Dispens från föreskrift för ett naturvårdsområde-----De boende i ett bostadsområde nära en motorväg stördes mycket av bullret. Området låg inom ett naturvårdsområde och omfattades av ett förordnande enligt 19 § naturvårdslagen. Miljööverdomstolen meddelade dispens för byggande av en bullervall med hänsyn till vallens obetydliga påverkan på landskapsbilden. Åtgärden ansågs förenligt med syftet med förordnandet.


Lagrum:
7 kap. 4 §, 5 §, 6 §, 7 § och 8 § miljöbalken (1998:808)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2000-03-30 i mål nr M 553-99, se bilaga

KLAGANDE

L-EL

Ombud

Advokaten ME

MOTPART

Länsstyrelsen i Skåne län, 205 15 MALMÖ

SAKEN

Dispens från förordnande om naturvårdsområde för byggande av bullervall inom fastigheten X 39:3 i Landskrona kommun

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med ändring av miljödomstolens dom medger Miljööverdomstolen L-EL dispens enligt 7 kap. 7 § andra stycket miljöbalken för att på fastigheten X X 39:3 i anslutning till motorvägen E 6 uppföra en bullervall om 120 m från vägbron söder om den södra husgruppen på fastigheten till strax norr om det östra huset i samma grupp, där vallen tillåts vika av vinkelrätt västerut högst 10 m. Bullervallen får inte anläggas så att den någonstans blir högre än 3 m över motorvägbanans nivå och den skall i övrigt utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad L-EL angett i sin ansökan.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

L-EL har yrkat bifall till sin talan vid miljödomstolen, dvs. dispens enligt 7 kap. 7 § andra stycket miljöbalken för uppförande av en bullervall om 180 meter med den utformning som framgår av miljödomstolens aktbilaga 19. L-EL har, för det fall yrkandet inte kan bifallas i dess helhet, yrkat att Miljööverdomstolen medger honom dispens för uppförande av en kortare bullervall.

Länsstyrelsen i Skåne län har bestritt ändring.

Miljööverdomstolen har hållit syn på fastigheten Landskrona Övra Glumslöv 39:3 med omgivningar.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i allt väsentligt åberopat samma grunder och omständigheter som vid miljödomstolen.

Naturvårdsverket har i yttrande avstyrkt bifall till överklagandet och anfört följande.

Möjligheten att i reservatsföreskrifter meddela förbud mot vissa aktiviteter för att uppnå syftet med naturreservatet och den starka restriktivitet som ligger i att särskilda skäl krävs för undantag, innebär att lagstiftaren utgår från att de enskilda intressena i normalfallet får ge vika för de allmänna intressena.

I det aktuella målet gör sig två olika skyddsintressen gällande, dels skyddet av människors hälsa mot buller, dels skyddet för miljön mot störande inslag i landskapsbilden. Av handlingarna framgår att fastigheten är belägen alldeles intill en motorväg och att bullervärdena vid fastigheten ligger över gällande riktvärden för vägtrafikbuller, varför bullerskyddsåtgärder i och för sig är befogade.

Fotografier som bifogats miljödomstolens förhandlingsprotokoll visar dock att den bullervall som tidigare anlagts och som det nu är fråga om att återuppbygga har en mycket menlig inverkan på landskapsbilden. Frågan är då vilken åtgärd som är lämpligast för att åstadkomma både ett bevarande av naturmiljön och ett skydd mot buller.

De föreskrifter som gäller för naturreservatet är mycket långtgående, bl.a. gäller att uppläggning av jordmassor och plantering av träd inte får ske inom området. Starka restriktioner har alltså bedömts vara nödvändiga för att uppnå syftet med skyddet. Vid avvägningen i dispensfrågan måste också beaktas om det finns några alternativa sätt att uppnå det motstående intresset. Ett sådant är, som länsstyrelsen anfört i ärendet, att vidta fasadåtgärder samt särskilt skydd av uteplatser. En sådan lösning blir sannolikt inte den bästa ur bullerhänseende men bör väljas i detta fall eftersom den gör det möjligt att beakta båda skyddsintressena. Det faktum att motorvägen är belägen alldeles i kant med reservatsgränsen ändrar inte denna bedömning.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

I länsstyrelsens beslut den 25 februari 1987 om förordnande enligt 19 § naturvårdslagen om Glumslövs naturvårdsområde - som vid tillämpningen av miljöbalken anses som ett naturreservat - anges bl.a. att syftet är att bevara ett öppet jordbrukslandskap med hänsyn till dess värde för landskapsbild och kulturhistoria. I förordnandet finns föreskrifter som bl.a. innebär förbud att anlägga den typ av bullervall som är aktuell i målet.

L-ELs dispensansökan avser uppförande av en bullervall längs med motorvägen vid den södra husgruppen. De byggnader där som används för permanentboende ligger endast några tiotal meter från den mycket starkt trafikerade motorvägen. Bullernivåerna inom denna del av fastigheten överstiger tveklöst gällande riktvärden för vägtrafikbuller. En bullervall kan antas medföra en väsentlig minskning av bullret utomhus i anslutning till bostadshusen. Förslag på någon alternativ åtgärd som skulle kunna dämpa bullret på platsen i väsentlig mån har inte lämnats.

L-ELs fastighet är belägen längst i öster inom det område som omfattas av förordnandet till skydd för landskapsbilden. Bullervallen skulle komma att ligga strax intill motorvägen. Vid Miljööverdomstolens syn framgick att det kringliggande jordbrukslandskapet redan är påverkat av flera anläggningar, såsom motorväg, järnväg och diverse luftledningar. En bullervall kommer, sedd från motorvägen eller andra närbelägna platser österut, främst att avskärma den södra husgruppen med tillhörande trädgård inom L-ELs fastighet. Däremot kommer vallen, med hänsyn till dess placering strax intill motorvägen, endast att i mycket begränsad utsträckning påverka landskapsbilden i stort.

Vid en avvägning mellan enskilda och allmänna intressen finner Miljööverdomstolen starka skäl tala för att bevilja L-EL dispens från förordnandet om naturvårdsområde för uppförande av en bullervall. Med hänsyn till vallens obetydliga påverkan på landskapsbilden får åtgärden anses förenlig med syftet med förordnandet.

Dispens bör inte medges för en bullervall som är längre eller högre än som motiveras av L-ELs intresse av ett bullerskydd. Miljööverdomstolen bedömer att en vall om högst 120 meters längd från vägbron söder om husgruppen till strax norr om det östra huset i samma husgrupp är tillräcklig. Vallen kan därvid och därutöver i den norra delen tillåtas vika av vinkelrätt från motorvägen en kortare sträcka i syfte att hindra bullret från framför allt den norrifrån kommande trafiken att spridas in på tomten mellan vallen och det östra huset. Vallen får inte på något ställe vara högre än 3 meter över vägbanans nivå.

Miljööverdomstolen finner således vid en samlad bedömning att särskilda skäl föreligger att medge dispens från förordnandet om naturvårdsområde för uppförande av en bullervall enligt vad som nu sagts och i övrigt i överensstämmelse med vad L-EL angett i sin ansökan.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Roland Halvorsen och hovrättsassessorn Anders Lillienau. Enhälligt.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2001-04-20

Målnummer:
M3102-00