Avvisad ansökan om omprövning av villkor för säkerhetshöjande åtgärder i Torphammars kraftverk, Gimån.-----Bolaget hade ansökt om ändring av villkor i gällande tillstånd för öppnandet av ett tidigare igengjutet bottenutskov i kraftverket. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att ändringen inte avsåg något befintligt villkor eller någon annan bestämmelse i gällande tillstånd. MÖD delade miljödomstolens uppfattning att åtgärden var en sådan ändring av damm som kräver tillstånd varför det till ansökan skall bifogas en miljökonsekvensbeskrivning. Då bolaget förklarat sig inte ha för avsikt att följa ett föreläggande med denna innebörd var det rätt av miljödomstolen att avvisa ansökan.


Lagrum:
6 kap. 1 §, 11 kap. 2 § och 9 §, 15 kap. 3 §, 21 kap. 1 §, 22 kap. 2 § samt 24 kap. 5 § och 8 § miljöbalken (1998:808)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Östersunds tingsrätts, miljödomstolen, slutliga beslut 2003-06-16 i mål nr M 38-03, se bilaga A

KLAGANDE

Vattenfall Aktiebolag, 556036-2138, 162 87 STOCKHOLM

Ombud: EA

SAKEN

Avvisad ansökan om omprövning av villkor enligt 24 kap. 8 § miljöbalken för säkerhetshöjande åtgärder i Torpshammars kraftverk i Gimån, Ånge kommun, Västernorrlands län

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT

Miljööverdomstolen avslår överklagandet.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Vattenfall Aktiebolag (bolaget) har yrkat att Miljööverdomstolen undanröjer miljödomstolens beslut och återförvisar målet till miljödomstolen för fortsatt behandling.

Yttranden har inkommit från Kammarkollegiet och Länsstyrelsen i Västernorrlands län.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget

Bolaget har till stöd för sin talan i Miljööverdomstolen anfört samma omständigheter som vid miljödomstolen och tillagt bl.a. följande.

När tillstånd för dammens nuvarande utförande meddelades förutsågs inte risken för så kallade 10 000 års flöden. Numera har en ökad medvetenenhet om att ett sådant flöde faktiskt kan inträffa när som helst vuxit fram genom dammsäkerhetskommitténs riktlinjer (RIDAS) med riskklassning av dammanläggningar och beräkning av dimensionerade flöden.

Ett bifall till ansökan medför ingen som helst ändring av verksamheten, utan medför i stället att säkerheten höjs vid höga flöden i och med att möjlighet ges att på ett kontrollerat sätt släppa fram även mycket stora flöden genom utskoven.

Domstolarna har avgjort ett antal mål avseende omprövningar enligt 24 kap. 8 § miljöbalken eller motsvarande äldre bestämmelser på grund av dammsäkerhetshöjande åtgärder. Mot bakgrund av den rättspraxis som finns är det uppenbart att föreliggande ansökan skall behandlas som en ansökan enligt 24 kap. 8 § miljöbalken. Gällande vattenhushållningsbestämmelser påverkas inte av de i ansökan planerade dammsäkerhetshöjande åtgärderna.

Kammarkollegiet

Kammarkollegiet har tillstyrkt bifall till överklagandet och anfört bl.a. följande.

Vid omprövning enligt 24 kap. 5 och 8 §§ miljöbalken finns inte några egentliga begränsningar beträffande de slag av åtgärder som kan komma ifråga. En omprövningsåtgärd är i de flesta fall närmast att likna vid en skadeförebyggande åtgärd och har därmed normalt ett visst motsatsförhållande till kärnverksamheten. Åtgärden kan många gånger definitionsmässigt klassas som vattenverksamhet även om någon ny verksamhet inte etableras i balkens mening. Exempel på sådana omprövningsåtgärder är byggande av fiskvägar i form av s.k. omlöp och fisktrappor. Domstolarna har under en relativt lång tid accepterat att åtgärder som i och för sig kan definieras som vattenverksamhet genomförs med stöd av bestämmelserna i 24 kap. 5 § miljöbalken.

Enligt 24 kap. 5 § miljöbalken är det uttryckligen möjligt att ompröva en verksamhet för att förbättra en anläggnings säkerhet. Något undantag finns inte utsagt för säkerhetshöjande åtgärder som kan definieras som vattenverksamhet. Det saknas motiv för att tillståndshavaren till skillnad från kollegiet m.fl. skulle vara betagen möjligheten att söka omprövning för att förbättra en anläggnings säkerhet. Inom vissa gränser bör sökanden kunna välja mellan en ansökan enligt 11 kap. och en enligt 24 kap. miljöbalken.

Den nu aktuella säkerhetshöjande åtgärden är angelägen då den innebär att skador och intrång kan komma att begränsas i förhållande till om inga åtgärder vidtas. Den medför i byggskedet inga eller möjligen försumbara skador. Det framstår som naturligt att ansökan sker enligt 24 kap. 8 § miljöbalken med de fördelar detta innebär i kostnadshänseende, särskilt för sökanden men i viss mån även för samhället i övrigt.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har tillstyrt bifall till överklagandet och anfört bl.a. följande.

Uppenbarligen finns en osäkerhet huruvida sådana säkerhetshöjande arbeten, som nu sker på många dammanläggningar, kan ses som åtgärder där en förenklad process kan tillämpas, eller om det är fråga om vattenverksamhet som innebär att hela anläggningen skall omprövas. Miljödomstolarna och Miljööverdomstolen har i flera domar bedömt att 24 kap. 8 § miljöbalken är tilllämplig på liknande åtgärder som i aktuellt ärende. Praxis på området bör därmed kunna sägas ha uppkommit och det skulle verka motsägelsefullt om ändringar i detta avseende nu skulle inträda.

Dimensionerade flöden av 10 000-årskaraktär, som man nu rustar ett flertal äldre anläggningar för, fanns inte med i de överväganden som företogs i prövningen av dessa dammar. Det bör finnas utrymme för tillämpning av 24 kap. 8 § miljöbalken med åberopande av att ändringen i tidigare beslut är påkallat av nya omständigheter.

Dammsäkerhetshöjande åtgärder innebär inga lättnader av den tillståndsgivna verksamheten vad gäller vattenhushållningsbestämmelserna. Det är önskvärt att prövningar av åtgärder för att öka anläggningarnas säkerhet kan ske enligt enklast möjliga förfarande. Omprövningar av hela anläggningar skulle knappast vara rimligt med tanke på syftet med åtgärderna och deras begränsade miljöpåverkan, samt det stora samhällsintresset av att dammsäkerheten ökas.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL

Miljööverdomstolen delar miljödomstolens uppfattning att den planerade åtgärden utgör en sådan ändring av damm som anges i 11 kap. 2 § 1. miljöbalken och som kräver tillstånd enligt 11 kap. 9 § första stycket miljöbalken. Eftersom den begärda ändringen inte avser något befintligt villkor eller någon annan bestämmelse i det för verksamheten gällande tillståndet kan åtgärden inte prövas inom ramen för stadgandet i 24 kap. 8 § miljöbalken. Det förhållandet att företrädare för de allmänna intressena har möjlighet att enligt 5 § samma kapitel ansöka om nya och ändrade villkor i syfte att förbättra en anläggnings säkerhet påverkar inte tillståndshavarens skyldighet att söka tillstånd när en tillståndspliktig åtgärd skall vidtas och ändring av något befintligt villkor inte är aktuellt. Motsvarande bestämmelse i vattenlagen (1983:291), 15 kap. 3 § första stycket tredje meningen, har närmast kommit till för att man inte alltid kan förlita sig på att tillståndshavaren själv tar initiativ till de ändringar som behövs för att förbättra en anläggnings säkerhet.

På de skäl miljödomstolen angivit bör bolagets ansökan vid dessa förhållanden avvisas. Bolagets överklagande skall därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2004-02-19

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Liselotte Rågmark, referent, och kammarrättsassessorn Malin Larsson. Enhälligt.

_________________________________

BILAGA A

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, SLUTLIGA BESLUT

SÖKANDE

Vattenfall AB, 556036-2138, 162 87 STOCKHOLM

Ombud: advokaten EA, adress

SAKEN

ansökan om omprövning enligt 24 kap 8 § miljöbalken av villkor för säkerhetshöjande åtgärder i Torpshammars kraftverk i Gimån, Ånge kommun, Västernorrlands län

MILJÖDOMSTOLENS SLUTLIGA BESLUT

Miljödomstolen avvisar ansökan.

___________________

ANSÖKAN M M

Vattenfall Aktiebolag yrkar med ändring av villkoren i gällande tillstånd att få öppna ett tidigare igengjutet bottenutskov i Torpshammars kraftverk samt att arbetstiden bestäms till 3 år och att blivande tillstånd får tas i anspråk utan att domen vunnit laga kraft.

Till stöd för ansökan anför bolaget i huvudsak följande. Torpshammars kraftverk är uppfört i Gimån 500 m nedströms Grönstasillret. I Norrbygdens vattendomstols deldom den 30 augusti 1941 i mål A 175/41 medgavs Kungliga Vattenfallsstyrelsen att för tillgodogörande av nedersta delen av Leringsforsen, Rosendalsströmmen, Grönstaströmmen och Torpshammarströmmen i Gimån utföra en kraftanläggning omkring 500 m nedströms Grönstasillret, nuvarande Torpshammars kraftverk. Jämtbygdens tingsrätt, vattendomstolen lämnade i dom den 9 oktober 1973 i mål VA 9/73 sökanden tillstånd att ändra utförandet av det vänstra bottenutskovet i Torpshammars kraftverks utskovsparti och avstänga det permanent med en betongskärm. Skälet till den ansökta igengjutningen av utskovet var att balksättarna, som var oåtkomliga för underhåll, under årens lopp hade kraftigt rostat och behövde ersättas. Torpshammars kraftverk och dammanläggning utgör en riskklass I-anläggning enligt dammsäkerhetskommitténs riktlinjer med ett dimensionerande flöde om 365 m3/s. Nuvarande utskovskapacitet uppgår till ca 370 m3/s, varav ca 230 m3/s avses avbördas genom bottenutskovet och 140 m3/s genom två ytutskov som har en begränsande fri bredd och kan igensättas av drivgods. Bolaget bedömer att det föreligger en icke försumbar risk att flytgods som normalt inte förekommer kan blockera ytutskoven vid extrema flöden. Mot bakgrund av detta planerar bolaget att vidta säkerhetshöjande åtgärder genom att öppna det igensatta vänstra bottenutskovet så att kraftverkets utskov kan avbörda riskklass I-flödet med god marginal. Arbetena omfattas i huvudsak av rivning av det tidigare igengjutna bottenutskovet som förses med en radiallucka på sätt framgår av bifogad teknisk beskrivning. De planerade arbetena kommer att utföras i torrhet på bolagets fastighet varför inverkan på motstående intressen inte uppkommer. I regeringens proposition 1988/89:116, som behandlar olika åtgärder för att öka säkerheten vid landets dammar m m, uttalar departementschefen att dammsäkerhet är ett allmänt intresse som kan föranleda omprövning och att ombyggnadsåtgärder för att höja dammsäkerheten inte skall behandlas som en ny ansökan utan genom omprövning. Mot denna bakgrund anser bolaget att målet skall handläggas som en ansökan om omprövning enligt 24 kap 8 § miljöbalken. Bolaget är därför inte berett att inge någon miljökonsekvensbeskrivning.

MILJÖDOMSTOLENS SKÄL

I 11 kap 2 § 1 p miljöbalken anges att med vattenverksamhet avses bl a ändring av dammar eller andra anläggningar i vattenområden. I 11 kap 9 § 1 st miljöbalken återfinns huvudregeln att vattenverksamhet kräver tillstånd enligt miljöbalken. Omprövning av 24 kap 8 § miljöbalken avser frågor om upphävande eller ändring av andra bestämmelser och villkor i en tillståndsdom än som avser storleken av ersättningsbelopp. 21 kap 1 § miljöbalken innehåller en uppräkning av vilka mål som skall handläggas som ansökningsmål. I denna uppräkning återfinns bl a mål om tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap 9 § miljöbalken och mål om omprövning enligt 24 kap. 8 § miljöbalken. Av 6 kap 1 § 1 st miljöbalken framgår att en miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd bl a att ändra verksamheter enligt 11 kap miljöbalken. Något krav på en miljökonsekvensbeskrivning föreligger däremot inte i ansökningsmål gällande omprövning enligt 24 kap 8 § miljöbalken. Miljödomstolen bedömer att den av bolaget planerade åtgärden, öppnande av ett tidigare igengjutet bottenutskov, utgör en sådan ändring av damm som anges i 11 kap 2 § 1 p miljöbalken. Med hänsyn därtill och då bolaget inte ingett någon miljökonsekvensbeskrivning och dessutom förklarat sig inte ha för avsikt att följa ett föreläggande därom finner miljödomstolen skäl att med tillämpning av 22 kap 2 § 2 st miljöbalken avvisa ansökan.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga

Överklagandeskrift senast den 7 juli 2003

På miljödomstolens vägnar

Göran Simonsson

____________________

I miljödomstolens avgörande, enhälligt, har deltagit rådmannen Göran Simonsson och miljörådet Lars Fors.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2004-01-22

Målnummer:
M5297-03