Detaljerad information om författningarna
  MÖD 2005:1 Bullerisoleringsåtgärder-----Bolaget som driver verksamhet på Örebro flygplats är skyldigt att utföra bullerbegränsande åtgärder i bl.a. bostäder när den maximala ljudnivån regelbundet tre gånger per dygn överstiger vissa angivna värden. Miljööverdomstolen fann att regelbundet i detta fall, när störningar i liten utsträckning förutses under natten, bör vara när en störning inträffar tre till fyra gånger per vecka och flertalet veckor under ett kalenderår.  
  MÖD 2005:2 Tillstånd att uppföra och driva två vindkraftverk (gruppstation)-----Ansökan om tillstånd att uppföra och driva två vindkraftverk har avslagits bl.a. med hänsyn till verksamhetens inverkan på landskapsbilden och att lokaliseringen strider mot den kommunala översiktsplanen.  
  MÖD 2005:3 Strandskyddsdispens m.m.-----Särskilda skäl för strandskyddsdispens har ansetts föreligga för uppförande av en sjöbod, vilken har bedömts utgöra ersättningsbyggnad. För att inte strida mot strandskyddets syfte har dispensen lämnats under villkor av att boden inte förses med mer än ett litet fönster på en av byggnadens gavlar.  
  MÖD 2005:4 Anmälan om anläggning för värphöns på en fastighet i Lidköpings kommun-----Lokalisering av ett hönsstall har godtagits, trots närhet till kringboende, med hänvisning till att verksamheten bedrevs på en fastighet som var belägen i typisk jordbruksbygd samt att den teknik som användes vid driften medförde att störningar i form av förväntade luktolägenheter skulle komma att ligga på en acceptabel nivå även för de närmaste grannarna.  
  MÖD 2005:5 Tillstånd enligt miljöbalken till kassodling av regnbågslax-----Kassodling av regnbåge i två odlingslägen har ansetts tillåtlig med hänsyn till att tillståndets giltighetstid och odlingsvolymen har begränsats. Som villkor för tillståndet har s.k. foderkoefficienter föreskrivits som begränsningsvärden. Tillståndet har även förenats med skyldighet att utföra kompensationsåtgärder genom anläggande av våtmarker.  
  MÖD 2005:6 Miljösanktionsavgift-----Genom en förordningsändring infördes tillståndsplikt för deponier för inert avfall med viss SNI-kod. Till förordningen finns särskilda övergångsbestämmelser. Miljööverdomstolen fann att deponin inte omfattades av den tillståndsplikt som införts eftersom det var fråga om en deponi, som inte skulle fortsätta verksamheten efter år 2008 utan istället avslutas enligt en avslutningsplan. Verksamhetsutövaren var därför inte skyldig att lämna miljörapport och grund för att ta ut en miljösanktionsavgift förelåg således inte.  
  MÖD 2005:7 Tillstånd till ändring av verksamheten vid Bravikens pappersbruk i Norrköpings kommun-----Bolaget hade överklagat vissa villkorsfrågor, bl.a. rörande en skyldighet att årligen till tillsynsmyndigheten redovisa åtgärder avseende val av transporter till och från anläggningen. Miljööverdomstolen (MÖD) upphävde villkoret då det inte var lämpligt utformat. Vidare talade processuella skäl mot att i detta fall inleda ett prövotidsförfarande. Därutöver hade bolaget ålagts att från visst datum i mobila bränsledrivna maskiner som användes i verksamheten använda bränsle som uppfyllde kraven för diesel Miljöklass 1 i lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen. MÖD fann att bolaget fick acceptera att den aktuella definitionen kunde komma att ändras, varför den inte skulle låsas fast till viss tidpunkt.  
  MÖD 2005:8 Anmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken för uppförande av en radiomast; nu fråga om avvisning av överklagande-----Efter anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken förbjöd länsstyrelsen uppförandet av en radiomast, varefter miljödomstolen upphävde förbudet. Miljödomstolens dom överklagades av en enskild person. Miljööverdomstolen avvisade överklagandet eftersom prövningen enligt 12 kap. 6 § miljöbalken tar sikte på skyddet av naturmiljön, som är ett allmänt intresse, och rätt att föra talan mot en dom med åberopande av ett allmänt intresse normalt sett inte tillkommer en enskild klagande.  
  MÖD 2005:9 Förbud mot eldning i vedpanna-----Mot bakgrund av att vedeldning i det aktuella fallet kunde medföra olägenhet för närboendes hälsa fann Miljööverdomstolen (MÖD) i likhet med länsstyrelsen att användning av vedpanna som saknade ackumulatortank och som inte uppfyllde Boverkets byggregler för nyinstallation av vedpannor i tätort skulle förbjudas. MÖD ansåg att det fanns alternativ som inte var orimliga att genomföra.  
  MÖD 2005:10 Tillstånd till hamnverksamhet i Sydhamnen i Södertälje kommun-----Underinstanserna hade beviljat tillstånd till hamnverksamheten och bolaget hade överklagat vissa villkorsfrågor till Miljööverdomstolen. I målet var bl.a. fråga om det var motiverat att ålägga hamnen att bekosta anordningar för elanslutning av fartyg, om kontrollprogrammet skulle omfatta fartygstrafikens påverkan på farleden samt om prövotidsförfarande skulle inledas rörande utsläpp från fartyg i hamn.  
  MÖD 2005:11 Avvisad ansökan om lagligförklaring av två pirar-----Ett servitutsavtal har ansetts ge sådan rådighet över ett vattenområde att en ansökan om lagligförklaring skall kunna prövas.  
  MÖD 2005:12 Vitesföreläggande enligt miljöbalken avseende bullerbegränsande åtgärder-----Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens dom i vilken Banverket vid vite förelades att vidta bullerbegränsande åtgärder. MÖD uttalade i domen att det inte finns några rättsliga hinder mot att förelägga Banverket att vid vite vidta vissa bullerbegränsande åtgärder, att Banverket i förevarande sammanhang närmast får betraktas som affärsdrivande samt att det principiellt inte finns anledning att göra skillnad mellan Banverket och andra verksamhetsutövare och av det skälet låta bli att sätta ut vite mot Banverket. Även fråga om det var skäligt att ålägga Banverket att vidta bullerskyddsåtgärder.  
  MÖD 2005:13 Inhibition m.m.-----Försvarsmakten hade ansökt om tillstånd till militär verksamhet vid Malmens flygplats i Linköpings kommun. Miljödomstolen hade genom det överklagade beslutet prövat ett inhibitionsyrkande, framställt av Försvarsmakten, trots att ärendet enligt 21 kap. 7 § miljöbalken skulle överlämnas till regeringen för avgörande. Miljööverdomstolen (MÖD) undanröjde beslutet och återförvisade frågan om inhibition till miljödomstolen för fortsatt handläggning. I skälen anförde MÖD att miljödomstolen inte var behörig att slutligt avgöra målet och då inte heller kunde anses behörig att meddela inhibition eller i övrigt förordna rörande saken.  
  MÖD 2005:15 Ansökan om tillstånd enligt miljöskyddslagen för gruvdrift-----Länsstyrelsen överklagade miljödomstolens dom till Miljööverdomstolen (MÖD) och yrkade att verksamhetsutövaren skulle ställa ekonomisk säkerhet avsedd för efterbehandlingsåtgärder med 8,3 miljoner kr för den ena gruvan och 9,3 miljoner kr för den andra gruvan. MÖD konstaterade att bolaget skall ställa säkerhet för kostnader för efterbehandlingsåtgärder men att det inte är nödvändigt att säkerhet ställs för kostnader som motsvarar det totala efterbehandlingsbehovet redan när verksamheten startar. Under förutsättning att det är möjligt att avgöra i vilken takt efterbehandlingsbehovet uppkommer finns det därför inget hinder mot att säkerheten ställs successivt. Kostnaderna för efterbehandling kommer huvudsakligen att avse omhändertagande av gråberg och tätning med lera. Detta bör vara utgångspunkten för beräkning av kostnaderna. Förutom denna kostnad skall bolaget även ställa säkerhet för initiala ingrepp i naturen, t ex avbaning av gruvområdet, förberedelser för deponier m.m. MÖD fann att bolaget skall ställa säkerhet med 500 000 kr och därefter årligen i december månad med 200 000 kr så länge verksamheten vid respektive gruva bedrivs. Bolaget ålades att vartannat år till tillsynsmyndigheten ge in en detaljerad brytnings-, deponerings- och efterbehandlingsplan och tillsynsmyndigheten bemyndigades att höja respektive jämka den årliga säkerhetens storlek utifrån dessa planer.  
  MÖD 2005:16 Föreläggande att ta bort stenmurar och stängsel samt förbud mot hästhållning-----Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade dels förelagt fastighetsägare att ta bort stenmurar och elstängsel, under åberopande av att dessa utgjorde hinder för allemansrätten, samt dels förbjudit dessa att hålla hästar med stöd av lokala hälsoskyddsföreskrifter. Länsstyrelsen undanröjde föreläggandena. Miljödomstolen ändrade inte länsstyrelsens beslut, men anförde som skäl bl.a. att stenmurar inte kan jämställas med stängsel och att föreläggande om borttagande därför inte kan ske med stöd av 26 kap. 11 § miljöbalken. Miljödomstolen prövade också om hästhållningen kunde förbjudas med stöd av bestämmelserna om hälsoskydd i miljöbalken, men fann att skäl till förbud inte fanns. Miljööverdomstolen (MÖD) delade Miljödomstolens bedömning vad avser elstängslen och hästhållningen. Vad gäller föreläggandet angående stenmurarna fann MÖD att bestämmelsen i 26 kap. 11 § miljöbalken också kan tillämpas på stenmurar som fungerar som stängsel, men att dessa här inte kunde anses utgöra hinder för allemansrätten.  
  MÖD 2005:17 Ersättning för miljöskada-----Miljööverdomstolen har prövat frågan om en hyresgäst har rätt till ersättning från en verksamhetsutövare för minskat boendevärde och kostnader för åtgärdande av en störning i en av honom förhyrd bostadslägenhet till följd av störningar enligt miljöbalken. Miljööverdomstolen fann att hyresgästen inte kunde anses ha lidit någon ersättningsgill skada enligt miljöbalken.  
  MÖD 2005:18 Tillståndsplikt för minikraftverk-----Ett minikraftverk med märkeffekten 15 kilowatt byggdes utan tillståndsprövning då verksamhetsutövaren efter att hört med myndigheter och grannar inte mött några invändningar mot byggandet och då funnit det uppenbart att varken enskilda eller allmänna intressen skulle komma att skadas av verksamheten. Efter att verksamheten varit i drift en tid framfördes klagomål på kraftverket från enskilda sakägare. Länsstyrelsen beslutade att förbjuda driften till dess tillståndsprövning skett. Miljödomstolen fann efter överklagande att varken enskilda eller allmänna intressen förnärmades och upphävde förbudet. Miljööverdomstolen, som inte fann att verksamhetsutövaren styrkt rekvisitet uppenbart, fastställde länsstyrelsens förbud efter överklagande från sakägare. Minikraftverket kunde då inte undantas från tillståndsplikten. Även fråga om rätt att föra talan.  
  MÖD 2005:19 Tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken att anlägga vågbrytare m.m.-----De sökta åtgärderna syftade till att skydda befintliga bryggor med en vågbrytare samt att utöka antalet båtplatser. Fråga uppkom om åtgärderna var förenliga med de rättsligt bindande planbestämmelser som gällde för området. Miljödomstolen hade uttalat att det av planen klart framgick att det aktuella området inte var avsett för hamnändamål men att såväl länsstyrelsen som kommunen hade uttalat som sin uppfattning att ansökan inte stred mot planen. Främst med hänsyn till dessa myndigheters inställning samt till att området länge använts som hamn kunde enligt miljödomstolen tillstånd meddelas för bryggorna. Vidare bedömde miljödomstolen att planen inte utgjorde hinder att anlägga vågbrytare. Miljööverdomstolen fann dock, bl.a. med hänsyn till att området i planen var utlagt som allmän plats samt att ett annat område i planen särskilt avsatts som småbåtshamn, att hinder förelåg mot att bifalla ansökan. En ledamot var skiljaktig och bedömde att tillstånd kunde lämnas för vågbrytaren.  
  MÖD 2005:20 Enskild avloppsanläggning-----Miljönämnden förelade en fastighetsägare att vid vite om 40 000 kr senast visst datum ha kopplat allt spillvatten från BDT (bad, disk och tvätt) till det kommunala spillvattennätet. I samma beslut förbjöd nämnden fastighetsägaren att installera sluten tank. Länsstyrelsen upphävde beslutet då det inte ansågs varken miljömässigt eller kostnadsmässigt motiverat. Miljööverdomstolen fann att då fastigheten låg inom verksamhetsområdet för den kommunala va-anläggningen och en förbindelsepunkt till denna fanns upprättad var en anslutning till denna i regel den miljömässigt mest lämpade lösningen för att komma tillrätta med olägenheterna från utsläpp av avloppsvatten från den befintliga stenkistan. Det ansågs inte orimligt att kräva anslutning vid en bedömning av nyttan i jämförelse med merkostnaden för anslutningsalternativet i förhållande till kostnaderna för en installation av sluten tank.  
  MÖD 2005:21 Preskription av skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken-----En fastighetsägare hade yrkat skadestånd av ett kraftbolag för bl.a. ren förmögenhetsskada till följd av att den elektriska verksamheten i kraftledningar, uppförda i närheten av dennes fastighet, orsakade psykiska imissioner. Miljödomstolen, som hade avgjort frågan om preskription i särskild dom, hade funnit att skadeståndsanspråket var preskriberat. Miljööverdomstolen bedömde att den aktuella skadan inte var att bedöma som en s.k. perdurerande skada och att upphörandet av strömtransport i ledningarna inte, som fastighetsägaren gjorde gällande, skulle utgöra utgångspunkt för preskriptionsfristen.  
  MÖD 2005:22 Talerätt enligt naturvårdslagen och miljöskyddslagen-----Ett bolag hade meddelats tillstånd till bergtäkt av länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut överklagades till miljödomstolen som upphävde tillståndet. Miljödomstolens dom överklagades av bolaget och av ägaren till fastigheten för den tilltänkta täkten. Fastighetsägaren yrkade att länsstyrelsens beslut om tillstånd skulle fastställas. Miljööverdomstolen fann att fastighetsägaren inte hade rätt att överklaga och avvisade hans överklagande.  
  MÖD 2005:23 Tillstånd till nuvarande och utökad pappersproduktion-----Tillstånd till pappersproduktion har förenats med villkor om skyldighet för verksamhetsutövaren att i god tid före en nedläggning av hela eller delar av verksamheten till tillsynsmyndigheten ge in en avvecklingsplan. Ställningstagandet innebär en ändring i förhållande till vad Miljööverdomstolen bestämt i ett tidigare mål. Vidare har verksamhetsutövaren dels ålagts att informera tillsynsmyndigheten om nya kemiska produkters miljöegenskaper innan produkterna tas i bruk och dels förbjudits att använda sådana kemikalier om vilka dokumenterad kunskap om risken för olägenheter saknas.  
  MÖD 2005:24 Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva en gruva m.m.-----Miljööverdomstolen (MÖD) har prövat frågan om krav på konstruktion av damm för deponering under vatten av anrikningssand från en guldgruva. MÖD har efter det att Naturvårdsverket överklagat miljödomstolens dom funnit det rimligt och i överensstämmelse med bästa möjliga teknik att det i ett särskilt villkor fastställs ett krav på hur dammen skall utformas och att detta, i enlighet med det s.k. BREF-dokumentet om gruvavfall, även innefattar ett krav på att tryckfallet över dammvallen högst skall motsvara halva friktionsvinkeln för det material som används i vallen.  
  MÖD 2005:25 Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen fann att förutsättningar förelåg att bevilja strandskyddsdispens för byggande av ett fritidshus på en fastighet i Tanums kommun, Västra Götalands län.  
  MÖD 2005:26 Tillstånd till verksamheten vid Äskya avfallsanläggning i Älmhults kommun-----Miljödomstolen meddelade en kommun tillstånd till utökad drift vid en avfallsanläggning (deponi) för farligt avfall. I samband därmed uttalade domstolen bl.a. att det ankommer i första hand på tillsynsmyndigheten att bedöma huruvida de av kommunen planerade åtgärderna uppfyller kraven i förordningen (2001:512) om deponering av avfall. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg emellertid att det hade legat på miljödomstolen att närmare pröva om deponin uppfyller de specifika kraven på barriärer i deponeringsförordningen. Eftersom domskälen inte avspeglade någon sådan prövning kunde den överklagade domen inte läggas till grund för en överprövning. MÖD undanröjde därför domen och visade målet åter till miljödomstolen för fortsatt behandling.  
  MÖD 2005:27 Avvisning av överklagande-----Miljödomstolen fann att miljökonsekvensbeskrivningen inte kunde godtas i förevarande skick och beslutade därför att återförvisa målet till länsstyrelsen för komplettering. I beslutet angavs att beslutet enligt 34 § andra stycket förvaltningsprocesslagen inte kunde överklagas. Bolaget överklagade emellertid beslutet och anförde bl.a. att beslutet var överklagbart. Miljööverdomstolen fann att återförvisningsbeslutet inte innefattade avgörande av fråga som inverkade på målets utgång och avvisade därför överklagandet.  
  MÖD 2005:28 Dispens från nationalparksföreskrifter-----Att sätta upp en 40 meter hög vindmätningsmast i en nationalpark under en begränsad tid och i syfte att undersöka möjligheterna att etablera vindkraft i området har av Miljööverdomstolen inte ansetts utgöra ett sådant särskilt skäl för att dispens från nationalparksföreskrifterna skall meddelas.  
  MÖD 2005:29 Föreläggande enligt miljöbalken att följa villkor i beslut om tillstånd enligt miljöskyddslagen-----Ett konkursbo, som lämnat fastigheten där en miljöfarlig verksamhet bedrivits, har ansetts inte vara ansvarigt för markundersökningar eftersom verksamheten avslutats före konkursutbrottet och inte återupptagits därefter.  
  MÖD 2005:30 Vitesföreläggande enligt miljöbalken-----En verksamhetsutövare (bolaget) hade bedrivit miljöfarlig verksamhet på en fastighet sedan början av 1900-talet och fram till 1974, då en ny verksamhetsutövare tog över och bedrev verksamheter där fram till 1990. Vid avslutandet av verksamheten utförde den nye verksamhetsutövaren markundersökningar och efterbehandlingsåtgärder vilka godkändes av länsstyrelsen. Fastigheten såldes 1999 till ett fastighetsbolag. Därefter visade nya utredningar att fastigheten alltjämt var förorenad och att föroreningarna hänförde sig till en del av den verksamhet som bedrivits på fastigheten under en tid före 1961. Länsstyrelsen förelade därför den ursprunglige verksamhetsutövaren att vidta markundersökningar. Verksamhetsutövaren överklagade föreläggandet till miljödomstolen, som visserligen ansåg att denne var att anse som ansvarig verksamhetsutövare enligt 10 kap. 2 § miljöbalken, men att det fick anses som oskäligt att i detta fall utkräva ansvar. Miljööverdomstolen (MÖD) fann lika med underinstanserna att bolaget var ansvarig adressat för föreläggandet då det faktiskt bedrivit verksamhet på fastigheten efter den 30 juni 1969. Majoriteten i MÖD fann det dessutom skäligt att bolaget skulle utföra de aktuella utredningarna. En ledamot var skiljaktig i denna bedömning.  
  MÖD 2005:31 Avvisning av överklagande-----En kommunal nämnd hade i ett beslut, rubricerat som råd, angivit att en viss person skulle förbättra befintlig avloppsanläggning före ett visst datum. Nämnden angav också att om åtgärden inte vidtagits innan angivet datum skulle nämnden kunna utfärda vitesföreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att nämndens beslut kunde uppfattas som bindande med följd att det kunde få verkan enligt sitt innehåll och att beslutet, även om det rubricerats som råd och angetts som inte överklagbart, därför borde vara överklagbart. MÖD upphävde länsstyrelsens och miljödomstolens beslut och förordnade att länsstyrelsen skulle ta upp överklagandet till prövning.  
  MÖD 2005:32 Rättelse på den felandes bekostnad-----En läckande oljetunna har påträffats under markytan på en fastighet där ett antal andra oljetunnor grävts ned senast den 30 juni 1969. Eftersom det inte blivit utrett vare sig att den läckande oljetunnan grävts ned efter nämnda datum eller att det förekommit någon aktivitet med tunnorna därefter har ansvar för förorening av marken inte kunnat utkrävas. En ledamot var skiljaktig.  
  MÖD 2005:33 Talerätt i mål om tillstånd till vindkraftsanläggning-----Länsstyrelsen lämnade ett bolag tillstånd enligt miljöbalken att driva en gruppstation med 3-5 vindkraftverk med en sammanlagd uteffekt av mindre än 10 MW. Beslutet överklagades av en grupp närboende som avvisades av miljödomstolen som ansåg att ingen av de klagande var berörd på ett sådant sätt att klagorätt förelåg. Samtliga klagande bodde på ett avstånd av cirka 1,6 km till 3 km från vindkraftverket och var enligt miljödomstolen därmed bosatta utanför störningsområdet. Miljööverdomstolen (MÖD) hänvisade till praxis från Högsta domstolen (t.ex. NJA 2004 s. 590 I och II), som fastslagit att rätten att vara part och överklaga skall tillkomma varje person som kan tillfogas skada eller utsättas för annan olägenhet genom den verksamhet för vilken tillstånd söks, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig. De klagande uttryckte oro för buller och solblink / skuggning. MÖD fann mot bakgrund av vad de klagande anfört i målet att de olägenheter de gjort gällande inte var endast teoretiska eller helt obetydliga och att de därmed hade rätt att klaga på länsstyrelsens beslut.  
  MÖD 2005:34 Strandskyddsdispens för ett flygplatsbolag avseende avverkning av träd inom strandskyddsområde.-----Bolaget hade ålagts av Luftfartsinspektionen att avverka träd för att uppnå hindersfrihet vid start och landning. Länsstyrelsen beviljade bolaget dispens från strandskyddsbestämmelserna enligt 7 kap. 18 § miljöbalken för nödvändiga trädfällningar. Miljödomstolen fann, efter överklagande av Naturvårdsverket och Svenska Naturskyddsföreningen, med beaktande av bl.a. 7 kap. 25 och 26 §§ miljöbalken att de omständigheter som bolaget åberopat till stöd för sin begäran om dispens inte hade sådan tyngd att de kunde utgöra särskilda skäl enligt 7 kap. 18 § miljöbalken. Miljödomstolen upphävde därför länsstyrelsens beslut och avslog dispensansökningen. Miljööverdomstolen fann att strandskyddsdispens inte krävdes eftersom bolaget hade ett tillstånd från år 1997 beviljat av Koncessionsnämnden för miljöskydd att bedriva verksamhet vid flygplatsen. Vid denna prövning bedömdes platsen vara lämplig för verksamheten, även när det gällde flygvägar, start- och landningsförfarande. Förbudet i 7 kap. 16 § 5 miljöbalken gäller inte verksamheter till vilka tillstånd har lämnats enligt balken. Hindersfrihet är en säkerhetsfråga och en förutsättning för att verksamheten skall kunna bedrivas i enlighet med givet tillstånd. När Koncessionsnämnden prövade verksamheten fanns det inte heller någon förbudsbestämmelse som kunde tillämpas avseende avverkning inom strandskyddsområde.  
  MÖD 2005:35 Strandskyddsdispens-----Länsstyrelsen avslog en ansökan om strandskyddsdispens som sökts för en redan uppförd timmerstuga men beviljade dispens för brygga, grillplats, väg och vändplan. Stugan som användes i skogsbruket behövde enligt länsstyrelsen inte ligga inom strandskyddat område för att uppnå sitt syfte. Länsstyrelsen fann inte heller att särskilda skäl för att bevilja dispens förelåg. Miljödomstolen instämde i bedömningen att stugan inte behövde ligga inom strandskyddsområdet och att dispens därmed krävdes. Miljödomstolen fann vid en samlad bedömning att särskilda skäl att bevilja dispens förelåg. Motiveringen var bl.a. att byggnaden var enkel och smälte väl in i vegetationen, att byggnaden inte skulle få någon mer avhållande verkan för allmänheten, att länsstyrelsen godtagit vägen och vändplanen, likaså nödvändiga för skogsbruket, inom strandskyddsområde, samt att en rivning av byggnaden skulle framstå som en alltför långtgående åtgärd med beaktande av 7 kap. 25 § miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD) fann liksom underinstanserna att byggnaden var avsedd och nödvändig för skogsbruket men inte nödvändigtvis behövde ligga inom strandskyddsområde. MÖD fann vidare att regeln om strandskyddsdispens skall tillämpas restriktivt och att sådana särskilda skäl som skulle kunna motivera en dispens inte förelåg. En tillämpning av proportionalitetsprincipen motiverade inte heller att dispens lämnades. MÖD upphävde därför den beviljade dispensen samt fastställde den kommunala nämndens föreläggande om rivning alt. bortforsling av byggnaden.  
  MÖD 2005:36 Hävande av dispens från den kommunala sophämtningen-----Två fastighetsägare hade 1999 beviljats en icke tidsbegränsad dispens från den kommunala sophämtningen. Kommunen antog i mars 2003 en ny renhållningsordning i vilken det föreskrevs att icke tidsbegränsade dispenser som medgivits med stöd av tidigare renhållningsordningar upphörde att gälla sju månader efter det att den nya renhållningsordningen trädde i kraft. Frågan i miljööverdomstolen (MÖD) var om de dispenser som givits 1999 upphört att gälla i och med antagandet av den nya renhållningsordningen. MÖD konstaterade att upphäva en dispens utgör myndighetsutövning mot en enskild och att de förutsättningar som måste vara uppfyllda för att ett sådant beslut skall få rättsverkningar gentemot den enskilde inte var uppfyllda. Därmed hade dispenserna inte upphört att gälla.  
  MÖD 2005:37 Tillsynsavgift-----En person använde inerta massor från en av honom bedriven entreprenadrörelse till att fylla ut ett område för att där anlägga en betesvall inom sin jordbruksrörelse. Länsstyrelsen beslutade att för detta förfarande ta ut en tillsynsavgift för bedrivandet av en anläggning för deponering av inert avfall. Miljödomstolen instämde i länsstyrelsens bedömning. Miljööverdomstolen anförde att det, för att verksamheten skulle vara att beteckna som en anläggning för deponering av avfall, typiskt sett måste krävas att någon åtgärd av teknisk natur vidtagits för att möjliggöra verksamheten. Då det i målet inte framkommit att några åtgärder överhuvudtaget utförts för att åstadkomma en anläggning för verksamheten upphävdes länsstyrelsens beslut.  
  MÖD 2005:38 Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen fann att särskilda skäl förelåg att bevilja strandskyddsdispens för uppförande av ett fritidshus på en fastighet i Österåkers kommun.  
  MÖD 2005:39 Tillstånd till verksamheten vid en anläggning för metallåtervinning-----Länsstyrelsens miljöprövningsdelegation avslog ett bolags ansökan om att bedriva miljöfarlig verksamhet i form av metallåtervinningsverksamhet. Ansökan gällde en redan befintlig verksamhet med viss utökning. Motiveringen var att de fastigheter där verksamheten bedrevs låg inom skyddszon 3 i skyddsområdet för kommunens grundvattentäkt och att bolagets intresse av att driva verksamheten inte vägde tyngre än skyddet för grundvattentäkten. Miljödomstolen fastställde länsstyrelsens beslut. Bolaget hade åtagit sig långtgående säkerhetsåtgärder, bl.a. att belägga hela markytan inom verksamhetsområdet med asfalt eller betong, att regelbundet kontrollera ytorna och att åtgärda eventuella sprickor omgående. Miljööverdomstolen fann att skyddsåtgärderna var tillräckliga för att skydda vattentäkten. En omlokalisering skulle dessutom medföra stora kostnader för verksamhetsutövaren. Målet återförvisades till länsstyrelsens miljöprövningsdelegation för att denna som första instans skulle meddela tillstånd och fastställa villkor nödvändiga för verksamheten.  
  MÖD 2005:40 Talerätt enligt naturvårdslagen och miljöskyddslagen-----Ett bolag hade meddelats tillstånd till bergtäkt av länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut överklagades till miljödomstolen som upphävde tillståndet. Miljödomstolens dom överklagades av bolaget och av ägaren till fastigheten för den tilltänkta täkten. Fastighetsägaren yrkade att länsstyrelsens beslut om tillstånd skulle fastställas. Miljööverdomstolen fann att fastighetsägaren inte hade rätt att överklaga och avvisade hans överklagande.  
  MÖD 2005:41 Tillstånd till inrättande av en avloppsanläggning-----Lokalisering av en avloppsanläggning för infiltration av WC-vatten har inte godtagits då jordlagret som mest bestod av lera och mjäla, var ytterst tunt samt att det saknades utredning om sprickbildning i berggrunden.  
  MÖD 2005:42 Tillstånd till utökad fiskodling-----Miljööverdomstolen fann att utsläppen av fosfor och kväve från en fiskodling skulle bli förhållandevis stora i jämförelse med andra punktutsläpp i länet. Möjligheterna att minska belastningen var emellertid begränsade och de krav som kan ställas med stöd av 2 kap. 3 § miljöbalken var uttömda. Utsläppen var inte av den storleksordning att det fanns hinder mot ansökan enligt 2 kap. 9 § miljöbalken. Inte heller i övrigt fanns något hinder mot bifall till ansökan. Tillståndstiden begränsades dock.  
  MÖD 2005:43 Omprövning av villkor för tillstånd till byggande av kraftverk-----Kammarkollegiet yrkade hos miljödomstolen (MD) nya villkor om säkerhetshöjande åtgärder avseende kraftverkets damm. MD föreskrev att åtgärderna skulle genomföras, men anmärkte att dess dom inte innebar tillstånd att genomföra åtgärderna och att omedelbar verkställighet därför inte kunde medges. Miljööverdomstolen biföll inte Kammarkollegiets yrkande om omedelbar verkställighet, men fastslog att eftersom de föreskrivna åtgärderna utgör villkor för det gällande tillståndet och tillståndshavaren därför är skyldig följa villkoret, erfordras ingen särskild tillståndsansökan för att villkoret skall bli gällande mot denne.  
  MÖD 2005:44 Föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken att begränsa användningen av viss kemikalie-----I samband med ett omprövningsärende vid Koncessionsnämnden (KN) berördes frågan huruvida bolagets användning av kemikalien TDI omfattades av tillståndet till verksamheten. Bolaget uppgav att det förbrukade 100 ton TDI per år. KN angav i skälen till beslutet att gällande tillstånd fick anses omfatta TDI-användningen, att denna användning reglerades av det allmänna villkoret samt att nämnden inte fann skäl att meddela något särskilt villkor om TDI-användningen. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det av det allmänna villkoret i KN:s beslut i omprövningsärendet fick anses följa en rätt för bolaget att hantera i vart fall 100 ton TDI per år. MÖD fann vidare att det allmänna villkorets utformning på två sätt gav en viss marginal utöver angiven mängd. Dels skulle verksamheten bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgett, dels fanns utrymme för mindre ändringar, som inte bedömdes medföra ökade störningar till omgivningarna. MÖD fann att frågan om hur stora avvikelser som kunde godtas inte kunde anges generellt och beaktade å ena sidan ämnets farlighet och den oro hanteringen skapade hos närboende samt, å andra sidan, att bolaget borde tillåtas att ha en viss flexibilitet av sin produktion inom tillståndsgiven mängd. MÖD förelade bolaget att vid vite begränsa användningen av TDI till högst 120 ton per år.  
  MÖD 2005:45 Föreläggande att upphöra med dubbelbeläggning-----Fråga dels om dubbelbeläggning i häktesceller utgjorde olägenhet för människors hälsa, dels om det skäligen kunde krävas av Kriminalvårdsstyrelsen att upphöra med dubbelbeläggning.  
  MÖD 2005:46 Närboendes talerätt mot tillsynsbeslut gällande motorsportbana-----Tillsynsmyndigheten hade godkänt anläggande och drift av en knattecrossbana. Ett antal närboende ansågs inte ha rätt att överklaga beslutet. Miljööverdomstolen fann däremot att boende på ett avstånd om 800-1000 meter från banan, vars fastigheter även låg nära en tillfartsväg till området, var sakägare.  
  MÖD 2005:47 Tillstånd till ökad produktion vid en kartongfabrik-----Miljödomstolen hade vid tillståndsgivning funnit att bolagets uppgifter om transporter till och från anläggningarna var tillräckliga och inte behövde utredas ytterligare. Naturvårdsverket överklagade och yrkade prövotidsvillkor ang transportfrågan. Miljööverdomstolen (MÖD) avslog överklagandet och fann att förhållandena i målet i allt väsentligt var jämförbara med dem som rådde i ett annat mål prövat av Högsta domstolen där det inte framkommit att det fanns ett verkligt behov av prövotidsförordnande för transporter. MÖD fann vidare att det inte heller hade framkommit något som talade för att verkningarna av transporterna i anläggningens närområde påkallade ett prövotidsförordnande. Två ledamöter var skiljaktiga.  
  MÖD 2005:48 Närboendes talerätt mot tillsynsbeslut gällande motorsportbana-----Tillsynsmyndigheten hade godkänt anläggande och drift av en endurobana. Ett antal närboende ansågs inte ha rätt att överklaga beslutet. Miljööverdomstolen fann däremot att boende på ett avstånd om 800-1000 meter från banan, vars fastigheter även låg nära en tillfartsväg till området, var sakägare.  
  MÖD 2005:49 Dispens från biotopskyddsbestämmelser-----Fråga om en stenmur omfattas av biotopskyddsbestämmelserna eller inte, främst med hänsyn till om marken den är belägen på är att anse som jordbruksmark eller som skogsmark.  
  MÖD 2005:50 Hästhållning-----Miljööverdomstolen (MÖD) fann att en fastighet som sådan inte var olämplig för hästhållning i aktuell omfattning samt att de råd som miljö- och byggnadsnämnden meddelat var väl avvägda och tillräckliga för att reglera verksamheten så att skada eller olägenheter för människors hälsa eller miljön inte uppstår. MÖD ändrade därmed miljödomstolens dom så att hästhållning i paddock i närheten av klagandens bostad tilläts.  
  MÖD 2005:51 Avvisad ansökan-----En kommun ansökte om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken att bl.a. leda bort inläckande grundvatten i en planerad kraftledningstunnel och tillhörande tillfartstunnel. Miljödomstolen anförde att bortledning av grundvatten kommer att ske i varje punkt i tunnlarna och avvisade ansökan med hänvisning till att kommunen inte visat att den hade rådighet beträffande samtliga de fastigheter som tunnlarna skulle passera. Miljööverdomstolen konstaterade att kommunen ägde de fastigheter där pumpanläggning för bortledande av grundvatten och pumpledning skulle förläggas och att kommunen därmed hade den rådighet som krävdes.  
  MÖD 2005:52 Tillstånd till befintlig och ändrad/utökad produktion vid ett pappersbruk-----Bolaget hade överklagat ett utredningsföreläggande avseende miljöpåverkan av transporter. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att omfattningen av transporterna till och från bolagets anläggningar kunde motivera åtgärder för att motverka olägenheterna i anläggningens närområde. Emellertid krävdes bättre underlag för att kunna ta ställning till behov och möjligheter att föreskriva villkor. Enligt MÖD var tolkningen av begreppet närområde beroende av vilken typ av miljöpåverkan som transporterna gav upphov till varvid en genomgång gjordes av de olika emissionerna och dessas olika utbredningsområden. Den närmare avgränsningen av området borde i detta fall ske efter samråd mellan bolaget och tillsynsmyndigheten. MÖD ändrade endast lydelsen av föreläggandet.  
  MÖD 2005:53 Försiktighetsmått vid spridning av gödsel-----En lantbrukare förelades av miljö- och byggnadsnämnden att vidta försiktighetsåtgärder vid gödselspridning, bl.a. att spridning av stallgödsel inte fick ske närmare boningshus eller vattentäkt än 100 m utan innehavarens tillstånd. Kravet på skyddszoner innebar ett icke oväsentligt inkomstbortfall för honom. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att underinstanserna inte hade gjort någon prövning i det enskilda fallet avseende behovet av skyddsavstånd till boningshus och vattentäkter, utan tillämpat generella skyddsavstånd. Beslutet innehöll inte några skäl som redovisade varför det var motiverat med aktuella försiktighetsåtgärder. MÖD undanröjde föreläggandet om försiktighetsåtgärder.  
  MÖD 2005:54 Tillstånd till djurhållning och fodertillverkning-----Minkuppfödning hade bedrivits på platsen sedan 1940-talet. År 1997 lämnade Koncessionsnämnden för miljöskydd (KN) ett tidsbegränsat tillstånd till verksamheten då oklarhet rådde om den kunde fortsätta att bedrivas på platsen p g a förekomsten av flugor och lukt. Strax innan tillståndstiden gick ut sökte bolaget om ett nytt tidsobegränsat tillstånd hos länsstyrelsen, som avslog ansökan. Miljödomstolen bedömde att tillstånd kunde lämnas och återförvisade målet till länsstyrelsen. Miljööverdomstolen (MÖD) fann efter överklagande från länsstyrelsen och närboende att bolaget, trots att det gått åtta år efter KN:s beslut, inte hade lyckats visa att det gick att nedbringa störningarna på ett godtagbart sett. MÖD bedömde att verksamheten innebar en olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa och miljön och fann därför och med hänsyn till övriga i domen redovisade omständigheter att det inte fanns förutsättningar att lämna tillstånd.  
  MÖD 2005:55 Föreläggande att inkomma med uppgifter om master och antenner för mobiltelefoni ----- En miljönämnd hade förelagt ett mobilnätföretag att inge en karta över var master och antenner som sänder/tar emot elektromagnetisk strålning för tredje generationens mobiltelefoni var placerade i kommunen. Föreläggandet motiverades med att kommunen behövde uppgifterna för sin tillsyn över miljöfarlig verksamhet. Miljödomstolen upphävde föreläggandet efter att ha funnit att strålningen var så svag att den enligt nuvarande vetenskapliga rön inte kunde medföra olägenhet för omgivningen varför verksamheten inte kunde omfattas av miljöbalkens definition av miljöfarlig verksamhet. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade först att även om en verksamhet inte är farlig för miljön men omfattas av några av punkterna i 9 kap. 1 § miljöbalken är en sådan verksamhet att beteckna som miljöfarlig. Det räcker med att det finns en risk för påverkan. MÖD framhöll även att masterna kan ge upphov till psykisk oro hos närboende vilket är tillräckligt för att masterna skall kunna anses medföra olägenhet för omgivningen enligt 9 kap. 1 § 3 miljöbalken. Slutligen fann MÖD att uppgifterna som miljönämnden begärt ansågs behövliga för den övergripande tillsynen varför miljödomstolens dom upphävdes och länsstyrelsens beslut fastställdes.  
  MÖD 2005:56 Strandskyddsdispens för nyetablering av golfbana ----- Särskilda skäl för strandskyddsdispens har ansetts föreligga för nyetablering av golfbana samlokaliserad med befintligt flygfält.  
  MÖD 2005:57 Försiktighetsmått vid besprutning av banvallar-----Miljööverdomstolen instämde i underrättens bedömning att den spridningskarta som Banverket ingett i sin anmälan till kommunen var tillräcklig även om den inte i detalj angav var spridning skulle komma att ske. Föreläggandet upphävdes. ( Likalydande samtidigt meddelade domar avseende andra kommuner, M 3535-04, M 3536-04, M 3537-04 och M 3538-04)  
  MÖD 2005:58 Utdömande av vite-----Miljööverdomstolen har efter överklagande ogillat en miljö- och hälsoskyddsnämnds yrkande om utdömande av vite då det av ett utmätningsbeslut framgått att den vitesförelagde saknade inkomster utöver vad han behövde för sitt underhåll samt att han i övrigt saknade tillgångar av beaktansvärt värde. Domstolen fann det heller inte sannolikt att han skulle kunna uppta lån eller på annat sätt ha möjlighet att efterkomma vitesföreläggandet.  
  MÖD 2005:59 Tillstånd till havsbaserad vindkraftanläggning-----Som villkor för tillståndet har bestämts att det buller som genereras av vindkraftanläggningen inte får överstiga 40 dB(A) vid bostadshus.  
  MÖD 2005:60 Lagligförklaring av bro-----Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det var motiverat att dimensionera en bro för ett flöde som tog hänsyn till framtida klimatförändringar. SMHI ansåg att av dem beräknade flöden skulle behöva ökas med 10 procent med hänsyn härtill och MÖD delade den uppfattningen.  
  MÖD 2005:61 Tillstånd till behandling och deponering av farligt avfall-----Miljödomstolen hade tidsbegränsat tillståndet till fyra år. Motiveringen var att grundvattendirektivet kräver omprövning av tillstånd vart fjärde år. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att grundvattendirektivet inte kunde tillämpas direkt på det sätt som miljödomstolen gjort, utan att en direktivkonform tolkning av den nationella rätten skulle göras. MÖD fann att deponering av farligt avfall som uppfyller deponeringsförordningens krav på bottentätning och geologisk barriär inte kan anses utgöra risk för att grundvatten skall förorenas. Därför fanns det enligt domstolen inte något miljöskäl för tidsbegränsning av tillståndet. Även om miljöbalken saknar regler om obligatorisk omprövning av tillstånd vart fjärde år kan inte den svenska lagstiftningen anses strida mot grundvattendirektivets syfte. MÖD upphävde tidsbegränsningen.  
  MÖD 2005:62 Föreläggande att vidta bullerdämpande åtgärder utmed järnväg-----I målet var inte tvistigt att åtgärder för att innehålla 70 dB(A) vid uteplats i enlighet med föreläggandet skulle vidtas. Däremot hade Banverket klagat över tiden för fullgörande av föreläggandet och angett som grund att ekonomiska medel inte kunde garanteras före år 2010. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att bullernivåerna var så pass höga att det ur hälsosynpunkt var nödvändigt att åtgärderna vidtogs inom den tid som Miljö- och hälsoskyddsnämnden medgett. Att Banverkets verksamhet finansieras med anslag från riksdagen och att bullersituationen i kommunen enligt Banverkets planering inte kunde åtgärdas före år 2010, inverkade inte enligt MÖD:s bedömning på de skyldigheter Banverket hade som verksamhetsutövare enligt miljöbalken. (Samma dag meddelade MÖD fyra andra avgöranden med Banverket som part, M 6047-04, M 9590-04, M 8991-03 samt MÖD 2005:63 (M 3017-04)).  
  MÖD 2005:63 Föreläggande att vidta bullerdämpande åtgärder utmed järnväg-----Banverket hade förelagts av en miljö- och hälsoskyddsnämnd att vidta bullerdämpande åtgärder i ett antal fastigheter som hade ett maximalt buller överstigande 55 dB(A) inomhus. Åtgärderna skulle sänka bullret till 30 dB(A) ekvivalent och till 45 dB(A) maximalt inomhus i samtliga boningsrum, inte bara i sovrum. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att fastigheterna berördes av järnvägsbuller från en sträcka som byggdes i början av 1990-talet d v s före infrastrukturpropositionen som kom våren 1997. I propositionen fastlades vilka bullernivåer som bör gälla för ny- eller ombyggnad av järnväg samt angavs godtagbara bullervärden för befintliga miljöer. Då den aktuella sträckan byggts före år 1997 var den att anse som en befintlig miljö varvid MÖD fann att åtgärder skulle vidtas så att fastigheterna inte utsattes för bullernivåer från järnvägstrafiken som översteg 55 dB(A) maximalt inomhus nattetid fler än fem gånger per natt (kl. 22.00-06.00) i de rum som kunde användas som sovrum. Föreläggandet ändrades i enlighet härmed. (Samma dag meddelade MÖD fyra andra avgöranden med Banverket som part, M 6047-04, M 9590-04, M 8991-03 samt MÖD 2005:62 (M 1512-04)).  
  MÖD 2005:64 Tillsynsavgift och verksamhetsutövarbegreppet vid miljöfarlig verksamhet-----Efter att ha handlagt klagomål om nedskräpning och buller vid en återvinningsstation, påförde den kommunala nämnden ett bolag tillsynsavgift. Bolaget överklagade beslutet och anförde att bolaget endast var en av flera entreprenörer åt de fem materialbolag som på ett nationellt plan ansvarade för återvinning av förpackningar och att bolaget således inte var verksamhetsutövare. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att förhållandena i det enskilda fallet har stor betydelse för vem som skall ses som verksamhetsutövare. Här hade bolaget enligt avtal med materialbolagen ställt i ordning platsen och ansvarade för underhåll samt för att erforderliga lov och tillstånd fanns. Därför bedömde MÖD att bolaget hade den faktiska och rättsliga möjligheten att vidta åtgärder mot störningar och olägenheter, och att bolaget således var att betrakta som verksamhetsutövare. Kommunen handlade således riktigt när den debiterade bolaget en tillsynsavgift.  
  MÖD 2005:65 Förbud mot deponering av utsorterat brännbart avfall-----Miljööverdomstolen (MÖD) har funnit att länsstyrelsen haft fog för att förbjuda ett bolag att deponera utsorterat brännbart avfall i en biocellsreaktor i enlighet med 9 § deponeringsförordningen. MÖD fann att det inte var fråga om ett återvinningsförfarande som bolaget hävdat utan ett bortskaffningsförfarande eftersom huvudsyftet inte varit att bevara naturresurser. Bolaget hade vidare hävdat att det var fråga om behandling och inte deponering av avfallet. MÖD kom fram till att avfallet i biocellsreaktorn fick anses deponerat då det inte fanns någon avgörande skillnad i förhållande till traditionell deponering i t.ex. bioceller.  
  MÖD 2005:66 Tillstånd till vindkraftverk-----Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) har en aktuell och väl underbyggd översiktsplan stor betydelse när de gäller att bedöma vad som är en lämplig lokalisering av tillståndspliktig verksamhet. Under målets handläggning i MÖD hade kommunen antagit en ny översiktsplan i vilken redovisades ett område som lämpligt för vindkraft. I planen angavs också att stor restriktivitet skulle gälla för vindkraftsutbyggnad i övrigt. MÖD fann att eftersom det aktuella området var det enda som kommunen pekat ut som en lämplig plats för vindkraft var bolagets utredning tillräcklig för att kunna bedöma lokaliseringen. Sammantaget fann MÖD att det allmänna intresset att bygga ut vindkraft för att främja en hållbar utveckling (se 1 kap. 1 § miljöbalken) talade för att bifalla bolagets ansökan vid prövning enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Eftersom de motstående intressena inte var av sådan styrka att de utgjorde hinder för en etablering bifölls bolagets ansökan om tillstånd.  
  MÖD 2005:67 Tillsynsavgift-----Då anmälningsskyldighet till polis- eller åklagarmyndighet är ett led i tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att ta ut tillsynsavgift för kostnaden för detta arbete. Miljööverdomstolen fann att debitering med fem timmar för två polisanmälningar var för mycket och sänkte tidsåtgången till en timme per polisanmälan. Endast faktiska förhållanden skall rapporteras och inte några bedömningar göras av om överträdelsen kan föranleda fällande dom eller om det är ett ringa brott och andra straffrättsliga bedömningar. Dessa skall göras i den följande brottsutredningen.  
  MÖD 2005:68 Brukningsavgift-----Enligt en kommuns va-taxa utgår en fast brukningsavgift för en bebyggd fastighet även då vattnet är avstängt. Ägaren till en fastighet yrkade hos Va-nämnden att slippa betala avgiften då det inte längre förelåg något behov av vatten- och avloppsanslutning för fastigheten. Som skäl angavs att fastigheten var obebodd och omöjlig att sälja inom överskådlig framtid. Miljööverdomstolen konstaterade att en fastighets nytta av en allmän va-anläggning i första hand består i att anläggningen står till förfogande närhelst det uppstår behov av den. Kommunens taxa, där en fast avgift påförs en fastighet som är bebyggd men där vattnet är avstängt, strider inte mot va-lagen. Va-nämndens beslut fastställdes.  
  MÖD 2005:69 Villkor för tillstånd till produktion av täcklackerade frontsystem-----Fråga om utformningen av ett haverivillkor avseende den s.k. by-passtiden (den tid under vilken full produktion medges utan att reningsanläggningarna är i drift).  
  MÖD 2005:70 Tillstånd till fortsatt flygverksamhet m.m.-----Miljööverdomstolen har funnit att ett flygplatsbolag med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet inte behöver utföra bullerbegränsande åtgärder i de fritidshus som ligger inom det område som kan störas av buller. Villkoret ansågs inte motiverat med hänsyn till den effekt skyddsåtgärderna kommer att ha på miljön och kostnaderna för dessa åtgärder. Domstolen fastslog att definitionen av natt bör omfatta åtta timmar i enlighet med bilaga 1 till direktiv 2000/49/EG.  
  MÖD 2005:71 Föreläggande om slipning av betong-----En kommunal nämnd hade utfärdat ett föreläggande i ett tillsynsärende. Sedan miljödomstolen ändrat föreläggandet överklagade nämnden och vidhöll sitt beslut. Under målets handläggning i Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade nämnden i ett beslut att slutredovisningen av förelagda åtgärder var komplett och förklarade ärendet avslutat. MÖD ansåg att det innebar att nämnden godkänt de åtgärder som vidtagits av föreläggandets adressat och att det inte längre fanns något tillsynsbehov som kunde utgöra skäl för att pröva nämndens överklagande i sak. Domstolen fann alltså att ändamålet med nämndens överklagande hade förfallit och avskrev detta från vidare handläggning.  
  MÖD 2005:72 Ansökan om lagligförklaring av kraftverk och regleringsdamm m.m.-----Vid fastställande av ersättning för rättegångskostnader fann miljödomstolen att vissa fastighetsägare som yttrat sig över ansökan inte var sakägare, men tillerkände dem ändå ersättning för rättegångskostnader, eftersom de varit oförhindrade att i sakägarfrågan framlägga utredningar och synpunkter. Miljööverdomstolen konstaterade att fastighetsägarna inte var sakägare och att det därför saknades laga grund för att förplikta sökanden att ersätta deras rättegångskostnader i miljödomstolen liksom i Miljööverdomstolen.  
  MÖD 2005:73 Dispens från biotopskydd ----- Att alléer omfattas av ett generellt biotopskydd har inte ansetts innebära att varje specifik allé därmed har utpekats som värdefull. Det är biotoptypen som sådan som är det skyddsvärda. För att åstadkomma ökad trafiksäkerhet fann Miljööverdomstolen att det förelåg särskilda skäl att bevilja väghållaren dispens att beskära och hugga ner ett stort antal träd i en allé. Som villkor för dispensen föreskrev länsstyrelsen bl.a. att vissa träd skulle återplanteras i avsnitt av allén som bedömts värdefulla.