Tillstånd till verksamheten vid ett värmeverk-----Efter att miljödomstolen meddelat tillstånd överklagade länsstyrelsen och yrkade att målet skulle återförvisas därför att miljökonsekvensbeskrivningen inte tillräckligt redovisade konsekvenserna av att byta ut fossil olja mot tallbecksolja i en panna. Miljööverdomstolen avslog denna begäran med hänvisning till att dessa uppgifter inte hade någon avgörande betydelse för prövningen i målet samt att kostnaden för en sådan utredning inte stod i rimlig proportion till nyttan. Även frågor om utsläpp till luft av stoft, svavel och kväveoxider.


Lagrum:
2 kap. 3 § och 7 §, 6 kap. 1 § och 3 § samt 22 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2000-04-03 i mål nr M 388-99, se bilaga A

KLAGANDE OCH MOTPART

Norrenergi Aktiebolag, Box 1177, 171 23 SOLNA

Ombud

Jur. kand. RS

KLAGANDE OCH MOTPART

Länsstyrelsen i Stockholms län, Box 22067, 104 22 STOCKHOLM

SAKEN

Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till verksamheten vid Solna Värmeverk i Solna kommun

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens dom på följande sätt.

Villkor

Villkorspunkterna 3, 4 och 5 i miljödomstolens domslut ersätts av följande villkor.

3. Utsläppet till luft av stoft från hetvattenpanna P4 får som riktvärde* inte överskrida 10 mg/MJ tillfört bränsle. Från övriga hetvattenpannor får stoftutsläppet som riktvärde* inte överstiga 13 mg/MJ tillfört bränsle.

- Med riktvärde avses ett värde, som om det överskrids, medför skyldighet för tillståndshavaren att vidta åtgärder så att värdet kan hållas.

4. Utsläppet till luft av kväveoxider (NOx), räknat som NO2, får som gränsvärde och årsmedelvärde inte överskrida följande värden för de olika hetvattenpannorna

mg/MJ tillfört bränsle

De befintliga pannorna P1-P3, P5 120

Panna P4 vid eldning med tallbecksolja 70

5. Utsläppet till luft av svavel får som gränsvärde och årsmedelvärde inte överskrida 75 mg/MJ tillfört bränsle, dock med undantag för hetvattenpanna P4. Senast den 30 juni 2003 skall hetvattenpanna P4 vara försedd med teknik för reducering av svavelutsläppet med målet att begränsa utsläppet till 45 mg/MJ tillfört bränsle (provisorisk föreskrift för hetvattenpanna P4, se punkten P1 i miljödomstolens domslut).

Uppskjutna frågor

Med upphävande av miljödomstolens dom såvitt avser uppskjutna frågor, föreskriver Miljööverdomstolen följande.

Miljööverdomstolen uppskjuter avgörandet av vilka villkor som slutligt skall gälla avseende utsläpp till luft av svavel och koloxid för hetvattenpanna P4. Norrenergi Aktiebolag skall under prövotiden sammanställa erfarenheterna av vidtagna åtgärder för att begränsa svavelutsläppen och föreslå slutliga villkor samt utreda vilket gränsvärde respektive dygns- och timmedelvärde som kan uppnås för koloxid. - Vidare uppskjuts avgörandet av vilka villkor som slutligt skall gälla för utsläpp till luft av kväveoxider (NOx), räknat som NO2, för de nya hetvattenpannorna P1 och P2 samt för hetvattenpannan P4 vid eldning med eldningsolja. Norrenergi Aktiebolag skall under prövotiden utreda möjligheten att vidta ytterligare åtgärder för att begränsa utsläppen av kväveoxider från dessa tre pannor. - Norrenergi Aktiebolag skall under prövotiden även utreda och lämna förslag på vilket villkor som slutligt skall gälla för utsläpp till luft av kväveoxider (NOx), räknat som NO2, för hetvattenpanna P4 för det fall pannan eldas uteslutande med eldningsolja. - Norrenergi Aktiebolag skall slutligen utreda hur driften av de olika hetvattenpannorna bör läggas upp för det fall att bolaget inte kan försörja panna P4 med enbart tallbecksolja och därvid undersöka om det är en framkomlig väg att i den situationen utnyttja reningsutrustning för stoft och svavel på panna P4 för endera eller båda av de nya pannorna P1 och P2.

Resultatet av utredningarna samt förslag till slutliga villkor i de uppskjutna frågorna skall redovisas till miljödomstolen i Stockholm senast den 31 december 2003.

Provisoriska föreskrifter

Intill dess att miljödomstolen förordnar annat skall följande provisoriska föreskrifter gälla utöver de som miljödomstolen bestämt.

P3. Utsläppet till luft av kväveoxider (NOx), räknat som NO2, får som gränsvärde och årsmedelvärde inte överskrida 105 mg/MJ tillfört bränsle för de nya hetvattenpannorna P1 och P2.

P4. Utsläppet till luft av kväveoxider (NOx), räknat som NO2, får som gränsvärde och årsmedelvärde inte överskrida 105 mg/MJ tillfört bränsle för hetvattenpanna P4 vid eldning med eldningsolja.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Norrenergi Aktiebolag (bolaget) har yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av villkorspunkten 4 i miljödomstolens domslut föreskriver att utsläppet till luft av kväveoxider från de nya pannorna P1 och P2 samt panna P4 vid eldning med eldningsolja, oavsett tillgängligheten av tallbecksolja på marknaden, som gränsvärde och årsmedelvärde inte får överskrida 105 mg/MJ tillfört bränsle.

Länsstyrelsen i Stockholms län (länsstyrelsen) har i första hand yrkat att Miljööverdomstolen skall upphäva miljödomstolens deldom och återförvisa målet till miljödomstolen för fortsatt handläggning. Länsstyrelsen har i andra hand yrkat att Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens dom beträffande villkorspunkterna 3 och 4, prövotidsföreskriften samt den provisoriska föreskriften P1 i domslutet enligt följande. Länsstyrelsen har rörande villkorspunkten 3 yrkat att Miljööverdomstolen föreskriver att de beslutade begränsningsvärdena för utsläpp av stoft skall anges som gränsvärden och månadsmedelvärden. Beträffande villkorspunkten 4 har länsstyrelsen yrkat att Miljööverdomstolen med upphävande av den del av villkorspunkten som rör de nya pannorna P1 och P2 i stället föreskriver ett nytt villkor av innebörd att hetvattenpannan P4 skall förses med teknik för reducering av svavelutsläppet med målet att begränsa utsläppet till 45 mg/MJ tillfört bränsle. Länsstyrelsen har beträffande prövotidsföreskriften yrkat att den skall ha följande nya lydelse. Avgörandet av vilka slutliga villkor som skall gälla för utsläpp till luft av svavel och koloxid från panna P4 samt för utsläpp till luft av kväveoxider från de nya pannorna P1 och P2 skjuts upp under en prövotid. Bolaget skall under prövotiden utreda dels vilket årsmedelvärde och gränsvärde som kan uppnås för svavel samt vilket gränsvärde respektive dygns- och timmedelvärde som kan uppnås för koloxid från pannan P4, dels vilket årsmedelvärde och gränsvärde som kan uppnås för kväveoxider från pannorna P1 och P2. Bolaget skall under prövotiden även utreda hur driften kommer att läggas upp i det fall bolaget inte kan försörja panna P4 med enbart tallbeckolja och därvid också undersöka möjligheten att i den situationen utnyttja reningsutrustning för stoft och svavel på panna P4 för endera eller båda av de nya pannorna P1 och P2. Resultatet av prövotidsutredningen jämte förslag till villkor bör enligt läns- styrelsen redovisas till miljödomstolen senast den 2 maj 2002. Länsstyrelsen har slutligen yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av den provisoriska föreskriften P1 i miljödomstolens domslut föreskriver att utsläppet till luft av svavel från pannan P4 som riktvärde och årsmedelvärde inte får överskrida 45 mg/MJ tillfört bränsle.

Bolaget har medgett länsstyrelsens yrkande om att slutliga villkor för utsläpp till luft av kväveoxider från de nya pannorna P1 och P2 skall fastställas först efter en prövotid. Bolaget har även medgett att frågan om i vilken ordning pannorna P1, P2 och P4 skall användas för basproduktion bör utredas under en prövotid. I övrigt har part har bestritt motparts yrkanden.

Miljönämnden i Solna kommun har inkommit med ett remissyttrande.

Miljööverdomstolen har avgjort målet utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget

Utsläpp av kväveoxider från de nya pannorna P1 och P2

I den tekniska beskrivningen som bifogats ansökan har bolaget redogjort för den planerade användningen av de nya pannorna P1 och P2 som spetslast- och reservenheter. De korta, årliga driftstiderna och de låga produktionsnivåerna vid dessa pannor medför att den ekonomiskt rimliga begränsningen av NOx-utsläpp är installation av låg-NOx-brännare. Visserligen finns det tekniska möjligheter att installera utrustning för ytterligare begränsning av NOx-utsläppen, men kostnaderna för detta står inte i rimlig proportion till den marginella minskning av de totala utsläppen som skulle åstadkommas. Miljödomstolen synes ha godtagit bolagets uppfattning att installation av utrustning utöver låg-NOx-brännare för spetslast- och reservpannor inte är motiverad. Trots det har domstolen föreskrivit ett värde som är lägre än vad bolaget föreslagit och som kan uppnås endast med orimliga kostnader. Genom att innehållet av kväve i eldningsolja varierar kan bränslekvävehalter i olika leveranser medföra variationer i NOx-halter som överskrider 10 mg/MJ. Bolaget kan inte utan mycket stora kostnader klara det av miljödomstolen föreskrivna gränsvärdet 100 mg/MJ med den marginal som måste finnas mot överträdelse av ett sådant värde. Den ökning av gränsvärdet med 5 mg/MJ som bolaget yrkat har en viktig funktion för att säkerställa att variationer i bränslekvävehalt inte leder till gränsvärdesöverskridanden för pannor som används under korta perioder under året. Den begränsade årliga drifttiden ger små möjligheter att korrigera ett kortare gränsvärdesöverskridande när pannan inte skall användas mer under innevarande år, även när värdet bestämts som ett årsmedelvärde.

Utsläpp av kväveoxider från panna P4 vid eldning med eldningsolja

För panna P4 har bolaget uppgett att det har för avsikt att införskaffa nya låg-NOx-brännare som möjliggör utsläppsgränserna 70 mg/MJ vid eldning med tallbecksolja och 105 mg/MJ vid eldning med eldningsolja. Det av miljödomstolen beslutade gränsvärdet 70 mg/MJ för eldning med tallbecksolja godtas. Av samma skäl som anförts beträffande pannorna P1 och P2 ovan, bör däremot värdet 105 mg/MJ gälla vid eldning med eldningsolja.

Utsläpp av kväveoxider från panna P4 vid eldning uteslutande med eldningsolja

Miljödomstolen har i sin dom också föreskrivit att gränsvärdet 70 mg/MJ skall gälla för NOx i det fall att tallbecksolja skulle upphöra som produkt på marknaden och bolaget blir tvunget att elda uteslutande med eldningsolja i panna P4. Mot bakgrund av att det i samma villkorspunkt har föreskrivits ett högre värde för eldning av panna P4 med eldningsolja är ett sådant villkor ägnat att skapa förvirring och tolkningsproblem. När gäller det ena eller andra villkoret? Hur och när kan man konstatera att tallbecksolja inte finns tillgänglig som produkt på marknaden? Förmodligen har domstolen avsett den situationen att det skall vara fråga om ett upphörande för all framtid med eldning av tallbecksolja. För sådana situationer finns emellertid möjligheten att ompröva villkoret med stöd av 24 kap. 5 § miljöbalken. Det finns därför ingen anledning att redan nu särskilt reglera utsläppet av NOx för den angivna situationen. För att nå gränsvärdet 70 mg/MJ vid eldning med eldningsolja är, som framhållits ovan, installation av låg-NOx-brännare långt ifrån tillräcklig. Teoretiskt är den lösning som kan komma i fråga installation av s.k. SNCR-teknik, varmed avses ammoniakinsprutning i pannan. Panna P4 är olämplig för SNCR bl.a. på grund av att eldstaden är utformad på ett sådant sätt att rökgastemperaturen vid utträdet ur eldstaden är alltför hög för att insprutad ammoniak skall reagera med kväveoxiderna. Sannolikt krävs uppförande av en ny panna för att kunna nå den aktuella gränsen, vilket bolaget finner orimligt. Detsamma skulle vara fallet om s.k. SCR-teknik skulle installeras.

Länsstyrelsen

Återförvisning p.g.a. bristande miljökonsekvensbeskrivning

Miljökonsekvensbeskrivningen redovisar inte tillräckligt miljökonsekvenserna av att byta ut fossil olja mot tallbecksolja i panna P4. Övergången till tallbecksolja uppges medföra minskade utsläpp av koldioxid. Även om utsläppet av koldioxid minskar från själva anläggningen är detta mindre intressant när det gäller en växthusgas som koldioxid. Miljökonsekvensbeskrivningen måste därför också omfatta påverkan på det globala utsläppet av koldioxid. Råtallolja, som är en biprodukt från cellulosaindustrin, eldades tidigare i stor omfattning inom denna industri. Ett tungt vägande skäl till att tallbecksolja blivit attraktiv för värmeverken torde vara att den är skattefri. Tallbecksoljan är visserligen ett biobränsle, men det är oklart om användningen av den bidrar till en reell minskning av koldioxidutsläppet. Det är sannolikt att cellulosaindustrin i dag eldar fossil olja i stället för råtallolja eller tallbecksolja. Miljökonsekvensbeskrivningen måste omfatta redovisning av hur olika bränsleval, och särskilt den föreslagna övergången från fossil olja till tallbecksolja, påverkar det globala utsläppet av koldioxid. En sådan beskrivning måste bland annat omfatta en redovisning av vilket eller vilka bränslen tallbecksoljan ersätts med i den industri i vilken den framställs och vilket transportarbete detta totalt sett leder till jämfört med förhållandet att bolaget fortsätter elda fossil olja. Eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte är fullständig kan det inte bedömas om verksamheten uppfyller kravet på en hållbar utveckling och om den därmed är förenlig med det nationella målet om en begränsad klimatpåverkan. En avvägning har inte skett på sätt som föreskrivs i första kapitlet i miljöbalken. Alternativa åtgärder har inte vägts mot varandra på ett sådant sätt som sammantaget främjar en långsiktigt god hushållning med energiresurser. Med hänsyn till detta är miljökonsekvensbeskrivningen inte godtagbar. Miljödomstolen borde därför inte ha prövat ansökningen utan ytterligare komplettering.

Utsläpp av stoft

Under senare tid har hälsoeffekter av partiklar uppmärksammats alltmer. Negativa hälsoeffekter kan uppträda även vid låga nivåer av partiklar i omgivningsluften. Det finns således skäl att begränsa utsläppet av stoft så långt som möjligt och att kontinuerligt följa upp att stoftutsläppet ständigt hålls på en låg nivå. I villkorspunkten tre i den överklagade deldomen uttrycks begränsningsvärdena för utsläpp av stoft i ena fallet som riktvärde och besiktningsvärde och i andra fallet som riktvärde vid besiktning. En sådan formulering kan leda till tolkningsproblem. Det är väsentligt att villkoret formuleras entydigt så att det klart framgår att begränsningsvärdena alltid skall hållas. I ansökan uppger bolaget att det inte finns mätutrustning som kontinuerligt mäter stoft kvantitativt. Den mätprincip som används vid kontinuerlig mätning är optisk och bygger på ljusintensiteten hos ett ljusknippe. Metoden uppges enbart vara kvalitativ och inte ge kvantitativ information om utgående stofthalt. Miljödomstolen har godtagit att detta är bästa möjliga mätteknik och bedömt att månadsmedelvärden och gränsvärden inte kan föreskrivas med hänsyn till att mätmetod saknas. Begränsningsvärden för stoft har i enlighet med bolagets yrkande föreskrivits som riktvärden och besiktningsvärden. Optisk mätning av stoft med så kallad röktäthetsmätare är inte särskilt tillförlitlig och mäter huvudsakligen kvalitativt. På marknaden finns dock även optiska stoftmätare som bygger på mätning av reflekterat ljus. För det eller de bränslen som används i pannan tas en kalibrerkurva fram, vilken ger stofthalten vid olika ljusintensitet. Vid uppföljande kvantitativa mätningar kontrolleras den optiska mätningens noggrannhet. Förslaget till kontroll av stoft i utgående rökgaser i det aktuella fallet grundas inte på bästa möjliga mätteknik. Stofthalten kan, med känd teknik, mätas kontinuerligt på ett tillräckligt tillförlitligt sätt. Begränsningsvärdena för stoft bör därför utgöra månadsmedelvärden och gränsvärden.

Utsläpp av svavel från panna P4

Bolaget har i ansökan redovisat tekniska åtgärder för begränsning av svavelutsläppet från panna P4. Avskrivningskostnaderna för de två redovisade metoderna för begränsning av svavelutsläpp har av bolaget beräknats till 105 kr/kg avskilt svavel respektive 83 kr/kg avskilt svavel. Avskrivningskostnaden för bolagets miljöinvesteringar bör beräknas med en kalkylränta som är i nivå med det allmänna ränteläget och med en avskrivningstid som är i nivå med pannornas tekniska livslängd. Tillämpas oförändrad avskrivningstid och räntesatsen fem procent för de två redovisade metoderna för begränsning av svavelutsläpp, blir avskrivningskostnaderna 65 kr/kg avskilt svavel respektive 24 kr/kg avskilt svavel. Kostnaderna beräknade med en lägre kalkylränta än bolaget använt är inte orimligt höga. Det finns inte behov av att ytterligare reningsmetoder utreds varför bolaget redan nu bör åläggas att på panna P4 installera utrustning för rening av svavel. Med hänsyn till att det råder en viss osäkerhet om vilken effekt reningen kan ge, bör fastställandet av slutligt begränsningsvärde skjutas upp under prövotiden. Som provisoriskt begränsningsvärde för svavel från panna P4 bör 45 mg/MJ gälla som riktvärde och årsmedelvärde.

Utsläpp av kväveoxider från pannorna P1 och P2

Trots att de nya pannorna P1 och P2 kommer att användas i liten omfattning kan utsläppet av kväveoxider från pannorna inte anses vara försumbart. Vid produktion av 24 GWh kommer det att uppgå till cirka nio ton per år. De nya pannorna medför en betydande effektökning och pannorna kommer med stor sannolikhet att användas i minst 20 år. Det är tveksamt om ett utsläpp av 105 mg/MJ innebär bästa möjliga teknik när medelutsläppet för de pannor i landet som betalar kväveoxidavgift är ca 65 mg/MJ. Det saknas underlag för att göra en bedömning av vad som är bästa möjliga teknik och vad som är ekonomiskt rimligt för att åstadkomma en begränsning av kväveoxidutsläpp från dessa pannor. Det krävs bl.a. redovisning av vilka utsläppsnivåer olika pannkonstruktioner ger upphov till och av kostnaderna för olika alternativ. Avskrivningskostnaden skall beräknas med en kalkylränta i nivå med det allmänna ränteläget och en avskrivningstid i nivå med den tekniska livslängden för pannorna. Först därefter kan en slutlig bedömning göras av vad som är bästa möjliga teknik och rimlig kostnad med hänsyn till utsläppets miljö- och hälsoeffekter. Denna utredning kan genomföras under prövotiden.

Utsläpp av kväveoxider från panna P4 vid eldning med eldningsolja, m.m.

Bolaget uppger att fossil olja kommer att eldas i panna P4 som basproduktion, om tallbecksolja försvinner från marknaden. I ett sådant fall måste också pannorna P1 och P2 finnas med i bilden när bolaget bestämmer pannornas körschema. Dessa pannor kommer att vara nya och försedda med bästa möjliga teknik utifrån rimlig kostnad. Det är därför sannolikt att pannorna P1 och P2 är bättre lämpade att använda som baslastpannor. Bolaget bör under en prövotid utreda hur driften kommer att läggas upp i det fall bolaget inte kan försörja panna P4 med enbart tallbecksolja. Bolaget bör också redovisa möjligheterna att i den situationen utnyttja reningsutrustning för stoft och svavel på panna P4 för endera eller båda av pannorna P1 och P2.

BEMÖTANDEN M.M.

Bolaget

Återförvisning p.g.a. bristande miljökonsekvensbeskrivning

Eldning med tallbecksolja, såsom ett förnybart bränsle, i stället för med fossila bränslen står helt i överensstämmelse med statsmakternas intentioner såsom dessa kommit till uttryck i 1 kap. 1 § och 2 kap. 5 § andra meningen miljöbalken samt skattebefrielsen av detta energislag. Eldning med tallbecksolja i stället för fossila bränslen medför en minskning av utsläppen av koldioxid, såväl lokalt som globalt. Marknaden för restprodukten tallbecksolja är öppen för energianläggningar av olika slag, däribland Solna Värmeverk. Användningen av tallbecksolja är miljömässigt överlägsen fossil olja och står i överensstämmelse med miljöbalkens hushållnings- och kretsloppsprinciper. Den är för närvarande också fördelaktig från ekonomisk synpunkt. Eldning med tallbecksolja i Solna Värmeverk medför vid rådande förhållanden en nettominskning av koldioxidutsläppen även i ett globalt perspektiv. Det bör inte ankomma på bolaget att i detta mål göra omfattande undersökningar om hur stor denna minskning är.

Utsläpp av stoft

Stofthalten kan mätas kontinuerligt men inte med samma noggrannhet som med provtagning. Genom kalibreringar kan noggrannheten på mätningen ökas. Det är bolagets uppfattning att optiska in-situ mätare av genomsiktstyp inte med tillräckligt god noggrannhet har kunnat användas för kontinuerlig mätning i driftsammanhang och inte på ett sådant sätt att de motiverat att riktvärden ersatts med gränsvärden. För pannorna P1, P2, P3 och P5 kommer de nödvändiga kalibreringarna sannolikt att leda till att pannorna provkörs enbart för kalibreringarnas skull med de extra utsläpp som uppstår vid start och stopp. Från miljösynpunkt uppnås inga förbättringar, utan snarast större utsläpp än utan kontinuerlig mätning. Med stor sannolikhet kommer omfattningen av den praktiska hanteringen av stoftmätningssystemen, för att noggrannheten under hela eldningssäsongen skall vara tillräckligt hög, att vara orimligt stor. Veckovisa kontroller samt flera manuella stoftprovtagningar per eldningssäsong krävs sannolikt. Vid byte av bränsle från tallbecksolja till eldningsolja i panna P4 och vice versa krävs nya stoftprovtagningar för kalibrering av instrument. Vidare är felfrekvensen hos själva mätsystemet obekant, och möjligheterna till snabb service från leverantörerna inte tillräckligt säkra. Det innebär att tallbecksoljepannan P4 kan tvingas ersättas med topplastpannor för att en gränsvärdesbelagd storhet inte kan följas i mätningar. Enligt uppgift pågår omfattande standardiseringsarbeten kring stoftmätutrustning i samband med implementering av nya EU-direktiv. År 2005 nämns som tidpunkt för införandet av nya regler. Nya krav kommer troligen att ställas på mätutrustningar i framtiden varför det kan vara lämpligt att avvakta med en introduktion av kontinuerlig stoftmätning. Sammantaget känner bolaget en alltför stor osäkerhet kring mätsystemen för att kunna acceptera införandet av ett månadsgränsvärde för utsläpp av stoft. Bolaget vill erinra om omprövningsmöjligheten enligt 24 kap. 5 § första stycket 8 miljöbalken, om en ny teknik för mätning av stoft väsentligt skulle förbättra kontrollmöjligheterna.

Utsläpp av svavel från panna P4

Det är ekonomiskt orimligt att installera utrustning för avsvavling. Bolaget valde att inte överklaga miljödomstolens dom i denna del, eftersom det inte kan uteslutas att avsvavlingsmetoderna har förbättrats och kostnaderna därför sjunkit vid tidpunkten för inlämnandet av prövotidsutredningen i maj år 2002. Om så inte blir fallet kvarstår de invändningar som bolaget framställt vid miljödomstolen. Bolaget har påbörjat arbetena med ombyggnad av panna P4 samt uppförande av en stoftreningsanläggning. En avsvavlingsanläggningen kan tidigast tas i drift hösten 2001, dvs. ett halvt år innan prövotidsutredningen skall lämnas in.

Utsläpp av kväveoxider från pannorna P1 och P2

Länsstyrelsens yrkande om en utredning rörande kväveoxidutsläppen från de nya pannorna P1 och P2 under en prövotid godtas. Under upphandlingen av dessa pannor skall beaktas möjligheterna till framtida reningstekniska åtgärder. Erfarenheterna från driften av de nya pannorna är väsentliga för prövotidsutredningens slutresultat. Eftersom pannorna tas i drift först vid årsskiftet 2001/2002 och drifttiden kan förväntas vara kort under en eldningssäsong, bör resultatet från prövotidsutredningen redovisas efter två eldningssäsonger, dvs. senast den 31 maj 2003. Föreskriften i villkorspunkt 4 i miljödomstolens domslut rörande utsläpp till luft av kväveoxider från de nya pannorna P1 och P2 föreslås utgå och i stället bör följande provisoriska föreskrift gälla under prövotiden.

Utsläppet till luft av kväveoxider (NOx), räknat som NO2, får som riktvärde och årsmedelvärde inte överskrida 105 mg/MJ tillfört bränsle för pannorna P1 och P2.

Utsläpp av kväveoxider från panna P4 vid eldning med eldningsolja, m.m.

Det är lämpligt att det av bolaget föreslagna prövotidsförfarandet för de nya pannorna P1 och P2 på motsvarande sätt gäller för utsläpp av kväveoxider från panna P4 vid eldning med eldningsolja. Länsstyrelsen har förklarat sig inte ha någon erinran mot detta. Under prövotiden bör därför följande provisoriska föreskrift gälla vid eldning med eldningsolja, även för det fall tallbecksolja inte finns att tillgå på marknaden.

Utsläppet till luft av kväveoxider (NOx), räknat som NO2, får som riktvärde och årsmedelvärde inte överskrida 105 mg/MJ tillfört bränsle för panna P4 vid eldning med eldningsolja.

Föreskrifterna i villkorspunkt 4 i miljödomstolens domslut rörande utsläpp av kväveoxider från panna P4 vid eldning med eldningsolja och med uteslutande eldningsolja bör, om prövotidsförordnande meddelas, utgå.

Bolaget delar länsstyrelsens uppfattning att frågan om i vilken ordning de nya pannorna P1 och P2 samt panna P4 skall användas för basproduktion bör utredas under en prövotid eftersom detta har betydelse för utsläppen av bl.a. kväveoxid. Bolaget motsätter sig dock länsstyrelsens yrkande rörande utnyttjande av reningsutrustning för stoft och svavel på panna P4 för endera eller båda pannorna P1 och P2.

Miljönämnden i Solna kommun

Nämnden har anfört i huvudsak följande.

Det saknas underlag för att kunna ta ställning till bolagets påstående att ett gränsvärde för NO-utsläpp på 100 mg/MJ tillfört bränsle inte kan klaras utan mycket stora kostnader. Nämnden har dock tidigare framfört att bolaget skall använda bästa möjliga teknik för rening av utsläppen från pannorna. Med hänsyn till svårigheterna att bedöma om utsläppsvärdet på 100 mg/MJ tillfört bränsle ligger på en rimlig nivå framstår en utredning i linje med vad länsstyrelsen föreslår som lämplig. Även om tallbecksolja skulle försvinna från marknaden är det angeläget att NOx-utsläppen från panna P4 inte tillåts öka utöver 70 mg/MJ. I det fall tallbecksolja skulle upphöra att vara ett bränslealternativ bör därför andra alternativ än eldningsolja utredas. Bolaget anger i dag det som självklart att värmepumparna skall drivas vidare. För några år sedan med andra bedömningar av kommande elpris hävdade bolaget dock det motsatta. Då värmepumparna är en absolut förutsättning för låga utsläpp bör ett nytt tillstånd för bolaget villkoras med värmepumparnas fortsatta drift. Om riktvärden skall gälla för utsläpp av stoft bör tillsynsmyndigheten tillse att besiktningar sker med lämpliga intervall. Stoftvillkoret bör då också utgöra ett provisoriskt villkor där bolaget åläggs att återkomma angående möjligheterna att installera kontinuerlig stoftmätning. Detta bör vara en rimlig lösning då länsstyrelsens förslag inte torde ge någon minskning av de utsläppta stofthalterna. De i miljödomstolens dom stipulerade provisoriska och permanenta villkoren för svavelutsläpp är rimliga.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Återförvisning p.g.a. bristande miljökonsekvensbeskrivning?

Länsstyrelsen har anfört att bolagets miljökonsekvensbeskrivning inte tillräckligt redovisar de globala miljökonsekvenserna av att byta ut fossil olja mot tallbecksolja i panna P4. Enligt länsstyrelsen har bolaget brustit i sin redovisning av miljökonsekvenserna genom att dels inte beskriva vilket bränsle som kommer ersätta tallbecksoljan inom cellulosaindustrin, dels inte redogöra för hur bränslebytet kommer att påverka transporterna i ett större perspektiv.

Vid bedömningen av vilka krav som kan ställas på en miljökonsekvensbeskrivning, bör utgångspunkten vara att beskrivningen skall kunna tjäna som ett fullödigt beslutsunderlag i det aktuella målet (jfr 6 kap. 3 § första stycket miljöbalken). Även om de uppgifter som länsstyrelsen efterfrågat skulle medföra att miljökonsekvenserna av att bolaget börjar använda tallbecksolja blir något ytterligare belysta, är de enligt Miljööverdomstolens mening inte av det slaget att de kan ha någon avgörande betydelse för den prövning som skall göras i detta mål. Det är därför inte nödvändigt att ålägga bolaget att bekosta den ytterligare utredning som länsstyrelsen efterfrågat. Kostnaderna för en sådan utredning skulle inte heller stå i rimlig proportion till nyttan. Enligt Miljööverdomstolens mening uppfyller bolagets miljökonsekvensbeskrivning kraven i 6 kap. miljöbalken och den fyller sålunda sitt syfte som beslutsunderlag i målet. Det finns därför inte skäl att återförvisa målet till miljödomstolen

Utsläpp av stoft

Miljööverdomstolen gör den bedömningen att såväl den av bolaget tillämpade metoden för mätning av stoftutsläpp som den av länsstyrelsen angivna alternativa metoden ger bolaget en rimlig möjlighet att ha ständig kontroll över sina stoftutsläpp. Bolaget bör också ha en sådan kontinuerlig kontroll att det uppmärksammar när riktvärdet överskrids. Något skäl från mätteknisk synpunkt att föreskriva ett besiktningsvärde finns därmed inte. Miljööverdomstolen delar därför länsstyrelsens uppfattning att villkoren för utsläpp av stoft bör skärpas. De ifrågavarande begränsningsvärdena bör gälla som momentanvärden och riktvärden.

Utsläpp av svavel från panna P4

Parterna har vitt skilda uppfattningar om kostnaden för att begränsa svavelutsläppen. En av orsakerna härtill är att parterna använder helt olika beräkningsgrunder. Miljööverdomstolen konstaterar att svavelrening av aktuellt slag numera förekommer i nya anläggningar av motsvarande slag och att reningskostnaderna sålunda befunnits godtagbara. De av länsstyrelsen använda beräkningsgrunderna är också rimliga. Även om kostnaden per kg avskilt svavel skulle vara något större än vad länsstyrelsen kommit fram till ligger kostnaden ändå på en rimlig nivå. Miljööverdomstolen finner därför i likhet med miljödomstolen att det är ekonomiskt rimligt att bolaget installerar utrustning för begränsning av svavelutsläppen från panna P4. Någon ytterligare utredning för detta ställningstagande är inte behövlig. Bolaget bör därför redan nu slutligt åläggas att förse panna P4 med utrustning för rening av svavel med målet att begränsa utsläppet till 45 mg/MJ tillfört bränsle. Åtgärderna bör vara vidtagna senast den 30 juni 2003. Eftersom det inte nu kan avgöras vilka mera exakta utsläppsvärden som kan innehållas med ifrågavarande åtgärder, bör frågan om vilka villkor som slutligt skall gälla skjutas upp under en prövotid. Bolaget bör åläggas att redovisa resultat från drift av den svavelreducerande anläggningen och föreslå slutliga villkor senast den 31 december 2003. Vad miljödomstolen i domslutet föreskrivit i den provisoriska föreskriften P1 om utsläpp till luft av svavel från panna P4, bör kvarstå tills något annat bestäms.

Utsläpp av kväveoxider från pannorna P1 och P2

Bolaget har medgett länsstyrelsens yrkande om att slutligt villkor för utsläpp till luft av kväveoxider från de nya pannorna P1 och P2 skall fastställas först efter en prövotid. Bolaget har yrkat att som provisorisk föreskrift skall gälla att utsläpp till luft av kväveoxider från de nya pannorna P1 och P2 som riktvärde och årsmedelvärde inte får överskrida 105 mg/MJ tillfört bränsle. Bolaget har som skäl för yrkandet anfört att 105 mg/MJ är den gräns som är teknisk möjlig att hålla med befintlig reningsutrustning och att en höjning av gränsvärdet har en viktig funktion för att säkerställa att variationer i bränslekvävehalten inte leder till att gränsvärdena överskrids.

Miljööverdomstolen finner att möjligheten att begränsa utsläppen av kväveoxider från de nya pannorna P1 och P2 bör utredas ytterligare fram till den 31 december 2003. Fastställandet av slutligt villkor för utsläpp till luft av kväveoxider från den nya pannorna P1 och P2 bör därmed uppskjutas under utredningstiden. Provisoriskt bör som bolaget yrkat det föreskrivas ett gränsvärde och årsmedelvärde om 105 mg/MJ tillfört bränsle.

Vad gäller frågan om vilka slags åtgärder som bör kunna aktualiseras för att begränsa utsläppen av kväveoxider, har bolaget anfört att det inte är ekonomiskt försvarbart att installera ytterligare reningsutrustning för att begränsa utsläpp av kväveoxider från pannorna P1 och P2 med hänsyn till pannornas användning som spetslast- och reservenheter. Miljööverdomstolen vill med anledning härav framhålla att om de nya pannorna P1 och P2 skulle komma att användas i större utsträckning än vad bolaget räknat med bör vid en slutlig prövning av utsläppsvillkoren detta förhållande beaktas vid bedömningen av vilka investeringsåtgärder som bolaget skall vidta för att minska utsläppen av kväveoxider.

Utsläpp av kväveoxid från panna P4 vid eldning med eldningsolja Bolaget har framfört att motsvarande prövotidsförordnade som för pannorna P1 och P2 bör föreskrivas beträffande utsläpp av kväveoxider från panna P4 vid eldning med eldningsolja. Mot detta har länsstyrelsen inte haft något att erinra. Miljööverdomstolen finner inte skäl att i denna del göra någon annan bedömning än vad som gjorts beträffande pannorna P1 och P2. Möjligheten att begränsa utsläppen av kväveoxider från panna P4 bör därför utredas fram till den 31 december 2003. Fastställandet av slutligt villkor för utsläpp av kväveoxider till luft från panna P4 vid eldning med eldningsolja bör därmed skjutas upp. Provisoriskt skall det föreskrivas ett gränsvärde och årsmedelvärde om 105 mg/MJ tillfört bränsle.

Bolaget skall under prövotiden även utreda vilket villkor som bör gälla om panna P4 varaktigt eldas med eldningsolja. Föreskriften i villkorspunkt 4 i miljödomstolens domslut rörande utsläpp av kväveoxider från panna P4 vid eldning med uteslutande eldningsolja bör därför upphävas. Något behov av att i en provisorisk föreskrift särskilt reglera vilket villkor som skall gälla för panna P4 vid eldning uteslutande med eldningsolja finns inte.

Miljööverdomstolen finner slutligen att det finns skäl att ålägga bolaget att under prövotiden också utreda hur driften av pannorna skall läggas upp om panna P4 eldas uteslutande med eldningsolja samt att undersöka om det är en framkomlig väg att använda reningsutrusning för stoft och svavel från panna P4 även vid drift av pannorna P1 och P2.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2002-03-28

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Rolf Lundmark och Mats Dahl, referent, samt miljörådet Rolf Svedberg och kammarrättsassessorn Malin Larsson. Enhälligt.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2002-02-28

Målnummer:
M2980-00