Fråga huruvida en fastighetsägares och hyresvärds skadade egendom kunde anses befinna sig i en hyresgästs verksamhets omgivning, när egendomen förvarades i den lagerlokal där verksamheten bedrevs. 32 kap. 1 § MB.


Lagrum:
32 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)

Hyr-Börsen i Roslagen AB (Hyr-Börsen) väckte vid Stockholms TR, miljödomstolen den talan mot HCI Nordic AB (HCI) som framgår av miljödomstolens här nedan återgivna mellandom.

Miljödomstolen (chefsrådmannen Blomquist och miljörådet Berggren) anförde i mellandom d. 2 okt. 2002: Bakgrund. Hyr-Börsen köpte sommaren 1999 fastigheten Vallentuna Rockelsta 1:2 av HCI. På fastigheten finns en byggnad med ett kallager om 1 650 kvm. Lagret hade använts av HCI till förvaring av kemikalier. I samband med köpet hyrde Hyr- Börsen på ett år ut delar av lagret om sammanlagt 1 000 kvm till HCI. Från HCI:s sida fortsatte man att förvara kemikalier i de utrymmen som nu hyrdes. Hyr-Börsen tog i anspråk en annan del av lagerlokalen till förvaring av diskmaskiner. De av HCI hyrda utrymmena var inte avgränsade med väggar eller stängsel från övriga utrymmen. Under hösten 1999 flyttade Hyr-Börsen bort diskmaskinerna till en annan lokal. Som skäl angavs att maskinerna hade skadats av emissioner från de av HCI förvarade kemikalierna.

Yrkanden m.m. Hyr-Börsen väckte vid miljödomstolen talan mot HCI med yrkande att HCI skall förpliktas utge 614 100 kr jämte ränta till Hyr-Börsen.

HCI yrkade att käromålet skulle avvisas och, i andra hand, att det skall ogillas. Miljödomstolen har ogillat yrkandet om avvisning.

Hyr-Börsen har som grund för käromålet anfört att emissioner från de produkter som HCI förvarat i kallagret orsakat rostangrepp på de där av Hyr-Börsen lagrade diskmaskinerna och att HCI enligt 32 kap. MB svarar med strikt ansvar för den uppkomna skadan.

HCI har för sin del anfört bl.a. att de skadade maskinerna inte har befunnit sig i omgivningen till HCI:s verksamhet på det sätt som förutsätts i 32 kap. 1 § MB och att de av Hyr-Börsen under hyrestiden lagrade kemikalierna inte har orsakat några skador på diskmaskinerna. Man har från HCI:s sida valt att inte vitsorda något skadebelopp som i och för sig skäligt.

Parterna har enats om att miljödomstolen genom mellandom prövar följande yrkande från Hyr-Börsens sida: Miljödomstolen skall fastställa att skada som HCI:s verksamhet må ha orsakat Hyr-Börsen i lokalen på fastigheten Vallentuna Rockelsta 1:2 har orsakats i HCI:s omgivning på sådant sätt att skadeståndsskyldighet kan uppkomma enligt 32 kap. MB.

Parternas närmare inställning. Hyr-Börsen har i den nu aktuella delen utvecklat sin talan enligt följande. Platsen för förvaring av diskmaskinerna befann sig i omgivningen av HCI:s verksamhet på det sätt som avses i 32 kap. 1 § MB. Lokalen var stor, och de båda verksamheterna bedrevs på klart skilda ytor i lokalen. En verksamhet bedrivs i omgivningen av en annan verksamhet även om verksamheterna bedrivs i samma fastighet. Det har i sammanhanget ingen betydelse om den drabbade verksamhetsutövaren har ställning av hyresvärd i förhållande till den som bedriver den skadevållande verksamheten.

HCI har för sin del anfört följande. De skadade maskinerna har lagrats inom samma lokal som kemikalierna och har då befunnit sig inom själva störningskällan. Maskinerna omfattas alltså inte av begreppet omgivningen. Hyr-Börsen är hyresvärd och svarar för att verksamheter i lokalen är förenliga med varandra. Det är hyresvärden som ställt in utrustning i en lokal där utrymme hyrs ut till förvaring.

Domskäl. Käromålet går ut på att en hyresgästs verksamhet skall ha orsakat skada på egendom som hyresvärden har förvarat i den lokal där hyresgästens verksamhet bedrivits. Vid dessa förhållanden kan skadan inte anses ha uppkommit i hyresgästens verksamhets omgivning (se t.ex. Hellner-Johansson, Skadeståndsrätt, 6 uppl. 2000, s. 337 och SOU 1983:7 s. 248). Hyr-Börsens nu aktuella yrkande skall följaktligen ogillas.

Målet i övrigt bör vila i avvaktan på att domen har vunnit laga kraft.

Domslut. Miljödomstolen ogillar Hyr-Börsen i Roslagen AB:s yrkande, att domstolen skall fastställa att skada som HCI Nordic AB:s verksamhet må ha orsakat Hyr-Börsen i Roslagen AB i lokalen på fastigheten Vallentuna Rockelsta 1:2 har orsakats i HCI Nordic AB:s omgivning på sådant sätt att skadeståndsskyldighet kan uppkomma enligt 32 kap. MB.

Miljödomstolen bestämmer att målet i övrigt skall vila till dess domen har vunnit laga kraft.

Hyr-Börsen överklagade i Svea HovR, Miljööverdomstolen och yrkade att Miljööverdomstolen skulle fastställa att den skada som HCI:s verksamhet må ha orsakat på Hyr-Börsens egendom har orsakats i HCI:s omgivning på ett sådant sätt att skadeståndsskyldighet kan uppkomma enligt 32 kap. MB.

HCI bestred ändring.

Miljööverdomstolen avgjorde målet utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § 1 st. MB.

Miljööverdomstolen (hovrättslagmannen Bjällås, hovrättsrådet Thorsén, referent, fastighetsrådet Dahlsjö och kammarrättsassessorn Larsson) anförde i dom d. 11 dec. 2002: Utvecklande av talan i Miljööverdomstolen. Parterna har i huvudsak anfört samma omständigheter som vid miljödomstolen samt tillagt i huvudsak följande.

Hyr-Börsen. Det aktuella lagret, i vilket Hyr-Börsen och HCI har bedrivit två från varandra helt skilda verksamheter, omfattar en mycket stor yta. Ytan har av praktiska skäl inte varit avskild av väggar. I praktiken är det dock fråga om separata lokaler och varje verksamhetsutövare blev vid tillträdet anvisad en avgränsad yta. Avgörande för omgivningsbegreppet måste vara omgivningen till verksamheten oavsett vilken utformning den specifika lokalen har. - Det förhållandet att Hyr-Börsen vid den tidpunkt som skadorna uppstod hade ställning som hyresvärd gentemot HCI skall sakna betydelse vid bedömningen av om skadeståndsansvar kan föreligga.

HCI. Fastighetsägaren har ett bestämmande inflytande över vad som får förekomma på fastigheten. Genom hyreslagens regler och genom regleringsmöjligheterna i hyresavtal har fastighetsägaren tillräckligt skydd.

Miljööverdomstolens domskäl. En förutsättning för att skadestånd enligt 32 kap. MB skall utgå är enligt 1 § 1 st. samma kapitel att verksamheten på en fastighet har orsakat skada i sin omgivning. Enligt uttalande i förarbetena (prop. 1985/86:83 s. 39) får i det enskilda fallet gränsdragningen mellan vad som skall anses utgöra omgivning och vad som skall anses utgöra verksamhet ske utifrån verksamhetens art och karaktär. Miljöskadeutredningen anförde i sitt betänkande (SOU 1983:7 s. 248) att det bör fordras att arbetsområdet är någorlunda avgränsat och inte utan vidare tillgängligt för utomstående.

Kallagret i fråga har en yta om 1 650 kvm och saknar innerväggar. HCI och Hyr-Börsen ingick i juni 1999 ett hyresavtal enligt vilket HCI med hyresrätt fick disponera 1 000 kvm av kallagret. Vilka delar av lagret som HCI fick ta i anspråk regleras inte i hyresavtalet. Hyr-Börsen disponerade ca 600 kvm av kallagret för lagring av produkter och resterande delar användes av båda bolagen som väg genom lagret och lastningsutrymme. I förevarande fall har sålunda två bolag tillsammans utnyttjat en större byggnad som lager för olika produkter. Någon egentlig avgränsning mellan bolagens lagerutrymme har inte skett och området för HCI:s lagerverksamhet bestämdes inte på annat sätt än att HCI maximalt fick ta i anspråk 1 000 kvm av lagret för sin verksamhet. Vid detta förhållande finner Miljööverdomstolen att området för HCI:s verksamhet inom kallagret inte har varit så avgränsat att de produkter som Hyr-Börsen lagrat inom samma lokal har befunnit sig i omgivningen till HCI:s verksamhet. Skadeståndsskyldighet enligt 32 kap. MB kan därför inte anses ha uppkommit. Hyr-Börsens överklagande skall följaktligen avslås.

- - -.

Miljööverdomstolens domslut. Miljööverdomstolen avslår överklagandet.

- - -.

Hyr-Börsen överklagade och yrkade i själva saken att dess talan i Miljööverdomstolen skulle bifallas.

Brenntag Nordic AB (Brenntag), tidigare HCI, bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Peder Munck, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. Brenntag har i HD förklarat sig inte vitsorda att dess lagringsverksamhet och Hyr-Börsens verksamhet varit klart avskilda från varandra. Däremot vitsordas att Hyr-Börsens diskmaskiner upptog viss yta i den gemensamt disponerade lagerlokalen. Den yta respektive bolag disponerade i lokalen var enligt Brenntag inte avgränsad utan kan sägas ha varit svävande.

Hyr-Börsen har bestritt att det var fråga om gemensam disposition eller gemensamt brukande av lagerlokalen och att den yta respektive bolag disponerade skulle ha varit svävande. Hyr-Börsen har yrkat att HD avvisar dessa nya omständigheter.

HD utgår vid sin bedömning av målet från att de båda bolagen bedrev skilda verksamheter i lokalen och att det stod klart mellan parterna vilka ytor de hade rätt att disponera.

I målet är fråga om tolkning av begreppet omgivning i 32 kap. 1 § 1 st. MB. I författningskommentaren till bestämmelsen hänvisas endast till författningskommentaren till den likalydande bestämmelsen i 1 § miljöskadelagen (1986:225). I specialmotiveringen till sistnämnda bestämmelse sägs bl.a. att denna kan åberopas av en hyresgäst i en bostadsfastighet för att få ersättning för skador som har tillfogats honom genom luftföroreningar från en industriell verksamhet som har bedrivits i en källarlokal i samma fastighet (prop. 1985/86:83 s. 38 f.).

I Bertil Bengtssons m.fl. kommentar till 9 kap. 1 § MB som definierar begreppet miljöfarlig verksamhet utsägs vidare: Var omgivningen börjar eller slutar kan vara svårt att avgöra i praktiken. Fastighetsgränsen behöver inte ha någon avgörande betydelse för tolkningen. Finns det flera anläggningar än den störande på en och samma fastighet ingår dessa i begreppet omgivningen. Detsamma gäller om det finns flera verksamheter i en och samma anläggning (t.ex. inom ett s.k. industrihotell).

Om sålunda olika utrymmen i en större lagerlokal hyrs ut till flera självständiga näringsidkare torde dessa - under förutsättning att utrymmena är klart avgränsade från varandra - sinsemellan kunna göras ansvariga enligt 32 kap. 1 § MB.

I föreliggande fall är emellertid fråga om skada på fastighetsägaren tillhörig egendom som förvarats i den lokal där hyresgästen bedrivit sin verksamhet. Parterna har stått i en avtalsrättslig relation till varandra just avseende den miljöfarliga verksamheten. Vid sådana förhållanden kan skadan inte anses ha uppkommit i verksamhetens omgivning i den bemärkelse som avses i 32 kap. 1 § MB (jfr Hellner/Johansson, Skadeståndsrätt, 6 uppl., 2000, s. 336 ff.).

Hyr-Börsens överklagande lämnas därför utan bifall.

Domslut. HD fastställer Miljööverdomstolens domslut.

- - -.

HD (JustR:n Lars K. Beckman, Dahllöf, referent, och Lindeblad) beslöt följande dom: Domskäl. I målet i HD är fråga om tolkning av begreppet omgivning i 32 kap. 1 § MB.

Bestämmelserna i 32 kap. MB om skadestånd för miljöskador har sitt ursprung i fastighetsrättsliga principer om ansvar i grannförhållanden och i utomobligatoriska grundsatser om ansvar för farlig verksamhet. Huvudregeln är ett skadeståndsansvar som är oberoende av vållande från den som har orsakat en miljöskada. Syftet med det strikta skadeståndsansvaret är bl.a. att det stränga ansvaret skall bidra till att den som bedriver miljöfarlig verksamhet väljer att vidta skadeförebyggande åtgärder. Om verksamheten ändå är skadebringande anses både sociala och humanitära skäl tala för att den drabbade skall få ekonomisk gottgörelse för sina förluster och lidanden. (Jfr prop. 1997/98:45 s. 564 ff., prop. 1985/86:83 s. 10 ff., Bengtsson m.fl., Miljöbalken, En kommentar, s. 32:2 ff. och Eriksson, Rätten till skadestånd vid miljöskador, 1986, s. 23 ff.)

Enligt 32 kap. 1 § MB skall skadestånd betalas för bl.a. sakskada som verksamhet på en fastighet har orsakat i sin omgivning. Det framgår redan av lagtextens ordalydelse att det är den fastighetsanknutna verksamhetens omgivning och inte fastighetens omgivning som avses. Omgivningsbegreppet har också diskuterats i nämnda förarbeten och doktrin. Verksamhetens omgivning kan utgöras av ett mycket vidsträckt geografiskt område, särskilt när det gäller föroreningar av olika slag. I fall med luftföroreningar kan skadeverkningarna visa sig mycket långt från den plats där den miljöfarliga verksamheten bedrivs. Omgivningen kan emellertid också avse till verksamheten mycket närbelägna platser. Det kan finnas fall där störningar och skador från en liten industri som är lokaliserad på en större fastighet endast drabbar andra som bor eller uppehåller sig på samma fastighet. Vidare anses en hyresgäst i en bostadsfastighet kunna åberopa miljöskadereglerna för att få ersättning för de skador som har tillfogats den skadelidande genom luftföroreningar från en industriell verksamhet som har bedrivits i en källarlokal i samma fastighet. Detsamma har ansetts gälla om en skadebringande verksamhet finns inom ett industrihotell eller liknande. Skador som inträffar inom den anläggning eller det arbetsområde där den skadegörande verksamheten bedrivs anses dock inte omfattas av det strikta skadeståndsansvaret, eftersom skadan då inte bedöms ha inträffat i en verksamhets omgivning. Samtidigt framhålls i lagstiftningens förarbeten att när problem uppstår att avgöra var gränsen går mellan vad som skall anses utgöra omgivningen respektive verksamheten får man i det enskilda fallet falla tillbaka på en bedömning av den störande verksamhetens art och karaktär. (Jfr prop. 1985/86:83 s. 38 f., Bengtsson m.fl., a.a. s. 9:9 och 32:18 f. samt Eriksson, a.a. s. 32 ff.)

I den i målet aktuella lagerlokalen bedrev de två bolagen Hyr-Börsen och Brenntag skilda verksamheter i form av lagring av diskmaskiner respektive förvaring av kemikalier. Det fanns inte någon fysisk avgränsning mellan de båda verksamheterna i form av innerväggar, stängsel eller liknande. Däremot höll Hyr-Börsen diskmaskinerna samlade för sig i en del av lokalen. Brenntag disponerade den återstående delen av lokalen upp till en yta av 1 000 kvm förutom cirka 50 kvm som var reserverat för en korridor för lastning och lossning. Oaktat avsaknaden av en fysisk avgränsning mellan de båda verksamheterna var det således möjligt att särskilja verksamheterna både i lokalen och till art och karaktär (jfr dock Miljöskadeutredningens betänkande SOU 1983:7 s. 248).

I föreliggande fall tillkommer emellertid den omständigheten att Hyr-Börsens skadade egendom förvarades i den lagerlokal som bolaget som fastighetsägare och hyresvärd till stora delar hyrt ut till Brenntag och dess verksamhet. Bakom verksamheten finns således en avtalsrättslig relation mellan parterna. Som fastighetsägare och hyresvärd har Hyr-Börsen alltså möjlighet att välja om lokalerna skall hyras ut och i så fall i avtal reglera till vem och under vilka villkor det skall ske. Vid sådant förhållande kan en skada på en fastighetsägares och tillika hyresvärds i lokalen förvarade egendom inte anses ha uppkommit i verksamhetens omgivning i den mening som avses i 32 kap. 1 § MB (jfr Hellner och Johansson, Skadeståndsrätt, 6 uppl. 2000, s. 337).

Miljööverdomstolens domslut skall därför fastställas.

Domslut. HD fastställer Miljööverdomstolens domslut. - - -.

JustR Calissendorff, med vilken JustR Johan Munck instämde, var av skiljaktig mening ifråga om motiveringen på sätt framgår av följande yttrande.

Jag instämmer med majoriteten t.o.m. det stycke som slutar med orden ”samt Eriksson, a.a. s. 32 ff.)”. Härefter bör domskälen lyda:

I föreliggande fall står parterna i en avtalsrelation med varandra på så sätt att den påstått skadelidande, Hyr-Börsen, är hyresvärd och den påstått skadegörande, Brenntag, är hyresgäst. I lagmotiven liksom i den juridiska litteraturen har det uttryckligen förutsatts att ersättningsskyldighet för miljöskada kan åläggas hyresvärd gentemot hyresgäst och att alltså hyresgästen kan tillhöra omgivningen till hyresvärdens verksamhet (prop. 1985/86:83 s. 38 f.; jfr bl.a. Hellner m.fl., Skadeståndsrätt, 6 uppl. 2000, s. 336 ff.). Har man denna utgångspunkt synes det inte möjligt att generellt utesluta att på motsvarande sätt en hyresvärd kan höra till omgivningen i förhållande till hyresgästens verksamhet.

I det utredningsbetänkande som ligger till grund för bestämmelserna synes emellertid ha förutsatts att hyreslagstiftningens skyddssyfte medför att hyresgästen inte har ett längre gående ansvar gentemot hyresvärden än som följer av hyresavtalets och hyreslagstiftningens bestämmelser (SOU 1983:7 s. 248). Det är dock här att märka att strikt ansvar för miljöskada enligt 32 kap. 6 § MB aldrig kan åläggas en bostadshyresgäst. För lokalhyresgäster som bedriver näringsverksamhet eller offentlig verksamhet har hyreslagstiftningen inte en så utpräglad karaktär av skyddslagstiftning att man utan stöd i regleringen i MB i och för sig kan utesluta ansvar enligt de särskilda reglerna om miljöskada. En förutsättning för sådant ansvar är dock att hyresgästens verksamhet har bedrivits under sådana förhållanden att hyresvärden kan anses tillhöra omgivningen i förhållande till hyresgästens verksamhet.

I den i målet aktuella lagerlokalen bedrev såväl Hyr-Börsen som Brenntag lagringsverksamhet. Det förhållandet att bolagen vid tidpunkten för det att de påstådda skadorna uppkom där förvarade olika slag av egendom saknar avgörande betydelse för bedömningen för om verksamheterna är av samma art och karaktär. Det fanns ingen fysisk avgränsning mellan de båda verksamheterna i form av innerväggar, stängsel eller liknande, och de båda bolagens lagringsverksamhet får anses vara bedriven inom samma arbetsområde. Då således bolagens verksamheter har varit av samma art och dessa har bedrivits inom samma arbetsområde har Hyr-Börsens verksamhet inte befunnit sig i verksamhetens omgivning i den mening som avses i 32 kap. 1 § MB.

Miljööverdomstolens domslut skall således fastställas.

HD:s dom meddelades d. 3 okt. 2003 (mål nr T 184-03).

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2003-10-03

Målnummer:
T184-03