Strandskyddsdispens för utfyllnad av bäckravin-----Allmänintresset ansågs inte behöva hävdas på samma sätt som vanligt eftersom den berörda delen av ravinen låg inklämd mellan olika störande verksamheter, en bergtäkt och en motorstadion, något som inte gällde för resten av ravinen som var i huvudsak opåverkad. Miljööverdomstolen fann därför att särskilda skäl förelåg för att meddela dispens och avslog Naturvårdsverkets överklagande.


Lagrum:
7 kap. 13 §, 14 §, 15 §, 16 §, 17 §, 18 § och 26 § miljöbalken (1998:808)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2000-12-29 i mål nr M 154-00, se bilaga A

KLAGANDE

Naturvårdsverket, Blekholmsterrassen 36, 106 48 STOCKHOLM

MOTPART

BMK Uddevalla, Box 506, 451 21 UDDEVALLA

SAKEN

Strandskyddsdispens enligt miljöbalken för utfyllnad av bäckravin vid Glimminge Motorstadion i Uddevalla kommun

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens domslut.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av miljödomstolens dom skall fastställa länsstyrelsens beslut.

BMK Uddevalla har bestritt ändring.

Miljööverdomstolen har, efter att ha hållit syn på platsen, avgjort målet utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har till grund för överklagandet anfört i huvudsak följande. Länsstyrelsen har bedömt att den aktuella bäckravinen är av stort värde för vissa djur- och växtarter och att den sannolikt fungerar som en refug för vissa djur- och växtarter i det i övrigt exploaterade närområdet. Länsstyrelsen har vidare bedömt att om man längs den aktuella sträckan av bäckravinen kulverterar vattendraget, avverkar lövskogen längs sluttningarna och fyller ut bäckravinen så kommer detta att väsentligen försämra livsvillkoren för växt- och djurlivet. Den planerade åtgärden strider således mot bestämmelserna om förbud mot vissa åtgärder inom strandskyddsområde enligt 7 kap. 16 § miljöbalken. Dispens får enligt 7 kap. 26 § miljöbalken medges endast om det är förenligt med syftet med strandskyddet. Syftet med skyddsformen strandskydd är dels att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv, dels att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtliv. Vid avvägningen mellan enskilda och allmänna intressen måste beaktas att strandskyddets syften är långsiktiga och att områden som för tillfället verkar vara av begränsat intresse kan bli betydelsefulla i framtiden. Lagstiftningen ger således ett starkt uttryck för en vilja att bestämmelserna dels skall hindra exploatering av landets strandområden så att de kan utnyttjas för rörligt friluftsliv i ett långsiktigt perspektiv, dels skall bidra till att bevara den biologiska mångfalden. Det enskilda intresset av att använda en fastighet kan mot bakgrund av detta vid en tillämpning av intresseprövningsreglerna endast beaktas om detta syfte inte förfelas.

BMK Uddevalla har förklarat att klubben inte delar uppfattningen att allmänintresset kan begränsas till bevarandeintresset inom berört område och gjort gällande att det också är av allmänt intresse att strandskyddet inom berörd del upphävs så att motorstadion kan anläggas färdig.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län har anfört i huvudsak följande. Det är värden för växt- och djurlivet som låg till grund för länsstyrelsens beslut den 24 maj 2000 att avslå ansökan om dispens. Området hyser, så vitt känt, inga dokumenterade specifika höga naturvärden, utan länsstyrelsens bedömning avser de allmänna värden för växt- och djurlivet som en dylik biotop inrymmer. De allemansrättsliga värdena för friluftslivet är begränsade på grund av omgivande verksamheter.

Uddevalla kommun har anfört bl.a. följande. En dispens för aktuella åtgärder kan rimligen inte anses stå i strid med eller äventyra syftet med strandskyddet för området, då detta under överskådlig framtid torde ha en ringa betydelse för djur- och växtlivet och på grund av sitt läge helt sakna betydelse för det rörliga friluftslivet. Det föreligger ett starkt allmänt intresse av att de sökta åtgärderna kan medges då sökandens verksamhet är av sådan art att det är en kommunal angelägenhet att den kan bedrivas i avsedd omfattning och inom ett område som kommunen valt inom ramen för sin översiktsplanering som lämpligt för störande verksamhet.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Den med dispensansökan avsedda sträckan av bäckravinen är på båda sidor tätt omgiven av områden som är planerade och ianspråktagna för verksamheten vid Glimminge motorstadion. Dessutom finns en större bergtäkt i omedelbar närhet. Den aktuella delen av bäckravinen är därmed så belägen att den får anses sakna intresse för det rörliga friluftslivet. När det sedan gäller växt- och djurlivet i området har det inte framkommit annat än att de 110 m av bäckravinen som dispensansökan avser innehåller för biotopen normala naturvärden. Ravinens utsträckning är totalt någon kilometer, varav den aktuella delen är belägen längst uppströms närmast en bergtäkt. Den del av ravinen som inte är berörd av ansökan framstår i motsats till den del som ansökan avser inte som särskilt påverkad av motorbanans anläggningar.

Vid anförda förhållanden finner Miljööverdomstolen vid den avvägning som skall göras mellan allmänna och enskilda intressen att starka skäl talar för att bevilja BMK Uddevalla dispens från förbudet enligt 7 kap. 16 § miljöbalken för de av klubben planerade åtgärderna. Det allmänintresse som gäller skyddet för växt- och djurlivet i den aktuella delen av bäckravinen torde - med hänsyn till de rådande förhållandena, särskilt det inklämda läget och den i övrigt i huvudsak opåverkade ravinen - inte behöva hävdas med den styrka som är normalt. Föreskriften i 7 kap. 26 § miljöbalken att dispens får beviljas endast om det är förenligt med förbudets eller föreskriftens syfte kan därmed inte anses utgöra hinder mot den ansökta dispensen.

Miljööverdomstolen finner sålunda vid en samlad bedömning, lika med miljödomstolen, att särskilda skäl för strandskyddsdispens föreligger. Miljödomstolens dom skall därmed stå fast.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, referent, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Roland Halvorsen och hovrättsassessorn Anders Lillienau. Enhälligt.

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2001-04-18

Målnummer:
M856-01