Miljösanktionsavgift-----Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens dom gällande miljösanktionsavgift för underlåtenhet att uppfylla rapporteringsskyldighet när det gällde resultatet av årlig kontroll av köldmedier. I målet inhämtades yttrande av Naturvårdsverket om lagstödet för rapporteringsskyldigheten. Verket uttalade att det fanns i vart fall tre argumentationslinjer som talade för att föreskriften hade stöd i miljöbalken och dess bemyndiganden. För det första kunde föreskriften betraktas som en föreskrift om försiktighetsmått enligt 14 kap. 24 § miljöbalken och 6 och 26 §§ förordningen om kemiska produkter och biotekniska organismer (FKB). För det andra kunde föreskriften ses som ett särskilt villkor för den som hanterar köldmedier, 14 kap. 24 § 2 stycket miljöbalken och 21 och 26 §§ FKB. För det tredje kunde föreskriften ses som en föreskrift om uppgiftsskyldighet för den som hanterar köldmedier, 14 kap. 9 § miljöbalken samt 9 och 26 §§ FKB. MÖD fann att rapporteringsskyldigheten hade stöd i nämnda bemyndiganden.


Lagrum:
14 kap. 9 § och 24 § samt 30 kap. miljöbalken (1998:808); Statens naturvårdsverks kungörelse (SNFS 1992:16) med föreskrifter om kyl- och värmepumpanläggningar innehållande CFC, HCFC och HFC, köldmediekungörelsen; 6 §, 9 §, 21 § och 26 § förordningen (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, avd 9, miljödomstolen, dom 2001-09-25 i mål nr M 375-00, se bilaga A

KLAGANDE

Sh bygg Fastigheter AB, 556062-5401, Box 417, 751 06 UPPSALA

MOTPART

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Uppsala kommun, Box 216, 751 04 UPPSALA

SAKEN

Miljösanktionsavgift

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens dom.

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Sh bygg Fastigheter AB har yrkat befrielse från förpliktelsen att betala miljösanktionsavgift och har till stöd för detta åberopat att bolaget varje år låtit kontrollera kylaggregaten av ett ackrediterat kontrollorgan.

Naturvårdsverket har anmodats att yttra sig i frågan om med vilket stöd i lag och förordning som verket har utfärdat föreskriften om rapporteringsskyldighet i 16 § i den s.k. köldmediekungörelsen, SNFS 1992:16. Naturvårdsverket har sammanfattningsvis anfört följande. Det finns i vart fall tre argumentationslinjer som talar för att föreskriften har stöd i miljöbalken och dess bemyndiganden. För det första kan föreskriften betraktas som en föreskrift om försiktighetsmått. Verkets möjlighet att meddela föreskrifter om försiktighetsmått har stöd i 14 kap. 24 § miljöbalken samt 6 och 26 §§ förordningen (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer. För det andra kan föreskriften ses som ett särskilt villkor för den som hanterar köldmedier. Verkets möjlighet att meddela föreskrifter om särskilda villkor för hantering av köldmedier har stöd i 14 kap. 24 § andra stycket miljöbalken samt 21 och 26 §§ förordningen om kemiska produkter och biotekniska organismer. För det tredje kan föreskriften ses som en föreskrift om uppgiftsskyldighet för den som hanterar köldmedier. Verkets möjlighet att meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet för den som hanterar köldmedier har stöd i 14 kap. 9 § miljöbalken samt 9 och 26 §§ förordningen om kemiska produkter och biotekniska organismer.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolen delar miljödomstolens bedömning att det föreligger förutsättningar för påförande av miljösanktionsavgift. Miljödomstolens dom skall därför fastställas.

_________________________

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsråden Arne Kardell och Lars Dirke, referent, samt tf. hovrättsassessorn Inge Karlström. Enhälligt.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2002-08-14

Målnummer:
M7203-01