Avvisad ansökan om laglighetsförklaring-----Miljödomstolen ansåg att miljökonsekvensbeskrivningen i målet inte var tillfredsställande och förelade sökanden att komplettera. När detta inte efterföljdes avvisades ansökan. Efter överklagande fastställde Miljööverdomstolen underrättens beslut och uttalade att de uppgifter som lämnats inte räckte för att uppfylla ens mycket lågt ställda krav på en miljökonsekvensbeskrivning.


Lagrum:
6 kap. 1 § miljöbalken (1998:808); 17 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, beslut 2001-05-07 i mål nr M 546-99, se bilaga A

KLAGANDE

Sapa Profiler AB, 574 81 VETLANDA

Ombud

Advokaten GB

SAKEN

Avvisad ansökan om laglighetsförklaring

MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT

Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens avvisningsbeslut.

_____________________

YRKANDE I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Sapa Profiler AB (bolaget) har yrkat att Miljööverdomstolen med undanröjande av avvisningsbeslutet skall återförvisa målet till miljödomstolen för prövning av ansökan i sak.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget har anfört bl.a. följande.

Målet gäller ansökan om laglighetsförklaring av en betongkonstruktion som avses nyttjas vid framtida reparationsåtgärder av tillståndsgiven dammbyggnad. Effekterna av byggandet är kända och även reglerade. Det som återstår att pröva är effekterna av det framtida nyttjandet av betongkonstruktionen.

En ansökan om laglighetsförklaring skall innehålla en miljökonsekvens- beskrivning. Hur den beskrivningen skall se ut framgår inte av lagtexten men den skall självklart vara tjänlig för sitt ändamål. Ifrågavarande ansökan innehåller vissa uppgifter om miljöeffekter. Bolaget har emellertid uppfattningen att det vid framtida nyttjande av betongkonstruktionen inte blir några negativa effekter på miljön. Det är då knappast meningsfullt att räkna upp allt som hör till miljön för att konstatera att den inte påverkas. Denna uppfattning får anses ha fog för sig enär länsstyrelsen i beslut den 9 mars 1999 ansett att det är positivt med hänsyn till allmänna och enskilda intressen att betongkonstruktionen utförts. Ansökan kan alltså inte anses behäftad med en så väsentlig brist att den inte kan prövas.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL

Bolaget har i samband med reparationsarbeten av dammluckor sommaren 1998 anlagt en betongkonstruktion i syfte att underlätta framtida underhållsarbeten på utskovsluckorna. Bolaget, som har begärt prövning av anläggningens laglighet, har underlåtit att efterkomma miljödomstolens föreläggande att komplettera ansökan med en miljökonsekvensbeskrivning.

Miljööverdomstolen delar miljödomstolens uppfattning att en upprättad miljökonsekvensbeskrivning är en processförutsättning. Beskrivningen skall bl.a. innehålla en identifiering och beskrivning av verksamhetens direkta och indirekta effekter för att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och miljön. En sådan beskrivning skulle i ett fall som detta troligtvis inte behöva bli särskilt omfattande för att vara godtagbar.

Uppgifterna i ansökan rörande konstruktionens inverkan på omgivningen är mycket knapphändiga och begränsar sig i stort sett till ett kortfattat konstaterande att risken med betongkonstruktionen är ringa eftersom syftet med konstruktionen är att inte behöva tömma dammen vid framtida underhållsarbeten och därigenom kunna minimera risken för exempelvis slamflykt. De uppgifter som lämnats räcker inte för att uppfylla ens mycket lågt ställda krav på en miljökonsekvensbeskrivning.

Miljööverdomstolen finner därför att ansökan om lagligförklaring har varit behäftad med en så väsentlig brist att den inte har kunnat ligga till grund för prövning av målet. Miljödomstolens avvisningsbeslut skall sålunda fastställas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga

Överklagande senast den 28 april 2003

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Marinette Andersson, referent, och hovrättsassessorn Anna Förander. Enhälligt.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2003-03-31

Målnummer:
M3938-01