Miljösanktionsavgift-----Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens dom gällande miljösanktionsavgift för underlåtenhet att uppfylla rapporteringsskyldighet när det gällde resultatet av årlig kontroll av köldmedier. I målet inhämtades yttrande av Naturvårdsverket om lagstödet för rapporteringsskyldigheten. Verket uttalade att det fanns i vart fall tre argumentationslinjer som talade för att föreskriften hade stöd i miljöbalken och dess bemyndiganden. För det första kunde föreskriften betraktas som en föreskrift om försiktighetsmått enligt 14 kap. 24 § miljöbalken och 6 och 26 §§ förordningen om kemiska produkter och biotekniska organismer (FKB). För det andra kunde föreskriften ses som ett särskilt villkor för den som hanterar köldmedier, 14 kap. 24 § 2 stycket miljöbalken och 21 och 26 §§ FKB. För det tredje kunde föreskriften ses som en föreskrift om uppgiftsskyldighet för den som hanterar köldmedier, 14 kap. 9 § miljöbalken samt 9 och 26 §§ FKB. MÖD fann att rapporteringsskyldigheten hade stöd i nämnda bemyndiganden.


Lagrum:
14 kap. 9 § och 24 § samt 30 kap. miljöbalken (1998:808); Statens naturvårdsverks kungörelse (SNFS 1992:16) med föreskrifter om kyl- och värmepumpanläggningar innehållande CFC, HCFC och HFC, köldmediekungörelsen; 6 §, 9 §, 21 § och 26 § förordningen (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer
MÖD 2002:53

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2002-08-14

Målnummer:
M7203-01