Tillstånd till ändrad och utökad produktion av fjärrvärme-----Miljööverdomstolen (MÖD) undanröjde underinstansernas tidsbegränsning av ett tillstånd för befintligt värmeverk. Med hänvisning till 16 kap. 2 § miljöbalken, fann domstolen att en sådan för sökanden osäker ordning endast kunde komma i fråga om det av hänsyn till miljön förelåg starka skäl för omlokalisering i det enskilda fallet. Vid en samlad bedömning av flera faktorer med påverkan på miljön fann MÖD att tillståndet inte skulle tidsbegränsas.


Lagrum:
2 kap. 3 § och 7 §, 9 kap. 1 § och 16 kap. 2 § miljöbalken (1998:808)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, dom 2001-10-19 i mål nr M 297-00, se bilaga

KLAGANDE

Vattenfall Drefviken Värme Aktiebolag, 556005-3463, Box 606, 136 26 HANINGE

Ombud

Jur. kand. MLO

MOTPART

Länsstyrelsen i Stockholms län, Box 22067, 104 22 STOCKHOLM

SAKEN

Tillstånd till ändrad och utökad produktion av fjärrvärme

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens dom respektive länsstyrelsens beslut den 28 juni 2000 (dnr 18411-1999-31373) på följande sätt.

1. Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens och länsstyrelsens förordnande om tidsbegränsning av tillståndet.

2. Villkor 2 ändras till följande lydelse:

Verksamheten skall bedrivas och anläggningen underhållas så att utsläppen till luft och vatten samt miljöstörningar i övrigt blir så små som möjligt. Om det uppkommer luktolägenheter, skall bolaget i samråd med tillsynsmyndigheten vidta de åtgärder och försiktighetsmått som behövs för att avhjälpa olägenheterna.

I det fall ett begränsningsvärde överskrids vid besiktningen skall denna inte avslutas förrän den utrustning som är föremål för besiktningen justerats till att klara gällande villkor.

3. Villkor 7 ändras till följande lydelse:

Utsläppet av stoft från fastbränslepannan får som riktvärde inte överskrida 10 mg/nm3 torr gas omräknat vid 9 % CO2. Stoftutsläppet får aldrig överstiga 500 mg/nm3 torr gas omräknat vid 9 % CO2. Om stoftutsläppet ökar till den nivån, skall pannan stängas av. Kontroll av utsläppsnivån under drift av anläggningen får göras med hjälp av indirekta metoder efter samråd med tillsynsmyndigheten.

4. Villkor 14 ändras till följande lydelse:

Utsläpp av stoft från panna 1 och 2 får som riktvärde inte överskrida 10 mg/MJ tillfört bränsle. Utsläpp av stoft från panna 3 får som riktvärde och månadsmedelvärde inte överskrida 1 g/kg olja. Kontroll av utsläppsnivån under drift av anläggningen får göras med hjälp av indirekta metoder efter samråd med tillsynsmyndigheten.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Vattenfall Drefviken Värme Aktiebolag (bolaget) har yrkat

1. att tillståndet skall gälla tills vidare; i andra hand har bolaget accepterat att tillståndet för fastbränslepannan tidsbegränsas att gälla till och med utgången av år 2010, under förutsättning att tillståndet för övriga delar av anläggningen fortsätter att gälla tills vidare,

2. att villkor 2 ändras så att luktande gaser från lagring och hantering av tallbecksolja inte behöver avledas till kolfilter eller till lämplig panna för förbränning utan att särskilda skäl föreligger,

3. att villkor 7 ändras på så sätt att riktvärdet inte skall gälla såsom månadsmedelvärde utan att riktvärdet skall kontrolleras i enlighet med bestämmelserna om egenkontroll, och

4. att villkor 14 ändras på så sätt att riktvärdet inte skall gälla såsom månadsmedelvärde utan att riktvärdet skall kontrolleras i enlighet med bestämmelserna om egenkontroll; bolaget har därefter återkallat överklagandet av villkor 14 i fråga om panna 3.

Länsstyrelsen i Stockholms län (länsstyrelsen) har bestritt yrkandena 1 och 2. Länsstyrelsen har medgett ändring enligt yrkandena 3 och 4 om att riktvärdet inte skall gälla som månadsmedelvärde, dock under förutsättning att verksamhetsutövaren till tillsynsmyndigheten inger förslag på mätfrekvens och mätmetod i egenkontrollen eller i ett kontrollprogram alternativt att Miljööverdomstolen föreslår mätfrekvens och mätmetod.

Miljööverdomstolen har meddelat prövningstillstånd den 22 juli 2002.

Miljööverdomstolen har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken avgjort målet utan huvudförhandling.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget har, utöver vad som anfördes vid miljödomstolen, här tillagt bl.a. följande.

1. Yrkandet att tillståndet inte skall tidsbegränsas

Fastbränslepannan är förhållandevis gammal och klarar idag inte de krav som kommer att ställas för avfallseldning i enlighet med EG:s avfallsförbränningsdirektiv. För eldning av träbränsle uppfyller dock fastbränslepannan med god marginal de krav som allmänt brukar ställas. Även oljepannorna är i gott skick. Med hänsyn till kommande regelverk har bolaget full förståelse för att avfallsförbränning - vid nuvarande anläggningsutformning - måste upphöra. Bolaget har inget att invända mot det förbud som finns i tillståndet mot eldning av brinipellets från och med utgången av 2005. Däremot ställer sig bolaget kritiskt till att tillståndet som helhet har tidsbegränsats. Den aktuella anläggningen är varken stor (B-anläggning) eller innebär kraftig miljöpåverkan. Miljöprövningsdelegationen synes ha fäst uppmärksamhet vid att det skulle finnas möjlighet att flytta produktionen till en ännu inte byggd anläggning i Jordbro. I dag finns varken investeringsbeslut eller miljötillstånd för en utbyggnad i Jordbro. Det är en lång process att planera för, projektera och ta i drift en ny värmeproduktionsanläggning. Enligt bolagets uppfattning är det under sådana förhållanden inte möjligt att tidsbegränsa ett tillstånd med motiveringen ”att syftet med verksamheten kan uppnås på annat sätt”. Att ställa krav på att en befintlig verksamhet skall ersättas med en ny mer miljövänlig anläggning på annan plats kan inte rimligen krävas av en prövningsmyndighet och bör inte heller kunna utgöra grund för tidsbegränsning av ett tillstånd. För att investeringar i en anläggning skall kunna motiveras, även miljöförbättrande sådana, måste en anläggning ges möjlighet att drivas under sin tekniska livslängd.

2. Yrkandet om ändring av villkor 2 angående åtgärder för luktande gaser

Bolagets yrkande innebär att följande mening stryks: ”Luktande gaser från lagring och hantering av tallbecksolja skall avledas till kolfilter eller till en lämplig panna och förbrännas.” Enligt uppgift från tillsynsmyndigheten har inga klagomål på lukt inkommit. För det fall att luktolägenheter skulle uppstå är bolaget berett att vidta de föreslagna åtgärderna i villkor 2. Att däremot vidta dessa åtgärder utan att några luktproblem finns, upplever bolaget som slöseri med resurser i strid med proportionalitetsprincipen i 2 kap. 7 § miljöbalken.

3 - 4. Yrkanden om att villkor 7 och 14 skall gälla som besiktningsvärden

Bolaget accepterar de nivåer som uppställts i villkor 7 och 14 avseende utsläpp av stoft. Bolaget motsätter sig dock att aktuella riktvärden skall gälla såsom ”månadsmedelvärde” och yrkar i stället att villkoren omformuleras på ett sätt så att inte kontinuerlig stoftmätning krävs. I dag används vid Bollmora värmeverk röktäthetsmätare för att indikera stoftnivån. Detta är också den vanligaste metoden vid andra motsvarande anläggningar. En skrivning som ”riktvärde och besiktningsvärde” stämmer bättre överens med de möjligheter som tekniskt står till buds för att kontrollera villkor av detta slag. Ett annat alternativ är att ange att villkoren gäller som ”riktvärde” och därefter konstatera att ”Mätning och kontroll sker i enlighet med bestämmelserna om egenkontroll”. Installation av kontinuerliga stoftmätare på samtliga fyra pannor skulle innebära investeringar motsvarande 1,2 - 1,4 milj. kr. Med hänvisning till att nyttan med kontinuerlig stoftmätning kraftigt kan ifrågasättas samt med hänvisning till att bättre mätteknik är under utveckling, anser bolaget att investeringarna inte kan motiveras i enlighet med proportionalitetsprincipen.

Länsstyrelsen har vidhållit tidigare ställningstaganden i beslut och yttranden till miljödomstolen med bl.a. följande ändringar och tillägg.

1. Lokaliseringen, utebliven NOx-reduktion, samt att syftet med verksamheten kan nås på annat sätt var skälen till att tillståndet har tidsbegränsats.

2. Att inga klagomål inkommit till tillsynsmyndigheten är inget skäl till att villkoret skall ändras då redan risken för att olägenhet kan uppstå torde räcka för att ställa dessa krav. Utsläpp genom hög skorsten medför att luktstörningar kan uppkomma på relativt långt avstånd från utsläppskällan. Detta kan försvåra för tillsynsmyndigheten att spåra störningskällan eller påvisa ett samband.

3-4. Länsstyrelsen anser att villkoren kan ändras så att det inte skall gälla som månadsmedelvärde utan som ett riktvärde. Detta innebär att utsläppsvärdet gäller hela tiden och om det överskrids föreligger skyldighet att vidta åtgärder så att värdet kan innehållas. Detta förutsätter att verksamhetsutövaren har någon form av kontinuerlig eller frekvent övervakning för att kunna kontrollera att man uppfyller villkoren. Det är sedan upp till tillsynsmyndigheten att avgöra vilka krav på typ av mätutrustning samt provtagnings-/kalibreringsintervall som krävs utifrån förslag som verksamhetsutövaren föreslår i egenkontrollen eller i ett kontrollprogram. Eftersom brinipellets (komprimerat hushållsavfall) används som bränsle i fastbränslepannan bör högre krav ställas på mätutrustningen. Den 1 juli 2002 trädde en ändring i bl.a. 22 kap. 25 § 3 miljöbalken ikraft, vilken leder till att en dom som innebär att tillstånd lämnas till en verksamhet i förekommande fall skall innehålla bestämmelser om tillsyn, besiktning och kontroll såsom utsläppskontroll med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärdering. Miljööverdomstolen bör avgöra vem som ska fastställa mätmetod, mätfrekvens och utvärdering av mätningarna under förutsättning att Miljööverdomstolen beslutar om nya villkor eller ändring av dessa. - Verksamhetsutövaren är i miljörapporten bl.a. skyldig att till tillsynsmyndigheten redovisa hur gällande villkor uppfylls. Verksamhetsutövaren skall i sin egenkontroll eller i ett kontrollprogram redovisa till tillsynsmyndigheten hur kontrollen skall ske för att visa att villkoret uppfylls. En kontinuerlig övervakning av utsläppen behöver inte betyda att man måste ha en kontinuerlig kvantitativ mätning av stofthalten. Länsstyrelsen anser att en optisk mätning av rökgastätheten, som i huvudsak mäter kvalitativt, kan användas om man tar fram en kalibreringskurva för olika bränsletyper, vilken ger stofthalten vid olika ljusintensitet. Vid uppföljande kvantitativa mätningar kontrolleras den optiska mätningens noggrannhet. Det finns olika typer av optiska mätmetoder och instrument. Bästa möjliga teknik skall användas. Begränsningsvärdena bör gälla som momentanvärden och riktvärden.

Bolaget har genmält bl.a. följande.

1. Produktionsenheter för fjärrvärme är av naturliga skäl lokaliserade i nära anslutning till bebyggelsen. Sedan mitten av 1980-talet har anläggningen eldats med torra bränslen och under denna period har inga klagomål från de närboende inkommit. Lokaliseringen står i överensstämmelse med gällande detaljplan. - Begreppet ”utebliven NOx-reduktion” synes felaktigt enligt bolagets mening. Visserligen saknas utrustning av typen SNCR, men en rad förbränningstekniska åtgärder vidtas trots allt vid anläggningen för att minska utsläppen av NOx, exempelvis har lufttillförseln ändrats och byggts om i syfte att minimera utsläppen. Under prövningsprocessens gång har miljöprövningsdelegationen aldrig diskuterat att man haft för avsikt att ställa upp generösa NOx-villkor på bekostnad av att tillståndet tidsbegränsas. Även om det går att hitta en rad anläggningar som har hårdare villkor för NOx-utsläppen än de som ställts upp i detta fall, får villkoret anses motsvara ett normalkrav för anläggningar av denna storlek och ligger också i nivå med de gränsvärden som ställs upp i EG:s avfallsförbränningsdirektiv. - Planerna på att uppföra en produktionsanläggning i Jordbro är idag mer osäkra än vid ansökningstillfället. Även för det fall att bolaget skulle investera i en ny anläggning i Jordbro och få miljötillstånd för detta, så skulle oljepannorna vid Bollmoraanläggningen behövas för reserv- och spetslastdrift. Att i ett sådant fall behöva söka nytt tillstånd för oljepannorna, utan att anläggningen ändras, synes som ett stort slöseri med bolagets och prövningsmyndighetens resurser. Bolaget har själv medgett att eldningen av brinipellets i fastbränslepannan - vid nuvarande anläggningsutformning - måste upphöra från och med den 28 december 2005 då EG:s avfallsförbränningsdirektiv skall börja tillämpas för befintliga anläggningar. Fram till dess att någon alternativ fjärrvärmeproduktion kommer till stånd, finns det dock ett intresse av att fortsätta nyttja fastbränslepannan för eldning av biobränsle. Även om fastbränslepannan är gammal, beräknas livslängden att bestå till minst år 2010.

2. Tallbeckssolja har hanterats vid anläggningen sedan december 1999 då proveldning inleddes. De närboende har inte inkommit med några klagomål. Av sista meningen i villkor 2 framgår följande: ”Uppkommer luktolägenheter skall bolaget vidta de åtgärder och försiktighetsmått som erfordras för att avhjälpa olägenheterna.” En sådan skrivning är tillräcklig för att en skyldighet skall inträda att vidta åtgärder så snart luktolägenheter uppstår. Villkoret ger dessutom stöd för att tillsynsmyndigheten i enlighet med 26 kap. 9 § miljöbalken skall kunna meddela de förelägganden som man finner nödvändiga. Kostnaden för installation av kolfilter bedöms till 250 000 kronor, medan investeringarna för att kunna leda gaserna till förbränning beräknas uppgå till 1 milj. kr. Därtill kommer ökade kostnader för drift och underhåll.

3 och 4. Länsstyrelsen medger att villkoren ändras så att de inte gäller som månadsmedelvärde. Samtidigt uppger man att detta förutsätter att verksamhetsutövaren har någon form av kontinuerlig eller frekvent övervakning för att kontrollera att villkoren efterlevs. Enligt bolaget innebär länsstyrelsens formulering exakt samma krav som ställs upp i villkor 7 och 14 i miljöprövningsdelegationens beslut, dvs. ett krav på kontinuerlig mätning. Bolaget motsätter sig kontinuerlig mätning med de motiveringar som angetts tidigare. Av 2 § i Naturvårdsverkets föreskrifter om genomförande av mätningar och provtagningar i vissa verksamheter (NFS 2000:15) framgår bland annat att verksamhetsutövaren skall utföra mätningar och provtagningar i den utsträckning det behövs i syfte att kontrollera efterlevnaden av villkor som meddelats i ett tillståndsbeslut. Av 4 § framgår att verksamhetsutövaren i första hand skall använda de metoder som framgår av föreskrifter, domar eller tillståndsbeslut. I övriga fall skall verksamhetsutövaren använda metoder enligt svensk eller internationell standard. När tillämpliga standardiserade metoder enligt andra stycket saknas får verksamhetsutövaren använda andra förekommande metoder, som gör det möjligt att uppfylla syftet med mätningen eller provtagningen. Av de allmänna råden till 2 § i Naturvårdsverkets föreskrifter framgår att verksamhetsutövaren kan avstå från mätning eller provtagning om en annan kontrollmetod ger ett lika säkert eller säkrare resultat till samma eller lägre kostnad. Under förutsättning att verksamhetsutövaren kan redogöra för hur alternativa metoder genomförts, accepteras att mätningar sker glesare eller ersätts med beräkningar eller andra metoder. Bolaget har uppfattat formuleringen av villkor 7 och 14 i tillståndsbeslutet som att de innefattar ett krav på kontinuerlig mätning. Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd skulle kunna tolkas så att det finns utrymme för andra metoder att kontrollera villkorsefterlevnaden. Då det får anses oklart under vilka förutsättningar kontinuerlig mätning krävs, hemställer bolaget att Miljööverdomstolen, förutom att ta ställning till hur villkoret skall formuleras, även förtydligar hur villkoret skall tolkas vad avser kraven på mätning och uppföljning. - Bolaget tolkar länsstyrelsens uttalande om att det inte krävs någon ”kontinuerlig kvantitativ mätning” så att myndigheten och bolaget har samma uppfattning om att det av miljöskäl är tillräckligt att ha en väl fungerande övervakning av rökgasreningsutrustningen, en s.k. kvalitativ mätning. Bolaget och länsstyrelsen synes däremot ha olika uppfattning om vilka kvalitativa metoder som kan tillämpas för att säkerställa att stofthalten innehålls. Så länge villkoret är formulerat som ett ”månadsmedelvärde och riktvärde” uppfattar bolaget att en s.k. kvantitativ mätning måste genomföras, d.v.s. en mätning med kontinuerligt registrerande instrument. Bolaget vidhåller sitt yrkande angående villkorets formulering, d.v.s. att villkoret inte skall gälla som ett månadsmedelvärde utan formuleras på något annat sätt, exempelvis som ”riktvärde och besiktningsvärde”. Länsstyrelsen anger att villkoret bör gälla som ”riktvärde och momentanvärde”. Enligt bolagets tolkning innebär även den av bolaget föreslagna formuleringen ”riktvärde och besiktningsvärde” att riktvärdet gäller hela tiden, som ett momentanvärde. Tillägget ”och besiktningsvärde” anger på vilket sätt som riktvärdet skall mätas. Med formuleringen ”riktvärde och momentanvärde” kvarstår oklarheterna angående hur riktvärdet skall kontrolleras och om denna formulering skall tillämpas bör den kompletteras med en text som anger på vilket sätt som riktvärdet skall mätas. Bolaget föreslår att riktvärdet skall kontrolleras i enlighet med bestämmelserna om egenkontroll. Bolagets bedömning är att anläggningen inte har några problem att innehålla det föreskrivna villkoret så länge reningsutrustningen fungerar. Det finns redan i dag övervakning av filtren vad gäller stoftavskiljning. Det finns möjlighet att - förutom befintliga röktäthetsmätare - logga viktiga parametrar som är av väsentlig betydelse för filtrens förmåga att avskilja stoft. Det är olika parametrar som behöver loggas för respektive filter; vad gäller spärrfiltret kan t.ex. en larmsignal kopplas till tryckfallet över filtret. Det finns även rutiner för att regelbundet kontrollera filterstrumpor och byta dessa. Elfiltrens tillgänglighet och funktion kan t.ex. kontrolleras genom att koppla larmsignaler på fältström över respektive filterkammare. Sammantaget anser bolaget att befintliga röktäthetsmätare - tillsammans med god driftövervakning och kontroll - utgör tillräcklig indikation på om reningsutrustningen fungerar eller inte. Som en extra kontroll kan enstaka kvantitativa mätningar genomföras, exempelvis i samband med besiktning, allt i enlighet med bolagets interna rutiner för egenkontroll. Vid bedömningen av vilken mätmetod som skall krävas, vill bolaget betona att kravet på bästa möjliga teknik måste vägas mot proportionalitetsprincipen i 2 kap. 7 § miljöbalken. Även för det fall att Miljööverdomstolen skulle finna att nuvarande röktäthetsmätare inte är tillräcklig, vill bolaget framhålla att den teknik som skall föreskrivas måste vägas mot vad som är ekonomiskt rimligt.

Tyresö kommun har beretts tillfälle att yttra sig men har avstått.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Tidsbegränsning av tillståndet

Miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att miljöprövningsdelegationens beslut om att eldning med brinipellets får ske t.o.m. år 2005 inte har överklagats. Bolagets talan i denna del avser i stället tidsbegränsningen av tillståndet som sådant.

Länsstyrelsen har som skäl för en tidsbegränsning anfört anläggningens lokalisering och tekniska utformning samt att syftet med verksamheten kan uppnås på annat sätt. Miljödomstolen har huvudsakligen instämt i de skäl som länsstyrelsen har anfört, dock att tiden har satts till tio år i stället för sju år.

Enligt 16 kap. 2 § första stycket miljöbalken får tillstånd lämnas för begränsad tid. Av lagtexten framgår det emellertid inte när en sådan tidsbegränsning bör göras. Enligt förarbetena är avsikten att tillstånd i större utsträckning än tidigare skall kunna begränsas i tiden (prop. 1997/98:45 del 1 s. 478 ff.). Bakgrunden är att samhällets miljökrav ändras och skärps på grund av teknisk utveckling och ökad kunskap. I vissa fall bör det sålunda genomföras automatiska och regelbundna omprövningar, som på grund av tidsbegränsningen måste initieras av den som utför verksamheten. Den prövning som då skall göras kan enligt förarbetena bli mindre omfattande än för en ny verksamhet, eftersom lokaliseringsfrågan inte blir aktuell på samma sätt när det gäller en befintlig verksamhet och med hänsyn till att det bör vara lättare att bedöma en verksamhet som redan har varit i drift ett antal år. I första hand synes tidsbegränsningen vara tänkt för stora verksamheter som har en kraftig miljöpåverkan. Ytterst blir det emellertid fråga om att bedöma behovet av en tidsgräns i det enskilda fallet.

Det säger sig självt att en tidsbegränsning av ett tillstånd ger tillsynsmyndigheten större möjligheter till ingripande när tiden löper ut än de möjligheter som står till buds inom ramen för tillsynsverksamheten. Mot detta intresse hos tillsynsmyndigheten står emellertid sökandens intresse av säkerhet för den investering som ansökan syftar till. Om tillståndet tidsbegränsas kan t.o.m. frågan om lokaliseringen av verksamheten prövas på nytt när tiden har gått ut, något som miljöprövningsdelegationen också tycks mena i detta fall när man uttalar att ”lokaliseringen av verksamheten kan under en övergångstid godtas”. Miljööverdomstolen finner att en ordning som ger en sådan osäkerhet för sökanden inte kan vara avsedd av lagstiftaren annat än om det av hänsyn till miljön verkligen föreligger starka skäl för en omlokalisering i det enskilda fallet. Enligt de nyss återgivna förarbetsuttalandena träder ju frågan om verksamhetens lokalisering i bakgrunden, när det gäller en befintlig verksamhet.

I detta fall måste det enligt Miljööverdomstolens uppfattning beaktas att produktionen av fjärrvärme har bedrivits på platsen sedan 1968. Produktionen i Bollmora utgör en del av den långsiktiga värmeförsörjningen inom kommunen. Det är fråga om ett mindre tillskott av kväveoxider till miljön vid en jämförelse med vad som skulle ha blivit fallet med reduktion. Utsläppet av kväveoxider kommer från pannor med förhållandevis kort återstående drifttid och med måttlig kapacitet. Vid en samlad bedömning av dessa förhållanden och med beaktande av att driften av fastbränslepannan kommer att beröras av de bestämmelser som föranleds av kommande EG-rättslig reglering, skall tillståndet inte tidsbegränsas. Miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut skall därför på denna punkt ändras i enlighet med bolagets i första hand framställda yrkande.

Villkor 2

Såvitt framkommit har inga klagomål förekommit på luktstörningar från bolagets lagring och hantering av tallbecksolja. Vid en avvägning mellan nyttan av de i villkoret föreskrivna åtgärderna och de därmed sammanhängande kostnaderna för bolaget samt med beaktande av tillsynsmyndighetens möjlighet att ingripa med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken för att begränsa luktolägenheter, anser Miljööverdomstolen att villkoret bör ändras i enlighet med bolagets yrkande.

Villkoren 7 och 14

Bolaget har återkallat yrkandet om ändring av villkor 14 såvitt avser panna 3. Den delen av villkoret omfattas därför inte av Miljööverdomstolens prövning.

Miljööverdomstolen delar parternas gemensamma uppfattning att begränsningsvärdena i länsstyrelsens beslut avseende villkoren 7 och 14 kan utgöra riktvärden. Samtidigt finns det skäl som talar för att det under driften skall vara möjligt att kontrollera stoftutsläppen från pannorna. Vid sidan av en mer kostsam kontinuerlig mätning av stofthalten i rökgaserna, finns det olika tekniska lösningar för att med tillräcklig noggrannhet genomföra en sådan kontroll. Sådana metoder har av bolaget och länsstyrelsen benämnts ”kvalitativ” mätning till skillnad från s.k. ”kvantitativ” mätning. För att kunna avgöra om stoftutsläppen ökar så mycket att det finns risk att begränsningsvärdet överskrids krävs dock att en kvalitativ mätning görs tillräckligt ofta. Det kan finnas behov av flera parallella kvalitativa metoder för att med tillräcklig säkerhet kunna avgöra om åtgärder för att innehålla värdena är nödvändiga. Bolaget har gett exempel på sådana metoder. För att kunna avgöra om den kvalitativa mätningen är tillräckligt rättvisande fordras en kalibrering mot mätresultat som erhållits genom kvantitativ mätning av de aktuella utsläppsnivåerna. Hur ofta en sådan kalibrering skall ske måste avgöras i samråd med tillsynsmyndigheten. Detta gäller även valet av indikationer från de kvalitativa metoderna som underlag för utsläppsbegränsande åtgärder. Genom att tillräckligt ofta och samtidigt dokumentera indikationerna från de kvalitativa metoderna är det möjligt att kontrollera utsläppens omfattning, även om man inte har ett kontinuerligt mätetal att ställa i relation till begränsningsvärdet i villkoret. Kontroll av begränsningsvärdena i de nu aktuella villkoren måste därför ske utifrån bolagets egenkontroll, utförd efter samråd med tillsynsmyndigheten vid besiktning. Då skall en avstämning göras mot indikationerna från de kvalitativa metoderna, dvs. en form av kalibrering, och en bedömning ske av om riktvärdet innehållits även vid annan tidpunkt än besiktningstillfället. Mot den nu angivna bakgrunden skall det anges i villkoren 7 och 14 att kontroll av utsläppsnivån under drift får göras med hjälp av indirekta metoder efter samråd med tillsynsmyndigheten.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Gudmund Toijer och Roland Halvorsen, referent, miljörådet Inge Bodin samt hovrättsassessorn Charlotte Håkansson. Enhälligt.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2003-02-21

Målnummer:
M8012-01