Avgift för prövning och tillsyn av hamnverksamhet-----Länsstyrelsen ålade bolaget att erlägga avgift för sju miljöfarliga verksamheter/hamnar. Bolaget överklagade och yrkade att avgift endast skulle tas ut för en verksamhet eftersom bolagets samtliga hamnar var att betrakta som en enda miljöfarlig verksamhet. Miljödomstolen biföll överklagandet. Miljööverdomstolen fann att bolagets hamnverksamhet geografiskt sett var fyra från varandra skilda miljöfarliga verksamheter. Därför skulle bolaget erlägga fyra avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.


Lagrum:
2 kap. 3 § och 4 § samt 9 kap. 1 § miljöbalken (1998:808); 2 kap. 1 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, avd. 9, miljödomstolen, dom 2001-08-15 i mål nr M 201-00, se bilaga A

KLAGANDE

Länsstyrelsen i Stockholms län, Box 22067, 104 22 STOCKHOLM

MOTPART

Stockholms Hamn Aktiebolag, 556008-1647, Box 27314,

102 54 STOCKHOLM

Ombud

Bolagsjuristen GR

SAKEN

Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med ändring av miljödomstolens dom fastställer Miljööverdomstolen att Stockholms Hamn Aktiebolag skall erlägga avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken med 72 000 kr (sjuttiotvåtusen kronor) för år 2000.

_________________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Stockholms län har yrkat att Miljööverdomstolen med undanröjande av miljödomstolens dom fastställer länsstyrelsens beslut av den 7 juni 2000 om avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken avseende hamnverksamhet som bedrivs av Stockholms Hamn Aktiebolag.

Stockholms Hamn Aktiebolag (bolaget) har bestritt ändring.

UTVECKLANDE AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen

Bolaget bedriver hamnverksamhet på flera platser inom ett vidsträckt område som berör flera stadsdelar. Hamnar finns utspridda vid olika kajer och där bedrivs olika typer av hamnverksamhet. Av miljöbalkens regler för prövning följer att för ett företag som har verksamhet på flera platser prövas verksamheten på varje plats för sig. Bolaget bedriver således flera miljöfarliga verksamheter som kräver separata tillstånd. Följaktligen skall en avgift tas ut för varje tillståndspliktig verksamhet i enlighet med förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Utgångspunkten vid bedömningen av miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och dess följdförordningar är verksamhetens art och omfattning, dess miljöeffekter och förutsättningarna på den plats där den bedrivs. Indelningen av bolagets verksamhet i sju stycken separata tillståndspliktiga anläggningar har skett utifrån den redogörelse av verksamheten som bolaget givit in till länsstyrelsen samt av bolagets årliga miljörapportering till tillsynsmyndigheten. Länsstyrelsen bedömer att betydande skillnader föreligger mellan miljöförutsättningarna vid bolagets olika hamnområden.

Bolaget

Bolaget bedriver hamnverksamhet inom olika hamndelar i Stockholm men likväl är det endast fråga om en tillståndspliktig verksamhet. Länsstyrelsens tolkning av miljöbalken och förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken saknar stöd och är en konstruktion för att motivera länsstyrelsens beslut. Den verksamhet som bolaget bedriver i de olika hamnområdena skiljer sig inte åt i den utsträckning som länsstyrelsen vill göra gällande. Den enda uppdelningen mellan de olika hamnområdena som bolaget gjort är en särredovisning i miljörapporten av Loudden och Norra Värtahamnen vilket skett efter önskemål från tillsynsmyndigheten. Det föreligger inte heller betydande skillnader mellan miljöförutsättningarna vid bolagets olika hamndelar som länsstyrelsen påstår.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Avgörande för frågan med vilket belopp bolaget skall erlägga prövnings- och tillsynsavgift för år 2000 är om bolagets hamnverksamhet vid Värtahamnen, Frihamnen, Loudden, Nybrokajen, Skeppsbron, Stadsgårdshamnen och Södra Hammarbyhamnen skall betraktas som en enda miljöfarlig verksamhet eller som flera miljöfarliga verksamheter i miljöbalkens mening. Det är utrett i målet att samtliga av nämnda kajer/hamnar medger trafik med sådant tonnage att prövning- och tillsynsavgift kan utgå enligt 2 kap. 1 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt balken.

Hamnar utgör miljöfarlig verksamhet enligt den definition som framgår av 9 kap. 1 § miljöbalken. Med miljöfarlig verksamhet avses all sådan användning av fast egendom eller fasta anläggningar som anges i bestämmelsen. Anknytningen till fast egendom är av betydelse på det sättet att den dels innebär en möjlighet att förhindra en olämplig lokalisering av en miljöfarlig verksamhet (prop. 1969:28 s. 185 och 2 kap. 4 § miljöbalken), dels utgör en av utgångspunkterna för vilka försiktighetsmått som bör krävas med hänsyn till miljön på den valda platsen vid tillämpningen av hänsynsreglerna i bl.a. 2 kap. 3 § miljöbalken (prop. 1997/98:45, del. 2, s. 15). Det sagda innebär att den plats som valts för lokaliseringen av en miljöfarlig verksamhet kan ha avgörande betydelse för bedömningen av vilka krav som skall ställas på verksamheten i miljöhänseende. Detta leder till att om olika delar av en miljöfarlig verksamhet är förlagda till olika platser kommer, vid prövningen enligt miljöbalken, en individuell bedömning ske för de olika delarna beroende på platsvalet för var och en av dem. Ett företags eller en koncerns hela verksamhet, om den är spridd till flera platser, utgör alltså inte en och samma miljöfarliga verksamhet vid tillämpning av miljöbalken (jfr Miljööverdomstolens dom 2001-05-03, DM 21).

Med hänsyn till att hamnverksamheten är spridd över olika delar av Stockholm finner Miljööverdomstolen, med hänvisning till vad som sägs ovan, att hamnverksamheten inte utgör endast en miljöfarlig verksamhet. Bolagets verksamheter i Värtahamnen, Frihamnen och Loudden är samlokaliserade inom ett sammanhängande geografiskt område. Miljööverdomstolen finner därför att verksamheten inom detta område utgör en miljöfarlig verksamhet för vilken bolaget skall betala en prövnings- och tillsynsavgift. Även verksamheten vid Skeppsbron och Stadsgårdshamnen utgör av samma skäl en miljöfarlig verksamhet för vilken en avgift skall utgå. Verksamheterna vid Nybrokajen och Södra Hammarbyhamnen ligger däremot skilda från varandra och från övriga hamnar och utgör därför var och en för sig en miljöfarlig verksamhet. För var och en av dessa skall följaktligen en avgift betalas.

Miljödomstolen dom skall alltså ändras och bolaget har att erlägga avgift för prövning och tillsyn med sammanlagt 72 000 kr för år 2000.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Eva Wagner och Rose Thorsén, referent, miljörådet Inge Bodin och kammarrättsassessorn Malin Larsson. Enhälligt.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2002-10-11

Målnummer:
M6257-01