Anmälan om nybyggnad av svinstall-----Vid lokalisering av ett svinstall uppstod fråga om verksamheten var tillståndspliktig. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att vid prövning enligt miljöbalken vad gällde antalet djurenheter skulle den viktgräns för slaktsvin som angetts i IPPC-direktivet tillämpas. MÖD undanröjde vidare miljödomstolens avvisningsbeslut avseende yrkande om förbud enligt 2 kap. 9 § miljöbalken, då den bestämmelsen skall iakttas ex officio.


Lagrum:
2 kap. 3 §, 4 §, 7 § och 9 § miljöbalken (1998:808); Artikel 4 i Rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC-direktivet) senast ändrat genom direktiv 2003/87/EG

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2002-03-28 i mål nr M 183-01, se bilaga A

KLAGANDE 1. E. P 2. G.P 3. R.P.

Ombud Advokaten IM

MOTPARTER 1. Miljönämnden i Hörby kommun, 242 80 HÖRBY 2. L.E 3.R.N

SAKEN

Anmälan enligt miljöbalken om nybyggnad av svinstall

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen undanröjer miljödomstolens avvisningsbeslut.

2. Miljööverdomstolen avslår överklagandet.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

E.P, G.P R.P har - som de slutligt bestämt sin talan - yrkat att målet skall återförvisas till länsstyrelsen för ny handläggning. De har i andra hand yrkat att verksamheten skall förbjudas eller i vart fall att stallbyggnaden inte skall få uppföras på ett närmare avstånd från P bostad än 500 meter samt att vägen förbi P bostadshus inte skall få användas för transporter relaterade till verksamheten.

L.E. R.N har bestritt ändring.

Miljönämnden i Hörby kommun (miljönämnden) har vidhållit sitt tidigare beslut i ärendet.

Miljööverdomstolen har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken avgjort målet utan huvudförhandling.

Jordbruksverket har yttrat sig över beräkningen av djurenheter.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

P har till stöd för sin talan vidhållit vad som tidigare anförts med i huvudsak följande tillägg. Verksamheten kommer att omfatta mer än 200 djurenheter och skall rätteligen anses utgöra en tillståndspliktig verksamhet av typ B. Det föreligger osäkerhet om direktiv 96/61/EG (IPPC-direktivet) och dess tillämpning i förhållande till den svenska förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd samt Jordbruksverkets regler för bestämmande av antalet djurenheter vid en integrerad verksamhet med både slaktsvin och suggor. Miljööverdomstolen bör därför pröva frågan om de svenska reglerna stämmer överens med EG-rätten på området och inte i tillståndsfrågan ställa lägre krav på verksamhetsutövare än vad som anges i direktivet. Av artikel 4 samt bilaga 1 punkt 6.6 framgår att anläggningar för djurhållning av svin som förfogar över mer än 2 000 platser för slaktsvin eller mer än 750 platser för suggor skall vara tillståndspliktiga i medlemsstaterna. Inom kort kommer Reference Document on Best Available Techniques for Intensive Rearing of Poultry and Pigs (BREF), som utarbetats i enlighet med direktivets artikel 16(2) att antas. Av detta dokument framgår att ”slaktsvin” skall innefatta slaktsvin och tillväxtgrisar samt att ”suggor” skall innefatta suggor, gyltor och rekryteringsdjur. Det är emellertid ändå osäkert hur integrerade verksamheter med både smågrisproduktion och slaktsvinsproduktion skall behandlas vad gäller tillståndsfrågan enligt direktivet. Direktivet och dess riktlinjer för definitioner av suggor och slaktsvin i BREF för en integrerad verksamhet medför att det aktuella svinstallet måste tillståndsprövas. I direktivet definieras en plats för ett svin med vikt över 30 kg såsom en plats för ett slaktsvin. I länsstyrelsens beslut om förprövning anges att platsen för tillväxtgrisar är för svin upp till 35 kg. Enligt direktivet får ”medlemsstaterna fastställa särskilda skyldigheter för vissa kategorier av anläggningar i form av generella, bindande föreskrifter istället för i tillståndsvillkoren”. Svensk rätt har för definitionen av slaktsvin dock inte fastställt någon generell, bindande föreskrift med något annat gränsvärde än direktivets. - Beträffande frågan om P fastighet är belägen i jordbruksbygd och hur detta skall inverka på bedömningen bör följande uppmärksammas. Historiskt sett har trakten varit en utpräglad jordbruksbygd. Markanvändningen i området är emellertid stadd i förändring. Många fastighetsägare i området bedriver inte själva jordbruk i dag. Området är dessutom identifierat som ”attraktiv storstadsnära landsbygd” i rapporten ”Strategier för ökad bosättning i Skånes storstadsnära landsbygd - exemplet Hörby kommun”, vilken utarbetats under ledning av Region Skåne. Den omständigheten att det tidigare bedrivits svinuppfödning på P fastighet bör inte tillmätas någon betydelse. Nuvarande ägare har inte bedrivit och har inte heller för avsikt att bedriva denna typ av verksamhet på fastigheten. - Det finns inget som visar den faktiska storleken av luktminskningen till följd av det nya systemet med vakuumgödsling och kylning av gödselrännor. Det yttrande av Anders Olsson rörande det aktuella systemet som återfinns i L.E.s och R.N anmälan bygger på rapporten ”Ammoniakemissioner vid kylning av gödsel i gödselkulvert”. Rapporten behandlar frågan om ammoniakemissioner och inte luktavgång. Vid emissioner från djurhållning kan inte ammoniak likställas med lukt. Djurhållning ger upphov till mer än hundrafemtio olika luktämnen varav många av de mest luktstarka utgörs av svavelföreningar. - Verksamheten skall förbjudas med stöd av stoppregeln i miljöbalken, eftersom P redan besväras av luktande emission från annat svinstall med en luktfrekvens om cirka 4 %. För det fall att ytterligare en svinanläggning skulle komma att placeras i P närhet skulle luktfrekvensen helt säkert överstiga vad som kan anses acceptabelt och verksamheten skulle därför sannolikt föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för P hälsa. Till länsstyrelsens beslut om förprövning enligt djurskyddsförordningen (SFS 1988:539) för det aktuella svinstallet fogades Jordbruksverkets övergripande beslut den 27 mars 2002 om ny teknikutprovning av vakuumutgödsling i svinstallar. Verket har beslutat från djurskydds- och djurhälsosynpunkt med avseende på den inre stallmiljön. I beslutet framgår att vakuumutgödsling godkänns bl.a. under förutsättning av att utluftningsventiler placeras såväl i bortändan på varje gödselrör som i anslutning till pumpbrunnen (”fortank”) samt att utgödsling sker med högst 14 dagars intervall. Vidare framgår det att utluftningsventiler skall placeras minst två meter över marknivån. Miljödomstolens dom innebär att svinstallet skall förläggas i en nord-sydlig riktning. I stallets längdriktning följer sex gödselkanaler med var sitt gödselrör och en utluftningsventil i andra änden, utanför stallet. Eftersom stallets gödselbehållare och pumpbrunn skall placeras mitt för stallbyggnaden, måste sex utluftningsventiler installeras på svinstallets södra respektive norra gavel minst två meter över marknivån. Vid varje utgödsling, dvs. i intervaller om högst 14 dagar, skulle det strömma ut luft genom dessa ventiler. Mellan de sex utluftningsventilerna vid stallets norra gavel och P bostadshus skulle det vara ett avstånd om cirka 130 meter och en fri passage utan skydd från stall, jordvall eller liknade. Med hänsyn till förhärskande vindriktning, sydvästlig, kommer P att drabbas av luktemissioner av bl.a. svavelväten från utluftningsventilerna, i vart fall vid varje utgödslingstillfälle. Även mycket låga koncentrationer av svavelväte i luft ger upphov till en lukt som kan liknas vid ruttna ägg, och vid högre koncentrationer påverkas olika organ hos människan rent medicinskt. - Att P bostadshus är ett ”enstaka bostadshus i en jordbruksbygd” utgör inget skäl för undantag. - Transporterna från verksamheten kommer att medföra störningar för P. Den aktuella vägen är inte heller dimensionerad för denna typ av tung trafik. - L.E.s och R.N anmälan saknar information om öppna vattendrag eller öppna vattentäkter som kan påverkas av gödselspridningen. - Störningarna från verksamheten kommer att ge upphov till skada för P, bland annat genom värdeminskning på deras fastighet.

P har, utöver den bevisning som tidigare framlagts i ärendet, åberopat ytterligare omfattande skriftlig bevisning.

L.E. och R.N har hänvisat till tidigare yttranden i målet och anfört i huvudsak följande. Det är fråga om svinproduktion som skall ge möjlighet att försörja en familj. I jämförelse med den svinproduktion som blir alltmer vanligt förekommande i södra Sverige är den planerade verksamheten förhållandevis liten. - En tillståndsprövning kräver en begäran från verksamhetsutövaren. Ärendet kan därför inte återförvisas till länsstyrelsen. - IPPC-direktivet omfattar verksamheter som var för sig är att hänföra till tillståndspliktiga verksamheter. Det finns ingen anledning att med ledning av detta omkonstruera beräkningen av antalet djurenheter. Antalet djurenheter bör beräknas enligt bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd då prövningen av ärendet inleddes. Enligt gällande bestämmelser skall svinproduktion bedrivas så att omgångsproduktion kan tillämpas. Detta kräver fler platser än djur som hålls i produktion. - Den valda tekniken för utgödsling är den vanligaste, när det gäller flytgödselhantering i nybyggda stallar för svin. Luftningen av vakuumutgödslingen är till för att luft skall kunna pressas ut ur systemet vid utgödslingstillfället. I gödsel bildas svavelväte på grund av den process som sker i organiskt material. Detta sker vid lagring av gödsel och därför har Jordbruksverket i sitt beslut den 27 mars 2000 om ny teknikprövning angett att lagring i stallet får pågå högst 14 dagar. Svavelväteproduktionen anses ej ha kommit igång före denna tidpunkt. Den valda tekniken med djupa gödselrännor och kollektorslangar i gödselrännor har praktiskt visat att man får låga ammoniakhalter i stallet och därmed minskad avgång till omgivningen. Den tidigare använda tekniken med mekaniska skrapor i gödselrännor och ventilation av rännor och kulvertar medför större luftrörelser över gödseln och större utsläpp till omgivningen. - Enligt 16 kap. 4 § miljöbalken får inte tillstånd meddelas i strid med detaljplan och områdesbestämmelser. Region Skånes önskemål om markanvändning utgör inte ett sådant underlag som skall beaktas vid prövning enligt miljöbalken. - Vid yrkesmässig verksamhet skall bästa möjliga teknik användas. Ifrågavarande utgödslingssystem har med framgång använts i Danmark och Norge i ca 15 år. Kostnaden för en sådan anläggning, vilken skall betraktas som en skyddsåtgärd, är i jämförelse med den totala byggkostnaden och andra metoder förhållandevis hög. - Verksamheten skulle medföra ca en transport i veckan. Gödseln skall spridas på åkermark och transporterna kommer då att ske huvudsakligen på den del av brukningsenheten som ligger längst bort från P bostad. För gödseltransporterna behövs ingen särskild väg. - Rent allmänt kan sägas att om en olägenhet är vanligt förekommande i landet under liknande förhållanden, är den normalt inte av väsentlig betydelse i den mening som anges i 2 kap. 9 § miljöbalken. Stoppregeln griper in först när balkens övriga hänsynsregler inte är tillräckliga för skydd mot farliga verksamheter.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, i dess lydelse före den 1 december 2001, skall ett jordbruk med ladugård eller stall eller annan anläggning för djur med utrymme för mer än 100 djurenheter men högst 200 djurenheter anmälas till den kommunala nämnden. Vid utrymme för mer än 200 djurenheter gäller en skyldighet att söka tillstånd för verksamheten. Med en djurenhet avses tre suggor respektive tio slaktsvin.

P har till stöd för yrkandet om återförvisning åberopat att verksamheten är tillståndspliktig. De har redovisat olika beräkningar av antalet djurenheter i den planerade verksamheten, vilka samtliga leder till ett resultat som överstiger 200. Gemensamt för beräkningarna är att de utgår från de tal som anges i länsstyrelsens beslut om förprövning enligt djurskyddsförordningen (1988:539; beslut av Länsstyrelsen i Skåne län den 20 september 2000).

Jordbruksverket har kommit fram till att antalet djurenheter ryms inom gränsen för vad som utgör anmälningspliktig verksamhet.

L.E. och R.N har för avsikt att utöka sin verksamhet med 160 suggor och 1200 slaktsvin, vilket innebär att det faktiska antalet djur ryms inom det antal djurenheter som utgör anmälningspliktig verksamhet enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd i dess lydelse före den 1 december 2001. Verksamheten skall visserligen bedrivas som omgångsproduktion, något som kräver fler platser än det faktiska antalet djur i stallet. Detta kan dock enligt Miljööverdomstolen inte anses innebära att utrymmet omfattar fler djurenheter än som rent faktiskt skall finnas i verksamheten. Den planerade verksamheten är därför inte tillståndspliktig.

En sådan tillämpning står också i överensstämmelse med bestämmelserna i direktivet 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (det s.k. IPPC-direktivet). Härvid är att märka att enligt direktivet, artikel 4 och bilaga I punkt 6.6, räknas som slaktsvin ett svin med en vikt överstigande 30 kg. Den viktgräns om 35 kg, som har åberopats i målet, tillämpas vid en prövning enligt djurskyddsförordningen och saknar betydelse i detta mål. Vid en prövning enligt miljöbalken har man att tillämpa gränsen vid 30 kg i överensstämmelse med direktivet.

Mot bakgrund av det nu anföra skall yrkandet om återförvisning avslås.

Enligt 2 kap. 9 § första stycket miljöbalken får en verksamhet eller åtgärd som kan befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön, även om sådana skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått vidtas som kan krävas enligt miljöbalken, bedrivas eller vidtas endast om det finns särskilda skäl. Om verksamheten eller åtgärden medför risk för att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller miljön försämras avsevärt, får den förbjudas enligt andra stycket. Paragrafen anger den högsta störningsnivå som normalt kan godtas enligt miljöbalken, en s.k.”stoppregel”. Regeln skall iakttas av domstolar och andra myndigheter som skall meddela tillstånd, ompröva tillstånd och utöva tillsyn (prop. 1997/98:45, del 2 s. 26). Av detta följer att miljödomstolen vid sin prövning av målet således oberoende av yrkande hade att beakta bestämmelsen. Miljödomstolen borde därför inte ha avvisat P yrkande om förbud, och miljödomstolens avvisningsbeslut skall därför undanröjas.

Vid en prövning av vad som i övrigt har förekommit i målet, varvid Miljööverdomstolen även väger in en prövning enligt 2 kap. 9 § miljöbalken, finner Miljööverdomstolen inte anledning att göra någon annan bedömning än den som miljödomstolen har gjort. Överklagandet skall därför avslås.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Gudmund Toijer, Roland Halvorsen, referent, och Henrik Runeson samt hovrättsassessorn Charlotte Håkansson. Enhälligt.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2003-06-30

Målnummer:
M4616-02