Ersättning enligt 31 kap. miljöbalken-----Ett par jordbrukare yrkade ersättning av staten för att reservatsföreskrifter hade inneburit att markanvändningen avsevärt hade försvårats p.g.a. förbud mot gödsling och vinterbete och därmed uteblivna bidrag i form av s.k. miljöersättning. De gjorde gällande att marknadsvärdet skulle minskas. Yrkandet om ersättning ogillades av miljödomstolen och domen fastställdes av Miljööverdomstolen (MÖD). Marknadsvärdet på fastigheten skulle enligt MÖD primärt grunda sig på utgående och förväntade bidrag för det faktiska markutnyttjandet, vilket i allt väsentligt överensstämde med det nyttjande som föreskrevs i reservatsföreskrifterna. Utredningen i målet visade att det inte fanns skäl att förvänta sig annat än att bidrag i form av miljöersättningar skulle kunna utgå i en i princip oförändrad omfattning under lång tid. Därmed var det inte visat att marknadsvärdet på det aktuella markområdet minskat i någon nämnvärd omfattning. MÖD fann att ersättning inte skulle utgå.


Lagrum:
31 kap. 4 § miljöbalken (1998:808)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2002-11-11 i mål nr M 393-00, se bilaga A

KLAGANDE

ÅN och AN

Ombud

Förbundsjuristen JM

MOTPART

Kammarkollegiet, Box 2218, 103 15 STOCKHOLM

SAKEN

Ersättning enligt 31 kap. miljöbalken

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens domslut.

2. ÅN och AN förpliktas att solidariskt ersätta Kammarkollegiet för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med tvåtusenfyrahundra (2 400) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills betalning sker.

_________________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

ÅN och AN har yrkat bifall till sin vid miljödomstolen förda ersättningstalan. De har vidare yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen. Kammarkollegiet har bestritt överklagandet i sin helhet och hemställt att Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens dom. Kollegiet har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

UTVECKLANDE AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i Miljööverdomstolen åberopat de grunder, de omständigheter och den bevisning som antecknats i miljödomstolens dom med följande tillägg.

ÅN och AN

Miljödomstolen har vid avgörandet lagt vikt vid att gödslingsförbud gäller enligt Jordbruksverkets föreskrifter. Denna grund och omständighet har inte åberopats av Kammarkollegiet. Miljödomstolen har således dömt över omständighet som inte åberopats av någondera parten. Miljööverdomstolen skall därför bortse från dessa föreskrifter. Dessutom görs gällande att reservatsföreskrifterna går längre än vad Jordbruksverkets föreskrifter gör. Det är ovisst om bidrag från EU kommer att utgå i framtiden eftersom marken inte får gödslas enligt föreskrifter för reservatet.

Kammarkollegiet

I första hand har ÅN och ANs talan vid miljödomstolen bestritts på den grund att det tidigare inte har varit lönsamt att gödsla den aktuella marken, varför reservatsbeslutets inskränkning i detta avseende inte har medfört någon skada för klagandena. När det gäller påståendet om minskad lönsamhet på grund av förbudet mot djurhållning under vintermånaderna, bör noteras att klagandena medgett att markerna inte betats vintertid. ÅN och AN har därför inte drabbats av någon ekonomisk skada i detta avseende.

Mot Kammarkollegiets nu redovisade invändningar har ÅN och AN framfört att det för frågan om reservatsbeslutets marknadsvärdepåverkan saknar betydelse om den aktuella marken tidigare gödslats eller vinterbetats. De har haft rätt därtill inom ramen för pågående markanvändning.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

ÅN och AN har yrkat ersättning för minskat marknadsvärde till följd av reservatsbestämmelserna. Som miljödomstolen konstaterat är ett villkor för ersättning att skadan/värdeminskningen inte endast är obetydlig. Parterna är ense om att dagen för beslut om naturreservat - den 26 november 1999 - är värdetidpunkt i målet.

Den metod för beräkning av ersättningen som åberopats av ÅN och AN förutsätter att några bidrag i form av miljöersättningar för skötsel av den aktuella betesmarken inte kommer att utgå. Enligt Miljööverdomstolen är detta ett felaktigt sätt att beräkna en minskning i marknadsvärdet. I själva verket torde marknadsvärdet vid värdetidpunkten primärt grunda sig på utgående och förväntade bidrag för det faktiska markutnyttjandet, vilket i allt väsentligt överensstämmer med det nyttjande som föreskrivs i reservatbestämmelserna. Först om bidraget kan förväntas falla bort eller inskränkas mycket kraftigt inom en nära framtid får dessa bestämmelser en mer påtaglig effekt på marknadsvärdet. Kammarkollegiet har anfört att marknaden räknade med ett framtida stöd. ÅN och AN har inte påstått att de betagits möjligheten att få bidrag och har upplyst att bidrag hittills utgått. Utredningen i målet visar att bidragsmöjligheterna i huvudsak kvarstår oförändrade för perioden 2001 - 2006. Utgångspunkten för Miljööverdomstolens bedömning av marknadsvärdet vid värdetidpunkten grundas således på att det då inte förelåg skäl att förvänta sig annat än att bidrag i form av miljöersättningar skulle kunna utgå i en i princip oförändrad omfattning under lång tid. Vid sådant förhållande är det inte visat att marknadsvärdet på det aktuella markområdet minskat i någon nämnvärd omfattning. Reservatbestämmelserna har följaktligen inte inneburit att den pågående markanvändningen på ett avsevärt sätt försvårats. Överklagandet skall därför avslås och miljödomstolens domslut i huvudsaken fastställas.

Vid denna utgång av målet skall Kammarkollegiet erhålla ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen. Yrkat belopp har vitsordats som skäligt.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast den 2003-06-02

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsråden Arne Kardell, referent, och Rose Thorsén samt fastighetsrådet Anders Dahlsjö. Enhälligt.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2003-05-05

Målnummer:
M10486-02