Omprövning enligt vattenlagen av villkor för att förbättra säkerheten vid kraftverksanläggning inom Luleälvens vattensystem-----Ett bolag och Kammarkollegiet ansökte hos miljödomstolen om att få utföra vissa säkerhetsåtgärder vid ett kraftverk. Som sakägare angavs fiskerättinnehavare och ägare av strand och vatten nedströms. Miljödomstolen biföll ansökan och konstaterade att i målet kunde endast frågor tas upp som sammanhängde med tillståndsansökan. Eftersom någon ändring av vattenhushållningsbestämmelserna för kraftverket inte begärts, avvisade miljödomstolen yrkanden från sakägare rörande bl.a. uppskov med skadereglering av utskovstappning. Miljööverdomstolen delade denna bedömning. Även fråga om rättegångskostnader.


Lagrum:
3 kap. 4 §, 15 kap. 3 § och 8 § vattenlagen( 1983:291); 25 kap. miljöbalken (1998:808); 18 kap. rättegångsbalken (1942:740)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, deldom 1999-10-05, i mål M 122-99, se bilaga A

KLAGANDE Bodens kommun m.fl., se bilaga B

Ombud Advokaten JG

AL

Ombud Advokaten LJ

Sävast samfällighetsförening m.fl., se bilaga B

Ombud Advokaten NR

Hedens byamän m.fl., se bilaga B

Ombud Advokaten OW

HP

MOTPARTER 1. Vattenfall Aktiebolag

Ombud Advokaten UW

2. Kammarkollegiet, Box 2218, 103 15 STOCKHOLM

SAKEN

Omprövning enligt 15 kap 3 § och 8 § vattenlagen (1983:291) av föreskrivna tillståndsvillkor för att förbättra säkerheten vid Vattenfall Aktiebolags anläggningar inom Luleälvens vattensystem; nu fråga om ombyggnadsåtgärder vid Bodens kraftverk.

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar den överklagade deldomen endast på det sättet att Vattenfall Aktiebolag förpliktas att till LJs huvudmän utge ersättning för rättegångskostnader vid miljödomstolen med etthundratjugofemtusenelva (125 011) kr, varav 81 250 kr utgör ombudsarvode.

HPs talan i Miljööverdomstolen avvisas.

YRKANDEN M.M.

Advokaten JGs huvudmän har yrkat att Miljööverdomstolen bifaller deras yrkande om ersättning för rättegångskostnader i miljödomstolen.

Advokaten LJs huvudmän har yrkat att Miljööverdomstolen

dels bifaller yrkandena om utvidgning av kontrollprogrammet för grumlingsmätningar samt precisering av Fiskeriverkets sakkunniguppdrag,

dels bestämmer tiden för anmälan av oförutsedda skador till 12 år efter det att den sista deldomen i målet vunnit laga kraft

och dels bifaller deras yrkande om ersättning för rättegångskostnader i miljödomstolen.

Advokaten NRs huvudmän har yrkat

att Miljööverdomstolen undanröjer beslutet om avvisning av yrkandena rörande villkor för utskovstappning eller uppskov med skadereglering av sådan tappning och, i första hand återförvisar frågan till miljödomstolen för erforderlig behandling. För det fall Miljööverdomstolen finner sig kunna pröva frågorna, yrkas bifall till yrkandena.

NRs huvudmän har vidare yrkat

att tiden för anmälan av oförutsedd skada bestäms till 15 år samt att

Miljööverdomstolen bifaller deras yrkande om ersättning för rättegångskostnader i miljödomstolen.

Advokaten OWs huvudmän har yrkat att Miljööverdomstolen bifaller deras yrkande om ersättning för rättegångskostnader vid miljödomstolen.

HP har yrkat

att överklagade deldomen upphävs och målet återförvisas för förnyad prövning i miljödomstolen,

att miljömålet i fråga skall behandlas i den ordningen att man först tar ställning till strategival för hela älvsystemets säkerhet och sedan gör delmål för respektive utbyggnadsetapp,

att Kammarkollegiets roll som medsökande i detta miljömål underkänns. Kammarkollegiet bör i stället ges tilläggsdirektiv att särskilt granska de mer svårfångade elementen av riskanalysen,

att länsstyrelsen rekommenderas avsätta extra resurser för bevakning av detta miljömål,

att säkerhetsplanläggningen skall omfatta inte bara Vattenfall Aktiebolags egna vattenkraftsanläggningar utan i lika hög grad resterande del av älven, särskilt genom länshuvudstaden Luleå,

att Vattenfall Aktiebolag döms att utreda erosionsskadorna vid Grandensunden och att i förekommande fall utge ersättningar samt

att den av Vattenfall Aktiebolag och miljödomstolen demonstrerade småsnåla attityden beträffande yrkade ersättningar ges en lämplig form av tillrättavisning - särskilt när det gäller BP ersättningar för inställelse.

Samtliga klagande utom HP har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

Vattenfall Aktiebolag (Vattenfall) har bestritt ändring av miljödomstolens deldom. Vattenfall har vidare bestritt yrkandena om ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

Kammarkollegiet har instämt i Vattenfalls talan.

Miljööverdomstolen har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket miljöbalken avgjort målet utan huvudförhandling.

PARTERNAS TALAN

Parterna har i Miljööverdomstolen, utöver vad som framgår av miljödomstolens deldom, anfört bl.a. följande.

JGs huvudmän:

Miljödomstolen har vid sin prövning av kostnadsanspråken ansett att dessa är anmärkningsvärt höga och har slutligen stannat för att ett ombudsarvode på 50 000 kr utgör skälig ersättning till vårt ombud. Domstolens bedömning är ej riktig och synes ha bestämts med beaktande av de sammantagna kostnadsanspråken i målet, vilket saknar relevans för bedömningen av de ersättningsyrkanden vi framställt. Domstolen har trots allt ändock delat den av sakägarsidan framförda uppfattningen att arbetet måste bedömas utifrån också den omständigheten att sökandena i ansökan begärt att domstolen i ett första skede skulle till prövning uppta den huvudsakliga uppbyggnaden av de säkerhetshöjande åtgärderna. Denna inställning ändrades ej under skriftväxlingen i målet. Först vid huvudförhandlingen klargjordes att sökandena endast avsåg en prövning av ansökta byggnadsåtgärder för Bodens kraftstation. Under hela tiden hade ombuden sålunda att beakta samtliga aspekter av ett tillstånd, sålunda även till synpunkter berörande andra delar av älven än de som direkt påverkas av de nyss nämnda byggnadsåtgärderna. Vi vidhåller att ombudets arbete i alla delar varit nödvändigt för tillvaratagande av vår rätt och av samma anledning därför befogat.

LJs huvudmän:

Kontrollprogrammet för grumlingsmätningar

Då det gäller ovanstående fråga har LJs - i samarbete med civilingenjören Jan Adolfsson - i inlaga 1999-07-13 påfordrat kompletteringar av det av Vattenfall föreslagna programmet. Kompletteringarna åsyftar att åstadkomma ett bättre underlag för bedömningen av de till följd av grumlingarna förväntade fiskeskadorna. Såväl från miljösynpunkt som i ekonomiskt avseende måste det anses väsentligt att så noggrant som möjligt kartlägga verkningarna av det sökta företaget.

Fiskeriverkets sakkunniguppdrag

Miljödomstolen har beträffande denna fråga överlämnat åt Fiskeriverket att självt bestämma uppdragets omfattning och innehåll. Detta förefaller betänkligt. För att ej viktiga fakta av betydelse för det enskilda fisket skall lämnas obeaktade borde miljödomstolen - på sätt huvudmännen påfordrat - lämnat närmare föreskrifter angående uppdragets innehåll.

Tiden för anmälan av oförutsedd skada

Framställningen om att denna tid skall utsträckas i tiden till 12 år efter den sista deldomen i målet vidhålles. Även här åberopas vad som anförts under målets handläggning i miljödomstolen.

Rättegångskostnader

I första hand åberopas vad som anförts i miljödomstolen.

Rent allmänt kan sägas att LJs kraftigt missgynnats vid en jämförelse med sina kollegor i målet. Eftersom för hans del tidsspillan upptagits såsom en del i arvodet och då tidsspillan totalt uppgått till cirka 50 timmar har han såsom "rent" arvode endast erhållit cirka 26 000 kr, vilket är ett väsentligt lägre belopp än övriga advokater som erhållit 50 000 kr. Ingen egentlig förklaring till detta har lämnats av miljödomstolen varför domen är svår att angripa i denna del.

Vid bokning av resan - som alltså ägde rum 13-14/2-99 - föreslog SAS att LJs skulle övernatta eftersom resan då skulle bli väsentligt billigare. För att styrka skillnaden i resekostnader har han hemställt om samt även erhållit besked från SAS. Det valda resesättet med övernattning kostade 2 159+1 064=3 223 kr medan den modell miljödomstolen godkände kostade 6 779 kr. Om LJs ej kan erhålla ersättning för faktiska kostnader så borde han annars erhålla det sistnämnda beloppet.

NRs huvudmän:

1. Avvisningsfrågan

En förändrad tappning genom kraftstationen kan medföra ändrad erosionssituation. Sedan erosionen från de förändrade förhållanden som kraftstationen innebär, återstår numera endast mycket begränsade platser där notfiske medges av tekniska förhållanden. Om tappningen flyttas över till det nya utskovet kan inte uteslutas att det på sikt medför förändrad erosionsinverkan vilken alltså äventyrar fisket, som på denna plats är synnerligen givande. Yrkandet är alltså att hänföra till en sådan skadeförebyggande åtgärd som avses i 3 kap. 7 § vattenlagen. Miljödomstolen har saknat grund för sitt avvisningsyrkande.

2. Tiden för anmälan av oförutsedd skada

I den mån yrkandet om tappningsbestämmelsen inte bifalles finns behov av betydligt längre tid för anmälan av oförutsedd skada, eftersom det då gäller fråga om inverkan i erosionshänseende.

3. Rättegångskostnaderna

Vad som anförts i miljödomstolen vidhålles. Avgörande för omfattningen av det arbete som påkallas måste bedömas mot bakgrund av yrkandena i ansökningshandlingar och den kungörelse som miljödomstolen utfärdat i målet. Förhållandet att sökandena, som i detta fall, inte förrän vid huvudförhandlingen preciserar sin talan kan inte tillåtas inverka på bedömningen. Mot bakgrund av miljödomstolens domskälsvis gjorda uttalande i domen (s. 14n) rörande att det saknas anledning att ifrågasätta den av sökandena redovisade strategin m.m. samt vid miljödomstolens vid huvudförhandlingen gjorda tillkännagivande att alla de andra ombyggnadsföretagen skall prövas enligt vattenlagens regler, råder för övrigt fortfarande oklarhet hur långt miljödomstolen redan prövat hela älvplanen.

Under alla förhållanden är ansökan så omfattande att den kräver en avsevärd insats. Det har krävts genomgångar av icke blott bestämmelser för Bodens kraftverk utan även för andra av de företag som ansökan gällt. För tillvaratagande av sakägarnas rätt har krävts anlitande av teknisk kompetens. Förhållandet att vissa sakägarombud kunnat förena sig om en tekniker har visserligen medfört stor processekonomisk fördel särskilt då måltypen som sådan - omprövning av hänsyn till samhällets säkerhetsintresse - ej tidigare förekommit i någon omfattning av betydelse, men ändå har utförande av talan i målet krävt att ombudet trängt in i materialet.

OWs huvudmän:

Vid miljödomstolen yrkad ersättning är skälig med hänsyn till arbetsinsatsens omfattning och beskaffenhet. Väl har miljödomstolen uttalat att erinringsskrifterna inte upptagit "mycket som kan tänkas ha varit till gagn för sakägarna". Det förekommer dock ej anledning till förmodan att däri ligger någon antydan om oskicklighet vid det skriftliga framförandet av sakägarnas synpunkter. Ansökan omfattade tre pärmar med uppgifter rörande hela älvsystemet. Med hänsyn till ansökans och kungörelsens innehåll var det nödvändigt att åtminstone översiktligt gå igenom även arkiverade handlingar rörande andra företag än Bodens kraftstation.

Ansökningen föranledde i vanlig ordning kontakter med uppdragsgivarna. Dessa kontakter kunde begränsas enär företaget kunde befaras åstadkomma skada allenast på fisket. Å andra sidan är innehavarna av fiskerätt i byarna Heden, Boden, Avan och Gäddvik många och envar av dem är att anse som sakägare i fiskefrågan.

Skriftväxlingen har varit av ringa omfattning, något som sökanden särskilt åberopat. Det har inte funnits anledning att skriva något ytterligare. De för domstolen synliga arbetsinsatserna i målet har varit av relativt begränsad omfattning medan uppdraget i övrigt varit desto mer arbetskrävande.

HP:

Min fritidsfastighet vid Granden utgör den juridiska grunden för mig att vara part i detta vattenmål och övriga vattenmål om Luleälven. Samtidigt vill jag betona att samhällsintresset mer än egenintresset är drivkraften för mitt engagemang i vattenplaneringen. Tyngsta skälet för mitt överklagande av miljödomstolens dom är förhoppningen att jag på detta sätt kan föra ut information om hur illa det ligger till när det gäller säkerhetstänkandet i samhällsplaneringen och hur illa det ligger till när det gäller myndigheternas och domstolarnas förmåga att hantera dessa frågor.

Vattenfall:

JGs huvudmän

Redan i ansökan har yrkandet preciserats på det sätt att i första hand åtgärderna vid Bodenanläggningen avsågs bli föremål för domstolens handläggning. Eftersom dessa åtgärder utgör en del av en för hela älven övergripande strategi, har det i sig varit nödvändigt att något granska vad som avsetts att komma till utförande även på övriga sju berörda anläggningar. För det arbetet har ju också skälig ersättning utgått i den överklagade domen.

LJs huvudmän

Vad först gäller kontrollprogrammet för grumlingsmätningar har i överklagandet inte något nytt åberopats. Vattenfall för sin del åberopar vad som i hithörande delar anförts i den frågan vid miljödomstolen samt miljödomstolens i deldomen intagna skäl.

Vad därefter gäller Fiskeriverkets sakkunniguppdrag sägs att detta borde ha preciserats närmare, eftersom verkets uppgift i första hand torde vara att bevaka det allmänna fisket. Enligt Vattenfalls mening är det på sätt miljödomstolen anfört, mindre lämpligt att i förväg binda upp den sakkunnige genom att i allt för hög grad precisera det uppdrag som tilldelats denne. Det finns heller ingen anledning att anta, att den sakkunnige vid fullgörandet av sitt uppdrag inte i vederbörlig omfattning beaktar inverkan på det enskilda fiskeintresset. Tvärtom innebär det förhållandet, att Fiskeriverket erhållit uppdrag att som sakkunnig följa inverkan på fisket, särskilda garantier för att utredningen blir av högsta kvalitet. I övrigt åberopas vad som i hithörande delar anförts vid miljödomstolen.

Vad gäller frågan om tid för anmälan av oförutsedd skada har motparterna inte åberopat några nya omständigheter, utan hänvisat till vad tidigare anförts. Vattenfall åberopar för sin del vad som anförts vid miljödomstolen samt miljödomstolens domskäl.

Vad slutligen gäller rättegångskostnaderna föranleder inte vad som anförts i överklagandet någon ändring av Vattenfalls ståndpunkt. När det gäller utlägg har viss utredning nu ingivits och åberopats. Vattenfall är av den uppfattningen, att utredningen hade kunnat presenteras vid behandlingen inför miljödomstolen, varför på grund av instansordningsprincipen utredningen nu inte gärna kan beaktas vid prövningen av ersättningsyrkandet.

NRs huvudmän

Yrkandena bestrids. - Vad gäller avvisningsfrågan vidhåller Rs huvudmän, att villkor om tappning genom det nya utskovet skall bestämmas under anförande, att yrkandet är att hänföra till sådan skadeförebyggande åtgärd som avses i 3 kap. 7 § vattenlagen, vilken bestämmelse är tillämplig även i omprövningsfallen. Vattenfall (och Kammarkollegiet) har inte påfordrat ändring av vattenhushållningsbestämmelserna vid Bodens kraftstation, varför den frågan inte underställts miljödomstolens prövning. Miljödomstolen har för sin del uttalat, att i målet inte kan prövas andra än sådana med tillståndsansökan sammanhängande frågor som rör kompensation och villkor med anledning av skador som är en direkt följd av ansökta byggnadsarbeten. Vattenfall delar den uppfattningen. Ansökan avsåg uttryckligen omprövning av tidigare meddelade villkor, vilket om inte annat framstår som uppenbart då även Kammarkollegiet iklätt sig sökanderollen. Den saken behövde således inte särskilt utredas. Vad gäller ansökningshandlingarna, har vid ansökans ingivande framhållits, att denna omfattat samtliga av säkerhetshöjande åtgärder berörda anläggningar, men att prövningen i första hand avsåg bara anläggningen vid Boden och att handlingarna beträffande övriga berörda anläggningar inte var fullständiga, utan skulle ansökan i dessa delar kompletteras allt efter som projekteringen fortskred. Det är alltså inte så att ansökan, när det gäller åtgärderna vid Bodens kraftstation, varit ofullständig. Det är vidare så att såväl i ansökan som i kungörelsen uttalats, att den inledande prövningen tog sikte på de åtgärder som avsågs komma till utförande vid Bodenanläggningen, men att som ett led i denna prövning domstolen hade att beakta jämväl den huvudsakliga uppbyggnaden av övriga säkerhetshöjande åtgärder (som också redovisades). Av miljödomstolens dom framgår, att vid prövningen av åtgärderna vid Bodenanläggningen, även åtgärderna i övrigt beaktats.

Bakgrunden till aktuella åtgärder vid Bodens kraftstation är den förändrade syn som numera råder ifråga om dimensionerande vattenföring. Av säkerhetsskäl är det således nödvändigt, att förse anläggningen med ytterligare förbitappningsmöjligheter. Utskovet är alltså inte avsett att användas vid normala driftsituationer, utan endast då säkerheten så påfordrar. Även om det i och för sig inte torde behöva särskilt anges, kommer årligen återkommande funktionskontroll av utskovet att ske på sedvanligt sätt.

Även om ansökningsmaterialet på sitt sätt kan uppfattas som omfattande, innehåller det ingivna materialet i huvudsak kartor; mer än två av tre A4-pärmar. Det har heller inte förelegat skäl att närmare granska bestämmelser som meddelats för andra anläggningar än Bodenanläggningen, eftersom den inledande prövningen inte avsåg annat än den anläggningen. En genomgång av för varje anläggning meddelade bestämmelser borde därför lämpligen ha anstått till dess att åtgärder vid respektive anläggning aktualiserats. I vart fall kan nedlagt arbete i den delen inte nu vara ersättningsgrundande.

OWs huvudmän

Påståendet, att även om de synliga insatserna varit av relativt begränsad omfattning uppdraget i övrigt varit desto mer arbetskrävande, kan inte vitsordas. Den arbetsinsats som varit av beskaffenhet och motiverad har enligt Vattenfalls förmenande i huvudsak utförts av det särskilt anlitade tekniska biträdet, vilken kostnad också fullt ut accepterats.

Avslutningsvis vill Vattenfall framhålla, att de åtgärder som aktualiserats i anledning av förevarande ansökan, inte bara tagits fram i samråd med berörda kommuner och med benäget bistånd av länsstyrelsen utan också kommit att så accepteras av det allmänna, att Kammarkollegiet funnit anledning ställa sig bakom ansökan. Om inte annat borde detta ha varit skäl nog för en något mer återhållsam inställning i frågan än vad som faktiskt blivit fallet.

HP

Vad gäller frågan om HP är att betrakta som sakägare och därmed berättigad att erhålla ersättning för skäliga rättegångskostnader är följande att notera. HP arrenderar av Luleå kommun två fritidstomter som inte omfattar vattenområde och inte heller fiskerätt. De byggnadsåtgärder som miljödomstolen i den överklagade domen givit tillstånd till, kan inte på något sätt påverka nyttjandet av tomterna ifråga. Den inverkan som kan uppkomma av byggnadsåtgärderna är en tidvis förekommande grumling, vilken ansetts eventuellt kunna påverka fiskeintresset. Någon inverkan i övrigt på tredje man av negativ karaktär har inte de tillståndsgivna byggnadsarbetena vid Bodens kraftstation. HP är således inte att betrakta som sakägare i vattenlagens mening och därmed inte heller berättigad att erhålla ersättning för sina rättegångskostnader. HPs talan skall därför ogillas och miljödomstolens dom i den delen fastställas.

Kammarkollegiet

Kollegiet åberopar i sin helhet vad Vattenfall har anfört i sitt yttrande.

DOMSKÄL

Målet har inletts före miljöbalkens ikraftträdande. Detta innebär, enligt 6 § första stycket lagen (1998:811) om införande av miljöbalken, att Miljööverdomstolen har att tillämpa bestämmelserna i vattenlagen (1983:291). Vad gäller förfarandet skall dock enligt andra stycket nämnda paragraf miljöbalken tillämpas.

Vad som förekommit här i fråga om utvidgning av kontrollprogrammet för grumlingsmätningar, precisering av Fiskeriverkets uppdrag samt tiden för anmälan av oförutsedd skada föranleder inte någon annan bedömning än den som miljödomstolen gjort.

Miljööverdomstolen gör samma bedömning som miljödomstolen även i fråga om de yrkanden om utskovstappning och uppskov med skadereglering som har framställts av NRs huvudmän. Ändringsyrkandena i denna del skall därför ogillas.

Såsom miljödomstolen funnit kan HP inte anses vara sakägare i det mål som avgjorts genom överklagade domen. Hans talan i Miljööverdomstolen skall sålunda avvisas.

Vad härefter gäller frågan om ersättning för rättegångskostnader i miljödomstolen, konstaterar Miljööverdomstolen att Vattenfalls och Kammarkollegiets ansökan i huvudsak gäller åtgärder för förbättring av säkerheten vid Bodens kraftstation. Som bakgrund till åtgärderna har sökandena redovisat den huvudsakliga uppbyggnaden av säkerhetshöjande åtgärder för hela älvsystemet vid ett dimensionerande tillflöde av 6 000 m3 /s. Ett sådant tillflöde beräknas ha en återkomsttid som ligger över 10 000 år. Bortsett från korttidseffekter av själva byggnadsåtgärderna, innebär de redovisade åtgärderna, när de genomförts, fördelar för samtliga sakägare i älvsystemet, jämfört med läget om inga åtgärder vidtogs och 10 000-års-händelsen inträffade. Med hänsyn härtill borde ombudens arbetsinsatser i allt väsentligt ha inriktats på frågor som sammanhänger med byggnadsåtgärderna vid Bodens kraftstation, även om det såsom miljödomstolen ansett har varit befogat för ombuden att också överväga och analysera frågeställningar av mera övergripande karaktär. För de kostnader som varit påkallade för att tillvarata sakägarnas intressen måste sakägarna skäligen anses vara tillgodosedda med de ersättningar som dömts ut av miljödomstolen. LJs huvudmän bör dock tillerkännas ytterligare 1 064 kr avseende utlägg för hotellkostnader.

Med hänsyn till nu gjorda överväganden bör den överklagade deldomen stå fast med tillägg om den ytterligare kostnadsersättningen.

Vid denna utgång av målet skall klagandena bära sina egna rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

________________________

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga C

Överklagande senast den 24 april 2002

I avgörandet har deltagit f.d. hovrättslagmannen Lars Uno Didón, hovrättsråden Eva Wagner och Arne Kardell, referent, samt miljörådet Sven Bengtsson. Enhälligt.

_________________________________

BILAGA A

UMEÅ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTLEN, DELDOM

SÖKANDE 1. Vattenfall AB

Ombud: Advokaten XX

2. Kammarkollegiet, Box 2218, 103 15 STOCKHOLM genom advokatfiskalen

SAKEN

Omprövning enligt 15 kap 3 § och 8 § vattenlagen (1983:291) av föreskrivna tillståndsvillkor för att förbättra säkerheten vid Vattenfall AB:s anläggningar inom Luleälvens vattensystem; nu fråga om ombyggnadsåtgärder vid Bodens kraftverk (x = 7313300; y = 1768000)

DOMSLUT

1a) Med bifall till Vattenfall AB:s ansökan enligt 15 kap 8 § vattenlagen (1983:291) lämnar miljödomstolen Vattenfall AB tillstånd att bygga om regleringsdammen vid Bodens kraftstation genom att höja överkanten på högra dammens tätkärna, bygga på betongfarbanans och vänstra dammens kantbalkar, förse dammen med ytterligare ett utskov samt bredda befintlig utloppskanal.

b) Med bifall till Kammarkollegiets ansökan enligt 15 kap 3 § vattenlagen (1983:291) förpliktar miljödomstolen Vattenfall AB att utföra de ombyggnadsåtgärder som angetts ovan under a).

Företaget skall utföras i huvudsaklig överensstämmelse med ritningar K 00:02:01-03, K 10:02:04-05 och K 00:02:06-07 (aktsid 79 - 85) och den beskrivning som lämnas i denna deldom. Grumlande arbeten av betydelse - frånsett rivning av fångdammarna - får dock inte utföras under perioden maj - oktober.

2. Vattenfall AB berättigas enligt medgivande att för fångdammsarbetena ta i anspråk område av fastigheten Bodforsen 2:13. Frågan om ersättning till fastighetsägaren uppskjuts och kommer, om uppgörelse mellan parterna ej kan träffas, att upptas till prövning senast i samband med skadereglering avseende fisket.

3. Miljödomstolen uppskjuter frågan om företagets inverkan på fisket och förordnar att grumlingarnas inverkan i detta hänseende skall följas under en prövotid om högst tre år från arbetenas igångsättande. Under prövotiden skall grumlingsmätningar ske enligt upprättat kontrollprogram (aktsid 500 - 504). Det åligger Vattenfall AB att hålla Fiskeriverket underrättat om förekomst i tiden av grumlande arbeten samt tillställa verket sammanställning av undersökningsresultat. Efter överenskommelse mellan Vattenfall AB och Fiskeriverket får vidtas de justeringar av kontrollprogrammet som kan anses behövliga. Om ändringar i stort i det framlagda kontrollprogrammet skall Vattenfall AB hålla domstolen underrättad.

4. Fiskeriverket förordnas att under prövotiden följa grumlingarnas inverkan på fisket. Så snart behövlig erfarenhet vunnits i detta hänseende har verket att avge utlåtande till miljödomstolen.

5. Miljödomstolen lämnar utan bifall yrkandena av advokaten till A L m.fl., huvudmän om utvidgning av kontrollprogrammet för grumlingsmätningar och precisering av Fiskeriverkets sakkunniguppdrag. Advokatens till Sävast samfällighetsförening m.fl., huvudmäns yrkanden om villkor för utskovstappning eller uppskov med skadereglering av sådan tappning avvisas.

6. De arbeten som avses i denna deldom skall vara utförda senast inom fem år från dagen för denna deldom. Ombyggnadsåtgärderna får påbörjas utan hinder av att domen därom inte har vunnit laga kraft. Som villkor härför gäller att Vattenfall AB hos Länsstyrelsen i Norrbottens län ställer säkerhet för den ersättning som kan komma att utgå, om domen ändras.

8. Om arbetena medför skador som miljödomstolen inte förutsett, får den skadelidande framställa anspråk på ersättning. Sådant anspråk skall anmälas till domstolen inom 5 år från utgången av den arbetstid som bestämts.

9. Vattenfall AB skall utge rättegångskostnader enligt följande

a) för ombuds- och teknikerkostnader

- till advokaten till Bodens kommun m.fl., huvudmän med nittiosjutusensjuhundratrettionio (97 739) kr 50 öre, varav 76 080 kr utgör ombudsarvode inkl tidsspillan,

- till advokaten till Hedens byamän m.fl., huvudmän med sjuttiosextusentvåhundrafyrtiofyra (76 244) kr 50 öre, varav 62 500 kr utgör ombudsarvode,

- till advokaten till Sävast samfällighetsförening m.fl., huvudmän med åttiofemtusensexhundratrettiotvå (85 632) kr, varav 68 750 kr utgör ombudsarvode inkl tidsspillan,

- till advokaten till A L m.fl., huvudmän med etthundratjugotretusenniohundrafyrtiosju (123 947) kr, varav 81 250 kr utgör ombudsarvode inkl tidsspillan.

b) för huvudmännens personliga kostnader för inställelse till huvudförhandlingen

- till HB med trehundrasjuttionio (379) kr 50 öre

- till VB med etthundrafemtio (150) kr

- till GH med ettusensexhundrasextiotvå (1 662) kr

- till SEW med ettusensexhundrasextiotvå (1 662) kr

På beloppen skall utgå ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från 1999-10-05 till dess betalning sker.

10. Miljödomstolen ogillar BPs yrkande om ersättning för kostnader för inställelsen till huvudförhandlingen. HPs yrkande om ersättning för rättegångskostnader avvisas.

INLEDNING OCH BAKGRUND TILL ANSÖKAN

Ur geografisk och hydrologisk synpunkt indelas huvudälvarna inom Luleälvens flodområde i Stora Luleälven från sjön Virihaure till Porsimagasinet, i Lilla Luleälven från sjön Saggat till Porsimagasinet, och i Luleälven från sammanflödet i Porsimagasinet till havet. Avrinningsområdet omfattar ca 25 200 km2 varav Lilla Luleälvens område utgör ca 9 610 km2.

I Stora Luleälven och Luleälven finns regleringsmagasinen Sitasjaure, Suorvasjöarna, Satisjaure och Lulejaure samt på sträckan källsjöarna - havet kraftstationerna Ritsem, Vietas, Porjus, Harsprånget, Ligga, Messaure, Porsi, Laxede, Vittjärv och Boden. I Lilla Luleälven finns regleringsmagasinen Tjaktjajaure, Skalka, Randijaure, Vajkijaure och Letsi samt kraftstationerna Seitevare, Parki, Randi, Akkats och Letsi.

Mot bakgrund av vunna erfarenheter av oväntat höga flöden i reglerade vattendrag bildade vattenkraftföretagen och SMHI våren 1985 en särskild kommitté - Flödeskommittén - med uppgift att utarbeta förslag till riktlinjer för bestämning av dimensionerande flöden vid kraftverks- och regleringsdammar. Kommittén lade i maj 1990 fram en slutrapport med sådana riktlinjer. Enligt kommittén medför de tidigare använda metoderna för dimensionering av dammar, anpassade till ett 100-års flöde, ett generellt sett väsentligt lägre krav ifråga om dimensionerande flöden och dammbyggnaders avbördningsförmåga än vad som följer av de riktlinjer som kommittén utformat. Så t.ex. gäller för Luleälvens del att ett dimensionerande tillflöde om drygt 6 000 m3/s erhålles vid en tillämpning av kommitténs riktlinjer. När det gäller återkomsttiden, d.v.s. den tid det i genomsnitt tar mellan inträffade flöden större än eller lika med angivna, visar enligt kommittén de statistiska beräkningarna att återkomsttiden ligger över 10 000 år.

Eftersom en tillämpning av Flödeskommiténs riktlinjer i många fall innebär större dimensionerande flöde än det flöde som dammarna idag kan klara, har inom kraftindustrin fattats beslut om att kontrollberäkna alla befintliga dammar som i händelse av dammbrott kan orsaka skada av någon betydelse för annan än dammägaren. För det ändamålet har för alla större kraftproducerande älvar bildats älvvisa arbetsgrupper med kompetens inom bl.a. hydrologi och vattenbyggnad. Arbetsgrupperna har haft att ta ställning till om dammarna och deras utskov klarar den dimensionerande tillrinningen eller om och i vilken omfattning avbördningsförmågan behöver ökas. Även möjligheterna att tillfälligt härbärgera mera vatten i regleringsmagasinen för att därmed öka möjligheterna till flödesdämpning har studerats. Sammantaget har man sökt att finna den för hela älvsystemet lämpligaste kombinationen av utökad avbördningsförmåga och flödesdämpning. Huvuduppgifter vid arbetet har således varit att genomföra en riskklassificering av dammarna, att bestämma tappningsstrategi för regleringsdammarna, att bedöma de realistiska möjligheterna till flödesdämpande åtgärder, att projektera ombyggnadsåtgärder samt att genomföra tekniska/ekonomiska utredningar.

Såvitt gäller Luleälven har gruppen stannat för en lösning för att säkra vattenkraftanläggningarna som utgörs av en kombination av åtgärder innebärande lokalt styrd aktiv dämpning i två magasin och passiv dämpning vid övriga anläggningar, i vissa fall efter erforderliga ombyggnadsåtgärder. Aktiv dämpning kan ske antingen genom systemstyrd dämpning eller lokalt styrd dämpning. Systemstyrd dämpning innebär att avtappningen styrs genom beräkningar där hänsyn tas till de aktuella nivåerna och flödena vid samtliga dammar. Lokalt styrd dämpning innebär att avtappningen styrs enligt en på förhand uppgjord plan, vilken relateras till flöde och vattennivå vid den aktuella dammen. Passiv dämpning är den dämpning som erhålles vid överdämning med utskoven fullt öppna.

ANSÖKAN M.M.

I ansökan, som inkommit till Luleå tingsrätt, vattendomstolen, 1998-04-08 har Vattenfall AB och Kammarkollegiet gemensamt ansökt om omprövning enligt 15 kap 8 § resp 15 kap 3 § vattenlagen (1983:291) av föreskrivna tillståndsvillkor för att, i enlighet med vad som ovan angetts, förbättra säkerheten hos Vattenfalls anläggningar i Luleälvssystemet.

De ansökta åtgärderna syftar sålunda till att genom dels utökad avbördningsförmåga vid dammarna, dels flödesdämpande åtgärder möjliggöra omhändertagande av ett dimensionerande flöde om drygt 6 000 m3/s, vilket flöde beräknas ha en återkomsttid som ligger över 10 000 år. I ansökan, som fått sin slutliga utformning efter medverkan av länsstyrelsen och berörda kommuner, redovisas den huvudsakliga uppbyggnaden i hela älvsystemet av de säkerhetshöjande åtgärderna och deras förhållande till varandra. Byggnadstekniska åtgärder kommer att behöva vidtagas vid dammarna i Suorva, Seitevare, Parki, Randi, Akkats, Letsi, Vittjärv och Boden. För åtgärderna beträffande Bodens kraftstation är ansökan fullständig, medan den beträffande övriga anläggningar kommer att kompletteras allteftersom projekteringen fortskrider. Sökandena har hemställt att domstolen inledningsvis tar ställning till den huvudsakliga uppbyggnaden av de i ansökan beskrivna åtgärderna och i ett första delavgörande ger tillstånd till de för Bodens kraftstation ansökta byggnadsåtgärderna. För dessa har sökandena begärt verkställighetstillstånd och en arbetstid om 5 år från domsdagen.

Verksamheten vid vattendomstolen har efter miljöbalkens ikraftträdande 1999-01-01 övertagits av Umeå tingsrätt, miljödomstolen. Enligt 6 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken skall målet handläggas och bedömas enligt bestämmelserna i vattenlagen (1983:291).

Miljödomstolen har hållit huvudförhandling 1999-09-01.

FLÖDESDÄMPANDE ÅTGÄRDER

Förslaget till dimensionering av Luleälvssystemet bygger på att magasinen i Suorva och Porjus nyttjas för att genom en i förväg planerad luckhantering aktivt dämpa höga flöden. Vid Suorva skall dämpning tillgripas när vattenytan ligger vid dämningsgränsen och totaltappningen är på väg att överstiga 720 m3/s. Vid Porjus skall dämpning tillgripas när vattenytan ligger vid dämningsgränsen och totaltappningen är på väg att överstiga 1 100 m3/s. Övriga anläggningar dimensioneras, om ej dagens dimensionering räcker till, för att klara de lokala flöden och vattennivåer som beräknas erhållas om dimensionerande flöde inträffar. Även dessa dammar kommer därmed att dämpa flödet. Föreslagen dimensionering har beräknats ge ett flöde av 3 360 m3/s vid Bodens kraftstation. Som jämförelse kan nämnas att medelvattenföringen är ca 500 m3/s och att vid den stora höstfloden 1993 uppmättes ca 2 200 m3/s. Det högsta uppmätta flödet är 2 640 m3/s vilket noterades 1922. En ytterligare jämförelse kan göras med den kraftiga vårflod som inträffade 1995. Denna vårflod skulle beräkningsmässigt vid outbyggda förhållanden ha gett flödet 3 500 m3/s vid Bodens kraftstation. Genom den dämpning som kunde göras i magasinssystemet erhölls flödet 1 600 m3/s.

Valet av en kombination av lokalt styrd aktiv dämpning och passiv dämpning motiveras av sökandena med att man då erhåller en driftsäker metod som samtidigt ger relativt låga flöden i älven utan att mycket stora utbyggnader av dammanläggningarna krävs. En passiv dämpning som ger mindre flöden i älvens nedre delar innebär att större vattenvolymer måste innehållas i de övre magasinen. Detta innebär i sig en risk. En begränsning till aktiv dämpning i två magasin har bedömts ge den högsta operativa säkerheten. Denna säkerhet blir även högre genom att den aktiva dämpningen koncentreras till Stora Luleälven. Suorvamagasinet har den största ytan av regleringsmagasinen vilket gör dämpningen effektiv. Vidare är Suoivamagasinet ett flerårsmagasin vilket i praktiken innebär att dämningsgränsen ej uppnås varje år. Det finns därmed möjlighet att inom den fastställda dämningsgränsen magasinera en stor del av tillrinningen innan en flödesdämpning behöver tillgripas. Porjusmagasinet har den näst största magasineringsmöjligheten, vilket ger fördelar likt Suorva.

Sökandena har lämnat en miljökonsekvensbeskrivning av dels konsekvenserna i stort av hela projektet, däribland det s.k. nollalternativet, dels konsekvenserna av byggnadsåtgärderna för Bodens kraftverk.

YTTRANDE AV SMHI

SMHI har på domstolens begäran yttrat sig 1999-04-14 över ansökan och därvid anfört bl.a. följande.

Flödeskommitténs riktlinjer innebär i praktiken att det dimensionerande flödet tas om hand genom en kombination av dämpning i regleringsmagasin och tappning via dammarnas utskov. Den aktiva dämpningen är en åtgärd som kräver att rätt beslut fattas vid rätt tillfälle under omständigheter som kan vara ganska kaotiska. Denna strategi bör därför tillämpas med stor försiktighet och förutsätter att det finns utrymme kvar för dämpning när flödet är på väg att kulminera. Å andra sidan kan en rätt hanterad aktiv dämpning väsentligt minska flödestoppen. Passiv dämpning kan förefalla vara mer robust än aktiv dämpning eftersom den inte kräver några operativa beslut. Den medför dock att magasinsnivåerna kommer att variera mer. En passiv dämpning som ger lägre flöden innebär att större vattenvolymer måste magasineras. Detta påverkar eventuell bebyggelse längs det aktuella magasinets stränder och ökar haveririsken för dammen i fråga och som en följd även för dammar längre nedströms.

Sökandena har valt att tillämpa en strategi som bygger på en kombination av aktiv dämpning i två strategiskt valda magasin och för övrigt passiv dämpning samt utbyggnad av kapaciteten i viss utskov. Enligt SMHI:s uppfattning är detta en rimlig kompromiss, speciellt som strategin för den aktiva dämpningen är styrd av lokala förhållanden och därför inte kräver att alla kommunikationssystem fungerar. Det förefaller vidare klokt att begränsa denna åtgärd till en av älvgrenarna eftersom systemet annars riskerar att bli för svårt att hantera i en krissituation.

SMHI:s samlade bedömning är att sökandenas förslag utgör en rimlig avvägning mellan utbyggnad av tappningsförmågan i nedre delen av älven, utökade möjligheter till passiv dämpning och aktiv lokalt styrd dämpning med hjälp av magasin i övre delen av älven. SMHI konstaterar att sökanden har tillämpat Flödeskommitténs riktlinjer på ett sätt som ligger i linje med intentionerna vid utarbetandet av dessa. SMHI har dock inte genomfört några egna beräkningar utan utgår ifrån att dessa skett på riktigt sätt.

ÅTGÄRDER BETRÄFFANDE BODENS KRAFTSTATION

Gällande tillstånd

Tillstånd att anlägga Bodens kraftstation meddelades i deldom 1967-04-28 (A 11/1965), Anläggningen har utförts med en huvuddamm tvärs över älven med anslutande jorddammar. Körbanan över dammen ingår i det allmänna vägnätet. Huvuddammen har försetts med ett utskovsparti i betong bestående av tre stycken utskov avstängningsbara med sektorluckor. Tillstånd till idrifttagning av kraftstationen och dämning till höjden + 13,0 m meddelades i deldom 1971-09-14. I deldom 1986-09-12 fick sedan Vattenfall tillstånd att höja dämningsgränsen till + 13,5 m.

Höjdsystem och huvudfix

I ansökan angivna höjduppgifter hänför sig till höjdsystem RH 00. Sökandena har föreslagit att i deldom 1984-11-07 fastställd huvudfix nr 9-11047 med höjden + 14,690 m fastställs som fixpunkt för företaget. Fixpunktsbeskrivning är redovisad på aktsid 135 - 136.

Byggnadsåtgärder

Ombyggnadsåtgärderna, som beräknas pågå under ca ett år, skall utföras på följande sätt (ritningar aktsid 79 - 85).

Högra dammens tätkärna byggs på med 0,2 m upp till nivån + 14,5 m, d.v.s. 1,0 m över nu gällande dämningsgräns vid kraftstationen. I höger damm anläggs ett nytt utskov som vid vattennivån + 14,5 m kan avbörda 400 m3/s. I anslutning till det nya utskovet breddas utloppskanalen på höger sida med 80 m närmast dammen. Breddningen minskar till noll ca 230 m längre nedströms. Den nya kanalens slänt förses med erosionsskydd. Utskovet utförs i betong och grundläggs på berg. Utskovets tröskel kommer att ligga på höjden +5,9 m och dess öppningsbredd blir 10 m. En ca 20 m lång energiomvandlare i form av en fördjupning avslutar själva betongkonstruktionen.

Kantbalkarna på betongfarbanans uppströmssida och på vänster damm förhöjs med 2 - 3 dm upp till nivån +15,0 m för att förhindra strömning av vatten över körbanan.

Arbetet påbörjas med att stenfyllning bortschaktas där spontslagning skall ske. Därefter stängs vägen av för allmän trafik. Provisorisk fångdamm med tätkärna av jord och med erosionsskydd utläggs uppströms höger dammanslutning och provisorisk dubbel spont slås ned till och förankras i berg. På nedströmssidan schaktas ett dike ned till befintlig bergnivå och igenfylls därefter med tätmassor av morän. Därefter utförs jordschakt för det nya utskovet och utloppskanalen jämte byggnads- och montagearbeten. Länshållningsvatten från det invallade området pumpas till slamavskiljare. Pågjutning av befintliga kantbalkar utförs. Anslutning av jorddammen mot det nya utskovet utförs genom fyllning med tätmassor, stödfyllning och erosionsskydd. Kvarvarande delar av höger damm avschaktas ned till tätkärnan vilken byggs på till nivån +14,5 m varefter skyddsfyllningen återfylls. Avslutningsvis vattenfylls innanför fångdammarna varefter dessa bortschaktas.

Utförandet av kanalbreddning, nytt utskov, dammhöjning och erforderliga fångdammar innebär en total schaktvolym om ca 320 000 m3, varav 160 000 m3 i vatten, och en total fyllnadsvolym om 90 000 m3, varav 20 000 m3 i vatten. Schaktmassorna utgörs till största delen av massor från kraftverkets uppförande och senare utförda rensningar. De består huvudsakligen av morän och sand. Materialöverskottet beräknas bli ca 250 000 m3. Överskottsmassorna kommer till en mindre mängd att nyttjas vid den anpassning av kringliggande terräng som blir en naturlig följd av utloppskanalens anläggande. Resterande massor transporteras till anskaffade sidotippar.

INVERKAN PÅ MILJÖN OCH MOTSTÅENDE INTRESSEN

Arbetena utförs inom fastigheterna Bodforsen 3:1 och 3:3, vilka ägs av Vattenfall. Vidare kommer Bodforsen 2:13 att beröras av fångdammsarbetena. Fastighetsägaren har medgivit att fastigheten får tas i anspråk för angivet ändamål. Under byggnadstiden kommer vägen över dammen, väg 967, att vara avstängd för allmän trafik. Passage över älven kan under denna tid, som beräknas till ett år, ske via Hedenbron ca 1 km uppströms dammen. Fotgängare och cyklister kan under barmarkstiden även nyttja en bro som ligger ca 800 m nedströms dammen.

Vid schakt- och fyllnadsarbeten kommer att uppstå grumlingar, vilka enligt sökandena dock torde bli relativt begränsade eftersom den finare, mest grumlande fraktionen, till stor del redan tvättats bort. För att minska grumlingarna kommer vid breddningen av utloppskanalen att lämnas kvar en jordvall vid den befintliga kanalens högra strand. Jordvallen bortschaktas sist så att utanför liggande massor kan bortschaktas utan kontakt med strömmande vatten. I syfte att ytterligare minimera effekterna av arbetena i vatten skall dessa utföras i huvudsak under perioden november - mars, med undantag av rivningen av fångdammarna, vilket arbete utförs under perioden augusti - september.

Sökandena har med inlaga 1999-06-18 (aktbil 47) gett in ett kontrollprogram för mätning av grumlingseffekter under prövotiden. Programmet har upprättats i samråd med Fiskeriverket.

FISKE M.M.

Fiskeriverket, Utredningskontoret i Luleå, har i yttrande till domstolen 1998-12-22 anfört.

Fiskbeståndet och fisket i Luleälven är av stort allmänt intresse. Till älven sker under perioden maj - oktober lekvandring från havet av flera fiskarter. De viktigaste av dessa är lax, havsöring och sik. En del av laxen och havsöringen tas som avelsfisk vid Bodens kraftstation under hela uppvandringssäsongen. Denna avelsfisk nyttjas för att skaffa material för odling och utsättning av smolt. Smoltutsättningarna sker på våren, i regel under senare delen av maj. Siken leker inom vissa avsnitt på sträckan nedströms Bodens kraftstation. Denna lek sker på hösten och efter övervintring kläcks rommen under våren/försommaren. Sikynglen vandrar därefter relativt snabbt ut från älven.

I Luleälven bedrivs främst under hösten nätfiske efter lax, havsöring, sik och siklöja. Dessutom förekommer under hela året ett omfattande sportfiske efter främst havsöring. Sportfiske sker även efter lax och vissa tecken tyder på att detta fiske ökar i omfattning. I älvens mynningsområde sker ett omfattande yrkesfiske med fasta redskap efter lax och sik under perioden juni - oktober. Vid kusten bedrivs på hösten dels trålfiske efter siklöja 20 september -31 oktober, dels ett omfattande allmänt fiske med rörliga redskap (nät, skötar m.m.) efter främst sik och siklöja.

I samband med planerade arbeten i vatten vid Bodens kraftstation kommer grumlingar att uppstå. Omfattningen och spridningen av dessa är svåra att bedöma, men det kan inte uteslutas att grumlingar kan vara märkbara på hela älvsträckan ner till kusten. Sökandenas förslag att förlägga alla grumlande arbeten till vinterperioden är positivt, eftersom detta medför att risken för påverkan på lekvandringen av olika fiskarter från havet till älven minimeras. Påverkan på höstlagd rom, framför allt av sik, kan uppstå.

Ansökta åtgärder vid Bodens kraftstation bedöms kunna få en temporär påverkan på fiskbestånd och fiske i älven. Denna påverkan, som dock inte är av den graden att den utgör något hinder mot tillåtligheten, bör följas upp under en prövotid om högst tre år.

Fiskeriverket har tillagt att det framtagna provtagningsprogrammet bedömts kunna ge en god uppfattning om grumlingarnas intensitet och spridning i tid och rum. För att kunna dra slutsatser om den biologiska skadan på fisket måste emellertid enligt verket mätningarna kompletteras med biologiska undersökningar, t.ex. av bottenfaunan, jämte insamling och utvärdering av fiskestatistik. Eftersom älvsträckan varit föremål för omfattande undersökningar så sent som under 1990-talet föreligger enligt verket ett bakgrunds- och jämförelsematerial som kan utnyttjas vid skadebedömningen.

Vattenfall har framhållit att kontrollprogrammet förutsätter en provtagningsfrekvens anpassad till arten och intensiteten av de grumlande arbetena. Enligt Vattenfall kommer Fiskeriverket att hållas underrättad om arbetenas gång för att ges möjlighet att vid behov kunna påkalla ytterligare provtagningar.

SYNPUNKTER

Luleå kommun har (aktbil 28) begärt att sökandena inger en analys av de effekter på vattenflödet, som skulle inträda vid en sänkning av nuvarande dämningsgränser i regleringsmagasinen, samt preciserar alternativ med flödesdämpning genom dels höjning av de övre dammarna i älvsystemet, dels ytterligare utskovsutbyggnader.

Advokatens till Hedens byamän m.fl., advokatens till Bodens kommun m.fl. och advokatens till Sävast samfällighetsförening m.fl., huvudmän har (aktbil 29) yrkat att sökandena kompletterar ansökningen med en sammanfattning av några av undersökta dämpningsalternativ, vattenståndsangivelser på ingivna kartblad för olika flödessituationer samt beskrivning av samtliga byggnadsåtgärder som skall utföras med exakt uppgift om de domsvillkor som avses förändras. De har vid huvudförhandlingen vidhållit sina utrednings- och kompletteringsyrkanden och framfört att de inte kan ta ställning till företagets tillåtlighet innan begärt material föreligger.

Även HP, som äger två fritidstomter på fastigheten X 1:1 vid Gäddvikssundet, har (aktbil 61) begärt komplettering med ytterligare utredning om skador och samhällskonsekvenser vid en extremsituation. H P har vidare framfört en mängd idéer om olika strategier för förbättring av säkerheten vid extremflöden i Luleälven.

Miljödomstolen har i beslut dels 1999-05-25, dels vid huvudförhandlingen lämnat samtliga angivna framställningar utan bifall.

Advokaten till AL m.fl., huvudmän har inte haft någon erinran mot företagets tillåtlighet. De har i fråga om företagets inverkan påkallat särskild utredning i vissa hänseenden angående företagets påverkan på fisket (aktbil 32) samt begärt komplettering på visst sätt av det föreslagna provtagningsprogrammet (aktbil 50).

Advokatens till Sävast samfällighetsförening m.fl., huvudmän har påkallat föreskrift om att det nya utskovet inte skall få tas i anspråk annat än i en katastrofsituation. Om sådant förordnande inte meddelas har de yrkat att frågan om ersättning till följd av tappning genom utskovet skall uppskjutas på sätt som anges i 13 kap 49 a § VL.

Unbyns byamän har begärt ersättning för den skada sons kan komma att drabba byns fiske. Byamännen har vidare sagt sig befara igenslamningar i älven och i Lillån, vilka slamningar de ansett kan behöva åtgärdas medelst muddring.

DOMSKÄL

Dammsäkerhet är ett allmänt intresse; som kan föranleda omprövning av villkoren beträffande exempelvis den tekniska utformningen av en vattenkraftsanläggning. Mot bakgrund av ökade kunskaper om dimensionerande flöden och de av Flödeskommittén förordade metoderna för hydrologisk dimensionering av dammar är det Vattenfalls skyldighet att tillse att tillfredsställande dammsäkerhet upprätthålls vid de anläggningar Vattenfall svarar för. Förevarande ansökan om omprövning avser ombyggnad i begränsad omfattning av åtta av Vattenfalls kraftverksanläggningar i Luleälven i syfte enbart att skydda anläggningarna och andra enskilda och allmänna intressen från konsekvenserna av ett dammhaveri till följd av tidigare ej förutsedda högflöden. Kammarkollegiets, med Vattenfall samstämmande ansökan, utgör tillika en begäran om förpliktande för Vattenfall att utföra dessa ombyggnadsåtgärder. Genom valet av systemlösning kommer också ett betydande allmänintresse att tillgodoses, nämligen intresset av att nedbringa det maximalt framrinnande flödet i älvsystemet från ca 6 000 m3/s till ca 3 500 m3/s mätt vid Boden. Någon ändring av gällande bestämmelser för tillståndsgivna vattenregleringar har dock inte i något fall påkallats.

Med hänsyn till den utredning som förebragts i målet saknas det anledning att ifrågasätta vare sig lämpligheten av den strategi för flödesdämpning som sökandena redovisat eller nödvändigheten av de ombyggnadsåtgärder som utgör en följd av denna strategi. Kammarkollegiets talan enligt 15 kap 3 § vattenlagen utgör härtill en säkerhet för att ansökta åtgärder i hela älvsystemet verkligen kommer att genomföras som planerat.

Enligt 3 kap 4 § vattenlagen får ett vattenföretag komma till stånd endast om fördelarna från allmän och enskild synpunkt av företaget överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det. Såsom sökandena anfört innebär ansökta åtgärder i princip att skador och intrång av det dimensionerande flödet blir mindre än vad som eljest skulle ha blivit fallet. Miljödomstolen finner uppenbart att det ansökta företaget, som har till syfe att minimera riskerna för dammbrott med de konsekvenser som detta skulle innebära, uppfyller uppställda villkor för den samhällsekonomiska tillåtligheten.

Då Vattenfall har för avsikt att påbörja ombyggnadsåtgärderna med de arbeten som beskrivits beträffande Bodens kraftstation har sökandena begärt att miljödomstolen först prövar och ger tillstånd till dessa byggnadsåtgärder. Med hänsyn till de begränsade skadeverkningar på motstående intressen som kan förutses av arbetena, i huvudsak inverkan av grumlingar vintertid, föreligger inget hinder enligt bestämmelserna i 3 kap vattenlagen mot att arbetena vid Bodens kraftstation får komma till stånd.

Med hänsyn till den tidplan för planerade arbeten som redovisats (aktsid 74), innebärande byggetablering i oktober 1999, föreligger skäl att meddela verkställighetsförordnande. Grumlande arbeten av betydelse - med undantag för rivning av fångdammar - bör dock inte få utföras under perioden maj - oktober.

Eftersom skadeverkningarna av grumlingarna inte kan förutses med tillräcklig säkerhet bör frågan om kompensation för eventuell skada på fiske uppskjutas. Av sökandena föreslagna grumlingsmätningar syftar i första hand till att utgöra underlag för Fiskeriverkets bedömning av arbetenas inverkan i detta hänseende. Kontrollprogrammet har av Fiskeriverket ansetts vara tillfyllest för sitt ändamål, särskilt som möjlighet däri ges att närmare anpassa mätningarna till de vid varje tillfälle aktuella arbetena. Vilken omfattning och närmare utformning det till Fiskeriverket lämnade sakkunniguppdraget skall ha måste självfallet grunda sig på en bedömning av vad som mot bakgrund av förväntad inverkan kan anses ekonomiskt motiverat. Denna avvägning kan med hänsyn till vad Fiskeriverket anfört därom i målet överlämnas åt verket att självt göra inom ramen för meddelat sakkunnigförordnande. Det saknas därför enligt domstolens mening skäl att meddela närmare föreskrifter i hänseenden som vissa sakägare begärt, såväl vad gäller komplettering av kontrollprogrammet som i fråga om Fiskeriverkets undersökningar under prövotiden.

Det finns inte anledning att meddela provisoriska bestämmelser om ersättning eller skadeförebyggande åtgärder med avseende på fisket. I det fall annan skada av arbetena skulle uppstå får den skadelidande framställa sina anspråk i den ordning som gäller för anmälan om oförutsedd skada.

Då omprövningstiden avseende Bodens kraftstation inte gått ut behöver ny omprövningstid inte bestämmas.

Advokatens till Sävast samfällighetsförening m.fl., huvudmän har begärt att tiden för anmälan av oförutsedd skada bestäms till 15 år. Advokatens till A L m.fl., huvudmän har begärt att denna tid bestäms till 12 år efter det att den sista deldomen har vunnit laga kraft. Det saknas enligt domstolens mening anledning att bestämma tiden för oförutsedd skada av arbetena vid Bodens kraftstation längre än till fem år från utgången av arbetstiden.

Såsom anförts har någon ändring av gällande vattenhushållningsbestämmelser för Bodens kraftstation inte begärts. I målet kan inte prövas andra än sådana med tillståndsansökan sammanhängande frågor som rör kompensation och andra villkor med anledning av skador som är en direkt följd av de ansökta byggnadsarbetena. Vad Advokatens till Sävast samfällighetsförening m.fl., huvudmän yrkat i fråga om villkor för utskovstappning eller uppskov med skadereglering av sådan tappning skall följaktligen avvisas.

Rättegångskostander

Advokaterna huvudmän har yrkat ersättning för ombuds - och teknikerkostnader enligt följande.

Advokaten till Hedens byamän m.fl., huvudmän med 123 744 kr 50 öre (inkl mervärdesskatt), varav 110 000 kr avser arvode till ombud och 8 750 kr avser arvode till tekniskt biträde.

Advokaten till Bodens kommun m.fl., huvudmän med - efter rättelse av felräkning - 183 592 kr (inkl mervärdesskatt), varav 157 740 kr avser arvode till ombud och 8 750 kr avser arvode till tekniskt biträde.

Advokaten till Sävast samfällighetsförening m.fl., huvudmän med 138 162 kr (inkl mervärdesskatt), varav 120 500 kr avser arvode till ombud och 8 750 kr avser arvode till tekniskt biträde.

Advokaten till AL m.fl., huvudmän med 217 224 kr (inkl mervärdesskatt), varav (120 000+5 000=) 125 000 kr avser arvode till ombud och 68 000 kr avser arvode till tekniskt biträde.

I fråga om yrkade ombuds- och teknikerkostnader har sökandena anfört: Kostnadsanspråken är rent generellt anmärkningsvärt höga. Advokaten till Hedens byamän m.fl., advokaten till Bodens kommun m.fl. och advokaten till Sävast samfällighetsförening m.fl., har valt att uppträda gemensamt och också ingivit två gemensamma inlagor. Härutöver har advokaten till Bodens kommun m.fl. och advokaten till Sävast samfällighetsförening m.fl., var för sig ingivit en skrift. Vidare har de övervarat huvudförhandlingen och därvid utfört en talan grundad på vad som anförts i de angivna skrifterna. Enligt sökandenas uppfattning motsvarar inte den yrkade ombudsersättningen på långa vägar det arbete som sålunda redovisats i målet. Visserligen är ansökningsmaterialet i sig relativt omfattande och torde ha krävt en viss tidsåtgång för genomläsning. De faktiska byggnadsåtgärder som är föremål för domstolens handläggning och prövning är dock av tämligen begränsad omfattning med relativt sett liten omgivningspåverkan. Arbetena på dammanläggningen vid Bodens kraftverk har emellertid inte i någon omfattning fångat dessa ombuds intresse. De har i stället valt att bl.a. ingående penetrera frågeställningen huruvida ansökan skall betraktas som en omprövningsansökan eller en tillståndsansökan enligt 4 kap 1 § vattenlagen. Ombuden har vidare lagt ned mycken tid och möda på att diskutera vattenhushållnings- och kontrollfrågor, trots att sådana frågor överhuvudtaget inte varit föremål för prövning. Det kan alltså konstateras att ombuden inte bara överarbetat frågorna utan dessutom i mycket hög utsträckning uppehållit sig vid frågor utan större relevans för den prövning som skall ske beträffande åtgärderna vid Boden. Härtill kommer att mycket av det nedlagda arbetet, såvitt av arbetsredogörelserna framgår, bestått av överläggningar mellan ombuden vid bl.a. sammanträden dels i Luleå, dels i Stockholm. Dessa resor kan överhuvudtaget inte vitsordas som nödvändiga för tillvaratagande av huvudmännens rätt. Av arbetsredogörelserna framgår vidare att vissa åtgärder tagit sikte på personer eller organisationer som inte är att betrakta som sakägare i anledning av de vid Bodenanläggningen aktuella åtgärderna. Mot bakgrund av det anförda och med beaktande av den insats som det av dessa tre ombud anlitade tekniska biträdet DÖ gjort medger Vattenfall att till envar av ombuden utge ersättning för arbete med 30 000 kr. Vidare medges för advokatens till Hedens byamän m.fl., del resekostnad med 175 kr, för advokatens till Bodens kommun m.fl., del portokostnader 208 kr jämte resekostnader m.m. och tidsspillan i samband med huvudförhandlingen med 11 671 kr samt för advokaten till Sävast samfällighetsförening m.fl., del 7 055 kr avseende resekostnader m.m. och tidsspillan i samband med huvudförhandlingen. Det yrkade beloppet för DÖs arbete medges. - När det gäller advokaten till AL m.fl., huvudmän ifrågasätts nödvändigheten av det sakägarsammanträde som han tillsammans med det tekniska biträdet civilingenjören JA avhållit i Luleå. Detta med hänsyn till att övriga ombud inte ansett sådant sammanträde erforderligt och mot bakgrund av de fåtal sakägare advokaten till AL m.fl. företräder. Advokaten till AL m.fl., har vidare uppehållit sig i huvudsak vid de faktiska effekter som antas kunna bli följden av arbetena vid dammanläggningen och då närmast vad gäller grumlingarnas inverkan. Emellertid har i den delen ett särskilt kontrollprogram för grumlingsmätningar tagits fram i samråd med Fiskeriverket och i ansökan förutsatts att inverkan på fisket skall undersökas under en prövotid. Mot den bakgrunden får anses att advokaten till A L m.fl. lagt ned mer arbete på målet än vad som är försvarbart. Vattenfall medger att för advokatens till A L m.fl., arbete utge ersättning med 30 000 kr jämte 4 656 kr för tidsspillan samt för kostnader för en resa m.m. till Göteborg och till huvudförhandlingen med 10 207 kr (inkl moms). För J As arbete medges motsvarande belopp som medgetts för D Ös arbete eller 20 000 kr. jämte kostnader för porto och kopior samt resa till huvudförhandlingen 4 194 kr. Sammanlagt medges inräknat mervärdesskatt

- för advokaten till Hedens byamän m.fl., huvudmän 47 635 kr 75 öre

- för advokaten till Bodens kommun m.fl., huvudmän 62 265 kr 75 öre (efter korr. av felräkning)

- för advokaten till Sävast samfällighetsförening m.fl., huvudmän 56 235 kr 75 öre

- för advokaten till AL m.fl. huvudmän 83 384 kr (efter korr. av felräkning)

Miljödomstolen gör följande bedömning ifråga om skäligheten av yrkade ombuds- och teknikerkostnader som uppgår till sammanlagt 662 722 kr.

I likhet med Vattenfall och i huvudsak på de skäl bolaget anfört anser också miljödomstolen att ersättningsanspråken, med undantag av de kostnader som begärts för DÖs biträde, är anmärkningsvärt höga. Dock måste vid bedömningen av kostnadernas skälighet även beaktas att sökandena i ansökan begärt att domstolen i ett första skede upptar till prövning den huvudsakliga uppbyggnaden av de säkerhetshöjande åtgärderna för hela älvsystemet. Det har därför varit befogat för ombuden att överväga och analysera även sådana frågeställningar. Den samordning av de insatser som därvid skett av advokaten till Hedens byamän m.fl., advokaten till Bodens kommun m.fl. och advokaten till Sävast samfällighetsförening m.fl., vilka ombud företräder de flesta av sakägarna, torde ha lett till en begränsning av kostnaderna åtminstone vad gäller de övergripande frågor som målet innehåller. Någon skadereglering har ju inte varit aktuell i detta skede utan det har förutsatts att uppkommande grumlingar skall mätas och eventuella grumlingsskador regleras senare. Kostnadsräkningarna innehåller visserligen inte några uppgifter som gör det möjligt att uppskatta vilken tid som åtgått för att analysera och ta ställning till det av sökandena presenterade materialet för flödesdämpning och dimensioneringsberäkning. Det kan dock på goda grunder antas att det huvudsakliga arbetet i den delen för advokaten till Hedens byamän m.fl., advokaten till Bodens kommun m.fl. och advokaten till Sävast samfällighetsförening m.fl., huvudmän, vilket resulterat i begäran om ytterligare utredning och redovisning av olika undersökta dämpningsalternativ, uträttats av DÖ. I övrigt upptar de gemensamma erinringsskrifterna inte mycket som kan tänkas ha varit till gagn för sakägarna. Med hänsyn till den samordning som sålunda skett måste anses att sammanträdet i Stockholm varit befogat och att arbete och kostnader i samband därmed alltså skall ersättas. Däremot har den resa som advokaten till Bodens kommun m.fl. och advokaten till Sävast samfällighetsförening m.fl., 1999-08-09 företagit till Luleå för att ånyo samråda med advokaten till Hedens byamän m.fl., inte varit nödvändig i detta mål. Vad gäller advokaten till Bodens kommun m.fl., resa i samband med huvudförhandlingen framgår av kostnadsräkningen att den faktiska restiden uppgått till nio timmar, varför denna tidsspillan bör ersättas.

Vad angår anspråken av advokaten till A L m.fl., huvudmän har dessa haft synpunkter huvudsakligen på utformningen av kontrollprogrammet för grumlingsmätningar och de undersökningar som de anser bör göras med avseende på fisket. Den resa som advokaten till AL m.fl., företagit för hållande av sakägarsammanträde i Luleå anser domstolen befogad; dock bedöms inte det tekniska biträdet JAs medverkan därvid påkallad med hänsyn till den genomgång av målet som advokaten till AL m.fl., och JA haft i Göteborg, och för vilket samråd Vattenfall medgivit ersättning för en resa. Inte heller domstolen anser att en andra resa för advokaten till AL m.fl., till Göteborg varit nödvändig.

På grund av vad sålunda anförts samt med beaktande av målets beskaffenhet och omfattning jämte påvisat resultat av utfört arbete finner miljödomstolen dels att 50 000 kr i ombudsarvode (exkl. mervärdesskatt) utgör skälig ersättning till envar av advokaten till Hedens byamän m.fl., advokaten till Bodens kommun m.fl. och advokaten till Sävast samfällighetsförening m.fl., dels att 65 000 kr (exkl. mervärdesskatt) utgör skälig ersättning för arvode jämte tidsspillan till advokaten till A L m.fl. För J As del, vilkens kostnad är att se som en del av ombudskostnaden, finns av skäl som Vattenfall anfört inte anledning att bestämma arvodet till högre belopp än som medgivits. Vid angivna bedömning och med godtagande av yrkandena avseende porto m.m. bör sakägarnas kostnader för ombud och tekniska biträden, ersättas enligt följande.

Advokaten till Bodens kommun m.fl., huvudmän Ombudsarvode 50 000:- Tidsspillan (5+9) x 776 10 864:- Resekostnad m.m. (1 571+7 015) 8 586:- Övriga utlägg (208+400+200) 808:- Tekniskt biträde 7 933:60 78 191:60 Moms 19 547:90 Summa: 97 739 kr 50 öre

Advokaten till Hedens byamän m.fl., huvudmän Ombudsarvode 50 000:- Utlägg 3 062:- Tekniskt biträde 7 933: 60 60 995: 60 Moms 15 248: 90 Summa 76 244 kr 50 öre

Advokaten till Sävast samfällighetsförening m.fl., huvudmän Ombudsarvode 50 000:- Tidsspillan 5 000:- Utlägg ni m (3 236 + 281 + 2 055) 5 572:- Tekniskt biträde 7 933: 60 68 505:60 Moms 17 126:40 Summa 85 632 kr

Advokaten till A L m.fl., huvudmän Ombudsarvode inkl tidsspillan 65 000:- Resor (5 837 + 2 159 + 118) 8 114:-(inkl moms) Trakt m.m. (l 470 + 2 300 + 1 125) 4 895:-(inkl moms) Tekniskt biträde; arvode 20 000:- utlägg 4 688:-(inkl moms) Summa 123 947 kr (inkl moms)

HB och VB, Svartby byamäns samfällighetsförening, har yrkat ersättning för inställelse vid huvudförhandlingen med 200 kr för tidsspillan. H B har även begärt ersättning för resekostnader. Vattenfall har medgivit sistnämnda yrkande men bestritt att utge högre ersättning för tidsspillan än 150 kr.

Då varken HB eller VB styrkt sig berättigad till högre ersättning för tidsspillan än vad som medgivits kan högre belopp inte utdömas.

BP har, i egenskap av ordförande i Sörkaitums sameby, yrkat ersättning för inställelse vid huvudförhandlingen med 5 592 kr, varav för tidsspillan 3 000 kr (2 dagar á l 500 kr) och för resa 2 592 kr (96 mil á 27 kr). Dagersättningen för tidsspillan grundar sig på det sammanträdesarvode som utgår för ledamot i sametinget.

Vattenfall har bestritt ersättningsyrkandet på den grund att samebyn inte kan anses som sakägare ifråga om de vid huvudförhandlingen 1999-09-01 behandlade frågorna. Vattenfall har vitsordat en dagersättning om 500 kr samt begärd resekostnad som skälig i och för sig.

Vid förhandlingen har diskuterats principerna för den planerade flödesdämpningen och de ombyggnadsåtgärder vid Bodens kraftverk som blir en följd härav. Sökandena har dock inte, som samebyns ombud gjort gällande i inlaga 1999-05-20, begärt tillstånd till överdämningsrätt inom Potjus- och Suorvaområdena. Ej heller har vid huvudförhandlingen varit fråga om att behandla någon annan skada som skulle kunna drabba samebyn vid kommande byggnadsåtgärder inom byns område. Samebyn har företrätts av advokaten till Bodens kommun m.fl. Enligt domstolens mening har de vid huvudförhandlingen behandlade frågorna inte varit av beskaffenhet att motivera personlig inställelse av företrädare för samebyn. B Ps yrkande om ersättning för inställelsekostnader skall därför lämnas utan bifall.

HP har yrkat ersättning för rättegångskostnader med 2 225 kr jämte mervärdesskatt, varav 2 125 kr avser tidsspillan för inställelse vid huvudförhandlingen och 100 kr för utlägg. Som grund för yrkandet har han hävdat att fritidstomterna på Karlsvik 1:1 kan komma att drabbas av erosionsskada till följd av det ansökta företaget.

Vattenfall har bestritt yrkandet på den grund att HP inte är sakägare i målet. Yrkat belopp har vitsordats som skäligt i och för sig.

Då det är uppenbart att H Ps tomter vid Gäddvikssundet inte kommer att beröras av det nu ansökta företaget är H P inte att anse som sakägare enligt vattenlagen (1983:291). Hans ersättningsyrkande skall därför avvisas.

Övriga ersättningsyrkanden av sakägare för inställelsekostnader vid huvudförhandlingen har medgivits och framgår av domslutet.

Bengt Stenudd Börje Harju

I miljödomstolens avgörande har deltagit rådmannen Bengt Stenudd, miljörådet Börje Harju och de sakkunniga ledamöterna Per-Erik Granlund och Thomas Hedlund.

Bilaga B

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2002-03-27

Målnummer:
M7952-99