Tillstånd till grus- och bergtäkt-----Sökanden hade inte genomfört tidigt samråd på det sätt som miljöbalken föreskriver. Bland annat hade inte alla särskilt berörda kontaktats innan ansökan gavs in. Det var oklart vilken information som lämnats och några möjligheter att komma med synpunkter hade inte getts. Inte heller hade kontakterna på något sätt dokumenterats. Miljööverdomstolen konstaterade att verksamhetens omfattning visserligen var begränsad men att täktverksamhet typiskt sett är av ingripande natur. Mot den bakgrunden ansågs bristerna så allvarliga att de inte kunde läkas i efterhand utan tillståndsansökan avvisades.


Lagrum:
6 kap. 4 § och 12 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom 2002-11-29 i mål nr M 39-02, se bilaga

KLAGANDE

1. BB 2. K-GL 3. LZ 4. SZ 5. B-OL 6. TS 7. AU 8. SU

MOTPARTER

1. IN med uppgiven firma IN:s Byggtjänst, 2. LT Schakt AB, Jäppnäs 4, 937 94 BURTRÄSK

Ombud (för 1 och 2)

IN

3. Länsstyrelsen i Västerbottens län, 901 86 UMEÅ

SAKEN

Tillstånd till grus- och bergtäkt

_______________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med upphävande av underinstansernas avgöranden avvisar Miljööverdomstolen tillståndsansökan.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

BB m.fl. har yrkat att täkttillståndet skall upphävas och som grund påstått att IN och LT Schakt AB (sökandena) inte har uppfyllt miljöbalkens krav på samråd.

Sökandena har bestritt ändring.

Länsstyrelsen har anfört att miljödomstolens avgörande skall stå fast.

Parterna har till stöd för sin talan anfört i huvudsak detsamma som vid miljödomstolen.

Målet har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken avgjorts utan huvudförhandling.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 6 kap. 4 § miljöbalken skall den som avser att bedriva en verksamhet som kräver tillstånd, tidigt samråda med länsstyrelsen. Samråd skall genomföras också med enskilda som kan antas bli särskilt berörda. Det samrådet skall äga rum i god tid och i behövlig omfattning. Samråd skall ske på ett tidigt stadium, långt innan ansökan och miljökonsekvensbeskrivning upprättas. Det tidiga samrådet är en viktig del i inledningen av den process som skall leda fram till ett beslut i tillståndsfrågan.

Det är i målet klarlagt att sökandena inte har genomfört ett tidigt samråd på det sätt som miljöbalken föreskriver. Sålunda har de inte innan ansökan gavs in kontaktat alla dem som kunde antas bli särskilt berörda av verksamheten. Sökandena har inte närmare kunnat redogöra för innehållet i den information som lämnats till de närboende som faktiskt kontaktades och inte heller har, såvitt framkommit, dessa fått möjlighet att inom viss tid lämna synpunkter på den planerade verksamheten och dess verkningar (dvs. det egentliga samrådet). Någon dokumentation av vad som framkommit i samband med samrådskontakterna har heller inte redovisats. Att långt efter ansökan kontakta enskilda som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten eller att då kalla till möte kan inte medföra att kravet på tidigt samråd anses uppfyllt.

Frågan blir därför om det är möjligt att i efterhand avhjälpa bristerna på ett sådant sätt att ansökningen ändå kan prövas. Detta får enligt Miljööverdomstolen avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet (jfr Miljööverdomstolens beslut 2002-02-13 i mål nr M 4563-01).

Enligt Miljööverdomstolens mening skall bedömningen göras med hänsyn framför allt till verksamhetens art och omfattning samt de allmänna och enskilda intressen som berörs. Den nu aktuella verksamheten är visserligen av begränsad omfattning. Emellertid är täktverksamhet typiskt sett av ingripande natur. Det måste därför, mot bakgrund av vad som anförts om de förhållandevis allvarliga bristerna i samrådsförfarandet, anses att kompletteringar i efterhand inte är tillräckliga. Med anledning härav skall underinstansernas avgöranden upphävas och tillståndsansökan avvisas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Gudmund Toijer och Henrik Runeson, referent, miljörådet Inge Bodin samt hovrättsassessorn Åsa Marklund Andersson. Enhälligt.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2003-09-18

Målnummer:
M84-03