Dispens för anläggande av golfbana inom naturreservat-----För byggande av korthålsbana inom ett naturreservat har dispens ansetts kunna meddelas, dels eftersom banan inte i nämnvärd utsträckning kommer att medföra förändringar i områdets naturmiljö, dels därför att området har begränsad betydelse för friluftslivet. Vid en avvägning mellan de enskilda och de allmänna intressena har betydelsen av den minskade tillgängligheten till platsen ansetts väga lättare än intresset att bygga ut golfanläggningen.


Lagrum:
7 kap. 4 §, 5 §, 6 §, 7 §, och 8 § miljöbalken (1998:808)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2000-05-09 i mål nr M 15-2000, se bilaga A

KLAGANDE

Naturskyddsföreningen i Skåne, c/o CN

MOTPART

1. Barsebäcks Golf & Country Club Aktiebolag, Box 214, 246 02 LÖDDEKÖPINGE

Ställföreträdare

Verkställande direktören GC

2. Länsstyrelsen i Skåne län, 205 15 MALMÖ

SAKEN

Dispens enligt 7 kap. 7 § miljöbalken för anläggande av golfbana inom naturreservat

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens domslut.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturskyddsföreningen i Skåne (tidigare benämnd Skånes naturvårdsförbund) har yrkat att Miljööverdomstolen skall avslå Barsebäck Golf & Country Club AB:s (Golfklubbens) ansökan om dispens för att anlägga en golfbana (korthålsbana) inom naturreservatet Järavallen.

Golfklubben och Länsstyrelsen i Skåne län har bestritt ändring.

Miljööverdomstolen har, efter att ha hållit syn på platsen, avgjort målet utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturskyddsföreningen i Skåne har till grund för överklagandet anfört i huvudsak följande. I beslut om utvidgning av naturreservatet anges som mål för reservatet bl.a. att bevara och i landskapet framhäva den geologiska bildning som kallas Järavallen och att strandvallen inom golfbaneområdet görs tillgänglig för allmänheten. Tillgängligheten till Järavallen enligt allemansrätten skulle kraftigt försvåras om en korthålsbana byggs. För att allmänheten skall kunna njuta av den vackra utsikten från strandvallen måste det finnas en golffri skyddszon om minst 100 m räknat från vallens kant. Det är också viktigt att Järavallen som geologisk bildning och riksintresse för naturvård respekteras och inte fläckas ner av onaturligt smaragdgröna greener. Behandlingen av Järavallen förebådar ytterligare exploatering och förstörelse av andra naturreservat som av historiska skäl kombinerats med eller ligger intill naturreservat.

Golfklubben har anfört bl.a. följande. Strandvallen är idag tillgänglig för allmänheten och ingen förändring uppstår om en korthålsbana anläggs. Spelet skall ske på behörigt avstånd öster om vallen. Den mark som korthålsbanan i huvudsak är avsedd att anläggas på är redan gräsbevuxen. Det rörliga friluftslivet på detta område är av mycket begränsad omfattning.

Länsstyrelsen i Skåne län har närmare angivit sin inställning genom att åberopa vad som angivits i länsstyrelsens beslut i den överklagade domen.

Naturvårdsverket har i yttrande till Miljööverdomstolen anfört bl.a. följande.

I beslutet om utvidgning av naturreservatet anges just att strandvallen inom golfbaneområdet skall göras tillgänglig för allmänheten. Det syftet är tydligt och enligt Naturvårdsverkets uppfattning strider därför anläggandet av en korthålsbana enligt ansökan mot syftet med reservatet. Verket kan inte heller se att det föreligger särskilda skäl för dispens.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Det för korthålsbanan avsedda markområdet är i huvudsak redan planerat för golfspel, dock att vissa utslagsplatser behöver anläggas. Banan kommer därför att i endast ringa utsträckning förändra den nuvarande naturmiljön; själva strandvallen berörs inte alls av några åtgärder på marken. Däremot innebär ett ianspråktagande av marken för golfspel att allmänhetens tillträde till området i praktiken inskränks. Denna inskränkning gäller givetvis det markområde där korthålsbanan skall anläggas, men rimligtvis påverkas även möjligheten att röra sig fritt på själva strandvallen om golfspel bedrivs i dess omedelbara närhet. Korthålsbanan skall sålunda anläggas på ett markområde som redan i dag har en utformning med klippta gräsytor som gör att området anknyter till och kan uppfattas som en integrerande del av den omgivande golfanläggningen. Detta områdes betydelse för det rörliga friluftslivet bör redan på grund härav vara ringa. Därtill kommer att den befintliga golfanläggningen är så belägen att det för korthålsbanan avsedda området liksom den anslutande strandvallen inte framstår som särskilt lättillgänglig för allmänheten; att ta sig fram dit fordrar i praktiken passage genom golfanläggningen vilket av den på platsen obevandrade kan uppfattas som intrång på anläggningen. Golfklubben har också oemotsagd hävdat att såväl det för korthålsbanan avsedda området som strandvallen i anslutning till detta är mycket litet besökta av allmänheten.

Sammanfattningsvis finner Miljööverdomstolen att ett anläggande av den avsedda korthålsbanan inte i nämnvärd utsträckning skulle medföra några förändringar i områdets topografi och ytförhållanden eller av naturmiljön. Däremot skulle banans utnyttjande för golfspel medföra inskränkning av allmänhetens möjlighet att uppehålla sig där. Detta gäller i viss utsträckning även berörd del av strandvallen. Betydelsen av de minskade tillträdesmöjligheterna får dock med hänsyn till områdets avskilda läge i anslutning till golfanläggningen anses vara liten.

Vid prövningen av dispens från föreskrifterna för naturreservatet skall allmänna intressen vägas mot enskilda. Det blir här främst den måttliga inskränkningen i allmänhetens tillträde till området som skall vägas mot Golfklubbens intresse att få utöka de befintliga två 18-hålsbanorna med en korthålsbana avsedd för främst golfspelande ungdomar. Vid denna avvägning finner Miljööverdomstolen att skälen för att bevilja dispens väger tyngst. Vidare kommer tillgängligheten för allmänheten, särskilt när det gäller strandvallen, att påverkas i så liten utsträckning att det får anses vara förenligt med syftet med skyddsföreskrifterna för naturreservatet att bevilja dispens.

På grund av det anförda finner Miljööverdomstolen att det föreligger särskilda skäl för att medge den sökta dispensen. Miljödomstolens domslut skall därför stå fast.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, referent, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Roland Halvorsen och hovrättsassessorn Anders Lillienau. Enhälligt.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2001-05-08

Målnummer:
M4027-00