Ändring av villkor om bullerisolering-----I tillståndet till tredje banan på Arlanda flygplats föreskrevs i villkor att en mängd fastigheter som stördes av buller över en viss nivå skulle bullerisoleras före starten av verksamheten. Med hänvisning till att tvist hade uppkommit om innebörden av detta krav, ansökte Luftfartsverket om ändring av villkoret så att ytterligare anstånd skulle erhållas för sådana fastigheter som man först inte hade trott omfattades av isoleringsskyldigheten. Anståndet skulle utformas så att verket fick ytterligare ett år på sig att genomföra åtgärderna efter det att tvisten hade slitits genom rättskraftigt avgörande av domstol. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) avslog Luftfartsverkets begäran. Därvid uttalade MÖD att en ansökan enligt 24 kap. 8 § miljöbalken om att upphäva eller mildra villkor skulle bedömas restriktivt och att det Luftfartsverket hade anfört inte utgjorde tillräckliga skäl för detta. Inte heller ansågs en sådan ändring vara påkallad av omständigheter som inte hade förutsetts när tillståndet meddelades.


Lagrum:
2 kap. 3 § och 7 §, 9 kap. 1 §, 22 kap. 25 § och 24 kap. 8 § miljöbalken (1998:808)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätt, miljödomstolen, dom 2002-10-11 i mål nr M 334-01, se bilaga A

KLAGANDE

Luftfartsverket, Stockholm-Arlanda flygplats, 190 45 STOCKHOLM-ARLANDA

Ombud

Advokaten HW

SAKEN

Ändring av villkor om bullerisolering

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens domslut i överklagad del.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Luftfartsverket har i första hand yrkat fullt bifall till sin vid miljödomstolen förda talan.

I andra hand har Luftfartsverket yrkat att det av miljödomstolen utformade villkoret kompletteras enligt följande.

För det fall att ett lagakraftägande avgörande i en hänskjuten tvist innebär att Luftfartsverket får anses skyldigt att vidta bullerdämpande åtgärder - eller i vart fall utreda förutsättningarna härför - beträffande en vidare krets av fastigheter/bostadsobjekt skall tidsfristen i motsvarande mån förlängas för denna krets med möjlighet för Luftfartsverket att hos tillsynsmyndigheten begära en ytterligare förlängning av tidsfristen. Motsvarande skall gälla om ett lagakraftägande avgörande i en hänskjuten tvist får till följd att bullervillkoret skall tolkas så att Luftfartsverket generellt är skyldigt att vidta andra och/eller mer ingripande bullerdämpande åtgärder - eller i vart fall utreda förutsättningarna härför - även beträffande andra fastigheter/bostadsobjekt som omfattas av villkoret.

Luftfartsverket har även yrkat att Miljööverdomstolens avgörande förklaras gälla omedelbart utan hinder av att talan förs mot domen.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Sigtuna kommun och länsstyrelsen i Stockholms län har yttrat sig.

Miljööverdomstolen har avgjort målet utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.

LUFTFARTSVERKETS UTVECKLING AV TALAN

Luftfartsverket har åberopat samma grunder som vid miljödomstolen med följande tillägg.

När en fastighetsägare initierar en prövning av ett enskilt ärende som får karaktären av en principiell tolkningstvist medför ett bifall till fastighetsägarens talan att Luftfartsverket måste ompröva sin tidigare bedömning även beträffande andra fastigheter. Ett konkret exempel som illustrerar denna situation är tvisten som rörde frågan om isoleringsvillkoret omfattade även fritidsbostäder. Sedan det klarlagts att isoleringsskyldigheten omfattar även sådana bostäder måste isoleringsprojektet utvidgas till att omfatta alla byggnader som har karaktär av fritidshus. Det är knappast troligt att ett åtgärdsprogram för alla fritidshus kan vara fullt genomfört förrän årsskiftet 2003/2004. Vilka frågor av prejudicerande art som kan leda till motsvarande problem är svårt att med bestämdhet uttala sig om. En annan situation där miljödomstolens avgörande kan komma att medföra problem är den tolkningstvist som pågår och som rör frågan om vilket område runt flygplatsen som är så flygbullerpåverkat att det kan bli aktuellt med åtgärder under etapp ett. Luftfartsverket har vid framtagandet av isolinjen för maximalbullret utgått ifrån tre händelser per natt beräknade som ett årsmedelvärde. Några fastighetsägare har emellertid gjort gällande bl.a. att beräkningarna bör ske för kortare perioder än för år, vilket skulle medföra att maximalkurvan förändras och möjligen kommer att omfatta även områden utanför isolinjen för FBN 60 dBA. Ytterligare ett okänt antal objekt skulle då komma att behöva åtgärdas innan den tredje rullbanan tas i drift. - I de fall som Luftfartsverket initierar en prövning av principiell natur kommer verket att i prövningen involvera alla objekt som kan beröras av frågan.

REMISSMYNDIGHETERNAS YTTRANDEN

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Sigtuna kommun

Nämnden har bestritt bifall till överklagandet under hänvisning till att konsekvenserna av en sådan ändring är ytterst oklar och att den kan påverka benägenheten att snarast genomföra åtgärder.

Länsstyrelsen i Stockholms län

Länsstyrelsen har tillstyrkt överklagandet och anfört följande. Problemet rör de fastigheter som berörs av ett beslut i en tolkningsfråga, men som vid prövningstillfället inte är kända för Luftfartsverket eller tillsynsmyndigheten. Tvister rörande dessa fastigheter kan därför inte hänskjutas för prövning på det sätt som miljödomstolen föreslår i den överklagade domen. Om man ändå skulle försöka göra detta skulle man nödgas hänskjuta till prövning alla de bostadslägenheter som kan antas bli berörda av ett sådant beslut. Ett sådant förfarande är i praktiken inte möjligt.

Som ett alternativ till Luftfartsverkets yrkande har länsstyrelsen föreslagit att länsstyrelsen delegeras rätten att för varje tvistigt beslut föreskriva hur arbetet tidsmässigt skall bedrivas för att identifiera, utreda och åtgärda de bostadslägenheter som kan omfattas av krav på åtgärder på grund av en annan tolkning än den som Luftfartsverket fram till dess har tillämpat.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 24 kap. 8 § miljöbalken får ett villkor efter ansökan upphävas eller mildras endast om det är uppenbart att villkoret inte längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen påkallas av omständigheter som inte förutsågs när tillståndet meddelades. Bestämmelsens ordalydelse tillsammans med den praxis som utbildades under miljöskyddslagens (1969:387) tid, talar för att en ansökan av en tillståndshavare att upphäva eller mildra ett villkor skall bedömas restriktivt.

Det Luftfartsverket har anfört i Miljööverdomstolen utgör inte tillräckliga skäl för att finna det uppenbart att tidsfristen i villkoret bör ändras för de fall som avses i överklagandet. Den ändring som har yrkats kan inte heller anses påkal-lad av omständigheter som inte förutsågs när tillståndet meddelades. Överklagandet skall därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2003-05-14

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsråden Rose Thorsén, referent, och Liselotte Rågmark samt adjungerade ledamoten Jan Darpö. Enhälligt.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2003-04-16

Målnummer:
M9575-02