Grannes talerätt mot tillsynsmyndighets beslut att inte ingripa enligt vattenlagen-----Sakägare (granne) har rätt att överklaga beslut från tillsynsmyndighet om att inte ingripa mot vattenföretag som berör honom ("0-beslut").


Lagrum:
16 kap. 12 § 1 st. 1 miljöbalken (1998:808); 21 kap. 3 §, 22 kap. 6 § 1 st. och 2 st. vattenlagen (1983:291)

RÄTTEN

Hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsråden Anders Holmstrand, referent, och Mats Dahl samt hovrättsassessorn Anders Lillienau

PROTOKOLLFÖRARE

Anders Lillienau, även föredragande

PARTER (ej närvarande)

KLAGANDE

TL

MOTPARTER l. Piteå Flygklubb, Fack 75, 941 22 PITEÅ 2. Länsstyrelsen i Norrbottens län, 971 86 LULEÅ

SAKEN

Avvisat överklagande

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, slutliga beslut 2000-01-17 i mål nr M 671-99, se bilaga A

______________________

Föredraganden anmäler följande.

TL har yrkat att Miljööverdomstolen skall undanröja miljödomstolens avvisningsbeslut och återförvisa målet för fortsatt behandling. Han har anfört att han i egenskap av närmast berörd granne har rätt att överklaga länsstyrelsens beslut och att det finns ett allmänt intresse att åtgärder vidtas mot Piteå Flygklubbs verksamhet vid Klockån eftersom skador och olägenheter kommer att drabba även andra än honom.

Piteå Flygklubb har bestritt ändring och yrkat ersättning för kostnader som uppkommit under handläggningen i Miljööverdomstolen med anledning av flygfotografering.

Målet föredras, varefter Miljööverdomstolen fattar följande

BESLUT (att meddelas 2000-10-27)

Bakgrund

TLs fastighet Öjebyn XX:XX i Piteå kommun är belägen vid Klockån, som utgör ett biflöde till Piteälven. Fastigheten gränsar i norr till fastigheten Öjebyn X:XX där Piteå Flygklubb (flygklubben) bedriver verksamhet. Flygklubben har anlagt en angörings- och sjösättningsplats vid Klockån. Denna anläggning ansluter till Piteå flygplats. Flygklubben har inte tillstånd enligt vattenlagen (1983:291; VL) till anläggningen.

I skrivelse till Länsstyrelsen i Norrbottens län den 14 maj 1998 yrkade TL att länsstyrelsen skulle förelägga flygklubben att genomföra skyddsunderhåll vid strandbrinken på hans fastighet och att ungefärligt återställa fastighetens ursprungliga strandlinje. Länsstyrelsen avslog i beslut den 30 juni 1999 TLs yrkanden. I beslutet prövade länsstyrelsen också om det med stöd av 21 kap. 3 § VL fanns skäl att förelägga flygklubben att vidta rättelse på den grunden att flygklubben vidtagit en tillståndspliktig åtgärd utan tillstånd. Länsstyrelsen fann det dock inte möjligt att precisera vilka åtgärder som skulle vidtas och avskrev ärendet i den delen från vidare handläggning. TL överklagade beslutet till regeringen, som i sin tur överlämnade ärendet till Umeå tingsrätt, miljödomstolen.

Miljööverdomstolens skäl

Eftersom målet rörande tillsyn över flygklubbens verksamhet vid Piteälvens strand inletts före miljöbalkens ikraftträdande skall det enligt 6 § första stycket lagen (1998:811) om införande av miljöbalken prövas i sak enligt äldre bestämmelser, dvs. enligt bestämmelserna i vattenlagen. Miljööverdomstolen skall dock i fråga om förfarandet tillämpa bestämmelserna i miljöbalken.

Enligt 19 kap. 1 § tredje stycket miljöbalken får en länsstyrelses beslut i särskilda fall överklagas hos miljödomstol enligt 20 kap. 2 § andra stycket samma balk. Av den senare bestämmelsen framgår att miljödomstolen, om inte annat är föreskrivet, är behörig att pröva överklagande av en länsstyrelses beslut enligt balken. Vidare framgår av 16 kap. 12 § första stycket 1 p balken att ett överklagbart beslut får överklagas av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot, dvs. av en sakägare.

TL uppfyller i egenskap av ägare till fastigheten Öjebyn XX:XX vattenlagens krav på att vara sakägare. Frågan är då om länsstyrelsens beslut med hänsyn till ovan angivna bestämmelser i miljöbalken är överklagbart.

Vid bedömningen av den frågan kan viss ledning fås av de överklaganderegler som gällde enligt vattenlagen och den praxis som utbildats i anslutning härtill. Enligt 22 kap. 6 § första stycket 6 p VL fick en länsstyrelses beslut enligt lagen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om beslutet avsåg bl.a. föreläggande enligt 21 kap. 3 § VL. Och enligt 22 kap. 6 § andra stycket VL fick en länsstyrelses beslut överklagas hos regeringen i de fall beslutet inte skulle överklagas hos domstol.

Länsstyrelsen har efter företagen prövning avstått från att utfärda ett föreläggande enligt 21 kap. 3 § VL. Detta ställningstagande har föranlett länsstyrelsen att avskriva sitt ärende från vidare handläggning.

Det förhållandet att länsstyrelsen i ett tillsynsärende kommer fram till att ett föreläggande bör utfärdas och i ett annat till att föreläggande inte skall utfärdas bör inte medföra någon principiell skillnad i fråga om rätten att överklaga (jfr rättsfallen RÅ 1995 ref. 55 och RÅ 1996 not 190, som båda avser tillämpning av VL:s regler).

Mot bakgrund av det anförda, och med beaktande av att länsstyrelsens beslut i tillsynsärendet får anses beröra TLs enskilda rätt, finner Miljööverdomstolen att TL har rätt att överklaga beslutet. Miljödomstolen borde alltså inte ha avvisat hans överklagande. Det överklagade beslutet skall därför undanröjas och målet återförvisas för fortsatt behandling.

Flygklubben har begärt 5 000 kr som ersättning för den flygfotografering klubben genomfört för att ta fram ett beslutsunderlag till Miljööverdomstolen. Yrkandet får uppfattas så att flygklubben yrkar ersättning av allmänna medel och alternativt yrkar ersättning av motparten TL. Klubben kan inte tillerkännas ersättning av allmänna medel för denna kostnad (se 15 § förvaltningsprocesslagen). Miljööverdomstolen tar däremot inte ställning till yrkandet om ersättning av TL. Det bör ankomma på miljödomstolen att efter målets återupptagande pröva om förutsättningar föreligger att förplikta tappande parten att ersätta vinnande parten för rättegångskostnader.

Avgörande

l. Miljööverdomstolen undanröjer miljödomstolens avvisningsbeslut och återförvisar målet till miljödomstolen för fortsatt behandling.

2. Miljööverdomstolen lämnar Piteå Flygklubbs yrkande om ersättning av allmänna medel för sina kostnader i Miljööverdomstolen utan bifall.

3. Det åligger miljödomstolen att efter målets återupptagande pröva frågan om parts skyldighet att ersätta motparts rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

Beslutet får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

Som ovan

Anders Lillienau

Protokollet uppvisat/

Rättsfall från Miljööverdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2000-10-27

Målnummer:
M841-00