Renhållningsavgift-----En enskild person debiterades renhållningsavgift av en kommun. Miljööverdomstolen fann att laga grund för detta saknades då han enligt de kommunala bestämmelserna varken var lagfaren ägare till fastigheten under den tid som beslutet avsåg eller medgett att betalningsskyldigheten fördes över på honom.


Lagrum:
15 kap. 8 § och 11 § samt 27 kap. 4 §, 5 § och 6 § miljöbalken (1998:808)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Östersunds tingsrätts, miljödomstolen, dom 2002-09-25 i mål nr M 57-02, se bilaga

KLAGANDE

MS

MOTPART

Vilhelmina kommun, 912 81 VILHELMINA

SAKEN

Renhållningsavgift

________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med ändring av miljödomstolens dom fastställer Miljööverdomstolen Länsstyrelsen i Västerbottens läns beslut 2002-04-08 (dnr 26-15280-2001).

________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

MS har - som han får förstås - yrkat att Miljööverdomstolen skall undanröja kommunstyrelsen i Vilhelmina kommuns beslut 2001-08-29 § 206 att påföra honom renhållningsavgift för fastigheten VB 8:2. MS har vidhållit att endast en renhållningsavgift för fastigheten skall tas ut.

Vilhelmina kommun har bestritt ändring.

Parterna har i Miljööverdomstolen åberopat samma omständigheter som vid miljödomstolen.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolens prövning kan bara avse det överklagade avgörandets rättsverkningar för MS, dvs. om kommunen haft rätt att ta ut en renhållningsavgift av honom.

Av 1 § i de föreskrifter som kommunen har antagit för avfallshantering framgår att med fastighetsinnehavare avses den som är fastighetsägare eller den som enligt vissa bestämmelser i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som fastighetsägare.

I punkten 5 i kommunens renhållningstaxa anges beträffande avgiftsskyldighet att fastighetsinnehavaren eller den som i stället för denne är skattskyldig för fastigheten enligt kommunalskattelagen skall erlägga angivna avgifter. Avgiftsskyldigheten kan dock överföras på nyttjanderättshavaren med dennes medgivande.

Det framgår av utredningen att MS inte har varit lagfaren ägare till fastigheten VB 8:2 under den tid som kommunstyrelsens beslut avser (1999 och 2000). Hans ståndpunkt i målet visar att han inte har medgett att avgiftsskyldigheten förs över på honom. Det saknas alltså grund för att ta ut renhållningsavgift av MS. Målet bör därför återförvisas till Kommunstyrelsen, som har att pröva MSs framställning mot denna bakgrund. Miljödomstolens dom skall följaktligen ändras och Länsstyrelsens beslut fastställas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Gudmund Toijer, Roland Halvorsen och Henrik Runeson, referent, samt hovrättsassessorn Inge Karlström. Enhälligt.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2003-04-15

Målnummer:
M9215-02