Strandskyddsdispens-----En fastighetsägare ansökte om dispens från strandskyddet på en ö i samma område som varit föremål för Regeringsrättens prövning i det s.k. Mättinge-målet (RÅ 1996 ref. 44). Såväl länsstyrelsen, miljödomstolen som Miljööverdomstolen (MÖD) avslog ansökan. MÖD uttalade att vid avvägningen mellan de enskilda och allmänna intressena i ett mål om strandskydd ska den s.k. proportionalitetsprincipen tillämpas. Vid tillämpningen av den principen bör man ta hänsyn till den samlade effekten av en omfattande dispensgivning, vilket särskilt får betydelse i tätortsnära områden (jfr. RÅ 1997 ref. 59). MÖD pekade därefter på att den aktuella ön ligger i ett område som har stor betydelse för såväl naturvården som det rörliga friluftslivet. Då fastighetsägaren inte hade angivit några särskilda skäl och en dispens skulle vara oförenlig med strandskyddets syfte avslogs överklagandet.


Lagrum:
7 kap. 13 §, 16 §, 18 §, 25 § och 26 § miljöbalken (1998:808)
MÖD 2003:119

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2003-11-25

Målnummer:
M10820-02