Vid byggande av en motorväg har en enskild väg fått dragas under motorvägen. För dränering av den enskilda vägen har en pumpanläggning installerats. Fråga vid förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) huruvida pumpanläggningen utgjorde väganordning till den enskilda vägen eller till motorvägen. 46 § anläggningslagen och 2 § väglagen (1971:948).


Lagrum:
46 § anläggningslagen (1973:1149); 2 § väglagen (1971:948)

På ansökan av Sven S och vägförvaltningen i Östergötlands län verkställde fastighetsbildningsmyndigheten specialenhet nr 1 i Östergötlands län förrättning för inrättande av gemensamhetsanläggning avseende utfartsväg mellan allmänna vägen nr 796 vid Kumla och allmänna vägen nr 1064 vid Norrunda inom Östra Skrukeby och Törnevalla socknar, Linköpings kommun.

Första förrättningssammanträde hölls d 12 juni 1980. I protokollet vid sammanträdet antecknades bl a: Statens vägverk yrkar att gemensamhetsanläggningen skall beslutas omfatta, förutom själva väganläggningen, även den pumpanläggning som vägverket utfört i broläget vid korsningen mellan den enskilda vägen och väg E4 - motorväg - och att således ansvaret för dess drift skall åvila gemensamhetsanläggningens förvaltning. Förrättningsvägen passerar under motorvägen genom vägport och för dräneringen av dess lägsta del under motorvägen erfordras denna pumpanläggning genom vilken vattnet pumpas upp i sidodike. Statens vägverk anser att pumpanläggningen ej behövs för motorvägens bestånd och drift och önskar överlämna anläggningen till anläggningssamfälligheten jämte visst kapitalbelopp avsett att täcka kostnaderna för anläggningens drift och underhåll. Sven S, Lennart F m fl bestrider vägverkets yrkande att pumpanläggningen skall hänföras till gemensamhetsanläggningen och anför att anläggningen är nödvändig för att på platsen vidmakthålla den korsande motorvägen E4 och att pumpanläggningen således får anses tillhöra och ingå i denna väganläggning. På en sådan bedömning pekar även förhållandet att vägverket enligt praxis bekostar och underhåller för dränering erforderliga trummor under allmänna vägar. Brist i anläggningen som kräver reparation eller ombyggnad med ingrepp i motorvägen som följd skall i princip enligt vattenlagen åtgärdas av motorvägens ägare. Det är då även rimligt och praktiskt att anläggningen sköts av vägverket. - Förrättningsmannen har utrett: att väghållningen tidigare varit reglerad genom en år 1927 verkställd förrättning, att till ifrågavarande väg ansluter enskild väg från Ullälva, där väghållningen handhaves av Ullälva-Herrbeta vägsamfällighet, att nu ifrågavarande väg i samband med utbyggnaden av motorväg E4 ombyggts av statens vägverk omkring broläget och givits en annan sträckning än den tidigare.

Fastighetsbildningsmyndigheten meddelade samma d 12 juni anläggningsbeslut. Beslutet upptog under punkterna 1 och 2 följande:

- Gemensamhetsanläggning skall inrättas och omfatta den befintliga utfartsvägen mellan allmänna vägen nr 796 vid Kumla och allmänna vägen nr 1064 vid Norrunda.

- Till vägen (gemensamhetsanläggningen) skall höra den pumpanläggning som statens vägverk utfört i broläget vid korsningen mellan vägen och motorvägen E4.

Som skäl för beslutet antecknades i protokollet: Sådana ändrade förhållanden som avses i 35 § anläggningslagen har p g a bl a framdragandet av motorväg E4 och p g a ändrad fastighetsindelning inträtt sedan den tidigare förrättningen. Båtnadsvillkoret i 6 § anläggningslagen är uppfyllt. Anläggningslagens 46 § anger att till enskild väg hör, förutom vägbana, även anordning som behövs för vägens bestånd, drift eller brukande. Denna definition av vägbegreppet ansluter i stort till motsvarande definition i 2 § väglagen. I förarbeten och kommentarer till anläggningslagen anges som exempel på väganordningar slänt, bankett, dike, vägren, upplagsplats, vändplats, bro, trumma, skyddsvärn, stängsel och vägmärke. Lagtext och kommentarer synes ge övervägande stöd för att pumpanordningen är sådan anordning som skall höra till gemensamhetsanläggningen och skötas av dess förvaltning.

Fastighetsbildningsmyndigheten meddelade vidare samma dag bl a följande beslut om ersättning: Statens vägverk erlägger till den nybildade anläggningssamfälligheten såsom engångsersättning för pumpanläggningens framtida drift och underhåll, framtida el-kostnader inräknade, 60 000 kr. Som skäl för ersättningsbeslutet antecknades i protokollet att vägverket som engångsersättning till anläggningssamfälligheten erbjudit 60 000 kr.

Förrättningen avslutades d 25 juni 1980.

Över förrättningen anfördes besvär hos Linköpings TR, fastighetsdomstolen, av Lennart F m fl. Klagandena yrkade, att pumpanläggningen i korsningen mellan utfartsvägen och motorvägen E4 skulle förklaras tillhöra den allmänna vägen.

Statens vägverk bestred bifall till besvären.

Lennart F och medparter anförde till utveckling av sin talan: Vid byggande av motorvägar och motortrafikleder korsas med nödvändighet åtskilliga allmänna och enskilda vägar, varvid problem uppkommer hur den planskilda korsningen skall ordnas. I förevarande fall har statens vägverk i egenskap av beslutande myndighet valt att leda den enskilda vägen under motorvägen. Då den senare huvudsakligen förts fram i markplanet har den enskilda vägens läge fått schaktas ut på betydande djup under markplanet. På grund av landskapets karaktär har någon självavrinnande dränering från schaktet ej stått att erhålla till rimliga kostnader utan erforderlig dränering måste för framtiden utföras genom pumpning. Anordningar härför har utförts av vägverket, som emellertid nu med utgivande av en engångssumma för framtida drifts- och underhållskostnader vill överlämna huvudmannaskapet till de enskilda väghållarna. Dessa anser i sin tur att pumpanläggningen tillkommit för motorvägens skull och är belägen i denna och därför skall handhavas av vägverket även i fortsättningen. - Till bilden hör också att pumpanordningarnas fortsatta underhåll och förnyelse skall bekostas med ett engångsbelopp, som mycket snabbt kommer att reduceras genom inflation.

Vägverket genmälde: Med stöd av d 14 maj 1969 fastställd och d 28 nov 1969 lagakraftvunnen arbetsplan för omläggning av väg E4 Linköping-Norrköping, delen Staby-Norsholm, har vägförvaltningen d 31 aug 1972 hos LSt:n i Östergötlands län ansökt om förrättning enligt 2 kap lagen om enskilda vägar. Förrättningen avsåg att uttaga det nya vägområdet för väg E 199 U Kumla-Norrunda samt avgöra villkoren för vägföreningens övertagande av en pumpanläggning. Vägföretaget utfördes under åren 1972/1973. Genom särskilda avtal med berörda fastighetsägare erhöll vägverket rätt att taga i anspråk erforderlig mark för omläggning av den enskilda vägen E 199 U. För att avvattna vägbanan på den enskilda vägen utfördes och installerades en pumpanläggning i broläget under väg E4, och som sedan dess varit i bruk. Pumpanläggningen har visserligen tillkommit som en följd av motorvägens byggande men har som enda uppgift att bortföra vattnet från den enskilda vägen. Den saknar därför betydelse för den allmänna vägens drift och brukande. Anläggningen är icke utförd på sådant sätt att tillstånd för utförande av arbetet måste inhämtas av vägverket.

Överlantmätarmyndigheten anförde i avgivet yttrande bl a: I samband med utbyggnaden av motorväg E4 har en planskild korsning anordnats där motorvägen korsar den enskilda vägen mellan Kumla och Norrunda i Törnevalla och Östra Skrukeby socknar, Linköpings kommun. Den enskilda vägen passerar under motorvägen och för dränering av dess lägsta del under motorvägen erfordras en pumpanläggning. Att denna behövs för den enskilda vägens bestånd, drift eller brukande är uppenbart. Mot bakgrund av anläggningslagens definition kan mycket väl påstås att pumpanläggningen utgör väganordning till den enskilda vägen. Huruvida pumpanläggningen kan anses som väganordning till motorvägen råder det delade meningar om. Kan den inte anses tillhöra motorvägen skall den följaktligen ingå i gemensamhetsanläggningen. Kan den utgöra väganordning även till motorvägen bör en vägning av nyttan av pumpanläggningen för de båda vägarna få avgöra till vilken av dem anläggningen bör höra. Pumpanläggningen har visserligen tillkommit p g a motorvägens utbyggnad men dess huvudsakliga uppgift måste ändå vara att hålla den enskilda vägen framkomlig. Det bör främst ligga i de enskilda väghållarnas intresse att pumpanläggningen fungerar. Mot detta skall vägas den extra belastning och de svårigheter som skötseln och underhållet av anläggningen innebär.

TR:n (rådmännen Rosén och Hillman samt fastighetsrådet Sundquist) anförde i utslag d 13 febr 1981:

Skäl. Vid utbyggnaden av motorvägen har åren 1972/73 anordnats en planskild korsning med den enskilda vägen i fråga på ett avsnitt av denna, som vägverket byggt såsom ersättning för den del av samma väg, som kommit att spärras av motorvägen. Ersättningsvägen blev utförd sedan särskilda avtal träffats med berörda markägare om bl a rätt för vägverket att taga i anspråk erforderlig mark för omläggningen och, såvitt framgår av förrättningsprotokollet, om ersättningar för markupplåtelser. Motorvägen utgöres i korsningen av en bro. Nivån vid brolägets undre del är sådan att pumpanordning måst installeras för dränering av broläget, varigenom ovannämnda ersättningsväg kunnat dras fram under motorvägen.

Väghållarens rätt att påkalla förrättning enligt anläggningslagen för ianspråktagande av annan fastighet tillhörig mark är kopplad till behovet av sådan förrättning för byggnadsföretagets genomförande (60 § allmänna väglagen). Enligt vad ovan anförts är emellertid företaget utfört redan 1972/73. Vägverket har alltså inte haft något behov av nu till prövning föreliggande, 1980 företagna förrättning för företagets genomförande inklusive ianspråktagande av mark härför. Därav följer att vägverket inte kan vid den nu aktuella förrättningen föra talan om anläggningsåtgärd beträffande pumpanläggningen. I sammanhanget må framhållas att vid anläggningsförrättning torde saknas möjlighet att besluta om sådan ersättning, som vägverket ålagts att utge till anläggningssamfälligheten.

På grund av det anförda skall besvären bifallas på så sätt att punkt 2 i anläggningsbeslutet undanröjes liksom beslutet, att statens vägverk till den nybildade anläggningssamfälligheten såsom engångsersättning skall erlägga 60 000 kr.

Slut. Fastighetsdomstolen undanröjer punkt 2 i anläggningsbeslutet och beslutet att statens vägverk såsom engångsersättning till den nybildade anläggningssamfälligheten skall erlägga 60 000 kr.

Statens vägverk anförde besvär i Göta HovR och yrkade, att HovR:n måtte fastställa fastighetsbildningsmyndighetens anläggningsbeslut och beslut om engångsersättning.

HovR:n (hovrättslagmannen Ekblad, hovrättsrådet Lindstam, referent, fastighetsrådet Carlander samt adj led Lindgren) anförde i utslag d 6 april 1982:

Skäl. I ansökan, som inkom till LSt:n i Östergötlands län d 1 sept 1972, hemställde vägverket om förrättning för bestämmande av det nya vägområdet och villkoren för överlämnande av pumpanläggning.

Vägverket måste anses ha varit behörigt att påkalla förrättning med anledning av de ändrade förhållanden som inträtt därigenom att motorvägen korsar den enskilda vägen. Det förhållandet att förrättning inte kommit till stånd förrän vägarbetena utförts hindrar inte prövning av ansökningen.

Vad angår pumpanläggningen kan inte anses att denna uteslutande tjänar den enskilda vägens behov. Det är motorvägens framdragande på platsen som har nödvändiggjort annan sträckning av den enskilda vägen och i anledning därav särskilda anordningar för vattenavledning. Pumpanläggningen kan därför anses i väsentlig mån utgöra en anordning för motorvägen. På grund härav och då omständigheterna inte utmärker att det skulle vara skäligt att samfälligheten skall svara för den framtida skötseln av pumpanläggningen bör denna icke förklaras ingå i gemensamhetsanläggningen.

På grund av vad sålunda upptagits finner HovR:n ej skäl frångå det slut vartill TR:n kommit.

Slut. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

Vägverket anförde besvär och yrkade, att HD med ändring av HovR:ns utslag måtte dels fastställa punkt 2 i fastighetsbildningsmyndighetens anläggningsbeslut dels fastställa beslutet att vägverket till den nybildade anläggningssamfälligheten skulle erlägga 60 000 kr.

Lennart F och medparter bestred ändringsyrkandena.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Grahn, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande utslag: HD fastställer HovR:ns utslag.

HD (JustR:n Hult, Welamson, Sven Nyman, referent, Vängby och Gad) beslöt följande utslag:

Skäl. Vägverket får enligt grunderna för 60 § väglagen anses ha varit behörigt att påkalla den förrättning varom är fråga och att föra talan vid denna.

Frågan vad som skall höra till väg regleras beträffande allmän väg i 2 § väglagen och för enskild väg i 46 § anläggningslagen. Till väg hör enligt båda lagrummen vägbana och övriga väganordningar; med väganordning förstås, såvitt nu är av intresse, anordning som behövs för vägens bestånd, drift eller brukande. Utmärkande för en väganordning måste således vara att den är av betydelse för en vägs funktion. Sett från denna utgångspunkt är det uppenbart att pumpanläggningen utgör väganordning till den enskilda vägen. Utredningen kan däremot inte anses visa att anläggningen är av sådan betydelse för motorvägen att den är att betrakta som väganordning till denna väg. Såsom fastighetsbildningsmyndigheten funnit skall därför pumpanläggningen anses höra till den enskilda vägen.

Vägverkets erbjudande till anläggningssamfälligheten av engångsersättning för pumpanläggningens framtida drift och underhåll är inte av sådan beskaffenhet att det kan inrymmas under någon av anläggningslagens ersättningsregler; ersättningsfrågan är i stället att bedöma enligt väglagen. Fastighetsbildningsmyndigheten borde därför inte ha upptagit erbjudandet till prövning. Vägverkets talan i denna del skall avvisas.

Slut. HD avvisar vägverkets yrkande om fastställelse av fastighetsbildningsmyndighetens beslut att vägverket skall till anläggningssamfälligheten erlägga 60 000 kr.

Med ändring av HovR:ns utslag i övrigt fastställer HD fastighetsbildningsmyndighetens beslut att pumpanläggningen skall höra till den enskilda vägen.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1983-11-18

Målnummer:
Ö609-82