Tillstånd till utsläpp av avloppsvatten från ett reningsverk; uppskjuten fråga ----- Miljööverdomstolen ansåg att det saknades anledning att göra skillnad mellan kommunala reningsverk och andra verksamheter när det gäller krav på försiktighetsåtgärder. Här var det fråga om villkor för utsläpp till vatten.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2002-04-05 i mål nr M 331-99,

se bilaga A

KLAGANDE

Eslövs kommun, 241 80 ESLÖV

SAKEN

Tillstånd till utsläpp av avloppsvatten i Eslövs kommun, Skåne Län; nu prövning av uppskjuten fråga beträffande utsläpp till vatten

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens domslut, villkor 13, endast på följande sätt.

1. I fråga om gränsvärdena för BOD7 och totalfosfor från och med den

1 januari 2006 skall dessa gälla som årsmedelvärden.

2. I fråga om gränsvärdet för ammoniumkväve från och med den 1 januari 2006 skall detta gälla perioden juni t.o.m. oktober.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Eslövs kommun har yrkat att Miljööverdomstolen ändrar villkor 13 i den överklagade domen

- i första hand på så sätt att

a) inget gränsvärde för BOD7, att gälla från och med den 1 januari 2006, föreskrivs

b) inget gränsvärde för totalfosfor, att gälla från och med den 1 januari 2006, föreskrivs

c) inga riktvärden för ammoniumkväve, att gälla till och med den 31 december 2005, föreskrivs

d) inget gränsvärde för ammoniumkväve, att gälla från och med den 1 januari 2006, föreskrivs.

- i andra hand på så sätt att

a) gränsvärdet för BOD7, att gälla från och med den 1 januari 2006, ändras till 15 mg/l som kvartalsmedelvärde

b) gränsvärdet för totalfosfor, att gälla från och med den 1 januari 2006, ändras till 0,5 mg/l som kvartalsmedelvärde

c) inga riktvärden för ammoniumkväve, att gälla till och med den 31 december 2005, föreskrivs

d) inget gränsvärde för ammoniumkväve, att gälla från och med den 1 januari 2006, föreskrivs, dock att istället riktvärdet 3 mg/l från och med denna tidpunkt utsträcks till att utöver juni-oktober även omfatta maj.

Miljööverdomstolen har inhämtat yttranden från länsstyrelsen i Skåne län, kommunstyrelsen i Eslövs kommun och Naturvårdsverket.

Målet har avgjorts utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.

UTREDNING I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Utöver vad som framkommit vid miljödomstolen har i Miljööverdomstolen anförts i huvudsak följande.

BOD7 och totalfosfor

Eslövs kommun: Kommunen ifrågasätter principiellt rimligheten i att formulera gränsvärden för utsläpp från kommunala reningsverk. Ett reningsverk är i första hand en miljöskyddsanordning som syftar till att begränsa störningarna från den avloppsverksamhet som bedrivs inom de anslutna hushållen, institutionerna och industrierna. Vidare bör det noteras att reningsverket drivs utan några som helst krav på ekonomisk vinning. Slutligen kan råvaran (det orenade avloppsvattnet) inte kontrolleras fullt ut, utan den påverkas bl.a. av klimatsituationen (nederbörd, temperatur). Om störningar via det inkommande vattnet erhålls kan råvaruflödet inte heller stoppas. Kommunens erfarenhet och åsikt är att ett reningsverk ingående i allmän avloppsanläggning, med eller utan industriell belastning, alltid drivs med ambitionen att åstadkomma bästa möjliga reningsresultat inom ramen för de resthaltsnivåer som gäller, oavsett om dessa är uttryckta som gräns- eller riktvärden. Kommunen finner det vidare felaktigt att ha samma värde på riktvärden som gränsvärden även om de gäller för olika långa tidsperioder.

Länsstyrelsen i Skåne län: Det kan generellt diskuteras rimligheten i att föreskriva gränsvärden för kommunala avloppsverk. Dock med undantag för avloppsverk vars belastning från enskilda industrier är betydande. I före- byggande syfte bör i dylika fall gränsvärden föreskrivas för att hindra onödigt risktagande. Ellinge avloppsreningsverk tillhör kategorin avloppsreningsverk med betydande belastning från enskilda industrier.

Naturvårdsverket: Naturvårdsverket ifrågasätter kommunens indelande av miljöfarliga verksamheter i grupperingar beroende av krav på ekonomisk vinning eller typ av huvudman. VA-kollektivet har samma skyldigheter att bära kostnaderna och ta konsekvenserna av sin verksamhet som industrin. Kommunens andrahandsyrkande, om fastställande av högre gränsvärden för fosfor och BOD7 än de av miljödomstolen föreskrivna med motiveringen att det är felaktigt att ha samma värde för rikt- respektive gränsvärden, finner Naturvårdsverket sakna grund. Liknande villkor har formulerats i många år.

Ammoniumkväve

Eslövs kommun: De formulerade riktvärdesvillkoren för ammoniumkväve kan inte uppfyllas förrän efter det att om- och tillbyggnaden genomförts. Den föreslagna flotationsanläggningen måste etableras så att driftsförhållandena i biosteget kan bli så stabila att detta kan drivas med nitrifikation i den omfattning som erfordras för att komma ner till angivna resthalter ammonium- kväve. Det idag redan gällande riktvärdet för totalkväve kan dock uppfyllas utan att riktvärdet för ammonium för den skull måste innehållas. Vad gäller fråga om gränsvärde för ammonium finns utbyggnadsmässigt och driftsmässigt bara en ambition, nämligen att se till att nitrifikationen är så fullständig som möjligt året runt innebärande totalt sett mycket låga halter ammonium i utgående vatten (< 2 mg/l). Risken för att denna ambition inte kan uppfyllas hänger närmast ihop med tillförseln av mycket och kallt vatten under t.ex. snösmältningsperioder eller om nitrifikationshämmande föroreningar tillförs reningsverket utanför kommunens kontroll. En utslagning av nitrifikationen under den kalla årstiden innebär nämligen att den erforderliga bakterie- stammen, som är långsamtillväxande, inte kommer att ha utvecklats förrän under juni månad. Detta är en mikrobiell och processteknisk sanning som inte kan påverkas genom driftsåtgärder. Kommunen motsätter sig alltså att ett gränsvärde på 6 mg/l formuleras för ammoniumhalten under månaderna maj-oktober eftersom detta värde, framförallt för maj månad, inte kan garanteras. Om ett gränsvärde på 6 mg/l är en så viktig gräns för aktuell recipient, så att ett överskridande måste betraktas som inte tillåtligt, samtidigt som denna gräns- nivå inte kan garanteras vare sig med utbyggnads- eller driftåtgärder, anser kommunen att konsekvensen blir att frågan om att överleda det renade vattnet från Ellingeverket till annat recipientsystem måste tas upp.

Länsstyrelsen i Skåne län: Ett riktvärde som träder ikraft när beslutet vunnit laga kraft är en skälig åtgärd i förebyggande syfte. Gränsvärden tjänar sitt syfte när det begränsar utsläpp av toxiska ämnen som i små mängder och under korta exponeringar ger allvarliga störningar i recipienten. Ett gränsvärde för ammoniumkväve är nödvändigt just ur den aspekten.

Naturvårdsverket: Vad gäller frågan om riktvärde till och med 31 december 2005 är en skyldighet att vid överskridande vidta åtgärder inte ett orimligt villkor. Eftersom recipienten är känslig för akut höga halter av ammonium är det viktigt att tillsynsmyndigheten hålls informerad om läget.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Kommunen har gjort gällande att det från principiella utgångspunkter är olämpligt att föreskriva gränsvärden för kommunala reningsverk. Miljö- överdomstolen anser i likhet med Naturvårdsverket att det inte finns anledning att göra någon skillnad mellan kommunala reningsverk och andra verksam- heter. Miljööverdomstolen, som delar miljödomstolens uppfattning att gränsvärden bör föreskrivas med hänsyn till recipientförhållandena, vill även framhålla att utsläppen från kommunala reningsverk enligt praxis vanligen bestäms som riktvärden och gränsvärden i kombination. I detta fall bör i fråga om BOD7 och totalfosfor tidsbasen för gränsvärdena lämpligen bestämmas till ett år. I övrigt saknas skäl att göra annan bedömning än den miljödomstolen gjort.

I fråga om ammoniumkväve finns inte skäl att göra annan ändring än att tids- perioden då gränsvärdet skall gälla skall vara från och med juni till och med oktober.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2003-03-21

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsrådet Rose Thorsén, miljörådet Rolf Svedberg och tf. hovrättsassessorn Christina Kroon, referent. Enhälligt.

_____________________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

SÖKANDE

Eslövs kommun

241 80 ESLÖV

SAKEN

Tillstånd till utsläpp av avloppsvatten (SNI-kod 90.001-1) i Eslövs kommun, Skåne län; nu uppskjutna frågor.

DOMSLUT

Miljödomstolen upphäver de provisoriska föreskrifterna i domstolens beslut den 17 mars 2000 och föreskriver följande ytterligare slutliga villkor.

13. Resthalten av föroreningar i det behandlade avloppsvattnet får, utöver vad som följer av gällande föreskrifter om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (SNFS 1994:7), inte överstiga följande koncentrationer.

Parameter      till och med den 31/12     från och med den 1/1
               2005                       2006
13BOD7         10 me, riktvärde och       10 mg/1, riktvärde och
               månadsmedelvärde           månadsmedelvärde
                                          10 mg/1, gränsvärde
                                          och kvartalsmedel-
                                          värde
Totalfosfor    0,3 mg/l, riktvärde och    0,3 mg/l, riktvärde
               månadsmedelvärde           månadsmedelvärde
                                          0,3 mg/I, gränsvärde
                                          och kvartalsmedel-
                                          värde
ammoniumkväve  3 mg/l, riktvärde och      3 mg/l, riktvärde och
               medelvärde för perioden    medelvärde för
               juni t.o.m. oktober        perioden
               5 mg/1, riktvärde och      juni t.o.m. oktober
               årsmedelvärde              5 mg/1, riktvärde och
                                          årsmedelvärd 6 mg/l, 
                                          gränsvärde och            
                                          månadsmedelvärde
                                         (maj t.o.m. oktober)

Föroreningar som sker genom bräddning skall inräknas i angivna begränsningsvärden.

14. Kommunen skall upprätta en arbetsplan för att minimera bräddning samt för att minska mängden ovidkommande vatten som leds till avloppsreningsverket, Planen skall omfatta åtgärder för tiden fram till år 2012 och skall inges till tillsynsmyndigheten senast den 31 december 2003.

Miljödomstolen överlåter enligt 20 § miljöskyddslagen åt tillsynsmyndigheten att fastställa villkor om

- det närmare genomförandet av saneringen av ledningsnätet

- utjämningsmagasin före utsläpp till recipient

- åtgärder för att säkerställa en god syremättnad i recipienten.

BAKGRUND

Koncessionsnämnden för miljöskydd har genom beslut den 20 december 1996, nr 196/96, lämnat Eslövs kommun tillstånd enligt miljöskyddslagen att dels till Eslövsbäcken släppa ut avloppsvatten från Eslövs centralort samt tätorterna Gullarp, Kungshult och Marieholm, dels ta emot 70 000 m3 externt slam och annat organiskt material per år för behandling i avloppsreningsverkets biogasanläggning samt dels genomföra ansökta utbyggnader och färändringar. Tillståndet gäller för en utsläppt vattenmängd av 12 000 m3 per dygn under juni - augusti och 13 500 n13 per dygn under september - maj som medelvärde under en tremånadersperiod. I beslutet uppsköt Koncessionsnämnden avgörandet av vilka villkor som skall gälla för det samlade avloppsvattenutsläppet inklusive bräddat och ovidkommande vatten, dvs. vatten utöver egentligt spillvatten. Kommunen ålades att genomföra åtgärder och utredningar med ett antal i beslutet angivna målsättningar beträffande resthalter av organiskt material, fosfor och kväve samt mängden bräddat och ovidkommande vatten. Utredningen jämte förslag till villkor skulle redovisas till tillståndsmyndigheten senast den 1 december 1999. Resthalterna av organiskt material, fosfor och kväve begränsades genom en provisorisk föreskrift.

Ärendet har överlämnats till Växjö tingsrätt, miljödomstolen enligt 21 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.

Miljödomstolen i beslut den 17 mars 2000 förlängt prövotiden till den 28 februari 2001 och bestämt att utredningen även skall omfatta förutsättningarna för en långt gående och stabil nitrifikation vid avloppsreningsverket. Domstolen ändrade även den provisoriska föreskrift som begränsar utsläppen av organiskt material, kväve och fosfor.

SÖKANDENS TALAN

Eslövs kommun yrkar med stöd av ingiven prövotidsredovisning att följande kompletterande slutliga villkor fastställs för tillståndet till utsläpp av avloppsvatten från Eslövs avloppsreningsverk (Ellingeverket).

- Resthalten i det behandlade avloppsvattnet får från och med den 1 januari 2006 inte överstiga följande värden.

Riktvärden:    10 mg I30D7/I, månadsmedelvärde
               0,3 mg fosfor/l, månadsmedelvärde
               5 rng ammoniumkväve/1) medel för maj-okt alternativt
               3 mg ammoniumkväve/1 medel för juni-okt
Gränsvärden    15 mg BOD7/1, kvartalsmedelvärde alt år
               0,5 mg fosfor/1, kvartalsmedelvärde alt inget

Reduktion av kväve i reningsverket, beräknat på inkommande kvävemängder _ via avloppsvattnet och via slam eller restprodukter direkt till biogasanläggningen, skall som riktvärde uppgå till 10 mg/1 eller minst 70 % som årsmedelvärde.

Till och med den 31 december 2005 skall följande värden gälla.

Riktvärde   10 mg BOD7/1, månadsmedelvärde
            0,3 mg fosfor/l, månadsmedelvärde
Gränsvärde  15 mg BOD7/1, årsmedelvärde

Reduktion av kväve i reningsverket, beräknat på inkommande kvävemängder via avloppsvattnet och via slam eller restprodukter direkt till biogasanläggningen, skall som riktvärde uppgå till 10 mg/l eller minst 70 % som årsmedelvärde,

Prövotidsredovisning

Under åren 1997-2000 har normalt följande resthaltsnivåer innehållits.

BOD7:         månadsmedel <10mg/l (vid störningsfri drift)
              kvartalsmedel <15 mg/l (inkl vissa störningar)
              årsmedel<10 mg/l (inkl vissa störningar)
Totalfosfor:  nånadsrnedel < 0,3 mg/l (vid störningar i drift)
              kvartalsmedel < 0,4 mg/l (inkl vissa störningar)
              årsmedel < 0,4 mg/l (inkl vissa störningar)
Totalkväve: årsmedel  13 mg/l  14 mg/l   17 mg/l resp. 15 mg/l
                      70 %      64 %     62 % resp.     69 %

På basis av de erhållna driftserfarenheterna bedöms resthaltsnivåerna 10 mg BOD7/l resp, 0,3 mg fosfor som rnånadsrnedelvärde samt en 70 %-ig kvävereduktion som årsmedelvärde kunna innehållas som riktvärden vid den reviderade framtida högre belastningsnivå som redovisas ovan.

Den procentuella reduktionen förutsätts beräknas med utgångspunkt från ingående kvävemängd såväl via avloppsvattnet (kommunalt och från Procordia) som via det slam och de restprodukter som tillförs slambehandlingen direkt. Det kväve som finns i dessa slam/restprodukter belastar nämligen indirekt reningsverket vattenbehandlingsdelar via rejektvattnet och det är också därför som reningsverket byggs ut med en separat rejektvattenrening.

För att kunna innehålla en viss formellt villkorad resthaltsnivå med säkerhet erfordras en marginal för att man på en viss tidsbasis skall kunna kompensera tillfälliga resthaltsförhöjningar. Därför har föreslagits gränsvärden som räknas på längre tidsbasis och dessutom med något högre haltnivåer än motsvarande riktvärden. detta anser kommunen är speciellt motiverat i aktuellt fall eftersom reningsverket är belastat med ett dominerande och i vissa fall svårbehandlat industriellt avloppsvatten från Procordia Food AB

Vad gäller kvävereduktionen är denna process relativt känslig och kan påverkas av yttre förhållanden (t ex låga vattentemperaturer, höga tillrinningar, ofrivilliga industriutsläpp osv.) som kan störa nitrifikationsprocessen mer eller mindre och därvid även den totala kvävereduktionen. Av denna anledning anser kommunen att strängare villkor än vad som gäller enligt Naturvårdsverkets kungörelse ej behöver formuleras. Utsläppsmängden vid den framtida belastningen blir därvid ej heller större än ca 80 ton N/år vilket motsvarar vad som släpps ut från ett kustbeläget reningsverk dimensionerat för 40 000 pe och som därvid drivs med en 50 %-ig kvävereduktion, Då har inte hänsyn tagits till kväveretentionen i recipientsystemet, vilken minskar mängden ytterligare innan det renade avloppsvattnet når havsområdet.

Det bör i sammanhanget noteras att ambitionen är att driva reningsverket med bästa möjliga reningsresultats enlighet med gällande villkor 2. I praktiken innebär detta att under överskådlig tid kommer reningseffekten att överstiga 70 % på årsbasis. Det finns heller inget ekonomiskt incitament att inte driva reningsverket så bra som möjligt ur kvävereduktionssynpunkt eftersom denitrifikationen i biosteget de facto innebär en återvinning av del av den energi (syre) som tillsätts i nitrifikationssteget.

Det bör också noteras att utsläppshalten av kväve (mg/l) kommer att variera med tillrinningssituationen - ju högre flöde desto lägre halt, Detta illustreras väl av uppmätta halter/effekter de senaste åren enligt ovan. Reningsverkets kvävereducerande kapacitet utgörs emellertid av en förmåga att reducera en viss mängd (kg) kväve och därför är det också relevant att formulera kvävereduktionskravet som "lägsta reningseffekt" och inte som "högsta resthalt".

Vad gäller de föroreningsnrängder som avleds med bräddvattnet direkt till recipienten är dessa i förhållande till vad som avleds via det renade avloppsvattnet så små att de mycket väl skulle kunna inrymmas i de tillåtna utsläppen - i varje fall inom ramen för de av kommunen föreslagna rikt- och gränsvärdesformuleringarna.

Ledningsnätet

Avloppsledningsnätet anslutet till Ellingeverket i Eslöv består av ca 160 km ledningar av varierande ålder och kondition. Utspädningsgraden som medeltal för perioden 1996-2000, dvs. förhållandet mellan total avloppsvattenmängd och spillvattenmängd, uppgår till ca 1,63. Detta nyckeltal kan jämföras med medeltalet 2,2 för 35 analyserade ledningsnät i Sverige enligt Naturvårdsverkets nyckeltalsrapport. Tillskottsvattenmängden per meter ledningssträcka i medeltal för perioden blir ca 31 1/m.d. Medeltalet för "landet" enligt Naturvårdsverket uppgår till ca 52 l/m.d. Jämförelsen visar således att aktuellt ledningsnät kan betraktas som ett bättre nät än normalnätet sett ur nationellt perspektiv.

Årsvattenmängderna avseende ovidkommande vatten varierar emellertid mycket mellan s.k. "torrår" och "våtår". Under ett torrår (jfr 1996) uppgår mängden ovidkommande vatten till strax över 1 Mm3/år. vilket motsvarar ca 26 % av den totala avloppsvattenmängden. Under ett våtår (jfr 1998) uppgår den ovidkommande vattenmängden till ca 2,5 Mm3/år eller ca 48 % av den totala avloppsvattenmängden.

För att det skall vara meningsfullt att fastställa framtida mål avseende tillförsel av ovidkommande vatten till Ellingeverket (t.ex. 30 % av totalflödet) erfordras en bedömning om detta över huvud taget är möjligt att uppnå inom rimliga tids- och kostnadsramar, För aktuellt ledningsnät kan det konstateras att det inte erfordras några åtgärder alls vid gynnsamma klimatförhållanden. Under ett våtår kommer det sannolikt att krävas helt orimliga kostnader för att detaljlokalisera och åtgärda ca 1,3 Mxn3 årligt vattentillskott vilket erfordras för att uppnå ett riktvärde på 30 %. Att t.ex. helt bygga om det omfattande kombinerade systemet till ett dublikat ledningsnät och bortkoppla samtliga anslutna hårdgjorda ytor från spillvattennätet skulle endast reducera tillskottsvattenmängden med ca 0,4 Mm3.

Möjligheten att minska läck- och dräneringsvattentillskott till ledningsnätet är i högsta grad beroende av om inläckage kan lokaliseras till ett begränsat antal områden/ledningssträckor eller om det är mer jämt utspritt över stora delar av ledningsnätet. Med nuvarande kunskapsnivå kan tre delområden (Slåtterängen, Pärlgatan och Ystadvägen) preciseras där det kan finnas möjlighet att lokalisera koncentrerade läck- och dräneringsvattentillskott. Men även om man mot all förmodan lyckades spåra och åtgärda allt vattentillskott inom dessa delområden räcker inte detta för att uppnå ett riktvärde på 30 %. Undersökningsresultatet i övrigt visar att läck- och dräneringsvattentillskottet för resten av ledningsnätet är ganska jämt fördelat på resten av delområdena.

En annan aspekt som talar mot att använda ett procentuellt riktvärde avseende ovidkommande vattenmängd är att denna påverkas av Procordias avloppsvattenmängd. Vid ökad avloppsvattenmängd från Procordia minskar den procentuella andelen ovidkommande vatten trots att totalmängden ovidkommande vatten är konstant.

Den fortsatta inriktningen bör koncentreras på fortlöpande kunskapsuppbyggnad avseende ledningsnätets köndition och funktion i form av TV-inspektioner, okulärbesiktningar och flödesmätningar. Förnyelse och förbättringsåtgärder bör planeras och vid behov samordnas med andra åtgärder för att uppnå samordningsvinster, Det som med nuvarande kunskapsnivå kan anses vara prioriterat är följande.

- Detaljerad kartläggning av läck- och dräneringsvattentillskottet till spillvattensystemen inom delområdena Slåtterängen, Pärlgatan och Ystadvägen.

- Fortsatt utredning med säkerhetshöjande åtgärder mot bräddning i Marieholm vid hög vattennivå i Saxån.

Kommunen anser att det inte behövs några ytterligare villkor mer än det nu gällande allmänna ledningsnätsvillkoret nr 6. Möjligen skulle detta villkor kunna kompletteras med

- Genomförda och planerade åtgärder på ledningsnätet skall rapporteras inom ramen för den årliga miljörapporteringen.

Tider

Planerade ombyggnadsåtgärder som skall vidtas är följande:

1. Förstärkt syresättning i utjämningsdammen.

2. En utbyggnad av slamavskiljning på vattnet efter utjämningsdammen.

3. En förstärkning på slamsidan omfattande mekanisk förtjockare och större slammagasin

4. Renoveringsåtgärder; t ex maskinbyte m.m.

För genomförandet (planering, projektering, upphandling, utbyggnad) av föreslagna kompletteringsåtgärder i reningsverket erfordras en tid av två år efter det att beslut meddelats i detta ärende. Detta förutsätter dock att "divergerande" beslut ej fattas i anslutning till det att Procordia Foods erhåller slutliga villkor efter sin prövotidsredovisning. Om de slutliga villkoren skulle komma att avvika väsentligt från vad kommunen föreslagit och/eller för att kunna ta hänsyn till en eventuellt annan framtida utsläppssituation vid Procordia Food, skulle det vara motiverat att flytta fram ovanstående tidpunkt till den 1 januari 2006. Det skulle ge kommunen tid att vid behov modifiera reningsverket och/eller trimma in det under en längre utvärderingsperiod än ett par månader utan att ett nytt ansökningsförfarande skulle behöva tillämpas.

YTTRANDEN M. M.

Naturvårdsverket åberopar av riksdagen antagna miljömål samt Koncessionsnämndens tidigare bedömning och yrkar på följande slutliga villkor.

Resthalterna i det behandlade avloppsvattnet får inte överstiga följande värden

Riktvärden:  10 mg BOD7/1, månadsmedelvärde
             0,3 mg totalfosfor/l, månadsmedelvärde
             10 mg totalkväve/l årsmedelvärde. Alternativt skall
             reduktion av kväve i reningsverket, beräknat på
             inkommande kvävemängder via avloppsvattnet
             och via slam eller restprodukter direkt till
             biogasanläggningen, som riktvärde och årsmedelvärde
             uppgå till minst 80 %.
Gränsvärden: 10 mg BOD7/l, kvartalsmedelvärde
             0,3 mg totalfosfor/l, kvartalsmedelvärde

Utsläpp av föroreningar som sker genom bräddning vid reningsverket skall inrymmas i ovan angivna begränsningsvärden.

Under ombyggnadsperioden (räknat två år från beslutsdatum) föreslås villkor enligt kommunens förslag.

Naturvårdsverket anser att även villkor om riktvärden och maxhalter av ammoniumkväve alternativt syremättnadsgrad bär föreskrivas. Likaså bör ett tidsbestämt villkor om en i samarbete med tillsynsmyndigheten upprättad saneringsplan för ledningsnätet för att minimera bräddningar och tillskottsvatten föreskrivas.

Länsstyrelsen i Skåne län har anfört följande.

Enligt genomförd elfiskeundersökning i Braån kan en tydlig skillnad ses av öringens täthet mellan lokaler som är belägna nedströms och uppströms avloppsreningsverket. Tätheten varierar betydlig mellan olika år från låga till mycket låga tätheter vilket enligt undersökningen indikerar en kraftig påverkan från verket. Vidare anges att stora vinster kan göras vid en förbättrad vattenrening vid verket, då det finns stora ytor av lek och uppväxtområden för laxartad fisk i Braåns nedre delar.

Avloppsreningsverket står för en betydande del av den ammonium.-kväve (NH4-N) som uppmätts i Braån nedströms verket. Halterna i ån är tidvis mycket höga. Andelen ammonium som omvandlas till ammoniak (NH3) beror på vattnets pH och temperatur. NH3-halter mellan 0,1 -2,0 mg/1 har rapporterats vara akut toxisk för fisk. Av olika fiskarter anses laxfiskar vara den som är mest känslig för NH3. När fisk utsätts för en långvarig exponering erhålls en giftverkan vid betydligt lägre halter. Undersökningar har visat att NH3-halter mellan 0,02 och 0,4 mg/1 orsakar inflammation och degenerering av fiskens gälar och andra vävnader. En långvarig exponering medför också en försämrad tillväxt. Observera att yngre utvecklingsstadier normalt är känsligare än vuxen fisk.

Ammoniakhalen i ån har beräknats vid olika halter av NH4-N i utgående avloppsvatten. Beräkningen visar att villkor bör fastställas för utsläppet av NH4-N. Den halt NH4-N som avloppsreningsverk normalt föreskrivs att innehålla som medelvärde och riktvärde varierar mellan 3-8 mg/I. Ovanstående beräkningar pekar på att detta inte är tillräckligt för att skydda känslig fisk i ån. Länsstyrelsen anser att följande villkor bör föreskrivas.

Resthalten ammoniumkväve får som riktvärde uppgå till högst 3 mg NH4-N/l som medelvärde under perioden juni till oktober och till högst 5 mg NH4-N/1 som årsmedelvärde.

Vidare bör det vara motiverat att även ange tillåten maxhalt för att förhindra akut toxisk effekt på fiskfaunan och särskilt på öringen.

Flödestopparna till verket bör minskas så att bräddningar så långt möjligt undviks, eftersom dessa bl.a. kan medföra en ökad stress för vattenorganismerna. T.ex. bör inte störningar förekomma när öringen vandrar upp i ån, under leken och då öringens ägg har kläckts. Dessutom bör mindre "tillskottsvatten" innebära - förutom att de rörliga kostnaderna minskar - en möjlighet till effektivare rening. Länsstyrelsen föreslår att villkor föreskrivs om att kommunen i samråd med tillsynsmyndigheten fortlöpande upprättar saneringsplaner för avloppsnätet i syfte att minimera volymen "tillskottsvatten" och bräddat avloppsvatten. Vid meningsskiljaktigheter kan frågan ställas till Miljödomstolen för avgörande. Ett bättre underlag behövs enligt Länsstyrelsen för att föreslå ett riktvärde för årligt "tillskottsvatten". Vidare bör ett sådant riktvärde även omfatta bräddvolyrner.

1 övrigt har Länsstyrelsen inget att erinra mot kommunens yrkanden samt om- och tillbyggnaden av verket. Slutliga villkor kan enligt Länsstyrelsens uppfattning nu fastställas.

Kommunstyrelsen i Eslövs kommun har avgivit yttrande från miljösynpunkt och anfört bl.a. följande.

Resthalterna i det behandlade avloppsvattnet får som gränsvärde ej överstiga 10 mg BOD7 och 0,3 mg totalfosfor per liter beräknat som medelvärde för kalenderkvartal. Resthalterna i det behandlade avloppsvattnet får som riktvärde ej överstiga 10 mg BOD7 och 0,3 mg totalfosfor per liter beräknat som medelvärde för kalendermånad. Syremättnaden får inte understiga 60 % som medelvärde under den varma årstiden. Avledning av behandlat vatten till Braån skall sek via dammar. Reduktion av kväve skall uppgå till minst 70 %. I beslut bör åtgärdstiden då verket skall vara utbyggt och i drifttaget samt då saneringsplan för avloppsnätet skall inlämnas till tillsynsmyndigheten anges.

Södra Sveriges sportfiskeklubb, som arrenderar fiskerätten i stora delar av Braån och Kävlingeån, har i yttrande bl.a. uppgivit att havsöring vandrar upp i Braån upptill Skarhalt (uppströms Eslövsbäcken), där ett dämme hindrar fiskens vandring. Under år 2000 skedde två stora utsläpp från reningsverket vilka slog ut stora delar av öringbeståndet. Död öring observerades i maj månad. Under 2001 kommer en fiskväg, till en kostnad av 280 000 kr att etableras i Skarshult, Medel för detta har beviljats av Fiskeriverket. Sportfiskeklubben har i övrigt lämnat följande synpunkter.

En miljökonsekvensbeskrivning saknas som beskriver vilka effekter reningsverket har och kommer att få efter planerad ombyggnad på fiskfaunan i Eslövsbäcken och Bråån.

- Förutom års- och månadsmedelvärde skall även maxhalter anges som gränsvärde, vilka skall vara kopplade till fiskens överlevnad.

- Pulser med höga halter under kort tid bör undvikas helt.

Gränsvärden för ammonium skall anges som maxvärde.

Utsläppsmängder skall anpassas till recipientens storlek.

Vattendirektivet skall följas, vilket medför att fisk och bottenfauna i Bråån skall vaxa densamma uppströms som nedströms Eslövsbäckens utlopp.

Miljömålet "Levande sjöar och vattendrag" skall uppfyllas.

- Ett kontrollprogram av biologiska parametrar bör genomföras.

Motsvarande synpunkter har lämnats av Kävling-Löddeåns fiskevårdsområde som även framhåller öringbeståndet stora ekonomiska  betydelse, samt att det i Braån också finns två rödlistade fiskarter nämligen sandkrypare och grönling. Elfiske har visat på tydlig negativ påverkan på tätheten av öringen i Braån nedströms Eslövsbäckens utlopp (endats 11 % jämfört med uppströms utflödet).

Kommunstyrelsen i Eslövs kommun har inkommit med påminnelseskrift. Kommunen vidhåller sina yrkanden vad gäller utsläppsvillkor av BOD7, fosfor och totalkväve. Beträffande utsläpp av ammoniumkväve accepterar kommunen ett riktvärde på 5 mg/I som medelvärde för perioden maj-oktober. Kommunen anser att ett tidsbundet villkor om upprättande av saneringsplan inte bör formuleras av Miljödomstolen, Istället bör överenskommelse härom ske med tillsynsmyndigheten alternativt att domstolen överlåter till tillsynsmyndigheten att formulera ett sådant villkor. Några ytterligare villkor med anledning av lämnade synpunkter anser kommunen ej vara nödvändiga.

DOMSKÄL

Av 6 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken följer att Miljödomstolen vid prövningen av detta mål skall tillämpa miljöskyddslagen.

Av handlingarna i målet framgår att Braån hyser stora värden från såväl naturvårds- som fiskesynpunkt. Tidvis är vattenföringen i ån mycket låg. Den måste därför betraktas som en särskilt känslig recipient.

Koncessionsnämnden uttalade i tillståndsbeslutet att de villkor som slutligen kommer att meddelas måste med hänvisning till recipientförhållandena avse både riktvärden och gränsvärden. Miljödomstolen delar denna uppfattning och finner det rimligt att utsläppen av BOD7 och fosfor begränsas på sätt som Naturvårdsverket yrkat. Även kommunstyrelsen har i särskilt yttrande anslutit sig till denna uppfattning. Enligt den tillplan som kommunen presenterat vid huvudförhandlingen kommer ombyggnadsarbetena att vara avslutade först under år 2005. Miljödomstolen godtar denna tidsplan varför de skärpta villkoren bör gälla först från och med år 2006.

Miljödomstolen anser att utsläppet av totalkväve bör bestämmas till det värde som anges i 6 § i Naturvårdsverkets föreskrifter om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (SNFS 1994:7). Eftersom föreskriften gäller utöver villkor i tillstånd - om inte tillståndsmyndigheten i förekommande fall föreskriver något strängare - så behövs det inte något särskilt villkor om värdet för totalkväve i domen (jfr Miljööverdomstolens dom den 1 december 2000 DM 72). Motsvarande gäller för gränsvärdet för BOD7

Som Länsstyrelsen och fiskevårdsområdet yrkat anser Miljödomstolen att det med hänsyn till risken för uppkomsten av skadliga ammoniakhalter i Braån under lågvattensäsongen bör fastställas ett gränsvärde för ammoniumkväve, Med ledning av uppmätta månadshalter vid andra reningsverk med motsvarande teknik anser Miljödomstolen att det bör vara möjligt att under maj t.o.m. oktober innehålla halten 6 mg/1 som månadsmedelvärde efter ombyggnaden av reningsverket.

Miljödomstolen anser att kommunen bör öka sina ansträngningar att sanera ledningsnätet för att inom överskådlig tid minska risken för bräddning och begränsa tillförseln av ovidkommande vatten. Att som hittills skett bedriva saneringsarbetet genom att årligen upprätta en särskild arbetsplan riskerar att förlänga saneringsarbetet över en alltför lång tid. Miljödomstolen anser att kommunen bör utarbeta en arbetsplan som syftar till att inom en tioårsperiod i allt väsentligt ha löst problemet med bräddning och ovidkommande vatten. Miljödomstolen finner att tillräckligt underlag nu föreligger för att frågan om de närmare villkoren för saneringsarbetets genomförande skall kunna överlåtas till tillsynsmyndigheten i enlighet med parternas samstämmiga uppfattning.

Kommunen har vid huvudförhandlingen förklarat sig beredd att närmare utreda frågan om ett eventuellt utjämningsmagasin för utgående vatten liksom möjligheten att säkerställa en tillräcklig syremättnad i Braån, Även dessa frågor anser Miljödomstolen kan överlåtas till tillsynsmyndighetens avgörande.

HUR MAN OVERKLAGA.R, se bilaga

Överklagande senast den 26 april 2002

Klas Bergenstråhle              Bertil Varenius

1 avgörandet har deltagit rådmannen Klas Bergenstråhle, ordförande, miljörådet Bertil Varenius samt de sakkunniga ledamöterna Gregor Holmgren och Torgny von Wachenfeldt.

MÖD 2003:13

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2003-02-21

Målnummer:
M4606-02