför ske från tanken. SÅH och AH har inte visat att de vidtagit sådana åtgärder eller försiktighetsmått som det är rimligt att kräva för att motverka skada eller olägenhet av avloppsvattnet. Ett ingripande från nämnden har därför varit miljömässig motiverat.

Vitesföreläggandet avser en skyldighet att koppla bostadsavloppet till trekammarbrunn och markbädd på 20 m2 enligt typritningar. Det går dock inte att utläsa av nämndens beslut vilka överväganden som legat till grund för valet av teknisk lösning. Och utredning i målet saknar uppgifter om de geologiska och hydrologiska förhållandena på fastigheten. En trekammarbrunn och markbädd utgör typisk sett en fullgod enskild avloppsanläggning. Det går emellertid inte att utesluta att en godtagbar rening kan uppnås för allt slags avloppsvatten med andra metoder än de förelagda. Föreläggandet bör därför inte gälla skyldighet att leda avloppsvattnet genom en markbädd utan ett förbud mot utsläpp av allt avloppsvatten som inte genomgått av nämnden godkänd längre gående rening än slamavskiljning.

Nämndens beslut skall följaktligen ändras och tidpunkten för när beslutet börjar gälla bör flyttas fram.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Henrik Runeson, referent, och hovrättsassessorn Inge Karlström. Enhälligt.

_________________________

BILAGA

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

1. SÅH,

2. AH

MOTPART

Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden i Eslövs kommun, 241 80 ESLÖV

Ombud: Advokaten L P

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Skåne län beslut den 2 december 2003, dnr 505-23197-03, se bilaga 1

SAKEN

Vitesföreläggande beträffande enskild avloppsanläggning

__________

DOMSLUT

Miljödomstolen upphäver länsstyrelsens beslut samt Miljö- och samhällsbyggnadsnämndens beslut den 12 mars 2003 (§ 53).

BAKGRUND

SÅ och A H har en enskild avloppsanläggning i form av septiktank på sin fastighet X 43:1 i Eslövs kommun. Vid Miljö– och samhällsbyggnadsnämndens tillsyn av anläggningen fann nämnden att denna inte uppfyllde miljöbalkens krav eftersom den bestod av en septiktank med utsläpp av avloppsvatten som når Saxån. Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden förelade därför SÅ och AH att, vid vite om 20 000 kronor vardera, koppla bostadsavloppet till trekammarbrunn och markbädd på 20 m2 enligt typritningar. Nämnden beslutade att föreläggandet skulle vara uppfyllt senast sju månader efter mottagandet av detta. SÅ och AH överklagade Miljö- och samhällsbyggnadsnämndens beslut till länsstyrelsen, som avslog överklagandet. Länsstyrelsen flyttade dock fram dagen för fullgörande av föreläggandet till sju månader efter mottagandet av länsstyrelsens beslut.

YRKANDE M.M.

SÅ och AH har yrkat att länsstyrelsens beslut och Miljö- och samhällsbyggnadsnämndens beslut upphävs. De har anfört bl.a. följande. Deras ekonomi klarar inte av kostnaden för en ny avloppsanläggning, det rör sig ju om en investering på 50 000 – 60 000 kronor. De har bara en mindre pension att leva på. Med hänsyn till de nödvändiga levnadskostnader de har blir det inte något överskott för att investera i en ny avloppsanläggning. Sedan de flyttade till bostaden har de varit tvungna att åtgärda brister, såsom att värmesystemet inte fungerade och att vattenledningar var sönderrostade. Det bör inte krävas att de lånar pengar. Den chaufför som tömde deras septiktank sade att den var sluten. Det märks ingen lukt vid brunnarna, så det kan inte vara fråga om någon större förorening.

Miljö– och samhällsbyggnadsnämnden har vidhållit sitt beslut.

Miljödomstolen har hållit syn i målet.

DOMSKÄL

Länsstyrelsen har i det överklagade beslutet redogjort för tillämpliga författningar. Därutöver bör följande anges. Ett beslut om föreläggande innebär ett betungande förvaltningsrättsligt beslut för den enskilde. Den myndighet som fattar ett sådant beslut har normalt sett bevisbördan för att det finns förutsättningar för ett föreläggande. I 2 kap. 1 § miljöbalken anges ett undantag från denna princip, som bl.a. innebär att det vid frågor om tillsyn enligt miljöbalken ankommer på en verksamhetsutövare att visa att försiktighetsmått enligt 2 kap. 3 § denna balk har iakttagits. För bestämmelserna i 9 kap. miljöbalken och för bestämmelserna i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, som innehåller mer specifika krav på rening av avloppsvatten, gäller inte en sådan omvänd bevisbörda. Av förvaltningslagen (1986:223) följer även att en myndighet har en undersökningsskyldighet, vilket brukar uttryckas så att en myndighet har en skyldighet att tillse att ett ärende blir så utrett som dess beskaffenhet kräver (Trygve Hellners, BM, Nya förvaltningslagen, 4:e uppl., 1997, s. 61).

Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden har alltså haft att visa att avloppsanläggningen inte uppfyller de krav som anges i 9 kap. 7 § miljöbalken och i 12 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och har även haft ett utredningsansvar beträffande avloppsanläggningen.

Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden har i sitt beslut angett att makarna H avloppsanläggning består av en septiktank varifrån avloppsvatten släpps ut och når Saxån. Enligt nämnden uppfyller därmed avloppsanläggningen inte gällande krav på rening.

Vid den syn som miljödomstolen företog framkom följande.

Det går vatten från toaletten till tanken. Tanken töms en gång om året. Eftersom tanken inte har kapacitet att även ta emot allt annat vatten är det troligt att det går en ledning från tanken till en brunn. Saxån ligger på cirka 300 meters avstånd från fastigheten. Två brunnar som ligger omedelbart väster om fastigheten, vid gatan och alltså i riktning mot Saxån, besiktigades. Ingen påverkan i dessa brunnar skedde då vatten spolades i huset. Det noterades även att det inte förekom någon lukt kring dessa brunnar eller på annan plats kring fastigheten.

Det är således enligt miljödomstolens bedömning inte utrett hur avloppsanläggningen fungerar. Det är heller inte utrett var och hur avloppsvatten släpps ut och det går inte att med någon säkerhet bedöma om och hur avloppsvatten når Saxån. Det har, som angetts ovan, ankommit på Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden att utreda dessa omständigheter och även att visa att den aktuella avloppsanläggningen inte uppfyller miljöbalkens krav. Eftersom sådan utredning inte förebringats skall såväl Miljö- och samhällsbyggnadsnämndens som länsstyrelsens beslut upphävas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (prövningstillstånd krävs)

Överklagande till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, senast den 2 juli 2004

Marianne Nilsson Magnus Björkhem

--------------------------

I avgörandet har deltagit rådmannen Marianne Nilsson, ordförande och miljörådet Magnus Björkhem. Föredragande har varit beredningsjuristen Henrik Skanert.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2004-11-22

Målnummer:
M5263-04