Tillstånd att leda bort grundvatten för att bygga en planskild spårkorsning m.m.-----Banverket hade av miljödomstolen fått tillstånd men lämnade inte verkställighetsförordande eftersom järnvägsplanen ännu inte fastställts. Vid Miljööverdomstolens (MÖDs) prövning förelåg dock en fastställd järnvägsplan men endast för en del av den aktuella sträckan. Eftersom miljödomstolen gett Banverket rätt att ta olika delar av tillståndet i anspråk oberoende av varandra och då tillåtligheten inte var ifrågasatt, fann MÖD att det numera fanns skäl att lämna verkställighetsförordnande.


Lagrum:
22 kap. 28 § miljöbalken (1998:808)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2002-02-28 i mål nr M 202-01, se bilaga A

KLAGANDE OCH MOTPART

Staten genom Banverket, Södra banregionen, Box 366, 210 23 MALMÖ

Ombud Advokaten BN

KLAGANDE OCH MOTPART BH

Ombud CJS

SAKEN Tillstånd enligt miljöbalken att bortleda grundvatten för byggande av planskild spårkorsning m.m. inom Malmö stad och Burlövs kommun, Skåne län

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen avslår BHS överklagande.

2. Miljööverdomstolen förordnar, med stöd av 22 kap. 28 § miljöbalken, att det tillstånd som miljödomstolen har meddelat får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft.

3. Banverket skall betala ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen till BH med sextusenfyrahundra (6 400) kr avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Banverket har yrkat bifall till sin begäran om verkställighetsförordnande.

BH har yrkat att Banverket skall åläggas att utreda förekomsten av sättningsskador på hans fastighet Arlöv 17:43 innan tillstånd lämnas till bortledande av grundvatten under byggskedet för planskild spårkorsning. Han har även yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

Part har bestritt motparts ändringsyrkande.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i Miljööverdomstolen åberopat viss skriftlig bevisning. De har i huvudsak åberopat samma omständigheter som vid miljödomstolen och därutöver anfört bl.a. följande.

Banverket

Tillåtligheten av verksamheterna och anläggningarna har inte ifrågasatts av någon. Med hänsyn till den i domen intagna förutsättningen om fastställd järnvägsplan är inte heller lokaliseringen tvistig i målet. Vidare bör beaktas att staten bör kunna antas ha ekonomiska förutsättningar att vidta återställningsåtgärder och gottgöra skador i den mån verksamheterna eller anläggningarna i fråga påbörjas och överinstans därefter skulle ogilla ansökningen. Några nämnbara risker eller olägenheter med verkställighetsförordnande föreligger därför inte. När det gäller behovet av verkställighetsförordnande visar erfarenheterna att prövning i högre instans kan ta lång tid och att denna tid kan komma att överstiga tiden för prövning av järnvägsplanerna. Det kan alltså mycket väl vara så att fastställda järnvägsplaner föreligger innan lagakraftvunnet tillstånd och att Banverket till följd därav måste vänta ansenlig tid innan tillståndet kan tas i anspråk, något som får anses omotiverat.

BH

Byggnaden på hans fastighet Arlöv 17:43 har sättningsskador som orsakats av järnvägstrafiken. En ytterligare sättning om 5 mm förorsakad av de vattenverksamheter som Banverket har fått tillstånd till är en så pass stor sättning att dess kumulativa effekter åstadkommer en avsevärd risk för att den huvudavloppsledning som går tvärs genom byggnaden, under dess grundmur, blir så allvarligt skadad att den måste bytas ut. - Enligt uppgift från Banverket förväntas ingen järnvägsplan omfattande spårväxeln vara fastställd förrän tidigast vid årsskiftet 2004/2005. Banverket kommer alltså inte att ha någon fördel av ett verkställighetsförordnande förrän vid denna tidpunkt och då bör man kunna förvänta sig att det finns en lagakraftvunnen dom. Ett verkställighetsförordnande är inte motiverat under rådande omständigheter då byggandet av spårväxeln i avsaknad av fastställd järnvägsplan inte är ett angeläget och brådskade arbete som kan utföras inom den närmaste framtiden.

Banverkets bemötande

Banverket har låtit civilingenjören JM vid SWECO VBB utreda riskerna för skador på Arlöv 17:43. I ett utlåtande den 24 juni 2002 anförs att risken för möjliga strukturella skador på byggnader och anläggningar på Arlöv 17:43 bedöms vara så liten att den kan betraktas som praktiskt försumbar. Skador på fastigheten kan sålunda inte förutses uppkomma. Skulle skador likväl uppkomma kan de behandlas enligt reglerna om oförutsedd skada. Hinder mot bifall till ansökningen föreligger inte. - Det föreligger nu en fastställd järnvägsplan avseende sträckan inom Malmö kommun. Projektet är komplicerat i samordningshänseende. Banverket måste ha en framförhållning för olika arbeten och installationer på minst ett år. Detaljplaneringen omfattar, exempelvis, de helger och tider på dygnen som vissa arbeten skall ske. Denna planering kan sedan inte utan betydande konsekvenser i tekniskt och kostnadsmässigt hänseende rubbas. I dag finns entreprenörer kontrakterade för delen inom Malmö kommun. Anslutande arbeten som inte fordrar tillståndsprövning eller prövning genom järnvägsplan har påbörjats. - Banverket har skyldighet att svara för de rättegångskostnader som i Miljööverdomstolen uppkommit för BH med anledning av Banverkets överklagande, i den mån kostnaderna varit skäligen påkallade för tillvaratagandet av hans rätt. BH har på det hela taget uppehållit sig vid frågor som ligger vid sidan av målet, och Banverket är inte berett att vitsorda något belopp som skälig ersättning.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Ytterligare utredning

Redan av den utredning som är tillgänglig i målet framgår det att risken för sättningsskador på BHs fastighet Arlöv 17:43 är mycket liten. Med stöd av punkten 1.5 i miljödomstolens domslut kan part dessutom när som helst inom tio år från arbetstidens utgång ta upp frågan om risk för sättningsskador på byggnader inom och i anslutning till influensområdet som om den vore en oförutsedd skada. Sammantaget saknas det anledning att förordna om ytterligare utredning rörande förekomsten av sättningsskador på fastigheten Arlöv 17:43. Bengt Hellborgs överklagande skall därför avslås.

Verkställighetsförordnande

Det finns nu en fastställd järnvägsplan för sträckan Sege å - Almedalsbron. Banverket har av miljödomstolen medgetts rätt att ta i anspråk tillstånden a), b), c) och d) oberoende av varandra och av att övriga delar av tillstånden tas i anspråk (punkten 1.1 h i domslutet). Tillåtligheten av den sökta vattenverksamheten med tillhörande anläggningar har inte ifrågasatts. Miljööverdomstolen anser mot den bakgrunden att det numera finns skäl att meddela verkställighetsförordnande.

Med anledning av vad BH har anfört kan Miljööverdomstolen tillägga följande. Beträffande den vattenverksamhet och de vattenanläggningar som enligt tillståndet skall utföras inom sträckan Lommavägen - Sege å är fastställandet av en järnvägsplan fortfarande en förutsättning för att tillståndet skall få tas i anspråk.

Rättegångskostnader

Banverket skall enligt 25 kap. 2 § andra stycket miljöbalken svara för de kostnader som i Miljööverdomstolen uppkommit för BH genom att Banverket har klagat.

BH har alltså rätt att få ersättning för de kostnader han har haft till följd av Banverkets överklagande av frågan om verkställighet, i den mån kostnaderna skäligen varit påkallade för att ta hans rätt tillvara. BH har yrkat ersättning med 6 400 kr avseende ombudsarvode och med 211 kr avseende utlägg för porto, papper och skrivarbläck. BH har fört in omständigheter och utredning i målet som inte i alla delar varit relevant för frågan om verkställighetsförordnande. Yrkad ersättning för ombudsarvode är dock inte högre än vad som får anses vara en skälig kostnad för att ta tillvara BHs rätt. Han skall därför tillerkännas ersättning för ombudsarvode med det belopp som han har yrkat. Genom ersättning för ombudsarvode täcks även sedvanliga kontorskostnader, och någon särskild ersättning för detta utgår således inte.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2003-06-11

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Gudmund Toijer, referent, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Henrik Runeson och kammarrättsassessorn Malin Larsson. Enhälligt.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2003-05-14

Målnummer:
M3749-02