Tillstånd till produktion av träkol m.m.; nu fråga om utredningsvillkor-----Ett av Koncessionsnämnden år 1996 meddelat tillstånd till träkolsproduktion innehöll ett prövotidsförordnande med utredningsvillkor. Efter prövotidsredovisningen år 2001 meddelade miljödomstolen ytterligare utredningsvillkor, varav ett avsåg recipientundersökningar i en vik i anslutning till den damm som användes av bl.a. bolaget. Miljööverdomstolen underkände emellertid villkoret eftersom frågan om efterbehandling av vattenområdet ansågs ligga utanför vad som skjutits upp i det ursprungliga Koncessionsnämndsbeslutet. Domstolen uttalade att denna fråga istället fick hanteras med stöd av bestämmelserna i miljöbalken.


Lagrum:
10 §, 18 § och 21 § miljöskyddslagen (1969:387); 10 kap. miljöbalken (1998:808)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Östersunds tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2001-11-16 i mål nr M 134-99, se bilaga A

KLAGANDE

Skogens Kol AB, Box 90, 823 22 KILAFORS

Ombud

Advokaten PM och jur. kand. AL

SAKEN

Ansökan om tillstånd till produktion av träkol m.m.; nu fråga om utredningsvillkor

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens domslut så att skyldigheten att genomföra utredning U10 upphävs.

_________________________

YRKANDE M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Skogens Kol AB (bolaget) har yrkat att Miljööverdomstolen skall upphäva utredningspunkten U10 i miljödomstolens domslut.

Målet har avgjorts utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget anför följande omständigheter till stöd för att utredningspunkten U10 skall upphävas.

1. Den rättsliga ramen för miljödomstolens prövning i målet begränsas av vilka frågor som Koncessionsnämnden för miljöskydd skjutit upp i beslutet från den 18 april 1996. Frågan om villkor för efterbehandlingsåtgärder har inte skjutits upp. Uppskovspunkterna tar uteslutande sikte på förbränningsrelaterade och processtekniska frågor vid anläggningen. I sammanhanget är värt att notera att Koncessionsnämnden gjorde följande uttalande vilket stöder bolagets uppfattning att efterbehandlingsfrågan då avgjordes slutligt: ”De undersökningar som utförts i ärendet beträffande utläckage av föroreningar från dammen samt förekomst av markföroreningar motiverar inte några krav på särskilda skyddsåtgärder i detta tillståndsärende”.

2. Prövningen av slutliga villkor för 1996 års tillstånd skall i materiellt hänseende göras enligt miljöskyddslagens bestämmelser. Frågan om efterbehandlingsåtgärder i vattenrecipienten fördes fram av länsstyrelsen sedan bolaget kommit in med sin prövotidsredovisning och efter det att miljöbalken trätt i kraft. Vid huvudförhandlingen i miljödomstolen utvecklade länsstyrelsen sin syn i frågan och åberopade då miljöbalkens materiella bestämmelser om efterbehandlingsansvaret i 10 kap. miljöbalken. Som nyss anförts kan dock sistnämnda bestämmelser inte läggas till grund för prövningen. Miljöskyddslagen saknar motsvarande bestämmelser rörande efterbehandlingsansvaret. Även på denna grund bör utredningspunkten U10 upphävas.

3. Det är en mängd företag och verksamheter som genom åren släppt ut avloppsvatten till den naturliga dammen och frågan om bolagets bidrag till förhållandena i dammen och Bergviken torde vara komplicerad. Detta förhållande synes även miljödomstolen ha tagit fast på; jfr utformningen av U10. Frågan om bolagets ansvar för efterbehandlingsåtgärder hänförliga till vattenrecipienten bör därför inte regleras som ett villkor för ett tillstånd till fortsatt industriell produktion. Även detta utgör skäl att upphäva utredningspunkten U10.

REMISSYTTRANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Gävleborg har anfört bl.a. följande.

Länsstyrelsen anser, liksom bolaget, att Miljööverdomstolen skall upphäva utredningspunkten U10. Länsstyrelsen avser att driva efterbehandlingsfrågor inom ramen för ordinarie tillsynsverksamhet enligt miljöbalken. Frågan om efterbehandling är inte reglerad i tidigare hantering av målet och kan inte anses vara en uppskjuten fråga. Frågan om bolagets ansvar för efterbehandlingsåtgärder hänförliga till vattenrecipienten bör därför inte regleras som ett villkor för ett tillstånd till fortsatt industriell produktion.

Bollnäs kommun, Samhällsbyggnadskontoret har anfört bl.a. följande.

Samhällsbyggnadskontoret delar bolagets uppfattning att frågan om efterbehandling inte är en uppskjuten fråga i målet och har ingen erinran mot att efterbehandlingsfrågorna drivs inom ramen för ordinarie tillsynsverksamhet.

Fiskeriverket har anfört bl.a. följande.

Av utredningspunkten U10 framgår att kartläggningen skall utföras i Bergviken och inte i den naturliga dammen. Någon restaurering eller efterbehandling i Bergviken är, såvitt Fiskeriverket kan avgöra, inte aktuell såvitt avser villkoren i deldomen. Fiskeriverket gör således bedömningen att den av miljödomstolen i utredningspunkten U10 föreskrivna kartläggningen av Bergvikens miljöstatus i närområdet kring utsläppspunkten inte utgör någon form av restaurering eller efterbehandling. Kartläggningen är i stället att betrakta som en kunskapsinhämtning vad avser biologiska förhållanden i recipienten, vilka idag är dåligt kända. Vad gäller de av bolaget anförda rättsliga argumenten för att upphäva utredningspunkten U10 överlåter Fiskeriverket till Miljööverdomstolen att avgöra frågan.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Utredningsvillkoret U10 rör närmast frågan om efterbehandling av förorenade vattenområden. Denna fråga får, såsom bolaget har gjort gällande med instämmande från länsstyrelsen och samhällsbyggnadskontoret i Bollnäs, anses ligga utanför ramen för vad som skjutits upp av Koncessionsnämnden för miljöskydd i dess beslut den 18 april 1996. Den kan därför inte behandlas i detta mål. Frågan om efterbehandlingsåtgärder får i stället hanteras med stöd av tillämpliga bestämmelser i miljöbalken.

Skyldigheten för bolaget att genomföra utredningsvillkoret U10 bör på grund av det anförda upphävas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2003-04-29

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Lars Dirke, referent, och hovrättsassessorn Anna Förander. Enhälligt.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2003-04-01

Målnummer:
M8851-01